den 2 november

Interpellation 2004/05:116 av Karin Pilsäter (fp) till finansminister Pär Nuder om reform av budgetlagen

Den nya budgetordning som infördes 1997 syftade till att få bättre kontroll över statens utgifter och undvika att stora underskott skulle uppkomma. Ett avgörande inslag var den nya ordningen med utgiftstak. Den innebar att till skillnad från den tidigare ordningen där budgeten byggdes underifrån vändes nu hela processen. Tidigare startade budgetarbetet med myndigheternas anslagskrav, som sedan dämpades i fackdepartementen för att slutligen utformas i förhandling mellan Finansdepartementet och fackdepartementen. När resultatet visade sig inte kunna rymmas inom beräknade skatteinkomster höjdes skatterna i allmänhet. På så sätt pressades skattetrycket uppåt.

I den nya processen är det meningen att ett utgiftstak ska sättas flera år i förväg med hänsyn till ekonomins läge och avvägning mellan offentlig och privat verksamhet. Detaljerna i budgeten får sedan utformas så att de ligger inom utgiftstaket. Genom att detta är formulerat i absoluta tal ställer det krav på återhållsamhet med offentliga utgifter. Senare har regeringen kompletterat utgiftstaken med mål för det offentliga sparandet, mål som inte kommer att uppnås.

Systemet med utgiftstak är bra, om det tillämpas rätt. Tyvärr har regeringen vid ett flertal tillfällen manipulerat med utgiftstaket så att det nu inte är det riktmärke som den ursprungliga tanken var. Det gäller dels långsiktigheten i faställande av utgiftstaken, dels redovisningen av utgifter under utgiftstaken.

Den budgetordning som fastställdes 1997 genom budgetlagen reformerades något 2001. Då fastslogs att regeringen i varje års budgetproposition ska föreslå utgiftstak för det tredje året i planeringsperioden. Så sker dock inte.

Redan hösten 2002 underlät regeringen att göra detta i BP 2003, med motivering att tiden efter valet inte medgett detta. I stället skulle man återkomma i vårpropositionen 2004. Så skedde inte, utan man presenterade en "beräkningsteknisk bedömning". I BP 2005 föreslås inte heller något utgiftstak för det tredje året, 2007, med motivering om osäkerhet kring ekonomins potentiella produktionsförmåga och fortsatta överväganden om att införa en så kallad sysselsättningsmarginal.

De omskrivningar av orsakerna som använts är inte godtagbara skäl för att inte följa budgetlagen. Men den krassa verkligheten bakom oförmågan att ta ställning torde snarare vara att förhandlingarna med stödpartierna inte genomförts på ett sådant sätt att de långsiktiga och övergripande besluten kunnat tas före de kortsiktiga och detaljerade. De formella föreskrifterna i budgetlagen åsidosätts helt enkelt därför att man inte heller följer den ordning för arbetet som budgetlagens regelverk anger.

De utgiftstak som ändå finns fastställda har sedan brutits. Det sätt som regeringen främst tillämpat är att göra om stöd, bidrag med mera som borde redovisas som utgifter men som gjorts om till nedsättningsposter på statens inkomstsida. Därigenom kan regeringen fortsätta en politik som annars hade måst rymmas inom utgiftstaket. Det är regeringens svårigheter att prioritera som lett till detta numera systematiska sätt att "krypa under" utgiftstaket.

Vidare har det funnits en uppenbar asymmetri i regeringens sätt att tekniskt justera utgiftstaket. Med tekniska justeringar avses att utgiftstaket anpassas till förändringar som inte innebär högre utgifter för den totala offentliga sektorn men där till exempel fördelningen mellan stat och kommun berörs. Det visar sig att regeringen varit mera benägen att göra tekniska justeringar som inneburit att utgiftstaket höjts än motsatsen även om en teknisk justering som medfört en sänkning av taket varit motiverad.

Ett konkret exempel på detta är att regeringen i BP 2005 justerar upp utgiftstaket för den ökade kommunkompensation som sker till kommunerna på grund av vissa ändringar av grundavdrag med mera, men inte gör motsvarande nedjustering av taket för den minskade kompensation som slutregleringen av omläggning till beskattade grundpensioner innebär. Detta betyder att utgiftstaket för 2005 och framgent är 2 miljarder högre än det skulle varit.

