den 16 november

Interpellation 2004/05:148 av Anne-Marie Ekström (fp) till statsrådet Barbro Holmberg om kvinnors skyddsbehov

En kvinna som i dag befinner sig på flykt kan ha olika skäl till det. Skälet kan naturligtvis vara politisk förföljelse men i dag förekommer också skäl för förföljelse som är knutna till att kvinnan är just kvinna.

Könsrelaterad förföljelse kan inte definieras entydigt. I dag är systematiska våldtäkter och förnedring av kvinnor vanligt i krigssituationer. Våldtäkter förekommer också när kvinnan eller kvinnans make är oliktänkande eller tillhör någon föraktad minoritet. Risk för hedersmord och könsstympning är andra orsaker till att kvinnor flyr från sitt land. De kvinnor som flyr har således ofta skymfats och utsatts för såväl förnedring som sexuella övergrepp. De övergrepp som kvinnor utsätts för har i många kulturer en koppling till begrepp som heder och skuld. En kvinna som utsätts för övergrepp skuldbeläggs och hon kan omöjligt berätta för sin egen man eller familj vad hon varit med om.

Kvinnor har således ofta andra skäl än män till att få skydd men utlänningslagens lagar och rådande praxis som styr asylprocessen är i stort anpassade till män. Därför har Migrationsverket tagit fram riktlinjer för utredning och bedömning av kvinnors skyddsbehov. Det är positivt. Tyvärr verkar det vara som att riktlinjerna inte följs i den utsträckning som vore önskvärt.

I riktlinjerna står det hur viktigt det är med sekretess när kvinnors asylskäl utreds. Med tanke på den syn på våldtäkt som finns i vissa länder så är det viktigt att kvinnans berättelse @ om hon blivit utsatt för våldtäkt @ inte når mannen. Tyvärr följdes inte detta i fallet där en kvinna från Dagestan hade blivit utsatt för våldtäkt i sitt hemland. Hon flydde hit till Sverige med sin man och sina barn. Eftersom våldtäkt i kvinnans hemland betraktas som en skam vågade hon inte berätta detta för sin man. Men när familjen fick ett gemensamt avslagsbeslut från Migrationsverket så fanns kvinnans berättelse om våldtäkten med. När mannen fick den vetskapen lämnade han henne. Hon betraktas numera som en skamfläck för familjen och hotas till livet av sin familj. Kvinnan ska avvisas.

I riktlinjerna nämns också att ensamstående kvinnor, eventuellt med minderåriga barn, kan vara mer utsatta och mer sårbara än andra. Kvinnor som saknar anhöriga är mycket utsatta i vissa länder. Ensamstående kvinnor stöts många gånger ut ur samhället och den enda möjlighet de har att försörja sig är prostitution. Finns det då barn med i bilden så riskerar deras situation att bli ohållbar. Barnkonventionen som värnar barnens bästa åsidosätts i sådana fall. För kvinnor är det som kallas "inre flykt" många gånger inget reellt alternativ.

Även om förhållandena på papperet förändras i ett land så är det inte säkert att motsvarande sker i praktiken. Möjligheterna att skydda enskilda mot övergrepp varierar från land till land. Det är absurt att föreslå att en kvinna ska söka skydd hos en polis om samma polis eller dennes kollega våldtagit henne. Mot bakgrund av detta är innehållet i Migrationsverkets avslag som gäller en kvinna som tillhör en minoritet från Turkiet absurt.

Kvinnan blev våldtagen av polisen i sin hemstad i samband med att hennes make bortfördes och senare dödades. I en container kom hon till Sverige med sina barn med hjälp av smugglare. Dessutom har hon senare konverterat till kristendomen. Hon hotas till livet av sin familj eftersom hon är en skam för familjen. I avslagsbeslutet från Migrationsverket står det att eventuella hot och trakasserier man upplever "är att betrakta som brott enligt turkisk lag. Huvudprincipen måste vara att om en person känner sig hotad kontaktar den lokala polismyndigheten." Hur kan man uppmana en kvinna som blivit våldtagen av polisen att uppsöka samma polis? I Utrikesdepartementets promemoria om mänskliga rättigheter i Turkiet 2003 står det att hedersmord förekommer på landsbygden. Även denna kvinna ska avvisas.

I de nämnda fallen har Migrationsverket inte följt sina egna riktlinjer.

För många kvinnor är det svårt att berätta om de grymheter de varit med om. Det är tillräckligt svårt i vår svenska kultur att berätta att man varit med om en våldtäkt. I ett land där kvinnan dessutom riskerar att förskjutas av både man och övrig släkt är det ännu svårare. Det är inte något konstigt att kvinnan inte berättar att hon blivit sexuellt utnyttjad vid en första intervju. Detta måste en utredare kunna genomskåda. Därför måste utredaren vara synnerligen kompetent och ha kunskap både i intervjuteknik och om de länder kvinnan kommer från. Utredaren måste ha både inlevelseförmåga och tålamod. Även detta står i riktlinjerna.

Enligt utlänningslagen (1989:529) 3 kap. 3 § 1 st. 3 p. framgår att en person som inte anses som flykting ska anses som skyddsbehövande i övrigt om personen lämnat det land han eller hon är medborgare i på grund av att han eller hon känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sitt kön.

Vilka åtgärder ämnar migrationsministern vidta för att riktlinjerna för utredning och bedömning av kvinnors skyddsbehov följs i större utsträckning än som görs i dag?