Regeringens proposition 2004/05:80

Forskning för ett bättre liv

Prop.

 

2004/05:80

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 17 mars 2005

Göran Persson

Leif Pagrotsky

(Utbildnings- och kulturdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen lämnar i propositionen sin syn på forskningspolitikens inriktning under åren 2005–2008.

I propositionen redovisas regeringens bedömningar av hur de av riksdagen anvisade resurserna för forskning, utveckling och forskarutbildning bör fördelas för att tillgodose strategiska behov inom forskningen. Regeringen redovisade i budgetpropositionen för 2005 att anslagen för forskning och forskarutbildning kommer att tillföras en permanent nivåhöjning om 2,34 miljarder kronor under tiden fram till och med 2008.

En utgångspunkt för regeringens ställningstagande har varit att skapa goda förutsättningar för kraftsamling och att säkerställa stöd till forskning av hög internationell kvalitet med hjälp av långsiktig finansiering av starka forskningsmiljöer.

I propositionen presenteras strategiska satsningar på de prioriterade forskningsområdena medicin, teknik och forskning till stöd för hållbar utveckling. Även stöd till vissa andra områden, såsom design- och genusforskning samt utbildningsvetenskaplig forskning presenteras.

Forskningens infrastruktur bör stärkas och resurser bör tillföras för stöd till forskningsinfrastruktur inom alla områden.

En annan utgångspunkt i propositionen har varit att ge goda förutsättningar för framtidens forskare att meritera sig. Lärosäten, forskningsråd och Verket för innovationssystem (Vinnova) får möjlighet att öka sina satsningar på meriteringsanställningar för unga forskare. Dessutom tillförs forskningsråden och Vinnova medel till forskarskolor. Lärosätenas resurser för forskning och forskarutbildning ökar under perioden.

1

Som ett led i lärosätenas arbete med att utveckla och främja Prop. 2004/05:80 kommersialisering av forskningsresultat bör lärosätena upprätta

handlingsplaner för kommersialisering och tekniköverföring. Handlings- planerna är ett led i arbetet med att skapa professionella och hållbara strukturer med både forskare och externa aktörer såsom forsknings- finansiärer, holdingbolag och det kunskapsintensiva näringslivet. Vidare görs bedömningen att en översyn av holdingbolagsstrukturen i syfte att förbättra holdingbolagens möjligheter att arbeta med kommersialisering bör genomföras. Strukturen bör förstärkas med ett kapitaltillskott.

I propositionen redovisas regeringens syn på samverkan mellan näringsliv och offentligt finansierad forskning samt regeringens förslag till FoU-program i samverkan med näringslivet. Vidare presenteras insatser för att förbättra den strategiska kompetensuppbyggnaden vid de statligt delägda industriforskningsinstituten.

Regeringens syn på den framtida nationella organisationen för EU:s forskningssamarbete beskrivs.

I propositionen föreslås att regeringen inte längre skall besluta om nya nationella anläggningar. Dessutom föreslås att regeringen ges bemyndigande att avyttra hela eller delar av statens aktieinnehav i Imego Aktiebolag till ny huvudman.

2

Innehållsförteckning

Prop. 2004/05:80

1

Förslag till riksdagsbeslut .................................................................

6

2

Ärendet och dess beredning ..............................................................

7

3

Utgångspunkter för regeringens forskningspolitik ...........................

7

 

3.1

Forskningspolitiska utmaningar .........................................

7

 

3.2

Regeringens forskningspolitik............................................

9

3.3Prioriterade forskningsområden och strategiska insatser . 12

4

Forskningssystemet och internationella perspektiv ........................

15

 

4.1

Det svenska forskningssystemet.......................................

15

 

 

4.1.2

Finansiärer......................................................

17

 

 

4.1.3

Forskningsutförare .........................................

18

 

4.2

Svensk forskning i ett internationellt perspektiv..............

18

 

 

4.2.1

Investeringar i FoU.........................................

18

 

 

4.2.2

Avkastning på de offentliga FoU-

 

 

 

 

investeringarna ...............................................

21

 

4.3

Sverige i internationellt forskningssamarbete ..................

27

 

 

4.3.1

Forskningssamarbetet inom EU:s

 

 

 

 

ramprogram ....................................................

27

 

 

4.3.2

Övrigt internationellt forskningssamarbete....

31

 

 

4.3.3

Nationell organisation för EU:s

 

 

 

 

forskningssamarbete.......................................

34

 

4.4

Ledande offentliga forskningsfinansiärer.........................

38

 

 

4.4.1

Forskningsråden och Vinnova........................

38

 

 

4.4.2

Rymdstyrelsen och svensk rymdverksamhet . 47

 

 

4.4.3

Forskningsstiftelserna.....................................

49

 

4.5

Universitet och högskolor.................................................

53

4.5.1Resurser för forskning och forskarutbildning 54

4.5.2 Profilering och samarbete mellan lärosäten ... 57

5

Prioriterade forskningsområden......................................................

59

 

5.1

Medicinsk forskning.........................................................

61

 

 

5.1.1

Hälsa i ett samhällsperspektiv ........................

69

 

5.2

Teknisk forskning.............................................................

75

 

5.3

Forskning till stöd för hållbar utveckling .........................

82

6

Strategiska insatser

..........................................................................

88

 

6.1

Förstärkt stöd ......................till starka forskningsmiljöer

88

 

6.2

Forskningsinfrastruktur ....................................................

98

 

 

6.2.1 ..............

Nationella forskningsanläggningar

101

 

 

6.2.2 .......

Finansiering av forskningsinfrastruktur

103

 

6.3

Forskningsbibliotek ........................................och arkiv

104

 

 

6.3.1 ............................

Statens ljud - och bildarkiv

105

 

 

6.3.2 .........................................

Kungl. biblioteket

108

 

6.4

Övriga forskningssatsningar...........................................

112

 

 

6.4.1 ...........................................

Designforskning

112

 

 

6.4.2 ............................................

Genusforskning

114

 

 

6.4.3

Utbildningsvetenskaplig forskning med an -

 

knytning till pedagogisk yrkesverksamhet... 117

7

Framtidens forskare.......................................................................

119

3

 

 

 

 

7.1

Insatser för att tillgodose behovet av forskare................

119

 

7.2

Insatser för forskarutbildningen .....................................

128

 

 

7.2.1

En effektiv forskarutbildning med

 

 

 

 

hög kvalitet...................................................

128

 

 

7.2.2

Stöd till forskarskolor...................................

135

 

 

7.2.3

De 16 nationella forskarskolorna .................

139

8

Forskning, innovation och hållbar tillväxt ....................................

140

 

8.1

Forskningens roll i innovationssystemet ........................

140

 

8.2

Samverkan med näringslivet ..........................................

152

 

 

8.2.1

Forskning i små och medelstora företag ......

152

8.2.2FoU-program i samverkan med näringslivet 153

8.3

Lärosätenas roll i innovationssystemet...........................

160

 

8.3.1

Rätten till resultaten av högskoleforskning..

160

 

8.3.2

Handlingsplaner för kommersialisering och

 

 

 

tekniköverföring vid universitet

 

 

 

och högskolor ...............................................

165

8.3.3Holdingbolagens roll i innovationssystemet 168

 

 

8.3.4

Immaterialrättsligt skydd..............................

170

 

 

8.3.5

Insatser för ökad forskarmobilitet ................

171

 

8.4

Institutens roll i innovationssystemet .............................

172

 

 

8.4.1

Långsiktig strategisk finansiering av

 

 

 

 

industriforskningsinstituten..........................

172

 

 

8.4.2

Imego AB .....................................................

176

9

Forskning till stöd för andra politikområden ................................

178

 

9.1

Forskning om demokrati och offentlig förvaltning ........

178

 

9.2

Forskning om brottsligheten, brottslighetens

 

 

 

konsekvenser och åtgärder mot brottsligheten ...............

182

9.3Forskning om mänskliga rättigheter, folkrörelser

 

och idrott.........................................................................

185

9.4

Forskning för utrikespolitiken ........................................

187

9.5

Forskning om försvar samt beredskap mot sårbarhet.....

193

9.6

Forskning om hälsa, välfärd, sociala frågor m.m. ..........

197

9.7

Forskning om utbildning och lärande.............................

204

9.8

Kommunal forskning och utveckling .............................

206

9.9Forskning för en hållbar tillväxt, naturresurs-

 

användning och konsumtion...........................................

208

9.10

Forsknings- och utvecklingsinsatser på kulturområdet ..

214

9.11

Miljöforskning................................................................

217

9.12Forskning kring IT, transport, arbetsliv, energi,

 

jämställdhet, turism m.m. ...............................................

222

Bilaga 1 Sammanfattning av uppdrag om forskningsstrategier ........

237

Bilaga 2

Sammanfattning av rapporten Finansiering av starka

 

 

forskningsmiljöer (Ds 2004:21)..........................................

252

Bilaga 3

Förteckning över remissinstanserna (Ds 2004:21) .............

256

Bilaga 4

Sammanfattning av betänkandet Innovativa processer

 

 

(SOU 2003:90)....................................................................

257

Bilaga 5

Förteckning över remissinstanserna (SOU 2003:90)..........

261

Prop. 2004/05:80

4

Bilaga 6

Sammanfattning av betänkandet KB - ett nav i

Prop. 2004/05:80

 

kunskapssamhället (SOU 2003:129)...................................

263

Bilaga 7

Förteckning över remissinstanserna (SOU 2003:129)........

266

Bilaga 8

Sammanfattning av betänkandet En ny doktorsutbildning

 

 

(SOU 2004:27)....................................................................

267

Bilaga 9

Förteckning över remissinstanserna (SOU 2004:27)..........

270

Bilaga 10

Sammanfattning av betänkandet Bevara ljud och

 

 

rörlig bild (SOU 2004:53)...................................................

271

Bilaga 11

Förteckning över remissinstanserna (SOU 2004:53)..........

274

Bilaga 12

Sammanfattning av betänkandet om nationell

 

 

organisation för deltagande i EU:s forsknings- och

 

 

utvecklingsarbete (SOU 2004:60).......................................

275

Bilaga 13

Förteckning över remissinstanserna (SOU 2004:60)..........

277

Bilaga 14

Sammanfattning av betänkandet Verksamheten vid

 

 

Imego AB (SOU 2004:89) ..................................................

279

Bilaga 15

Förteckning över remissinstanserna (SOU 2004:89)..........

281

Bilaga 16

Sammanfattning av rapporten Teknisk Framsyn ................

282

Bilaga 17

Sammanfattning av rapporten Vinnovas förslag till

 

 

förbättrad kommersialisering och ökad avkastning i

 

 

tillväxt på forskningsinvesteringar vid högskolor...............

286

Bilaga 18

Förteckning över remissinstanserna (Vinnova) ..................

289

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 2005.......

290

5

1

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 2004/05:80

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner

1.vad regeringen föreslår om inrättande av nationella forskningsanläggningar (avsnitt 6.2.1),

2.vad regeringen föreslår om att avyttra hela eller delar av aktiekapitalet i Imego Aktiebolag (avsnitt 8.4.2).

6

2

Ärendet och dess beredning

Prop. 2004/05:80

Regeringen lämnar forskningspolitiska propositioner till riksdagen en gång per mandatperiod. Inför 2005 års forskningspolitiska beslut har regeringen tagit initiativ till vissa utredningar inom forskningsområdet. Bland utredningarna kan nämnas Innovativa processer (SOU 2003:90), KB – ett nav i kunskapssamhället (SOU 2003:129), En ny doktorsutbildning – Kraftsamling för excellens och tillväxt (SOU 2004:27), Bevara ljud och rörlig bild – Insamling, migrering – prioritering (SOU 2004:53), Samspel och integration – Nationell organisation för ett integrerat deltagande i EU:s forsknings- och utvecklingsarbete (SOU 2004:60), Verksamheten vid IMEGO AB (SOU 2004:89). Utredningarna har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i anslutning till respektive sammanfattning av betänkandena i bilaga 5, 7, 9, 11, 13 och 15.

Inom Regeringskansliet har departementspromemoriorna Finansiering av starka forskningsmiljöer – en internationell utblick (Ds 2004:21) samt Innovativa Sverige – en strategi för tillväxt genom förnyelse (Ds 2004:36) tagits fram.

Forskningsråden, Verket för innovationssystem (Vinnova), universitet, högskolor samt ett stort antal myndigheter har haft i uppdrag att inkomma med forsknings- och kunskapsstrategier. Forskningsstiftelser, akademier och intresseorganisationer har inbjudits att inkomma med forskningsstrategier. Sammanlagt har ett hundratal myndigheter och organisationer redovisat forsknings- och kunskapsstrategier.

Ett flertal rapporter ingår i regeringens bedömningsunderlag, varav kan nämnas rapporten Vinnforsk från Vinnova. Rapporten har remissbehandlats. Förteckning över remissinstanser finns i bilaga 18. Dessutom har en redovisning av det framtida behovet av lärare vid universitet och högskolor från Högskoleverket ingått som underlag liksom Försvarsberedningen, Forskning för grön framtid och Teknisk Framsyn.

Regeringens forskningsberedning har diskuterat många av de huvudfrågor som den forskningspolitiska propositionen behandlar.

Propositionen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Utbildnings- och kulturdepartementet (U2005/3161/F).

3Utgångspunkter för regeringens forskningspolitik

3.1

Forskningspolitiska utmaningar

 

Forskningen bidrar till utveckling och förnyelse, stärker tillväxten, ökar

 

förståelsen och samspelet med människor i andra länder och förbättrar

 

medborgarnas möjligheter att leva ett gott liv. Varje samhälle behöver

 

självständiga forskare som förutsättningslöst analyserar, ifrågasätter och

 

medverkar

aktivt i den offentliga debatten. Forskningen främjar det

7

demokratiska samhället genom att gynna ett kritiskt ifrågasättande och stödjer tanke- och yttrandefrihet. Genom forskning kan vi bättre förstå den värld vi lever i och också göra den bättre. I tider av snabb teknisk utveckling, ökad globalisering och omfattande kulturmöten behövs forskning för att söka svaret på nya frågor som utvecklingen ger upphov till. Forskningen fyller också en viktig funktion för att utbilda kompetenta och kreativa människor med djupt specialiserad kunskap som kan höja kompetensen i arbetslivet.

Forskningspolitiken har blivit en allt viktigare del i en politik för ökad välfärd, hållbar ekonomisk tillväxt och teknisk utveckling. Såväl nya kunskapsintensiva branscher som traditionella industribranscher och offentlig sektor behöver tillgång till ny kunskap för att utveckla och förnya sin verksamhet.

Forskningen som en stark och framåtdrivande kraft i samhället blir allt viktigare till följd av vetenskapens snabba utveckling såväl nationellt som internationellt. Kunskap produceras och sprids allt snabbare inom och mellan länderna samtidigt som mängden och komplexiteten i informationen ökar.

Forskningens betydelse ökar i ett internationellt perspektiv. Dels behövs ökad kunskap för att lösa de globala problemen inom hälsa, fattigdom och miljöförstöring, dels behövs en förbättrad förståelse av nya internationella maktrelationer, nya internationella aktörer och spelregler. Det internationella samarbetet inom forskningen är härvid av central betydelse.

Inget land är självförsörjande inom forskningen, alla länder är beroende av internationellt samarbete och förmågan att medverka i forskning och följa utvecklingstendenser i omvärlden. Det egna forskningsarbetet ger Sverige möjlighet att tillgodogöra sig resultat av forskning som bedrivits i andra länder.

Forskning behövs också för att stödja vårt samhälle i de utmaningar som väntas i form av t.ex. en allt äldre befolkning, en strävan efter att snabbt och säkert behandla hälsorelaterade problem, önskemål om ett hållbart samhälle, ett alltmer rörligt och multietniskt arbetsliv och integration av medborgare från olika regioner och kulturer. Forskning leder till ny kunskap och nya upptäckter som blir användbara verktyg och innovationer för att hantera samhällets utmaningar. Den snabba omvandlingen inom traditionellt offentliga verksamheter, förändrade välfärdssystem och samhällsproblem som arbetslöshet, miljöförstöring, liksom villkoren för lärande ställer krav på högkvalitativ forskning som beslutsunderlag på dessa områden.

Den svenska industrins konkurrenskraft avgörs i ökande utsträckning av dess höga kunskapsinnehåll. Företagen söker sig till de länder som har de bästa förutsättningarna och tillgång till högklassig forskning och högutbildad arbetskraft kan vara en avgörande faktor vid företagens val av lokalisering.

För att lösa de komplexa problemställningar som forskningen ställs inför krävs kompetens och resurser från olika forskningsområden och olika länder. Mång- och tvärvetenskaplig forskning har i detta sammanhang ett särskilt värde som gränsöverskridande kraft och behöver goda villkor för att utvecklas ytterligare.

Prop. 2004/05:80

8

3.2Regeringens forskningspolitik

Målen för regeringens forskningspolitik ligger fast. Sverige skall vara en ledande kunskaps- och forskningsnation där forskning bedrivs med hög vetenskaplig kvalitet. Sverige skall vara ett av världens mest FoU- intensiva länder, vilket kräver fortsatt stora insatser av både staten och näringslivet. All forskning skall hålla hög kvalitet och forskningssatsningarna skall rymma både bredd och specialisering. För att upprätthålla svensk forsknings starka internationella position behöver fortsatta satsningar göras på forskning och forskarutbildning.

För att förverkliga visionen att Sverige skall bli Europas mest konkurrenskraftiga, dynamiska och kunskapsbaserade ekonomi måste svensk forskning fortsätta att hålla världsklass. Svensk forskning måste också bedrivas med öppenhet för den mångfald av frågeställningar som finns i samhället.

För att Sverige fortsatt skall vara attraktivt för internationellt forskningssamarbete krävs satsningar på centrala forskningsområden och att arbetet sker på ett sätt som stärker kraftsamling och samarbete mellan olika forskningsområden samt mellan forskning och utveckling. Genom att tillse att framstående forskarbegåvningar har tillräckligt stöd för att utveckla självständig och nyskapande forskning kan Sverige behålla de bästa svenska forskarna samt attrahera framstående forskare från andra länder.

Ett fortsatt högt deltagande i internationellt forskningssamarbete både inom och utanför EU är viktigt för att stimulera såväl den svenska som den övriga europeiska industrins kompetens och konkurrenskraft inom forskning och utveckling. En betydelsefull faktor är att allt fler svenska forskare åtar sig rollen som koordinator i internationella projekt.

Eftersom kunskap är grunden för en gynnsam samhällsutveckling och vårt främsta internationella konkurrensmedel, måste vi ständigt sträva efter att förbättra och stärka förutsättningarna för att Sverige skall vara en ledande kunskapsnation. För att uppnå detta mål behöver vi i en alltmer globaliserad värld ett inflöde av ledande forskare och företag. Höga krav ställs därför på vårt forskningssystem att ge de bästa förutsättningarna för högklassig och internationellt konkurrenskraftig forskning.

Svårigheten att i förväg bedöma den framtida nyttan av forskningsresultaten gör att långsiktig grundforskning inte kan bedrivas i rimlig omfattning utan offentlig finansiering. Staten har, i enlighet med riksdagens beslut, ett särskilt ansvar att garantera forskningens frihet och för finansieringen av grundforskning och forskarutbildning. Den ökade efterfrågan på forskarutbildade har gjort forskarutbildningen till en allt viktigare utbildning i kunskapssamhället.

Samtidigt som staten har ett tydligt och uttalat ansvar för grundforskning har staten även ett intresse att stödja forskning som utgår från olika samhällssektorers behov, inklusive de behov som finns inom näringslivet. I den offentliga debatten framkommer ibland en motsättning mellan grundforskning och behovsinriktad, ofta mer tillämpad, forskning. Motsättningen kan till del ha sin upprinnelse i en begreppsförvirring. Behovsmotiverad forskning utgår från ett problem eller en frågeställning inom en sektor och kan innehålla element av både grundforskning och tillämpad forskning. Forskare kan samtidigt vara

Prop. 2004/05:80

9

engagerade i såväl grundforskning som tillämpad forskning. Det är inte ovanligt att just sådana forskningsmiljöer är framstående.

Regeringen anser att motsättningen mellan inomvetenskapligt motiverad forskning/grundforskning och behovsmotiverad forskning är olycklig. Steget från grundforskning till tillämpning i näringslivet och samhället blir allt kortare och därmed försvinner alltmer gränsen mellan grundforskning och behovsmotiverad forskning. I de bedömningar som regeringen presenterar för riksdagen i denna proposition finns åtgärder som syftar till att stödja all forskning, såväl grundforskning som behovsmotiverad forskning. Propositionen innehåller också en satsning på forskarutbildning och meriteringsanställningar för att möta behovet av framtida forskare. Dessa insatser stärker såväl den grundvetenskapliga som den behovsmotiverade forskningen.

Mång- och tvärvetenskaplig forskning behövs för att lösa olika samhällsproblem och utmaningar. Kreativa forskningsmiljöer utmärks inte sällan av mång- och tvärvetenskaplighet. Möjligheten till landvinningar även inom grundforskningen kräver allt oftare bidrag från olika discipliner.

Av stor vikt är också att dialogen mellan forskare och avnämare stärks. Kunskapsöverföring betraktas ofta som en envägskommunikation från forskare till avnämare. Men forskningen berikas lika mycket av kunskap från andra delar av samhället och blir därigenom mer relevant för samhället i stort. Generellt sett är det angeläget att de stora mängder forskningsresultat som kontinuerligt produceras görs åtkomliga för samhället utanför. Här har lärosäten, forskningsinstitut och de forskningsfinansierande myndigheterna ett särskilt ansvar, men avnämarna har också ett ansvar att söka efter relevant information.

Det är regeringens mening att forskningen bidrar till samhällets utveckling men har potential att ytterligare understödja en positiv samhällsutveckling. Problemen i samhället och i världen förändras ständigt och kräver därmed nya lösningar. Problemlösningarna får inte begränsas till kortsiktiga akuta åtgärder utan måste innehålla ett långsiktigt perspektiv. Orsakerna till problemen bör alltid stå i fokus och detta kräver ofta forskningsinsatser. Det är därför viktigt att alltid ha med ett forskningsperspektiv när insatser inom olika områden planeras.

En utmaning för de svenska forskningsfinansierande myndigheterna är att i större omfattning samarbeta vid fördelning av resurser samt även utöka sin samverkan med andra forskningsfinansiärer, såsom forskningsstiftelserna. Utvecklingen ställer nya krav på att svenska lärosäten och forskningsmiljöer är attraktiva och internationellt konkurrenskraftiga. Förutsättningarna för de främsta svenska forsknings- och innovationsmiljöerna måste förbättras. Deras internationella konkurrenskraft bör stärkas genom prioritering och kraftsamling.

Det är angeläget att universitet och högskolor stimuleras att profilera sig. Internationaliseringen kräver att lärosätena blir bättre på att lyfta fram och utveckla sina starka sidor. Genom samarbete inom forskningen kan de komplettera varandras profiler och bygga upp verkligt starka miljöer med internationell synlighet. Ett kännetecken för de mest framgångsrika universiteten i världen är att de förmår att förena en stor frihet för forskarna med ett akademiskt ledarskap som är kapabelt att göra strategiska vägval.

Prop. 2004/05:80

10

Forskning har stor betydelse för utvecklingen av såväl näringsliv som Prop. 2004/05:80 offentliga verksamheter. Genom utbyggnaden av högskolan och

tilldelningen av fasta forskningsresurser till alla lärosäten har förutsättningarna för högskolan att bidra till den regionala utvecklingen förbättrats. Till detta bidrar också lärosätenas uppgift att förutom att bedriva forskning och utbildning även samverka med det omgivande samhället. Ett framgångsrikt svenskt näringsliv med stor konkurrenskraft är en förutsättning för välfärdssamhällets fortlevnad. För att det svenska näringslivet även i framtiden skall vara internationellt konkurrenskraftigt behövs en fortsatt stark inriktning mot produkter och processer med kunskapshöjd. I denna utveckling har även staten en viktig roll. En högteknologisk industri behöver god tillgång till kompetens inom sådana områden som är strategiska för denna sektor. Omfattande utbildning och en stark offentlig forskning och utveckling inom områden med relevans för det högteknologiska näringslivet är därmed viktigt.

Sverige har en lång tradition av samarbete mellan akademisk forskning och de stora industriföretagen. Framöver bedöms de små och medelstora företagens betydelse för ekonomin öka. Därför är det angeläget att samarbetet vidareutvecklas till att i större utsträckning även omfatta mindre företag och nya branscher. De mindre företagen måste på ett bättre sätt kunna ta del av kunskapsutvecklingen inom universitet, högskolor och forskningsinstitut.

För att stärka europeisk forskning driver Sverige inför beslutet om nästa ramprogram, som avser perioden 2007–2013, frågan om att stödja grundforskning och skapa ett europeiskt forskningsråd med vetenskaplig kvalitet som ledstjärna. Ett sådant forskningsråd skulle stärka europeisk grundforskning internationellt och skapa bättre förutsättningar att bedriva världsledande forskning i Europa. Initiativet till att skapa ett europeiskt forskningsråd togs av Sverige under det svenska ordförandeskapet i EU våren 2001. Sverige kommer vidare att arbeta för att ramprogrammet på ett bättre sätt skall främja utvecklingen av forskningsbaserade små och medelstora företag.

Sedan mars 2000 har utbildnings- och forskningsministern ansvaret för ärenden som rör samordningen av forskningspolitiken i regeringen och därmed sammanhängande budgetfrågor. Utbildnings- och forskningsministern leder också Forskningsberedningen, som är ett rådgivande organ till regeringen i forskningsfrågor och består av företrädare från olika delar av forskarvärlden och näringslivet.

Regeringen tillkallade under hösten 2004 ett innovationspolitiskt råd som forum för diskussioner om riktlinjer för svensk innovationspolitik och strategier för tillväxt och förnyelse. Innovationspolitiska rådet leds av chefen för Näringsdepartementet.

Detta skapar förutsättningar för Forskningsberedningen och Innovationspolitiska rådet att kunna samarbeta t.ex. kring den strategi för innovation – Innovativa Sverige – en strategi för tillväxt och förnyelse (Ds 2004:36) som utarbetades av företrädare från främst Närings-, Utbildnings- och Utrikesdepartementen och presenterades juni 2004.

11

3.3Prioriterade forskningsområden och strategiska insatser

Som en följd av den förra forskningspolitiska propositionen Forskning och förnyelse (prop. 2000/01:3, bet. 2000/01:UbU6, rskr. 2000/01:98) fördelades efter riksdagens budgetbeslut 1,3 miljarder kronor som nivåhöjning av anslagen för forskning och forskarutbildning. Propositionen tog sin utgångspunkt i det förestående generationsskiftet inom svensk forskning och innehöll planeringsförutsättningar för forskarutbildning samt insatser i form av forskarskolor och rekrytering av unga forskare. Dessutom bedömde regeringen att vissa områden var särskilt strategiska. Dessa var biovetenskap och bioteknik, informationsteknik och IT-forskning, materialvetenskap, humaniora och samhällsvetenskap, utbildningsvetenskap, det konstnärliga området, vård och omsorgsforskning samt miljö och hållbar utveckling. Lärosätena tillfördes också ökade resurser för forskning och särskilda medel fördelades till forskningens infrastruktur.

Investeringar i forskning återbetalar sig i form av kunskap och utveckling av samhället samt bidrar till tillväxt inom näringslivet. Genom att tillföra resurser till forskning och forskarutbildning ges Sverige också goda möjligheter att bibehålla och utveckla sin ställning som en framstående forskningsnation som är fortsatt intressant för andra länder att samarbeta med.

Under perioden 2005–2008 bedömer regeringen att anslagen till forskning och forskarutbildning bör tillföras 2,34 miljarder kronor som en permanent nivåhöjning.

Regeringen återkommer på tilläggsbudget i 2005 års ekonomiska vårproposition om de anslagsmässiga konsekvenserna för berörda anslag 2005.

Regeringen bedömer det som angeläget att öka resurserna för långsiktig finansiering av starka forsknings- och innovationsmiljöer inom alla vetenskapliga områden. Forskningsråden och Verket för innovationssystem (Vinnova) bör tillföras 300 miljoner kronor för detta ändamål. Regeringen vill särskilt prioritera forskningsområdena medicin, teknik och forskning för hållbar utveckling. Till området medicin bör

anslagen öka

med

400 miljoner

kronor,

till teknikområdet

med

350 miljoner

kronor och till forskning för en

hållbar utveckling

med

210 miljoner

 

kronor.

Medlen bör

fördelas

i konkurrens och

efter

kvalitetsgranskning av forskningsråden, Vinnova samt Rymdstyrelsen. Regeringen bedömer att 42 miljoner kronor bör tillföras för att

utveckla forskningens infrastruktur. Dessa medel bör fördelas av Vetenskapsrådet utifrån bedömningar av infrastrukturens kvalitet och relevans. Statens ljud- och bildarkiv bör tillföras en ökning om 5 miljoner kronor för att möjliggöra egen insamling av material. Utöver detta bedömer regeringen att arkivet bör tilldelas totalt 20 miljoner kronor under två år för överföring av insamlat material till nya tekniska system.

Lärosätenas anslag för forskning och forskarutbildning bör öka med 521 miljoner kronor.

Regeringen anser det angeläget att fortsätta att öka resurserna för framtidens forskare. Sammanlagt 250 miljoner kronor bör fördelas till

Prop. 2004/05:80

12

forskningsråden och Vinnova för meriteringsanställningar och utveckling Prop. 2004/05:80 av forskarutbildningen genom forskarskolor. Lärosätena bör inom ramen

för sina nya resurser avsätta medel för en förstärkning av forskarutbildningen och för att öka antalet meriteringsanställningar.

Som ett led i sitt arbete med att utveckla och främja kommersialisering av forskningsresultat bör lärosätena upprätta handlingsplaner för kommersialisering. Handlingsplanernas syfte är att skapa professionella och hållbara strukturer med både forskare och yttre aktörer såsom finansiärer, holdingbolag, teknikbrostiftelser m.fl. I de förstärkningar som universitet och högskolor bör tillföras, ingår att lärosätena skall fortsätta uppbyggnaden av strukturer för kommersialisering.

Vidare föreslås att en översyn av holdingbolagsstrukturen genomförs. Ett tillskott av kapital till holdingbolagen bör ske.

För samarbetsprogram med näringslivet bör Vinnova tillföras 120 miljoner kronor. Vidare bör Vinnova tillföras ytterligare 10 miljoner kronor för insatser för att öka små och medelstora företags tillgång till forskning. Dessutom bör 110 miljoner kronor tillföras industriforskningsinstituten för långsiktig strategisk finansiering av deras verksamhet. Regeringen föreslås få bemyndigande att avyttra hela eller delar av aktieinnehavet i Imego AB till ny huvudman.

Den svenska organisationen för EU:s forskningssamarbete bör ombildas och utformas så att svenska forskningsutövare tidigt ges adekvat information och stöd. Rådet för forskningssamarbete mellan Sverige och EU (EU/-FoU rådet) läggs ned och ett sekretariat föreslås inrättas vid Vinnova som skall främja, utbilda och ge rådgivning och juridisk hjälp till forskare inom såväl universitet och högskolor som inom industrin. Särskilt bör småföretagens möjligheter att delta i Eu:s ramprogram för forskning stödjas.

13

Prop. 2004/05:80

Tabell 3.1 Anslagsökningar för lärosäten och forskningsfinansierande myndigheter 2005–2008

(miljoner kronor)

Vetenskaps rådet

Vinnova

FAS

Formas

Lärosäten

Övriga

Sa

 

 

 

 

 

 

 

Nuvarande anslag (2005)

2 523

1 122

291

531

 

 

 

Starka forskningsmiljöer

210

60

10

20

 

 

300

Prioriterade områden

 

 

 

 

 

 

 

Medicin

380

 

20

 

 

 

400

Teknik

160

180

 

 

 

10(1)

350

Hållbar utveckling

50

20

 

140

 

 

210

Forskarskolor

60

25

5

10

 

 

100

Meriteringsanställningar

85

50

5

10

 

 

150

Forskning vid lärosäten

 

 

 

 

520

 

520

Holdingbolag

 

 

 

 

 

60(2)

 

Industriforskningsinstitut

 

110

 

 

 

 

110

Samarbetsprogram

 

120

 

 

 

 

120

Insatser för små och

 

10

 

 

 

 

10

medelstora företag

 

 

 

 

 

 

 

Forskningsinfrastruktur

42

 

 

 

 

 

42

SLBA

 

 

 

 

 

5+20(3)

5

Genusforskning

12

 

 

 

1(4)

 

13

Utbildningsvetenskap

10

 

 

 

 

 

10

Summa

1 009

575

40

180

521

15(5)

2 340

(1) – Medel till Rymdstyrelsen för rymdforskning. Rymdstyrelsens anslag för rymdforskning 2005 är 156,3 miljoner kronor.

(2)-- tillfällig förstärkning av holdingbolagen med 45 mnkr (2006) och 15 mnkr (2007)

(3)- förstärkning av anslaget till Statens ljud- och bildarkiv (SLBA) med 5 miljoner kronor. Dessutom ges en tillfällig förstärkning åren 2006–2007 med 10 mnkr per år. Nuvarande anslag 2005 är 40,7 miljoner kronor.

(4)– förstärkning av anslaget till Sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet. Nuvarande anslag 2005 är 6,4 miljoner kronor.

(5)– Dessutom ges tillfälliga anslag till holdingbolag och SLBA

14

4

Forskningssystemet och internationella

Prop. 2004/05:80

 

perspektiv

4.1Det svenska forskningssystemet

I Sverige har de offentliga resurserna för forskning traditionellt varit knutna till universiteten. Omställningen från jordbrukssamhälle till industrisamhälle ställde högskolesystemet inför nya utmaningar och bidrog till att de tekniska högskolorna, vars primära uppgift var att utbilda ingenjörer, också blev forskande universitet. En forskningsrådsorganisation efter amerikanskt och brittiskt mönster började successivt byggas upp under 1940-talet och ett system med rörliga forskningsmedel introducerades, först inom teknik och sedan inom andra ämnesområden. Här lades grunden till forskningens starka koncentration till universitet och högskolor genom att forskningsresurserna tillfördes dessa i stället för särskilda forskningsinstitut så som skedde i andra delar av världen.

Forskningsresurserna ökade kraftigt under 1960-talet genom att universitet och högskolor byggdes ut och genom ökade satsningar på sektorsforskning. Under 1970- och 1980-talen utvecklades det svenska forskningssystemet till ett mycket pluralistiskt system med ett stort antal av varandra oberoende finansiärer. Forskningsråden kom att utgöra en del av systemet och det stora antalet sektorsmyndigheter med FoU- resurser en annan. Betydelsen av grundforskning inom strategiska områden betonades, med motivet att skapa en kunskapsbas som ger förutsättningar att lösa praktiska problem. Detta tog sig uttryck i bl.a de forskningsstiftelser som bildades under 1990-talets första hälft med syfte att finansiera forskning inom särskilt angelägna områden. Den omorganisation av de offentliga forskningsfinansiärerna som genomfördes under 2000-talets första år leder fram till dagens organisation, som behandlas mer utförligt i det följande liksom i avsnitt 4.4.1.

Sverige har under större delen av 1990-talet varit ett av de länder som investerar mest resurser i FoU räknat som andel av BNP. Den största andelen av FoU-arbetet utförs och finansieras i företagssektorn. Svenskt näringsliv är, trots att en nedgång kunnat skönjas under senare år, i internationell jämförelse mycket FoU-intensivt och 93,5 miljarder kronor investerades i FoU under 2001. Drygt 80 procent utfördes av näringslivet i Sverige, medan resten gick till FoU-enheter utomlands. Denna andel har ökat mycket kraftigt och speglar svenskt näringslivs ökande internationalisering. Det rör till största delen finansiering av forskning vid svenska koncerners dotterföretag utomlands. Forskning och utveckling utförd och finansierad av näringslivet presenteras utförligare i avsnitt 4.2.

15

Figur 4.1. Flödet av resurser för forskning och utveckling från finansierande

Prop. 2004/05:80

till utförande sektor i miljarder kronor 2001.

 

 

 

 

 

 

 

 

Företagssektorn

 

Offentliga sektorn

 

 

Privata icke-

 

 

 

 

 

 

 

93,5

 

 

 

 

22,4

 

 

 

vinstdrivande sektorn

Från utlandet 3,2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2,2

 

varav EU 0,7

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2,2

 

0,9

 

 

68,5

 

1,0

 

0,9

14,4

2,5

 

 

 

2,1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4,4

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

,9

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Offentlig sektor exkl.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

universitet och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till utlandet

 

 

 

 

Företagssektorn

 

Universitet och

 

 

högskolor 2,8

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

24,8

 

 

 

 

75,1

 

 

 

 

högskolor

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

18,8

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: SCB.

Omfattningen av forskning och utveckling i kommuner och landsting är svår att uppskatta, eftersom den inte omfattas av SCB:s vanliga undersökningar. En särskild undersökning av SCB (PM 2001-05-10) indikerar att den omfattar mellan 1,3 och 2 miljarder kronor per år, huvudsakligen inom vård- och omsorgsområdet.

Svensk offentlig FoU-finansiering är stor i internationell jämförelse. Den offentliga sektorn finansierade FoU för 22,4 miljarder kronor 2001. Huvuddelen av de offentliga medlen fördelas till universitet och högskolor, antingen genom direkta anslag eller genom forskningsanslag från forskningsråd och andra myndigheter. Omkring 20 procent, 4,4 miljarder kronor, fördelas till företagssektorn, som i statistiken även innefattar industriforskningsinstituten. Större delen av dessa medel kommer från försvarsmyndigheterna.

Figur 4.2 Översiktlig bild av det svenska forskningssystemet

Finansiärer

Utförare

Offentlig sektor

Privat sektor

Andra aktörer

 

 

Riksdag och regering

 

Kommuner

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

landsting

 

 

 

 

 

 

Vetenskaps-

rådet

Formas

Fas

Vinnova

Sektorsmyndigheter för

rymd, energi, miljö,

försvar, bistånd

Forsknings -

stiftelser

Företag

Andra stiftelser

och fonder

EU

Övrigt utomlands

 

Universitet och högskolor

 

 

 

 

Industri-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

forskningsinstitut och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

forskningsinstitut

 

 

 

 

16

4.1.2 Finansiärer Prop. 2004/05:80

Det finns tre forskningsråd i Sverige. Det största är Vetenskapsrådet, som 2005 disponerar 2 523 miljoner kronor till grundforskning inom i alla vetenskapsområden. Härutöver finns de två områdesinriktade forskningsråden Forskningsrådet för miljö, areella näringar och

samhällsbyggande

(disponerar

531 miljoner

kronor

2005) och

Forskningsrådet

för

arbetsliv

och

socialvetenskap

(disponerar

291 miljoner kronor

2005). Till de

stora

forskningsfinansierande

myndigheterna hör också Verket för innovationssystem (Vinnova), som disponerar 1 122 miljoner kronor 2005 till behovsmotiverad FoU inom områden som stödjer svenskt näringslivs konkurrenskraft. Forskningsråden och Vinnova presenteras närmare i avsnitt 4.4.1.

Företrädare för forskarsamhället är i majoritet i råden och forskningsstödet fördelas utifrån vetenskapliga kvalitetskriterier efter bedömningar i rådens beredningsgrupper. Svensk forskning måste bedömas i ett internationellt perspektiv och råden granskar regelbundet den forskning som man finansierar med hjälp av utländsk expertis.

Det finns också flera sektorsmyndigheter som finansierar forskning och utveckling. Hit hör t.ex. Rymdstyrelsen, Sida, Vägverket, Banverket, Statens energimyndighet, Naturvårdsverket liksom försvars- myndigheterna.

I de offentliga medlen till forskning och utveckling ingår också den forskning som finansieras av de forskningsstiftelser som bildades 1993 och 1994 av löntagarfondsmedel. Dessa forskningsstiftelser har eget kapital och får inga anslag från staten. Regeringen utser emellertid ordförande och ledamöter i deras styrelser. I samband med bildandet av forskningsstiftelserna erhöll också Riksbankens Jubileumsfond löntagarfondsmedel genom den s.k. kulturvetenskapliga donationen. Jubileumsfonden är den största forskningsfinansiären inom humaniora och samhällsvetenskap utanför universitet och högskolor. År 2004 fördelade stiftelserna och Riksbankens Jubileumsfond omkring 1,5 miljarder kronor (se vidare avsnitt 4.4.3). Enligt statsbudgetanalysen uppgick de offentliga forsknings- och utvecklingsmedlen till cirka 25,4 miljarder 2004.

Flera andra stiftelser och fonder utan offentligt kapital lämnar också viktiga bidrag till forskning och utveckling vid universitet och högskolor. Knut och Alice Wallenbergs stiftelse delade ut omkring 950 miljoner kronor 2003 framförallt till dyrbar vetenskaplig utrustning, stipendieprogram och större forskningsprojekt. Inom medicin finns flera fonder som finansierar forskning riktad mot särskilda sjukdomar, som t.ex. Cancerfonden, Hjärt- och Lungfonden och Diabetesfonden. Dessa fonder är betydande finansiärer inom sina områden. Sammanlagt finansierade dessa aktörer forskning för 2,2 miljarder kronor 2001, varav merparten gick till forskning utförd vid universitet och högskolor.

EU och andra utländska finansiärer finansierar också forskning i Sverige. År 2001 tillförde utländska forskningsfinansiärer omkring 900 miljoner kronor till universitet och högskolor.

17

4.1.3

Forskningsutförare

Prop. 2004/05:80

Den största delen (64 procent) av den offentligt finansierade forskningen i Sverige utförs vid universitet och högskolor. Offentliga forskningsmedel till universitet och högskolor fördelas dels i form av direkta anslag till lärosätena, dels i form av rörliga medel som söks av forskare i konkurrens från forskningsråd och sektorsmyndigheter. Forskning vid universitet och högskolor finansieras även genom EU, näringslivet och stiftelser både inom och utom landet. I genomsnitt utgör de fasta resurserna något under hälften av finansieringen av forskningen vid universitet och högskolor. Variationen mellan olika ämnesområden är emellertid stor. Forskningen inom teknikvetenskap är i hög grad externfinansierad (ca 2/3), varav en stor del kommer från försvarsmyndigheterna. Humaniora är det forskningsområde som har minst andel externfinansiering, omkring en tredjedel.

Den svenska institutssektorn är diversifierad. Industriforsknings- instituten ägs gemensamt av olika näringslivsintressenter, staten och Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling (KK-stiftelsen). Dessa institut får en basfinansiering från Vinnova och KK-stiftelsen. Det finns 17 sådana industriforskningsinstitut verksamma inom viktiga svenska industribranscher som t.ex. papper, trä, metall m.m. Industriforsk- ningsinstituten behandlas vidare i avsnitt 8. Andra institut är stiftelser med olika intressentkonstellationer, däribland staten. Dessa institut återfinns till stor del inom miljö- och jordbruksområdet, som t.ex. IVL Svenska miljöinstitutet AB där statens bidrag kanaliseras via Naturvårdsverket, Institutet för jordbruks- och miljöteknisk forskning (JTI) och SkogForsk som får medel för samfinansierad forskning från Formas. Slutligen finns ett antal institut som är statliga myndigheter, t.ex. Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), som är en viktig utförare av militär forskning, liksom Arbetslivsinstitutet (ALI), som är den största civila offentliga forskningsutföraren utanför lärosätena.

Av de 13 procent av forskningen som enligt SCB utförs av offentliga aktörer utanför högskolesektorn, svarar militära myndigheter för ungefär hälften.

4.2Svensk forskning i ett internationellt perspektiv

4.2.1 Investeringar i FoU

Sverige är ett land som under lång tid haft hög profil i forskningsfrågor

 

och har, som tidigare nämnts, under större delen av 1990-talet varit ett av

 

de länder som avsätter mest resurser för FoU räknat som andel av BNP.

 

Svenska forskare publicerar fler artiklar räknat per capita än deras

 

kollegor i andra länder inom EU och OECD. När man jämför citeringar

 

tillhör dessutom svensk forskning den mest högkvalitativa i världen.

 

Sammantaget avsatte staten och forskningsstiftelserna 25,4 miljarder

 

kronor eller 1 procent av BNP 2004. Räknat på civil forskning investerar

 

Sverige mindre än Finland men mer än Danmark och Norge.

 

Den statligt finansierade forskningen i Sverige har sedan början på 80-

 

talet ökat i takt med att BNP har ökat och legat ganska konstant på

 

knappt 1 procent av BNP.

18

 

Det svenska näringslivets FoU-satsningar, som motsvarade ca Prop. 2004/05:80 3 procent av BNP 2003, tillhör proportionerligt sett de största

satsningarna i världen även om en minskning skett sedan 2001 då avsättningarna uppgick till 3,3 procent av BNP. De gemensamma insatserna från stat och näringsliv gör att Sverige är ett av de länder i världen som 2003 avsatte mest resurser för FoU, ca 4 procent av BNP. År 2001 uppgick de totala avsättningarna för FoU till 4,2 procent av BNP.

Diagram 4.1 Avsättningar för FoU i procent av BNP, 2001

5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4,5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Offentligt

4

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Näringsliv

3,5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2,5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1,5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0,5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

Finland

Japan

 

 

 

Tyskland

Frankrike

Danmark

BE

NL

Kanada

UK

Norge

 

Irland

Israel

Sverige

Schweiz

Korea

USA

Australien

Källa: OECD, Main Science & Technology Indicators 2004

Förutom Sverige tillhör Israel, Finland och Nederländerna de länder som i förhållande till BNP satsar mest offentliga resurser på FoU. Även i Danmark, Japan, Frankrike, Norge, Schweiz, Storbritannien, USA och Tyskland är de offentliga insatserna för FoU avsevärda som andel av BNP. I alla dessa länder är produktionen av och kvaliteten hos vetenskapliga arbeten hög. Där finns också ett högteknologiskt näringsliv.

Sverige är ett av de länder där störst andel av landets FoU utförs i näringslivet. Inget annat land i Europa har ett näringsliv som avsätter lika stora resurser för FoU som andel av BNP. Inte heller i Israel, Japan och USA satsar näringslivet proportionellt sett lika mycket. Enligt OECD:s jämförelse har Finland och Sverige kraftigt ökat sina totala investeringar i FoU. Även Danmark, Japan och Norge har ökat sina avsättningar för FoU medan Storbritannien har minskat.

19

Diagram 4.2 Avsättningar för FoU i procent av BNP, åren 1981-2001.

Prop. 2004/05:80

5

Israel

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4,5

Sverige

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4

Finland

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Japan

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3,5

USA

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tyskland

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Danmark

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2,5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1,5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0,5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1981

1983

1985

1987

1989

1991

1993

1995

1997

1999

2001

Källa: OECD, STI Scoreboard 2001

I de flesta industrialiserade länder har näringslivets investeringar i FoU ökat kontinuerligt sedan 1980-talet och dessa satsningar förklarar huvuddelen av de stora ökningarna av FoU-investeringarna i många länder. Ökningen har varit markant under 1990-talet vilket till viss del hör samman med högkonjunkturen inom högteknologiska branscher som bioteknik och telekommunikation. Denna trend är speciellt tydlig i Finland, där telekomindustrin står för huvuddelen av näringslivets FoU. Samma trend syns i Sverige där bioteknik, fordonsindustri och telekom är de mest FoU-intensiva branscherna. I små länder med hög avsättning för FoU, som Finland, Sverige och Israel, är det oftast beroende på ett fåtal forskningsintensiva företag. Förändringar i ägandestruktur eller förändringar i export kan i sådana fall ge stor påverkan på landets totala avsättningar för FoU.

Sverige har en mera diversifierad högteknologisk industri än de övriga nordiska länderna med flera branscher som har höga avsättningar för FoU, speciellt fordons-, läkemedels- och teleproduktindustrin. Den tidigare nedgången i telekomindustrin har lett till minskade satsningar på FoU i denna bransch. Minskningar skedde även inom delar av verkstadsindustrin och fordonsindustrin. Samtidigt har läkemedelsföretag med en stor del av sin verksamhet i Sverige ökat sin totala FoU. Trots minskningen sedan 2001 tillhör det svenska näringslivets investeringar för FoU fortfarande de största i världen.

Den största delen av de statliga anslagen till FoU i den svenska statsbudgeten tillfaller området allmän vetenskaplig utveckling, där medicin är det enskilt största området. Andra områden med omfattande FoU är försvarssektorn, energi, jord- och skogsbruk samt arbetsmiljö och personalskydd. Sammantaget avsattes via statsbudgeten 23,9 miljarder kronor 2004.

20

Tabell 4.1 Fördelning av statsbudgetens anslag till FoU, 2004

 

Prop. 2004/05:80

Löpande priser i miljoner kronor

 

 

 

Allmän vetenskaplig utveckling

 

13 418

 

varav bl.a.

 

 

 

Medicin

4 153

 

 

Matematik, naturvetenskap

3 300

 

 

Teknik

2 247

 

 

Samhällsvetenskap

1 654

 

 

Humaniora

917

 

 

Lantbruksvetenskap

642

 

 

Försvar

 

4 927

 

Industriell verksamhet

 

1 357

 

Energi- och vattenförsörjning

 

685

 

Jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske

 

634

 

Arbetsmiljö och personalskydd

 

559

 

Transport och telekommunikation

 

464

 

Fysisk miljö- och naturvård

 

419

 

Offentlig förvaltning, ekonomisk planering och övrig

 

418

 

samhällsservice

 

 

 

Hälso- och sjukvård

 

222

 

Kulturutbud, massmedia, fritidsverksamhet

 

212

 

Undervisning

 

164

 

Rymdverksamhet

 

132

 

Socialvård, social miljö, trygghet

 

110

 

Boendemiljö och samhällsplanering

 

90

 

Utforskning och utnyttjande av jorden och atmosfären

 

44

 

Källa: SCB

4.2.2 Avkastning på de offentliga FoU-investeringarna

Forskarutbildning

Antalet forskarexamina i Sverige var 2003 strax över 3 700, varav knappt 2 700 var doktorsexamina. Under 1990-talet har antalet forskarexamina ökat kraftigt och Sverige var 2002 bland de länder som hade högst andel av en årskull som avlägger forskarexamen. Enligt EU:s Key Figures 2003–2004 ligger Sverige även högst inom EU när det gäller forskarexamina inom naturvetenskap och teknik i förhållande till befolkningen.

Diagram 4.3 Andel av en årskull som avlägger forskarexamen i några länder

1996-2002 (procent)

 

 

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

2,5

 

 

 

 

 

 

1996

 

 

 

 

 

 

 

1998

2

 

 

 

 

 

 

2000

 

 

 

 

 

 

 

2002

1,5

 

 

 

 

 

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

0,5

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

Sverige

Schweiz

Tyskland

Finland

Österrike

UK

USA

Japan

Källa: OECD, Education at a Glance

21

Den höga andelen forskarutbildade i Sverige ligger i linje med de Prop. 2004/05:80 förhållandevis stora offentliga investeringarna i FoU. I internationell

jämförelse följer utexamineringen av forskarutbildade generellt de nationella investeringarna i FoU, förutom för USA och Japan där andelen utexaminerade är låg i jämförelse med investeringarna i FoU. Det relativt låga värdet för USA kan delvis förklaras med att landet har en stor invandring av personer med hög utbildning, medan avseende Japan det kan bero på att näringslivet även utbildar forskare inom företagen.

Vetenskaplig produktion

Sverige är ett av de mest produktiva länderna i världen när det gäller vetenskapliga resultat. Under 1990-talet ökade den svenska produktionen av artiklar med över 40 procent. Dessutom skedde detta från en redan hög nivå.