Samtidigt har en ren uppräkning av utgiftstaket för 2005 gjorts med 4 miljarder kronor i samband med att 4 miljarder av sysselsättningsstödet till kommunerna föreslås redovisas korrekt, under utgiftsområde 25. Regeringen kallar dock detta för teknisk justering i BP 2004 (finansplanen s. 97), med motiveringen att ändringen inte är saldopåverkande. Detta är dock en ren manipulation, eftersom det i första steget är saldopåverkande att lägga ett sådant stöd som minskad inkomst. Det första steget togs i och med den ekonomiska riktlinjepropositionen våren 2004. Vid detta tillfälle fattar riksdagen inte beslut om vare sig utgifter eller inkomster, varför påståendet att förslaget inte är saldopåverkande inte är korrekt. Denna åtgärd innebär alltså att regeringen har höjt utgiftstaket med 4 miljarder kronor.

När de finansiella problemen i SJ blev akuta 2003 drev regeringen igenom att vissa andra statliga företag skulle avsätta medel på ett konto i Riksgäldskontoret varifrån sedan dessa kunde överföras till SJ utan att passera budgeten. Därigenom tvingades inte regeringen till en prioritering inom utgiftstakets ram.

Grundprincipen i budgetlagen är att infrastrukturinvesteringar ska finansieras genom anslag över budgeten, inte genom lån. Omfattande infrastrukturinvesteringar har dock tillåtits ske med lånade medel, upplåning som gjorts av till exempel Vägverket eller Botniabanan AB men som får långsiktig finansiella konsekvenser för statsfinanserna.

En på inte sätt fullständig redovisning av några större sådana poster som borde redovisats på utgiftssidan och därmed borde ha prövats inom utgiftstaket redovisas i följande tabell.

Belopp som ej redovisas under utgiftstaket

Mdr 2005

Nedsättning av skatter

Anställningsstöd 2,8

Källsorteringslokaler 0,3

Bredbandsinstallation 0,1

Stöd till sjöfart 1,6

Reparation och ombyggnad av offentliga lokaler 1,3

Stöd till kommuner och landsting 7,5

Byggtjänster 0,9

Skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare 0,8

Utbildning av personal i vård och omsorg 0,5

Annat

Stöd till statliga förlustbolag 2,0

Summa av ovanstående 17,8

Källa: Budgetpropositionen

Det är således närmare 20 miljarder kronor som inte redovisats på ett korrekt sätt. Till detta kommer en mängd tidigare beslut om mindre avgifter med mera som får användas till utgifter ute i myndigheterna med nettoredovisning. Detta är utgifter som borde falla under utgiftstaket. Samtidigt är taket för 2005 2 miljarder kronor högre än vad det skulle varit med korrekta justeringar för relationerna med kommunerna. Till detta kommer att taket faktiskt aktivt har höjts med 4 miljarder kronor. Utgiftstaken är med andra ord rejält spräckta.

Regeringens metod för budgetarbete, ständigt återkommande kortsiktiga förhandlingar med stödpartierna i riksdagen är också skälet till att utgiftstaken spräcks. Man missbrukar marginalen genom att fylla den med råge med framförhandlade utgifter i förväg. De oförutsedda utgifter som sedan uppstår finns det ingen marginal kvar för.

Detta har påtalats i många sammanhang. Redan våren 1999 tillsattes en utredning för att utvärdera den reformerade budgetprocessen, vilken presenterade sitt betänkande i juni 2000 (SOU 2000:61). I den påtalas de vid denna tidpunkt gjorda avstegen från hur utgifter ska redovisas och andra sätt att kringå utgiftstaken (se till exempel avsnitt 4.6).

Utredningen påtalar att huvudproblemet är just att marginalen missbrukats i förväg och att detta leder till en rad manipulationer, varför det viktigaste är att återställa systemet med marginal. Sedan dess har dock, som visas ovan, kringgåendet av utgiftstaket genomförts på ett betydligt mera omfattande och förplanerat sätt. Den slutsats som gjordes i utredningen har under de fyra år som nu förflutit är därför i hög grad ofullständig utifrån dagens förhållanden.

Likafullt är det anmärkningsvärt att under de fyra år som gått ingenting har hänt i praktiken med de förslag som lämnades av utredaren. I flera år har regeringen i budgetpropositionerna aviserat att man avser att återkomma med förslag till hantering av marginalen, så även alltså i den senaste budgetproposition. Men inga förslag kommer.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga finansminister Pär Nuder:

1. Har ministern för avsikt att föreslå en förändring av budgetlagen, så att det ramverk och de intentioner som finns för budgetprocessen och statsbudgeten efterlevs?

2. Avser ministern att verka för att regeringen i den ekonomiska riktlinjepropositionen återgår till budgetlagens föreskrifter om bruttoredovisning och redovisning av utgifter som utgifter, inkomster som inkomster?

3. Avser ministern att i det kommande budgetarbetet följa budgetlagens intentioner beträffande storlek och användning av budgetmarginalen?