den 2 november

Interpellation 2004/05:115 av Karin Pilsäter (fp) till finansminister Pär Nuder om nytt mål för statsfinanserna

I mitten av 90-talet infördes den nuvarande budgetordningen. Regeringen satte då två mål för statsfinanserna: att hålla statens utgifter under i förväg satta tak för utgifterna och att ha ett överskott i hela den offentliga sektorn, det vill säga staten, kommunerna och pensionssystemet. Överskottet skulle uppgå till 2 % av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel.

Statens utgifter har under ett antal år påtagligt överskridit utgiftstaken. Ett stort antal tekniska ändringar och omdefinitioner av utgifter till minskade inkomster har i praktiken inneburit brott mot budgetlagen. Formellt har dock regeringen kunnat hävda att utgiftstaken respekterats, genom att utgifter kallas minskade inkomster, genom nettoredovisningar. Nu hålls de inte ens formellt, eftersom utgiftstaket justerats upp för i år för att täcka nya utgifter.

Överskottsmålet kunde nås under några få år vid millenieskiftet genom att konjunkturuppgången kraftigt höjde företagens vinster, vilket gav inkomster till statskassan. Som under tidigare konjunkturtoppar förbättrades de offentliga finanserna.

Men detta var ett tydligt konjunkturfenomen. Sedan dess har målet om 2 % i överskott inte uppnåtts och kommer inte heller att uppnås under de kommande åren enligt regeringens prognoser i budgeten.

Tabell 1. Den offentliga sektorns finansiella sparande 2000@2007

Procent av BNP

2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007

Finansiellt sparande

5,1 2,9 -0,3 0,5 0,7 0,6 0,4 0,9

Källa: Budgetpropositionen

Regeringen får bara ihop 2 % i genomsnitt genom att definiera konjunkturcykeln så att den omfattar åren 2000 och 2001 då stora överskott nåddes genom företagsvinster och extra överföringar från Riksbanken. Men åren 2000 och 2001 kan inte för evigt ingå i definitionen av den pågående konjunkturcykeln. (Av en bilaga till budgetpropositionen framgår att regeringen tydligen räknar en konjunkturcykel som åtta år med två toppar! bil. 2, s. 62)

Det skulle krävas överskott om 4 % per år under resten av den nuvarande konjunkturcykeln för att nå regeringens mål om 2 % i genomsnitt i överskott. Detta i sin tur skulle kräva en omsvängning i de offentliga finanserna netto på 100 miljarder kronor på kort tid.

När regeringen definierade överskottsmålet hade pensionsreformen ännu inte genomförts. Reformen medförde att pensionssystemet fick en från de offentliga finanserna i övrigt fristående ställning. Dessa medel kan inte användas för andra offentliga utgifter. Premiepensionssparandet är i grundlag skyddade privata tillgångar.

Inte heller de demografiskt styrda avsättningarna till AP-fonderna är något "överskott" och de kan inte utan stora konsekvenser användas för andra ändamål. Det visar inte minst den omfattande oro som utlöstes då partierna bakom pensionsöverenskommelsen i våras samlades för att hålla den "kontrollstation" som beslutats angående eventuell kvarstående överföring av medel för att täcka överföringen av kostnadsansvar för förtidspension.

Premiepensionens fristående ställning kommer att markeras än mer genom den europeiska statistikmyndighetens, Eurostat, beslut att från 2007 ska premiepensionen inte ens formellt räknas in i de offentliga finanserna.

Det är därmed nödvändigt att sätta ett nytt mål för arbetet med finanspolitiken. Med hänsyn till pensionssystemets ställning är det rimligt att detta bara ska omfatta staten och kommunerna. Kommunerna har redan ett balanskrav.

Genom att inte dölja läget för statsfinanserna och statsskulden bakom pensionssystemets sparande, måste regeringen öppet ta ställning för hur man ser på statens finansiella spararande och statsskuldens utveckling. Folkpartiets uppfattning är att statsskulden inte ska öka. Vi har därför föreslagit ett nytt mål för budgetpolitiken innebärande att statens finansiella sparande ska vara noll över en konjunkturcykel.