Diagram 4.4 Antal publicerade artiklar i internationellt erkända tidskrifter per tusen invånare åren 1981, 1991, 2001

2

 

 

 

 

 

 

 

1,8

 

 

 

 

 

 

1981

1,6

 

 

 

 

 

 

1991

1,4

 

 

 

 

 

 

2001

1,2

 

 

 

 

 

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

0,8

 

 

 

 

 

 

 

0,6

 

 

 

 

 

 

 

0,4

 

 

 

 

 

 

 

0,2

 

 

 

 

 

 

 

0

Sverige

Danmark

Finland

Nederländ

Storbrit

USA

Tyskland

Schweiz

Källa: ISI Databas 2002 och Vinnova, The Swedish National Innovation System 1970-2003

Även i flera av våra grannländer var ökningen stor, medan andra länder med redan omfattande forskning generellt sett haft en något svagare utveckling. Den höga produktiviteten för Schweiz beror till del på att forskningsanläggningen CERN är placerad där. Sammantaget har Sveriges tätposition avseende produktion av vetenskapliga artiklar kvarstått genom att produktionen fortsatt att öka i takt med ökningen för andra länder.

Vetenskaplig kvalitet

Vetenskaplig kvalitet mäts ofta genom antalet citeringar av de publicerade artiklarna, eller genom artiklarnas relativa citeringsgrad (Relative Citation Index, RCI), där antalet citeringar relateras till antalet publikationer. Antalet citeringar och RCI ger dock endast ett begränsat

22

mått på kvaliteten på ett lands forskning och på hur ett område utvecklas Prop. 2004/05:80 i olika länder. Slutsatser måste därför dras med försiktighet.

Diagram 4.5 Antal citeringar per tusen invånare för artiklar publicerade

1990, 1994 och 1999 som citerar artiklar publicerade 1985-1988, 1990-1992

resp. 1995-1997

 

 

 

 

 

 

 

8

 

 

 

 

 

 

 

7

 

 

 

 

 

 

1990

6

 

 

 

 

 

 

1994

5

 

 

 

 

 

 

1999

4

 

 

 

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

0

Sverige

USA

Danmark

Nederländerna

Finland

Storbritannien

Japan

Schweiz

Källa: NSF, Science & Engineering Indicators – 2002

Svenska artiklar har fler citeringar per tusen invånare än de flesta andra länder, inklusive USA, vilket delvis hänger samman med den stora volymen på svensk publicering. I Europa är det endast Schweiz som har ett högre antal citeringar per invånare än Sverige. USA har haft en ökning av antalet citeringar under åren 1990–1994, med en oförändrad nivå därefter. Finland hade en kraftig ökning i början av 1990-talet. Ökningen för Danmark, Japan, Nederländerna, Storbritannien och Sverige är relativt jämn under årtiondet.

Diagram 4.6 Relativ citeringsgrad (RCI) för alla områden 1990, 1994 och 1999

för de högst rankade länderna

 

 

 

 

 

 

 

1,6

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1990

1,4

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1994

1,2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1999

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0,8

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0,6

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0,4

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0,2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

USA

Nederländerna

Sverige

Danmark

Storbritannien

Finland

Tyskland

Kanada

Belgien

Frankrike

Schweiz

Källa: NSF, Science & Engineering Indicators – 2002

23

Med RCI korrigeras antalet citeringar för produktionens storlek. Sveriges Prop. 2004/05:80 tillhör även med denna beräkning ett av de mest framstående länderna,

även om positionen inte är i den absoluta toppen.

Högst rankat ligger Schweiz och USA. Schweiz har minskat från en hög nivå men ligger fortfarande högst med ungefär samma RCI som USA. Därefter följer en grupp av länder där Nederländerna och Sverige har marginellt högre RCI än de övriga. Sammantaget över alla områden har, bland dessa länder, Finland ökat kraftigt, Sverige minskat medan övriga länder med höga RCI har varit oförändrade under perioden.

En analys utförd vid Umeå universitet visar att Sverige har en ökande andel av de högst citerade artiklarna, men att denna ökning inte är lika stor som den totala mängden artiklar. Denna studie visar också att mätt som RCI tillhörde publikationer från Sverige tillsammans med de från Danmark och USA världens mest lästa i början av 1980-talet. Artiklar från USA har fortsatt på hög nivå medan arbeten från först Danmark och sedan Sverige sjunkit till en nivå under Nederländerna, som under perioden hållit en konstant nivå. Bland de enskilda forskningsområden som i Sverige minskat mest finns enligt artikeln neurovetenskap, biokemi och biofysik samt materialfysik. Även inom immunologi och molekylärbiologi visar analysen på en negativ trend.

Olika vetenskapsområdens ställning internationellt

Även vid en uppdelning på enskilda områden är svenska forskningsresultat i internationell jämförelse generellt bland de mest citerade mätt med RCI. Bland övriga länder har även Danmark, Nederländerna, Schweiz, Storbritannien och Tyskland generellt höga RCI. Men arbeten från Sverige har en generellt sjunkande trend inom flera områden inom medicin och naturvetenskap. Samma utveckling, dock med ett mindre underlag, märks inom de humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnena.

Vid en jämförelse med övriga nordiska länder står sig dansk forskning väl inom de flesta områden och ligger på ungefär samma nivå i RCI som Sverige, trots att Danmark avsätter mindre offentliga resurser. Speciellt inom fysik, matematik och teknik är dansk forskning i den internationella publiceringsfronten. Finland har under 1990-talet ökat finansieringen av FoU. Detta återspeglas i en ökad produktion av vetenskapliga arbeten och att finska publikationer inom flera områden visar på en ökad RCI. Speciellt tydligt är detta inom biologi, kemi, klinisk medicin och inom hälsoområdet. Norsk forskning är speciellt framstående inom biologi och matematik där dess artiklar citeras över genomsnittet.

Humaniora och samhällsvetenskap

Traditionerna för publicering inom humanistiska och samhälls- vetenskapliga ämnen är delvis annorlunda än inom övriga vetenskaper och många arbeten publiceras på svenska eller som monografier. Det är ändå av intresse att undersöka hur svensk forskning uppmärksammas internationellt. Undersökningar av publicerings- och citeringsgrad inom

de humanistiska områdena visar att den relativa aktivitetsnivån vad gäller

24

internationellt publicerade artiklar är påfallande låg i relation till EU,

Prop. 2004/05:80

vilket återspeglar publiceringstraditionen. Antalet artiklar från svenska

 

författare är få och antalet citeringar likaledes, vilket gör att resultaten

 

påverkas starkt av små förändringar. Det finns dock några humanistiska

 

och samhällsvetenskapliga områden där publiceringsgraden är tillräcklig

 

för att tillåta analys av områdets utveckling. En studie gjord av

 

Vetenskapsrådet omfattande perioden 1988–2000 visar att svenska

 

arbeten inom de humanistiska ämnena haft en ökad relativ citeringsgrad

 

inom några områden medan den för flertalet varit konstant eller

 

sjunkande under 1990-talet. Relativt sett är produktionen av

 

vetenskapliga resultat konstant eller minskande, endast i enstaka fall ses

 

en ökande produktion i relation till EU(15). Två ämnesområden,

 

litteraturvetenskap och språkteori, har en konstant aktivitetsnivå i relation

 

till EU-genomsnittet och ökad kvalitet, mätt som relativ citeringsgrad.

 

Arkeologi och historia har i ett EU-perspektiv en låg publicering och låg

 

relativ citeringsgrad, som också är konstant över tiden (1988–2003).

 

Inom konst, kommunikation, musik och filosofi har också svenska

 

arbeten en negativ utveckling av produktion och relativ citeringsgrad.

 

Konst, musik och filosofi har en nivå nära ett genomsnitt för EU medan

 

kommunikation ligger under genomsnittet.

 

 

 

I Vetenskapsrådets jämförande studie analyserades även kvaliteten

 

inom några samhällsvetenskapliga ämnen med tillräckligt stor

 

internationell publicering 1988–2003:

nationalekonomi, psykologi,

 

pedagogik, sociologi, statsvetenskap, antropologi och företagsekonomi. I

 

studien

relaterades

även

relativ

publiceringsaktivitet

och

 

kvalitet/citeringsnivåer till hur forskningsområden finansierats.

 

 

Av dessa områden uppvisade nationalekonomi och psykologi en hög

 

produktion av publikationer med god citering i relation till EU(15).

 

Nationalekonomi bedömdes som ett av svensk samhällsvetenskaps bästa

 

områden med en god utveckling över tid. Statsvetenskap har en relativt

 

låg produktion av internationellt granskade publikationer, men dessa har

 

en relativ citeringsgrad över ett EU-snitt. Övriga områden i studien

 

uppvisade en försvagning av den relativa citeringsgraden.

 

 

Medicin/livsvetenskaper

 

 

 

 

 

Den svenska medicinska forskningen har haft en stark utveckling och

 

håller hög internationell nivå inom en rad områden. Sverige är, och har

 

länge varit, en ledande nation inom medicinsk forskning. Sverige är det

 

land som har störst antal vetenskapliga publikationer inom medicin, mätt

 

både som antal publikationer och citeringar per 1000 invånare. Sverige

 

hör också till de länder som har högst genomsnittligt antal citat per

 

artikel. USA ligger i topp, följt av Nederländerna, Finland, Kanada,

 

Danmark och Sverige.

 

 

 

 

 

Inom medicinområdet som helhet syns dock en minskande

 

citeringsnivå för svenska arbeten. Sammantaget har den relativa

 

citeringsgraden minskat. I en studie av Vetenskapsrådet över hur

 

kvaliteten utvecklats åren 1988–2003 jämfördes relativ specialisering

 

med avseende på publiceringar samt kvalitet (mätt som relativ

 

citeringsgrad, RCI) i Danmark, England, Finland, Nederländerna,

 

Sverige och Tyskland. Åren 1988–1991 var kvaliteten högst i England

25

följt av Nederländerna och Sverige. Efter 1991 har kvaliteten hos Prop. 2004/05:80 svenska arbeten sjunkit mot ett EU(15)-genomsnitt, medan Danmark,

Finland och Tyskland har en trendmässig ökning från en nivå under genomsnittet. Aktiviteten var under hela perioden högst i Danmark följt av Sverige och Finland. En närmare analys av olika områden inom medicin visar att det inom ett litet antal stora forskningsfält, t.ex. immunologi och neurologi, har skett en negativ kvalitetsutveckling sedan 1990-talets början. Generellt kan sägas att de prekliniska områdena, t.ex. biomedicin, har försvagats medan de kliniska forskningsområdena har en kvalitetsnivå som ligger cirka 10–15 procent över EU-snittet.

Inom neurovetenskap tillhörde Danmark, Sverige och USA i början av 1980-talet de länder vars artiklar citerades oftast. Forskningen i såväl Danmark som Sverige har sedan dess minskat i betydelse medan den i USA har ökat.

Naturvetenskap

Sverige tillhör, enligt studier från Vetenskapsrådet, de mest citerade länderna inom de flesta naturvetenskaper, speciellt inom biologi, fysik och kemi. Biologiämnet har en ökad aktivitetsnivå i så måtto att antalet publiceringar ökar i absoluta och relativa tal, sedan mitten av 1990-talet samtidigt som ämnet håller en fortsatt god kvalitet. Ett liknande omdöme är också giltigt för ämnet kemi vilket dock ligger på en något lägre relativ publiceringsnivå jämfört med Europa. Kvaliteten för både biologi och kemi är 10–15 procent bättre än Europagenomsnittet. Forskningen i matematik utgör en betydligt mindre del av de svenska publiceringarna än i andra europeiska länder. I kvalitetshänseende utgör matematik ett område som ligger på genomsnittet för Europa eller strax därunder. Geovetenskap har på motsvarande sätt en hög aktivitet parad med en genomsnittlig kvalitetsnivå. Det största området inom naturvetenskaperna är fysikämnet, med närmare 2000 artiklar per år. Sverige har en förhållandevis hög aktivitet inom fysik, men har samtidigt en negativ utvecklingstrend med avseende på kvaliteten mätt som relativ citeringsgrad. Under den senaste fyraårsperioden ligger ämnet närmare 20 procent under Europanivån. Från USA, som under lång tid satsat stora resurser på fysik och teknik, kommer enligt NSF de i särklass mest citerade arbetena inom fysik. Även schweizisk, dansk och tysk fysik har under många år varit framstående. Norge har under 1990-talet ökat kvaliteten från att 1990 ha citerats långt under ett internationellt genomsnitt.

Teknik

Teknikområdets olika fält, såväl de som anknyter till naturvetenskaperna som de som är mer tillämpningsnära, har enligt Vetenskapsrådet en god kvalitetsutveckling mätt som citeringar. I de flesta områden ligger Sverige något under EU:s genomsnittliga aktivitetsnivå och trenden går därvidlag inte mot en förbättring. Inom områden som dataforskning är publiceringsverksamheten väsentligt lägre än jämförbara länder, medan

tillämpade områden inom elektronik, reglerteknik och telekommunika-

26

tioner ligger högre. Inom materialforskning har Sverige en god Prop. 2004/05:80 utveckling. Mätt som RCI tillhör Schweiz, Danmark och Nederländerna

världens mest framstående länder inom teknisk forskning följt av USA och Sverige. Trots att finansieringen av teknisk forskning i Danmark inte är högre än i Sverige och avsevärt lägre än i Finland, är Danmark högt rankat. Även teknikforskningen i Norge har genomgått en kraftig ökning av kvaliteten mätt som relativ citeringgrad under 1990-talet. Finland och Irland har sedan 1980-talet kraftigt ökat stödet till teknisk forskning men dessa insatser har ännu inte givit någon stark ökning i kvaliteten mätt som relativ citeringsgrad.

4.3Sverige i internationellt forskningssamarbete

Svensk forskning har sedan lång tid tillbaka omfattande internationella kontakter. Det är viktigt för ett litet land som Sverige att aktivt delta i det internationella forskningssamarbetet eftersom internationell samverkan är en förutsättning för att kunna bedriva forskning vid den internationella frontlinjen.

4.3.1Forskningssamarbetet inom EU:s ramprogram

EU:s forsknings- och innovationsinsatser sker inom ramprogrammen för forskning- och teknisk utveckling. Programmen har funnits sedan 1980- talet och nu pågår det sjätte ramprogrammet. Ramprogrammens budget har stadigt ökat från ca 3 miljarder euro i det första ramprogrammet till 17,5 miljarder euro i det sjätte ramprogrammet.

Sverige har sedan 1994 deltagit som fullvärdig medlem i ramprogrammen.

EU-programmen skall ses som ett komplement till svensk nationell forskning. Detta innebär att beviljade nationella medel på ett flexibelt sätt skall kunna användas för att underlätta deltagande i EU-projekt. På detta sätt integreras ramprogrammens aktiviteter som en naturlig del i den nationella forskningen.

År 2000 gjordes en jämförande analys av forskning och forskningens resurser i Europa, USA och Japan. Jämförelsen visade att Europa har ett stort försprång att hämta in jämfört med framför allt USA när det gäller finansiella forskningsresurser. Arbete för att främja forskning och innovation har därefter intensifierats inom EU. Målsättningen att skapa ett sammanhängande forskningslandskap i Europa, gjorde att Ministerrådet för forskning vid ett möte i Lissabon år 2000 beslutade, att inrätta ett Europeiskt forskningsområde (ERA). Vid samma möte antog Rådet målsättningen att Europa 2010 skall bli den mest dynamiska kunskapsbaserade ekonomin i världen. Huvudinstrumentet för att nå målet är aktiviteterna inom EU:s forskningsprogram. Det sjätte ramprogrammet skiljer sig därför på olika sätt från de tidigare ramprogrammen, bl.a. har nya instrument för samarbete skapats. Syftet med dessa är att underlätta transnationellt forskningssamarbete i forskningsprojekt och därmed stärka det europeiska forskningsområdet. Projekt med fler deltagande parter, större ekonomi och många olika

27

aktörer har premierats i det nya ramprogrammet. Vidare har

Prop. 2004/05:80

kopplingarna till den nationella forskningen blivit allt viktigare och olika

 

typer av nätverk mellan nationella finansiärer har etablerats.

 

I en utvärdering av de nya instrumenten, genomförd på uppdrag av

 

Ministerrådet, konstateras att syftet med instrumenten har uppnåtts.

 

Därför bör dessa instrument finnas kvar i det kommande sjunde

 

ramprogrammet. Dock behövs ökad tydlighet om hur de olika

 

instrumenten skiljer sig åt och när ett visst instrument skall användas.

 

Även tidigare ramprograms projektformer bör vara kvar i kommande

 

ramprogram. En oroande trend som lyfts fram i utvärderingen är att det

 

industriella deltagandet, framförallt av småföretag, minskar. Svenska

 

forskare har framfört synpunkter och önskemål som liknar dem i

 

utvärderingsrapporten.

 

Vid Ministerrådets möte i Barcelona 2002 beslutades att

 

investeringarna i forskning och teknisk utveckling måste öka för att

 

Lissabonmålet skall kunna nås. Målet är att investeringarna i forskning

 

skall utgöra tre procent av BNP senast 2010. Av detta skall företagens

 

andel utgöra två tredjedelar. Kommissionen har lagt fram en

 

handlingsplan för att uppnå tre procent-målet. Sverige har dock redan

 

uppnått detta mål.

 

Ett arbete har inletts av Rådets rådgivande kommitté, Scientific and

 

Technical Research Committee (CREST), för att genomföra handlings-

 

planen baserat på den öppna samordningsmetoden. Denna innebär bl.a.

 

att medlemsländerna redovisar framgångsrika insatser som sedan övriga

 

medlemsländer kan välja att införa. I en första rapport har CREST lämnat

 

rekommendationer på åtgärder baserade på goda exempel hos medlems-

 

länderna. Sverige har aktivt deltagit i detta arbete.

 

Mot bakgrund av Lissabonmålet har intresset och behovet av

 

långsiktig strategisk forskning aktualiserats. För att bättre ta tillvara den

 

vetenskapliga potentialen i Europa behövs åtgärder för att stärka

 

grundforskningen på EU-nivå.

 

Sverige har ett starkt engagemang i utvecklingen av ett europeiskt

 

forskningsområde. Sverige har därför drivit frågan om behovet av att

 

också finansiera grundforskning på EU-nivå och framfört att Europa

 

behöver ett forum, ett europeiskt forskningsråd, som kan ta ett ökat

 

ansvar för långsiktig strategisk forskning. Allt fler medlemsstater har

 

slutit upp bakom denna inriktning. Under det danska ordförandeskapet

 

tillsattes en expertutredning, med svenskt deltagande, i denna fråga.

 

Utredningen presenterade ett förslag till europeiskt forskningsråd i

 

december 2003.

 

EU har under 2004 utvidgats med tio nya medlemmar. De nya

 

medlemmarna medför en stor forskningspotential som bör tas tillvara.

 

Sverige har varit pådrivande i utvidgningsprocessen och bör därför stödja

 

kommissionens ansträngningar att integrera de nya medlemmarna i det

 

europeiska samarbetet kring forskning och innovation.

 

Sveriges deltagande i ramprogrammen

 

Svenska forskare har varit framgångsrika i EU:s forskningsprogram. I det

 

nu avslutade femte ramprogrammet hade mer än 1 200 projekt svenskt

 

deltagande. Med hänsyn tagen till folkmängden ligger Sverige därmed

28

bland de främsta inom EU när det gäller projektdeltagande. Svenska forskningsorganisationer och forskare har etablerat samarbete med över 10 000 forskare i andra länder. Återflödet av EU:s forskningsbidrag till Sverige är gott. Sveriges andel av avgiften till EU är 3 procent, samtidigt erhåller Sverige 3,3 procent av de totala forskningsbidragen från EU:s ramprogram. De europeiska nätverken har stärkt svensk forskning genom att nya kontakter och kunskaper från andra forskare har kommit svenska forskare till del. Det svenska deltagandet i ramprogrammet skiljer sig från de flesta andra länders när det gäller fördelningen mellan företagssektorn och övriga deltagare. Svenska lärosäten har deltagit i mycket högre utsträckning än universitet i andra länder. Det svenska deltagandet ökade totalt sett i det femte ramprogrammet men detta gäller inte för små och medelstora företag. Andelen små och medelstora företag har sjunkit från tolv procent i fjärde ramprogrammet till endast fyra procent i det femte ramprogrammet. Det har visat sig att det inte bara är i Sverige som småföretagsdeltagandet sjunkit utan detta gäller för hela Europa. De små och medelstora företagens betydelse för tillväxten ökar samtidigt och det är viktigt att dessa ges goda möjligheter att delta i den ekonomiska utvecklingen inom EU. Från svensk sida har därför understrukits att särskilda insatser bör genomföras på EU-nivå för att erbjuda småföretagen bättre möjligheter att delta i EU:s ramprogram för forskning och teknisk utveckling. Sverige kommer inför det kommande sjunde ramprogrammet att föreslå en särskild aktivitet för att stödja de små kunskapsintensiva företagens deltagande. Vidare kommer det särskilda småföretagsprogrammet inom EU, CRAFT, att föreslås få enklare regler och större budget. Även på nationell nivå bör insatser genomföras för att underlätta småföretagens deltagande i EU-aktiviteter. EU/FoU-rådets placering vid Vinnova kommer att öka möjligheterna att främja småföretagens EU-engagemang. Vinnova har en stödform kallad SMINT som ger finansiellt stöd till småföretag för att genomföra ansökningar till EU. En stärkt institutssektor kan också vara ett betydelsefullt stöd för småföretagen. Instituten har en roll som kunskapskälla och som länk mellan universitet och högskolor och småföretag. De nya medel som Ireco-instituten enligt avsnitt 8.4.1 bör tillföras för bl.a. deltagande i EU:s forskningsprogram och för ökat stöd till små och medelstora företag, kommer att kunna stärka dessa företags deltagande i forskning både nationellt och inom EU.

Inför starten av det sjätte ramprogrammet fanns i Sverige en viss oro inför de nya instrumentens storlek och forskarna befarade ett sjunkande deltagande från svensk sida i ramprogrammet. Det har emellertid visat sig att deltagandet, totalt sett, ligger på en högre nivå än i det femte ramprogrammet. Även inom de nya instrumenten är deltagandet högt. Vidare har också antalet svenska koordinatörer av projekt ökat jämfört med tidigare ramprogram. Det är viktigt för Sveriges anseende som forskningsnation att denna trend fortsätter. Forskningsfinansierande organ bör så långt möjligt anpassa sina respektive stödinstrument så att svenska forskare och institutioner ges ökade möjligheter att ta på sig koordinering och liknande ledarskap inom det europeiska forskningssamarbetet.

Industrideltagandet i femte ramprogrammet var 14,9 procent att jämföra med 17,3 procent i det sjätte ramprogrammets första

Prop. 2004/05:80

29

ansökningsomgång. Svenska projekt har en beviljandegrad på ca Prop. 2004/05:80 20 procent vilket är lika stor andel som Storbritannien och andra större

länder.

Nätverk, s.k. ERA-net, mellan nationella forskningsfinansiärer är ett nytt sätt att arbeta inom ramprogrammet. Dessa nätverk har visat sig vara ett bra initiativ för att etablera goda kontakter mellan nationellt finansierade forskningsområden i olika medlemsländer. Den första ansökningsomgången inom ERA-net har resulterat i 19 godkända projekt där Sverige deltar i åtta som bland annat rör livsmedelssäkerhet, jordbrukspolitisk forskning, biodiversitet, bioenergi samt regionala program för innovation. De flesta svenska forskningsfinansiärer deltar i denna typ av aktivitet.

Sverige har det högsta antalet godkända projekt inom livsvetenskaperna, men även inom IT-området flyttar Sverige fram positionerna.

Kommande ramprogram

Kommissionen har presenterat ett grunddokument om det sjunde ramprogrammet. I detta dokument föreslår kommissionen att nästa ramprogram organiseras kring sex övergripande mål. För att nå dessa mål understryker kommissionen behovet av en ökad budget för forskning och innovation. De sex målen är följande:

skapa europeiska excellenta centra,

initiera europeiska teknologiska initiativ, s.k. Technology platforms som för samman industri, forskningsinstitutioner, finansvärlden och administrativt ansvariga inom olika viktiga områden,

stimulera aktiviteter inom grundforskning genom konkurrens mellan forskargrupper på europeisk nivå,

göra Europa mer attraktivt för de bästa forskarna i världen,

utveckla infrastruktur för europeisk forskning, samt

stärka samordningen av nationella forskningsprogram.

För att öka Europas konkurrenskraft och nå treprocentmålet är det viktigt att även företagen investerar mer i forskning och innovation. Kommissionen föreslår en särskild satsning på teknologiska initiativ för att stärka den europeiska industrins slagkraft.

Kommissionen understryker behovet av att koncentrera EU:s insatser till särskilt viktiga områden som t.ex. hälsa, miljö, energi; områden som redan finns i det nu pågående ramprogrammet. Däremot bör bottom-up- principen vara rådande inom grundforskning. Två nya forsknings- områden föreslås också, nämligen säkerhets- och rymdforskning.

Ett forskarstyrt europeiskt forskningsråd med budget från EU är en svensk prioritering inför diskussionerna om kommande ramprogram. Dess uppgift bör vara att främja vetenskaplig excellens genom att finansiellt stödja högt kvalificerade forskargrupper utsedda i europeisk konkurrens. Detta garanterar kvalitet i forskningen och hög kvalitet är en väsentlig grund för att nå Lissabonmålet.

30

De små och medelstora företagens betydelse för tillväxt ökar och dessa Prop. 2004/05:80 måste ges goda möjligheter att delta i den ekonomiska utvecklingen inom

EU. Sverige anser därför, som tidigare nämnts, liksom de flesta medlemsstaterna, att särskilda insatser bör genomföras på EU-nivå för att erbjuda småföretag med och utan egen forskningskapacitet möjligheter att delta i EU:s ramprogram. Ökad samverkan mellan EU:s ramprogram och EUREKA i syfte att ytterligare underlätta för små och medelstora företag att samverka på europeisk nivå är av vikt.

EU:s strukturfonder

EU:s strukturfonder utgörs av regionalfonden, socialfonden, jordbruksfonden och fiskefonden. Tillsammans syftar de till att öka den ekonomiska och sociala samhörigheten mellan EU:s medlemsländer och regioner och är ett viktigt instrument för att minska regionala obalanser och skillnader i ekonomisk utveckling. För programperioden 2000–2006 har Sverige tilldelats ca 19 miljarder kronor. Av de geografiskt inriktade strukturfondsinsatserna i Sverige får områden med låg befolkningstäthet i norra Sverige störst andel.

Under perioden 2000–2006 är EU:s strukturfonder i huvudsak fördelade på tre mål och fyra gemenskapsinitiativ. Mål 1 och mål 2 är knutna till geografiskt avgränsade områden medan Mål 3 inte har geografiska restriktioner. EU:s fyra gemenskapsinitiativ kompletterar målprogrammen och berör sociala och ekonomiska frågor som är gemensamma för regionerna i flera europeiska länder.

Ett antal åtgärder inom EU:s strukturfonder syftar till att bygga upp forskningsmiljöer, främja innovation samt öka samverkan mellan näringsliv och högskolor inom olika områden. Många av de projekt som genomförs inom målområdena i Sverige har detta syfte. Vidare fokuserar åtgärder inom strukturfonderna på insatser som i vid mening gör ny kunskap från universitet och högskolor och andra FoU-utförare mer tillgänglig för näringslivet. Ett exempel på FoU-relaterade åtgärder inom strukturfonderna är forskning och utveckling som berör skogsråvarans nyttjande i hela landet från skogen till användning. Ett annat exempel är att man inom Hudiksvallsregionen arbetar med lokala högteknologiska företag för att förbättra deras konkurrenskraft på fiberoptikområdet.

I kommande ramprogram för forskning och teknisk utveckling inom EU föreslår kommissionen att strukturfonderna än mer aktivt skall kunna delta i stöd till forskningsprojekt. Detta harmonierar med synsättet i Lissabonstrategin och strategin Innovativa Sverige (Ds 2004:36) och denna möjlighet bör tas tillvara.

4.3.2Övrigt internationellt forskningssamarbete

Forskningen är internationell. För att behålla konkurrensförmåga och forskningskvalitet är det viktigt att Sverige aktivt deltar i det internationella forskningssamarbetet och då inte enbart begränsat till de europeiska länderna. Det internationella forskningssamarbetet sker genom kontakter mellan enskilda forskare och forskargrupper men också

31

genom deltagande i olika organisationer både på nordisk och internationell basis.

Regeringen har gjort särskilda satsningar på samarbete utanför Europa. Ett avtal med Japan om samarbete inom forskning och teknisk utveckling slöts mellan ländernas regeringar 1999. Forskningssamarbetet har utvecklats på ett fruktbart sätt. Ett förnyat forskningsavtal med Kina har ingåtts i syfte att bredda samarbetet till fler ämnesområden. Diskussioner om forskningsavtal med USA och Indien pågår.

Sverige deltar i arbetet inom OECD:s kommitté för forsknings- och innovationspolitik. Där diskuterar medlemsländerna prioriteringar inom forskningsområdet. Jämförelser mellan olika länders prioriteringar ger underlag för nationella prioriteringar i medlemsländerna. Studier har genomförts av forskningssystem och innovationssystem i ett antal medlemsländer, däribland Sverige. Syftet har varit att undersöka hur FoU påverkar tillväxt och sysselsättning och att finna gemensamma nämnare i de undersökta länderna. I dessa studier undersöktes insatserna för högre utbildning, grundforskning samt samverkan mellan lärosäten och näringsliv. Fördjupade studier har gjorts inom ett flertal områden, bland annat bioinformatik, neurovetenskap, astronomi, högintensiva laser- utrustningar och högenergifysik. Arbetet med dessa har fortsatt och en arbetsgrupp för högenergifysik diskuterar möjligheten att på interna- tionell nivå samverka om framtida anläggningar. Inom neuroinforma- tiken har en arbetsgrupp föreslagit att ett internationellt nätverk skapas för utbyte av resultat genom gemensamma databaser. Ett svenskt medlemskap i detta nätverk skulle ge stöd till områdets vidare utveckling i Sverige. Vetenskapsrådet har utarbetat underlag inför ett ställnings- tagande om svenskt medlemskap. För detta nätverk skall ett huvudkontor skapas i ett av medlemsländerna. Bland annat Schweiz och Sverige har visat intresse för värdskap för detta huvudkontor.

Sverige deltar också i samarbetet inom ett par organisationer som samarbetar med EU:s ramprogram och som till viss del stöds av EU. Den ena är European Cooperation in the Field of Scientific and Technical Research, COST, med inriktning mot forskning och nätverksbyggande och den andra är EUREKA, som är riktat mot industrin och industriella utvecklingsprojekt. Ett trettiotal länder deltar. Det enskilda deltagandet i såväl COST som EUREKA är frivilligt och finansieras med nationella medel. COST och EUREKA utgår från nationella prioriteringar och utgör viktiga komplement till EU:s mer ovanifrån och gemensamt styrda ramprogram

Sverige deltar i European Space Agency (ESA). ESA är ett mellanstatligt organ som organiserar samarbetet mellan de europeiska staterna inom rymdforskning och rymdteknologi. ESA och EU har ingått samarbetsavtal för att stärka den europeiska rymdforskningen. Inom ESA är verksamheten uppdelad i en obligatorisk och en frivillig del. Den obligatoriska delen består av ett vetenskapsprogram och ett grundprogram. Vetenskapsprogrammet skall i första hand ge medlems- ländernas forskare tillgång till gemensamma långsiktiga program och satellitplattformar för rymdforskning. Grundprogrammet består av aktiviteter av gemensamt intresse som investeringar och drift av ESA:s anläggningar. ESA:s frivilliga program omfattar för närvarande infrastrukturprogram, användarprogram, ett allmänt teknologiprogram

Prop. 2004/05:80

32

samt ett program för utforskning av solsystemet. Deltagande i ESA:s Prop. 2004/05:80 program ger utbyte dels i form av tillgång till data, dels genom att

svenska forskare och svensk industri får möjlighet att delta i mycket kvalificerade tekniska och vetenskapliga projekt. Sveriges deltagande i ESA främjar utvecklingen av attraktiva forsknings- och innovations- miljöer i samverkan mellan industrin, högskolor och forskningsinstitut.

Inom det nordiska samarbetet har diskussionerna koncentrerats kring det fortsatta nordiska samarbetets roll i det internationella perspektivet. Det fortsatta samarbetet skall stärkas genom att etablera ett nordiskt forskningsrum med syftet att ge möjligheter för Norden att bli en internationellt ledande region för forskning och innovation. Detta skall uppnås genom att nuvarande samarbete omorganiseras så att det nordiska samarbetet ges kopplingar till EU:s forskningspolitik och övrig internationell forskningsverksamhet. En ny organisation har skapats inom Nordiska Ministerrådet för att förverkliga det nordiska forskningsrummet. Denna nya organisation, Nordforsk, skall genomföra arbetet med att främja samverkan mellan de nordiska ländernas forskningsfinansiärer.

Inom polarforskningsområdet mobiliseras forskningsresurserna inför det tredje Internationella Polaråret (IPY) som arrangeras av International Council for Science och World Meteorological Organisation 2007–2008. Polarforskningskommittén har av Vetenskapsrådet utsetts till svensk nationalkommitté i arbetet inför Polaråret. Regeringen ser positivt på Polarforskningskommittén och Polarforskningssekretariatets strävan att finna ekonomiska resurser och logistiska förutsättningar för svenskt medverkan i IPY godkända projekt. Vetenskapsrådet bör tillsammans med övriga forskningsfinansiärer ta initiativ till samlade insatser inom IPY. Den till polaråret anknutna forskningen förväntas fokusera på klimatrelaterad forskning och den humana dimensionen av denna, med tonvikt på de arktiska polarområdena.

Sverige kommer att stå värd för det årliga mötet med Antarktis- fördragets parter i Stockholm under 2005. Detta möte samlar ett stort antal delegater från länder med intressen i Antarktis. Fördraget innebär att kontinenten upplåts åt enbart fredliga ändamål, främst forskning. Att vidareutveckla miljöskyddet är en central uppgift för fördragsparterna.

Vid European University Institute (EUI) bedrivs forskarutbildning i statsvetenskap, historia, juridik och ekonomi. Sverige är medlem av EUI sedan 1997 och svenska forskarstuderande kan förlägga sin doktorandutbildning till institutet med stöd av stipendier som administreras av Vetenskapsrådet. Sedan ett par år tillbaka kan även s.k. post-doc vistelser förläggas till EUI, bl.a. på initiativ av Sverige. Med anledning av EU:s utvidgning kommer även antalet medlemsländer vid EUI att öka. Institutet sluter enskilda avtal med respektive nytt medlemsland.

33

4.3.3

Nationell organisation för EU:s forskningssamarbete

Prop. 2004/05:80

Regeringens bedömning: Rådet för forsknings- och utvecklingssamarbete inom EU bör avvecklas. Verksamheten bör överföras till ett sekretariat inom Verket för innovationssystem. Huvudansvariga myndigheter för de tematiska områdena inom EU:s ramprogram för forskning och teknisk utveckling bör utses.

Bakgrund: Verksamhet till stöd för forsknings- och utvecklingssamarbetet inom EU har funnits sedan 1992. Såväl EU:s forskningssamarbete i sig som svenska forskares deltagande i och kunskaper om detta samarbete har därefter utvecklats betydligt. Kommissionen har presenterat och fått stöd för skapandet av ett ”Europeiskt forskningsområde” (ERA). Det sjätte ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling har en förändrad inriktning med större fokus på samarbete med nationell forskning och dess finansiärer. Den svenska organisationen för forskningsfinansiering har vidare genomgått stora förändringar under senare år, vilket har betydelse för hur svenskt deltagande på bästa sätt kan främjas i ramprogrammen och ERA framöver.

Medlemsländerna har möjlighet att delta i diskussioner kring implementeringen av ramprogrammets tematiska områden genom en programkommitté som leds av kommissionen. Nuvarande nationell organisation innebär att berört departement och en expert från en myndighet deltar i programkommittéarbetet. Rådet för forsknings- och utvecklingsarbete inom EU (EU/FoU-rådet) är den myndighet som i Sverige ansvarar för information om ramprogrammet och dess aktiviteter. Kommissionen inrättade under det femte ramprogrammet en särskild kontaktorganisation med särskilda nationella informatörer med fördjupad kunskap inom de tematiska områdena i ramprogrammet, s.k. National Contact Points (NCP). Detta är i dag en uppgift för EU/FoU- rådet. NCP- aktiviteterna har vidareutvecklats och breddats under det sjätte ramprogrammet, vilket inneburit ett ökat behov av kunskap om forskningsinsatser finansierade av både industrin och andra forskningsfinansiärer.

Det är mot bakgrund av dessa omvärldsförändringar som regeringen beslutade att se över den svenska organisationen för svenskt deltagande i ramprogrammen. En utredare tillsattes under oktober 2003 och överlämnade i maj 2004 betänkandet Samspel och integration (SOU 2004:60).

Utredningens förslag: Utredningen konstaterar att hela den svenska organisationen för EU inklusive Regeringskansliets insatser behöver förstärkas. Utbildningsdepartementet bör förstärkas och en samarbetsgrupp med bl.a. forskningsfinansiärer och representanter för lärosäten föreslås inrättas. Utredaren föreslår att nuvarande ordning för att utse delegater i programkommittéerna bibehålls, fast med en större flexibilitet.

NCP-organisationen skall enligt utredningen integreras i de närmast berörda myndigheterna med ett samordningsansvar i ett EU/FoU- sekretariat. Systemet med huvudansvariga myndigheter bör införas så att

kopplingar med de nationella programmen blir tydliga.

34

Utredningen föreslår att EU/FoU-rådet ombildas till ett sekretariat som integreras i Verket för Innovationssystem (Vinnova). Sekretariatets uppgift bör vara att svara för officiell och generell information samt rådgivning och analys vad gäller svenskt deltagande. För att säkerställa samordning föreslår utredningen att sekretariatet får en samordnande roll och möjlighet att tillsammans med de huvudansvariga myndigheterna utforma NCP-organisationen. En viktig uppgift för sekretariatet bör vara att löpande analysera utfallet av svenskt deltagande.

Uppgifterna för rådets kontor i Bryssel föreslås förändras och förtydligas. Uppgiften skall vara att sprida information om svensk forskning till EU-kommissionen, hjälpa svenska aktörer med kontakter och koordinera svenska insatser på plats i Bryssel. EU/FoU-sekretariatet föreslås få särskilda medel för sådana aktiviteter. Utredaren understryker behovet av ett ökat antal svenska experter i utvärderingspaneler och i kommissionen.

Vetenskapsrådet föreslås få en särskild roll att representera Sverige i frågor som rör europeiskt forskningsråd samt samordna svenskt deltagande inom EU-finansierad grundforskning.

Remissinstanserna: Utredarens förslag att ombilda EU/FoU-rådet till ett sekretariat inom Vinnova har stöd hos en klar majoritet av instanserna. Flertalet instanser understryker vikten av att sekretariatet får en självständig ställning. Några kritiska instanser förordar vidare utredning om lämplig värdmyndighet, andra förordar specifikt Vetenskapsrådet. Vetenskapsrådet och Vinnova anser att sekretariatet bör ligga på Vinnova. Vetenskapsrådet och i viss mån Kungl. Ttekniska högskolan förordar att Vinnova ges fullt ansvar för hur EU-verksamheten inom myndigheten skall organiseras. Några instanser menar att utredarens förslag om en utökad analysfunktion för sekretariatet kräver mer resurser och en kompetens som främst finns på myndigheterna.

Förslaget att formalisera ett system med huvudansvariga myndigheter har ett starkt stöd hos remissinstanserna. Statens Energimyndighet vill dock påpeka att formaliseringen inte får vara alltför detaljerad.

Förslaget att knyta NCP-funktionen till de huvudansvariga myndig- heterna har starkt stöd hos remissinstanserna. Endast fyra instanser avstyrker: Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS), EU/FoU-rådet, Lunds universitet och Chalmers tekniska högskola AB.

Kritikerna menar att informationen fragmenteras och att det blir svårare för avnämarna att hitta rätt information på ett effektivt sätt. Många instanser menar att det krävs särskilda medel för NCP-uppdraget. I annat fall uppstår klara prioriteringsproblem när en person som arbetar med forskningsfinansiering skall fullgöra också NCP-funktionen. En annan åsikt som många för fram är att man måste förtydliga rollfördelningen mellan NCP och sekretariatet, inte minst de huvudansvariga myndig- heternas skyldighet att förse EU/FoU-sekretariatet med information.

Utredarens förslag om en förstärkning av Utbildningsdepartementet med nya funktioner för samråd, har ett mycket starkt stöd hos remissinstanserna. Många vill också ta aktiv del i den samarbetsgrupp som föreslås. Förslaget att ge den nuvarande ordningen med att utse delegater i programkommittéerna en större flexibilitet och ett tydligare regelverk har ett lika starkt stöd hos instanserna. Några instanser vill dock varna för att låta den svenska representationen i kommittéerna

Prop. 2004/05:80

35

avgöras från gång till annan, eftersom det i så fall uppstår en risk att Prop. 2004/05:80

 

ingen riktigt tar ansvar.

 

De särskilda insatser som föreslås för att öka antalet svenska experter i

 

utvärderingspaneler och i kommissionen har ett mycket starkt stöd.

 

Förslaget att ge det befintliga Brysselkontoret en förändrad roll för att

 

göra svensk närvaro i Bryssel synligare och mer koordinerad har också

 

ett mycket starkt stöd.

 

Det starkaste stödet finner man för förslaget att ge Vetenskapsrådet i

 

uppgift att representera Sverige i frågor som rör det föreslagna

 

europeiska forskningsrådet.

 

Skälen för regeringens bedömning: Det är av stor vikt att den

 

nationella organisationen ges förutsättningar att ge tidig och adekvat

 

information till forskningsutförarna i Sverige. Dessutom måste

 

organisationen möjliggöra ett samordnat agerande i diskussioner och

 

förhandlingar i Bryssel.

 

Komplexiteten i ramprogrammet innebär att den nationella

 

organisationen måste utformas på ett tydligt sätt och främja samverkan

 

mellan flera olika aktörer. Att agera för ett utökat deltagande i

 

ramprogrammen är en huvuduppgift för de nationella aktörerna. Den nya

 

organisationen skall öka synligheten och förbättra förutsättningarna för

 

ett aktivt deltagande i EU:s ramprogram. Arbetsuppgifterna för en

 

nationell organisation bör delas upp i dels generella främjandeåtgärder

 

för att öka svenska forskares kunskap om EU:s ramprogram, dels

 

djupgående ämnesinriktad information till speciella grupper. Dessutom

 

måste kopplingar till de nationella aktiviteterna beaktas samt

 

analysuppgifter utföras.

 

Förändringarna i det pågående ramprogrammet, där kopplingar till de

 

nationella aktiviteterna och ett utökat samarbete mellan nationella

 

program inom medlemsländerna är högt prioriterat, ökar behovet av en

 

förändring i den svenska organisationen. Större ansvar bör ges till de

 

forskningsfinansierande myndigheterna. Ett konkret exempel är de

 

svenska insatserna för att skapa starka forskningsmiljöer och planerna i

 

kommande ramprogram att etablera excellenta centra. EU-forskningen

 

bör ses som en integrerad del av de nationella satsningarna. De

 

forskningsfinansierande myndigheterna har på ett positivt sätt öppnat

 

möjligheter för kopplingar mellan nationella projekt och EU:s

 

forskningsprojekt genom olika stödinstrument.

 

Forskarsamhällets behov av information om EU:s forskningssamarbete

 

förändras. Det är nödvändigt att ge information både om de nationella

 

prioriteringarna och om EU-program som finns inom olika områden.

 

Informationsflödet bör underlättas för att främja ett samordnat och tydligt

 

svenskt agerande inom de olika temaområdena och inom de olika

 

kommittéerna. Forskarna bör kunna få snabb och tidig information från

 

programkommittéerna och återkopplingar från forskarna till

 

programkommittéledamöterna bör ske på ett regelbundet sätt. I

 

utredningen konstateras att EU/FoU-rådets informationsaktiviteter om

 

EU:s ramprogram är isolerade från andra nationella aktörers information.

 

Regeringen delar utredningens uppfattning. Därför bör den organisation

 

som har kunskap och information om EU:s ramprogram för forskning

 

och utveckling närmare integreras med den svenska forsknings-

 

finansieringsorganisationen. För att underlätta kopplingar mellan

36

 

ramprogrammets aktiviteter och de nationella forskningsaktiviteterna bör Prop. 2004/05:80

 

huvudansvariga myndigheter med ansvar för de tematiska områdena i

 

EU:s forskningsprogram inrättas. Berörda myndigheter är i huvudsak

 

Vetenskapsrådet, Vinnova, Forskningsrådet för miljö, areella näringar

 

och samhällsbyggande, Rymdstyrelsen samt Statens Energimyndighet.

 

Syftet är således att stärka den områdesspecifika kompetensen och att

 

förbättra kopplingen mellan nationella programsatsningar och EU:s

 

forskningssamarbete. Fler aktörer med tydlig ämnesområdeskunskap

 

underlättar forskarnas möjligheter att få relevant information på ett tidigt

 

stadium.

 

EU/FoU-rådet har på ett positivt sätt givit generell, övergripande

 

information om ramprogrammet, organiserat kurser och informations-

 

dagar, bistått med juridisk rådgivning och statistikframtagning.

 

Utredningen visar dock att rådet har haft svag koppling till det nationella

 

systemet för forskningsfinansiering. Regeringen instämmer i

 

utredningens analys av vikten av integration mellan NCP-ansvariga och

 

experterna på de huvudansvariga myndigheterna.

 

Regeringen bedömer att EU/FoU-rådet bör avvecklas och dess

 

verksamhet bör överföras till ett sekretariat för EU-forskning. Rådets

 

nuvarande uppgift som NCP bör föras över till ett sådant sekretariat. När

 

sjunde ramprogrammets innehåll och struktur blivit tydligt avser

 

regeringen att ta den nya NCP-organisationen under övervägande.

 

Regeringen bedömer att ett sekretariat för EU-forskning bör knytas till

 

Vinnova. Vinnova bedriver redan ett aktivt EU-arbete och har de

 

industrikontakter som underlättar arbetet med att öka svenskt

 

industrideltagande.

 

Sekretariatets huvudsakliga uppgift bör vara främjandeåtgärder:

 

information, utbildning, allmän rådgivning, juridisk hjälp och att ha

 

ansvar för statistik inom området. Sekretariatet bör tilldelas uppgiften att

 

samordna informationsarbetet och därmed ha ett nära samarbete med

 

huvudansvariga myndigheter. Sekretariatet bör också i samverkan med

 

Vinnova aktivt arbeta för ett ökat industrideltagandet i ramprogrammet.

 

Vetenskapsrådet bör representera Sverige i frågor som rör det

 

föreslagna Europeiska forskningsrådet samt ha fortsatt ansvar för

 

kontakter inom grundforskningen.

 

Ett särskilt ansvar för att analysera det svenska deltagandet i EU:s

 

forskningssamarbete bör läggas på Vinnova och på Vetenskapsrådet.

 

Analyser behövs av det svenska deltagandet och av betydelsen av EU:s

 

ramprogram för svensk forskning. Myndigheterna bör också presentera

 

förslag till insatser för att förbättra det svenska deltagandet. Regeringen

 

avser att uppdra till berörda myndigheter att regelbundet lämna en

 

gemensam rapport om dessa frågor.

 

En särskild samarbetsgrupp bör inrättas vid sekretariatet med

 

representanter för de huvudansvariga myndigheterna. En sådan

 

samarbetsgrupp främjar ett samordnat svenskt EU-arbete och innebär att

 

sekretariatet får en bred informationsbas och medför att sekretariatets

 

möjligheter att arbeta med frågor som rör alla forskningsområden

 

underlättas.

 

De huvudansvariga myndigheterna kan genom ett utvecklat samarbete

 

öka kunskapen om ramprogrammet och dess aktiviteter liksom stärka

 

kopplingarna till den nationella forskningen inom respektive myndighet.

37

 

Sekretariatet och myndigheterna bör samverka avseende Prop. 2004/05:80 informationsinsatser etc.

För att stärka det svenska deltagandet i det kommande ramprogrammet och göra det möjligt att ge adekvat information till intressenter, bör den nya organisationen träda i kraft den 1 januari 2006. En organisation- kommitté kommer att tillsättas för att genomföra överföringen av olika funktioner till Vinnova.

Brysselkontorets aktiviteter är en del av EU/FoU-rådets verksamhet och även ansvaret för dessa aktiviteter bör överföras till Vinnova. På sikt bör nuvarande NCP-aktiviten i Bryssel upphöra.

Den nya nationella organisationen för EU:s forskningssamarbete medför behov av att omfördela medel på statsbudgeten mellan olika anslag. Regeringen avser att i budgetpropositionen för 2006 återkomma med förslag till anslagsförändringar.

De organisationsförändringar som enligt regeringens bedömningar behövs kommer att ske med beaktande av reglerna i 6 b § lagen (1982:88) om anställningsskydd om övergång av verksamhet.

4.4Ledande offentliga forskningsfinansiärer

I detta avsnitt beskrivs utvecklingen av några av de offentliga svenska forskningsfinansiärerna. Avsnittet innefattar de statliga forsknings- finansierande myndigheter som bildades 2001, Rymdstyrelsen samt de forskningsstiftelser som inrättades i mitten av 1990-talet. I avsnitt 9 behandlas andra offentliga forskningsfinansiärer med inriktning mot särskilda politikområden, t.ex. Naturvårdsverket (avsnitt 9.9 och 9.11), Sida/SAREC (avsnitt 9.4) och Statens energimyndighet (avsnitt 9.12).

4.4.1Forskningsråden och Vinnova

Den myndighetsstruktur för forskningsfinansiering som trädde i kraft den 1 januari 2001 är mer samlad och överblickbar än tidigare. De uppgifter och ansvarsområden som tidigare var spridda på ett tiotal forskningsfinansierande myndigheter hanteras numera av de tre forskningsråden Vetenskapsrådet, Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS) och Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas) samt av den FoU-finansierande myndigheten Verket för innovationssystem (Vinnova).

Forskningsråden har forskarmajoritet i sina styrelser och fördelar forskningsmedel efter öppen utlysning. Alla ansökningar hanteras i en beredningsprocess där forskare med hög vetenskaplig kompetens utvärderar och prioriterar forskningsansökningarna. Som områdes- inriktade forskningsråd skall FAS och Formas också i sina beslut om forskningsstöd väga in forskningens relevans för kunskapsbehov inom sina ansvarsområden. Som grund för utformning och inriktning av forskningsstödet genomför råden regelbundet utvärderingar av forskningen inom sina ansvarsområden.

Vinnovas FoU-finansiering baserar sig också på öppna utlysningar och expertgranskning, men är tydligare inriktad på behovsmotiverad

38

forskning som förenar högsta vetenskapliga

kvalitet

med potential

att

Prop. 2004/05:80

bidra till utvecklingen av det svenska innovationssystemet och en hållbar

 

tillväxt.

 

 

 

 

Vetenskapsrådet

 

 

 

 

Vetenskapsrådets huvuduppgift är att stödja grundläggande forskning av

 

högsta vetenskapliga kvalitet inom samtliga vetenskapsområden.

 

Vetenskapsrådet fördelar också medel till nationella forsknings-

 

anläggningar, dyrbar vetenskaplig utrustning och viss annan vetenskaplig

 

infrastruktur samt hanterar stora delar av Sveriges medlemskap i

 

internationellt forskningssamarbete.

 

 

 

 

Inom Vetenskapsrådet finns tre ämnesråd; för humaniora och

 

samhällsvetenskap, för medicin samt för naturvetenskap och teknik-

 

vetenskap. Ämnesråden ansvarar för fördelning av forskningsstöd inom

 

sina respektive ansvarsområden. I ansvarsområdet för ämnesrådet för

 

humaniora och samhällsvetenskap ingår även konstnärligt utvecklings-

 

arbete. Vid Vetenskapsrådet finns också Utbildningsvetenskapliga

 

kommittén (UVK), som fördelar forskningsmedel inom det utbildnings-

 

vetenskapliga området.

 

 

 

 

År 2005 disponerar Vetenskapsrådet ett anslag för forskning och

 

forskningsinformation på 2 523 miljoner kronor.

