Interpellation 2004/05:126 av Göran Lindblad (m) till utrikesminister Laila Freivalds om situationen för de mänskliga rättigheterna i Ryssland
Relationerna till Ryssland är en av huvudfrågorna inom europeisk utrikes- och säkerhetspolitik. Det är därför viktigt att EU tillsammans med USA bygger upp ett långsiktigt och nära samarbete med landet. Avståndstagande och utanförskap är inte på något sätt ett alternativ eftersom det skulle innebära en ökad risk för att Rysslands ekonomiska och politiska utveckling försämras samt skapa grogrund för social oro, med mänskliga och politiska risker som följd.
Kriget i Tjetjenien och det fasansfulla dådet i Beslan visar på den instabilitet som råder i Kaukasus. Kampen mot terrorism liksom kränkningar mot de mänskliga rättigheterna är och bör inte ses som en rysk inre angelägenhet. Omvärlden måste tydligare ställa krav och utöva påtryckningar. I annat fall riskerar vanmakt, fattigdom och våld att skapa en alltmer ohanterlig situation, där fundamentalistiska krafter får fotfäste och hotar inte bara Ryssland, utan även stabiliteten i Europas närområde.
Att EU:s medlemsländer vid ett flertal tillfällen har haft svårigheter att uppvisa stringens i EU:s Rysslandsrelation är i detta perspektiv mycket olyckligt eftersom det minskar EU:s trovärdighet som partner och bärare av mänskliga fri- och rättigheter. Den undfallenhet som EU ibland uppvisat vad gäller bristen på vaktslående om rättsstatens principer och kriget i Tjetjenien är inte modellen för hur relationerna mellan EU och Ryssland bör utformas.
Mot bakgrund av detta samt det förestående toppmötet mellan EU och Ryssland den 11 november 2004 vill jag ställa följande fråga till utrikesministern:
Hur avser utrikesministern att verka för att Sverige tydligare ska förmå EU att behandla Ryssland som en jämbördig partner, men också ställa högre krav på landet som rättsstat samt på efterlevnad av demokratiska principer och öppenhet?