Med ett konjunkturneutralt balanskrav kommer statsskulden inte att växa i nominella tal. Den kommer att sjunka som andel av BNP. Det är naturligtvis fullt möjligt att ha en annan åsikt, exempelvis att statsskulden ska växa i takt med BNP eller att den i nominella tal ska sjunka genom överskott i statens finansiella sparande. Vilket man än förordar, bör dock detta redovisas. Som det nu är har man ett officiellt mål, men arbetet är inte inriktat på att nå detta.

Vårt mål för statsfinanserna är att statens finansiella sparande ska vara i balans över en konjunkturcykel. Med en konjunkturcykel förstås då i allmänhet en period om fyra@fem år.

Om konjunkturen utvecklas så starkt som prognoserna nu tyder på, kan statsfinanserna förbättras förutsatt att man inte gör nya åtaganden. Det är dock just detta som regeringen håller på med.

Tabell 2. Nya statliga åtaganden

Miljarder kronor

2002 2003 2004 2005 2006 2007

Nya åtaganden, netto*

42,4 14,3 6,6 27,5 11,3 2,7

Ackumulerat

42,4 56,7 63,6 91,1 102,4 105,1

* efter finansiering

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Notabelt är att årets budgetproposition egentligen inte innehåller någon plan för 2007, utan det årets budget kommer enligt rutinerna för regeringen och deras stödpartier att successivt fyllas med nya utgifter och inkomstminskningar vid såväl arbetet med vårpropositionen 2005 och 2006 som budgetpropositionen för 2006.

Enligt Konjunkturinstitutets och regeringens egen redovisning kommer budgeten att försvagas med sammanlagt 90 miljarder kronor under den nuvarande mandatperioden. Under den goda konjunkturen omkring millennieskiftet, inklusive valåret 2002, gjorde regeringen stora åtaganden som nu följer oss.

Regeringen räknar med ett underskott även 2007.

Den budgetsanering som inleddes av den borgerliga regeringen och slutfördes av Persson och Åsbrink under 90-talet har som framgår förslösats. Detta beror på att utgifterna ökas och inkomsterna minskas. Detta i sin tur kan göras genom att utgiftstaken missköts och manipuleras, budgetmarginalen missköts och målet för finanspolitiken, 2 % i överskott i de offentliga finanserna, är övergivet.

Konsekvensen av detta är att statsskulden växer och vi kommer i ett avsevärt sämre statsfinansiellt läge inför de större påfrestningar som ligger framför oss, när fler går i pension och färre finns i arbetsför ålder. Vi är i dag inte alls i samma ogynnsamma läge som vi stod i runt 90/91 då obalanser på en rad områden ledde till bubblor som brast samtidigt som lågkonjunkturen slog till. Men vi är på väg att sätta statsfinanserna i ett läge där underskotten kommer att accelerera då den demografiska utvecklingen vänder inom några få år.

I Sveriges Radios partiledarintervju inför valet 2002 sade Göran Persson: "Jag kan lätt medverka till ett beslut som åstadkommer överskott i staten men ett mindre överskott i pensionssystemet." Det var i samma valrörelse som Bosse Ringholm förnekade att utgiftstaken skulle överskridas och påstod att Ekonomistyrningsverket inte hade korrekt information, medan hemlig, men korrekt sådan fanns på Finansdepartementet.

Så sent som den 22 oktober (SVT God morgon) förnekade nuvarande finansminister Pär Nuder dagens ställning i statsfinanserna. "Om det vore så att det Karin Pilsäter säger stämde skulle vi ha skyhöga räntor, då skulle de internationella bedömarna säga att det här är inte ett land som är kreditvärdigt"

Denna typ av uttalanden från den socialdemokratiska regeringens främsta företrädare vilseleder allmänheten. Det ger också anledning till stor oro om vart regeringen är på väg att föra statens finanser.

Med anledning av detta vill jag fråga finansministern:

Avser finansministern att verka för att till riksdagen lägga förslag till nya mål för finanspolitiken?

Avser finansministern att verka för att lägga om finanspolitiken så att statsbudgetens strukturella underfinansiering vänds till balans?