den 16 november
Interpellation 2004/05:140 av Ana Maria Narti (fp) till statsrådet Hans Karlsson om akademikernas arbetslöshet
Statistiken talar ett kristallklart språk: Arbetslösheten bland akademiker har stigit stadigt sedan början av 1990-talet. Trots vissa svaga positiva tecken de senaste veckorna kan man inte betrakta denna situation på annat sätt än som upprörande, framför allt när man betänker det faktum att många unga människor med lång och dyr utbildning faller rakt ned i dyster arbetslöshet.
AMS-chefen Anders L Johansson kommenterade nyligen denna situation i en DN-intervju. Hans kommentarer låter minst sagt överraskande. För det första: Situationen är inte ny eftersom de högutbildades arbetslöshet har växt oavbrutet sedan början av 90-talet. Det enda som är nytt är de ungas växande skara bland dem som står utanför det aktiva livet. För det andra: Efter så många år med hög arbetslöshet bland akademiker kan man inte begripa AMS-direktörens uttalanden. Han säger att arbetsförmedlingarna i dag möter en grupp de inte är vana vid att hantera @ och då kan man undra hur dessa arbetslösa har tagits emot inom AMS-systemet under de senaste 10@14 åren. Och så tycker ledaren för en av Sveriges största och rikaste myndighet att arbetsförmedlarna först nu ska bilda kontakter med potentiella arbetsgivare och skaffa sig kunskaper om spetsutbildningar som vitaliserar akademikernas arbetsmarknad. Återigen: Vad gjorde AMS och arbetsförmedlingarna under de senaste 10@14 åren?
Det är uppenbart att AMS under lång tid har varit helt blind inför akademikernas svårigheter. Att denna blindhet i dag drabbar de unga är ytterst allvarligt @ några år utan arbete på det fält man har studerat leder till stor förlust av kunskaper och ibland till diskvalificering. Den kompetens som bygger på högskolestudier är färskvara och avsaknaden av arbetslivserfarenhet och vidareutbildning mitt i praktiken hotar att ta bort värdet av den långa utbildning de unga har förvärvat. Samtidigt växer de unga arbetslösas studieskulder @ de saknar jobb och alltså en inkomst som skulle möjliggöra en återbetalning av de stora studielånen.
Det finns en annan grupp som lider ännu mer på grund av arbetsförmedlingarnas och AMS-systemets totala brist på kunskap om yrken grundade på hög utbildning: de utländska akademiker som antingen lever i permanent arbetslöshet eller är felsysselsatta i Sverige. Enligt Integrationsverkets statistik gäller det inte mindre än 30 000 människor. Att dessa akademiker under en lång tid varken har varit sedda eller hörda av AMS blir uppenbart i ljuset av kommentarerna från detta verks högsta ledning. Detta är ingenting annat än diskriminering @ kanske inte medveten, men lika skadlig som all diskriminering.
Med bakgrund i relaterade faktum vill jag fråga arbetslivsministern: