den 16 september

Interpellation 2004/05:12 av Torsten Lindström (kd) till utbildningsminister Thomas Östros om lärarresurser

I Sverige finns en brist på kvalificerade lärare. Problematiskt är både att för få vill bli lärare och att alltför många lärare lämnar yrket. För att se till att våra barn och ungdomar får en högkvalitativ undervisning i en trygg lärandemiljö fordras en rad insatser. Kristdemokraterna vill bland annat höja lärarnas status, att lärare ska få vara lärare och genomföra förbättringar i den nya lärarutbildningen som introducerades 2001.

I rapporten Lärarstudenters val av inriktning visar Högskoleverket på en rad brister i den nya lärarutbildningen. Bland annat framgår att endast 11 % av de blivande lärarna har utländsk bakgrund. Det är en alltför liten andel. I mångfaldens Sverige med människor med olika etnisk, kulturell och språklig bakgrund är det givetvis av vikt att skolans lärarkår speglar det omgivande samhället. Det finns också skäl att anta att det i Sverige finns lärare med utländsk bakgrund som har svårigheter att få sin utbildning godkänd i Sverige, vilket om detta inte löses kan leda till ett slöseri med människor och resurser. Detta visar på behovet av en förändring av lärarutbildningen.

I rapporten påvisas att få blivande lärare kan tänka sig att undervisa i andra moderna språk än engelska. I en alltmer globaliserad och europeiserad omvärld är givetvis kunskaper i språk en nyckel. Våra barn och ungdomar måste få möjlighet att utöver engelska också lära sig till exempel tyska, franska, spanska och italienska. Detta visar på behovet av en förändring av lärarutbildningen.

Vidare konstateras att av de blivande lärare som vill arbeta i grundskolans senare år samt gymnasieskolan avser närmare hälften att arbeta i samhällsvetenskapliga ämnen. När det däremot gäller naturvetenskapliga ämnen kan endast ca 25 % tänka sig att arbeta med dem jämfört med regeringens mål om en tredjedel. Tydligen har regeringen inte lyckats med sin ambition. Detta visar på behovet av en förändring av lärarutbildningen.

Därtill framgår av rapporten att av de blivande lärarna är det brist på män som vill arbeta med barn i de lägre åldrarna. Det finns ett tydligt könsmönster där kvinnor främst söker sig till yngre barn medan män i första hand vill arbeta med äldre barn samt ungdomar. Detta är bekymmersamt eftersom både kvinnor och män behövs i förskola, fritidshem, grundskola och gymnasieskola. Inte minst bland yngre barn kan det vara viktigt med manliga lärare eftersom det för alltför många barn annars blir en brist på sunda naturliga manliga förebilder i vardagen. Detta visar på behovet av en förändring av lärarutbildningen.

Rapporten visar därtill att bland de blivande lärarna råder brist på dem som vill arbeta i förskola och fritidshem. Enligt Skolverkets prognos över behoven av pedagoger i dessa verksamheter behövs tre gånger så många jämfört med det antal i Högskoleverkets rapport som verkligen avser arbeta där. Detta visar på behovet av en förändring av lärarutbildningen.

Med anledning av dessa uppgifter har jag ställt frågor till utbildningsministern varvid statsrådet i sitt svar till riksdagen den 6 september 2004 bland annat anförde: "Den utvärdering av lärarutbildningen som genomförs av Högskoleverket och som 2005 följs av en utvärdering av 2001 års reform får visa om det finns anledning till ytterligare åtgärder."

Den socialdemokratiska regeringens hållning är alldeles för passiv. Det duger inte att vänta. Rimligen bör insatser omgående vidtas för att komma till rätta med problemen så att en lärarutbildning av hög kvalitet kan upprätthållas.

Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag fråga utbildningsministern:

1. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att öka andelen lärare med utländsk bakgrund?

2. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att säkerställa antalet lärare i främmande språk?

3. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att säkerställa ett rimligt antal lärare i naturvetenskapliga ämnen?

4. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att fler män ska vilja arbeta med barn i förskola, fritidshem och grundskolans lägre år?

5. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att säkerställa antalet pedagoger i förskola och fritidshem?