 

 

 

Vetenskapsrådet behandlade 2004 ca

5 100

ansökningar

om

 

forskningsstöd, varav 21 procent beviljades bidrag. Drygt 80 procent av

 

Vetenskapsrådets forskningsstöd avser bidrag till forskare och forskar-

 

grupper för forskning som initierats av forskarna själva efter öppen

 

utlysning av forskningsmedlen. Alla ansökningar av forskningsstöd

 

behandlas i beredningsgrupper vars ledamöter är ledande forskare.

 

Ledamöterna i beredningsgrupperna utses av berört ämnesråd eller av

 

Vetenskapsrådets styrelse.

 

 

 

 

År 2004 utbetalade Vetenskapsrådet ca

2 440 miljoner kronor i

 

forskningsstöd från sitt forskningsanslag. Av dessa medel avsåg

 

merparten projektbidrag och bidrag till anställningar som forskarassistent

 

eller forskare. Dessutom ingick 180 miljoner kronor till olika former av

 

vetenskaplig infrastruktur samt 243 miljoner kronor till internationellt

 

forskningssamarbete, främst internationella forskningsanläggningar inom

 

det naturvetenskapliga området.

 

 

 

 

Vetenskapsrådet har genomfört särskilda riktade satsningar enligt de

 

prioriteringar som angavs i den förra forskningspolitiska propositionen

 

och i 2002 års ekonomiska vårproposition (biologisk mångfald).

 

Satsningarna har uppnått de nivåer som förutsattes i propositionerna.

 

Både ifråga om yngre forskare och de prioriterade områdena

 

biovetenskap, materialvetenskap och informationsteknik, har ämnesråden

 

också ökat sina insatser inom ramen för de ordinarie anslagen.

 

 

För att ytterligare stödja yngre forskare utvidgar Vetenskapsrådet i

 

2005 års ansökningsomgång sitt postdoktorsprogram till att omfatta även

 

postdok-anställningar vid svenska lärosäten.

 

 

 

 

Vetenskapsrådet har bidragit till kraftsamling och prioritering av

 

forskningsstödet genom att bl.a. besluta att efter en internationell

 

utvärdering prioritera två av fyra nationella forskningsanläggningar (se

 

även avsnitt 6.2.1). Ett annat exempel är att ämnesrådet för humaniora

39

och samhällsvetenskap, efter en analys av forskningens villkor inom

Prop. 2004/05:80

området, infört ett särskilt långsiktigt stöd till framstående forskare. Inom

 

Vetenskapsrådets beredningsorganisation finns också modeller för att

 

omfördela tillgängliga medel mellan olika beredningsgrupper så att

 

rådets resurser varje år kan kanaliseras till den forskning som har högst

 

kvalitet. Det senaste exemplet på en kraftsamlande insats är rådets beslut

 

att införa bidrag till starka forskningsmiljöer inom ramen för en

 

gemensam utlysning med Formas, Vinnova och Stiftelsen för strategisk

 

forskning (SSF). I början av 2005 beslutade Vetenskapsrådet, efter

 

internationell expertgranskning, att finansiera tio starka forsknings-

 

miljöer med sammanlagt 44 miljoner kronor under fem år. Totalt hade

 

261 förslag till starka forskningsmiljöer inkommit till rådet.

 

Vetenskapsrådet har lagt ned mycket arbete på att utveckla samspelet

 

mellan styrelsens övergripande strategiska ansvar och det ansvar för

 

olika vetenskapliga områden som ligger på ämnesråden och den

 

utbildningsvetenskapliga kommittén. Styrelsens strategiska ansvar har

 

utvecklats genom att kommittéer direkt under styrelsen inrättats för att

 

behandla tvärgående frågor inom Vetenskapsrådets ansvarsområde. Som

 

exempel kan nämnas genuskommittén och etikkommittén. Den 1 januari

 

2005 inrättade rådets styrelse en ny beredande kommitté för

 

infrastrukturfrågor.

 

En ny uppgift för Vetenskapsrådet har varit att bygga upp en analys-

 

och utredningskapacitet för att kunna genomföra forskningspolitiska

 

analyser och vara rådgivande åt regeringen i forskningspolitiska frågor.

 

Rådet har hittills utnyttjat analysavdelningen för att bl.a. ta fram och följa

 

upp statistik om forskningsfinansiering och forskningssystemet, utreda

 

förutsättningar för tvär- och mångvetenskaplig forskning samt genomföra

 

publicerings- och citeringsanalyser.

 

Vetenskapsrådets arbete med information om forskning och

 

forskningsresultat har syftat till att utveckla infrastrukturen för

 

forskningsinformation. Så har skett genom bl.a. utvecklingen av den

 

internetbaserade medietjänsten för journalister, Expertsvar, som också är

 

uppkopplad till europeiska och amerikanska nätverk. Internetplatsen

 

www.forskning.se har byggts upp till en omfattande kunskapsbas och

 

drivs nu i samverkan med flera andra forskningsfinansiärer.

 

Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap

 

Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS) är ett

 

områdesinriktat forskningsråd med uppgift att stödja grundforskning och

 

behovsmotiverad forskning inom arbetslivsområdet, socialvetenskap och

 

folkhälsovetenskap. FAS disponerar budgetåret 2005 ett forsknings-

 

anslag på 291 miljoner kronor.

 

FAS forskningsstöd riktar sig till de sex huvudområdena Arbete och

 

hälsa, Arbetsorganisation, Arbetsmarknad, Folkhälsa, Välfärd samt

 

Omsorg och sociala relationer. FAS stöd inom de olika huvudområdena

 

hade 2004 en spännvidd från 39 miljoner kronor (omsorg och sociala

 

relationer) till 88 miljoner kronor (folkhälsa).

 

FAS huvudsakliga stödform är stödet till forskarinitierade

 

forskningsprojekt (61 procent av bidragen 2004). Därefter kommer

 

programstöd, stöd till forskningscentra (25 procent) och bidrag till

40

anställningar (9 procent). Under 2004 mottog FAS 667 ansökningar om

Prop. 2004/05:80

forskningsstöd. Beviljandegraden för inkomna ansökningar var ca 13

 

procent.

 

Granskning och bedömning av forskningsansökningar hanteras

 

huvudsakligen i rådets sju prioriteringskommittéer. Kommittéerna har

 

utsetts av styrelsen, vars ledamöter och ersättare också ingår i

 

kommittéerna. I övrigt består kommittéerna av externa experter, främst

 

forskare men också allmänrepresentanter.

 

Den forskning som FAS finansierar är samhällsrelevant i den

 

meningen att den vanligen utgår från problem i samhället och inriktas

 

mot kunskapsbehov rörande människors förhållanden och livsvillkor.

 

FAS stöd till program och centrumbildningar är riktade forskningsstöd

 

som syftar till att mer långsiktigt stödja angelägna forskningsområden.

 

Detta gäller t.ex. de fyra centrumbildningar med inriktning mot forskning

 

inom åldrande (ARC och ISAL), alkohol och drogforskning (SoRAD)

 

samt ojämlikhet i hälsa (CHESS) som FAS stödjer. Även FAS stöd till

 

anställningar som professor och forskarassistent syftar till att förstärka

 

angelägna forskningsområden. Under 2004 har FAS beslutat om ett riktat

 

stöd till yngre forskare som omfattar 29 miljoner kronor under åren

 

2005–2006.

 

FAS har successivt ökat sitt stöd till internationellt forskningsutbyte i

 

form av stipendier, bidrag till gästforskare, resor m.m.

 

Exempel på områden som FAS utvärderat under de senaste åren är

 

arbetsrätt, folkhälsovetenskap, socialt arbete, ungdomsforskning samt

 

internationell migration och etniska relationer (IMER). Utvärderingar har

 

också genomförts av ovan nämnda centrumbildningar för att ge rådet

 

underlag inför ställningstaganden om eventuell fortsatt finansiering efter

 

2005.

 

I den nya organisationen för forskningsfinansiering svarar FAS och

 

Vinnova gemensamt för finansiering av arbetslivsforskning. Som

 

påpekades i Forskning för framtiden – en ny organisation för

 

forskningsfinansiering (prop. 1999/2000:81), är det viktigt att de båda

 

myndigheterna samarbetar aktivt så att deras respektive insatser och stöd

 

kompletterar varandra och tillsammans bidrar till en högkvalitativ

 

finansiering av FoU för arbetslivet.

 

Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande

 

Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande

 

(Formas) har till uppgift att främja och stödja grundforskning och

 

behovsmotiverad forskning inom områdena miljö, areella näringar och

 

samhällsbyggande. Formas disponerar budgetåret 2005 forskningsanslag

 

på sammanlagt ca 530 miljoner kronor.

 

Merparten av Formas forskningsstöd fördelas inom de fem

 

huvudområdena Miljö, Jordbruk, trädgård, fisk- och rennäring,

 

Skogsbruk och naturmiljö, Bebyggelse samt Samhällsplanering. De två

 

första områdena har störst omfattning (140 respektive 146 miljoner

 

kronor 2004).

 

År 2004 kvalitetsgranskade Formas beredningsgrupper 1 396

 

ansökningar om stöd till enskilda forskningsprojekt. I genomsnitt

 

beviljade senare rådet ca 20 procent av ansökningarna. I berednings-

41

gruppernas arbete ingår att där så är relevant göra en relevansbedömning Prop. 2004/05:80 av forskningsansökningarna. Beredningsgrupperna, vars ledamöter är

utsedda av rådets styrelse, består huvudsakligen av forskare. Vissa grupper har också ledamöter som representerar viktiga avnämare inom rådets ansvarsområden. 24 procent av ledamöterna i berednings- grupperna var 2004 från utlandet.

Formas kombinerar öppna utlysningar av projektanslag med riktade utlysningar inom särskilt prioriterade områden. Exempel på riktade satsningar är forskning om biologisk mångfald och hållbart samhällsbyggande. Formas har också särskilt strävat efter att stimulera samverkan över disciplingränser och har sedan 2001 beviljat medel till ett fyrtiotal ämnesövergripande projekt. Som en del i sådana satsningar stödjer Formas även forskarskolor. En riktad satsning görs sedan 2003 på yngre forskare inom miljöområdet. Formas har vidare initierat och genomfört gemensamma utlysningar av forskningsmedel tillsammans med branschorganisationer inom rådets ansvarsområden.

Formas har på uppdrag av regeringen och i samverkan med andra forskningsfinansiärer utvecklat förslag till nationella forskningsprogram för klimatforskning, miljötoxikologisk forskning och livsmedels- forskning samt en forskningsstrategi för fisk- och fiskeforskning.

Formas genomförde under 2003 en omfattande utvärdering av svensk byggforskning under tio år. Under 2004 genomfördes utvärderingar som bl.a. gällde forskning om skog, jordbruksteknisk forskning och forskning rörande växtförädling.

Verket för innovationssystem

Verket för innovationssystem (Vinnova) har till uppgift att initiera och finansiera behovsmotiverad forskning och utveckling till stöd för innovationssystemet och en hållbar utveckling och tillväxt. Vinnova disponerar budgetåret 2005 ett FoU-anslag på 1 122 miljoner kronor.

Vinnova arbetar utifrån en innovationssystemansats och har inom sitt breda verksamhetsområde strukturerat insatserna inom sex sektoriella innovationssystem - Informations- och kommunikationsteknik, Tjänster och IT-användning, Bioteknik, Produktframtagning och material, Transport samt Arbetsliv. Inom dessa delområden prioriteras ett antal kunskapsplattformar och särskilda tillväxtområden.

Det som särskilt kännetecknar Vinnovas finansiering är att den är inriktad på att främja ett effektivare samspel mellan universitet och högskola, forskningsinstitut och näringsliv samt offentliga aktörer inom områden där förutsättningarna för tillväxt bedömts särskilt gynnsamma. De medel som Vinnova fördelar kombineras i regel med lika stor finansiering från näringslivet eller från andra aktörer, t.ex. kommuner eller andra statliga myndigheter. Genom samfinansieringen ökar förutsättningarna för relevans i den FoU som utförs liksom möjligheterna till ömsesidig kunskapsöverföring.

Vinnova har valt att arbeta med ett tiotal olika insatsformer. Exempel på insatser är programmen för forskning, utveckling och demonstration (FUD), satsningen på kompetenscentra, stödet till forskningsinstituten och Vinnväxt-programmet.

42

2004 genomförde Vinnova 18 utlysningar av stöd till FUD-program

Prop. 2004/05:80

inom olika prioriterade områden. Ansökningarna om programstöd

 

bedöms av programråd med av generaldirektören utsedda externa

 

experter från företag, forskarsamhället samt offentliga avnämare. Av de

 

592 ansökningar som inkom 2004 beviljades 25 procent.

 

Satsningen på kompetenscentra är långsiktig och startades 1995 av

 

dåvarande Närings- och teknikutvecklingsverket. Konkret innebär

 

forskningssamverkan mellan högskola och näringsliv inom 23

 

kompetenscentrum som är belägna vid åtta universitet och tekniska

 

högskolor. Centrumen samfinansieras av Vinnova berörda företag och

 

högskolor. Internationella utvärderingar har visat att kompetenscentrum

 

har varit en framgångsrik modell för att bedriva industriellt relevant

 

forskning med högsta vetenskapliga kvalitet. Vinnova har nyligen

 

påbörjat en ny långsiktig satsning på en vidareutveckling av denna

 

insatsform, kallad VINN Excellence Centers. Vinnova deltar med denna

 

insatsform i den satsning på starka forskningsmiljöer som genomförs

 

tillsammans med Vetenskapsrådet, Formas och Stiftelsen för strategisk

 

forskning (SSF).

 

Vinnovas insatser för forskningsinstituten sker genom fördelning av

 

särskilda kompetensutvecklingsmedel till de s.k. Ireco-instituten och

 

genom institutens deltagande i Vinnovas ordinarie FUD-program. Under

 

2004 utbetalade Vinnova totalt 348 miljoner kronor till instituten, varav

 

99 miljoner kronor i kompetensutvecklingsmedel.

 

Ungefär en fjärdedel av Vinnovas FoU-stöd omprövas varje år och

 

verket har successivt utvecklat nya insatsformer. Gemensamt för de nya

 

insatsformerna är att de bygger på ett systemperspektiv, dvs. de är inte

 

enbart inriktade på att stödja FoU utan skall också främja bättre

 

samverkan och samspel inom strategiska områden mellan olika aktörer

 

inom innovationssystemet.

 

En ny insatsform är Vinnväxt-programmet, vilket syftar till att

 

utveckla forsknings- och innovationssystemen i regioner. Programmet

 

stödjer samverkan som förmår att ge en region internationell

 

konkurrenskraft inom specifika tillväxtområden. Detta sker både genom

 

strategiska insatser för att utveckla ett effektivt innovationssystem och

 

genom finansiering av FoU inom starka forsknings- och innovations-

 

miljöer. Efter två öppna utlysningar med extern sakkunniggranskning har

 

ett 10-årigt (etappindelat) stöd om totalt 600 miljoner kronor beviljats till

 

åtta regioner. Minst lika mycket i medfinansiering från lokala och

 

regionala aktörer krävs.

 

Ett annat exempel på förnyelse av Vinnovas insatsformer är

 

pilotprogrammet för inkubatorer, en satsning på stödstrukturer för

 

kunskapsbaserade affärsidéer. Starka inkubatorer har visat sig bidra till

 

att öka såväl antalet som kvaliteten på forskningsrelaterade

 

kunskapsintensiva företag.

 

Framtida uppgifter och utmaningar

 

Forskningsråden har även i framtiden en nyckelroll i arbetet för att

 

främja kvalitet och förnyelse inom svensk forskning. Genom de insatser

 

som genomförs av forskningsrådens beredningsgrupper och

 

internationella sakkunniga kan forskningsmedlen kanaliseras till den

43

forskning som bedömts ha högst vetenskaplig kvalitet. Myndigheterna kan också genom riktade insatser stimulera forskning inom särskilt angelägna forskningsområden och motverka strukturella problem i forskningssystemet, som t.ex. svårigheterna för yngre forskare att etablera sig.

Regeringens bedömningar i denna proposition är ägnade att ge de forskningsfinansierande myndigheterna ökade möjligheter att bidra till förnyelsen av svensk forskning. Forskningsråden och Vinnova avses få ökade resurser för meriteringsanställningar och skall genom stöd till forskarskolor främja kvalitet och förnyelse inom forskarutbildningen. Liksom forskningsråden har även Vinnova en kvalitetsdrivande roll inom sina verksamhetsområden genom att de FoU-projekt verket finansierar granskas och prioriteras i särskilda programråd.

Rollen som kvalitetsfrämjare och förnyare ställer stora krav på myndigheterna. Den förutsätter bl.a. god kännedom om den svenska forskningen och dess villkor samt förmåga att relatera svensk forskning till den internationella forskningsfronten. Forskningsfinansiärerna måste också ha beredskap att kontinuerligt anpassa sina berednings- organisationer och stödformer till nya förutsättningar och behov inom forskningen. Viktigt är också att myndigheterna bedriver ett systematiskt arbete med att utvärdera både sina egna insatser och den svenska forskningens ställning inom det egna ansvarsområdet. Kunskaperna från dessa utvärderingar måste sedan vid behov kunna omsättas i konkreta förändringar av myndigheternas insatser.

För framför allt Vinnova, men även för FAS och Formas, gäller dessutom att de gjorda insatserna måste tillföra ett mervärde för det omgivande samhället som sträcker sig utöver det egenvärde som ligger i kunskapstillväxt utifrån rent inomvetenskapliga kriterier. Kravet på samhällsrelevans kräver en förmåga hos dessa myndigheter att förena vetenskapliga kvalitetskriterier med relevansbedömningar som är förankrade i problem och utvecklingsbehov hos berörda samhällssektorer.

De forskningsfinansierande myndigheternas uppgifter handlar i stor utsträckning om att hantera svåra avvägningar och prioriteringar, både i det ordinarie beredningsarbetet och i mer strategiska sammanhang. Ett exempel på detta är att råden har ett ansvar för att bidra till en tillräcklig bredd i svensk forskning, men samtidigt måste ha förmågan att kraftsamla resurser till områden där svensk forskning är mest konkurrenskraftig. Det höga söktrycket på rådens forskningsmedel medför risk för en alltför stor spridning av forskningsstödet. Rådens ledning har därför ett viktigt ansvar i att värna förmågan till strategiska prioriteringar. Ökad förmåga till prioritering och kraftsamling var ett viktigt motiv för att vid 2001 års reform av myndighetsstrukturen för forskningsfinansiering skapa färre och större myndigheter. Regeringen ser därför med tillfredsställelse på att det under de senaste åren finns flera exempel på att forskningsråden förmått samla resurser till strategiska insatser.

Ett effektivt utnyttjande av de nationella forskningsresurserna förutsätter också att forskningsråden och Vinnova har en väl fungerande samverkan. Detta är angeläget för att möjliggöra gemensamma insatser och för att förhindra att angelägna forskningsområden hämmas av att de

Prop. 2004/05:80

44

överskrider administrativa gränser mellan olika finansiärer. Ett exempel på ett sådant område är arbetslivsforskningen, som nu är ett delat ansvar för FAS och Vinnova. Samverkan är också av stor betydelse för att kunna samla tillräckliga resurser för myndighetsövergripande forsknings- områden av strategisk betydelse. Det bör understrykas att samverkan inte bara är en intern angelägenhet mellan de statliga forskningsfinansiärerna. Strävan från forskningsråden och Vinnova måste vara att involvera även forskningsstiftelserna och andra forskningsfinansiärer i konstruktivt samarbete. Samarbetet mellan finansiärerna måste, när detta motiveras av forskningens behov, vara långtgående och avse forskningsstödjande insatser som helt och fullt genomförs gemensamt. Ett aktuellt exempel på konkret samverkan är programmet Swedish Brain Power, en omfattande satsning på forskning om neurodegenerativa sjukdomar som tilldelats 100 miljoner kronor genom en samlad insats från Invest in Sweden Agency, KK-stiftelsen, Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Stiftelsen för strategisk forskning, Vinnova och Vårdalstiftelsen.

En viktig uppgift inför framtiden är att utveckla samspelet mellan forskningsrådens och Vinnovas insatser och det profilerings- och prioriteringsarbete som bedrivs inom universitet och högskolor. Regeringens bedömning i denna proposition om förstärkt stöd till starka forskningsmiljöer är bl.a. avsett att stimulera detta samspel.

För Vinnova, som arbetar utifrån ett innovationssystemperspektiv, är utvecklingen av bättre samverkan och samspel mellan olika delar i innovationssystemet en väsentlig målsättning för hela verksamheten. Verkets insatser syftar vanligen till att samla resurser från olika aktörer i innovationssystemet till gemensamma satsningar. Vinnovas roll som en av flera aktörer i innovationssystemet ställer samtidigt stora krav på förmågan att prioritera de egna insatserna så att myndigheten får en tydlig och rimlig roll i förhållande till andra delar av innovationssystemet.

Vinnova har en särskild och fortsatt betydelsefull uppgift i att stärka industriforskningsinstituten och deras roll i forsknings- och innovationssystemet. Vinnova bör även verka för att stärka de små- och medelstora företagens kopplingar till forskning och innovation. Svenska småföretag behöver bli mer FoU-intensiva och fler forskningsbaserade företag behöver startas.

Regeringen redovisar i denna proposition ett antal nya insatser avsedda att stärka svensk forskning under perioden 2005–2008. Forskningsråden och Vinnova kommer att få ansvaret för att främja och finansiera en stor del av dessa insatser. Detta gäller framförallt satsningen på att etablera starka forskningsmiljöer av världsklass (avsnitt 6.1), insatserna för att möta generationsskiftet genom bl.a. meriteringsanställningar (avsnitt 7.1) och stödet till kvalitetsgranskade forskarskolor (avsnitt 7.2.2). Satsningarna på de prioriterade forskningsområdena medicin och teknik (avsnitt 5.1 och 5.2) berör i första hand Vetenskapsrådet, men även Vinnova vad gäller teknik. Formas roll som finansiär av forskning om hållbar samhällsutveckling byggs ut ytterligare (avsnitt 5.3). Vinnova får också ansvaret för satsningen på forskningsprogram i samverkan med näringslivet (avsnitt 8.2.2) samt den särskilda satsningen på insatser för att främja små och medelstora företags tillgång till forskning och utveckling (avsnitt 8.2.1).

Prop. 2004/05:80

45

Regeringen bedömer att de aktuella satsningarna kommer att få stor

Prop. 2004/05:80

betydelse för att utveckla de forskningsfinansierande myndigheternas

 

verksamhet i förhållande till de övergripande målsättningarna

 

kraftsamling, samverkan och internationalisering.

 

 

 

Arbetet med internationaliseringen av svensk forskning bör enligt

 

regeringens mening generellt vara fortsatt högt prioriterat under de

 

kommande åren. Det internationella perspektivet måste integreras brett i

 

de

forskningsfinansierande

myndigheternas

hela

verksamhet.

 

Öppenheten och den praktiska beredskapen för att aktivt delta i de

 

givande internationella samarbetsmöjligheter som uppkommer bör öka.

 

Forskningsråden och Vinnova måste vara aktiva, drivande och aktade

 

aktörer inom internationellt, och i synnerhet i europeiskt,

 

forskningssamarbete. Den nya svenska organisationen för det europeiska

 

forskningssamarbetet (se avsnitt 4.3.3) kommer att lägga ett ökat ansvar

 

på framför allt Vinnova.

 

 

 

 

En angelägen uppgift som ligger fast är myndigheternas ansvar för att

 

föra ut information om den forskning de finansierar och om

 

forskningsresultat. En väl fungerande forskningsinformation är ett viktigt

 

led i att ge samhället avkastning från de investeringar som görs i

 

forskning och utveckling. Viktigt i detta sammanhang är förstås att nå ut

 

till avnämare som kan använda forskningsresultaten för ökad välfärd,

 

tillväxt och en hållbar samhällsutveckling. Det är också av stor vikt att

 

sprida kunskap om forskning och forskningsresultat till skolorna för att

 

därigenom väcka intresse för forskning hos barn och ungdomar. För

 

Vinnova samt för FAS och Formas innebär myndigheternas uppdrag att

 

frågan om hur den forskning som finansieras skall nyttiggöras utgör en

 

central aspekt av forskningsstödet och inte bara kan hanteras som en

 

informationsfråga. Kunskapsöverföringen mellan forskningen och det

 

omgivande samhället är inte enkelriktad utan utgör i mycket en dialog.

 

Kontakter med det övriga samhället ger forskarna kunskap om relevanta

 

forskningsproblem. När forskare och praktiker gemensamt löser problem

 

och utvecklar ny kunskap kan också ofta forskningens kvalitet utvecklas

 

positivt.

 

 

 

 

Arbetet för jämställdhet inom forskningen är fortsatt prioriterat.

 

Regeringens mål är att myndigheternas organisationer för prioritering

 

och bedömning av forskningsansökningar inom i princip alla områden på

 

sikt skall ha en könsfördelning i intervallet 40–60 procent.

 

Myndigheterna skall också ha en bevisad förmåga att prestera

 

könsneutrala bedömningar och vid i övrigt likvärdiga ansökningar

 

prioritera underrepresenterat kön. Regeringen förväntar sig vidare att

 

myndigheterna aktivt undersöker och angriper orsakerna om

 

könsfördelningen bland de sökande är skev i förhållande till

 

könsfördelningen generellt inom ett vetenskapligt område.

 

 

Utvärdering av 2001 års reform av myndighetsstrukturen

 

 

Det är nu fyra år sedan myndighetsorganisationen för forsknings-

 

finansiering genomgick den genomgripande reform som resulterade i

 

bildandet av de nya myndigheterna Vetenskapsrådet, FAS, Formas och

 

Vinnova. Regeringen gör den övergripande bedömningen att de nya

 

myndigheterna utvecklas väl. Inte desto mindre är det – liksom vid andra

46

strukturförändringar inom statsförvaltningen – angeläget att aktivt följa Prop. 2004/05:80 upp genomförda strukturförändringar och identifiera eventuella behov av

förändringar. Regeringen avser därför att före nästa forskningspolitiska proposition låta genomföra en första utvärdering av 2001 års reform av de forskningsfinansierande myndigheterna.

Utvärderingen bör relatera utvecklingen sedan 2001 till de mål och riktlinjer som angavs inför bildandet av den nya myndighetsstrukturen. Det framhölls då att den nya organisationen måste kunna möta de växande krav på vetenskaplig kvalitet, relevans, flexibilitet, kraftsamling, internationalisering, samverkan och effektivitet som forskningens och samhällets utveckling ställer på forskningssystemet (prop. 1999/2000:81, bet. 1999/2000:UbU17, rskr. 1999/2000:257). Utvärderingen bör också analysera de forskningsfinansierande myndigheternas insatser i förhållande till allmänna forskningspolitiska mål som t.ex. jämställdhet inom forskningen och goda villkor för yngre forskare. Utvärderingen bör vidare analysera hur den förändrade myndighetsstrukturen och myndigheternas senare prioriteringar påverkat möjligheterna att ge adekvat stöd till forskningsområden som spänner över flera myndigheters ansvarsområden och kräver särskild samverkan. Slutligen bör utvärderingen omfatta frågan om vilken roll och funktion Forskningsforum, det särskilda organ för samverkan och forskningsinformation som bildades i samband med reformen av de forskningsfinansierande myndigheterna, bör ha i framtiden. En första utvärdering av Forskningsforums verksamhet som utförts i Vetenskapsrådets regi pekar på ett behov av att ompröva forumets verksamhet.

4.4.2Rymdstyrelsen och svensk rymdverksamhet

Rymdstyrelsen ansvarar för forskning och utveckling inom rymd- området. Rymdstyrelsen disponerar 2005 ett anslag för rymdverksamhet på 791 miljoner kronor och ett anslag för rymdforskning på 156 miljoner kronor. Myndighetens verksamhet inriktas på projekt där forskning, teknik- och industriutveckling samverkar och är ömsesidigt berikande. Fokus ligger på sådana områden som leder till användbara tillämpningar för samhälle, företag och individer.

Den svenska rymdverksamheten har varit framgångsrik. Svenska styrkeområden är t.ex. satellitstrukturer, datateknik, sensorer, signal- behandling och antenner. Svenska forskare är framgångsrika inom områden som astronomi, rymdplasmafysik, fysiologi, atmosfärsfysik och jordobservationer. Projekt inom rymdområdet bedrivs i regel i internationellt samarbete och i nära samverkan mellan universitet, institut och industri. Genom rymdverksamheten får svensk industri möjlighet att delta i avancerade projekt med mycket kvalificerade tekniska och vetenskapliga frågeställningar.

Rymdverksamhet och rymdforskning är beroende av bärraketer för att t.ex. sända upp satelliter i omloppsbana runt jorden och för att skicka upp rymdsonder för expeditioner ut i rymden. Bärraketutveckling är därför en viktig del av rymdverksamheten. Efter förslag i budgetpropositionen för

2005 har riksdagen avsatt 235 miljoner kronor under 2005 och

47

100 miljoner kronor under 2006 för att möjliggöra fortsatt svenskt deltagande i det europeiska bärraketprogrammet Ariane.

Rymdverksamhet kräver internationell samverkan och den svenska rymdverksamheten bedrivs till övervägande del inom internationella samarbeten. Sverige deltar i European Space Agency (ESA). Samarbetet inom ESA är uppdelat i en obligatorisk del som består av vetenskapsprogrammet och kostnader för gemensamma aktiviteter som t.ex. drift av markstationer och raketuppsändningsbas. Vetenskaps- programmet innefattar studier av jordens plasmaomgivning, solsystemet och universum i stort, inklusive fundamentalfysik. Den frivilliga delen av ESA-samarbetet innehåller bl.a. projekt för tillämpningar och infrastruktur inom jordobservation, navigering, telekommunikation, mikrogravitation och rymdtransporter inklusive bärraketen Ariane samt ESA:s bidrag till den internationella rymdstationen ISS. Deltagande i dessa program genererar utvecklingsuppdrag till medlemsländernas industrier i konkurrens.

I EU:s sjätte ramprogram är flyg- och rymdteknik ett av de prioriterade områdena och i sjunde ramprogrammet föreslås rymd som en egen aktivitet. Under senare år har samarbetet mellan ESA och EU utvecklats starkt och ett ramavtal om samarbete trädde i kraft i maj 2004. De viktigaste samarbetsprojekten är Global Monitoring for Environment and Security (GMES) och Galileo. GMES syftar till att samla in information, framför allt med jordobservationssatelliter, för att ge underlag vid genomförandet av politiska åtgärder när det gäller t.ex. miljö, klimatförändringar och naturkatastrofer. Galileo-projektet skall säker- ställa ett europeiskt satellitbaserat system för bl.a. navigering och positionering. EU:s ökade intresse för rymdområdet syns även i förslaget till nytt konstitutionellt fördrag där rymd föreslås som ett nytt område.

Inom rymdområdet finns också globala samarbetsinitiativ. Ett sådant är Group on Earth Observation (GEO), där Sverige är fullvärdig medlem. I GEO diskuteras hur ett sammanhållet system för jordobservation kan åstadkommas och hur data om jordens miljö kan användas för att tillgodose vetenskapliga, ekonomiska och sociala behov.

En viktig förutsättning för att Sverige skall kunna delta framgångsrikt i internationella projekt inom rymdområdet är att det görs nationella satsningar på forskning och utveckling. Rymdstyrelsen driver därför nationella forsknings- och utvecklingsprogram för universitet, högskolor, institut och industri. Genom åren har bl.a. fem svenska forsknings- satelliter sänts upp. Den senaste var Odin, som förser både atmosfärsforskare och astronomer med viktiga forskningsdata. De nationella satelliterna har lett till att svensk industri blivit framgångsrik internationellt, senast genom utvecklingen av den europeiska månsonden SMART-1.

Som framgår av avsnitt 5.2 anser regeringen att Rymdstyrelsens anslag åren 2006–2007 successivt bör öka med 10 miljoner kronor för nationell rymdforskning. Denna ökning av anslaget skall också möjliggöra för Rymdstyrelsen att finansiera Sveriges andel i en nästa generations satellitprojekt.

Sverige har en unik resurs i raketbasen Esrange utanför Kiruna, vilken har ett fördelaktigt geografiskt läge och en fungerande infrastruktur som möjliggör för utländska forskargrupper att vistas på basen under längre

Prop. 2004/05:80

48

perioder. Forskningsverksamheten på Esrange bygger främst på Prop. 2004/05:80 användning av sondraketer och atmosfärsballonger. Dessutom finns

markstationer för kontroll och datamottagning från satelliter på Esrange. Den utbildnings- och forskningsverksamhet som bedrivs av Institutet för Rymdfysik (IRF), Luleå tekniska universitet och Umeå universitet inom ramen för Kiruna Miljö- och Rymdcampus är också betydelsefull för rymdverksamheten i Kiruna. IRF bedriver forskning inom rymdfysik och rymdteknik och har en viktig roll för den samlade rymdverksamheten i Kirunaområdet. Även ESA har gjort stora investeringar i Kirunaområdet i form av en markstation för satellitkommunikation.

4.4.3Forskningsstiftelserna

Bildandet av forskningsstiftelserna – Stiftelsen för strategisk forskning (SSF), Stiftelsen för miljöstrategisk forskning (Mistra), Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling (KK-stiftelsen), Stiftelsen för vård- och allergiforskning (Vårdal) och Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning (STINT) – innebar ett betydande resurstillskott för svensk forskning.

Som framgår av tabell 4.2 nedan har dock omfattningen på stiftelsernas forskningsstöd minskat sedan 2001, från ca 2,1 miljarder kronor 2001 till 1,5 miljarder kronor 2004. Anledningen till detta är börsutvecklingens påverkan på stiftelsernas kapital i kombination med att några av stiftelsernas styrelser velat förlänga verksamhetens ekonomiska livslängd. Alla stiftelserna beräknar en varaktighet på ytterligare minst 10 år med de ekonomiska förutsättningar som nu kan förutses.

Tabell 4.2 Bidrag från forskningsstiftelserna 2001-2005

(miljoner kronor)

2001

2002

2003

2004

2005 (i)

KK-stiftelsen(ii)

482

508

396

311

280

Mistra

233

251

275

200

200

RJ

290

331

350

315

393

SSF

814

700

755

557

650

STINT

146

138

113

106

75

Vårdal

76

75

45

35

42

 

 

 

 

 

 

Summa:

2 041

2 003

1 934

1 524

1 640

 

 

 

 

 

 

(i) – prognostiserade belopp

(ii) – i beloppet ingår även insatser för att t.ex. främja IT-användning

Alla stiftelserna har minskat sin årliga stödnivå. Minskningen av stödet

 

är i absoluta tal kraftigast hos SSF, där det årliga stödet uppgick till ca

 

1 miljard kronor toppåret 2000. KK-stiftelsens stöd har minskat kraftigt

 

totalt sett, men den andel av stödet som går till forskning vid de nya

 

lärosätena ökar dock. Det bör påpekas att det i vissa fall uppstår årliga

 

variationer i stödets omfattning som beror på hur stiftelserna väljer att

 

fasa in mer omfattande programinsatser i förhållande till varandra.

 

Forskningsstiftelserna har stor frihet att utforma verksamheten utifrån

 

sina respektive stadgar. Deras insatser har också på flera sätt inneburit en

 

förnyelse av forskningsfinansieringen. Ett exempel på detta är de stora

49

 

satsningar på forskarskolor som stiftelserna introducerade i det svenska Prop. 2004/05:80 forskningssystemet. Utmärkande för stiftelserna har också varit deras

förmåga att skapa kraftsamling och långsiktighet i forskningen genom att stödja strategiska forskningscentra, institutsbildningar inom prioriterade områden samt breda men sammanhållna forskningsprogram. Stiftelsernas inriktning på forskning av strategisk betydelse för t.ex. konkurrenskraft och tillväxt samt angelägna miljöproblem, har också inneburit ökad tillgång till resurser för att bedriva näringslivsrelevant forskning. För de nyare universiteten och för högskolorna har framför allt KK-stiftelsens stöd gett tillgång till betydande resurser för att utveckla forskning och forskningsmiljöer i samverkan med näringslivet.

Forskningsstiftelserna har nu verkat i drygt ett decennium. Flera av dem har nyligen genomfört eller planerar att genomföra förändringar i sin forskningsstödjande verksamhet på basis av större utvärderingar av verksamheten.

Stiftelsen för strategisk forskning

Stiftelsen för strategisk forskning (SSF) stödjer naturvetenskaplig, teknisk och medicinsk forskning i syfte att stärka svensk konkurrenskraft. Verksamheten omfattar huvudsakligen fyra olika stödformer – stöd till strategiska forskningscentra, forskningsprogram i form av nätverk och forskarskolor, ramanslag och individuella anslag till framstående forskare.

Under kommande år blir strategiska forskningscentra den dominerande stödformen, medan forskningsprogrammen fasas ut. SSF har sedan 2003 inlett en satsning på strategiska forskningscentra inom stiftelsens hela ansvarsområde och drygt 100 miljoner kronor per år har redan fördelats till centra inom livsvetenskap och mikroelektronik. I slutet av 2005 väntas SSF besluta om stöd till ytterligare strategiska forskningscentra.

Ett annan viktig satsning under senare år är de 22 ramanslag inom områdena komparativ funktionsgenomik respektive kemi för livsvetenskaperna som fördelades 2003. SSF har också inlett en särskild satsning på forskning inom produktframtagning till stöd för verkstads- industrin (Pro Viking) som omfattar 180 miljoner kronor under fem år. Denna satsning innefattar bl.a. en större forskarskola.

Vidare fortsätter SSF sina satsningar på individuella anslag till framstående forskare i form av programmet för framtidens forskningsledare (INGVAR) och programmet för excellenta seniora forskare (SIG). INGVAR omfattar ett tjugotal yngre forskare som under flera år får möjlighet att bedriva självständig forskning och utveckla sin förmåga som forskningsledare. SIG ger seniora forskare möjlighet att under ett ”sabbatsår” utveckla och förnya sin forskning i en ny forskningsmiljö.

Stiftelsen för miljöstrategisk forskning

Stiftelsen för miljöstrategisk forskning (Mistra) finansierar forskning som syftar till att lösa strategiska miljöproblem och bidra till en

miljöanpassad samhällsutveckling.

50

Under kommande år avser Mistra att fortsatt kanalisera merparten av Prop. 2004/05:80 sitt forskningsstöd till ett tjugotal stora forskningsprogram med en

varaktighet på 6–8 år. 25–30 miljoner kronor årligen planeras gå till nya program. Sedan några år tillbaka kompletteras programsatsningarna med ett mindre antal idéstöd som skall ge en grupp forskare möjlighet att pröva nya koncept och idéer.

Den granskningsgrupp från de vetenskapliga akademierna som nyligen utvärderat Mistra:s verksamhet är imponerad av stiftelsens höga ambitioner och professionella arbetssätt, men har också lämnat flera förslag till förändringar av verksamheten. Förslagen syftar bl.a. till att förbättra flödet och behandlingen av nya forskningsidéer och utveckla Mistras kommunikation med omvärlden.

Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling

Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling (KK-stiftelsen) arbetar för att stärka Sveriges konkurrenskraft genom att stödja nya lärosäten så att de tillsammans med näringslivet kan bygga upp profilerade forskningsmiljöer samt erbjuda utbildningar för näringslivets behov på doktors- och magisternivå.

KK-stiftelsen avslutar nu successivt den breda satsning på uppbyggnad av forskningsplattformar vid alla nya universitet och högskolor som pågått sedan 1997. Syftet med plattformssatsningarna har varit att bygga upp forskningsmiljöer med stöd från näringslivet. Satsningen på profilerade forskningsmiljöer vid nya universitet och högskolor fortsätter däremot och omfattar för närvarande 11 forskningsmiljöer som under sex år får ca 400 miljoner kronor från KK-stiftelsen och lika mycket från näringslivet. Profilsatsningen kompletteras av stöd till enskilda forskningsprojekt. Stiftelsen stödjer också 18 företagsforskarskolor som samfinansieras med berörda företag. Ett nytt initiativ under 2004 är en satsning på forskaranställningar, där stiftelsen, näringslivet och berörda lärosäten satsar 30 miljoner kronor under fyra år.

Under 2004 har KK-stiftelsen låtit en oberoende granskningsgrupp skärskåda verksamheten. Granskningsgruppen efterlyser i sin rapport från december 2004 en ökad fokusering av verksamheten och menar att stiftelsen bör utveckla bättre metoder för uppföljning, utvärdering och lärande.

Stiftelsen för vård- och allergiforskning

Stiftelsen för vård- och allergiforskning (Vårdal) främjar forskning och forskarutbildning inom vårdområdet samt forskning och forskarutbildning med inriktning på allergier och annan överkänslighet.

Under kommande år avser Vårdal att fortsätta sin satsning på större forskningsmiljöer inom vård- och allergiområdet, som t.ex. för vård- och omsorgsforskning vid universiteten i Lund och Göteborg (Vårdalinstitutet) och Centrum för allergiforskning vid Karolinska institutet. Vårdal stödjer också forskarrekryteringen inom vård- och allergiområdet genom forskarskolor och genom en satsning på

anställningar, främst forskarassistenter samt kombinationstjänster

51

forskning-praktik. Vårdals satsningar finansieras ofta i samverkan med Prop. 2004/05:80 andra forskningsfinansiärer samt med landstingen.

Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning

Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning (STINT) ger svenska forskare, lärare och doktorander möjligheter att vistas vid utländska universitet samt ger deras utländska kollegor motsvarande möjligheter i Sverige.

STINT ger sedan några år tillbaka ökad vikt åt riktade insatser som främjar internationalisering inom områden där det inte finns väl etablerat internationellt samarbete. För att öka effektiviteten strävar STINT också efter att stödja verksamheter som ger effekt på miljöer och institutioner. Stiftelsen försöker också rikta stödet till aktiviteter som både omfattar forskning och högre utbildning.

Stödformerna omfattar nätverksbyggande och internationella samarbetsprogram, olika former av individuella forskar/doktorand- stipendier för utlandsvistelser samt särskilda insatser som t.ex. syftar till forskarutbyte med särskilda länder eller institutioner. Stiftelsens mest omfattande program är det s.k. Institutional Grant Programme (IGP), som är inriktat på att främja brett och långsiktigt samarbete mellan institutioner. IGP har nyligen utvärderats. Som en följd av utvärderingen avser STINT att fokusera mer på projekt som ger en tydlig kvalitativ utveckling och omfattar även högre utbildning. STINT har också ett särskilt program – Excellence in Teaching – som ger svenska högskolelärare möjlighet att tillbringa en termin vid ledande amerikanska universitet.

STINT har successivt upphört med sina allmänna program för postdoc- och gästforskarstipendier. Istället har Vetenskapsrådet återupprättat postdoc-program för nydisputerade forskare inom alla vetenskaps- områden. STINT gör istället särskilda insatser för internationaliseringen av kulturvetenskaperna i form av stipendier för utlandsvistelser till forskarstuderande inom kulturvetenskap.

Riksbankens Jubileumsfond

Riksbankens Jubileumsfond (RJ) erhöll löntagarfondsmedel genom den s.k. kulturvetenskapliga donationen. RJ är den största forsknings- finansiären utanför universitet och högskolor inom humaniora och samhällsvetenskap. Sedan tio år tillbaka avser jubileumsfondens forskningsanslag huvudsakligen humaniora, teologi, samhällsvetenskap och juridik.

RJ har under det senaste året inlett en omläggning av sitt forskningsstöd. I framtiden kommer RJ att fokusera på ett mindre antal stora och långsiktiga forskningssatsningar som tilldelas 30–50 miljoner kronor över en tidsperiod på 6–8 år. Samtliga stödformer hos stiftelsen kommer också att ges som engångsanslag för att bl.a. förenkla administrationen. Denna förändring kommer att kompletteras av särskilda regler för vetenskaplig och ekonomisk uppföljning. Utöver de

större och långsiktiga satsningarna avser RJ att göra särskilda insatser för

52

yngre forskare i form av bl.a. postdoc-stipendier, anslag till blivande Prop. 2004/05:80 forskningsledare och särskilda postdoktorala programsatsningar. Det

tidigare stödet till infrastruktur och forskningsinitiering i form av t.ex. konferenser och nätverk kommer likaså att fortsätta. RJ finansierar en handfull forskarskolor i bl.a. moderna språk och matematik med ämnesdidaktisk inriktning. Forskarskolorna närmar sig ett slutskede och kommer inom några år att genomgå en samlad utvärdering.

4.5Universitet och högskolor

Högskolans nya utmaningar

Det moderna samhället blir allt mer beroende av kunskap och kunskapsuppbyggnad i vid bemärkelse. Kunskap genereras och för- medlas genom bl.a. forskning, utbildning och nyttiggörande av forskningsresultat i samhälle och näringsliv. Universitet och högskolor har en central roll i samtliga dessa processer, varför internationellt konkurrenskraftiga universitet och högskolor är av stor betydelse för en nations såväl ekonomiska som sociala välstånd.

De svenska universiteten och högskolorna har under den senaste tioårsperioden av regeringen givits i uppgift att bedriva verksamhet som innefattar ett utökat uppdrag avseende såväl grund- som forskar- utbildning och samverkan med det övriga samhället. En ökad internationell konkurrens ställer nu, tillsammans med andra omvärlds- förändringar, lärosätena inför nya utmaningar.

Inom grundutbildningen har den kraftiga expansionen och breddade rekryteringen medfört ett behov av att vidareutveckla och förändra både utbudet av utbildningar och innehållet i dessa. Samtidigt har utbildnings- utbudets fokus flyttats från studenternas efterfrågan till att utbildningen i högre grad än tidigare även skall tillgodose arbetsmarknadens behov. Sveriges deltagande i Bolognaprocessen, med målet att till 2010 skapa ett europeiskt område för högre utbildning (The European Higher Education Area), kan dessutom komma att medföra ett behov av att bl.a. reformera den svenska examensstrukturen.

Inom forskning och forskarutbildning har utvecklingen medfört behov av delvis nya arbetsformer. Den internationella konkurrensen om forskningsmedel och kompetens kräver nya allianser och samarbeten för att åstadkomma konkurrenskraftiga miljöer. Även forskningens egen utveckling ger upphov till nya samarbeten över traditionella ämnes- och organisationsgränser. En större andel konkurrensutsatta och externa medel har givit universitet och högskolor värdefulla bidrag till utvecklingen av forskning och forskarutbildning. Samtidigt påverkas förutsättningarna för lärosätenas ledningar att prioritera och styra verksamheten. Extern finansiering ställer ofta krav på nya organisatoriska lösningar och omfattande samarbeten, t.ex. inom ramen för EU:s program för forskning och utveckling.

Högskolans samverkansuppgift har blivit alltmer betydelsefull. Universitet och högskolor har utvecklat uppgiften både i form av information och kommunikation med samhällsmedborgarna och i form av samverkan med offentlig sektor och näringsliv. Lärosätena har en

53

viktig uppgift att fylla för samhällsutveckling och tillväxt ur såväl ett Prop. 2004/05:80 regionalt som ett nationellt perspektiv. Åtgärder för kommersialisering

av forskningsresultat samt behovet av sekretess inom viss forskning ställer krav på utvecklade arbetssätt, entreprenörskap och ny kompetens inom dessa områden.

4.5.1Resurser för forskning och forskarutbildning

Regeringens bedömning: Lärosätenas resurser för forskning och forskarutbildning samt konstnärligt utvecklingsarbete bör under 2005– 2008 öka med 521 miljoner kronor.

Medlen bör öka med 50 miljoner kronor 2005, ytterligare 65 miljoner kronor 2006, ytterligare 105,5 miljoner kronor 2007 och ytterligare 300,5 miljoner kronor 2008.

Skälen för regeringens bedömning: Huvuddelen av svensk offentligt finansierad forskning bedrivs inom universitet och högskolor. Lärosätena har ansvaret för forskarutbildningen. Vidare har samverkansuppgiften givits allt större tyngd.

Regeringens mål är att forskningen skall hålla mycket hög kvalitet. En betydande andel av forskningsresurserna bör därför sökas i konkurrens och ansökningarna bör kvalitetsgranskas genom s.k. peer review. Samtidigt måste också universitet och högskolor ha möjligheter att agera självständigt och fatta egna beslut om forskningens inriktning. Det är angeläget att det finns möjlighet att pröva nya idéer och inriktningar. En viktig del i statens insatser för den fria forskningen är därför de medel för forskning och forskarutbildning som anvisas direkt till universitet och högskolor. Dessa medel utgör grunden för lärosätenas verksamhet.

Universitet och högskolor har det formella arbetsgivaransvaret för all egen personal, oavsett varifrån finansieringen kommer. Universitet och högskolor har också ansvaret för att forskarutbildningen planeras och bedrivs så att de forskarstuderande ges en utbildning av hög kvalitet och med trygga villkor.

I de forskningsstrategier som inkommit från lärosätena framförs att en alltför hög andel extern finansiering medför svårigheter vid långsiktig planering av verksamheten och minskar lärosätenas möjligheter till egna strategiska prioriteringar. Det framförs också att externa finansiärer ofta satsar på områden som anses vetenskapligt etablerade. Därmed finns en risk att små ämnen och ämnen under uppbyggnad inte får det ekonomiska stöd som är nödvändigt för denna verksamhet. Det framförs också att den höga andelen extern finansiering inom forskarutbildningen påverkar möjligheterna till långsiktig planering av verksamheten. I forskningsstrategierna framförs även att mång- och tvärvetenskapliga initiativ kan ha svårt att attrahera externa finansiärer.

Enligt regeringens mening bör de från staten direkt anvisade resurserna för forskning och forskarutbildning till respektive lärosäte ge en bas för utveckling av goda forskningsmiljöer där också nya och oprövade forskningsinriktningar ges chansen att utvecklas. De till universitet och högskolor direkt anvisade resurserna skall vidare ge möjlighet för

universitet och högskolor att göra egna prioriteringar samt till samarbeten

54

med såväl andra lärosäten som institut, näringsliv och samhälle i övrigt. Prop. 2004/05:80 Samarbeten kan stärka högskolesystemet organisatoriskt och kvalitets-

mässigt samt medföra ökad profilering och arbetsfördelning. Universitetens forskning, särskilt de större universitetens, präglas av

både mångfald och koncentration. Även i dessa miljöer krävs prioriterade satsningar på den forskning som bedöms ha de bästa förutsättningarna att utvecklas till att bli internationellt framstående och konkurrenskraftig. Starka forskningsmiljöer kan ge en internationell synlighet som ger förutsättningar för att forskningsresurser skall kunna erhållas i internationell konkurrens. Samtidigt är det angeläget att det finns utrymme för stöd till enskilda forskare och utveckling av nya forsknings- inriktningar med hög vetenskaplig potential men som ännu inte blivit etablerade.

De unga universiteten bör byggas ut. Högskolor som tidigare endast fått begränsade resurser i samband med beslut om vetenskapsområde bör ges ökade resurser.

Möjligheten att komplettera de stora universitetens inriktningar kan utgöra en av grunderna för högskolornas strategiska inriktning. Det är regeringens mening att högskolornas fasta forskningsresurser bör bidra till att skapa intressanta forskningsmiljöer inom vissa vetenskapliga profilområden. Det är viktigt att forskningen vid högskolorna fokuseras inom områden där det finns hög kompetens och som bedöms strategiskt viktiga.

Regeringen avser uppdra åt lärosäten med tekniskt, medicinskt och naturvetenskapligt vetenskapsområde att upprätta handlingsplaner för kommersialisering av forskningsresultat (se vidare avsnitt 8.3.2). Inom ramen för sin resursförstärkning bör dessa lärosäten avsätta medel för att stärka sitt arbete med kommersialisering av forskningsresultat i syfte att skapa långsiktiga och professionella strukturer för detta ändamål.

Mot denna bakgrund bör resurserna för forskning och forskar- utbildning samt konstnärligt utvecklingsarbete till universitet och högskolor öka. Totalt bör lärosätenas anslag för forskning och forskarutbildning samt konstnärligt utvecklingsarbete öka med 521 miljoner kronor under perioden 2005–2008.

