den 12 november

Interpellation 2004/05:137 av Tina Acktetoft (fp) till justitieminister Thomas Bodström om barns rättssäkerhet vid vårdnadstvister

Enligt mediernas rapportering har jämställdhetsministern uttalat sig positivt till en översyn av den i Sverige härskande föreställningen att alla barn mår bäst av delad vårdnad @ oavsett familjehistorik. Jämställdhetsministerns inlägg är mycket välkommet i debatten och också möjligen en första öppning till ett nytt synsätt med ett verkligt barnperspektiv i vårdnadsfrågan.

Vid en fråga till justitieministern rörande samma fråga blev svaret:

"Enligt bestämmelserna i föräldrabalken ska frågor om vårdnad, boende och umgänge avgöras efter vad som är bäst för barnet. Vid bedömningen ska man beakta risken för att barnet utsätts för övergrepp eller annars far illa.

En grundläggande utgångspunkt är att alla barn har en ovillkorlig rätt att aldrig bli utsatta för våld, övergrepp eller annan kränkande behandling. Om det förekommer påståenden om våld eller hot, måste dessa bedömas och bemötas av domstolen. Risker för barnet måste tas på största allvar. Det är alltid barnperspektivet och inte den vuxnes intressen som ska stå i fokus" @ samt en hänvisning till den kommande redovisningen av 2002 års vårdnadskommitté.

Men faktum kvarstår, många barn i dagens Sverige lever i en utsatt situation. Rädda Barnen uppskattar att mellan 100 000 och 200 000 barn lever i våldsamma förhållanden där de själva borde betraktas som brottsoffer i lagens mening. I Sverige i dag är uppskattningsvis 200 mammor på flykt med sina barn undan den "svenska rättvisan", som i dag, enligt justitieminister Bodström "alltid (har) barnperspektivet och inte den vuxnes intressen . i fokus." Mammor som blir kriminella därför att de inte ser annan utväg att skydda sina barn från de fäder som förgripit sig på dem, än att fly, eftersom lagen inte ger barnen skydd, eller "ovillkorlig rätt att aldrig bli utsatta för våld, övergrepp eller annan kränkande behandling" @ citat enligt ovan.

I dag visar verkligheten att det i princip är omöjligt för en man att diskvalificeras som vårdnadshavare. Den svenska modellen i vårdnadsfrågor tar tydligt sitt avstamp i ett feltänkt jämställdhetsperspektiv snarare än barnperspektivet. Detta blir synnerligen uppenbart i de fall där barn vars fäder anmälts för sexuella övergrepp och misshandel ändå får gemensam vårdnad och växelvis boende under pågående brottsutredningar om incest och grov kvinnofridskränkning. Även efter fällande dom anses det i många fall viktigare för barnets fortsatta utveckling att kontakten med fadern, förövaren, upprätthålls, och i de fall modern emotsätter sig detta anses hon inte sällan utgöra ett större hot för barnets utveckling @ och kan då förlora vårdnaden på grund av att hon obstruerar domslutet.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande fråga till jämställdhetsministern:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att öka barns rättssäkerhet vid vårdnadstvister?