Interpellation 2004/05:106 av Kalle Larsson (v) till statsrådet Jens Orback om jämnt uttag av föräldraledigheten
I budgetpropositionen för 2005 (prop. 2004/05:1) slår regeringen fast: "Arbetet för en jämställd arbetsmarknad måste också fokusera på att öppna hela arbetsmarknaden för kvinnor och utvecklingsmöjligheter på arbetsplatserna. Detta arbete måste bedrivas parallellt med arbetet inom andra politikområden, inte minst familjepolitiken."
I diskussionen om ökad jämställdhet inom familjepolitikens område anförs ofta att barnets bästa ska stå i centrum. Ökad jämställdhet konkurrerar inte med ett fokus på barns bästa, utan kan snarare sägas förstärka detta. Barn mår bra av att ha flera vuxna som står dem nära och av att ha föräldrar som har trygga jobb med rättvisa löner. Också barn gynnas av ett arbetsliv som ser både män och kvinnor som självklara föräldrar. Att stärka kvinnors ekonomiska förutsättningar är dessutom ett sätt att direkt stärka barnens skydd mot fattigdom.
Enligt den jämställdhetsbilaga som lämnats till budgetpropositionen för 2005 (prop. 2004/05:1, Bilaga 4) tar kvinnorna ut 82 % av antalet ersatta dagar i föräldraförsäkringen och män 18 %. Samma bilaga redovisar att de ekonomiska konsekvenserna av föräldraskapet för en 10-årsperiod uppgår till 304 000 kr för mamman och 10 000 kr för pappan. Huvudförklaringen är att det är kvinnor som tar ansvar för att familjens tidsekvation ska gå ihop. Kvinnor subventionerar alltså mäns lönearbete genom sitt eget obetalda arbete.
Frågan om lönediskriminering, otrygg anställning, ofrivillig deltid och lägre pension hör ihop med vem som tar det huvudsakliga ansvaret för omsorgen om barn och familj. Eftersom kvinnor ses som bärare av detta ansvar, har kvinnor också en sämre utgångspunkt på arbetsmarknaden.
I dag är fördelningen av föräldrapenningen mycket av en förhandlingsfråga mellan föräldrarna. Det innebär att det som styr den egentliga fördelningen av föräldrapenningen är föreställningen om att mäns föräldraansvar, till skillnad från kvinnornas, skulle vara förhandlingsbart. Dagens utformning av föräldraförsäkringen bidrar till att återskapa och förstärka en ordning på arbetsmarknaden som försvagar och lönediskriminerar kvinnor. För att komma till rätta med detta behöver föräldraförsäkringen reformeras så att ett jämnt uttag mellan föräldrarna uppnås och därmed stärker ett jämställt vårdnadsansvar.
För att detta ska vara möjligt är det nödvändigt med en generös föräldraförsäkring som baseras på samma principer som alla andra socialförsäkringar, det vill säga en delad föräldraförsäkring som är individuell och som baseras på inkomstbortfallsprincipen. Detta för att möta barnens behov av att vara tillsammans med sina föräldrar och för att skapa ett jämställt uttag av föräldraledigheten. Endast så kan man nå en verklig förändring mot en ordning som inte diskriminerar kvinnor på arbetsmarknaden.
Föräldraförsäkringen är nu föremål för översyn i en utredning som ska lämna sina förslag under hösten 2005. Utredaren ska se över hur föräldraförsäkringen bättre kan bidra till att barnen får tillgång till båda sina föräldrar. Det handlar dels om hur den påverkar båda föräldrarnas möjligheter att ta ansvar för barnet, dels om hur den påverkar föräldrarnas möjligheter att delta på arbetsmarknaden på lika villkor. Att en översyn äntligen kommit till stånd är mycket positivt.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande frågor till statsrådet Jens Orback:
1. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att inom ramen för jämställdhetspolitiken verka för att föräldraförsäkringens utformning bidrar till att bryta diskrimineringen av kvinnor på arbetsmarknaden?
2. Avser statsrådet som ansvarig för regeringens jämställdhetspolitik att verka för en föräldraförsäkring utformas så att ett jämnt uttag mellan könen kan uppnås?