Resurserna bör öka med 50 miljoner kronor 2005, med ytterligare 65 miljoner kronor 2006, ytterligare 105,5 miljoner kronor 2007 och ytterligare 300,5 miljoner kronor 2008. Här ingår en resursförstärkning

till Sekretariatet

för genusforskning vid

Göteborgs

universitet

med

1 miljon kronor.

Göteborgs universitet

bör för

Sekretariatet

för

genusforskning tillföras 500 000 kronor 2007 och ytterligare 500 000 kronor 2008. Satsningen beskrivs närmare i avsnitt 6.4.2.

Inom ramen för denna förstärkning bör lärosätena avsätta medel för att öka antalet forskarassistenter och biträdande lektorer (se avsnitt 7.1) och för en förstärkning av forskarutbildningen (se avsnitt 7.2.1).

Regeringen återkommer på tilläggsbudget i 2005 års ekonomiska vårproposition om de anslagsmässiga konsekvenserna för berörda anslag under budgetåret 2005.

Avseende den närmare fördelningen under perioden 2005–2008 bör som en planeringsförutsättning fördelningen enligt tabell 4.3 gälla.

55

Tabell 4.3 Ökning av lärosätenas anslag för forskning och forskarutbildning Prop. 2004/05:80

2005 – 2008

Lärosäte

2005

2006

2007

2008

Perioden

 

 

 

 

 

2005-2008

 

Tusental

Tusental

Tusental

Tusental

Tusental

 

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

Uppsala universitet

 

4 694

5 138

30 408

40 240

Lunds universitet

 

4 694

4 139

31 407

40 240

Göteborgs universitet (1)

 

3 695

4 139,5

26 245,5

34 080

Stockholms universitet

 

3 695

4 139

26 245

34 079

Umeå universitet

 

3 695

4 139

26 245

34 079

Linköpings universitet

 

3 695

4 139

26 245

34 079

Karolinska institutet

 

3 695

4 139

21 876

29 710

Kungl. Tekniska högskolan

 

3 695

4 139

20 226

28 060

Luleå tekniska universitet

7 000

3 278

139

6 392

16 809

Karlstads universitet

5 000

278

8 009

4 353

17 640

Växjö universitet

 

278

4 019

7 113

11 410

Örebro universitet

 

278

8 269

2 992

11 539

Mittuniversitetet

30 000

 

 

 

30 000

Blekinge tekniska högskola

 

2 278

5 259

1 512

9 049

Malmö högskola

 

2 277

6 259

14

8 550

Högskolan i Kalmar

 

2 277

5 258

1 512

9 047

Mälardalens högskola

 

2 278

1 459

9 713

13 450

Danshögskolan

 

360

139

 

499

Dramatiska institutet

 

360

139

 

499

Högskolan i Borås

 

778

1 639

2 582

4 999

Högskolan Dalarna

 

778

1 639

2 582

4 999

Högskolan på Gotland

8 000

 

 

 

8 000

Högskolan i Gävle

 

778

1 639

2 583

5 000

Högskolan i Halmstad

 

778

1 639

2 583

5 000

Högskolan i Kristianstad

 

778

1 639

2 582

4 999

Högskolan i Skövde

 

778

1 639

2 583

5 000

Högskolan i Trollhättan/Uddevalla

 

778

1 639

2 582

4 999

Idrottshögskolan i Stockholm

 

360

139

 

499

Konstfack

 

361

139

 

500

Kungl. Konsthögskolan

 

361

138

 

499

Kungl. Musikhögskolan i

 

360

139

 

499

Stockholm

 

 

 

 

 

Lärarhögskolan i Stockholm

 

778

1 639

2 583

5 000

Operahögskolan

 

361

139

 

500

Södertörns högskola

 

778

1 639

2 583

5 000

Teaterhögskolan

 

361

138

 

499

Chalmers tekniska högskola AB

 

3 278

1 139

13 073

17 490

Stiftelsen Högskolan i Jönköping

 

1 778

10 079

1 763

13 620

Sveriges lantbruksuniversitet

 

5 278

5 139

19 423

29 840

Totalsumma

50 000

65 000

105 000,5

300 000,5

521 000

(1) 1 miljon kronor avser en förstärkning av resurserna för Sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet.

56

4.5.2

Profilering och samarbete mellan lärosäten

Prop. 2004/05:80

Bakgrund

Svensk forskning och forskarutbildning samt högre utbildning har under de senaste decennierna byggts ut kraftigt. Högskolereformen 1977 innebar att all högre utbildning samlades under vad som då benämndes högskolan. År 1977 fanns det tio lärosäten med forskarutbildning, av vilka sex var universitet och fyra fackhögskolor. I samband med reformen beslöts om förläggning av högskolor till fjorton orter eller par av orter utanför dåvarande universitetsorter. Dessutom tillkom åtta konstnärliga högskolor. Etableringen av nya högskolor har därefter medfört att det idag finns sammantaget 36 lärosäten med staten som huvudman. Av dessa är fr.o.m. 2005 fjorton universitet med generell rätt att utfärda examen inom forskarutbildning. Fyra är högskolor med vetenskapsområde som därmed har rätt att utfärda examen inom forskarutbildning inom för respektive lärosäte särskilt beslutat vetenskapsområde. Antalet högskolor utan vetenskapsområde uppgår till 18. Utöver dessa lärosäten med staten som huvudman finns stiftelse- högskolorna Chalmers tekniska högskola AB, Stiftelsen Högskolan i Jönköping och Handelshögskolan i Stockholm som alla har viss rätt att utfärda examen i forskarutbildning. Samtliga högskolor förfogar över egna resurser för forskning eller konstnärligt utvecklingsarbete. Resurserna har kraftigt förstärkts och forskningsverksamheten har byggts ut.

Regeringens ambition att det skall finnas minst en högskola eller ett universitet i varje län har uppnåtts. Därmed förbättras förutsättningarna för breddad rekrytering av studenter. Utbildning och forskning utgör viktiga drivkrafter i utvecklingen såväl nationellt som regionalt. På den regionala och lokala nivån finns ofta omfattande samarbeten mellan universitet och högskolor och näringsliv eller andra samhällssektorer.

Lärosätenas insatser för samarbete och profilering

I vissa forskningsstrategier från universitet och högskolor redovisas ett aktivt profileringsarbete inom lärosätena för att främja nyskapande forskning med hög kvalitet. Samtidigt redovisas svårigheter förknippade med en aktiv omfördelnings- och prioriteringsprocess. Lärosätena påpekar att de externa medlens ökande andel av de totala forsknings- resurserna har stor betydelse för forskningens inriktning. Denna inverkan blir särskilt stor då externa finansiärer ställer krav på medfinansiering från lärosätet. Möjligheterna till omfördelning av de fasta forsknings- resurserna kan också till viss del försvåras av långsiktiga åtaganden och för de större universiteten av en nödvändighet att upprätthålla en kvalificerad mångfald inom forskning och utbildning.

Forskningsstrategier och andra underlag från universitet och högskolor visar att flera lärosäten redan har inlett samarbeten eller börjat utveckla former för samarbete och arbetsfördelning inom sina verksamheter. Som exempel kan nämnas samverkan mellan Högskolan i Kalmar och Växjö universitet avseende naturvetenskaplig och humanistisk utbildning. Detta samarbete utökas nu till att även omfatta Blekinge tekniska högskola i

57

syfte att öka den gemensamma och enskilda konkurrenskraften inom Prop. 2004/05:80 högre utbildning och forskning. Göteborgs universitet och Chalmers

tekniska högskola AB har etablerat samarbete inom det s.k. IT- universitetet som utgör en form för djupgående samarbete rörande IT- fokuserad forskning och utbildning. Ett flertal övriga samarbeten är under uppbyggnad.

Behovet av samarbete och profilering

Enligt regeringens mening bör nu ett skede av konsolidering och profilering inom högskolesystemet inledas. Den svenska högskolan består idag av ett omfattande system av lärosäten med geografisk och storleksmässig spridning. Utbildningens och forskningens inriktning beslutas av de enskilda lärosätena, vilka ofta strävar efter stor ämnes- mässig bredd. Därmed finns en risk för alltför små miljöer och mindre effektivt resursutnyttjande inom såväl forskning som utbildning.

Ett effektivt nyttjande av forskningsresurser ur ett nationellt perspektiv måste eftersträvas. För att lärosätena skall kunna fullgöra sina breda uppdrag samtidigt som den internationella konkurrensen skärps, krävs ett ökat samarbete mellan universitet och högskolor. Genom att komplettera varandras kompetenser kan profilering och arbetsfördelning uppnås. Därmed kan högkvalitativ utbildning erbjudas studenterna och framstående forskning inom svenska styrkeområden ges goda villkor. Vidare kan en god miljö för forskning och forskarutbildning utvecklas även inom mindre forskningsämnen. Högskolor utan vetenskapsområde kan inom sina styrkeområden i samverkan med universitet eller högskolor med vetenskapsområde aktivt medverka i forskarutbildning. På sikt kan utvecklingen leda till ett mer diversifierat system där universitet och högskolor samarbetar utifrån egna starka profiler med olika tyngdpunkter inom sitt uppdrag att utbilda, forska och samverka med det omgivande samhället.

Mindre högskolor har visat sig ha god förmåga att rekrytera nya grupper av studenter. Studentsammansättningen vid dessa högskolor avspeglar därmed ofta befolkningen på ett bättre sätt än vad fallet är vid de etablerade universiteten. För att ge studenter vid de mindre högskolorna goda möjligheter till forskarutbildning är det angeläget att universitet och högskolor med rätt att utfärda examen i forskarutbildning samarbetar på ett konstruktivt sätt med högskolor utan vetenskaps- område.

För att åstadkomma såväl en dynamisk utveckling inom den egna verksamheten som slagkraftiga samarbeten med andra lärosäten kommer universitet och högskolor att behöva genomföra ett aktivt internt prioriterings- och omfördelningsarbete. Bedömningen av vilka forskningsområden som kan och bör utvecklas till profilområden är ett viktigt led i detta arbete. De främsta miljöerna får därmed bättre förutsättningar för att erhålla medel från forskningsråd och andra forskningsfinansiärer.

58

Organisatoriska förutsättningar

Prop. 2004/05:80

Det svenska högskolesystemet bör enligt regeringens mening utvecklas

 

mot samarbeten mellan lärosäten vad gäller såväl verksamhet som

 

beslutsorgan. En sådan struktur främjar bättre svensk forsknings och

 

forskarutbildnings kvalitet, än en utökning av antalet universitet och

 

högskolor med vetenskapsområde. Samarbeten ger förutsättningar för ett

 

effektivt resursutnyttjande.

 

I syfte att främja samarbete och profilering av forskning och utbildning

 

har regeringen vidtagit en rad åtgärder och presenterar i denna

 

proposition ytterligare insatser. Med anledning av regeringens förslag i

 

budgetpropositionen för 2004 (prop. 2003/04:1) har det i högskolelagen

 

(1992:1434) införts en ny bestämmelse, 5 kap. 7 §, vilken innebär att

 

regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer från och med

 

den 1 januari 2004 kan meddela föreskrifter för försöksverksamhet som

 

avviker från organisatoriska bestämmelser i lagen. Detta har föranlett

 

Regeringskansliet att närmare utreda behovet av att försöksvis pröva nya

 

organisationsformer inom högskolan i syfte att underlätta samarbete

 

mellan lärosäten. Det har till regeringen inkommit önskemål från

 

lärosäten om gemensamma beslutande organ, bl.a. i syfte att underlätta

 

samarbete inom forskarutbildning.

 

För att stimulera utvecklingen av profilerade satsningar inom

 

universitet och högskolor, med respektive utan examensrätt i

 

forskarutbildningen, kan även olika former av forskarskolor användas.

 

Ett exempel på detta är regeringens satsning i den föregående

 

forskningspolitiska propositionen på 16 nationella forskarskolor där alla

 

lärosäten utan vetenskapsområde medverkar som partnerhögskolor. De

 

medel som tilldelades dessa forskarskolor avsågs även finansiera

 

doktorander och handledare från lärosäten utan vetenskapsområde. Dessa

 

medel utgör en permanent förstärkning av värdhögskolans

 

forskningsanslag och bör fortsättningsvis användas för forskarutbildning

 

men även för stöd till postdoktorala anställningar med anknytning till

 

forskarskolorna. Regeringen förutsätter att givande samarbeten mellan

 

deltagande lärosäten fortsätter (se vidare avsnitt 7.2.3).

 

Vidare kan universitet och högskolor var och en eller gemensamt

 

bygga upp framstående forskningsmiljöer och ansöka om stöd från

 

forskningsrådens och Vinnovas olika program för stöd till starka

 

forskningsmiljöer eller forskarskolor (se vidare avsnitt 6.1 och 7.2.2).

 

5 Prioriterade forskningsområden

Forskningen är global. Det dagliga arbetet sker i internationell samverkan och kunskapsbasen breddas ständigt genom diskussioner mellan forskare med olika kompetens, bakgrund och nationalitet. Det är i detta sammanhang som Sverige konkurrerar med andra länder om de bästa forskarna och de mest värdefulla resultaten. En konsekvens av detta är att Sverige inte kan vara bäst på alla områden. Det är nödvändigt att prioritera för att kunna rikta satsningar till de forskare som lyckas bäst i den internationella konkurrensen och för att kunna bygga attraktiva och

59

internationellt framstående forskningsmiljöer. Inför de kommande åren Prop. 2004/05:80

 

har regeringen valt att lyfta fram några av de områden där Sverige är

 

internationellt framstående och som har stor betydelse för såväl offentlig

 

som privat sektor. Kombinationen av hård internationell konkurrens och

 

snabb teknisk utveckling kräver offensiva forskningssatsningar för att ett

 

land skall kunna nå framgång.

 

 

Sverige investerar redan idag betydande resurser i forskning och

 

utveckling, vilket återbetalar sig i form av vetenskapliga resultat,

 

utveckling av samhället och tillväxt inom näringslivet. Regeringen menar

 

att ytterligare resurser måste tillföras för att ge Sverige goda möjligheter

 

utveckla sin ställning som framstående vetenskapsnation. För att uppnå

 

detta krävs dock att resurserna i högre utsträckning koncentreras till

 

särskilda forskningsområden. Regeringen aviserar i denna proposition en

 

kraftsamling inom tre övergripande områden: medicin, teknik och hållbar

 

utveckling. Det är sedan en uppgift för de forskningsfinansierande

 

myndigheterna att beakta hur kvalitet, relevans och förnyelse i

 

forskningen bäst kan åstadkommas inom dessa områden.

 

I många länder görs sedan ett par år tillbaka en omfattande satsning på

 

medicinsk forskning och på kunskapsutveckling i hälsorelaterade frågor.

 

Ytterligare medel behöver tillföras för att säkerställa att den höga

 

kvaliteten på svensk medicinsk forskning är fortsatt konkurrenskraftig i

 

ett internationellt perspektiv. Dessutom är det viktigt att den svenska

 

sjukvårdens kompetens upprätthålls och vidareutvecklas genom kontakt

 

med den medicinska forskningen. Motsvarande satsningar behövs inom

 

teknisk forskning. Baserat på svensk industris behov av utbildad personal

 

och fördelen för industrin av att ha tillgång till framstående

 

forskningskompetens inom landet är det viktigt att teknisk forskning

 

prioriteras. Det pågår en snabb forskningsutveckling inom teknik-

 

vetenskaperna och dessa områden utgör en viktig kunskapsbas för det

 

svenska näringslivet. Omställningen till en hållbar utveckling är en av

 

vår tids stora utmaningar och det är viktigt att forskning till stöd för en

 

hållbar utveckling prioriteras. Forskning inom detta område är

 

mångdisciplinär och omfattar såväl grundforskning som problem-

 

orienterad forskning.

 

 

Ökade satsningar på forskning inom ovan nämnda områden garanterar

 

att stark grundforskning kan främjas, samtidigt som samspelet mellan

 

akademien och näringslivet kan fortsätta att utvecklas genom att

 

kompetens och kunskap överförs inom strategiskt viktiga områden.

 

Genom de förstärkningar som nu föreslås följer regeringen upp vissa av

 

de prioriteringar som gjordes i den förra forskningspolitiska

 

propositionen Forskning och

förnyelse (prop. 2000/01:3). Under

 

perioden 2000–2005 har svensk forskning enligt tidigare beslut tillförts

 

sammanlagt ca 1,7 miljarder kronor, varav en andel inriktats mot

 

specificerade områden inom medicin, teknik och hållbar utveckling. Nu

 

vidareutvecklar regeringen den satsning som inleddes i början på

 

decenniet med ytterligare kraftsamling inom dessa tre prioriterade

 

områden.

 

 

Genusperspektiv är relevant inom såväl de medicinska som de tekniska

 

och naturvetenskapliga disciplinerna, inte minst inom tillämpad

 

forskning. Det stärker kvaliteten i forskningen och bidrar till förståelse

 

om värderingars betydelse

för val av forskningsproblem. Ett

60

 

 

genusperspektiv kan

användas både i problemformuleringsfasen och i

Prop. 2004/05:80

resultatanalysen där

ett sådant perspektiv kan tillföra teknisk och

 

naturvetenskaplig forskning ny kunskap.

5.1Medicinsk forskning

Regeringens bedömning: Vetenskapsrådet och Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap bör under 2005–2008 tillsammans tillföras 400 miljoner kronor för stöd till medicinsk forskning. Medlen bör fördelas med 380 miljoner kronor till Vetenskapsrådet och 20 miljoner kronor till Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap.

Medlen till Vetenskapsrådet bör öka med 10 miljoner kronor 2005, ytterligare 60 miljoner kronor 2006, ytterligare 60 miljoner kronor 2007 och ytterligare 250 miljoner kronor 2008. Av medlen för 2006 bör 5 miljoner kronor avse forskning om kultur och hälsa och av medlen för 2007 bör 5 miljoner kronor avse forskning om barns hälsa i ett samhällsperspektiv.

Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap bör 2007 tillföras 10 miljoner kronor för forskning om barns hälsa i ett samhällsperspektiv. Rådet bör för 2008 tillföras ytterligare 10 miljoner kronor för dels försäkringsmedicinsk forskning om ohälsa och sjukfrånvaro, dels forskning om hälsa relaterad till övervikt, kost och fysisk aktivitet.

Bakgrund: Medicinsk forskning omfattar forskning inom områdena

 

medicin, odontologi, farmaci och vårdvetenskap. Utvecklingen går mot

 

gemensamma organisationsformer med allt större integrering av dessa

 

delområden.

Många

gånger

räknas

även

områden

inom

 

biovetenskaperna, t.ex. biokemi, biofysik, cell- och molekylärbiologi och

 

bioteknik, till den medicinska forskningen. Begreppen grundforskning

 

respektive tillämpad forskning används oftast inte inom det medicinska

 

området, mycket på grund av att det är svårt att dra en skarp gräns. Ett

 

utbrett sätt att kategorisera medicinsk forskning är istället att använda

 

uttrycken preklinisk respektive klinisk forskning för att skilja mellan i

 

huvudsak experimentell forskning som till stor del utförs på laboratorier

 

(preklinisk) respektive forskning som i huvudsak utförs i anslutning till

 

vården (klinisk). Dessutom används begreppet patientnära forskning i allt

 

större utsträckning för att beskriva forskning om sjukdomsproblem som

 

sker i nära kontakt med patienter eller friska försökspersoner.

 

 

Flera av de forsknings- och kunskapsstrategier som inlämnats till

 

regeringen tar upp behovet av en ökad satsning på medicinsk

 

grundforskning. Bland statliga myndigheter kan nämnas Vetenskapsrådet

 

som genom sitt ämnesråd för medicin anser att det föreligger ett behov

 

av starkt ökad statlig finansiering. Även lärosätena lyfter fram områdets

 

betydelse och påtalar risken för stagnation. Några av lärosätena skriver

 

att Sveriges internationella konkurrenskraft har minskat och att landets

 

framträdande roll inom den medicinska forskningen är hotad till följd av

 

expansion i andra länder i kombination med försämrad finansiering under

 

1990-talet. Många av lärosätena pekar även på betydelsen av klinisk

 

forskning. Även företrädare för näringslivet har i de strategier som

 

inkommit till regeringen lyft fram vikten av

medicinsk forskning. Ett

61

 

 

 

 

 

 

 

exempel är Läkemedelsindustriföreningen som föreslår en stärkt satsning

Prop. 2004/05:80

på forskning inom medicin och bioteknik och att de statliga anslagen till

 

medicinsk forskning bör ökas.

 

Finansiering av medicinsk forskning

 

Under 2004 fördelades ca 4,1 miljarder kronor av statsbudgetens anslag

 

till allmän vetenskaplig utveckling inom medicin. I en internationell

 

jämförelse har många västländer under de senaste åren ökat det offentligt

 

finansierade stödet till medicinsk forskning och bioteknik i ett bredare

 

perspektiv. Bland de nordiska länderna har Finland och Norge ökat

 

finansieringen, mätt som kronor per invånare, medan Danmark har dragit

 

ner. Kanada och Storbritannien har ökat sina satsningar, liksom USA.

 

Anslagen via den stora amerikanska forskningsfinansiären inom medicin,

 

National Institutes of Health (NIH), har fördubblats under de senaste fem

 

åren. Budgeten för NIH var i storleksordningen 28 miljarder dollar ca

 

195 miljarder kronor under 2004. Enligt en uppskattning från

 

Vetenskapsrådet används ca 15 miljarder dollar av budgeten inom NIH

 

till grundforskning.

 

Vetenskapsrådet är en stor finansiär inom medicinsk grundforskning

 

och rådet fördelade i storleksordningen 500 miljoner kronor under 2004

 

till forskare och forskargrupper inom medicin. Forskningsrådet för

 

arbetsliv och socialvetenskap finansierar bland annat forskning inom

 

yrkes- och socialmedicin och Verket för innovationssystem finansierar

 

viss forskning inom medicinsk teknik och bioteknik. Stiftelsen för Vård-

 

och allergiforskning finansierar forskning inriktad på vård och allergi.

 

Även Stiftelsen för strategisk forskning fördelar en viss del av sin budget

 

till forskning inom det medicinska området.

 

Det finns även ett stort antal andra stiftelser och fonder som har

 

möjlighet att finansiera medicinsk forskning, ofta med inriktning på en

 

speciell sjukdom. Den största specialiserade finansiären är Cancerfonden

 

som fördelat ca 300 miljoner kronor per år.

 

En stor del av den statligt finansierade forskningen inom medicin

 

bedrivs vid de lärosäten som har medicinskt vetenskapsområde:

 

Göteborgs universitet, Karolinska institutet, Linköpings universitet,

 

Lunds universitet, Umeå universitet och Uppsala universitet samt Malmö

 

högskola som fram för allt har forskning inom odontologi. Den statliga

 

finansieringen till medicinsk forskning vid dessa lärosäten uppgick till

 

nästan 1,6 miljarder kronor under 2004.

 

Sjukvårdshuvudmännens ansvar för forskning är preciserat i hälso- och

 

sjukvårdslagen (1982:763), vilken reglerar huvudmännens medverkan

 

vad avser finansiering, planering och genomförande av kliniskt

 

forskningsarbete på hälso- och sjukvårdens område samt

 

folkhälsovetenskapligt forskningsarbete. Vidare skall huvudmännen i

 

dessa frågor samverka med varandra och med berörda universitet och

 

högskolor.

 

Bidrag till svensk medicinsk forskning från utländska finansiärer,

 

såsom utländska forskningsråd och fonder, har mer än fördubblats under

 

de senaste tio åren enligt analys beställd av Vetenskapsrådet (Svensk

 

medicinsk forskning – finansiering och konkurrenskraft, 2004). Denna

 

ökning, från 88 miljoner kronor 1993/94 till 241 miljoner kronor 2001,

62

beror framför allt på stigande tilldelning av medel från EU:s ramprogram

Prop. 2004/05:80

för forskning och utveckling. Forskningsfinansiering från näringslivet

 

har enligt samma undersökning ökat under de senaste åren, framför allt

 

vid Karolinska institutet och Lunds universitet.

 

Snabb utveckling inom medicinsk forskning

 

Genforskningen har trätt in i en ny fas där genernas funktion studeras,

 

liksom betydelsen av den genetiska variationen. Denna forskning är

 

teknikintensiv och svenska forskare har uppmärksammats internationellt

 

för sina bidrag till områdets teknik- och metodutveckling. För att ta hand

 

om de stora mängder data som produceras krävs kunskap om hur data

 

bäst kan organiseras, analyseras och presenteras vilket medför att

 

bioinformatiken utvecklas parallellt med forskningen inom genetik.

 

Sverige har särskilt goda förutsättningar att bedriva forskning inom

 

medicinsk genetik tack vare tillgången på patient- och sjukdomsregister.

 

Ett område där den ökade kunskapen om människans arvsmassa kommit

 

till konkret tillämpning är utvecklingen av individuellt anpassad

 

diagnostik och läkemedelsbehandling.

 

Medicinsk forskning bidrar långsiktigt till utvecklingen av

 

kunskapsläget och till förbättrad lindring och bot för en rad sjukdomar.

 

Hjärt- och kärlsjukdom är den vanligaste dödsorsaken i industrialiserade

 

länder och forskningen kring dessa sjukdomar kan bland annat bidra till

 

att identifiera riskfaktorer i det komplicerade förhållandet mellan

 

människors livsstil och genetik. Genom att de molekylärbiologiska

 

kunskaper som inhämtats i laboratoriet överförs till den kliniska

 

vardagen kan nya behandlingsmetoder växa fram. Cancer är en stor

 

folksjukdom som drabbar var tredje svensk. Den prekliniska forskningen

 

ger ökad kunskap om cancers biologi och denna kunskap ökar i sin tur

 

förståelsen för de molekylära mekanismer som styr sjukdoms-

 

utvecklingen, något som kan ge nyckeln till såväl diagnos som

 

behandling. En liknande kedja är tydlig inom inflammatoriska led- och

 

muskelsjukdomar såsom vissa reumatiska sjukdomar, där kunskap om de

 

molekylära mekanismer som ligger bakom sjukdomen kan användas för

 

att utveckla läkemedel som leder till förbättrad behandling. Diabetes är

 

en sjukdom som ökat under de senaste åren. Även inom detta område

 

utnyttjas kunskapen om bakomliggande fysiologiska och molekylära

 

mekanismer för att framställa nya läkemedel som kan normalisera

 

blocksockernivån. Dessutom undersöker forskarna möjligheten att

 

transplantera insulinproducerande celler. För många sjukdomar inom

 

nervsystem och hjärna saknas ännu behandlingsmöjligheter som gör

 

patienten helt återställd, samtidigt som denna typ av sjukdomar drabbar

 

allt fler. Ett tvärvetenskapligt angreppssätt, där olika forsknings-

 

inriktningar samverkar i processen att föra över resultat från

 

grundforskning till praktisk sjukvård, kan föra området ytterligare framåt

 

och bygga vidare på de svenska erfarenheter som finns såväl från

 

grundforskning inom neurovetenskap som från patientnära forskning. En

 

ökande andel av ohälsan kan kopplas till psykiska sjukdomar, av vilka

 

flera är kroniska. Inom psykiatrin ses en utveckling främst mot studier av

 

ärftlighet, nya tekniker för avbildning av kroppens organ och strukturer

 

samt alltmer individualiserad läkemedelsutveckling.

63

Medicinsk forskning kan även ge betydande bidrag till människors hälsa sett i ett globalt perspektiv. Infektioner och virussjukdomar leder årligen till miljontals dödsfall världen över. Regeringsförklaringen 2004 tar upp en ny svensk biståndssatsning inriktad på forskning, behandling och förebyggande av sjukdomar som hiv/aids, mässling, tuberkulos och malaria. Sverige har en stark tradition inom mikrobiologi och immunologi och inom landet finns även väl utvecklad forskning inom vaccinområdet. Forskningsresultat om bakteriers egenskaper kan leda till förbättrad hälsa i u-länderna t.ex. genom ökad kunskap om bakterier som leder till allvarliga diarrésjukdomar. Denna forskning kan även ge möjligheter till kommersialisering. Exempel på detta är utveckling av antibiotikabehandling av sjukdomsframkallande bakterier vid magsår. Epidemiologi kan betraktas som ett verktyg för att utröna samband mellan olika faktorer såsom arv, miljö och livsstil. Genom att identifiera riskfaktorer öppnas möjligheter för att utveckla nya metoder och förebyggande åtgärder. Forskningen sker till stor del i internationella samarbeten och utvecklingen går mot integrering av epidemiologi och molekylärbiologi i stora framåtriktade studier.

Forskningen inom biovetenskap och bioteknik finns i gränslandet mellan medicin, naturvetenskap och teknik, se även avsnitt 5.2. Bioteknik kan definieras som det tekniska utnyttjandet av celler och deras beståndsdelar för att framställa eller modifiera produkter som används inom samhällssektorer som hälsovård, livsmedelshantering och jordbruk. Biotekniken är en viktig komponent inom flera industrisektorer där livsprocesser hos organismer används industriellt inom t.ex. läkemedels-, livsmedels- och skogsindustrin samt inom de areella näringarna. Tillämpningsområdena för biotekniken är breda och de biotekniska processerna nyttjar många olika typer av celler såsom bakterier, växt- eller djurceller. Gentekniken, dvs. teknik som möjliggör ingrepp i genomet (arvsmassan) hos levande organismer, utgör en viktig del av biotekniken. Grundforskning inom biotekniken är ofta kopplad till utveckling av nya metoder för att studera medicinska eller biologiska frågeställningar. Inom flera delar av det biovetenskapliga och biotekniska området är svensk grundforskning idag världsledande. Svenska forskare har aktivt bidragit till metod- och teknikutveckling inom en rad olika områden, vilket har givit internationellt genomslag.

Odontologisk forskning och utbildning bedrivs inom ramen för det medicinska vetenskapsområdet vid Göteborgs universitet, Karolinska institutet, Umeå universitet och vid Malmö högskola. Forskning med anknytning till området bedrivs i viss utsträckning även vid andra lärosäten. Ett avtal har slutits mellan staten och Västra Götalands läns landsting samt Västerbottens läns landsting om samarbete om grundutbildning av tandläkare, odontologisk forskning och utveckling av tandvården, en del av de resurser som detta avtal omfattar gäller forskning. Sverige har haft god internationell renommé inom området och flera av de upptäckter som gjorts av svenska forskare har stor betydelse i människors vardag. Odontologisk forskning har dessutom bidragit till en samhällsekonomisk vinst eftersom rönen har givit förutsättningar för bättre tandhälsa. Den senaste internationella utvärderingen av svensk odontologisk forskning fann att dess kvalitet minskat, något som även riskerar att inverka på förutsättningarna för att

Prop. 2004/05:80

64

driva högkvalitativ grund- och specialistutbildning. För att vända

den

Prop. 2004/05:80

trenden har Vetenskapsrådet beslutat om riktat stöd till området.

 

Satsningen inleddes 2002 och görs i samverkan med vissa lärosäten.

 

 

I den förra forskningspolitiska propositionen (prop. 2000/01:3)

 

identifierade regeringen vård- och omsorgsforskning som ett prioriterat

 

område. Som en konsekvens av detta fördelades särskilda resurser till

 

området via Vetenskapsrådet och området tillfördes finansiering i form

 

av en forskarskola. Inom Vetenskapsrådet har medlen använts för att

 

finansiera såväl anställningar, främst för forskarassistenter, som projekt.

 

Den forskning som bedrivs inom ramen för den särskilda satsningen sker

 

ofta vid institutioner som är särskilt inriktade på vård och omsorg. De

 

flesta av anslagsmottagarna är kvinnor. Betydelsen av fortsatt satsning på

 

vård- och omsorgsforskning lyfts fram i flera av de strategier som

 

inlämnats till regeringen. Vid de lärosäten som bedriver forskning inom

 

vård- och omsorg framhålls områdets koppling till ohälsa och sociala

 

faktorer. Ett annat återkommande tema är betydelsen

av

 

forskningsområdets tvärvetenskapliga aspekter. Stiftelsen för vård- och

 

allergiforskning skriver i sin strategi att vårdforskningen måste få en

 

bättre förankring inom den medicinska akademiska världen och lyfter

 

fram betydelsen av satsning på anställningar samt nationellt och

 

internationellt samarbete. Svensk sjuksköterskeförening förordar bland

 

annat en förstärkning av de medel som fördelas via Vetenskapsrådet till

 

klinisk omvårdnadsforskning.

 

 

Klinisk forskning och ALF-avtalet

 

 

Klinisk forskning utgör en nödvändig länk mellan medicinsk

 

grundforskning och sjukvård av hög kvalitet. Ur hälso- och sjukvårdens

 

synvinkel innebär det att den kliniska forskningen omsätter

 

experimentella fynd till den kliniska situationen, där resultat från

 

forskningen kan förbättra vården för patienterna. Tillgång till

 

högkvalitativ klinisk forskning är också en förutsättning för att hälso-

 

och sjukvården skall kunna vara evidensbaserad, dvs. utformad i enlighet

 

med bästa tillgängliga vetenskapliga underlag. Tillgång

till

 

forskarutbildad personal är dessutom en förutsättning för att nya

 

vetenskapliga genombrott och metoder skall kunna integreras i hälso-

 

och sjukvården samt för att kritiskt utvärdera de metoder och processer

 

som idag används. Sett från grundforskningens perspektiv erbjuder den

 

kliniska forskningen goda möjligheter att utforma frågeställningar och

 

forskningsprojekt som är baserade på konkreta problem i den dagliga

 

vården. Klinisk forskning har tidigare främst bedrivits av läkare. Under

 

de senaste årtiondena har andra yrkesgrupper såsom sjuksköterskor,

 

sjukgymnaster och arbetsterapeuter svarat för en växande och viktig del

 

av denna forskning. Många kliniska forskningsprojekt är tvärvetenskap-

 

liga till sin karaktär.

 

 

Svensk klinisk forskning har länge varit internationellt framstående

 

och spelat en viktig roll för utvecklingen av en högkvalitativ vård.

 

Erfarenheter från den kliniska forskningen har bl.a. bidragit till

 

utveckling av förebyggande åtgärder, diagnostisering och behandling av

 

stora folksjukdomar och forskningsområdet är en resurs för utveckling av

 

produkter inom t.ex. läkemedelsindustrin. Forskningen inom området har

65

dock mattats av bland annat till följd av att många forskare har valt att fokusera på en mer preklinisk, experimentell, inriktning.

En översyn av den högspecialiserade vården har genomförts av Socialdepartementet och bl.a. belyst den kliniska forskningens villkor (Ds 2003:56). Projektgruppens rapport visar att situationen för den kliniska forskningen påverkas av organisatoriska, ekonomiska, och värdemässiga förändringar. Rapporten lyfter särskilt fram den organisatoriska åtskillnad som utvecklats mellan hälso- och sjukvården och lärosätena samt värderingsförändringar i synen på vetenskaplig meritering vid tillsättning av högre tjänster inom vården. En annan aspekt är att resultat från klinisk forskning sällan publiceras i vetenskapliga tidskrifter. Detta medför att svårigheter att bedöma forskningens kvalitet samtidigt som möjligheten att utnyttja bibliometriska analyser för att göra jämförelser försvinner. I rapporten redogörs också för att stora grupper av forskare upplever att förutsättningarna för att bedriva klinisk forskning har försämrats. Vidare konstateras att det finns betydande resurser för forskning och utveckling, men att det är oklart hur dessa fördelas och används.

Klinisk forskning finansieras från en rad olika källor. Den totala summan för forskning och utveckling vid de sex landsting där det finns universitet med läkarutbildning och medicinskt vetenskapsområde var 4,8 miljarder kronor under 2001 (ALF-avtalet, Resurser, Samverkan, Fördelning, 2002, U2001/3698/UH). Av dessa medel utgjorde landstingens medel för forskning och utveckling den största andelen 27 procent följt av externa icke-statliga medel 26 procent, medel via ALF-avtalet 24 procent, universitetens anslag för forskning och forskarutbildning 12 procent samt externa statliga medel 11 procent.

Vetenskapsrådet har särskilda stödformer för finansiering av klinisk forskning i form av anställning som forskare och bidrag till s.k. forskningstid för kliniska forskare. Därutöver finns många gånger kliniskt relevanta frågeställningar och applikationer integrerade i forskningsprojekt och anställningar som finansieras av rådet.

Ett särskilt centralt samarbetsavtal mellan stat och landsting reglerar statens ersättning till landstingen för universitetens tillgång till landstingens hälso- och sjukvård för grundutbildning för läkare och för klinisk forskning. Samarbetsavtalet betecknas Avtal om samarbete om grundutbildning av läkare, medicinsk forskning och utveckling av hälso- och sjukvården vilket ofta förkortas som ALF-avtalet. Statens och landstingens samverkan sker framför allt genom detta avtal samt genom vissa anställningar. För 2004 omfattade ALF-avtalet i storleksordningen 1,78 miljarder kronor, vilket var en ökning jämfört med tidigare år.

I juni 2003 tecknades ett nytt avtal om samarbete om grundutbildning av läkare, medicinsk forskning och utveckling av hälso- och sjukvården. Avtalsparter är svenska staten och de landsting där det finns universitet med medicinskt vetenskapsområde: Stockholms läns landsting, Landstinget i Uppsala län, Landstinget i Östergötland, Skåne läns landsting, Västra Götalands läns landsting och Västerbottens läns landsting. Avtalet reglerar statens ersättning till landstingen för sådana kostnader som uppstår då universiteten bedriver utbildning och forskning inom landstingens organisation. Systemet har genom det nya avtalet blivit tydligare eftersom ersättningen till landstingen nu är uppdelad i

Prop. 2004/05:80

66

medel för forskning, respektive medel för läkarutbildning. Avtalet reglerar också ersättningen för den utbyggnad av läkarutbildningen fram till och med 2007 som riksdagen beslutat om.

ALF-avtalet är utformat som ett centralt avtal med kompletterande regionala avtal. De sex regionala avtalen, som har slutits under våren 2004, skiljer sig åt i väsentliga delar. Gemensamt är dock att samarbetet mellan staten och respektive landsting kring utbildning, forskning och utveckling fördjupas, liksom det gemensamma ansvaret för sådan verksamhet. En intention med det nya ALF-avtalet är att stärka kvaliteten i verksamheten och möjliggöra gemensamma strategiska satsningar, bl.a. genom att öka de kvalitetsgranskande processerna avseende de gemensamma satsningarna.

Skälen för regeringens bedömning: Den svenska medicinska forskningen håller hög internationell kvalitet och regeringens bedömning är att det finns potential att utveckla denna forskning ytterligare. En sådan utveckling väntas ge stora möjligheter att i framtiden förbättra och förlänga livet för många människor. Som konstaterades i regeringsförklaringen 2004 leder bristande tillgång till läkemedel och behandling till förlust av miljontals människoliv i världens fattiga länder. Medicinsk forskning utgör ett viktigt redskap i det globala arbetet med att lösa mänsklighetens hälsoproblem. De nya kunskaper som forskningen ger upphov till ökar möjligheterna att utveckla hälso- och sjukvården, t.ex. genom att stärka förebyggande insatser, skapa förutsättningar att utforma individanpassade behandlingar och läkemedel med bättre effekt och mindre biverkningar. Samtidigt väcker den vetenskapliga utvecklingen många viktiga etiska frågor och sätter samspelet mellan arv och miljö i ett nytt ljus.

Regeringen påbörjade 2004 en process i avsikt att öka den statliga finansieringen av medicinsk forskning genom att anvisa en ökning om 25 miljoner kronor till medicinsk grundforskning inom Vetenskapsrådet samt en ökning om 25 miljoner kronor av medlen som fördelas via ALF- avtalet (prop. 2003/04:1). Regeringen ser flera skäl till varför en ytterligare ökad satsning på medicinsk grundforskning bör komma till stånd.

Svensk medicinsk forskning har sedan många år tillbaka en stark ställning i internationell jämförelse. Svenska forskare har bidragit till många vetenskapliga framsteg som givit förutsättningar för att utveckla nya och bättre metoder inom vården och utgjort ett underlag för kommersialisering och utveckling av produkter. Denna positiva utveckling måste fortsätta för att tillförsäkra landet en inhemsk sjukvård av högsta internationella kvalitet och för att attrahera den globala läkemedels- och bioteknikindustrin.

God hälsa hos medborgarna ger förutsättningar för att säkra ett välfärdssamhälle med långsiktigt tryggad ekonomisk tillväxt. Förstärk- ning av medicinsk grundforskning utgör även en förstärkning av den plattform som en viktig del av svensk industri vilar på.

En genomgående internationell trend är att forskningens betydelse för hälsa lyfts fram. I flera länder är de forskningsfinansierande organen fokuserade på stöd till forskning för människors hälsa, såsom National Institutes for Health i USA och Health Research Agency i Kanada. Medborgarnas hälsa lyfts fram som en prioriterad nationell

Prop. 2004/05:80

67

forskningsangelägenhet i flera länder, bl.a. Australien, Kanada och Storbritannien. De hälsorelaterade utmaningarna är likartade i flera av västvärldens länder. Förutsättningar som medför att befolkningen åldras på ett hälsosamt sätt har hög prioritet, liksom det förebyggande hälsovårdsarbetet. Forskning ses som ett viktigt instrument för att stärka människans hälsa och utveckla sjukvården i långsiktigt syfte att uppnå en hållbar ekonomisk och social utveckling. En befolkning där många är sjuka är kostsamt, medan en frisk population innebär en konkurrens- fördel. Den kunskapsutveckling som forskningen leder till ger också ökade förutsättningar för jämlikhet i hälsa.

Eftersom många länder i västvärlden har ökat finansieringen till medicinsk forskning växer även konkurrensen om de bästa forskarna. Samtidigt stiger det redan höga tempot i forskningens framkant. Sverige måste svara upp mot utmaningen och öka stödet till den medicinska forskningen för att behålla sin internationellt ledande ställning. Ökad tillgång till finansiering inom svensk medicinsk forskning ökar även attraktionskraften för området, vilket leder till att fler av toppkrafterna söker sig dit. Möjligheter att erhålla finansiering för projekt där forskaren själv fritt väljer ämne är viktigt inte minst för unga forskare som är i processen med att etablera en egen självständig karriär.

Regeringen anser att arbetet med att stärka vård- och omsorgsforskning bör fortsätta. En sådan satsning bidrar till det långsiktiga arbetet med att utveckla hälso- och sjukvården. En grundläggande del i detta arbete är att identifiera och stödja personer som har kompetens och kunskap för att omsätta forskningsresultat till nya behandlingsmetoder som kan förebygga och bota ohälsa. Ett sätt att stödja sådana nyckelpersoner är via finansiering av anställningar efter sedvanlig kvalitets- och relevans- bedömning. Satsningen ger goda förutsättningar för en fortsatt uppbyggnad av det vårdvetenskapliga forskningsområdet, vilket medför att området på sikt kan konkurrera på lika villkor med annan medicinsk forskning. Dessutom stärks möjligheterna att på ett konstruktivt och gynnsamt sätt hantera det kommande generationsskiftet inom det vårdvetenskapliga området. Vetenskapsrådet skall fortsätta satsningen från 2001 inom vård- och omsorgsforskning i minst samma omfattning också under perioden 2005–2008. Forskningsstödet skall fördelas inom ramen för ämnesrådet för medicin inom Vetenskapsrådet till den forskning som har högst vetenskaplig kvalitet och bäst främjar förnyelsen av svensk vård- och omsorgsforskning.

Regeringen ser positivt på de medicinska forskarnas förmåga att attrahera extern finansiering från privata källor. Staten har dock ett särskilt ansvar för att garantera forskningens frihet och stödja grundforskning. Det är också angeläget att forskningen bedrivs med hög vetenskaplig kvalitet, vilket främjas av att forskningen prioriteras i konkurrens med vetenskaplig kvalitet som grund. Mot denna bakgrund anser regeringen att stödet till medicinsk grundforskning, via Vetenskapsrådet, bör ökas väsentligt under de kommande åren. Vetenskapsrådet bör under åren 2005–2008 tillföras 380 miljoner kronor för stöd till medicinsk forskning. Medlen bör öka med 10 miljoner kronor 2005, med ytterligare 60 miljoner kronor 2006, ytterligare 60 miljoner kronor 2007 och ytterligare 250 miljoner kronor 2008.

Prop. 2004/05:80

68

Regeringen återkommer på tilläggsbudget i 2005 års ekonomiska Prop. 2004/05:80 vårproposition om de anslagsmässiga konsekvenserna för berörda anslag

under budgetåret 2005.

Klinisk forskning och ALF-avtalet

Regeringen ser positivt på Vetenskapsrådets arbete med att stärka den del av den kliniska forskningen som ligger under rådets ansvarsområde. Regeringen ser också positivt på de utökade möjligheter till samverkan och gemensamma prioriteringar som öppnats i och med slutförandet av ett nytt ALF-avtal. Det nya ALF-avtalet bör stärka förutsättningarna för uppbyggnad och vidareutveckling av den kliniska forskningen. Regeringen kommer att noga följa implementeringen av det centrala avtalet och de sex regionala avtalen under de kommande åren. Situationen för den kliniska forskningen är dock komplex. Regeringen avser därför att tillsätta en utredning med uppgift att utreda den kliniska forskningens situation med beaktande av såväl hälso- och sjukvårdens som forskningens behov och villkor. Utredningen skall beakta såväl forskningens kvalitet som organisatoriska och finansiella aspekter.

5.1.1 Hälsa i ett samhällsperspektiv

Hälsan påverkas av såväl ekonomiska, sociala, kulturella som biologiska faktorer. Inkomstfördelning, bostadsplanering och arbetsmiljölagstiftning är exempel på faktorer som går att påverka på strukturell nivå. Andra bestämningsfaktorer dvs. faktorer som påverkar hälsotillståndet kan hänföras till människors livsstil och levnadsvanor, t.ex. kost och motion, rökning, och alkoholkonsumtion. Möjligheten att välja en hälsosam livsstil påverkas dock av individens ekonomiska, sociala och kulturella resurser. Individers och gruppers strukturella livsvillkor utgör således en viktig grund för en hållbar samhällsutveckling. För att utöka kunskapen om människors hälsa i ett samhällsperspektiv behövs därför forskning som lägger samhällsvetenskapliga och kulturella aspekter på hälsa. Därtill kan kombinationer av olika discipliner, dvs. tvärvetenskapliga forskningsansatser, vara framgångsrika.

Under den senaste tjugoårsperioden har antalet självmord i Sverige stadigt minskat. Av den senaste tillgängliga statistiken från 2002 framgår att antalet självmord är lägre 2002 än i slutet på 1980-talet. Självmorden bland kvinnor ligger på den lägsta nivån sedan mätningarna inleddes. Varje år registreras i storleksordningen 1 200 självmord och några av dessa rör barn under fjorton år. Sett över alla åldersgrupper tillkommer ca 300 dödsfall per år där det är oklart om orsaken är självmord eller olyckshändelse. Det är betydligt vanligare att män begår självmord, år 2002 rapporterades nästan tre gånger så många dödsfall orsakade av självmord eller annan avsiktligt destruktiv handling bland män jämfört med kvinnor. Det finns ingen heltäckande statistik över självmordsförsöken, men enligt en bedömning vid Stockholms läns

landsting utförs de flesta

självmordsförsök

av kvinnor. En annan

 

erfarenhet från landstingen

är att självmordsförsök är vanligare bland

 

yngre personer, jämfört med medelålders och

äldre. Statskontoret har

69

 

 

 

nyligen på regeringens uppdrag föreslagit framtida former för arbetet

Prop. 2004/05:80

kring självmord i samband med en översyn av den statliga myndigheten

 

Institutet för psykosocial medicin (Statskontoret 2004:31). Förslagen

 

remissbehandlas under våren 2005. Regeringen anser att särskilda

 

insatser bör göras inom suicidforskningsområdet.

 

Forskning om barns hälsa i ett samhällsperspektiv

 

Forskning som utgår från barnets situation och behov är ett viktigt

 

redskap för att vinna ny och relevant kunskap om barns hälsa och

 

livssituation.

 

FN:s konvention om barns rättigheter antogs av FN:s

 

generalförsamling 1989. Sverige var ett av de första länderna att

 

ratificera barnkonventionen år 1990. Grundpelaren för konventionen är

 

att se till det enskilda barnets bästa. Barns rätt till bästa uppnåeliga hälsa,

 

rätten till hälso- och sjukvård samt rehabilitering är viktiga komponenter

 

i konventionen.

 

Barns hälsa är även viktig ur ett folkhälsoperspektiv. Nästan två

 

miljoner av Sveriges invånare är yngre än arton år. Sett i ett globalt

 

perspektiv är nästan en tredjedel av världens befolkning barn under

 

femton år. Varje barn har rätt till förutsättningar som ger god hälsa under

 

barndomen, något som även bildar en grund för god hälsa under

 

vuxenlivet. Det är viktigt att barns levnadsförhållanden i stort beaktas vid

 

studier av barns hälsa och för att förebygga ohälsa bland barn och

 

ungdomar. Detta kan omfatta såväl barns och ungdomars fysiska och

 

psykosociala miljö, ekonomiska situation som medicinska aspekter.

 

Olika forskarrapporter visar att den psykiska ohälsan är ett allvarligt

 

hälsoproblem som kan omfatta många olika sjukdomstillstånd bland barn

 

och ungdomar, såväl bland flickor som bland pojkar. Enligt

 

Folkhälsoinstitutets rapport Tänk långsiktigt (R2004:14) behövs det mer

 

kunskap om olika generella insatsers effekt på barns och ungdomars

 

psykiska hälsa. Olika kartläggningar av unga människors hälsa visar att

 

de tillstånd som ökat mest är sådana som speglar psykisk ohälsa såsom

 

depressioner, ätstörningar och ångest samt vissa andra tillstånd såsom

 

tinnitus, allergier, övervikt och astma.

 

Det finns många aktörer i samhället som arbetar med olika typer av

 

insatser för barns hälsa. I föreliggande forskningspolitiska proposition

 

bedömer regeringen att Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap

 

(FAS) bör ha ett samordningsansvar för barn- och ungdomsforskning (se

 

avsnitt 9.6). För att få ett helhetsperspektiv är samverkan mellan olika

 

verksamheter och huvudmän en viktig del i arbetet med barns hälsa. FAS

 

samordningsansvar kommer att spela en viktig roll för att få en överblick

 

och främja samverkan mellan olika aktörer på området.

 

Regeringen anser att resurserna för forskning om barns hälsa i ett

 

samhällsperspektiv bör öka med 15 miljoner kronor. För att omfatta

 

områdets bredd, såväl avseende discipliner som grundforskning och mer

 

sektorsorienterad forskning, bör Forskningsrådet för arbetsliv och social-

 

vetenskap 2007 tillföras 10 miljoner kronor för forskning om barns hälsa

 

i ett samhällsperspektiv. Av de medel som bör tillföras Vetenskapsrådet

 

2005–2008 bör 5 miljoner kronor 2007 avse forskning om barns hälsa i

 

ett samhällsperspektiv.

70

Kultur för hälsa Prop. 2004/05:80

Kulturen fyller en viktig funktion som uttolkare av människans känsloliv, upplevelser och uttryckssätt, t.ex. hur vi upplever och uttrycker vår delaktighet och vårt inflytande i samhället. Olika studier, bl.a. befolkningsstudier, visar att deltagande i kulturlivet och god hälsa följs åt, oberoende av tidigare kulturvanor. Kopplingen mellan kultur och hälsa har i första hand varit en fråga om tillgängligheten till kultur och kulturupplevelser i alla delar av samhällslivet. Genom att sätta in kultur, miljö och hälsa i nya sammanhang kan man värdera hälsa och mänskliga resurser i ett vidare perspektiv än det som traditionella uppfattningar om hälsa respektive kultur medger.

Forskning inom humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnes- områden samt inom folkhälsovetenskap kan ge ökad förståelse för sociala, ekonomiska och kulturella faktorers betydelse för hälsan.

