Interpellation 2004/05:125 av Veronica Palm (s) till statsrådet Jens Orback om förtryckande könsroller
I vår kultur betraktas man som en riktig kvinna om man vårdar relationerna till väninnor, svärmor, släkt, barn, arbetskamrater @ inte bara sitt eget utan hela familjens sociala liv. Vidare ska man hålla sig snygg och i trim. Man ska serva hemmet med städning, rena kläder till barnen och ha koll på deras aktiviteter. Samtidigt bakar man bullar "som förr i världen", tar ansvar för relationen med partnern samt utvecklar sin personlighet.
Könsrollerna förminskar både mäns och kvinnors möjligheter att vara de individer de egentligen är men framför allt förtrycker de kvinnorna. På grund av könsrollsförtrycket och genom att vara upptagna med allt ovanstående har kvinnor mindre makt, lägre lön samt utsätts för sexuellt förtryck i form av kvinnomisshandel, pornografi och prostitution.
Redan i tonåren syns det tydligt att tjejerna vet vad det innebär att vara kvinnlig. De ägnar orimligt mycket tid åt att behaga, vara rätt, stå rätt, se rätt ut, säga rätt saker, inte prata för mycket men ändå vara rolig och smart. Och de bygger relationer @ tjejgäng och första pojkvännen. Tjejerna är också backup när killar klantar till det. Tjejerna är de som ser till att det blir rimlig arbetsmiljö i klassrummet. Men dessa könsroller som gör kvinnor eller flickor till ansvariga för service och relationer befästs lång tidigare. Redan i förskolan vet barn att förväntningarna på flickor och pojkar skiljer sig åt.
Ett batteri av erfarenheter som barn får uppleva socialiserar dem till olika - flickor och pojkar. Samhället använder stor del av våra gemensamma resurser för att motverka dessa förtryckande könsroller, för att barn ska få vara barn. Det handlar om pappamånader i föräldraförsäkringen, genuspedagoger i förskolan, jämställdhetsplaner och mycket mer. Men våra gemensamma resurser är futtiga i jämförelse mot de enorma resurser som finns i den kommersiella marknaden riktad mot barn och barnfamiljer. Denna mångmiljardindustri har stor påverkan på hur våra barn uppfattar kön och vad som är "tjejigt" respektive "killigt".
Ett mycket illustrerande exempel utgörs av klädindustrin. Hos alla de stora kedjorna finns det strikt könsuppdelning redan från nyföddstorlek, vilket gör att den som vill köpa en tröja med dinosaurier till sin nyfödda tjej måste välja en som det står "Boy" på. När barnen kommer upp i förskoleåldern är det inte bara färger och mönster som skiljer utan också storlek och kvalitet. De blå eller grå överdragsbyxorna för ettåringar är praktiskt förstärkta i rumpan och på knäna men de rosa eller lila saknar förstärkning. Är tanken att små människor klädda i rosa eller lila ska sitta still i sandlådan och tindra med ögonen? Att köpa kläder från både tjej- och killavdelningarna till samma barn betyder att man måste gå upp en storlek för de kläder som köps från tjejavdelningarna. Och varför finns det inga trosor med Byggare Bob på?
Leksaksindustrin är ett kanske ännu tydligare exempel. Att bläddra i de tjocka leksakskatalogerna som kommer till jul är en orgie i könsroller. Alla uppslag är uppdelade för pojkar eller flickor. På uppslaget med bilar är det "fartig" stämning och pojkar som kör runt och är aktiva. På uppslaget med dockor är det lugnt och ljust med flickor som sitter och tar hand om sina dockor. Inte nog med att katalogerna talar om för barnen vilka leksaker de ska leka med, dessutom förmedlar katalogerna en övertydlig bild av hur flickor respektive pojkar ska bete sig. För att vara en riktig flicka ska du vara lugn, vän och omhändertagande. För att vara en riktig pojke måste du vara aktiv, tuff och busig. I stället för att låta barnen få vara lekande barn efter eget sinne, ena dagen med dockan, nästa med bilen.
Reklam riktad till barn är ett tredje område som späder på de förtryckande könsrollerna. Marknadsföringen av Happy Meal görs med hjälp av de leksaker som medföljer - en för flickor och annan för pojkar. Personalen i kassan frågar vad det är för kön på barnet för att kunna ge "rätt" leksak i lådan. När det gäller reklam för exempelvis flingor känns mönstret från den vuxna reklamen igen: Pojkar är aktiva och busar med tigern. Barnreklamen framställer oftast flickor som lugna, väna och relationsinriktade.
Den kommersiella barnkulturen är också en bärare och spridare av förtryckande könsroller. Barnen får se tecknade actionhjältar på de kommersiella TV-kanalerna där killarna är tuffa, aktiva och tar för sig. Tjejerna förekommer som bifigurer eller möjligen som en enstaka hjältinna, dock alltid med en fullständigt abnorm kroppsbild: stora bröst, trådsmal midja och långa slanka ben. Disneys prinsessor med kroppar som Barbie klädda i en orgie av rosa, spets och glitter marknadsförs i film, leksaker, spel, tidningar och till och med möbler. Det krävs mod att vara kille och önska sig en sån soffa.
Feminismen är på frammarsch i Sverige. Politiskt och med samhälleliga resurser kan vi fortsätta att utveckla kampen för ett jämställt samhälle och vi gör det för att våra barn ska få växa upp som barn och inte tvingas bli små prinsessor eller riddare.
De förtryckande könsrollerna är djupt präntade i vårt medvetande och vårt beteende. Jag anser det vara av yttersta vikt att komma till rätta med dessa könsdiskriminerande inslag i våra barns vardag. Jag ställer mig inte främmande inför att finna vägar att lagstifta, men vill ändå först ge branschen en chans till självsanering.
Avser ministern att ta initiativ till samtal med ovan nämnda branscher för att förmå dem att redovisa strategier för att bryta upp förtryckande könsroller?