Kulturens roll för hälsan har uppmärksammats på olika sätt. År 2000 lades betänkandet Hälsa på lika villkor (SOU 2000:91) fram, där frågan om kulturens roll för folkhälsan behandlas ur olika aspekter. Inom ramen för det dåvarande Kulturdepartementets Dagordning för kultur 2003– 2006 arrangerades under 2004 ett seminarium om kultur, hälsa och arbetsliv. Många av målen inom kulturområdet överensstämmer med folkhälsopolitikens mål. Statens kulturråd fick därför tillsammans med Statens folkhälsoinstitut i uppdrag att under 2004 ta fram ett handlingsprogram för arbetet med Kultur och hälsa. Uppdraget redovisades i september 2004. Kulturrådet kommer tillsammans med Folkhälsoinstitutet bl.a. att ta fram statistik och uppföljningssystem inom området folkhälsa och kultur och delta i det europeiska, nordiska och nationella kunskapsutbytet på området.

Forskning inom området är bl.a. inriktad på hur kultur kan fungera i vården. Kulturupplevelsernas betydelse för våra känslor, t.ex. hur upplevelser och utövande av kultur stimulerar de delar i hjärnan som styr känslolivet, är ett annat exempel, liksom kulturens betydelse för stimulansen av våra olika sinnen. Befolkningsstudier görs utifrån undersökningar om levnadsförhållanden där fritidsaktiviteter följs upp med avseende på dödlighet och upplevd hälsa. Då frågeställningen är relativt ny påpekas bl.a. behovet av bättre indikatorer som kan mäta kulturens betydelse för livskvalitet och hälsa.

Regeringen anser att forskningen på området bör stärkas. Områdets metod och teoribildning bör utvecklas i syfte att nå en vetenskaplig grund som kan stärka kunskapen om kulturens betydelse för folkhälsan. Forskning kring kultur för hälsa förutsätter ett mångvetenskapligt angreppssätt. Genom att komplettera det medicinska angreppssättet med ett mer humanvetenskapligt kan forskningen även främja en helhetssyn vid förslag till åtgärder.

Av de medel som bör tillföras Vetenskapsrådet 2005–2008 bör 5 miljoner kronor 2006 avse forskning om kultur och hälsa. Medlen bör fördelas av Vetenskapsrådets ämnesråd för humaniora och samhällsvetenskap.

71

Forskning om ohälsa och sjukfrånvaro Prop. 2004/05:80

Sjukfrånvaron i Sverige har ökat kraftigt sedan slutet av 1990-talet och är hög i jämförelse med ett flertal andra europeiska länder (Svensk sjukfrånvaro i ett europeiskt perspektiv, RFV analyserar 2002:11). De sammanlagda statliga kostnaderna för sjukpenning och förtidspension beräknades till ca 110 miljarder kronor 2003 (Den höga sjukfrånvaron – sanning och konsekvens, Statens folkhälsoinstitut R2004:15). Flera myndigheter arbetar med frågeställningar relaterade till sjukskrivning och ohälsa, bland annat har en samverkansgrupp bildats mellan Arbetslivsinstitutet, Folkhälsoinstitutet, Institutet för psykosocial medicin och Riksförsäkringsverket. Statens beredning för medicinsk utvärdering konstaterar att kunskapen om sjukfrånvarons orsaker och konsekvenser är starkt begränsad (Sjukskrivning – orsaker, konsekvenser och praxis, SBU 2003). Detsamma gäller kunskaper om lämpliga interventioner dvs. någon åtgärd som prövas, oftast en sjukdomsbehandling såsom läkemedel eller operation alternativt en sjukdomsförebyggande åtgärd, läkares sjukskrivningspraxis samt bedömningar av arbetsförmåga. Även andra utredningar har påtalat behovet av forskning om ohälsan i samhället, t.ex. har Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen i en rapport till regeringen (S2004/7171/SF) uppmärksammat behovet av forskning inom området försäkringsmedicin.

FAS finansierar forskning inom området. Under 2004 uppgick rådets totala satsning på forskning om ohälsa och sjukfrånvaro till ca 22 miljoner kronor. Även Arbetslivsinstitutet bedriver forskning och utveckling inriktad på hälsa i arbetslivet (se avsnitt 9.12). Regeringen anser att det finns behov av mer kunskap inom detta område. Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap bör 2008 tillföras 5 miljoner kronor för försäkringsmedicinsk forskning om ohälsa och sjukfrånvaro. FAS har dock möjlighet att tidigarelägga denna satsning inom befintliga ramar.

Forskning om övervikt, kost och fysisk aktivitet

Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) konstaterar i rapporten Fetma – problem och åtgärder (SBU rapport 2002) att ca 2,5 miljoner svenskar är överviktiga och att en halv miljon lider av fetma. Enligt rapporten har fetma allvarliga återverkningar på såväl den enskildes hälsa som samhällsekonomin. SBU uppskattar att de direkta kostnaderna uppgår till ca 3 miljarder kronor per år. Därtill kommer lika stora indirekta kostnader i socialförsäkringssystemen. SBU pekar på att det är synnerligen angeläget att utforma och utvärdera nya förebyggande strategier mot övervikt och fetma. Vid en genomgång av situationen 2004 konstaterade SBU att förekomsten av fetma fortsatt att öka, men att nyare studier visar att det finns åtgärdsprogram som fungerar (Före- byggande åtgärder mot fetma, SBU rapport 173, 2004). Frågeställningen diskuteras även av Statens folkhälsoinstitut i en sammanställning av svenska studier och projekt som avser kost och fysisk aktivitet (Åtgärder mot fetma, Statens folkhälsoinstitut 2002:6).

Regeringen anser att det finns behov av mer kunskap om detta område.

Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap bör 2008 tillföras

72

5 miljoner kronor för forskning om hälsa relaterad till övervikt, kost och

Prop. 2004/05:80

fysisk aktivitet. FAS har dock möjlighet att tidigarelägga denna satsning

 

inom befintliga ramar.

 

 

 

 

 

Forskning om komplementär och alternativ medicin

 

 

 

Människor blir allt mer intresserade av komplementära och alternativa

 

medicinska behandlingsmetoder. Alternativ- och komplementärmedicin

 

nyttjas av en förhållandevis stor andel av befolkningen. Detta illustreras i

 

en intervjustudie av människor bosatta i Stockholm (HSN rapport 12,

 

Stockholms läns landsting, 2001). Knappt hälften av de tillfrågade hade

 

besökt en utövare av alternativ- eller komplementärmedicin varav 20

 

procent inom det senaste året. Europeiska och amerikanska studier pekar

 

i samma riktning, bl.a. har Europarådet konstaterat att alternativ- och

 

komplementärmedicin växer i omfattning både inom Europa och i övriga

 

världen (Resolution 1206, 1999).

 

 

 

 

 

Med alternativ- och komplementärmedicin brukar avses sjukdoms-

 

behandlande och besläktade åtgärder som utförs utanför den etablerade

 

hälso- och sjukvården. Uttrycket komplementärmedicin brukar användas

 

för att understryka att det rör sig om behandlingsmetoder som används

 

som ett komplement till hälso- och sjukvården. Utövare av alternativ-

 

och komplementär medicin är en heterogen grupp och det finns en

 

mängd olika behandlingar inom området i Sverige idag. Som exempel

 

kan nämnas akupunktur, aromaterapi, homeopati, kiropraktik, massage,

 

och zonterapi. En särskild utredare har på regeringens uppdrag utarbetat

 

förslag till upprättandet av ett nationellt register över personer som

 

utövar alternativ- eller komplementärmedicin (SOU 2004:123).

 

 

Enligt en kartläggning som gjordes 2001 av Örebro universitet på

 

uppdrag av Landstingsförbundet förekom komplementära behandlings-

 

metoder i samtliga landsting som svarat på undersökningen och ca 50

 

procent av dessa hade tecknat avtal med externa utövare av främst

 

akupunktur, naprapati och antroposofi.

 

 

 

 

Verksamhet inom området regleras i lag. Enligt

2 kap. 1 §

lagen

 

(1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område skall

 

den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen utföra sitt arbete i

 

överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Hälso- och

 

sjukvårdens ansvarsnämnd har utarbetat en praxis som innefattar

 

legitimerad

vårdpersonals

användning

av

alternativ-

eller

 

komplementärmedicin. Behandlingen skall ske på patientens eget

 

initiativ, man skall ha provat och uttömt etablerade metoder och den

 

tänkta behandlingen måste bedömas vara riskfri.

 

 

 

 

Enligt en rapport som gjorts på uppdrag av Landstingsförbundet

 

(Komplementär medicin, Tema hälsa och samhälle, Linköpings

 

universitet) är forskningen inom området i huvudsak inriktad på dels de

 

alternativmedicinska metodernas effekt på olika sjukdomstillstånd, dels

 

epidemiologiska studier av vilka i befolkningen som använder

 

alternativmedicin samt i vilken utsträckning detta sker. När det gäller det

 

samhällsekonomiska perspektivet går tolkningarna isär. Enligt rapporten

 

tyder vissa resultat på att de personer som utnyttjar komplementära

 

behandlingsformer även utnyttjar konventionell vård i större

 

utsträckning. Samtidigt finns det andra studier som talar för att mängden

73

och kostnaden för traditionell vård kan reduceras då den kombineras med

Prop. 2004/05:80

komplementära behandlingar. Forskning om alternativ- och komplemen-

 

tärmedicin är idag av relativt liten omfattning. Vissa insatser görs

 

internationellt, t.ex. i USA, Norge och Danmark och viss forskning och

 

utbildning bedrivs i Sverige inom ramen för de statliga lärosätena.

 

Exempel är Centrum för studier av komplementär medicin vid

 

Karolinska institutet samt nätverket Forum för studier i medicinsk

 

pluralism vid Linköpings universitet.

 

Mot bakgrund av människors intresse för alternativ- och

 

komplementärmedicin samt intresset som enligt Landstingsförbundets

 

kartläggning förefaller finnas inom hälso- och sjukvården för

 

komplementära behandlingsformer, är det viktigt att vetenskapliga

 

metoder används vid utvärdering av behandlingars verkningsgrad och

 

nytta samt vid utvärdering av biverkningar och andra risker. Forskning

 

rörande säkerhet, kvalitet och effektivitet blir i sammanhanget angelägen

 

för att öka patientsäkerheten och utvärdera komplementärmedicinska

 

terapiers effekt. Det finns även behov av tvärvetenskapliga studier av

 

alternativ- och komplementärmedicinens roll i förhållande till den

 

etablerade hälso- och sjukvården. Särskilda insatser bör göras inom

 

området alternativ- och komplementärmedicin i syfte att främja en

 

evidensbaserad utveckling av hälso- och sjukvården inom detta område.

 

Forskning om elektromagnetiska fält

 

Riskerna med elektromagnetiska fält har diskuteras flitigt. Många

 

människor uttrycker oro för risker t.ex. med avseende på mobiltelefoner

 

och basstationer. Regeringen har tagit initiativ till flera kunskaps-

 

översyner inom området. FAS har inom ramen för regeringsuppdraget att

 

bevaka frågor som rör forskning om elöverkänslighet lämnat rapporten

 

Forskning om elöverkänslighet och andra effekter av elektromagnetiska

 

fält. I rapporten konstateras bl.a. att forskning kring elektromagnetiska

 

fält är motiverad av det starka samhällsintresset och att konkurrens-

 

villkoren inom området är dåliga även för högkvalitativ forskning. I

 

Vetenskapsrådets regleringsbrev för 2004 gav regeringen rådet i uppdrag

 

att utarbeta en kartläggning av forskningen om hälsoeffekter av

 

elektromagnetiska fält. I uppdraget ingick även att värdera den nationella

 

forskningens kvalitet och inriktning i ett internationellt perspektiv. Rådet

 

konstaterade i sin rapport att det finns exempel på stark forskning inom

 

området i Sverige, bl.a. inom den långsiktiga epidemiologiska

 

forskningen och inom forskning om cellbiologiska mekanismer, men att

 

det internationella samarbetet bör förstärkas.

 

Statens strålskyddsinstitut (SSI) har ett övergripande uppdrag att följa

 

utvecklingen om elektromagnetiska fält och deras eventuella effekter på

 

människan. SSI framhåller i sin forskningsstrategi att osäkerheten kring

 

hälsoeffekter orsakade av elektromagnetiska fält är stor och att fortsatta

 

studier av dess effekter och förekomst därför bör genomföras. SSI menar

 

att det är angeläget att koncentrera forskningen till vissa angelägna

 

områden som t.ex. biologiska verkningar på människa och djur och

 

molekylära verkningsmekanismer.

 

Mot bakgrund av dessa bedömningar menar regeringen att risker med

 

elektromagnetiska fält är ett angeläget forskningsområde för FAS. Det är

74

av stor betydelse att svensk forskning tar tillvara den kompetens och den Prop. 2004/05:80 kunskap som genereras av forskare i andra länder. För att svenska

forskare skall vara attraktiva internationella samarbetspartners, t.ex. inom EU, är det viktigt att forskningsinsatserna inriktas mot de områden där Sverige har störst möjligheter till högkvalitativ forskning. Fördelning av forskningsmedel bör göras baserat på vetenskapliga kriterier och bedömning bör ske i konkurrens inom breda ämnesområden.

5.2Teknisk forskning

Regeringens bedömning: Vetenskapsrådet, Verket för innovationssystem och Rymdstyrelsen bör under 2005–2008 tillsammans tillföras 350 miljoner kronor för stöd till teknisk

forskning. Medlen

bör fördelas

med 160 miljoner kronor

till

Vetenskapsrådet,

180 miljoner

kronor

till

Verket

för

innovationssystem och 10 miljoner kronor till Rymdstyrelsen. Medlen till Vetenskapsrådet bör öka med 10 miljoner kronor 2005,

ytterligare 45 miljoner kronor 2006, ytterligare 25 miljoner kronor 2007 och ytterligare 80 miljoner kronor 2008.

Medlen till Verket för innovationssystem bör öka med 10 miljoner

kronor 2005,

ytterligare 45 miljoner kronor 2006,

ytterligare

25 miljoner kronor 2007 och ytterligare 100 miljoner kronor 2008.

Medlen till

Rymdstyrelsen för rymdforskning bör

öka med

5 miljoner kronor 2006 och ytterligare 5 miljoner kronor 2007.

Bakgrund: Det finns många exempel på områden där svensk teknisk forskning vid den internationella forskningsfronten utvecklats parallellt med framgångsrika företag. Ett tidigt exempel är den svenska materialforskningen som under lång tid tillhört världens främsta med sin grund i gruvnäringen och metallindustrin. Ericssons framgångar på exportmarknaden under hela 1900-talet har skapat ett stort intresse bland studenter och forskare för elektronik och telekommunikation och gjort att kunskapsnivån varit hög. Detta har i sin tur varit en orsak till att ny teleteknik såsom mobiltelefonin i stor utsträckning är framtagen i Sverige. Ett mera sentida exempel finns inom livsvetenskaperna där framgångarna för svensk läkemedelsindustri skett parallellt med att den svenska forskningen inom biokemi, bioteknik, cell- och mikrobiologi samt organisk kemi blivit internationellt framstående. Även om offentliga satsningar görs på grundforskning får dessa, genom att de främsta forskningsområdena utvecklats i samspel med näringslivets utveckling, en tydlig profil mot områden som är av strategisk vikt för landets näringsliv.

Exporten svarade 2004 för ca 43 procent av BNP och denna andel har ökat sedan 1990 då exporten motsvarade ca 30 procent av BNP. I internationell jämförelse är Sverige därmed ett mycket exportberoende land. Den största delen av intäkterna kommer från skog, malm och metaller, kemiprodukter inklusive läkemedel samt från verkstadsindustrin, inklusive telekom. Av dessa branscher har

telekomsektorn och läkemedelssektorn med höga förädlingsvärden vuxit

 

kraftigt under 1990-talet.

75

 

Arbetet för en ekologiskt hållbar utveckling innebär stora tekniska utmaningar för alla industrigrenar och kräver ny teknik som ger stöd för en ekologiskt hållbar utveckling. Teknisk utveckling med denna inriktning bidrar till att tillväxt uppnås utan miljöstörning och ökat resursuttag. En sådan utveckling syns redan inom den så kallade gröna sektorn. Sektorn utgör basen för cirka en tredjedel av den svenska industriproduktionen och står för ca 500 000 helårstjänster vilket motsvarar ca 10 procent av landets BNP. Produktionen finns främst inom livsmedels- och skogsindustrin men tjänstesektorn är växande. Inom såväl livsmedels- som skogsnäring finns en stor ekonomisk potential med möjligheter till ökad förädlingsgrad av naturresurserna, men även för utveckling av nya produkter. Även den tekniska utvecklingen av förnyelsebara energiformer har stora ekonomiska möjligheter.

Under 1990-talet har den svenska exporten förskjutits från låg- och medelteknologiska till högteknologiska produkter med högre förädlingsvärde samtidigt som en kraftig ökning av exportens andel av BNP skett. Motsvarande dragning mot högteknologisk export har även skett i Danmark, Finland, Frankrike och Storbritannien. Flera andra länder har haft en motsatt utveckling än den i Sverige med en minskning av handelsbalansen för högteknologiska produkter under 1990-talet. Däribland finns USA, Japan, Irland, Norge och Schweiz. För att industri som producerar högteknologiska produkter eller använder högteknologiska processer skall kunna utvecklas behövs kompetens inom för industrin strategiska områden. Det är även viktigt att intresset för utbildningar inom såväl teknik som matematik som naturvetenskap är högt. Regeringens Matematikdelegation överlämnade 27 september 2004 betänkandet Att lyfta matematiken - intresse, lärande, kompetens (SOU 2004:97) med förslag hur intresset för matematik i skolan kan ökas. Betänkandet remissbehandlas under vintern 2004–2005.

Enligt SCB:s analys avsatte staten 2004 inom området Allmän vetenskaplig utveckling 2,1 miljarder kronor för teknisk forskning. Utöver detta fördelar forskningsstiftelserna ca 1,5 miljarder kronor under 2004 varav mer än 50 procent avsåg teknisk forskning. Teknisk forskning finansieras även från andra källor, såsom näringslivet och privata stiftelser. Sammantaget uppgår avsättningen till nästan 3 miljarder kronor. Den offentligt finansierade civila, tekniska forskningen är dock mindre i Sverige än i motsvarande länder. Exempelvis har Finland ungefär lika omfattande civil teknisk forskning som Sverige trots sin mindre befolkning.

Förutom den civilt finansierade tekniska forskningen uppskattas försvarets forskning och utveckling, som till stor del är teknisk FoU, omsätta ca 5 miljarder kronor som bl.a. inkluderar forskning och teknikutveckling, uppgående till ca 1 miljard kronor, varav cirka hälften går till forskning samt mera objekts- och produktnära utvecklingssatsningar vid industrin. Den uppskattade omsättningen motsvarar således en betydande del av den svenska satsningen på teknisk FoU. När dessa medel inräknas avsätts offentliga resurser för teknisk FoU.

Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) har som mål att i ökad grad nyttiggöra sin forskning för civila ändamål och att fördjupa samverkan mellan försvarsforskning och forskning vid universitet, högskolor och

Prop. 2004/05:80

76

institut samt med näringslivet. Målet är att öka uppdragen från civila

Prop. 2004/05:80

beställare så att de uppgår till 30 procent av omsättningen 2009. Fokus

 

riktas särskilt mot teknisk forskning inom säkerhetsområdet, inklusive

 

krishantering. FOI har idag en omfattande samverkan med universitet,

 

högskolor och institut i Sverige och andra länder. Arbete bedrivs således

 

för att fördjupa denna samverkan och att öka samarbetet med det svenska

 

näringslivet. FOI:s målsättning innebär en ökad integrering med den

 

civila sektorn och att FOI utvecklas som aktör i det samlade svenska

 

innovationssystemet.

 

Huvuddelen av FoU inom teknikområdet finansieras dock främst av

 

och utförs i näringslivet. De neddragningar inom näringslivets FoU som

 

gjorts i samband med den senaste lågkonjunkturen har därmed även

 

minskat den sammanlagda tekniska forskningen i Sverige. Samtidigt har

 

även stödet från forskningsstiftelserna minskat. Sammantaget betyder

 

detta att den tekniska forskningen i Sverige har minskat och fortsätter att

 

minska. En stor del av kompetensen inom teknikområdet kan i denna

 

process gå förlorad.

 

Bland de tekniska områden som lyfts fram i rådens och lärosätenas

 

forskningsstrategier samt som förts fram i kontakter med näringslivets

 

representanter finns forskning inom informations- och kommunikations-

 

teknik, materialforskning med både mikro- och nanovetenskap,

 

biovetenskap och bioteknik samt process- och produktionsteknik.

 

Utvecklingen är snabb inom dessa forskningsområden och svensk

 

forskning befinner sig i flera fall i den internationella forskningsfronten.

 

Det är också av strategisk vikt för svenskt näringsliv att hög kompetens

 

upprätthålls och att välutbildade medarbetare utbildas inom dessa

 

områden. Det bör emellertid ankomma på forskningsfinansiärerna att

 

avgöra vilka områden som bör få stöd.

 

Informations- och kommunikationsteknik

 

Svensk forskning inom områden relevanta för informations- och

 

kommunikationsteknik håller en hög kvalitet och är också viktiga för

 

näringslivet, bland annat inom telekomsektorn. Dessa sektorer motsvarar

 

väsentliga delar av svensk exportindustri och det är därför viktigt att

 

upprätthålla en hög kompetens inom dessa områden.

 

Forskningsstrategierna från lärosäten och forskningsfinansiärer lyfter

 

bland annat fram behovet av satsningar på telekomsystem, mikro- och

 

nanoelektronik samt på utveckling av programvaruprodukter. Verket för

 

innovationssystem (Vinnova) är den viktigaste finansiären av

 

företagsnära IT-relaterad forskning vilket också motsvarar den största

 

andelen forskning inom IT-området. Vetenskapsrådet finansierar

 

grundforskning inom områden av relevans för IT-teknikens framtida

 

utveckling. Svensk datavetenskap där Vinnova är den största offentliga

 

finansiären är i dag stark inom bildbehandling, programsystem och

 

programvaruteknik. Vinnova har tillförts särskilda medel för att förstärka

 

tillämpad forskning inom områden av speciell relevans för IT-

 

telekomområdet. Detta inkluderar bland annat forskning inom mikro- och

 

nanoelektronik. Inom området signaler och system, som huvudsakligen

 

finansieras av Vetenskapsrådet, finns stark svensk forskning inom

 

kommunikation, reglerteknik och signalbehandling.

77

Efter telekommunikation kan biologiska system bli ett stort

Prop. 2004/05:80

tillämpningsområde för IT-relaterad forskning. Förmågan att hantera

 

system av hög komplexitet blir allt viktigare i såväl biologiska som

 

industriella tillämpningar. Inom elektronik och elektroteknik har svenska

 

forskare gjort stora framsteg inom nanoelektronik, supraledarelektronik

 

och användning av nya halvledarmaterial som kiselkarbid. Utvecklingen

 

inom elektroniken går mot mindre dimensioner och fler nya material. Här

 

sammanfaller utvecklingen med den inom materialvetenskap. Området

 

finansieras främst av Vinnova, men även Vetenskapsrådet är en viktig

 

finansiär.

 

Materialteknik och nanovetenskap

 

Materialvetenskap omfattar grundläggande studier av material och

 

materials egenskaper. Forskningen har en klart mångvetenskaplig

 

karaktär med kontaktytor mot fysik, kemi och numera även geologi,

 

biologi och miljöteknik. Svensk materialforskning har under lång tid

 

varit internationellt framstående och tillhört världens främsta med sin

 

grund i gruvnäring och metallindustri. Exempelvis har svensk stålindustri

 

utvecklat viktiga exportprodukter genom samarbete med material-

 

forskare. Närheten till svensk skogsindustri har varit en viktig grund för

 

utvecklingen av forskningen på träbaserade polymerer och på andra

 

gröna material. Ett annat område som rönt stor internationell framgång

 

såväl vetenskapligt som kommersiellt är inom biomaterialområdet där

 

svensk forskning ligger i den internationella forskningsfronten.

 

Inom materialvetenskapen pågår en utveckling mot studier av mindre

 

strukturer med inriktning mot mikro- och nanoskalan. Nanovetenskap

 

och nanoteknik har en stor industriell potential inom bland annat

 

materialindustrin och elektronikindustrin. Denna industri är omfattande i

 

Sverige och behovet av kompetens inom nanoområdet är därmed stort,

 

inklusive kunskap om eventuella risker med tekniken. Flera hög-

 

kvalitativa forskningsprogram inom materialområdet har börjat riktas

 

mot nanovetenskap. Området nanovetenskap finansieras idag med ca

 

50 miljoner kronor per år från Vetenskapsrådet och olika stiftelser. Det

 

finns ingen tydligt sammanhållen bild av forskningen inom

 

nanovetenskap i Sverige. Övergripande uppgifter om näringslivets

 

ekonomiska engagemang och FoU-insatser inom nanoområdet är också

 

knapphändiga, vilket kan tala för behovet av en kartläggning av området.

 

Nanovetenskap och nanoteknik är av strategisk vikt på längre sikt.

 

Området är horisontellt eftersom det kan genomsyra i stort sett alla

 

tekniksektorer, föra samman olika vetenskapsområden och bygga på ett

 

tvärvetenskapligt tillvägagångssätt. Materialvetenskapens utveckling mot

 

nanovetenskap tillsammans med tillverkning i nanoskala är grunden för

 

potentiella tillämpningar av nanovetenskapen inom en mängd områden,

 

till exempel informationsteknik, medicin, energi och miljö.

 

Svensk nanoforskning hävdar sig väl vid en internationell jämförelse.

 

Starka forskargrupper finns inom samtliga de områden som

 

nanovetenskapen kan delas in i (material, elektronik, bioteknik, mekanik

 

samt verktyg). EU-kommissionen konstaterar också i en rapport att

 

Sverige har en infrastruktur och vetenskaplig position som möjliggör

 

vetenskapliga applikationer inom nanoområdet. Det är emellertid viktigt

78

att satsningar genomförs som också möjliggör att kommersiella Prop. 2004/05:80 produkter kan utvecklas.

Även EU-kommissionen har nyligen uppmärksammat vikten av att stärka nanovetenskap och nanoteknik, senast i meddelandet Towards a European Strategy for Nanotechnology, som presenterades i maj 2004. Områden som behandlas i meddelandet är bland annat förbättrat stöd till forskning och innovation, inriktningen av stödet samt förbättrade villkor för privata forskningsinvesteringar. Konkurrenskraftsrådet har i allt väsentligt ställt sig bakom innehållet. Bland annat välkomnas Kommissionens initiativ att under första kvartalet 2005 utarbeta en handlingsplan för nanoteknik. Kommissionen har även föreslagit två teknikplattformar med nanoinriktning: nanoelektronik (European Nanoelectronics Initiative Advisory Group) och nanomedicin (European Nanomedicine Technology Platform Nanobiotechnologies for Medical Applications). Området är också prioriterat inom ramen för EU:s sjätte ramprogram för forskning där 1,3 miljarder euro avsätts 2002–2006.

Biovetenskap och bioteknik

Övergripande och mer medicinska aspekter av biovetenskap och bioteknik beskrivs i avsnittet om medicinsk forskning (avsnitt 5.1). Svenska forskares vetenskapligt starka ställning i internationell jämförelse har varit en viktig grund för kunskapsöverföring till näringslivet och har i flera fall varit grunden för framgångsrika produkter. Många av de idéer som resulterat i nya innovationer inom biotekniken kommer ursprungligen från den akademiska forskningen. En majoritet av de svenska bioteknikföretagen samarbetar också med den akademiska forskningen. Den starka kopplingen mellan näringsliv och universitetsforskning inom detta område är tydlig i patenterings- och publiceringsdata. Av företagens publikationer är 65 procent samförfattade med universitetsforskare och en tredjedel av företagen som patenterar inom bioteknikrelaterade ämnesområden har publicerat vetenskapliga artiklar.

Det finns stor potential för tillväxt inom bioteknikområdet och detta lyfts fram i forskningsstrategierna. Det gäller såväl avknoppningar från etablerade företag som från offentliga forskningsmiljöer samt etablerade företags expansion. En stor drivkraft för tillväxt inom läkemedels- utveckling i framtiden är de landvinningar som för närvarande görs inom genomkartläggning och molekylärmedicinsk forskning. En viktig utvecklingspotential för Sverige ligger i att ta fram teknik, metoder och verktyg inom biotekniken där teknikkunnande kopplas till en tillämpning i samverkan med de forskare som skall använda de nya verktygen.

Process- och produktionsteknik

Utvecklingen inom tillverkningsindustrin går mot bland annat ökad kundanpassning och flexiblare produktionssystem i alla led vilket ställer höga krav på avancerad och kostnadseffektiv produktionsteknik. Huvuddelen av svensk export är baserad på verkstadsindustri samt skog-

och pappersindustri. Vinnova föreslår i sin forskningsstrategi området

79

effektiv produktframtagning som en av fem kunskapsplattformar där det

Prop. 2004/05:80

ingår FoU på komplexa sammansatta produkter, trämanufaktur,

 

intelligenta och funktionella förpackningar, lätta material och

 

lättviktskonstruktioner, designade material inklusive nanomaterial samt

 

gröna material från förnyelsebara råvaror.

 

 

Sverige har under lång tid haft en omfattande forskning inom dessa

 

områden. Delvis beror detta på de statliga investeringarna som gjorts i

 

infrastruktur. Utbyggnaden av telesystem, militära flygplan, kraftnät och

 

vägar gav utrymme för teknikutveckling hos Ericsson, Saab, Volvo,

 

ASEA och olika byggföretag. Detta gav företagen en möjlighet att även

 

utveckla andra produkter och tekniker som senare blivit stora

 

exportframgångar. Denna typ av indirekt stöd till teknisk FoU har i stort

 

sett upphört idag. För att möjliggöra att sådan teknik- och

 

produktutveckling kan fortsätta behövs ökat stöd till forskning inom

 

process- och produktionsteknik.

 

 

I kontakter med näringslivet har vikten av stark svensk forskning inom

 

process- och produktionsteknik påtalats. Regeringen har efter dessa

 

kontakter givit Vinnova ett uppdrag att lämna förslag till FoU-program

 

inom området produktionsteknik. Planeringsramen för 2005–2008 är

 

290 miljoner kronor. En förutsättning för de förslag som lämnas till

 

regeringen skall vara att de bygger på samfinansiering från näringslivet

 

med minst samma belopp. Uppdraget inkluderar även ett program i

 

fordonstelematik där planeringsramen för 2005–2008 är 90 miljoner

 

kronor i statliga medel kopplat till en motsvarande satsning från

 

näringslivet. Dessa program beskrivs närmare i avsnitt 8.2.2.

 

Rymdforskning

 

 

Svensk rymdverksamhet innefattar såväl rymdforskning som teknisk och

 

industriell utveckling. Viktiga forskningsområden inom rymdforskningen

 

är astronomi, rymdplasmafysik, fysiologi, atmosfärsfysik och

 

jordobservation. Rymdforskning bedrivs ofta i nära samarbeten mellan

 

lärosäten och industrin och utgör en viktig del av den sammanlagda

 

tekniska forskningen i Sverige. Den tekniska och industriella

 

utvecklingen sker bland annat inom satellitstrukturer, flygelektronik,

 

signalbehandling och antenner, sensorer, framdrivningsteknik, datateknik

 

och mikro-mekaniska system och raketer. Svensk rymdverksamhet och

 

rymdforskning bedrivs till övervägande del inom internationella

 

samarbeten, framförallt inom European Space Agency (ESA).

 

Anslaget till Rymdstyrelsen avser den svenska avgiften till ESA:s

 

vetenskapsprogram, finansiering av viss verksamhet vid Esrange samt

 

finansiering av nationell rymdforskning. Avgiften

till ESA:s

 

vetenskapsprogram har under de senaste åren ökat mer än det samlade

 

anslaget och detta har försvagat den nationella forskningsfinansieringen.

 

Rymdstyrelsen har sedan början av 1980-talet finansierat fem svenska

 

forskningssatelliter. Verksamheten har givit svenska forskare och svensk

 

industri goda möjligheter att delta i det internationella samarbetet och

 

satellitverksamheten har därmed också bidragit till att uppfylla viktiga

 

delar av Rymdstyrelsens övergripande mål om forskning, teknisk

 

utveckling och innovation. Projekten har genomförts i samverkan med en

 

eller flera utländska partners och med det vetenskapliga

och tekniska

80

innehållet kopplat till olika ESA-program. Rymdstyrelsens rådgivande Prop. 2004/05:80 kommittéer för forskning respektive fjärranalys har utvärderat och

prioriterat projektförslag avseende stora forsknings- och teknikprojekt efter Odin. Det högst rankade förslaget är en forskningssatellit för atmosfärsstudier, STEAM. En satsning av detta slag kräver investeringar från Rymdstyrelsen om ca 30–40 miljoner kronor under fem år, beroende på ambitionsnivå och utvecklingstakt. För ett svenskt deltagande i andra länders satellitprojekt krävs en mindre avsättning.

Skälen för regeringens bedömning: En stark teknisk forskning är viktig för näringslivets kompetensförsörjning och för utveckling av nya kommersialiserbara idéer och högteknologiska produkter. Detta gäller speciellt i Sverige där ekonomin är mycket exportberoende och där en stor del av denna export består av högteknologiska produkter eller härrör från högteknologiska processer. Den ökande internationella konkurrensen inom exportsektorn ställer nya krav på förmågan att utveckla och förnya produktutveckling, processer och metoder. Utöver satsningar på teknik för de högteknologiska branscherna, bl.a. bioteknik, nanoteknik och IT-forskning är det även viktigt att samhället upprätthåller en hög kompetens inom de grundläggande teknik- vetenskaperna och inom teknik relaterad till process- och produktions- teknik inom traditionell industri. Produktionsteknisk forskning är dessutom viktig för andra sektorer såsom bio- och nanoteknikindustrin. Dessutom är de statliga avsättningarna för civil teknisk FoU små, i jämförelse med andra länder med liknande industristruktur, vilket får till följd att andra aktörers beslut får stor effekt. Sammantaget innebär detta att staten behöver avsätta ökade resurser för civil teknisk forskning inom såväl teknisk grundforskning som mer direkt näringslivsrelaterad teknikforskning.

I den förra forskningspolitiska propositionen Forskning och förnyelse (prop. 2000/01:3) gjordes riktade satsningar till speciella områden inom de tekniska vetenskapsområdena. Dessa satsningar riktades mot de mest expansiva grenarna inom näringslivet. Satsningarna inom teknikområdet uppgick till 295 miljoner kronor åren 2001–2003. Dessutom tillfördes Vinnova 100 miljoner kronor 2004 för att förstärka tillämpad industri- forskning inom IT/telekomområdet. Fördelningen mellan enskilda områden inom teknikvetenskaperna skall avgöras av Vetenskapsrådet, Vinnova och Rymdstyrelsen.

Vetenskapsrådet, Vinnova och Rymdstyrelsen bör 2005–2008 tillsammans tillföras 350 miljoner kronor för stöd till teknisk forskning.

Medlen bör

fördelas

med

160 miljoner kronor till Vetenskapsrådet,

180 miljoner

kronor

till

Vinnova och 10 miljoner kronor till

Rymdstyrelsen.

 

 

Medlen till Vetenskapsrådet bör öka med 10 miljoner kronor 2005, med ytterligare 45 miljoner kronor 2006, ytterligare 25 miljoner kronor 2007 och ytterligare 80 miljoner kronor 2008. Medlen till Vetenskapsrådet bör fördelas av Ämnesrådet för naturvetenskap och

teknikvetenskap.

 

 

 

Medlen till Verket för innovationssystem

bör öka med 10 miljoner

kronor 2005, med

ytterligare

45 miljoner

kronor 2006, ytterligare

25 miljoner kronor

2007 och

ytterligare 100 miljoner kronor 2008.

81

Medlen till Vinnova ger även myndigheten vidgat utrymme för Prop. 2004/05:80 deltagande i programsatsningar i samverkan med andra finansiärer.

Medlen till Rymdstyrelsen för rymdforskning bör öka med 5 miljoner kronor 2006 och ytterligare 5 miljoner kronor 2007.

Regeringen återkommer på tilläggsbudget i 25 års ekonomiska vårproposition om de anslagsmässiga konsekvenserna för berörda anslag under budgetåret 2005.

5.3Forskning till stöd för hållbar utveckling

Regeringens bedömning: Forskningsrådet för miljö, areella näringar

och samhällsbyggande, Vetenskapsrådet och Verket för

innovationssystem bör

under 2005–2008

tillsammans tillföras

210 miljoner kronor för stöd till forskning om miljö och hållbar

utveckling.

 

 

Medlen bör fördelas med 140 miljoner kronor till Forskningsrådet

för miljö, areella näringar och samhällsbyggande, 50 miljoner kronor

till Vetenskapsrådet och 20 miljoner kronor till Verket för

innovationssystem.

 

 

Medlen till Forskningsrådet för miljö, areella näringar och

samhällsbyggande bör öka med 10 miljoner kronor 2005, ytterligare

20 miljoner kronor 2006, ytterligare 45 miljoner kronor 2007 och

ytterligare 65 miljoner kronor 2008 för stöd till forskning om miljö

och hållbar utveckling.

 

 

Medlen till Vetenskapsrådet bör öka med 10 miljoner kronor 2006,

ytterligare 10 miljoner kronor 2007 och ytterligare 30 miljoner kronor

2008 för stöd till grundläggande forskning om miljö och hållbar

utveckling.

 

 

Medlen till Verket för innovationssystem bör öka med 5 miljoner

kronor 2006, ytterligare

5 miljoner kronor

2007 och ytterligare

10 miljoner kronor 2008 för stöd till forskning om hållbar utveckling.

Bakgrund: Omställningen till hållbar utveckling är en av vår tids stora

 

utmaningar och ett övergripande mål för regeringens politik. Den

 

förutsätter att alla politiska beslut beaktar ekonomiska, sociala och

 

miljömässiga konsekvenser i ett längre tidsperspektiv. En nationell

 

strategi för hållbar utveckling utarbetades 2002 och reviderades 2004

 

(skr. 2003/04:129). Strategin betonar att hållbar utveckling i Sverige bara

 

kan uppnås inom ramen för globalt och regionalt samarbete.

 

Den globala dimensionen av miljöpolitiken är framträdande och

 

Sverige är sedan länge drivande i det internationella miljöarbetet. Det var

 

på svenskt initiativ som det Europeiska rådet antog EU:s strategi för

 

hållbar utveckling i Göteborg i juni 2001. Strategin kompletterar

 

unionens åtaganden från mötet i Lissabon våren 2000 om ekonomisk

 

tillväxt och social sammanhållning med en miljödimension. År 2002 höll

 

FN ett världstoppmöte om hållbar utveckling i Johannesburg som

 

resulterade i en politisk deklaration och en genomförandeplan för hållbar

 

utveckling. Världens länder enades om att all utveckling skall vara

 

hållbar med en integrerad behandling av ekonomiska, sociala och

 

ekologiska aspekter (skr. 2002/03:29).

82

 

Målet för den svenska miljöpolitiken är att Sverige skall ha nått Prop. 2004/05:80 ekologiskt hållbar utveckling inom en generation. Den svenska

miljöpolitikens utgångspunkter, att främja människors hälsa, värna den biologiska mångfalden, ta till vara de kulturhistoriska värdena, bevara ekosystemets långsiktiga produktionsförmåga och att trygga en god hushållning med naturresurser ligger till grund för de miljökvalitetsmål som riksdagen har antagit (bet. 2001/02:MJU03, rskr. 2001/02:36). I propositionen Svenska miljömål – delmål och åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130) underströk regeringen forskningens och utvecklings- arbetets avgörande betydelse för omställningen till ett hållbart samhälle. I propositionen Forskning och förnyelse (prop. 2000/01:3, bet 2000/01:UbU6, rskr. 2000/01:98) angav regeringen att forskning om miljö och hållbar utveckling var prioriterade forskningsområden. Forskning och utveckling är centrala också i det globala miljöarbetet. Regeringens rådgivande organ för miljöfrågor, Miljövårdsberedningen (Jo 1968:A), understryker i en rapport till regeringen att forskningen för hållbar utveckling behöver stärkas för att vända negativa trender och för att klara åtagandena från världstoppmötet i Johannesburg.

Omställningen till ett hållbart samhälle kan också vara en stark drivkraft för teknikutveckling och innovationer som kan ge ekonomisk tillväxt och välfärdsutveckling. Den gröna sektorn, som avser de areella näringarnas material- och tjänsteproduktion med tillhörande förädlings- industri, är centrala för omställningen till ett hållbart samhälle. Även EU ser miljön som en viktig drivkraft för tillväxt. Detta manifesteras bl.a. genom den handlingsplan för miljöteknik som antogs vid Europeiska rådets möte i Bryssel den 25–26 mars 2004.

Finansiering av forskning för miljö och hållbar utveckling

Forskning om miljö och hållbar utveckling finansieras bland annat via de statliga forskningsråden som stöder grundforskning och behovsmotiverad forskning inom sina respektive områden samt genom Vinnova som stöder utveckling av innovationssystem och behovsmotiverad forskning och utveckling. Formas spelar förstås en framträdande roll då rådet finansierar forskning av hög vetenskaplig kvalitet inom dessa områden. En av Formas viktigaste uppgifter är att främja forskning till stöd för en ekologisk hållbar tillväxt och utveckling i samhället och 75 procent av de finansierade projekten har den ekologiska dimensionen av hållbar utveckling i fokus. Energimyndigheten finansierar forskning som skall bidra till att skapa förutsättningar för en omställning av energisystemet mot ökad ekologisk och ekonomisk hållbarhet. Naturvårdsverket har ett särskilt ansvar för genomförandet av miljöpolitiken och finansierar forskning som utgör underlag för miljökvalitetsmålen och för internationellt förhandlingsarbete. Stiftelsen för miljöstrategisk forskning (Mistra) finansierar forskning som är inriktad på att lösa viktiga miljöproblem och lägger särskild tonvikt på samverkan mellan forskare inom olika discipliner och myndigheter, näringslivet och andra avnämare. Finansiering av forskning för en hållbar utveckling sker även via EU:s ramprogram för forskning och utveckling; flera svenska forskare medverkar i sådana projekt och samarbeten. Hållbar utveckling,

83

globala förändringar och ekosystem utgör ett av det sjätte Prop. 2004/05:80 ramprogrammets prioriterade tematiska områden.

Flera av de svenska lärosätena har valt att fokusera resurser till områden av särskild betydelse för hållbar utveckling. Sveriges lantbruksuniversitet är särskilt aktivt inom miljöforskningen, vilket understryker den nära kopplingen mellan de areella näringarna och hållbar utveckling. Även de tekniska högskolorna och andra lärosäten bedriver forskning kring miljö och hållbar utveckling.

I den föregående forskningspolitiska propositionen Forskning och förnyelse (prop. 2000/01:3) gjordes en riktad satsning på forskning om miljö och hållbar utveckling. Satsningen uppgick till 20 miljoner kronor åren 2001–2003. Utöver denna ökning kompletterades satsningen i 2001 års ekonomiska vårproposition då området miljö och hållbar utveckling tillfördes ytterligare 140 miljoner kronor från 2002 och ytterligare 20 miljoner kronor från 2004. Från 2004 blev därmed den ytterligare ökningen 160 miljoner kronor per år utöver de medel som tillfördes i prop. 2000/01:3. Ökningen, som avsåg forskning om biologisk mångfald och forskning till stöd för en ekologiskt hållbar utveckling, fördelades till Vetenskapsrådet, Formas samt till Artdatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet.

Aktuella forskningsområden inom arbetet för en hållbar utveckling

Formas gör riktade satsningar inom ekologisk produktion, klimat, marin miljö, miljötoxikologi, biologisk mångfald samt inom byggsektorn. Klimat, miljötoxikologi och biologisk mångfald lyfts också fram i Formas forskningsstrategi. Formas har ett särskilt samordningsansvar för samhällsvetenskaplig miljöforskning. Rådet driver också ämnes- övergripande program inom områden som risker och riskbedömning, stadens offentliga rum samt ekonomi för ett hållbart samhälle.

Naturvårdsverket framhåller i sin forskningsstrategi att breda analyser av samspelet mellan det mänskliga samhället och miljön blir allt viktigare för att miljökvalitetsmålen skall kunna uppfyllas och därmed för miljöpolitikens genomförande. Det handlar om att vidareutveckla och finna nya handlingsvägar och strategier för en hållbar samhällsutveckling. Det kan handla om att bättre förstå det regelverk som styr miljöarbetet eller hur systemet i stort påverkas av människors attityder till miljöpolitiska mål. Vidare menar Naturvårdsverket att viktiga miljöfrågor som ställer stora krav på kunskapsunderbyggnad framöver kommer att fortsatt vara biologisk mångfald, arbetet med föroreningar och miljökvalitetsmålet Giftfri miljö liksom klimatfrågan. Läkemedelsverket har i sin rapport Miljöpåverkan från läkemedel samt kosmetiska och hygieniska produkter, augusti 2004 påpekat att det är angeläget att på bred bas öka kunskapen om läkemedels miljöpåverkan och anser att detta forskningsområde bör beaktas och prioriteras.

Även Vetenskapsrådet lyfter fram klimatforskning som ett område där rådet anser att särskilda satsningar behöver göras. Rådet pekar speciellt på vikten av att analysera miljöförändringar i relation till storskaliga klimatförändringar. Också inom EU:s sjätte ramprogram är klimatforskning ett prioriterat område.

84

Enligt en internationell expertbedömning fortsätter atmosfärens halt av växthusgaser att öka samtidigt som jordens medeltemperatur beräknas att stiga även fortsättningsvis. Detta gör forskning kring klimatet särskilt angelägen. För att studera de globala förändringarna i miljön krävs stora internationella satsningar och ett väl utvecklat forskningssamarbete mellan länderna som har expertis inom området. Sverige kan här spela en viktig roll och bidra till kunskapsutvecklingen.

Skälen för regeringens bedömning: För att förverkliga visionen om en hållbar utveckling krävs stora förändringar i samhället på global, regional och lokal nivå. För att uppnå många av miljökvalitetsmålen, som konkretiserar miljöpolitikens inriktning, krävs forskningsbaserad kunskap inom många olika områden.

Forskning och utveckling till stöd för en ekologiskt hållbar utveckling behövs också bl.a. för att klarlägga grundläggande biologiska sammanhang och för att förstå de effekter som människan har på miljön. Forskningen kan också vara inriktad mot att klargöra orsakssamband i stora miljöproblem. Ett sådant exempel är att möta klimatförändringarna med en omställning av energisystemet i riktning mot större energieffektivitet och förnyelsebara energislag och mot en hållbar förvaltning av gemensamma naturresurser.

Sverige har varit framgångsrikt i det internationella samarbetet, mycket på grund av den svenska starka miljöforskning som har kunnat bidra till att svenska ståndpunkter varit grundligt vetenskapligt underbyggda. Detta har varit ett stöd för Sveriges agerande i internationella förhandlingar liksom för att stödja vårt agerande inom EU. För att bryta sambandet mellan ökad ekonomisk tillväxt och ökad påverkan på miljön behövs både samhällsvetenskaplig forskning och forskning som lägger grunden för utveckling av ekologiskt hållbar teknik och produktions- metoder. Forskning för hållbar konsumtion och produktion handlar också om att bevara och hållbart utnyttja ekosystemen som är grunden för vår sociala och ekonomiska välfärd.

Forskning för hållbar utveckling är ofta mång- och tvärvetenskaplig och samverkan mellan forskare och användare är en framgångsfaktor. Många av de utmaningar som samhället står inför när det gäller omställning till en hållbar utveckling behöver en bred ämnesövergripande ansats som täcker de problemområden som är relevanta för den hållbara utvecklingens specifika frågeställningar. Möjligheterna för sådana ansatser förstärks genom starka forsknings- miljöer, vilka beskrivs i avsnitt 6.1. Forskning för hållbar utveckling bedrivs i många fall i samverkan med dem som skall använda forskningens resultat. Sådana aktörer kan återfinnas inom politik, förvaltning, näringsliv och organisationer.

Regeringen menar att forskning om klimat är särskilt angelägen inom ramen för de medel som anvisas Formas, Vinnova och Vetenskapsrådet till stöd för forskning om miljö och ekologiskt hållbar utveckling. Satsningen bör ha en bred ansats och innefatta såväl grundforskning om t.ex. klimatprocesser som teknisk utveckling ämnad att finna tekniska lösningar som medför en minskad generering av växthusgaser. Det är också viktigt med tvärvetenskapliga ansatser som förutom naturvetenskap också omfattar samhällsvetenskap och humaniora,

Prop. 2004/05:80

85

särskilt när det gäller t.ex. effektiva styrmedel, beteendefrågor och Prop. 2004/05:80 miljöhistoria.

Regeringen anser att forskningen för miljö och hållbar utveckling i Sverige bör stärkas och utvecklas genom satsningar på tvärvetenskaplig och långsiktig forskning. Detta arbete bör också uppmärksammas i de samrådsuppdrag som de forskningsfinansierande myndigheterna har. Samråd kan ske t.ex. med andra finansiärer, såsom forskningsstiftelserna, och leda till att forskningsfinansiärerna bättre kan komplettera varandra i sina stödinsatser. Dessutom kan dessa samråd leda till utökat samarbete kring gemensamma satsningar på forskning.

Grundforskning om orsakssamband, t.ex. inom klimatområdet, liksom mer behovsmotiverad forskning inom hela det breda spektrum av frågeställningar som behöver belysas för att miljökvalitetsmålen skall uppnås är nödvändig. Klimatfrågan är särskilt relevant och regeringen anser att forskningsinsatser är nödvändiga inom Formas, Vinnova och Vetenskapsrådets ansvarsområden.

Forskning för den gröna sektorn

Den s.k. gröna sektorn ger goda förutsättningar för uthållig ekonomisk tillväxt, särskilt inom områden som utveckling av nya hållbara material, vidareförädling och utveckling av nya produkter och tjänster. En förutsättning är att naturresurserna utnyttjas på ett hållbart sätt. Samtidigt utsätts sektorn för allt starkare internationell konkurrens. Forskningen blir ett allt viktigare verktyg för sektorns konkurrenskraft t.ex. genom att främja utvecklingen av fungerande ekosystem som med bevarad biologisk mångfald kan utgöra en bas för en förbättrad produktions- förmåga och tillgodose industrins behov av tillgång på högklassig råvaror till konkurrenskraftiga priser. Ett exempel är den svenska livsmedelsindustrin.

Ett annat exempel är inom området gröna material och trämanufaktur. Efterfrågan på miljöanpassade produkter tillverkade av material från förnyelsebara råvaror ökar. Detta skapar drivkrafter för hållbar tillväxt som Sverige har goda förutsättningar att ta vara på genom en god grund i forskning inom bioteknik och materialteknik och en stark industriell bas med lång tradition. Forskning som bidrar till en ökad förädlingsgrad av råvaror från den gröna sektorn är därmed angelägen. Vidare är utvecklingen av nya, naturresursbaserade tjänster inom t.ex. rehabili- tering, jakt, fiske och turism av stor betydelse för att främja en balanserad regional utveckling. Forskning sker också kring djurskydd och livsmedelssäkerhet. Internationellt kan svensk forskning för hållbart nyttjande av naturresurser bidra till fattigdomsbekämpning och en hållbar global förvaltning av dessa.

En viktig framgångsfaktor för företagen i den areella sektorn är ofta multifunktionalitet, dvs. att ett företags verksamhet kan ha flera olika inriktningar. Utvecklingen av de areella näringarnas många funktioner och produktionssystem bör ske i samråd med avnämare inom sektorer som industri, folkhälsa och regional utveckling. Detta kräver integrerade satsningar inom såväl grundläggande som tillämpade vetenskaper samt stöd för forskarutbildning och forskarrekrytering.

86

Den gröna sektorns inriktningar är sammanlänkade och beroende av Prop. 2004/05:80 varandra. Forskningen bör därför bedrivas på ett sådant sätt att samarbete

och utbyte mellan de olika inriktningarna, produktion och förädling, ekosystemtjänster samt rehabilitering och rekreation, underlättas. Kungl. Skogs- och lantbruksakademin understryker vikten av en ökad integration mellan sektorns inriktningar.

Regeringen menar att forskning till stöd för ökad hållbar tillväxt i den gröna sektorn är angelägen och medel bör avsättas inom ramen för de medel som regeringen i denna proposition anvisar till Formas för forskning om miljö och hållbar utveckling.

Teknisk forskning för hållbar utveckling och tillväxt

Det finns också en stor tillväxtpotential i miljödriven affärsutveckling och miljöteknik. Det ökade intresset och det politiska arbetet för ekologiskt hållbar utveckling i många länder utgör drivkrafter för efterfrågan av produkter och systemlösningar som fyller högt ställda krav på miljöprestanda. Omställningen till ett hållbart samhälle kräver utveckling och tillämpning av ny teknik, samtidigt kan utveckling och kommersialisering av sådan teknik vara en viktig källa till tillväxt. Regeringen har tidigare tagit initiativ till insatser för miljödriven näringslivsutveckling genom miljöteknikcentret SWENTEC (SOU 2004:84). Centrumet har förutsättningar att skapa goda förutsättningar för att på ett effektivt sätt utveckla kommersialiserbara idéer och prototyper utifrån grundläggande forskningsresultat. I syfte att stärka samarbetet mellan privata och offentliga aktörer inom området anser regeringen att ett samarbetsprogram inom miljöteknik bör inrättas. Programmet, som bör vara samfinansierat av näringslivet och staten via Vinnova och Formas, presenteras utförligare i avsnitt 8.2.2. Regeringen menar emellertid att den tekniska forskningen till stöd för en hållbar utveckling och tillväxt bör öka ytterligare. Insatser som syftar till att minska genereringen av växthusgaser är särskilt angelägna.

Finansiering av forskning för miljö och hållbar utveckling

Regeringen bedömer att 210 miljoner kronor bör tillföras forskning för miljö och hållbar utveckling under åren 2005–2008.

Formas bör 2005–2008 tillföras 140 miljoner kronor för stöd till forskning om miljö och hållbar utveckling. Medlen till Formas bör öka med 10 miljoner kronor 2005, ytterligare 20 miljoner kronor 2006, ytterligare 45 miljoner kronor 2007 och ytterligare 65 miljoner kronor 2008. Av dessa medel bör 10 miljoner kronor 2005, ytterligare 10 miljoner kronor år 2006, ytterligare 20 miljoner kronor 2007 och ytterligare 20 miljoner kronor 2008 fördelas till stöd för forskning om hållbar utveckling inom den gröna sektorn så att ökningen sammantaget blir 60 miljoner kronor under perioden.

Formas och Vinnova bör i samverkan finansiera ett forskningsprogram för miljöteknik. För detta program bör Formas utnyttja 5 miljoner kronor från 2007 och ytterligare 5 miljoner kronor från 2008. Vinnova bör

87

utnyttja 10 miljoner kronor 2007 och ytterligare 10 miljoner kronor från Prop. 2004/05:80 2008 för detta forskningsprogram i miljöteknik (se vidare avsnitt 8.2.2).

Vetenskapsrådet bör 2006–2008 tillföras 50 miljoner kronor för stöd till grundforskning för miljö och hållbar utveckling. Medlen bör öka med 10 miljoner kronor 2006, ytterligare 10 miljoner kronor 2007 och ytterligare 30 miljoner kronor 2008.

Vinnova bör under åren 2006–2008 tillföras 20 miljoner kronor för stöd till forskning för hållbar utveckling. Medlen till Vinnova bör öka med 5 miljoner kronor 2006, ytterligare 5 miljoner kronor 2007 och ytterligare 10 miljoner kronor 2008.

Regeringen återkommer på tilläggsbudget i 2005 års ekonomiska vårproposition om de anslagsmässiga konsekvenserna för berörda anslag under budgetåret 2005.

6 Strategiska insatser

6.1Förstärkt stöd till starka forskningsmiljöer

 

Regeringens bedömning: Tillgången till större forskningsanslag som

 

 

 

ger långsiktigt stöd till internationellt ledande forskningsmiljöer bör

 

 

 

öka i det svenska forskningssystemet.

 

 

 

 

 

Vetenskapsrådet, Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap,

 

 

 

Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande och

 

 

 

Verket för innovationssystem bör under 2006–2008 tillsammans

 

 

 

tillföras 300 miljoner kronor för stöd till starka forskningsmiljöer.

 

 

 

Medlen bör fördelas med 210 miljoner kronor till Vetenskapsrådet,

 

 

 

10 miljoner

kronor

till

Forskningsrådet

för arbetsliv

och

 

 

 

socialvetenskap, 20 miljoner kronor till Forskningsrådet för miljö,

 

 

 

areella näringar och samhällsbyggande och 60 miljoner kronor till

 

 

 

Verket för innovationssystem.

 

 

 

 

 

 

Vetenskapsrådet bör tillföras 77 miljoner kronor 2006, ytterligare

 

 

 

73 miljoner kronor 2007 och ytterligare 60 miljoner kronor 2008.

 

 

 

 

Forskningsrådet för

arbetsliv och socialvetenskap bör tillföras

 

 

 

3 miljoner kronor 2006, ytterligare 2 miljoner kronor 2007 och

 

 

 

ytterligare 5 miljoner kronor 2008.

 

 

 

 

 

Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande

 

 

 

bör tillföras 5 miljoner kronor 2006, ytterligare 5 miljoner kronor

 

 

 

2007 och ytterligare 10 miljoner kronor 2008.

 

 

 

 

 

Verket för innovationssystem bör tillföras 15 miljoner kronor 2006,

 

 

 

ytterligare 20 miljoner kronor 2007 och ytterligare 25 miljoner kronor

 

 

 

2008.

 

 

 

 

 

 

 

 

Bakgrund: För att Sverige skall fortsätta vara en ledande

 

forskningsnation krävs såväl bredd och mångfald i forskningsinsatserna

 

som förmåga till profilering och kraftsamling inom strategiska

 

forskningsområden.

 

 

 

 

 

 

 

Bredd och mångfald i forskningen är viktigt för att svensk forskning

 

och samhälle skall kunna tillgodogöra sig forskningsrön från andra

 

länder och

för att skapa en

koppling mellan

grundutbildning

och

88

forskning. De fasta forskningsresurserna till universitet och

högskolor Prop. 2004/05:80

samt de projektanslag som fördelas via forskningsråden har haft och

kommer även framgent att ha en viktig roll för att ge den nödvändiga

bredden åt svensk forskning.

 

För ett litet land som Sverige är förmågan till profilering och

kraftsamling väsentlig för att kunna utveckla styrkeområden som når den

internationella forskningsfronten. Förmågan att samla

tillräckliga

resurser till den bästa forskningen är också av stor betydelse för Sveriges

 

förmåga att vidmakthålla och etablera forsknings- och innovationsmiljöer

 

som är attraktiva för kunskapsintensiva företag. För att vara

 

internationellt konkurrenskraftigt behöver Sverige tillgång till ett antal

 

internationellt ledande forsknings- och innovationsmiljöer där forskare

 

och företag samverkar nära inom områden där Sverige har komparativa

 

fördelar.

 

En viktig insats för att skapa kraftsamling är att ge de mest

 

framstående forskarna förutsättningar att bedriva långsiktig forskning i

 

kreativa och attraktiva forskningsmiljöer med kritisk massa. Många

 

länder strävar efter att inom sina forskningssystem skapa sådana miljöer,

 

vilka kan benämnas starka forskningsmiljöer, spetsforskningsenheter

 

eller på engelska, centres of excellence.

 

För att genomlysa internationella initiativ vad gäller starka

 

forskningsmiljöer och undersöka vilka lärdomar som kan dras inför den

 

framtida utvecklingen av den svenska forskningsfinansieringen,

 

färdigställdes inom Utbildningsdepartementet under våren 2004

 

promemorian Finansiering av starka forskningsmiljöer – en internationell

 

utblick (Ds 2004:21). Promemorian har remissbehandlats.

 

Promemorians förslag: Forskningsfinansieringssystemet bör utveckla

 

en integrerad strategi för att etablera starka forskningsmiljöer. Resurserna

 

för ändamålet bör öka med 200–435 miljoner kronor. De nya resurserna

 

bör i första hand stå öppna för starka forskningsmiljöer inom alla

 

vetenskapliga områden, men behov kan finnas av att också förstärka mer

 

riktade industrinära satsningar. En satsning på starka forskningsmiljöer

 

bör hanteras av Vetenskapsrådet och Verket för innovationssystem

 

(Vinnova), alternativt av alla forskningsråden med krav på gemensamma

 

satsningar. Stödet till en enskild forskningsmiljö bör som ett riktmärke

 

vara tio miljoner kronor per år under tio år. Huvudprincipen bör vara att

 

starka forskningsmiljöer förläggs till definierade universitetsmiljöer och

 

inte organiseras som nationella nätverk. De starka forskningsmiljöer som

 

inrättas bör etablera och driva forskarskolor. Systemet för finansiering av

 

starka forskningsmiljöer bör utvärderas i sin helhet efter åtta till tio år

 

och enskilda miljöer bör utvärderas efter fyra till fem år.

 

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna, inklusive

 

Vetenskapsrådet, Forskningsrådet för miljö, areella näringar och

 

samhällsbyggande (Formas), Forskningsrådet för arbetsliv och

 

socialvetenskap (FAS) och Vinnova, instämmer i behovet av en

 

integrerad strategi för att etablera starka forskningsmiljöer. Flera

 

instanser, främst Lunds universitet, Växjö universitet, Göteborgs

 

universitet, Umeå universitet, Karlstads universitet och Sveriges

 

lantbruksuniversitet, tvivlar på att en satsning på starka forskningsmiljöer

 

är det bästa sättet att gynna svensk forskning och efterlyser ytterligare

 

analyser. Växjö universitet ställer sig avvisande till förslaget, medan

89

 

Lunds universitet tillstyrker under förutsättning att nya resurser tillförs. Uppsala universitet tillstyrker en strategi för starka forskningsmiljöer, men efterlyser mer ingående analyser av frågan. Industrial Research Institutes in Sweden (IRIS) vill att industriforskningsinstituten skall involveras i större omfattning.

Nästan samtliga instanser som uttalar sig i frågan är positiva till att en satsning på starka forskningsmiljöer får en bred inriktning och är öppen för alla vetenskapsområden. Flera instanser pekar på behovet av att stödja starka forskningsmiljöer även inom tillämpad eller industrinära forskning. Kungl. Tekniska högskolan menar att om Sverige skall kunna konkurrera internationellt behövs en kraftsamling på vissa områden.

Göteborgs universitet och Högskolan på Gotland vill betona vikten av att det humanistiska forskningsområdet beaktas. Karolinska institutet anser att en extra satsning bör göras inom medicin. Högskolan i Borås understryker vikten av att satsa på tvär- och mångvetenskapliga forskningscentra samt centra med stor samhällsrelevans.

Flera instanser - däribland Högskolan i Kalmar, Högskolan i Skövde, Luleå tekniska universitet och Riksbankens Jubileumsfond - stödjer rekommendationerna om att tio procent av landets rådsforskningsbudget riktas till starka forskningsmiljöer, en årlig finansiering per miljö om tio miljoner kronor och en tioårig anslagsperiod. Örebro universitet,

Göteborgs universitet, Chalmers tekniska högskola AB och Växjö universitet befarar att tioåriga anslag kan hämma förnyelsen av forskningen. Formas framhåller att 10–12 år är en för lång period om den inte förenas med mellanliggande utvärderingar. FAS förordar en flexibel ordning, där stödets omfattning och varaktighet kan variera. Vetenskapsrådet anser att storleken på stödet måste relateras till den aktuella forskargruppens behov och utvecklingspotential. Flera instanser, bl.a. Göteborgs universitet, Umeå universitet och Sveriges lantbruksuniversitet, hävdar att även mindre miljöer kan vara innovativa med hög potential.

Många insatser, bl.a. Vetenskapsrådet, FAS, Formas och Vinnova samt flera större universitet och tekniska högskolor, tillstyrker principen att starka forskningsmiljöer bör förläggas till definierade universitetsmiljöer. Ungefär lika många instanser, särskilt bland de nya universiteten och högskolorna, betonar att stödet till starka forskningsmiljöer också bör kunna avse samverkan i nätverk.

En klar majoritet av remissinstanserna föredrar en organisatorisk lösning där alla forskningsråden och Vinnova deltar i en satsning på starka forskningsmiljöer. Samtidigt betonas vikten av samarbete mellan myndigheterna av flera instanser. En handfull instanser är beredda att ge ansvaret till Vetenskapsrådet och Vinnova eller bara till Vetenskapsrådet. Betydelsen av internationell peer-review vid bedömningen av ansökningar lyfts fram av flera instanser.

Många instanser är positiva till att knyta forskarskolor till starka forskningsmiljöer, men hävdar samtidigt att finansieringen av doktorander vid dessa forskarskolor kräver särskilda resurser. Denna åsikt framförs av bl.a. Karolinska institutet, Lunds universitet, Chalmers tekniska högskola och Formas. Högskolan i Skövde menar att forskarutbildningen bör hanteras för sig.

Prop. 2004/05:80

90

Flertalet remissinstanser som berör frågan stödjer promemorians Prop. 2004/05:80 rekommendation rörande behovet av utvärderingar av såväl hela

systemet för finansiering av starka forskningsmiljöer som enskilda forskningsmiljöer.

Skälen för regeringens bedömning

Behovet av starka forskningsmiljöer

Det går knappast att uppställa någon allmängiltig och stringent definition av begreppet stark forskningsmiljö. I tidigare arbeten från Vetenskapsrådet och i promemorian Finansiering av starka forskningsmiljöer – en internationell utblick anges emellertid några kännetecken för starka forskningsmiljöer

Högklassig forskningsverksamhet både kvalitativt och kvantitativt,

ett väl utvecklat samspel med andra nationella och internationella forskningsmiljöer,

stor nationell samt internationell visibilitet och attraktionskraft,

kombination av förnyelsekraft och god förankring i kringliggande forskningsfält,

innehåller ofta olika forskningsinriktningar eller discipliner som befruktar varandra,

ofta en tongivande forskare som inspiratör eller koordinator,

forskarna har högt ställda och gemensamma mål för verksamheten.

Ofta verkar de starka forskningsmiljöerna inom områden av särskild relevans för ett lands näringsliv och det är i dessa sammanhang mer rättvisande att tala om starka forsknings- och innovationsmiljöer.

Det finns flera skäl att satsa på starka forskningsmiljöer. Ett inomvetenskapligt motiv är att många nya och växande forskningsfält kräver en bred tvär- eller mångvetenskaplig kompetens. Många vetenskapliga frågeställningar återfinns i skärningen mellan olika discipliner och behöver bearbetas av forskare med olika disciplinär bakgrund. Inom flera områden blir forskningen också allt mer tekniskt avancerad och kräver dyrbar vetenskaplig utrustning som måste kunna utnyttjas gemensamt av ett större antal forskare.

Ur ett forskningspolitiskt perspektiv är etableringen av starka forskningsmiljöer ett effektivt sätt att bidra till kraftsamling och profilering av de nationella forskningsresurserna, särskilt om dessa satsningar kan samspela med universitets och högskolors generella prioriterings- och profileringsarbete.

En framgångsrik forskningsnation måste också kunna samla sina nationella resurser i tillräckligt hög utsträckning för att skapa forskningsmiljöer som är attraktiva för de internationellt mest ledande forskarna. För att erhålla medel från EU:s FoU-program krävs t.ex. starka grupperingar av forskare som har europeisk förankring och resurser för motfinansiering av EU-medel. Förekomsten av starka forskningsmiljöer

91

har även en gynnsam effekt på forskarutbildningen genom att erbjuda en

Prop. 2004/05:80

bra miljö för högklassiga och effektiva forskarskolor.

 

Ur ett näringspolitiskt perspektiv är tillgången till starka

 

forskningsmiljöer inom näringslivsrelevanta forskningsfält av stor vikt

 

för att öka konkurrenskraften hos kunskapsintensiva företag samt för att

 

öka Sveriges attraktionskraft för internationella FoU-investeringar.

 

I ett bredare samhällsperspektiv är det väsentligt att det finns tillgång

 

till koncentrerade forskningsinsatser i form av starka forskningsmiljöer

 

som kan stödja utvecklingen av välfärden och arbetet för en socialt och

 

ekologiskt hållbar utveckling.

 

Satsningar i Sverige och internationellt

 

Hittillsvarande insatser från forskningsfinansiärernas sida till stöd för

 

starka forskningsmiljöer har huvudsakligen riktats mot industrinära

 

forskning eller mot vissa strategiska forskningsområden.

 

Tidigare Närings- och teknikutvecklingsverket (Nutek) och senare

 

Vinnova samt Statens energimyndighet har gjort en viktig insats genom

 

sin tioåriga satsning på kompetenscentra för forskningssamverkan mellan

 

universitet och industri inom strategiska forskningsområden. Varje

 

centrum finansieras med högst sex miljoner kronor per år. Deltagande

 

universitet och företag skjuter vardera till minst lika mycket medel.

 

Stiftelsen för strategisk forskning (SSF) finansierar sedan 2002 tolv

 

strategiska forskningscentra inom områdena livsvetenskap och

 

mikroelektronik. Satsningen varar fem till sex år och varje centrum får

 

mellan sex och tolv miljoner kronor per år.

 

FAS stödjer sedan flera år tillbaka fyra mång- och tvärvetenskapliga

 

forskningscentra med totalt 20 miljoner kronor per år.

 

Vetenskapsrådet, Formas och Vinnova har tillsammans med SSF

 

gemensamt utlyst forskningsmedel för starka forskningsmiljöer.

 

Satsningen är uppdelad på olika delar som hanteras av respektive

 

myndighet och som består av 44 miljoner kronor från Vetenskapsrådet

 

för starka grundforskningsmiljöer, 25 miljoner kronor från Formas för

 

forskningscentra inom miljö, areella näringar och samhällsbyggande,

 

140 miljoner kronor från Vinnova till en ny generation av

 

kompetenscentra (Vinn Excellence Centre) samt 120 miljoner kronor

 

från SSF till strategiska centra. Bidragen till forskningsmiljöerna

 

förväntas ha en varaktighet på tre till tio år och omfatta mellan tre och tio

 

miljoner kronor per år och forskningsmiljö. Satsningen har redan

 

påbörjats av Vetenskapsrådet.

 

Bland övriga finansiärer gör även Riksbankens Jubileumsfond samt

 

Knut och Alice Wallenbergs stiftelse vissa insatser till stöd för starka

 

forskningsmiljöer.

 

Vad gäller forskningsutförarna bör nämnas att universitet och

 

högskolor har ett ansvar för att utveckla starka forskningsmiljöer samt

 

stimulera till profilering och prioritering av forskningen. Många lärosäten

 

beskriver i de forskningsstrategier som har lämnats till regeringen också

 

insatser för starka forskningsmiljöer. De stora lärosätena har t.ex.

 

program för strategiska satsningar där flera tiotals miljoner kronor

 

omfördelas. Vid mindre lärosäten kan forskare ofta söka finansiering från

 

medel som särskilt avsatts för strategiska satsningar. Många universitet

92

och högskolor tillämpar prestationsrelaterade modeller för fördelning av

Prop. 2004/05:80

anslagen för forskning och forskarutbildning.

 

Det har blivit allt vanligare att ledande forskningsnationer genomför

 

särskilda satsningar för att långsiktigt stödja forskningsmiljöer av

 

världsklass. Stora satsningar görs i bl.a. Schweiz, Tyskland, USA och i

 

våra nordiska grannländer. Gemensamt för länderna är att det centrala

 

motivet för satsningarna alltid är att erhålla en position vid den

 

internationella forskningsfronten, men ofta finns också samhälls- eller

 

näringslivsstrategiska syften. Satsningarna genomförs vanligen genom att

 

forskningsråd eller andra statliga forskningsfinansiärer, efter särskild

 

utlysning och granskning av internationell expertis, erbjuder långsiktig

 

finansiering, ofta 10-årig, och stora sammanhållna anslag ofta

 

10 miljoner kronor per år till ett utvalt antal forskningsmiljöer/centra.

 

Miljöerna varierar i storlek mellan 20 och 100 personer. Det satsas både

 

på miljöer som är geografiskt lokaliserade till en organisation, vanligen

 

ett universitet, och på miljöer som består av nätverk. Ofta finns en

 

strävan att koppla ihop starka forskningsmiljöer med högkvalitativ

 

forskarutbildning. Enligt Ds 2004:21 har satsningarna i andra länder

 

vanligen en omfattning som uppgår till 10–15 procent av de berörda

 

forskningsfinansiärernas anslag.

 

Ökade resurser till starka forskningsmiljöer

 

Regeringen gör bedömningen att tillgången till större forskningsanslag

 

som ger långsiktigt stöd till starka forskningsmiljöer av världsklass bör

 

öka i det svenska forskningssystemet. De insatser som hittills vidtagits av

 

olika forskningsfinansierande organ är värdefulla, men behöver

 

förstärkas och vidareutvecklas. Som redovisats ovan är förekomsten av

 

starka forskningsmiljöer av vital betydelse för forskningens utveckling

 

och för Sveriges konkurrenskraft. Den hårdnande internationella

 

konkurrensen inom forskning och näringsliv har också inneburit att

 

behovet av starka forskningsmiljöer ökat.

 

Det är oroande att de resurser som det svenska forskningssystemet

 

fördelar till kvalitetsgranskade starka forskningsmiljöer är relativt

 

begränsade vid en internationell jämförelse. Omfattningen på insatserna

 

från de forskningsfinansierande myndigheterna och SSF ligger i

 

förhållande till Sveriges folkmängd och volymen på svensk forskning

 

klart i underkant i förhållande till situationen i t.ex. våra nordiska

 

grannländer. Det nuvarande stödet till starka forskningsmiljöer i Sverige

 

är särskilt begränsat inom grundläggande forskning.

 

I flera andra länder har behovet av särskilda resurser för att nå

 

kraftsamling uppmärksammats och lett till stora och programliknande

 

satsningar för att främja just starka forskningsmiljöer. Satsningarna i

 

andra ledande forskningsnationer innebär att ett stort antal starka

 

forskningsmiljöer byggs upp och dessa miljöer bör kunna finna

 

likvärdiga samarbetspartners i det svenska forskningssystemet.

 

Mot denna bakgrund avser regeringen att göra en kraftfull satsning på

 

att etablera fler starka forskningsmiljöer i Sverige. Satsningen bör byggas

 

upp utifrån framgångsrika svenska och internationella förebilder.

 

Behovet av stora och långsiktiga bidrag till forskningsmiljöer finns

 

inom många områden i svensk forskning. Satsningen bör därför ha en

93

bred inriktning så till vida att den bör kanaliseras via flera statliga

Prop. 2004/05:80

forskningsfinansiärer och stå öppen för ansökningar inom alla

 

vetenskapsområden. Tyngdpunkten i satsningen bör emellertid ligga

 

inom den grundläggande forskningen, dvs. inom den sfär av forskningen

 

där kraftsamling varit svårast att få till stånd och där de svenska

 

insatserna är mest begränsade i ett internationellt perspektiv. Fortsatta

 

satsningar inom den tillväxtinriktade och industrinära forskningen är

 

samtidigt också motiverade för att bygga vidare på de goda erfarenheter

 

som finns av t.ex. den pågående satsningen på kompetenscentra. Även

 

insatser som stödjer utvecklingen av välfärden samt en socialt och

 

ekologiskt hållbar utveckling är angelägna.

 

Vetenskapsrådet, FAS, Formas och Vinnova bör alla inom sina

 

respektive ansvarsområden förstärka satsningarna på starka

 

forskningsmiljöer. Vetenskapsrådet bör stödja starka forskningsmiljöer

 

för nyfikenhetsstyrd och grundläggande forskning. Detta stöd bör stå

 

öppet för ansökningar inom alla de forskningsområden som ligger inom

 

rådets ansvarsområde. FAS och Formas bör främja starka

 

forskningsmiljöer för grundläggande och behovsmotiverad forskning

 

inom miljö, areella näringar och samhällsbyggande respektive inom

 

arbetsliv och socialvetenskap. Vinnova bör stödja starka forsknings- och

 

innovationsmiljöer som bedriver långsiktig behovsmotiverad forskning

 

av stort värde för svensk konkurrenskraft och en hållbar tillväxt.

 

Allmänna riktlinjer för satsningen på starka forskningsmiljöer

 

Stödet till starka forskningsmiljöer bör fördelas efter öppen utlysning av

 

medlen och efter noggrann prövning av de potentiella miljöernas

 

förutsättningar.

 

Ansvarig för en stark forskningsmiljö bör vara ett universitet eller en

 

högskola, antingen enskilt eller i samverkan med andra universitet och

 

högskolor eller forskningsinstitut.

 

Medlen för starka forskningsmiljöer skall utnyttjas för att stödja

 

miljöer som antingen befinner sig på internationell toppnivå inom sitt

 

forskningsfält eller som med det extra stödet bedöms kunna nå en

 

internationell tätposition. Det är angeläget att satsningen på starka

 

forskningsmiljöer inte enbart utnyttjas för att stödja redan etablerade

 

forskare och forskningsinriktningar. Satsningen måste också bidra till

 

forskningens förnyelse genom att ge utrymme för nya och kreativa

 

forskargrupper med stor framtida potential. Det viktigaste bedömnings-

 

kriteriet bör emellertid vara att den aktuella miljön kan prestera forskning

 

som är av högsta kvalitet även i ett internationellt perspektiv. Till grund

 

för de forskningsfinansierande myndigheternas beslut om bidrag till

 

starka forskningsmiljöer bör alltid ligga en oberoende bedömning av

 

internationellt ledande forskare, dvs. internationell peer-review.

 

En stark forskningsmiljö måste, vid sidan av den vetenskapliga

 

excellensen, kännetecknas av en god förmåga att kommunicera och

 

överföra sina forskningsresultat till olika avnämare. Särskilt för de starka

 

forsknings- och innovationsmiljöer som finansieras av Vinnova ställs,

 

utöver kravet på vetenskaplig excellens, också höga krav på miljöernas

 

relevans för svenskt näringsliv samt på deras förmåga att bidra till

 

innovationer och hållbar tillväxt. Viktiga kriterier för dessa miljöer bör

94

därför vara förmåga till samspel med FoU-baserade företag, förekomst

Prop. 2004/05:80

av effektiva stödfunktioner för kommersialisering av forskningsresultat

 

och tekniköverföring samt fungerande samfinansiering med deltagande

 

företag.

 

I förhållande till syftet att skapa dynamiska forskningsmiljöer med

 

tillräcklig storlek och goda förutsättningar för ett nära samarbete mellan

 

deltagande forskare är det en fördel om de starka forskningsmiljöerna är

 

geografiskt väl samlade. Enligt promemorian Starka forskningsmiljöer –

 

en internationell utblick bör därför huvudprincipen vara att en stark

 

forskningsmiljö skall förläggas till en definierad universitetsmiljö.

 

Samtidigt har flera remissinstanser påtalat att bredare nätverk kan vara

 

värdefulla för att skapa just kritisk massa, stimulera samverkan mellan

 

lärosäten och främja mångvetenskapligt samarbete.

 

Regeringens bedömning är att det ytterst måste vara kvaliteten och

 

potentialen i den forskning som skall finansieras, inte frågan om nätverk

 

eller ej, som avgör fördelningen av stödet till starka forskningsmiljöer.

 

En viss flexibilitet är också motiverad av att förutsättningarna är olika

 

inom olika vetenskapliga fält. Som huvudinriktning bör ändå gälla att en

 

stark forskningsmiljö skall vara samlad till en eller ett fåtal platser. Det

 

bör emellertid finnas utrymme för att stödja även geografiskt mer spridda

 

miljöer som består av väl sammanhållna forskarnätverk och där

 

miljöerna har förutsättningar för ett effektivt gemensamt arbete.

 

De starka forskningsmiljöerna bör ha goda förutsättningar att också

 

bedriva högkvalitativ forskarutbildning. För särskilt Vinnova, men även

 

för FAS och Formas, kan forskarskolor också vara ett viktigt verktyg för

 

att skapa samverkan mellan de starka forskningsmiljöerna och näringsliv

 

eller andra aktörer som efterfrågar forskarutbildad personal.

 

Myndigheterna bör därför utnyttja möjligheten att, där så i övrigt är

 

lämpligt, komplettera medlen till en stark forskningsmiljö med bidrag till

 

en forskarskola. I avsnitt 7.2.2 gör regeringen bedömningen att

 

forskningsråden och Vinnova bör tillföras särskilda medel för att

 

stimulera utvecklingen av forskarutbildningen genom att stödja

 

forskarskolor. Delar av dessa särskilda medel bör utnyttjas för att

 

etablera forskarskolor vid starka forskningsmiljöer.

 

Satsningen på starka forskningsmiljöer skall samspela med och stödja

 

det arbete med att prioritera och profilera forskningen som är ett ansvar

 

för varje universitet och högskola. Ansökningar om stöd till starka

 

forskningsmiljöer bör därför inte komma från enskilda forskare eller

 

forskargrupper, utan från berörda lärosäten. Av ett lärosätes ansökan om

 

stöd till en stark forskningsmiljö bör framgå hur den föreslagna

 

satsningen överensstämmer med lärosätets strategiska prioriteringar.

 

Dessa prioriteringar kan komma till uttryck i bl.a. de forskningsstrategier

 

som lärosätena arbetat fram på regeringens uppdrag.

 

Fördjupad samverkan mellan Vetenskapsrådet och Vinnova

 

En viktig del i den satsning som regeringen föreslår är att stimulera

 

uppbyggnaden av forskningsmiljöer som kan förena den

 

inomvetenskapliga excellens som står i fokus för Vetenskapsrådets

 

insatser med den innovativa potential som är ett viktigt syfte med

 

Vinnovas FoU-stöd. Nuteks och Vinnovas satsningar på

95

kompetenscentra har visat på den potential som ligger i att inom samma Prop. 2004/05:80 forskningsmiljö bedriva forskning som kombinerar inomvetenskapliga

perspektiv med tillämpningsnära problemställningar. Inom ramen för satsningen på starka forskningsmiljöer bör Vetenskapsrådet och Vinnova gemensamt utlysa, prioritera, finansiera och följa upp ett mindre antal miljöer som har särskilda förutsättningar att både utveckla svensk grundforskning och bidra till en hållbar tillväxt. Denna del av satsningen syftar till att förena Vetenskapsrådets kunskaper om villkoren för den nyfikenhetsstyrda och forskarinitierade forskningen med Vinnovas kompetens inom innovations- och tillväxtfrågor.

Regeringen avser att öronmärka delar av de medel som fördelas till satsningen på starka forskningsmiljöer för gemensamt beslutade satsningar enligt ovan.

Finansiering av starka forskningsmiljöer

För finansiering av starka forskningsmiljöer bör myndigheterna 2006–

2008 tillföras 300 miljoner kronor. Medlen bör fördelas

med

210 miljoner kronor till Vetenskapsrådet, 10 miljoner kronor

till

Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, 20 miljoner kronor till Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande samt 60 miljoner kronor till Verket för innovationssystem.

Vetenskapsrådet

bör tillföras

77 miljoner kronor 2006, ytterligare

73 miljoner kronor

2007 och

ytterligare 60 miljoner kronor 2008.

Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap bör tillföras 3 miljoner kronor 2006, ytterligare 2 miljoner kronor 2007 och ytterligare 5 miljoner kronor 2008. Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande bör tillföras 5 miljoner kronor 2006, ytterligare 5 miljoner kronor 2007 och ytterligare 10 miljoner kronor 2008. Verket för innovationssystem bör tillföras 15 miljoner kronor 2006, ytterligare 20 miljoner kronor 2007 och ytterligare 25 miljoner kronor 2008.

Genom att de nya resurserna för starka forskningsmiljöer tillförs stegvis under en treårsperiod kan myndigheterna utlysa medel i flera omgångar. Därmed begränsas inte satsningen till de förslag till starka forskningsmiljöer som föreligger redan när satsningen inleds.

De nya medlen för starka forskningsmiljöer skall komplettera och förstärka de insatser för starka forskningsmiljöer som myndigheterna redan genomför. Myndigheterna måste även utnyttja andra delar av sina anslag för ändamålet. Regeringen avser att noga följa upp att insatser för starka forskningsmiljöer får en hög prioritet inom myndigheterna.

De forskningsfinansierande myndigheterna bör inte helfinansiera starka forskningsmiljöer. Medverkande universitet, högskolor, forskningsinstitut, företag och övriga intressenter måste också bidra med betydande egna resurser till satsningen. I ansökan om stöd till en stark forskningsmiljö bör berört universitet eller högskola samt eventuella andra intressenter ange hur de avser att ekonomiskt eller på andra sätt bidra till utvecklingen av miljön. Ansvaret för finansieringen av en enskild forskningsmiljö bör klarläggas i skriftliga överenskommelser mellan de forskningsfinansierande myndigheterna och övriga intressenter. Av överenskommelserna måste också framgå hur den

96

framtida finansieringen av de aktuella miljöerna skall lösas när de Prop. 2004/05:80 forskningsfinansierande myndigheterna på sikt avvecklar sitt stöd.

För att kunna fylla sitt syfte måste stödet till starka forskningsmiljöer vara långsiktigt och kraftfullt. I rapporten Finansiering av starka forskningsmiljöer – en internationell utblick angavs som ett riktmärke att bidragsperioden för stöd till starka forskningsmiljöer borde vara 10 år och det årliga bidraget till en miljö uppgå till 10 miljoner kronor. Detta under förutsättning att den aktuella forskningsmiljön uppvisade tillfredsställande resultat vid mellanliggande utvärderingar.

Regeringen instämmer i likhet med flertalet remissinstanser i promemorians rekommendationer. Inom ramen för satsningen på starka forskningsmiljöer bör bidrag kunna ges i upp till 10 år och omfatta upp till 10 miljoner kronor per år. Regeringen ser samtidigt inte skäl att låta promemorians riktvärden utgöra generella krav för alla bidrag till starka forskningsmiljöer. Som flera remissinstanser påpekat kan de forsknings- finansierande myndigheterna behöva anpassa villkoren för stödet till de delvis olikartade förhållanden som råder inom olika vetenskapsområden och forskningsfält. Stödets utformning måste också anpassas till de konkreta förslag till satsningar på starka forskningsmiljöer som inkommer till de forskningsfinansierande myndigheterna.

Genomförande

Vetenskapsrådet, FAS, Formas och Vinnova bör inom sina respektive ansvarsområden genomföra satsningar på starka forskningsmiljöer enligt de riktlinjer som anges i denna proposition. Myndigheterna bör utarbeta närmare villkor och kriterier för stödet till starka forskningsmiljöer. Innan dessa fastställs bör myndigheterna samråda med universitet och högskolor, forskningsinstitut, näringslivsföreträdare och andra som kan komma att bli värdorganisationer, deltagare eller finansiärer av starka forskningsmiljöer. Det är också angeläget att myndigheterna samråder med och aktivt strävar efter konkret samverkan med andra forsknings- finansiärer, t.ex. forskningsstiftelserna, som har betydelse för det nationella arbetet för starka forskningsmiljöer.

En effektiv hantering av satsningen på starka forskningsmiljöer kräver samverkan och samordning mellan myndigheterna under olika faser av genomförandet. Utlysning av medel till starka forskningsmiljöer bör ske samordnat och myndigheterna bör så långt deras olika ansvarsområden tillåter använda gemensamma rutiner, krav och kriterier i hanteringen av satsningen. När miljöerna inlett sin verksamhet kan t.ex. myndighets- gemensamma krav på årlig uppföljning och redovisning ge förenklingar och rationaliseringar. Ytterligare områden för samverkan kan vara utvärderingar eller olika former av utbildningsinsatser för forskningsledare.

Regeringen avser att ge myndigheterna ett tydligt uppdrag att samverka kring satsningen på starka forskningsmiljöer och förutsätter att samordningen sker genom någon form av myndighetsgemensam arbetsgrupp eller motsvarande.

97

Uppföljning och utvärdering

Prop. 2004/05:80

Det är angeläget med en väl fungerande uppföljning av de starka

 

forskningsmiljöerna för att vid behov kunna sätta in stödjande eller

 

korrigerande insatser av olika slag. Med lämpliga intervall måste också

 

mer genomgripande utvärderingar genomföras som underlag för beslut

 

om fortsatt finansiering. Långsiktigheten i forskningsstödet får inte

 

innebära att forskningen tillåts stagnera i miljöer som tappat sin dynamik.

 

Behovet av sådan uppföljning och utvärdering har också lyfts fram av

 

remissinstanserna. Eftersom alla de berörda myndigheterna har en bred

 

erfarenhet av att utvärdera forskning ser regeringen emellertid inget

 

behov av att reglera de närmare formerna för denna utvärdering och

 

uppföljning. Regeringen förutsätter dock att satsningar som har en

 

varaktighet på upp till tio år blir föremål för flera utvärderingar under

 

verksamhetsperioden.

 

Det är på längre sikt också angeläget att satsningen på starka

 

forskningsmiljöer i sin helhet utvärderas för att analysera vilka effekter

 

den haft på utvecklingen av svensk forskning, innovation och dess

 

finansiering.

 

För att underlätta regeringens uppföljning och redovisning till

 

riksdagen avser regeringen att ge myndigheterna i uppdrag att

 

regelbundet lämna en samlad redogörelse för hur satsningen på starka

 

forskningsmiljöer utvecklas.

 

6.2 Forskningsinfrastruktur

Forskningens infrastruktur spelar en allt viktigare roll. De instrument som forskarna använder blir allt större och utnyttjas ofta av många forskargrupper. Staten finansierar därför genom Vetenskapsrådet dyrbar utrustning, nationella anläggningar för forskning samt avgifter för medlemskap i europeiska och andra internationella forsknings- anläggningar. Utöver dessa insatser finns större utrustning vid flera lärosäten där utrustningen är tillgänglig även för andra användare. De riktigt stora anläggningarna når kostnadsnivåer som gör det svårt för ett enskilt land att på egen hand finansiera konstruktion och drift och dessa drivs i form av större europeiska eller internationella samarbeten. De största av dessa är den europeiska kärnforskningsorganisationen, CERN i Genève, det europeiska sydobservatoriet, ESO med huvudkontor i München, det europeiska molekylärbiologiska laboratoriet, EMBL i Heidelberg samt den europeiska synkrotronljuskällan, ESRF i Grenoble. Förutom att sådan internationell samverkan gör anläggningarna ekonomiskt nåbara för varje enskilt medlemsland ger detta även upphov till större internationella samarbeten runt forskningsprojekten, något som är till ytterligare gagn för forskningens kvalitet.

Nedan beskrivs några nya projekt där forskningsfinansiärerna överväger finansiering i relation till behovet av stöd och medlemskap i andra pågående projekt.

Ett initiativ har tagits vid elektronacceleratorlaboratoriet MAX- laboratoriet för att utveckla ett koncept för frielektronlasrar i samband med en nästa generations synkrotron (MAX IV). Det finns även andra

98

mindre framskridna planer på frielektronlasrar för struktur- och materialstudier. Vetenskapsrådet har avsatt resurser för finansiering av utveckling av tekniska koncept med målet att en anläggning innehållande en frielektronlaser i framtiden byggs i Sverige.

Ett nytt program för acceleratorforskning, i syfte att skapa en nationell bas för svensk användning av internationella acceleratorfaciliteter, har övervägts i samband med Vetenskapsrådets förslag att avveckla The Svedberglaboratoriet och Manne Siegbahnlaboratoriet för fysik som nationella forskningsanläggningar.

I Europa planeras för flera nya anläggningar för frielektronlasrar och acceleratorfysik i vilka svenska fysiker kan delta. I Tyskland finns tre stora acceleratorprojekt. Vid Bessy i Berlin byggs en VUV- mjukröntgenfrielektronlaser, vid Desy i Hamburg planeras för en frielektronlaser för fotoner i röntgenområdet (TESLA X-FEL) och vid GSI i Darmstadt planeras en ny acceleratoranläggning för hadronfysik m.m. (FAIR – Facility for Antiproton and Ion Research). Finansieringen av de tyska projekten bygger på internationella ekonomiska åtaganden utöver den finansiering som den tyska staten och de tyska delstaterna tar på sig (50 procent av totalkostnaden för TESLA X-FEL, respektive 75 procent för FAIR). Avsikten är att de två projekten skall utvecklas till europeiska projekt med Tyskland som värdnation.

Vetenskapsrådet, Vinnova och SSF har genomfört en utvärdering av större laboratorier med renrum för mikroelektronikforskning, Halvledarlaboratoriet vid Kungl. tekniska högskolan, Ångström- laboratoriets renrum vid Uppsala universitet samt MC2 vid Chalmers tekniska högskola AB. Ett nationellt nätverk med uppgift att samordna och profilera verksamheterna vid dessa laboratorier har därvid föreslagits. Nätverket skulle även syfta till att förenkla och bredda användningen av laboratorierna.

Vetenskapsrådet har skapat ett geografiskt distribuerat centrum, Swedish National Infrastructure for Computing (SNIC), för samordning av högpresterande datorer i Sverige. Vid sidan av rådets basfinansiering har även andra finansiärer, exempelvis Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, beviljat medel. Detta centrum har möjliggjort för svenska forskare att delta i stora nordiska och europeiska samarbetsprojekt, t.ex. Nordic Data Grid Facility och Enabling Grids for European e-Science. Dessutom möjliggörs hemtagning av data från den nya partikelkollideraren LHC vid CERN.

Framtiden för The European Incoherent Scatter Facility (EISCAT) med huvudkontor i Kiruna måste beslutas under 2005. Vetenskapsrådet arbetar aktivt för att verksamheten vid EISCAT skall få en fortsättning på lämplig nivå även om några länder väljer att utträda ur samarbetet. Målet är att anläggningen skall få en fortsättning som internationell facilitet med huvudkontor i Sverige.

Staten finansierar via Vetenskapsrådet svenskt deltagande vid spallationskällan ISIS i England och vid kärnreaktorn ILL i Grenoble. Vetenskapsrådet bedömer att det finns ett behov av att långsiktigt öka det svenska engagemanget vid dessa neutronfaciliteter. Myndigheten avser med hänvisning till detta behov att utarbeta en långsiktig plan för svensk användning av neutronspridningsteknik.

Prop. 2004/05:80

99

Den information som finns samlad i de svenska biobankerna är viktig för att bl.a. utveckla kunskapsläget inom hälso- och sjukvården och för att kvalitetssäkra sådan verksamhet. Därtill är informationen av stor betydelse för forskningen. Kombinationen av klinisk forskning, nationella högkvalitativa register och offentliga biobanker utgör en grund för att bibehålla och vidareutveckla Sveriges ledande position inom vissa forskningsområden, såsom molekylär epidemiologi. Eftersom insamling, lagring och underhåll av biobanker är resurskrävande är det tänkbart att en särskild stödstruktur bör utformas. Ett sådant nationellt initiativ för att stödja svenska biobanker skulle även vara värdefullt för att kunna ta hand om informationen från de många genom- och proteomstudier som nu pågår både i Sverige och internationellt. Aktörer som berörs av frågan är framför allt Vetenskapsrådet, Statens medicinsk-etiska råd (SMER) och Socialstyrelsen.

Antalet kliniska läkemedelsprövningar som genomförs i Sverige har minskat de senaste åren enligt uppgifter från Läkemedelsverket. Kliniska läkemedelsprövningar är en lång och dyr process vilket innebär att det i huvudsak är större företag som har resurser för att genomföra dem. Mindre företag, såsom avknoppningsföretag vid lärosätena, väljer ofta att sälja intressanta läkemedelskandidater istället för att utveckla dem inom ramen för den egna verksamheten. Förutsättningarna medför även att det är svårt att utveckla läkemedel där den kommersiella fördelen inte är tydlig, t ex läkemedel avsedda för tredje världen.

Ett sätt att stödja kliniska läkemedelsprövningar skulle kunna vara att skapa en nationell centrumbildning med översikt över landets kliniska prövningar. En sådan centrumbildning skulle även kunna ha en nationell överblick över hälso- och sjukvårdsutförare och vilka patientunderlag som kan vara lämpade för framtida kliniska läkemedelsprövningar. Centrumbildningen skulle även kunna skapa forum för att förmedla kontakter mellan beställare, utförare, finansiärer och andra intressenter som är berörda av kliniska läkemedelsprövningar. De offentliga aktörer som berörs av frågan är framför allt Vetenskapsrådet, Läkemedelsverket och sjukvårdshuvudmännen.

Sverige har en väl upparbetad struktur för olika databaser och register som innehåller mycket värdefullt, ibland unikt, longitudinellt material. Olika ämnesområdes databaser och register kan på ett effektivt sätt berika varandra och öka det mångvetenskapliga samarbetet. Ett exempel på ett sådant område är ohälsa, där uppgifter i olika register och databaser inom t.ex. medicin och samhällsvetenskap med fördel kan studeras och jämföras. Vetenskapsrådets finansiering av forsknings- infrastruktur ökar bl.a. möjligheten till synlighet och användning inom humaniora och samhällsvetenskap av olika databaser och register såsom svenskt samhällsvetenskapligt dataarkiv (SSD). Stödet ökar dessutom förutsättningarna för samarbete över disciplingränserna och till svensk forsknings internationella konkurrenskraft. Regeringen har givit Vetenskapsrådet i uppdrag att kartlägga infrastrukturen inom humaniora och samhällsvetenskap, samt att föreslå en struktur för bevarande och tillhandahållande av databaserat material från human- och samhällsvetenskaperna. Uppdraget skall redovisas senast den 30 april 2005.

Prop. 2004/05:80

100

Ett förslag om en omfattande longitudinell kohortstudie har förts fram Prop. 2004/05:80 av olika forskningsfinansiärer, bl.a. Forskningsrådet för arbetsliv och

socialvetenskap (FAS). Detta s.k. Olivträdsprojektet, byggs upp på mångvetenskaplig grund för att följa cirka 100 000 barn under deras livstid. Projektet syftar till att presentera forskning och studier av barns utveckling i bl.a. medicinska och psykologiska avseenden, men kommer också att kunna ha potential att lämna bidrag till andra vetenskaps- områden allt eftersom barnen växer upp. Planer finns även på europeisk nivå att initiera ett liknande projekt. Olivträdsprojekt har potential att samla olika nationella aktörer på ett område där det finns hög kompetens i Sverige. Regeringen avser därför att ge Vetenskapsrådet i uppdrag att studera formerna för ett sådant projekt att uppskatta kostnaderna samt att se över möjligheterna till samfinansiering mellan berörda aktörer. Av särskild betydelse är att belysa projektets etiska aspekter, såsom frågor kring personlig integritet.

6.2.1Nationella forskningsanläggningar

Regeringens förslag: Regeringen skall inte längre besluta om nya nationella forskningsanläggningar.

Regeringens bedömning: Elektronacceleratorlaboratoriet MAX- laboratoriet vid Lunds universitet och Onsala rymdobservatorium vid Chalmers tekniska högskola AB bör även i fortsättningen utgöra nationella forskningsanläggningar vid Lunds universitet respektive Chalmers tekniska högskola AB.

Bakgrund: Med anledning av propositionerna 1992/93:170 och 1993/94:100 beslutade riksdagen att överföra ansvaret för drift och vetenskapliga bedömningar för fyra nationella forskningsanläggningar till Naturvetenskapliga forskningsrådet (bet. 1992/93:UbU15, rskr. 1992/93:388). Anläggningarna var MAX-laboratoriet vid Lunds universitet, Manne Siegbahn-laboratoriet vid Stockholms universitet, Onsala rymdobservatorium vid dåvarande Chalmers Tekniska Högskola och The Svedberg-laboratoriet vid Uppsala universitet. Ansvaret för dessa anläggningar övertogs 2001 av Vetenskapsrådet. Löner och driftmedel har finansierats genom bidrag från rådet medan anläggningarnas fasta utgifter har finansierats av lärosätet.

I regleringsbrevet för 2002 uppdrogs åt Vetenskapsrådet att utifrån vetenskapliga utvärderingar och andra analyser lämna förslag på vilka verksamheter som bör ha ställning som en nationell forsknings- anläggning. Utifrån detta uppdrag genomförde Vetenskapsrådet en internationell utvärdering av forskningen vid de nationella anläggningarna (Review of the Swedish National Facilities 2002, Vetenskapsrådets rapport 2002:6). Utvärderingen rekommenderade en resursförstärkning eller, om detta inte var möjligt, att Vetenskapsrådet prioriterar verksamheten vid MAX-laboratoriet och vid Onsala rymdobservatorium. Utvärderingen föreslog även att ett nationellt acceleratorfysikprogram skulle inrättas för utveckling av framtida acceleratorer i Sverige samt för medverkan i större internationella

acceleratorprojekt. Vidare föreslogs att en nationell astronomipanel

101

skapas med uppgift att samordna svensk astronomiforskning skulle skapas.

För att säkerställa verksamheten vid MAX-laboratoriet och Onsala rymdobservatorium har Vetenskapsrådet med anledning av utvärderingen beslutat att driftsbidragen till The Svedberg-laboratoriet och Manne Siegbahn-laboratoriet skall nedtrappas och rådet har föreslagit att anläggningarnas status som nationella anläggningar skulle avslutas (U2002/4079/F). Förutom överföring av anslagen från The Svedberg- laboratoriet och Manne Siegbahn-laboratoriet till MAX-laboratoriet och Onsala rymdobservatorium har Vetenskapsrådet bedömt att driftbidraget till MAX-laboratoriet på sikt måste mer än fördubblas och att driftbidraget till Onsala rymdobservatorium bör ökas.

I enlighet med rådets förslag beslutade regeringen hösten 2003 att Manne Siegbahn-laboratoriet och The Svedberg-laboratoriet skulle upphöra som nationella forskningsanläggningar genom upphävande av förordningen (1995:966) om den nationella forskningsanläggningen Manne Siegbahn-laboratoriet och förordningen (1994:948) om den nationella forskningsanläggningen acceleratorlaboratoriet (The Svedberg-laboratoriet) i Uppsala.

Vetenskapsrådet har i en skrivelse till regeringen (U2002/4079/F) påpekat att en tydlig process bör utarbetas för hur nya nationella åtaganden liknande dagens nationella forskningsanläggningar görs. Rådet har utifrån detta påpekande föreslagit regeringen att det skall diskuteras om Vetenskapsrådet bör och formellt kan ta eget ansvar för inrättande och avveckling av nationella anläggningar.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen instämmer med Vetenskapsrådet om att beslut om att göra dyrbar vetenskaplig utrustning tillgänglig för forskare från universitet, högskolor och övriga forskningsinstitutioner och forskare från andra länder inte bör fattas av regeringen. Beslut om sådan verksamhet bör fattas i nära anslutning till den vetenskapliga verksamheten och kompetensen. Det föreslås därför att regeringen i fortsättningen inte skall besluta om nya nationella anläggningar.

En myndighet under regeringen, såsom Vetenskapsrådet, bör inte fatta beslut om organisation vid en annan myndighet. Däremot framstår det enligt regeringens mening som en lämplig ordning att Vetenskapsrådet beviljar bidrag till dyrbar vetenskaplig utrustning vid ett lärosäte i syfte att utrustningen skall göras tillgänglig för forskare från universitet, högskolor och övriga forskningsinstitutioner i Sverige samt för forskare från andra länder.

Lärosäten med erfarenhet av värdskap av nationella anläggningar samt Vetenskapsrådet har beretts möjlighet att yttra sig över ett förslag till en sådan ordning. Dessa har ställt sig positiva till förslaget. Lunds universitet, som är värd för den nationella anläggningen MAX- laboratoriet, instämmer med förslaget. Universitetet påpekar att det även är nödvändigt att finna en tydligare ordning för hur en avveckling av en nationell anläggning skall göras och är beredd att föra diskussioner med Vetenskapsrådet om detta. Stockholms universitet, som är värd för den tidigare nationella anläggningen Manne Siegbahn-laboratoriet, stöder i sitt svar den föreslagna nyordningen och påpekar att rådet genom bildandet av kommittén för forskningsinfrastruktur får ett särskilt organ

Prop. 2004/05:80

102

för bedömning av frågor om nationellt tillgängliggörande av tung Prop. 2004/05:80 utrustning. Universitetet betonar att Vetenskapsrådet får en viktig roll

som finansiär av sådana initiativ. Uppsala universitet, som är värd för den tidigare nationella anläggningen The Svedberg-laboratoriet, påpekar att ett lärosäte som är värd för en nationell anläggning har ett förhandlingsunderläge gentemot Vetenskapsrådet vid diskussion om avslutning av forskning som lärosätet medverkat ekonomiskt till att bygga upp. Med hittillsvarande ordning är det därför enligt universitetets uppfattning alltför riskfyllt för ett lärosäte att vara värduniversitet eftersom detta kan medföra en risk för att medel från universitet förs över från universitet till en nationell anläggning under Vetenskapsrådet. Universitetet anser även att organisationsformen för de två återstående nationella anläggningarna bör diskuteras i detta sammanhang. Vetenskapsrådet anser att föreliggande förslag är en lämplig modell.

Regeringens bedömning är att tillgängligheten till dyrbar vetenskaplig utrustning bör finansieras och organiseras genom att Vetenskapsrådet beviljar bidrag till dyrbar vetenskaplig utrustning vid ett lärosäte i syfte att utrustningen skall göras tillgänglig för forskare från universitet, högskolor och övriga forskningsinstitutioner i Sverige samt för forskare från andra länder.

Regeringen ser dock ingen anledning till att ändra organisationen för de två nuvarande nationella forskningsanläggningarna, Elektron- acceleratorlaboratoriet, MAX-laboratoriet, vid Lunds universitet och Onsala rymdobservatorium vid Chalmers tekniska högskola AB. Finansieringen av dessa pågår efter överenskommelser mellan finansiärer och respektive lärosäte och det gagnar inte anläggningarna att bryta dessa överenskommelser till förmån för en ny organisationsform. Det är därför regeringens bedömning att MAX-laboratoriet även i fortsättningen skall utgöra en sådan särskild inrättning som avses i 3 kap. 8 § högskoleförordningen (1993:100) vid Lunds universitet och att Onsala rymdobservatorium skall utgöra en nationell forskningsanläggning enligt avtal mellan staten och Chalmers tekniska högskola AB.

6.2.2Finansiering av forskningsinfrastruktur

Regeringens bedömning: Vetenskapsrådet bör under 2007–2008 tillföras 42 miljoner kronor för stöd till forskningsinfrastruktur inom alla områden. Resurserna bör öka med 30 miljoner kronor 2007 och ytterligare 12 miljoner kronor 2008.

Bakgrund: Tillgång till dyrbar utrustning och större forskningsinfrastruktur blir allt viktigare för svensk forskning. Om Sverige även i framtiden skall befinna sig vid den internationella forskningsfronten måste finansiärerna avsätta en andel av budgeten för sådan infrastruktur. I något forum måste en avvägning mellan satsningar på infrastruktur för forskning och forskningsprojekt göras, liksom även en avvägning mellan satsningar på infrastruktur på nationell respektive internationell basis. Dessa avvägningar kräver ett genomarbetat beslutsunderlag och Vetenskapsrådet har i den forskningsstrategi som

lämnats till regeringen konstaterat att strategiska överväganden om

103

forskningens infrastruktur försvåras av att beslutsbefogenheter har lagts Prop. 2004/05:80 på skilda nivåer inom organisationen både avseende uppdelning på olika

anslagsposter och avseende delat ansvar för internationellt forskningssamarbete mellan styrelsen och ämnesråden. Då internationella frågor om infrastruktur formellt måste behandlas av såväl styrelsen som berört ämnesråd leder detta enligt rådet till försvagat svenskt agerande i internationella sammanhang.

Från den 1 januari 2005 finns vid Vetenskapsrådet en särskild kommitté för infrastrukturfrågor för beredning inför styrelsens beslut om prioritering av infrastruktur samt för bedömning av ansökningar från lärosäten och forskare rörande dyrbar vetenskaplig utrustning. Kommittén har en majoritet av forskare som utses av Vetenskapsrådets styrelsen, men där även andra organisationer ges möjligheten att föreslå ledamöter. Kommitténs kompetens skall täcka hela den verksamhet inom Vetenskapsrådet och andra forskningsfinansiärer som behöver utnyttja forskningsinfrastruktur. Samarbete och nära kontakt med ämnesråden och andra myndigheter är viktig och kan etableras genom att dessa på något sätt är representerade i kommittén.

Som en följd av rådets nya interna organisation för hantering av forskningsinfrastruktur föreslog regeringen i budgetpropositionen för 2005 att Vetenskapsrådets medel inom anslagsposterna 1–3 som är avsedda för infrastruktur, inklusive internationella forsknings- anläggningar, samt anslagspost 5 och medlen i anslagsposten 6 förs till en gemensam anslagspost. Den nya anslagsposten betecknas 5, Övrig forskningsfinansiering m.m.

Skälen för regeringens bedömning: Infrastruktur för forskning, som t.ex. stora anläggningar samt databaser och nätverk, får allt större betydelse för på forskningen. Tillgång till sådan infrastruktur, vare sig den är en enskild anläggning eller distribuerad utrustning, placerad i Sverige eller utomlands, är av stor och ökande betydelse för svenska forskare. Det är därför viktigt att forskningsfinansiärerna avsätter tillräckliga medel för dyrbar utrustning och annan forsknings- infrastruktur. Dessutom är samverkan mellan forskningsfinansiärer, såväl svenska som utländska, nödvändig för ett effektivt resursutnyttjande och i många fall den enda möjligheten att åstadkomma och driva en infrastruktur.

Vetenskapsrådet bör under åren 2007–2008 tillföras 42 miljoner kronor för stöd till forskningsinfrastruktur inom alla områden. Resurserna bör öka med 30 miljoner kronor 2007 och ytterligare 12 miljoner kronor 2008.

6.3Forskningsbibliotek och arkiv

Kungl. biblioteket (KB) är Sveriges nationalbibliotek och Statens ljud- och bildarkiv (SLBA) är nationalarkiv för ljud och rörliga bilder. Myndigheternas uppgifter är att samla in, bevara och tillhandahålla den del av medieutbudet i Sverige som offentliggörs i form av tryckt material, ljud och rörliga bilder. Verksamheten baseras huvudsakligen på bestämmelser i lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument.

Pliktlagen härstammar från mitten av 1600-talet då alla boktryckare

104

skickade exemplar av varje tryckt skrift till Kungl. biblioteket. Från och Prop. 2004/05:80 med 1979, då SLBA bildades, omfattas även ljud och rörliga bilder av

pliktlagen.

Målet för myndigheternas verksamhet är att förbättra informationsförsörjningen till forskningen genom att öka tillgängligheten till svenskt tryck, ljud och rörliga bilder och därigenom främja den svenska forskningens kvalitet.

Informationstekniken har gått snabbt framåt och revolutionerat såväl produktions- som bevarandeteknik samt arbets- och sökmetoder inom sektorn. Tekniken och bibliotekens databaser har givit nya möjligheter för spridning av forskning. En omfattande utbyggnad har skett av högskolan och Sveriges nätuniversitet har etablerats. Pedagogiken har förändrats, vilket bl.a. har ökat bibliotekens och arkivens roll som lärande resurs.

Mediesamhället har ändrat karaktär och använder ny teknik och Internet. Utvecklingen på det informationstekniska området sker allt snabbare. Ljud- och bildmaterial produceras i nya former och i nya tekniska system. För att det material som redan har samlats in skall kunna bevaras för eftervärlden krävs att materialet förs över till modernare informationsbärare, s.k. migrering.

Regeringen tillsatte under 2003 särskilda utredare för att se över Kungl. bibliotekets respektive Statens ljud- och bildarkivs verksamheter och arbetsformer. Uppdragen resulterade i två betänkanden, KB - ett nav i kunskapssamhället. Kungl. biblioteket - Sveriges nationalbibliotek. Verksamhet och visioner (SOU 2003:129) respektive Bevara ljud och rörlig bild. Insamling, migrering – prioritering (SOU 2004:53).

6.3.1Statens ljud- och bildarkiv

Regeringens bedömning: Statens ljud- och bildarkiv bör 2006 tillföras 5 miljoner kronor för att möta den tekniska utvecklingen på området och för egen insamling av material vid arkivet. Myndigheten bör därutöver för vart och ett av åren 2006 och 2007 tillföras en tillfällig resursförstärkning på 10 miljoner kronor för pågående verksamhet med att föra över insamlat material från public service- sändningar i analog form till ny teknik.

Utredningens förslag: Pliktlagens totalprincip styr verksamheten vid Statens ljud- och bildarkiv (SLBA), bland annat skall allt som sänds markbundet eller genom satellitsändning från Sverige med betydelse för svenska förhållanden samlas in. SLBA-utredningen (SOU 2004:53) föreslår inga genomgripande förändringar i pliktlagen och stödjer de förslagen i KB-utredningens betänkande KB – ett nav i kunskapssamhället (SOU 2003:129) som bl.a. rör pliktleverans av distansöverfört digitalt material, se avsnitt 6.3.2.

Mot bakgrund av den explosionsartade utvecklingen som varit och väntas fortsätta på medieområdet, anser utredaren att det är nödvändigt att göra prioriteringar för verksamheten i syfte att undvika ohanterliga volymer av material. Unicitet, dvs. unikt material föreslås vara en

prioritering för vad som skall samlas in och bevaras. Detta skulle

105

innebära att repriser inte bevaras eller samlas in i fortsättningen. Olika textningar av program eller s.k. kommentatorer anses inte heller kvalificera som unicitet. Som komplement föreslås att programtablåer sparas och att en total insamling görs under fyra veckor per år för att visa programflödet, på- och avannonseringar samt reklaminslag. Som en följd av SLBA:s uppgift att vara nationalarkiv föreslås svensk produktion att vara den andra prioriteringen för insamlings- och bevarandeinsatser.

Utredningen konstaterar att det saknas lagtekniska hinder för myndigheten att göra egen insamling och att det nu finns tekniska möjligheter för detta. Egen insamling vid arkivet som metod för insamling av material istället för pliktleverans, skulle erbjuda möjlighet att redan vid källan välja bort t.ex. dubbletter. Utredningen föreslår en förändring i 18 § lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument för att ge SLBA rätten att undanta leverantörer från pliktleverans allt eftersom myndigheten arbetar upp egen kapacitet att själv samla in materialet. Ett tillägg i lagens 37 § att inte kunna överklaga ett sådant beslut föreslås också.

Utredaren skissar på ett 10-årigt projekt under SLBA:s huvudmannaskap för att föra över insamlat material i analog form till nya tekniska informationsbärare, s.k. migrering. Kostnaderna är svåra att beräkna. En miniminivå uppskattas till 30 miljoner kronor per år för ett projekt i mindre skala där verksamheten byggs upp successivt under tre år och sedan utvärderas. Ett större grepp skulle vara att avsätta 90 miljoner kronor årligen under en tio-årsperiod. Som förslag till finansieringskällor ges utökat samarbete med samarbetspartners såsom Sveriges television AB (SVT AB), Sveriges radio AB (SR AB), Stiftelsen svenska filminstitutet (SFI), TV4 AB, liksom regional- eller strukturfondsmedel.

Remissinstanserna: Många remissinstanser tillstyrker i huvudsak förslagen om principer för prioritering och urval vid migrering och framtida insamling, egen insamling samt migreringsprojektet.

Ett antal remissinstanser påtalar att utredarens definition av svenska förhållanden är otydlig. Riksbankens Jubileumsfond anser att begreppet borde problematiseras mer och Riksarkivet vill att kriterierna för prioritering skall diskuteras ytterligare.

Ett stort antal remissinstanser tillstyrker att SLBA ges i uppdrag att samla in radio- och televisionsprogram genom egen insamling och att myndigheten kan ge undantag från leveransplikt. Vetenskapsrådet menar att SLBA inom sitt ansvarsområde bör få avgöra vilket material som skall pliktlevereras och i vilken form. Örebro universitet anser att den framtida insamlingen och prioriteringen bör inkludera synpunkter från forskarvärlden i större omfattning än vad som varit fallet. Linköpings universitetsbibliotek ställer sig tveksamt till egen insamling. Argumentet att höja kvaliteten till den nivå att den säkerställer största möjliga användningsområde rimmar inte med portalparagrafen att pliktexemplar skall bevaras och tillhandahållas för forskning och studier.

Majoriteten av remissinstanserna stödjer migreringsåtgärder, dvs. att insamlat material förs över till nya tekniska system. Många instanser, däribland Kungl. Biblioteket, Statens ljud- och bildarkiv, Örebro universitet, Sveriges television AB, och Sveriges radio AB, poängterar vikten av samarbete mellan institutioner. Många för fram vikten av ett

Prop. 2004/05:80

106

snabbt igångsättande av projektet, däribland Sveriges radio AB, Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (Klys) och Copyswede. Statens ljud- och bildarkiv och Sveriges radio AB hävdar att projektet bör utvärderas efter en treårsperiod.

Ett stort antal av remissinstanserna har kommenterat användarperspektivet utifrån ett antal aspekter. Stockholms universitet, Örebro universitet, Linköpings universitetsbibliotek, Lunds universitet och Riksbankens Jubileumsfond ser det som en allvarlig brist att utredningen inte är bättre förankrad i forskarvärlden.

Statens ljud- och bildarkiv och Sveriges television AB tar upp vikten av att kvaliteten håller en hög nivå vid den digitala inspelningen. Riksantikvarieämbetet vill nå nya och större användargrupper i samband med migreringen, förutsatt att de upphovsrättsliga problemen kan lösas.

Filmproducenternas rättighetsförening, Klys och Copyswede hävdar att nya distributionsvägar bör resultera i nya avtal och avtalslicenser. Flera av remissinstanserna, bl.a. Myndigheten för Sveriges nätuniversitet, Lunds universitet, Radio- och TV-verket, Journalistförbundet och

Utbildningsradion vill att frågan om pliktleverans av distansöverfört, digitalt material skall ses över i likhet med KB-utredningens förslag (SOU 2003:129), se avsnitt 6.3.2.

De två olika modellerna för migreringen har lika stort stöd bland remissinstanserna. Samarbetsvinster och synergieffekter påtalas av flera remissinstanser. Vetenskapsrådet, Kungl. Biblioteket, Statens ljud-och bildarkiv, Riksarkivet och Sveriges Radio AB förespråkar ett ökat samarbete och erfarenhetutbyte kring migreringsfrågan. Stockholms universitet anser att en mer distinkt analys av nyttjandeförutsättningarna bör följa ett så stort projekt. Statskontoret menar att finansieringskällorna är otillräckliga och Linköpings universitetsbibliotek hävdar att projektet är orimligt dyrt.

Skälen för regeringens bedömning: Statens ljud- och bildarkiv har verkat under 25 år och har, utifrån pliktlagens totalprincip, samlat in mycket stora bestånd. Detta gör SLBA till ett unikt arkiv i ett internationellt perspektiv. Inte minst det faktum att pliktlagen säkrat flödet i de nationella sändningarna innebär att arkivets samlingar inte enbart innehar de enskilda programmen utan även deras på- och avannonseringar liksom reklaminslag, vilket är värdefullt ur forskningssynpunkt.

Regeringen delar dock utredarens uppfattning att den explosionsartade utvecklingen på mediaområdet gör det nödvändigt att både sätta upp principer för urval vid insamling av material och migrering av redan insamlat material och att ge arkivet möjlighet till egen insamling. Detta medför i sin tur ett behov av lagändring så att myndigheten kan ge undantag från leverensplikt vid arkivets egen insamling. Regeringen avser att återkomma om förslag till ändringar i lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument, se även avsnitt 6.3.2.

Utredaren slår i betänkandet Bevara ljud och rörlig bild. Insamling, migrering – prioritering (SOU 2004:53) fast att de två centrala faktorer, som kunnat skönjas under en längre tid och som inverkar på SLBA:s förutsättningar att utföra sitt uppdrag framöver, är ljud- och bildmediernas omfattning och inriktning samt tekniska lösningar för långsiktigt bevarande och tillhandahållande.

Prop. 2004/05:80

107

De senaste åren har inneburit ett genomgripande tekniskt systemskifte. Prop. 2004/05:80 Den digitala tekniken är på väg att ersätta den analoga på nästan alla

ljud- och bildområden. Utbudsökningen på framför allt radio- och TV- området fortsätter och nya medier, såsom Internet och andra nätverk, kommer med största sannolikhet att öka sina roller som distribution- kanaler. Utvecklingen kommer att kräva mer avancerade IT-kunskaper och ställer andra krav på arbetsformer. Samtidigt är det viktigt att upprätthålla kunskapen om äldre tekniska system och om samlingarna.

Teknikutvecklingen skapar möjligheter att förändra myndighetens verksamhet i grunden. Egen insamling vid arkivet kan förbättra kvaliteten på insamlat material och därmed minska framtida bevarandeinsatser, liksom kostnader för hantering, lagring och tillhandahållande av materialet. Utvecklingen på området ger tekniska förutsättningar för förbättrad informationsförsörjning till forskar- samhället och området erbjuds en kvalitets- och kompetens-höjning. Statens ljud- och bildarkiv arbetar sedan ett par år aktivt med utvecklingsprojekt för att använda ny teknik i verksamheten i syfte att samla in och omhänderta material så effektivt som möjligt.

Regeringen bedömer att det är viktigt att arkivet ges bättre förutsättningar för att uppfylla sitt uppdrag. I syfte att säkra insamling, bevarande och tillhandahållande av ljud och rörliga bilder med hög kvalitet för framtida forskning, bör Statens ljud- och bildarkiv 2006 tillföras 5 miljoner kronor för att möta den tekniska utvecklingen på området samt möjliggöra egen insamling av material vid arkivet. För vart och ett av åren 2006 och 2007 bör myndigheten därutöver tillföras en tillfällig resursförstärkning på 10 miljoner kronor för pågående verksamhet med att migrera insamlat material från public service- sändningar till ny teknik. För att undvika dubbelarbete och säkra hög kvalitet på materialet är det etablerade samarbetet mellan SLBA och aktörer såsom Sveriges television AB, Sveriges radio AB, SFI, etc. av stor betydelse för migreringens genomförande.

6.3.2Kungl. biblioteket

Regeringens bedömning: Lagen (1993:1392) om pliktleverans av dokument bör ses över så att lagen omfattar även s.k. distansöverfört digitalt material, egen insamling och pliktupplaga.

Utredningens förslag: Utredaren ser inga behov av att förändra grundprinciperna i lagen (1993:1392) om pliktexemplar. Kungl. biblioteket (KB) föreslås fortsätta samla in allt svenskt tryck med förtydligande av begreppet ”svenska förhållanden” som tillägg i lagens 4 §. Utredaren vill dock se en utökning av lagen till att även omfatta digitalt publicerat material, s.k. distansöverfört digitalt material. För detta ändamål föreslås ett flertal ändringar och tillägg i pliktlagen.

Utredaren föreslår en reglering av pliktleveransmässig upplaga. Upplagor mellan 80 och 199 exemplar föreslås bli leveranspliktiga i två exemplar till KB och Lunds universitetsbibliotek. Detsamma gäller affischer i en upplaga om minst 10 exemplar. Upplagor över 199

exemplar föreslås levereras till samtliga sju pliktmottagande bibliotek.

108

Härav ger utredaren förslag till ändringar eller tillägg i 5–6 och 8 a §§ i Prop. 2004/05:80

 

lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument.

 

I syfte att ge svenska studenter och forskare mer användarvänlig

 

tillgång till kvalificerad digital information, föreslår utredaren att ett

 

nätbibliotek etableras som ett nationellt insatsprogram för samordnad

 

digital informationsförsörjning för utbildning och forskning.

 

Utredaren lägger förslag om ett handlingsprogram för digitalisering,

 

Kulturarv till mångas glädje och nytta. Programmet syftar till att öka

 

tillgängligheten till det svenska kulturarvet för dagens forskare,

 

studerande och allmänhet. Urval för digitalisering skall göras med

 

hänsyn till forskningens och utbildningens behov. I förslaget ingår även

 

ett projekt med inriktning mot grundskolan.

 

Utredningen föreslår vidare att Libris katalogsystem skall utvecklas

 

mot ett fullständigt nationellt bibliotekssystem inklusive låne- och

 

inköpsrutiner samt att Libris övertar funktioner som normalt sköts av de

 

enskilda bibliotekens system.

 

Utredaren är av uppfattningen att verksamheten vid KB:s avdelning för

 

nationell samordning och utveckling (Bibsam) är angelägen och av hög

 

kvalitet men att det finns utrymme att utveckla den. Utredaren ser också

 

ett behov av ökad nationell samordning i bibliotekssystemet som helhet

 

till stöd för forskning och utbildning. Därför föreslås KB få regeringens

 

uppdrag att ta fram en strategi för arbetet med att utveckla och samordna

 

biblioteksresurserna för brukarnas bästa och för ett effektivt

 

resursutnyttjande.

 

Utredaren lämnar lagförslag till skydd för värdefulla äldre

 

boksamlingar och enskilda verk.

 

Vidare föreslås att en nationell bevarandeplan och ett nationellt

 

bevarandesekretariat inrättas. En utökad forskarutbildning i ämnen med

 

anknytning till bibliotekens verksamhet föreslås också.

 

De totala kostnaderna för samtliga förslag under perioden 2005–2008

 

beräknas till drygt 52 miljoner kronor och för perioden 2009–2016 till

 

drygt 35 miljoner kronor samt sex miljoner kronor under samma period

 

till forskarutbildningen. Åtgärderna föreslås finansieras genom

 

omprioriteringar, samordningsvinster och reformmedel, liksom bidrag

 

från fonder och stiftelser samt egeninsatser från KB.

 

Remissinstanserna: I remitteringen av betänkandet begärdes

 

synpunkter in på KB:s förutsättningar att samla in, bevara och

 

tillhandahålla det svenska trycket, konsekvenser av förändringar i trycket

 

och digitala publikationer samt KB:s samordnande roll för

 

forskningsbiblioteken.

 

Det finns en bred enighet bland remissinstanserna att även

 

distansöverfört material skall pliktlevereras. Många remissinstanser

 

efterlyser en skarpare definition av utredarens begrepp viss permanent

 

karaktär, liksom var skiljelinjen går mellan beständigt och obeständigt

 

material. Datainspektionen hävdar att förslaget i dess nuvarande form

 

inte kan ligga till grund för lagstiftning. En utvidgning av pliktexemplar

 

till att omfatta distansöverfört material kan innebära integritetskänslig

 

behandling av personuppgifter. Statens ljud- och bildarkiv, Radio- och

 

TV-verket och Utbildningsradion påtalar att förslaget om distansöverfört

 

material är otillräckligt och att fler analyser bör göras. Den

 

upphovsrättsliga aspekten bör diskuteras mer ingående anser Sveriges

109

 

författarförbund, Journalistförbundet och Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (Klys). Högskolan Jönköping, Sveriges lantbruksuniversitet, Tal- och punktskriftsbiblioteket, Landstinget Västernorrland och Svensk biblioteksförening vill ha ytterligare klarhet i frågor om materialets tillgänglighet och utlån. Tidningsutgivarna anser det oacceptabelt att överhuvudtaget tillgängliggöra material på distans.

Kungl. biblioteket framhåller att tydlighet är den största vinsten med förslaget om upplaga för leveranspliktigt material, då detta saknas i nuvarande lagstiftning. Stockholms universitet vill att tryckta doktorsavhandlingar levereras till samtliga pliktbibliotek även om utgivningen understiger 200 exemplar. Statens kulturråd och Myndigheten för skolutveckling framför att pliktleverans av talböcker inte omfattas av förslaget.

Det råder en stor samstämmighet om inrättandet av ett s.k. nätbibliotek i syfte att förbättra den högre utbildningens och forskningens informationssökning och utveckla högskolans digitala publicering. Kungl. biblioteket ser förslaget om ett nätbibliotek som utredningens centrala förslag och framför att likartade program genomförs i en rad för Sverige jämförbara länder. Uppsala universitet framför att mycket av arbetet med att fylla ett nätbibliotek med innehåll måste göras lokalt. Svensk biblioteksförening menar att övriga forskningsbibliotek, folkbibliotek, landstingsbibliotek och myndighetsbibliotek kan tillföra värdefulla tjänster och produkter till ett nätbibliotek. Statens ljud- och bildarkiv ser positivt på ett nätbibliotek. Ny teknik kommer att effektivt tillhandahålla material för forskning och studier och den möjligheten bör inte begränsas av en mer restriktiv lagstiftning på upphovsrättsområdet. Chalmers tekniska högskola AB menar att ett nätbibliotek är en självklar lösning i tiden och att nätverk utanför landets gränser på sikt bör inkorporeras. Sveriges lantbruksuniversitet ställer sig avvaktande till en jätteportal i det fall det leder till att deras användare skulle få svårare att orientera sig än på profilerade ingångar.

Många remissinstanser är positiva till, men har synpunkter på, utredningens förslag om ett omfattande digitaliseringsarbete i större skala av material i Kungl. bibliotekets samlingar och andra kulturarvs- institutioner i Sverige. Skolverket vill att val av objekt automatiskt skall gälla alla nivåer i utbildningssystemet. Uppsala universitet vill att en avvägning av ett så pass omfattande och dyrt digitaliseringsprogram skall göras mot andra intressen. Lunds universitet anser att fokuseringen på Kungl. bibliotekets samlingar i betänkandet är för stark och att detta är en nationell uppgift. Umeå universitet menar att finansieringen är för svag. Ett flertal instanser vill poängtera ABM-samarbetet (arkiv, bibliotek, museer) och Riksantikvarieämbetet menar att det är viktigt att specialbiblioteken inte glöms bort.

Det råder skepsis bland remissinstanserna om finansieringsplanen. Instanserna menar att finansieringen bör vara av permanent karaktär och inte via stiftelser, fonder och sponsring.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen ser behovet av en utökning i lagen (1993:1392) om pliktleverans av dokument till att omfatta s.k. distansöverfört digitalt material. Definitionen av vilket material som skall omfattas av detta tillägg, liksom upphovsrättsliga aspekter av materialets tillgängliggörande och eventuell inverkan på

Prop. 2004/05:80

110

integritetskänsliga uppgifter, behöver dock fortsatt behandling innan några ändringar kan göras i lagen. Regeringen avser att återkomma om ändringar i pliktlagen. Arbetet kommer att inbegripa frågor om reglering av pliktupplaga samt frågan om egen insamling (se avsnitt 6.3.1).

Kungl. biblioteket arbetar sedan en längre period aktivt med biblioteksstöd för flexibelt lärande, bl.a. i form av en nätbaserad biblioteksportal med system för samsökning av information. Exempel på sådana webbaserade distanstjänster är självstudiekurser och vägled- ningar, tillgång till e-publikationer, bibliotekskataloger och digitalt kursmaterial. Tillsammans med Myndigheten för Sveriges nätuniversitet och fyra lärosäten har en s.k. Jourhavande bibliotekarie inrättats för att ge studenter tillgång till bibliotekarier under kvällstid och helger. Tjänsten beaktar bibliotekariens roll som pedagogisk resurs i det flexibla lärandet och syftar bl.a. till att vara ett stöd för studenten att söka, välja och värdera nätbaserad information. Fr.o.m. den 1 januari 2005 blir tjänsten permanent vid KB och ett samarbete inleds med folkbibliotekens motsvarighet, Fråga biblioteket. Regeringen anser att samarbetet mellan KB, Myndigheten för Sveriges nätuniversitet och aktuella lärosäten samt folkbibliotek är viktigt för att utveckla och samordna nätbaserade bibliotekstjänster till stöd för det flexibla lärandet. Initiativet stärker även KB:s möjlighet att bli en s.k. 24-timmars myndighet.

Fri spridning av vetenskapliga artiklar på nätet, s.k. open access, väcker allt större internationellt stöd, särskilt vad gäller tillgången till forskningsresultat som finansieras med statliga medel. Open access bygger bl.a. på att lärosäten verkar för att de egna forskarnas artiklar och liknande läggs ut i s.k. öppna arkiv. Det samarbete som Kungl. biblioteket och lärosätena har påbörjat för att bygga upp och samordna sådana arkiv är viktigt. Frågan handlar även om i vilken mån statliga forskningsfinansiärer kan kräva att forskningsmaterial som skrivs med deras stöd skall kunna tillgängliggöras i öppna arkiv. Vetenskapsrådet ser t.ex. över förutsättningarna för myndigheten att signera The Berlin Declaration on Open Access to Knowledge in the Sciences and Humanities.

Kungl. bibliotekets avdelning för nationell samordning och utveckling, Bibsam, har verkat sedan 1988 och har till uppgift att förbättra och effektivisera informationsförsörjningen till svensk högre utbildning och forskning. Detta uppdrag utförs bl.a. genom olika samordnings- och utvecklingsinsatser för forskningsbiblioteken. Exempel på insatser från Bibsam är projektstöd, däribland det ovannämnda initiativet för stöd till nätbaserat lärande, treårsrapporter om forskningsbibliotekens ställning samt stöd till bibliotekens omstruktureringsarbete att hantera elektronisk information. Regeringen ser positivt på de insatser som Bibsam gör för att främja effektiv användning av forskningsbibliotekens resurser och det samarbete som Kungl. biblioteket har med folkbiblioteken, bl.a. via det nationella bibliotekssamrådet, Nabis.

I budgetpropositionen för 2005 (prop. 2004/05:1) presenterade regeringen förslag om tillägg i Bibliotekslagen (1996:1596) som innebär att kommuner och landsting skall anta planer för biblioteks- verksamheterna samt att bibliotek och bibliotekshuvudmän inom det allmänna biblioteksväsendet skall samarbeta.

Prop. 2004/05:80

111

Kungl. biblioteket gör viktiga insatser för att digitalisera objekt i sina Prop. 2004/05:80 samlingar. Den nyligen genomförda överföringen av 1600-talsbildverket

Suecia Antiqua et Hodierna till digital form är ett bra exempel på hur samlingarnas bevarande, synlighet och tillgänglighet kan öka genom digitalisering. KB bör fortsätta dessa insatser inom ramen för sitt uppdrag att bevara och tillhandahålla det svenska trycket och samarbeta med aktörer på arkiv-, biblioteks-, och museiområdet (ABM) i den utsträckning som urvalsprinciperna för digitalisering sammanfaller och effektivitetsvinster kan göras. Det ABM-centrum som bildades 2004 med sekretariat på Kungl. biblioteket är ett viktigt initiativ för myndigheternas gemensamma arbete med att digitalisera sina samlingar. Statens kulturråd, Kungl. biblioteket, Riksarkivet, Nationalmuseum och Riksantikvarieämbetet har bildat s.k. ABM-centrum för att främja samarbetet mellan arkiv, museer och bibliotek med särskilt fokus på att stimulera utvecklingen av myndigheternas digitaliseringsarbete.

6.4Övriga forskningssatsningar

6.4.1Designforskning

Regeringens bedömning: Av de medel som Vetenskapsrådet bör tillföras för att stödja forskarskolor bör 5 miljoner kronor fr.o.m. 2007 användas för en forskarskola i design.

Bakgrund: Intresset för svensk design, arkitektur och form ökar såväl nationellt som internationellt. Svensk design har alltmer kommit att bli en strategisk tillgång för svenska företags konkurrenskraft. Swedish Style är ett exempel på framgångsrika utställningar i utlandet sedan 1999. Projektet Design för alla är ett annat viktigt exempel på hur varor och tjänster, i så stor utsträckning som möjligt, skall anpassas till personer oavsett kön, ålder eller funktionshinder, vilket bl.a. bidrar till god folkhälsa. När design förenas med ekologiska aspekter bidrar den även till hållbar utveckling. År 2005 är Designår i Sverige.

Designforskningen är mångvetenskaplig till sin karaktär med estetiska och funktionella aspekter. Två viktiga inriktningar är konstnärligt respektive tekniskt inriktad forskning och utveckling. Som exempel kan nämnas Designhögskolan vid Umeå universitet som bedriver forskning inom interaktions-, transport- och produktdesign. Chalmers tekniska högskola AB har designforskning inom bl.a. produktframtagning. Vid Stockholms universitet bedriver man inom ämnet företagsekonomi forskning om s.k. design management, som behandlar design inom organisationer, såsom hur en tydlig identitet för företag och produkter skapas. Vid Konstfack bedrivs forskning om design och formgivning med inriktning mot bland annat estetik och materialegenskaper liksom frågor kring genus och identitet.

På den tekniska sidan har intresset för designrelaterade frågor lett till program inom t.ex. affärsutveckling, livsmedel, bioteknik och upplevelseindustrin. Exempel på designinriktade projekt med stöd från Verket för Innovationssystem (Vinnova) är intelligenta och funktionella

förpackningar, designade material på nanosidan och trämanufaktur.

112

Andra exempel på finansiärer är Stiftelsen för kunskap och kompetens samt Interaktiva institutet.

Ämnesrådet för humaniora och samhällsvetenskap vid Vetenskapsrådet för i sin forskningsstrategi fram designområdet som utvecklingsbart och påtalar forskningens roll för att öka och fördjupa kunskapen om form och design.

Designforskningens mångvetenskapliga inriktning gör att stöd till projekt med designtema kan vara relevant för samtliga ämnesråd vid Vetenskapsrådet samt inom ramen för regeringens satsning på konstnärlig forskning och utveckling som rådet ansvarar för. Dessutom kan projekt med designtema vara viktiga även för andra statliga forskningsfinansiärer.

Skälen för regeringens bedömning: De satsningar som görs på designområdet är viktiga för svensk tillväxt. Regeringen anser därför att designforskningens villkor bör uppmärksammas.

Design är viktigt dels för att göra produkter och tjänster mer tilltalande och effektiva i sin användning, dels som redskap för att öka nyttan i samhället och näringslivet. Förutom att design kan utgöra en integrerad del i produkt- och affärsutveckling, har designen även betydelse för hållbar produktion och konsumtion. Exempel på detta är materialval och produktutformning. Det finns även stora användningsområden inom den offentliga sektorn som kan öka effektiviteten och kvaliteten på tjänsterna. Ökade satsningar på designområdet har därför potential att både bidra till det svenska näringslivets konkurrenskraft, hållbar utveckling och den offentliga sektorns utveckling.

Regeringen har under ett antal år satsat på en kraftfull utbyggnad av designutbildningar i högskolan, vilket i sin tur ställer ökade krav på forskning inom området.

Forskningen inom designområdet är relativt ny men det finns en ökande efterfrågan inom såväl näringslivs-, kultur- som utbildnings- sektorn på förstärkt designforskning. Många aktörer för fram att en teoribildning som rymmer många olika inriktningar, inklusive ett mer humanistiskt angreppssätt som komplement till det tekniska, är en viktig förutsättning för att stärka designforskningen.

Mot bakgrund av ovanstående anser regeringen att en särskild satsning på en forskarskola i design är motiverad för att främja nationell samverkan på området. Samverkan, koncentration och profilering är viktiga instrument för små miljöer, liksom erfarenhetsutbyte genom internationellt samarbete. En forskarskola i design skall även ses mot bakgrund av den ökade designutbildningen och behovet av återväxt bland lärare, handledare och forskare på området. Forskarskolan bör uppfylla samma kvalitetskrav som övriga rådsfinansierade forskarskolor (se avsnitt 7.2.2) samt främja designområdets mångvetenskapliga natur och internationalisering.

Av de medel som Vetenskapsrådet bör tilldelas för stöd till forskarskolor (se avsnitt 7.2.2) bör 5 miljoner kronor fr.o.m. 2007 användas för en forskarskola i design. Rådets stöd till forskarskolan bör avse minst en femårsperiod.

Regeringen avser vidare att uppdra åt Vetenskapsrådet och Vinnova att, tillsammans med andra forskningsfinansiärer och utförare på

Prop. 2004/05:80

113

området, samverka kring strategiska satsningar på forskning och Prop. 2004/05:80 utveckling inom området, när så är möjligt.

6.4.2Genusforskning

Regeringens bedömning: Vetenskapsrådet bör under 2007–2008 tillföras 12 miljoner kronor för genusforskning. För ändamålet bör 7,5 miljoner kronor tillföras 2007 och ytterligare 4,5 miljoner kronor 2008.

Av de medel som enligt avsnitt 4.5.1 bör tillföras Göteborgs universitet för forskning och forskarutbildning bör 500 000 kronor 2007 och ytterligare 500 000 kronor 2008 avse finansiering av Sekretariatet för genusforskning.

Bakgrund: Genusforskning är ett relativt nytt forskningsfält som har utvecklats både inom- och tvärvetenskapligt under ett trettiotal år. Både teoriutveckling och empiri har utvecklats starkt. Även om dynamiken är stor i det tvärvetenskapliga arbetet, sker den mesta genusforskningen inom ämnena. Att synliggöra genus i forskningen utvecklar ny kunskap, stärker kvaliteten och berikar forskningen.

Regeringen gjorde den första satsningen på genusforskning i forskningspropositionen 1989/90. Regeringen föreslog att tre professurer i kvinno- och jämställdhetsforskning skulle inrättas samt att dåvarande Forskningsrådsnämnden skulle få medel för informationsprogram om jämställdhetsforskning. Under åren har de öronmärkta medlen för genusforskning ökat till 10 miljoner kronor och fördelas i konkurrens via Vetenskapsrådet.

Ytterligare insatser för att främja genusforskningen är regeringens inrättande av ett sekretariat för genusforskning i Göteborg 1997. Dessutom avsatte regeringen medel för anställningar i ämnen där genusforskningen tidigare saknade förankring.

I forskningspropositionen 2000/01 beslutade regeringen om en forskarskola i genusvetenskap.

Skälen för regeringens bedömning: Forskning om genus behövs för att berika forskningen och öka dess kvalitet. Det är viktigt att fortsätta tillämpa dubbla strategier när det gäller genusforskningen. Detta innebär att genus måste integreras inom olika vetenskapliga områden samtidigt som det är angeläget att genusforskningen fortsätter att utveckla sin egen teori- och kunskapsbas.

All vetenskap påverkas av värderingar och kultur. Ett genusperspektiv bidrar till förståelse om värderingars betydelse för problemval. Det ger oss förståelse om vem som definierar vad som är ett vetenskapligt problem och hur problemformuleringen påverkar resultatet av forskningen, den världsbild som vetenskapen bygger upp samt den teknik och de tillämpningar som den leder till.

De humanistiska och samhällsvetenskapliga disciplinerna har störst erfarenhet av forskning med genusperspektiv. Genusperspektivet är emellertid nog så relevant även inom de medicinska, tekniska och naturvetenskapliga disciplinerna, inte minst inom tillämpad forskning.

Ett genusperspektiv måste användas i både problemformulering och

114

resultatanalys där genus kan tillföra teknisk och naturvetenskaplig Prop. 2004/05:80 forskning ny kunskap.

Genusforskning bidrar till att ge kunskaper för att nå ett jämställt samhälle. Genusinriktad kunskapsbas tillhandahåller både möjligheter för analys av de genomslag som jämställdhetsperspektivet har gjort inom ekonomiska, sociala och politiska arenor och synliggör sektorer och organisationer där jämställdheten hittills gjort bristfälliga framsteg. Forskning om genus är en förutsättning för att belysa hinder som försvårar möjligheterna att skapa ett mer jämställt samhälle. Genusforskning ökar därmed kvaliteten i forskningen samtidigt som den synliggör kvinnor och män samt påvisar makthierarkier. Vetenskapernas självförståelse berikas genom att grundläggande värderingsnormer ifrågasätts.

Regeringen anser att är angeläget att forskningen inom området fortsätter och avser att noga följa utvecklingen.

Vetenskapsrådets resurser för genusforskning bör öka med 12 miljoner kronor under åren 2007–2008. Vetenskapsrådet bör tillföras 7,5 miljoner kronor 2007 och ytterligare 4,5 miljoner kronor 2008. Göteborgs universitet bör inom ramen för de resurser för forskning och forskarutbildning som lärosätet bör tillföras 2006-2008 (se avsnitt 4.5.1) använda 500 000 kronor 2007 och ytterligare 500 000 kronor 2008 för finansiering av Sekretariatet för genusforskning.

De forskningsfinansierande myndigheterna Vetenskapsrådet, Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande samt Verket för innovationssystem bör aktivt arbeta för att integrera genusperspektiv i sitt forsknings- och utvecklingsstöd. Regeringen förutsätter också att myndigheterna – liksom även ämnesråden och utbildningsvetenskapliga kommittén inom Vetenskapsrådet – inom ramen för sina ordinarie anslag uppmärksammar området genusforskning och ger ett adekvat stöd till forskning med genusperspektiv.

Genusforskning vid vissa lärosäten

För att främja genusforskning i ämnen där den saknade förankring, avsatte regeringen 1997 medel för 18 anställningar, varav sex anställningar som professor, sex anställningar som forskarassistent och sex anställningar som doktorand i ämnena litteraturvetenskap, sociologi, informationsteknologi, folkhälsovetenskap, fysikundervisningens didaktik och människa–maskin. Medlen för professurerna var permanenta medan resurserna för de övriga anställningarna var tidsbegränsade. Forskningssatsningarna inom dessa områden har varit framgångsrika. Det är angeläget att forskningen inom dessa områden får fortsätta att utvecklas till kreativa forskningsmiljöer och att finansieringen kring professurerna fortsätter stärkas. Regeringen utgår från att verksamheten fortsätter utvecklas vid lärosätena. Universitet och högskolor har en viktig roll i att ta fram ny kunskap inom områdena.

115

Den nationella forskarskolan i genusvetenskap Prop. 2004/05:80

I enlighet med vad som föreslogs i den förra forskningspropositionen Forskning och förnyelse (prop. 2000/01:3) beslutade regeringen om stöd till en forskarskola i genusvetenskap med Umeå universitet som värdhögskola och Högskolorna i Kalmar och Gävle samt Mitthögskolan som partnerhögskolor. Värdhögskolan tilldelades medel för forskarskolor från och med 2001. Medlen är permanenta förstärkningar av värdhögskolans anslag.

Regeringen ser positivt på uppbyggnaden och utvecklingen av forskarskolan i genus och förutsätter att den utvecklas vidare. Som framgår i avsnitt 7.2 avser regeringen inte att sätta nya mål för antal examina vid de 16 nationella forskarskolorna efter 2007, men förutsätter att medlen fortsatt används till forskarutbildning eller postdoktorala insatser med anknytning till respektive forskarskola.

Forskningsråden och Vinnova

Det är angeläget att genusforskning och genusperspektiv i ökad utsträckning införs i forskning och utvecklingsarbete. Vetenskapsrådet har en särskild resurs om 10 miljoner kronor avsatt till genusforskning. Regeringen anser att denna bör utökas till 22 miljoner kronor. 7,5 miljoner kronor bör tillföras 2007 och ytterligare 4,5 miljoner kronor 2008 som permanent förstärkning. Denna specifika öronmärkning av genusforskning är dock inte tillräcklig. Vetenskapsrådets ämnesråd och utbildningsvetenskapliga kommittén måste strategiskt avsätta mer forskningsmedel för forskning med genusperspektiv inom respektive område. Vetenskapsrådet, Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande samt Verket för innovationssystem skall aktivt arbeta för att integrera genusperspektiv i FoU och bör därför ha strukturer samt vara organiserade så att resultatet av rådens insatser kan följas och analyseras. Myndigheterna spelar en viktig roll inte bara för genusforskning och genusperspektiv inom FoU, utan också som kunskapsbas för det aktiva jämställdhetsarbete som regeringen bedriver. Myndigheterna har redan idag i sina instruktioner uppdrag om att arbeta för jämställdhet inom sina verksamhetsområden. Regeringen avser att även fortsättningsvis noggrant följa myndigheternas arbete i dessa frågor.

Sekretariatet för genusforskning

Regeringen inrättade 1997 Sekretariatet för genusforskning i Göteborg med uppgift att överblicka genusforskningen inom Sverige och sprida dess resultat inom och utanför universiteten. Sekretariatet arbetar med att öka medvetandet om genusperspektivets betydelse och analyserar dess status och utvecklingsmöjligheter inom alla vetenskapsområden. På senare år har intresset för genusforskning ökat både inom och utanför högskolan. Fler doktorander och studenter efterfrågar kunskap om genus. Regeringen uppmärksammar särskilt att antalet avhandlingar med genusperspektiv ökar.

116

Sekretariatet för genusforskning och Högskoleverket har hittills Prop. 2004/05:80 systematisk beskrivit genusforskningens status inom nio olika forskningsdiscipliner. Dessa rapporter publiceras i en särskild serie, som

ger exempel på ämnets utveckling och tillämpning till stor nytta för forskning, undervisning och allmänbildning. Regeringen ser positivt på samarbetet mellan sekretariatet och ansvarsbiblioteket för kvinno-, mans, och genusforskning i Göteborg. Samarbetet bör fortsätta stärkas, på samma sätt som genussekretariatet tagit initiativ till att samverka med och mellan de centra och fora för genusforskning som finns vid lärosätena. Arbetet med koordinering av regeringens satsningar på genusforskning och genusperspektivens integrering i all forskning behöver förstärkas. Det krävs ytterligare insatser i form av kommunikation och samverkan.

6.4.3Utbildningsvetenskaplig forskning med anknytning till pedagogisk yrkesverksamhet

Regeringen bedömning: Vetenskapsrådet bör 2008 tillföras 10 miljoner kronor för ökat stöd till utbildningsvetenskaplig forskning med anknytning till pedagogisk yrkesverksamhet.

Skälen för regeringens bedömning: I ett kunskapssamhälle är en väl fungerande utbildningssektor av central betydelse för att ge långsiktigt goda förutsättningar för tillväxt och en socialt hållbar utveckling. Ansvaret för att utbildningssektorn fungerar väl vilar på många aktörer, men de lärare och skolledare som har det pedagogiska ansvaret för verksamheten är utan tvekan nyckelaktörer i sammanhanget. Lärarna förväntas idag ta ett allt större eget ansvar för att utforma, utvärdera och utveckla sitt eget pedagogiska arbete och den skola de verkar i. Detta förutsätter att lärarna har en god kunskapsbas i form av en grundutbildning som vilar på vetenskaplig grund samt möjlighet att fortlöpande kunna tillgodogöra sig forskningsrön som har betydelse för deras ansvar och arbetsuppgifter.

Behovet av att stärka forskningsanknytningen av både lärarutbild- ningen och praktiken i skolan var ett viktigt motiv för den satsning på utbildningsvetenskaplig forskning som initierades genom propositionerna En förnyad lärarutbildning (prop. 1999/2000:135) samt Forskning och förnyelse (prop. 2000/01:135). Den utbildningsvetenskapliga kommittén (UVK) inom Vetenskapsrådet disponerar sedan 2001 särskilda medel för att allmänt stödja utbildningsvetenskaplig forskning av högsta kvalitet och särskilt fördela medel till forskning och forskarutbildning som bedrivs i anslutning till lärarutbildning och som svarar mot behov inom lärarutbildningen och den pedagogiska yrkesverksamheten. UVK har under 2005 ett anslag på ca 128 miljoner kronor till sitt förfogande.

För närvarande pågår en utvärdering av Vetenskapsrådets (UVK:s) stöd till utbildningsvetenskaplig forskning och av organisationen för stöd till sådan forskning. Utvärderingen avrapporteras i april 2005.

I avvaktan på utvärderingen gör regeringen den övergripande bedömningen att det utbildningsvetenskapliga forskningsområdet är av

strategisk betydelse även under kommande år. De särskilda resurser för

117

utbildningsvetenskaplig forskning, som avsattes efter förslag i den förra Prop. 2004/05:80 forskningspolitiska propositionen, bör därför fortsatt vara tillgängliga för utbildningsvetenskap även under åren 2005–2008.

Av särskild vikt för att stärka skolans forskningsanknytning är att skapa bättre möjligheter för yrkesverksamma lärare att antingen genomgå forskarutbildning eller, om de redan har forskningskompetens, bedriva egen forskning. Det är därför glädjande att flera kommuner redan samverkar med högskolorna om t.ex. forskarskolor eller forskartjänster på deltid för lärare.

Samverkan i forskningsfrågor mellan högskola och skola behöver också på andra sätt fördjupas och konkretiseras. Yrkesverksamma lärare bör i olika former kunna föra en dialog med erfarna forskare om kunskapsbehov som uppstår i deras vardag i skolan. Interaktionen mellan forskare och praktiker kan – om den sker med ömsesidig medvetenhet om respektive parts specifika kompetens och kunskapsintressen – både berika forskningens kvalitet och stärka dess relevans för skolans verksamhet.

Mot denna bakgrund önskar regeringen förstärka den del av den utbildningsvetenskapliga forskningen som har anknytning till den pedagogiska yrkesverksamheten och stimulera samverkan mellan högskola och skola. Regeringen bedömer att Vetenskapsrådet 2008 bör tillföras 10 miljoner kronor för att främja utbildningsvetenskaplig forskning med anknytning till pedagogisk yrkesverksamhet. Medlen bör fördelas av Vetenskapsrådets utbildningsvetenskapliga kommitté och utnyttjas för insatser som ger yrkesverksamma lärare möjlighet att genomgå forskarutbildning eller på andra sätt främjar konkret samverkan i forskningsfrågor mellan skola och högskola.

De nya medlen är avsedda att förstärka utbildningsvetenskapliga kommitténs insatser inom en del av dess breda uppdrag att finansiera utbildningsvetenskaplig forskning. De innebär inte något ställnings- tagande från regeringens sida vad gäller den generella inriktningen av kommitténs uppdrag. Regeringen återkommer till detta och andra frågor som rör finansiering och organisation av utbildningsvetenskaplig forskning när den nu pågående utvärderingen har avslutats.

118

7

Framtidens forskare

Prop. 2004/05:80

7.1Insatser för att tillgodose behovet av forskare

Regeringens bedömning: Lärosätena bör utveckla en långsiktig planering av kompetensförsörjning och en balanserad karriärstruktur. Den årliga examinationen inom forskarutbildningen bör vara fortsatt hög. De nydisputerades möjligheter till fortsatt forskning och meritering bör öka.

Den förstärkning av lärosätenas anslag för forskning och forskarutbildning som behandlas i avsnitt 4.5.1 bör bidra till att bl.a. öka antalet forskarassistenter och biträdande lektorer.

För att öka antalet meriteringsanställningar bör Vetenskapsrådet, Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande och Verket för innovationssystem under 2006–2008 tillföras 150 miljoner kronor.

Medlen bör

fördelas

med

85 miljoner kronor

till

Vetenskapsrådet,

5 miljoner

kronor

till

Forskningsrådet

för

arbetsliv och

socialvetenskap, 10 miljoner kronor till Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande och 50 miljoner kronor till Verket för innovationssystem.

Vetenskapsrådet bör tillföras 8 miljoner kronor 2006, ytterligare 12 miljoner kronor 2007 och ytterligare 65 miljoner kronor 2008.

Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap bör tillföras 2 miljoner kronor 2007 och ytterligare 3 miljoner kronor 2008.

Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande bör tillföras 2 miljoner kronor 2006, ytterligare 2 miljoner kronor 2007 och ytterligare 6 miljoner kronor 2008.

Verket för innovationssystem bör tillföras 3 miljoner kronor 2006, ytterligare 5 miljoner kronor 2007 och ytterligare 42 miljoner kronor 2008.

Bakgrund

Generationsskifte och tillgång på forskarutbildade

Högre utbildning och forskning i Sverige står inför ett generationsskifte. Omkring 45 procent av den undervisande och forskande personalen vid universitet och högskolor beräknas lämna högskolan genom pensionering inom en femtonårsperiod. Detta ställer krav på ett tillräckligt antal forskarutbildade inom olika ämnen och att nydisputerade kvinnor och män som skall fortsätta en akademisk karriär har möjlighet till vidare vetenskaplig och pedagogisk meritering.

Under 1970- och 1980-talen var forskarutbildningens volym ganska konstant eller svagt ökande, men under 1990-talet fördubblades antalet årligen avlagda doktors- och licentiatexamina. Examinationen har därefter fortsatt att öka. Andelen kvinnor bland dem som avlägger doktorsexamen har ökat från 30 procent till 45 procent de senaste tio åren. Det totala antalet forskarutbildade i Sverige har ökat med närmare

119

70 procent under 1990-talet, och uppgick 2003 till över 51 000 personer. Prop. 2004/05:80 Av dessa är 30 procent kvinnor och 70 procent män.

Högskoleverket har på uppdrag av regeringen utrett det framtida behovet av lärare vid universitet och högskolor (rapport 2003-11-14, dnr U2003/4319/UH). I verkets rapport analyseras tillgången på disputerade och lärosätenas behov av lärare och forskare under tre femårsperioder från 2003 till 2017. Ett antal antaganden om utvecklingen måste göras, och denna typ av prognoser är alltid behäftade med osäkerheter. Tendenserna är dock relativt tydliga.

Enligt Högskoleverkets analys kommer, med nuvarande nivå på forskarutbildningen, antalet examinerade doktorer att överstiga högskolans behov inom naturvetenskap, teknik och medicin, och därmed ge ett gott rekryteringsunderlag även för arbetsmarknaden utanför högskolan. Antalet forskarutbildade beräknas dock vara otillräckligt för högskolans behov inom vissa områden, bl.a. inom humaniora och samhällsvetenskap, vårdvetenskap och matematik. Dessa brister beräknas bli störst under perioden 2008–2012.

De postdoktorala meriteringsmöjligheterna

I det ovan nämnda uppdraget till Högskoleverket ingick också att bedöma de postdoktorala meriteringsmöjligheterna. Även i uppdraget till Forskarutbildningsutredningen (SOU 2004:27) ingick att kartlägga de nydisputerade doktorernas möjligheter till meritering och karriär.

Anställning som forskarassistent har länge varit den huvudsakliga formen för vidare vetenskaplig meritering efter doktorsexamen. År 2003 fanns det drygt 1 000 anställningar som forskarassistent (heltids- ekvivalenter). Det är ungefär lika många som 1992. Medan antalet doktorsexamina har fördubblats sedan början av nittiotalet har antalet anställningar som forskarassistent sedan 1994 varit i stort sett konstant och efter 1998 till och med minskat. Sedan 2001 har dock antalet åter ökat något, bl.a. till följd av den satsning om 110 miljoner kronor på unga forskare som skett i enlighet med den förra forskningspolitiska propositionen, Forskning och förnyelse (prop. 2000/01:3). Andelen kvinnor av forskarassistenterna har under de senaste tio åren ökat från drygt 25 procent till närmare 40 procent (se diagram).

Sedan den 1 juli 2001 finns förutom anställning som forskarassistent även anställningsformen biträdande lektor, som ger möjlighet till befordran till lektor efter anställningstidens slut om den anställde bedöms lämplig utifrån de bedömningsgrunder som lärosätet ställt upp för en sådan befordran. Ännu finns dock endast ett mycket litet antal sådana anställningar. Anställningsformen är en försöksverksamhet som skall utvärderas efter fem år.

120

Diagram 7.1 Antal doktorsexamina och forskarassistenter

Prop. 2004/05:80

(heltidsekvivalenter) 1994–2003

 

 

Kvinnor

Män

 

1 500

 

1 500

 

Doktorsexamina

1 000

Forskarassistenter

 

1 000

 

 

 

 

500

 

 

 

 

500

0

 

 

 

 

0

 

94/95

1997

1999

2001

2003

94/95

1997

1999

2001

2003

Högskoleverkets rapport visar att mycket få nydisputerade får anställning som forskarassistent kort tid efter doktorsexamen. Av dem som avlade doktorsexamen under 2001 och vårterminen 2002 hade endast 2,6 procent anställning som forskarassistent i oktober 2002. Tolv procent hade anställning inom kategorin annan forskande och undervisande personal, främst inom medicin och naturvetenskap, och lika många hade anställning som lektor, främst inom humaniora och samhällsvetenskap. Sammanlagt var det 31 procent som hade anställning inom högskolan. Högskoleverket konstaterar att för att anställning som forskarassistent åter skall uppfylla funktionen som rekryteringsväg för nyexaminerade doktorer måste antalet anställningar som forskarassistent öka.

Personalkategorin annan forskande och undervisande personal består till stor del av tidsbegränsade projektanställningar som forskare, och tillhör till skillnad från anställning som forskarassistent inte de kategorier av lärare som enligt högskoleförordningen får finnas i högskolan. Enligt Forskarutbildningsutredningen (SOU 2004:27) förefaller nydisputerade utgöra en relativt stor grupp inom denna personalkategori. Det finns enligt utredningen en risk för att otydliga och personberoende rekryteringsvägar till korta, lokalt utformade anställningar leder till att många, särskilt kvinnor, väljs bort eller själva söker sig till arbetsplatser som bedöms ha säkrare framtidsmöjligheter.

Forskarutbildningsutredningens förslag: Möjligheterna att direkt efter doktorsexamen få utveckla och nyttiggöra sin forskning samt meritera sig vidare för fortsatt karriär inom och utom högskolan måste öka kraftigt. Det måste finnas en korrelation mellan forskarutbildningens dimensionering och tillgången på anställningar för nyexaminerade doktorer. För att säkerställa ett tillräckligt antal anställningar bör särskilda medel avsättas. Nuvarande anställningsformer som forskarassistent och biträdande lektor bör kompletteras med en ny tvåårig postdoktoral anställningsform.

Remissinstanserna: Remissinstanserna instämmer i att det finns för få meriteringsanställningar och att det behövs en särskild satsning på detta område. De allra flesta instanser som har kommenterat frågan tillstyrker också att en ny tvåårig anställningsform införs. Några instanser, bl.a.

KTH, Blekinge tekniska högskola, Sveriges universitetslärarförbund

121

(SULF) och Sveriges förenade studentkårer, är dock avvisande eller Prop. 2004/05:80 tveksamma till förslaget om ny anställningsform och förordar en satsning

på fler forskarassistenter i stället. SULF anser det också uteslutet att förorda ytterligare en tidsbegränsad anställningsform med tanke på det stora antalet tidsbegränsade anställningar som redan finns i högskolan och de juridiska oklarheter som finns kring dessa.

Skälen för regeringens bedömning

Behovet av insatser

Staten har ett särskilt ansvar för att samhällets behov av vetenskaplig kompetens på ett långsiktigt och uthålligt sätt tillgodoses. För att Sverige skall befästa och utveckla sin ställning som framgångsrik kunskapsnation krävs nya forskare som kan flytta vetenskapens gränser framåt. Det behövs också forskare och andra vetenskapligt skolade som kan använda forskningsresultat och vetenskapliga metoder för att utveckla verksamheter, processer och tekniker inom både näringsliv och offentlig sektor. Det måste finnas lärare och forskare som kan förmedla kunskap och ett vetenskapligt förhållningssätt till nya generationer av studenter och till samhället i stort. En viktig del av vårt lands forskningspolitik måste därför vara att se till att vi har ett stort antal personer med vetenskaplig kompetens på olika nivåer och inom olika samhällssektorer så att vi står redo att möta de utmaningar som framtiden ställer.

De stora pensionsavgångar som kommer att inträffa under en begränsad tidsperiod medför både utmaningar och möjligheter för högskolan. Forskarutbildningen måste bedrivas effektivt och med hög kvalitet. Rapporter tyder på att tillgången på forskarutbildade generellt kommer att vara god, men att brist på forskarutbildade kan uppstå inom ett antal ämnen, bl.a. humaniora, samhällsvetenskap, vårdvetenskap och matematik. För att ersätta pensionerade lektorer och professorer behövs inte bara ett tillräckligt antal personer med doktorsexamen, utan också tillräckligt många som utöver doktorsexamen har hunnit utveckla sin vetenskapliga och pedagogiska skicklighet. Utvecklingen av antalet forskarassistenter under de senaste tio åren är i detta sammanhang oroande. Av bl.a. forskningsstrategierna framgår att såväl lärosäten som forskningsfinansiärer på senare år har uppmärksammat detta behov i ökad utsträckning, men ytterligare insatser behövs.

För att säkra tillgången på forskare i framtiden krävs också att såväl forskarutbildningen som den fortsatta forskningskarriären upplevs som attraktiv av unga kvinnor och män.

Lärosätenas planering av kompetensförsörjning

Samtliga statliga myndigheter med en viss storlek skall årligen redovisa vilka mål för kompetensförsörjningen som gäller för innevarande år och de två närmast följande åren, samt hur tidigare uppsatta mål uppnåtts. Flera lärosäten visar såväl i dessa redovisningar som i forsknings- strategierna att man har en planering för kommande år och att man har

122

överblick över lärosätets rekryteringsbehov. Samtidigt finns lärosäten

Prop. 2004/05:80

som saknar en sådan central överblick.

 

Bland goda exempel på lärosäten som initierat ett målmedvetet arbete

 

med kompetensförsörjningsfrågor kan nämnas Lunds universitet,

 

Göteborgs universitet och Karolinska institutet. Lunds universitet

 

planerar bl.a. att starta ett speciellt program för doktorander i slutet av

 

forskarutbildningen, där de uttagna doktoranderna får genomgå ett

 

utvecklingsprogram under och efter sin doktorandtid för att kvalificera

 

sig för olika anställningar. Göteborgs universitet har fördelat relativt

 

stora resurser till fakulteterna för att dessa skall ta fram väl utvecklade

 

program för generationsväxling och kunskapsöverföring. Karolinska

 

institutet inrättade 2002 en särskild stödorganisation som hjälper juniora

 

forskare med råd om hur man startar en egen forskargrupp, bl.a. genom

 

kurser i till exempel handledning, att söka forskningsmedel och

 

kommersialisering. Inom ramen för universitetets utvecklingsprogram

 

har en åtgärdsplan avseende akademiska karriärvägar tagits fram.

 

Regeringens bedömning utifrån rapporter och forskningsstrategier är

 

att kompetensförsörjningen inom högskolan kommer att kunna hanteras

 

av lärosätena, men att det förutsätter en långsiktig planering. Det tar ofta

 

tio år eller längre för en person att genomgå forskarutbildning och

 

meritera sig för en anställning som lektor. Det generella uppdraget för

 

statliga myndigheter att redovisa sin kompetensförsörjning är i det

 

perspektivet för kortsiktigt.

 

Det är angeläget att lärosätena har en god långsiktig planering av

 

kompetensförsörjning och karriärstruktur relaterat till verksamhetens

 

utveckling enligt forskningsstrategier och övrig verksamhetsplanering.

 

Regeringen har därför från och med regleringsbrevet för 2005 givit det

 

för statliga myndigheter generella uppdraget att redovisa kompetens-

 

försörjning en mer långsiktig inriktning för universitet och högskolor.

 

Förändringen innebär att lärosätenas mål för kompetensförsörjningen

 

skall avse längre tidsperioder och rapporteras med en annan periodicitet.

 

Lärosätena skall dock fortsatt årligen redovisa vilka åtgärder som

 

vidtagits och göra en bedömning av hur målen har uppnåtts. Regeringen

 

är särskilt angelägen om att följa utvecklingen av antalet

 

forskarassistenter och biträdande lektorer.

 

Generationsskiftets möjligheter

 

Enligt regeringens bedömning utgör generationsskiftet ett tillfälle att

 

förnya såväl organisation som forskningsinriktningar inom högskolan,

 

samtidigt som det kräver ett medvetet arbete. De kommande

 

forskningsledarna finns bland dagens unga forskare. Om dessa får goda

 

möjligheter att utveckla sin forskning kommer de att bidra till en

 

väsentlig förnyelse av svensk forskning. De flesta juniora

 

universitetslärare har en pedagogisk utbildning, vilket innebär att

 

generationsskiftet även kommer att innebära en pedagogisk förnyelse av

 

högskolan. Ökad internationell rekrytering kan också medföra ett positivt

 

inflöde av kompetens som bidrar till forskningens kvalitet och förnyelse.

 

Generationsskiftet ger också goda möjligheter till bättre balans mellan

 

kvinnor och män och ökad mångfald i högskolan. Genom att tillvarata

 

den resurs som tidigare underrepresenterade grupper utgör kommer fler

123

frågor att belysas vilket bidrar till att berika forskningen. Det kan gälla

Prop. 2004/05:80

t.ex. forskare med olika etnisk och kulturell bakgrund eller forskare med

 

funktionshinder.

 

Regeringen ser det som särskilt angeläget att lärosätena nu tar till vara

 

tillfället att åstadkomma en jämnare könsfördelning bland forskare och

 

lärare. Sedan slutet på 90-talet har regeringen angivit mål i

 

regleringsbrev rörande jämställdhet, bland annat beträffande antalet

 

kvinnliga professorer. Arbetet mot dessa mål har lett till att antalet

 

kvinnliga professorer har ökat. Ökningstakten är dock låg, och ännu 2003

 

var 85 procent av professorerna män och endast 15 procent kvinnor. Den

 

utjämning som nu påbörjats måste ske i snabbare takt när fler unga

 

forskare anställs. Detta kommer att kräva ytterligare insatser och ett mer

 

aktivt arbete från lärosätenas sida. Det kan handla om särskilda insatser

 

såsom att aktivt identifiera kvinnliga kandidater till olika anställningar

 

och vid utlysning av anställningar pröva om dessa kan utlysas inom de

 

områden där kompetenta kvinnliga sökande finns. Det handlar också om

 

att högskolan för studenter och doktorander måste framstå som en

 

attraktiv arbetsmiljö med lika möjligheter till karriärutveckling för

 

kvinnor och män. Öppenhet och tydlighet i processer för antagning,

 

anställning m.m. är viktiga faktorer i detta sammanhang. Dessa processer

 

måste utformas med en medvetenhet om att kvinnor vid varje karriärsteg

 

har tenderat att ha sämre möjligheter att avancera än män. En ökad

 

medvetenhet om kvinnors förutsättningar och möjligheter att bedriva

 

forskning på samma villkor som män är grundläggande för att kunna

 

formulera verkningsfulla jämställdhetsstrategier. Dessa frågor måste

 

beaktas noga i samband med den långsiktiga kompetensförsörjning som

 

nämndes ovan.

 

Tydliga karriärstrukturer

 

Förutom de allvarliga könsmässiga obalanserna framkommer vid en

 

granskning av högskolans karriärstrukturer vissa andra potentiella

 

problem. Bristen på anställningar som forskarassistent eller biträdande

 

lektor har redan nämnts. De övriga postdoktorala forskaranställningar

 

som nyexaminerade doktorer får har varierande omfattning och villkor,

 

och omfattas inte av kraven på ledigkungörande. Den grupp som får

 

anställning som lektor – troligen oftast vikariat – får pedagogisk

 

erfarenhet men inte nödvändigtvis möjlighet till vidare vetenskaplig

 

meritering. Sammantaget gör detta karriärvägarna svårförutsägbara efter

 

doktorsexamen, vilket riskerar att avskräcka många av våra potentiella

 

framtida forskare. Det gör det även svårt för lärosäten att få en överblick

 

över och en god planering av kompetensförsörjningen inom olika ämnen.

 

Andelen tidsbegränsade anställningar i högskolan är mycket stor. Inom

 

högskoleområdet har vissa avsteg från grundprincipen att anställning

 

skall ske tills vidare gjorts med hänvisning till bl.a. behovet av förnyelse

 

och flexibilitet i forskningen. I högskoleförordningen anges därför ett

 

antal lärarkategorier för vilka tidsbegränsad anställning gäller, utöver vad

 

lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS) medger. Högskoleverkets

 

personalstatistik visar dock att vissa av dessa lärarkategorier utgör en

 

svårförklarligt hög andel av personalen vid vissa lärosäten.

 

Personalkategorin annan forskande och undervisande personal, som inte

124

bör kunna användas som alternativ till någon av de i

Prop. 2004/05:80

högskoleförordningen upptagna lärarkategorierna, är också stor och

 

växande.

 

Externa medel som tilldelas i konkurrens är viktiga för kvaliteten på

 

svensk forskning. Den stora andel av lärosätenas kärnverksamhet som

 

finansieras på detta sätt innebär dock en stor utmaning för lärosätena att

 

ta ansvar för hur dessa medel påverkar val av anställningsformer. Det är i

 

längden ohållbart om alla anställningar som finansieras med externa

 

medel är tidsbegränsade projektanställningar, eller om ingen samlad

 

policy finns för proportionerna mellan t.ex. doktorander och

 

postdoktorala anställningar. Lärosätena bör utforma tydliga riktlinjer för

 

sin anställningsstruktur som tar sikte på att säkerställa en balans mellan

 

anställningar på olika nivåer och att tidsbegränsade anställningar – både

 

sådana som regleras i högskoleförordningen och sådana som följer LAS

 

– används i så liten utsträckning som möjligt.

 

Dimensionering av forskarutbildningen

 

Forskarutbildningen skall inte bara förse universitet och högskolor med

 

lärare och forskare, utan också tillgodose det övriga samhällets behov.

 

Av det totala antalet förvärvsarbetande doktorer i landet 2001 var 60

 

procent verksamma utanför högskolan, enligt Högskoleverkets uppgifter.

 

De flesta forskarutbildade arbetar med forskning och utveckling (FoU).

 

Enligt SCB:s enkätundersökning Forskarexaminerades arbetsmarknad

 

(UF 18 SM 0301) hade 83 procent av de som examinerades i

 

forskarutbildningen 1994/95 och 1995/96 ett arbete som innehöll FoU

 

under våren 2003. Inom universitet och högskolor var den andelen över

 

90 procent, medan den var mellan 70 och 80 procent på övriga

 

arbetsmarknaden.

 

De forskarutbildades betydelse för FoU-verksamheten utanför

 

universitet och högskolor har ökat. Den andel av FoU-verksamheten i

 

industrin som utförs av forskarutbildade fördubblades under 1990-talet,

 

och uppgick till drygt åtta procent 2001. Inom läkemedelsindustrin,

 

liksom bland statliga myndigheter exklusive universitet och högskolor, är

 

andelen över 20 procent.

 

Enligt regeringens mening bör de forskarutbildades kompetens komma

 

till användning i allt högre utsträckning och på fler områden. Genom fler

 

forskningskunniga i näringsliv, organisationer och offentlig verksamhet

 

skapas goda förutsättningar för tillväxt och väl fungerande

 

samhällsfunktioner. Som regeringen framhöll i propositionen Vissa

 

forskningsfrågor (prop. 1998/99:94) är det bl.a. angeläget att statliga

 

myndigheter ökar sin kompetens att utnyttja forskning och sin

 

beställarkompetens avseende FoU. Dessutom behövs som redan nämnts

 

fler doktorer för att möta kommande pensionsavgångar inom vissa

 

områden. Allt detta förutsätter en hög nivå på examinationen inom

 

forskarutbildningen.

 

Examinationen i forskarutbildningen 2001–2004 har överskridit de mål

 

som sattes för perioden. Antagningen till forskarutbildningen har också

 

varit hög under perioden. Tillsammans med det resurstillskott som i

 

denna proposition aviseras till universitet och högskolor samt

 

forskningssystemet i stort ger detta förutsättningar för en fortsatt ökad

125

examination inom forskarutbildningen. Efter samråd med lärosätena har Prop. 2004/05:80 mål för antal examina i forskarutbildningen under perioden 2005–2008

angivits i regleringsbrevet för 2005.

Regeringen har tidigare angivit en ambition att fördubbla den årliga examinationen i forskarutbildningen inom en tioårsperiod. Som utvecklas närmare nedan finns behov av en satsning på postdoktorala anställningar och av att nå en bättre balans mellan examinationen av doktorer och meriteringsmöjligheterna för dessa, vilket också framhållits tydligt i forskningsstrategierna. Ett ytterligare skäl är att långsiktigt tillgodose forskarutbildningens behov av kvalificerade handledare och att öka incitamenten att avsluta forskarutbildningen inom utsatt tid. De postdoktorala insatserna måste nu ges hög prioritet, och målen för antal examina i forskarutbildningen 2005–2008 är därför inte satta för att åstadkomma en fördubbling av den årliga examinationen under tidigare nämnda tioårsperiod. Den översyn av examensstrukturen som nu pågår och ett eventuellt införande av tre nivåer i svensk högre utbildning kan också komma att påverka mål för antal examina på olika nivåer framöver. Regeringen avser att återkomma i annat sammanhang angående planeringsförutsättningar för examinationen i forskar- utbildningen efter 2008. Regeringens ambition att öka antalet personer i hela samhället som kan forska samt förstå, tillgodogöra sig och tillämpa forskningsresultat kvarstår.

Det kan finnas skäl att under de närmaste åren öka examinationen främst inom de områden där brist på forskarutbildade för högskolans behov väntas uppstå. Detta är i stor utsträckning en prioriteringsuppgift för lärosätena, eftersom bristområdena finns inom delar av vetenskapsområden och även kan spänna över flera vetenskapsområden. En ökad rekrytering av forskarutbildade från andra länder bör enligt regeringens mening kunna bidra till kompetensförsörjningen inom en del områden där bristsituationer uppstår. Lärosätena har också möjlighet att öka andelen disputerade lärare genom kompetensutveckling för adjunkter.

Satsning på forskarassistenter och medel till nydisputerade

Dagens situation för de nyexaminerade doktorerna är som beskrivits ovan i hög grad otillfredsställande. Perioden närmast efter doktorsexamen bör kunna vara en av de mest produktiva i en forskarkarriär, och denna potential bör utnyttjas bättre. Långa perioder av kortsiktiga anställningar i seniora forskares projekt riskerar att inte utveckla den självständighet som framtidens forskningsledare behöver. Bristen på tydliga meriteringsmöjligheter minskar forskarkarriärens attraktivitet.

Den satsning på unga forskare som aviserades i den förra forskningspolitiska propositionen bör därför fortsätta och förstärkas ytterligare under kommande period. Antalet forskarassistenter och biträdande lektorer bör öka kraftigt för att hantera generationsskiftet, skapa en mer balanserad karriärstege där de yngre forskarnas kapacitet tas till vara, och säkerställa att högt kvalificerade nyexaminerade doktorer ges goda möjligheter att vidareutvecklas till ledande forskare.

126

Med unga och yngre avses inte något särskilt åldersintervall utan personer som står i början av sin forskarkarriär.

Utlysning av medel i nationell konkurrens främjar kvalitet och rörligheten mellan lärosäten. Den självständighet som det innebär att ha fått egna medel för sin anställning är också viktig för att framstående unga forskare skall kunna bidra till forskningens förnyelse. Medel bör därför avsättas för fördelning av de forskningsfinansierande myndigheterna.

För att stärka lärosätenas förmåga att göra strategiska prioriteringar och satsningar för kompetensförsörjningen på lång sikt bör samtidigt lärosätenas anslag för forskning och forskarutbildning förstärkas för ändamålet. Det är lärosätena som har ansvar och möjlighet att överblicka sina egna rekryteringsbehov och se till att det finns en balans i karriärstrukturen.

När det gäller Forskarutbildningsutredningens förslag om en ny tvåårig postdoktoral anställningsform anser regeringen i likhet med flera remissinstanser att det viktigaste är att i första hand ge fler möjlighet att få de anställningar som redan finns i regelverket, dvs. anställning som forskarassistent eller biträdande lektor. Anställningsformen biträdande lektor, som infördes 2001 som en försöksverksamhet i enlighet med den förra forskningspropositionen (prop. 2000/2001:3), skall enligt vad som uttalades i propositionen utvärderas efter fem år. Regeringen avser därför inte föreslå någon ny anställningsform i nuläget.

De 110 miljoner kronor som i enlighet med budgetpropositionen för 2001 (prop. 2000/01:1) anvisades till Vetenskapsrådet för yngre forskare och meriteringsanställningar bör fortsatt utnyttjas för detta ändamål.

För att öka antalet meriteringsanställningar bör därutöver Vetenskapsrådet, Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande samt Verket för innovationssystem under 2006–2008 tillföras 150 miljoner kronor. Medlen bör kunna användas till anställningar och därtill kopplade forskningsmedel. Resurserna bör i enlighet med vad som preciseras nedan fördelas på 85 miljoner kronor till Vetenskapsrådet, 5 miljoner kronor till Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, 10 miljoner kronor till Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande samt 50 miljoner kronor till Verket för innovationssystem.

Den närmare fördelningen per myndighet bör se ut enligt följande. Vetenskapsrådet bör tillföras 8 miljoner kronor 2006, ytterligare 12 miljoner kronor 2007 och ytterligare 65 miljoner kronor 2008. Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap bör tillföras 2 miljoner kronor 2007 och ytterligare 3 miljoner kronor 2008. Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande bör tillföras 2 miljoner

kronor 2006, ytterligare

2 miljoner kronor 2007 och ytterligare

6 miljoner kronor 2008.

Verket för innovationssystem bör tillföras

3 miljoner kronor 2006, ytterligare 5 miljoner kronor 2007 och ytterligare 42 miljoner kronor 2008.

Dessutom bör universitet och högskolor enligt avsnitt 4.5.1 tillföras en resursförstärkning som bl.a. skall bidra till att öka antalet forskarassistenter och biträdande lektorer. Till detta kommer att de övriga nya medel till forskningsfinansierande myndigheter som

Prop. 2004/05:80

127

regeringen vill tillföra enligt denna proposition direkt eller indirekt kan Prop. 2004/05:80 användas för meriteringsanställningar och anknytande forskning.

7.2Insatser för forskarutbildningen

7.2.1En effektiv forskarutbildning med hög kvalitet

Regeringens bedömning: Effektiviteten och genomströmningen i forskarutbildningen bör öka, samtidigt som kvaliteten värnas och utvecklas.

Resurserna för forskarutbildningen bör förstärkas inom ramen för den ökning av lärosätenas anslag för forskning och forskarutbildning som behandlas i avsnitt 4.5.1.

Bakgrund: Den svenska forskarutbildningen är i sina huvuddrag en produkt av 1969 års forskarutbildningsreform. Den innebar att forskarutbildningen skulle omfatta fyra års heltidsstudier och leda till doktorsexamen. En genomtänkt, systematiskt planerad utbildningsgång skulle läggas upp för i princip varje enskild doktorand och inslaget av metodisk undervisning och handledning öka väsentligt. Avhandlingarnas omfattning skulle minska och ses som ett etappmål och inte som ett livsverk. De olika förändringar av forskarutbildningen som ägt rum genom åren har huvudsakligen legat inom ramen för 1969 års reform. Det har tagit lång tid för denna att få fullt genomslag inom alla områden, men sedan början av 1990-talet har mycket hänt.

Den 1 april 1998 trädde flera förordningsändringar i kraft som syftade till att effektivisera forskarutbildningen och förbättra rättssäkerheten för doktoranderna. Huvudtanken var att alla som bedriver forskarstudier skall ha tryggad försörjning i någon form, tillgång till bra handledning och en individuell studieplan. Dessa ändringar syftade uttryckligen till att förverkliga 1969 års reform och att befästa den positiva utveckling som ägt rum under 1990-talet i form av en mer strukturerad forskarutbildning.

Under de senaste åren har kvalitet och rättssäkerhet i forskar- utbildningen stärkts genom bestämmelser i högskoleförordningen (1993:100) om att det skall finnas en antagningsordning för forskar- utbildningen, att lärosätena skall anordna handledarutbildning, och att samtliga doktorander som undervisar inom grundutbildningen skall genomgå pedagogisk utbildning. För att underlätta det livslånga lärandet har möjlighet införts till antagning som avser licentiatexamen samt till doktorandanställning på deltid.

Reformer av forskarutbildningen har genomförts också i många andra länder. Forskarutbildningen ägnas nu allt större uppmärksamhet i det europeiska samarbetet, såväl inom ramen för Bolognaprocessen som inom EU:s arbete för ett s.k. European Research Area.

Ett uppmärksammat inslag i forskarutbildningsreformerna i många europeiska länder har varit inrättande av s.k. forskarskolor. Forskarskolorna syftar i allmänhet till att åstadkomma en mer effektiv och strukturerad forskarutbildning, men är också en del i en mer generell strävan att stärka forskningsmiljöerna samt profilera och koncentrera

forskningsresurserna. Omfattande system med forskarskolor finns bl.a. i

128

Finland, Nederländerna och Tyskland. I Finland är forskarskolorna på väg att bli en huvudmodell för forskarutbildningen. I Tyskland är målsättningen att tio procent av forskarutbildningen skall äga rum i särskilda forskarskolor, s.k. graduiertenkollegs.

I Sverige har forskningsstiftelserna – och särskilt Stiftelsen för strategisk forskning (SSF) – stått för den största delen av tillväxten i antalet forskarskolor under 1990-talet. SSF har dock på senare år successivt avvecklat sitt stöd till forskarskolor för att prioritera andra insatser.

Under 2001 startade 16 nationella forskarskolor i enlighet med förslag i regeringens proposition Forskning och förnyelse (prop. 2000/01:3). Syftet med satsningen är att höja kvaliteten, öka genomströmningen, främja rekryteringen samt utveckla samarbetet mellan landets universitet och högskolor och förbättra forskningsanknytningen vid de högskolor som inte har egen forskarutbildning.

Högskoleverket har regeringens uppdrag att följa upp och utvärdera de berörda forskarskolorna och avrapportera resultaten successivt. Som regeringen redovisade i budgetpropositionen för 2005 har Högskoleverkets avrapportering så här långt visat på en positiv utveckling för dessa forskarskolor.

Regeringen tillkallade i december 2002 en särskild utredare med uppdrag att utreda ett antal frågor rörande forskarutbildningen och perioden efter doktorsexamen. Utredningen, som antog namnet Forskarutbildningsutredningen, överlämnade sitt betänkande En ny doktorsutbildning – kraftsamling för excellens och tillväxt (SOU 2004:27) den 1 mars 2004. Betänkandet behandlar bl. a. målen och resurstilldelningssystemet för forskarutbildningen, examensstruktur och examinationsrätt, antagning, handledning, doktorandens finansiering, forskarskolor, samverkan och postdoktorala meriteringsmöjligheter. Delar av dessa förslag har berörts i tidigare avsnitt.

Utredningens förslag: Målet för forskarutbildningen behöver definieras klarare, och på ett sätt som gör det tydligt att den förbereder för arbetsuppgifter även i samhället utanför akademin. En treårig doktorsutbildning föreslås bygga på en tvåårig masterutbildning med forskningsförberedande moment.

De direkta statsanslagen bör förstärkas och tilldelas i proportion till de examinationsmål som regeringen ställer upp, enligt en mål- och prestationsrelaterad resurstilldelningsmodell där 75 procent av de faktiska kostnaderna täcks av direkta statsanslag. Utan resurstillskott behöver examinationsmålen sänkas för att uppnå denna nivå på kostnadstäckningen. Externa medel bör huvudsakligen gå till disputerade och seniora forskare.

Antagning skall ske samordnat vid kända tillfällen och efter nationella utlysningar. Handledningsfunktionen skall utgöras av huvudhandledare och minst en biträdande handledare, och utveckling av handledar- kompetens skall vara obligatorisk.

Utbildningsbidrag för doktorander och högskoleinterna stipendier föreslås avskaffas som finansieringsformer i den treåriga doktorsutbild- ningen. Finansieringen skall vara tryggad så länge doktoranden följer studieplanen.

Prop. 2004/05:80

129

Remissinstanserna: Utredningens samlade förslag har fått ett över lag positivt bemötande av flertalet remissinstanser. Flera av remissinstanserna, bl.a. Umeå universitet, Högskolan i Gävle och Sveriges universitetslärarförbund, har dock uttryckt farhågor om att utredningens förslag gällande bl.a. målen för forskarutbildningen och utbildningens längd skulle kunna tolkas som en signal till sänkt ambitionsnivå eller försämrad kvalitet. Utredningens starka betoning av forskarutbildningen som en utbildning, som bör anpassas också till den arbetsmarknad som finns utanför högskolan, har av vissa remissinstanser också setts som en risk för urvattning av forskarutbildningen, medan andra remissinstanser har välkomnat detta synsätt.

De flesta remissinstanser tillstyrker utredningens förslag avseende förstärkta anslag och en koppling mellan examinationsmål och resurstilldelning. När det gäller det föreslagna resurstilldelningssystemets utformning finns olika kritiska synpunkter. Att 25 procent av kostnaderna förutsätts finansieras med externa medel kritiseras från flera håll. Flera remissinstanser anser att staten bör stå för hela kostnaden. Andra framhåller att det också framöver kommer att vara nödvändigt att ha en positiv inställning till olika former av extern finansiering. Flera remissinstanser pekar också på att förutsättningarna skiljer sig åt mellan vetenskapsområden och att förslaget gynnar vissa områden och missgynnar andra. Forskningsråden och Vinnova menar att ett antal svagheter i utredningens beräkningar av resurstilldelningssystemet gör att de inte kan ligga till grund för beslut.

Huvuddelen av remissinstanserna är positiva till utredningens förslag angående antagning och handledning.

De allra flesta som kommenterar frågan är i princip positiva till avskaffande av utbildningsbidraget, flera dock med förbehållet att resurser tillförs i den omfattning som utredningen föreslagit eller att antalet finansieringsrum inte får minska. Forskningsråden och Vinnova samt Kungliga tekniska högskolan avstyrker, de förstnämnda bl.a. med hänvisning till att skillnaderna i trygghet inte är stora och att det inte finns några studier som visar att doktorandanställning ger större studieframgång än utbildningsbidrag. Även när det gäller förbud för lärosätena att inrätta stipendier för doktorander tillstyrker de flesta instanser som kommenterat frågan. Ett antal remissinstanser tycks dock tolka förslaget som att förbudet endast skulle avse statliga medel. Vissa lärosäten samt Svenska institutet vill ha kvar möjligheten till stipendier för utländska doktorander. Sveriges universitetslärarförbund, Sveriges förenade studentkårer och Sveriges doktorander vill tvärtom se ett skarpare förbud där stipendier överhuvudtaget inte får användas som studiefinansiering i forskarutbildningen.

Skälen för regeringens bedömning

Forskarutbildningens roll

Forskarutbildningsutredningen har lämnat ett stort antal förslag angående forskarutbildningen och perioden efter doktorsexamen. Regeringen avser att återkomma med en proposition om högskolefrågor med anledning av bland annat översynen av examensfrågor i högskolan. Vissa av frågorna i

Prop. 2004/05:80

130

Forskarutbildningsutredningens förslag, rörande bl.a. examensstrukturen, Prop. 2004/05:80 målbeskrivningar för doktorsexamen och tillträdesfrågor, kommer att

övervägas inom ramen för den propositionen. Vad gäller själva målen för och grundsynen på forskarutbildningen vill dock regeringen redan nu anföra följande.

Forskarutbildningen är en strategiskt viktig utbildning i det moderna kunskapssamhället. Statens viktigaste ansvar i forskningssystemet, utöver att garantera forskningens frihet, är grundforskning och forskarutbildning (prop. 1998/99:94, Vissa forskningsfrågor). Regeringen uttalade i propositionen Forskning och förnyelse (prop. 2000/2001:3) att forskarutbildningen i ökad utsträckning bör utformas så att den även förbereder för ett arbete och en karriär utanför högskolan. Regeringen gör samma bedömning i dag. I samband med 1998 års förändringar av forskarutbildningens regelverk betonade regeringen att målen för 1969 års reform gäller även i dag: en genomtänkt, systematiskt planerad utbildning där individens väsentligaste vetenskapliga insatser kommer efter doktorsexamen och inte som ett led i utbildningen. Regeringen har alltjämt samma uppfattning.

Det är samtidigt viktigt att betona att forskarutbildningens betydelse beror på den självständighet och forskningsförmåga som doktoranden utvecklar. Detta förutsätter att doktoranden får en gedigen erfarenhet av eget forskningsarbete. Det är också stora forskningsresurser som används i forskarutbildningen. Även om avhandlingen inte skall vara ett livsverk är det alltså angeläget att avhandlingsarbetet har en betydelse för kunskapsutvecklingen.

Forskarutbildningen är landets högsta utbildning och utgör samtidigt ofta det första steget i en forskarkarriär. Regeringen är angelägen om att forskarutbildningens kvalitet inte äventyras. Att slå vakt om den vetenskapliga kvaliteten kommer att vara en utgångspunkt i frågornas fortsatta beredning, samtidigt som forskarutbildningens mål och struktur måste vara sådan att en doktorsexamen som är meriterande för flera olika verksamheter kan nås inom en rimlig tidsram. Vetenskaplig kvalitet, effektivitet avseende tid och resurser samt en lyhördhet för behoven från arbetsmarknaden utanför högskolan bör inte ses som motstridiga mål.

Forskarutbildningens kvalitet, effektivitet och relevans

Det finns starka inomvetenskapliga drivkrafter för att värna kvaliteten på de avhandlingar och den forskning doktoranderna producerar. Detta är positivt och nödvändigt. Uppmärksamhet måste samtidigt riktas på hur väl forskarutbildningen förbereder för den arbetsmarknad som står till buds efter examen, samt på ett effektivt utnyttjande av tid och resurser.

Majoriteten av de forskarutbildade arbetar utanför universitet och högskolor. Det är viktigt att lärosätena har en bild av vart de disputerade tar vägen efter examen och till vilka arbetsuppgifter, som ett underlag för planering och utveckling av utbildningen samt för den enskilde doktorandens vägledning om vilka karriärmöjligheter som finns. Det bör vara ett självklart inslag i forskarutbildningen att tänkbara framtidsplaner diskuteras bl.a. när den individuella studieplanen utformas och uppdateras.

131

Uppgifter om de forskarutbildades arbetsmarknad och arbetsuppgifter kan också utgöra ett viktigt underlag för regeringens forsknings- och utbildningspolitik. Regeringen avser därför att se över möjligheterna att regelbundet ta fram sådana uppgifter, på ett sådant sätt att de kan ge en nationell övergripande bild och samtidigt i vissa delar utformas specifikt för behoven inom olika ämnesområden och därmed vara ett direkt stöd för lärosätena.

Studietiderna för de doktorsexaminerade har varit praktiskt taget oförändrade de senaste fem åren, med en genomsnittlig nettostudietid på knappt 4,5 år och en bruttostudietid på omkring sex år för både kvinnor och män. Skillnaderna mellan vetenskapsområden är dock stora.

Forskarutbildningsutredningen har presenterat siffror på andelen nybörjare som når doktorsexamen efter en viss tid. Siffrorna visar att genomströmningen successivt har ökat. Bland dem som var nybörjare i forskarutbildningen under första hälften av 1990-talet hade i genomsnitt 52 procent avlagt doktorsexamen efter åtta år, medan motsvarande andel var 37 procent bland nybörjare åren 1980-85. Beräknat på en längre tid – 11 år efter nybörjaråret – är examinationsgraden inom naturvetenskap och medicin över 75 procent, medan det inom humaniora och samhällsvetenskap är mindre än hälften av nybörjarna som tagit doktorsexamen efter samma tid.

Humaniora och samhällsvetenskap påverkades i större utsträckning än andra områden av de nya bestämmelser som började gälla 1998 avseende tydligare begränsning av studietiden och begränsning av antagningen till dem som har adekvat finansiering. Effekterna av dessa förändringar blir synliga först under de kommande åren. Forskarutbildningsutredningen ser det som ett rimligt antagande att examinationsgraden, särskilt under 4–8 år efter antagningen, kommer att fortsätta öka efter 1998 års förändringar.

Det är angeläget att de som påbörjar forskarutbildning också når en examen inom de tidsramar som gäller. Det enda mått på genom- strömningen som i dag kan följas kontinuerligt är studietiden för dem som avlagt examen. Det vore värdefullt att ha information som också omfattar dem som inte tar examen. Regeringen avser att se över vilken form som kan vara lämplig för att återkommande få uppgifter av detta slag.

Att nå en god genomströmning i forskarutbildningen kräver ett medvetet arbete från lärosätenas sida. Uppföljningen av de individuella studieplanerna är naturligtvis viktig i detta avseende, liksom systematisk uppföljning av orsakerna till förlängda eller avbrutna studier. Lärosätena har också ett viktigt ansvar för att kraven på avhandlingens omfattning är rimliga utifrån målen och den tid som står till förfogande. Regeringen avser att genom återrapporteringskrav i regleringsbreven noga följa lärosätenas arbete för en ökad genomströmning i forskarutbildningen.

Forskarutbildningsutredningen lämnade ett antal förslag rörande utbildningsprocessen som är ägnade att stärka kvalitet, effektivitet och rättssäkerhet i forskarutbildningen. Det handlar bl.a. om antagning, handledning och förordningsändringar som syftar till ökad trygghet för doktoranden när det gäller studiefinansiering. Utredningens förslag i dessa delar har fått ett positivt mottagande av remissinstanserna, och enligt regeringens bedömning har utredningen pekat på viktiga faktorer

Prop. 2004/05:80

132

för såväl god genomströmning som goda kvalitativa resultat i

Prop. 2004/05:80

forskarutbildningen.

 

För att säkerställa kvalitet och effektivitet i forskarutbildningen bör

 

antagningen göras enligt tydliga principer och efter en allsidig prövning.

 

Det är också en förutsättning för att kunna arbeta medvetet med

 

rekrytering av underrepresenterade grupper samt för att öka rörligheten

 

mellan lärosäten och ge studenter från mindre högskolor möjligheter till

 

forskarutbildning.

 

Handledningsfunktionen är central i forskarutbildningen. Det är

 

önskvärt att involvera fler personer i varje doktorands utbildning och

 

därmed göra relationen handledare-doktorand mindre sluten och sårbar,

 

liksom att se till att alla handledare får utveckla den kunskap och

 

kompetens som krävs i arbetet med att stödja och utveckla människor.

 

Trygga och tydliga villkor avseende bl.a. studiefinansiering och

 

arbetsmiljö är viktigt såväl för forskarutbildningens attraktivitet som för

 

doktorandernas möjlighet att ägna sig koncentrerat åt utbildningen.

 

Det resurstillskott till universitet och högskolor med forskarutbildning

 

som aviseras i denna proposition ger förutsättningar att ytterligare

 

utveckla kvaliteten samt öka effektiviteten och genomströmningen i

 

forskarutbildningen. Frågorna om antagning, handledning m.m. kommer

 

att övervägas vidare och i den mån som förändringar i regelverket för

 

forskarutbildningen bedöms nödvändiga kommer regeringen att

 

återkomma i dessa frågor.

 

Studiefinansiering

 

Forskarutbildningsutredningen har föreslagit att utbildningsbidrag och

 

stipendier inrättade av högskolan inte skall få förekomma som

 

studiefinansiering för doktorander. Flertalet remissinstanser tillstyrker,

 

men de flesta förutsätter att det ekonomiska utrymmet att anta

 

doktorander inte minskar. Forskningsråden och Vinnova ifrågasätter

 

behovet av att avskaffa utbildningsbidraget.

 

Enligt Forskarutbildningsutredningen ger utbildningsbidraget, trots att

 

det inte räknas som sjukpenninggrundande inkomst (SGI), ett relativt

 

gott skydd i form av rätten att behålla bidraget vid frånvaro på grund av

 

sjukdom m.m. Utredningen pekar dock på att doktoranden inte är

 

garanterad förlängning av bidraget i motsvarande mån som frånvaron,

 

och att doktorander med utbildningsbidrag inte alltid får samma tillgång

 

till infrastruktur m.m. som doktorander med anställning. Stipendier ger i

 

sig inget som helst socialt skyddsnät.

 

I budgetpropositionen för 1998 (prop. 1997/98:1) anförde regeringen

 

att anställning som doktorand på många sätt är den bästa formen av

 

studiefinansiering, samtidigt som den är dyr för statsmakterna och

 

lärosätena. Regeringen gjorde därför bedömningen att det borde vara

 

fortsatt möjligt för lärosätena att använda utbildningsbidrag som

 

studiefinansieringsform, men med vissa begränsningar. En sådan

 

begränsning är bestämmelsen i 5 kap. 4 § högskoleförordningen

 

(1993:100) om att den som fått utbildningsbidrag har rätt till anställning

 

som doktorand under de två sista åren av utbildningen. Därmed får även

 

dessa doktorander full tillgång till det sociala skyddsnätet vid avslutade

 

forskarstudier. En annan begränsning är att minst 75 procent av de

133

anslagsmedel som högskolorna använder för studiefinansiering enligt

Prop. 2004/05:80

regleringsbreven skall användas till anställning som doktorand.

 

Forskarutbildningsutredningens förslag i denna del förutsatte en

 

förändrad examensstruktur, och bör betraktas i ljuset av de konsekvenser

 

som den pågående översynen av examensstrukturen kan komma att få.

 

Regeringen gör därför inte i nuläget någon ny bedömning angående

 

utbildningsbidraget.

 

Avseende stipendier konstaterade regeringen i budgetpropositionen för

 

1998 att lärosätena bör vara uppmärksamma på de problem som kan

 

uppkomma bl.a. vid långvarig sjukdom och vid behov av

 

föräldraledighet. Regeringen uttalade samtidigt det som sedan 1998

 

gäller enligt regleringsbreven, nämligen att lärosätena inte får använda

 

medel från statsbudgeten till stipendier för doktoranders studie-

 

finansiering. Detta gäller inte bara direkta anslag utan också t.ex. medel

 

från forskningsråden.

 

Enligt regeringens mening är det inte heller lämpligt att andra medel

 

som lärosätena kan förfoga över används till stipendier om medlen i

 

stället kan användas till anställning eller utbildningsbidrag. Tillgänglig

 

statistik ger dock inga uppgifter om vilken typ av stipendier som

 

doktoranderna har. Bl.a. mot denna bakgrund har regeringen i

 

regleringsbrevet för 2005 efterfrågat hur de medel som lärosätena totalt

 

avsätter för studiefinansiering i forskarutbildningen fördelas på olika

 

finansieringsformer.

 

Resurstilldelning

 

Enligt regeringens mening måste forskarutbildningen vara en integrerad

 

del av den forskning som bedrivs, inklusive den stora del av forskningen

 

som finansieras genom bidrag från externa finansiärer. I likhet med flera

 

remissinstanser anser regeringen att olika typer av extern finansiering

 

också kan vara värdefullt för forskarutbildningen. Det kan göra att olika

 

aktörer inom t.ex. näringsliv och offentlig förvaltning får en närmare och

 

mera konkret koppling till forskarutbildningen och att det blir lättare för

 

doktoranderna att utveckla kontakter med sådana externa intressenter.

 

Remissinstanserna har också pekat på ett antal brister i det av

 

Forskarutbildningsutredningen föreslagna resurstilldelningssystemets

 

utformning och beräkningsgrunderna för det. Regeringen anser därför att

 

utredningens förslag inte bör genomföras.

 

Det är samtidigt viktigt att lärosätena har förutsättningar att ta sitt

 

ansvar för forskarutbildningens inriktning och utformning och för att

 

utveckla kvaliteten, som har diskuterats ovan. Tillgången till medel för

 

forskarutbildning från vissa externa finansiärer har minskat. Stiftelsen för

 

strategisk forskning (SSF) fördelade t.ex. under ett antal år en stor del av

 

sina utbetalade medel till just forskarutbildning, men har på senare år

 

omprioriterat till förmån för mer renodlade forskningssatsningar. Som

 

redan nämnts finns behov av en fortsatt hög examination i forskar-

 

utbildningen, inte minst för att öka den vetenskapliga kompetensen i

 

samhället utanför universitet och högskolor.

 

Resurserna för forskarutbildningen bör därför öka, bl.a. inom ramen

 

för den förstärkning av lärosätenas anslag för forskning och

 

forskarutbildning som behandlas i avsnitt 4.5.1. Till detta kommer den

134

satsning på stöd till forskarskolor som presenteras i det följande, liksom Prop. 2004/05:80 de övriga förstärkningar till forskningsfinansierande myndigheter som

presenteras i denna proposition och som direkt eller indirekt kan komma forskarutbildningen till del.

7.2.2Stöd till forskarskolor

Regeringens bedömning: Utvecklingen av forskarutbildningen bör stimuleras genom att Vetenskapsrådet, Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande och Verket för innovationssystem fördelar medel till forskarskolor. Medlen bör fördelas till forskarskolor inom starka forskningsmiljöer och inom andra områden där det bedöms ändamålsenligt utifrån myndigheternas respektive uppdrag.

För ändamålet bör myndigheterna under 2006–2008 tillföras 100 miljoner kronor. Medlen bör fördelas med 60 miljoner kronor till Vetenskapsrådet, 5 miljoner kronor till Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, 10 miljoner kronor till Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande och 25 miljoner kronor till Verket för innovationssystem.

Vetenskapsrådet bör tillföras 8 miljoner kronor 2006, ytterligare 12 miljoner kronor 2007 och ytterligare 40 miljoner kronor 2008.

Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap bör tillföras 2 miljoner kronor 2007 och ytterligare 3 miljoner kronor 2008.

Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande bör tillföras 1 miljon kronor 2006, ytterligare 2 miljoner kronor 2007 och ytterligare 7 miljoner kronor 2008.

Verket för innovationssystem bör tillföras 3 miljoner kronor 2006, ytterligare 5 miljoner kronor 2007 och ytterligare 17 miljoner kronor 2008.

Forskarutbildningsutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen föreslår därutöver att omkring en tredjedel av examinationen i forskarutbildningen på sikt bör äga rum inom ramen för ett nationellt system för forskarskolor, samt att samarbete mellan högskolor, ämnen eller med det omgivande samhället alltid skall vara ett krav.

Remissinstanserna: Remissinstanserna framhåller många positiva erfarenheter av både de särskilda forskarskolor som förekommit och det arbetssätt som förknippas med forskarskolor. De flesta – inklusive forskningsråden och Vinnova samt huvuddelen av lärosätena och forskningsstiftelserna – tillstyrker också en satsning på fler forskarskolor. Många avvisar dock utredningens ambition om att så mycket som en tredjedel av forskarutbildningen skall ske i dessa forskarskolor, särskilt innan tidigare satsningar som t.ex. de 16 nationella forskarskolorna utvärderats.

Bland andra förordar Forskningsråden och Vinnova i stället en mindre satsning som kan utvärderas innan man eventuellt utvidgar verksamheten. De betonar också att olika former måste tillåtas, t.ex. även

forskarskolor som bara omfattar ett större ämne vid ett lärosäte, och

135

anser i likhet med flera andra remissinstanser att forskarskolor inte bör Prop. 2004/05:80 bestå av löst knutna nätverk utan att doktoranderna måste ha tillgång till

väl fungerande forskningsmiljöer.

Flera remissinstanser betonar också vikten av att en satsning på forskarskolor inte centralstyrs eller inkräktar på lärosätenas basresurser och prioriteringsfrihet utan utgör ett komplement där initiativen till enskilda forskarskolors inriktning kommer från lärosätena. Några pekar också på risker med att bygga upp ett separat system av särskilt gynnade forskarskolor vid sidan av övrig forskarutbildning.

Skälen för regeringens bedömning

Forskarskolor har generellt sett använts för att främja forskarutbildning med en strukturerad utbildningsgång i goda forskningsmiljöer, ofta kombinerat med andra syften som t.ex. samverkan mellan högskolor eller med det omgivande samhället. De utvärderingar av forskarskolor som hittills har genomförts av bl.a. Högskoleverket och forskningsstiftelserna pekar på övervägande goda erfarenheter. Även Forskarutbildnings- utredningen och många av remissinstanserna gör samma positiva bedömning. Mycket tyder på att forskarskolor haft en stimulerande inverkan på lärosätenas arbete med att utveckla forskarutbildningen.

I Sverige har forskarskolor, förutom av lärosätena själva, initierats och fått stöd av ett antal olika aktörer med olika prioriteringar och syften. Inte minst forskningsstiftelserna har varit viktiga finansiärer, men även bl.a. Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande samt Utbildningsvetenskapliga kommittén vid Vetenskapsrådet ger i dag visst stöd till forskarskolor. Forskarskolor är alltså ingen enhetlig företeelse i Sverige, till skillnad från vissa andra länder där det finns nationella system av forskarskolor som mer eller mindre parallella spår till den ordinarie forskarutbildningen vid universiteten.

Regeringen anser liksom många av remissinstanserna att det inte är önskvärt att bygga upp ett enhetligt system med forskarskolor vid sidan av eller i stället för dagens forskarutbildning. Det är viktigt att slå vakt om lärosätenas grundläggande ansvar för forskarutbildningen. All svensk forskarutbildning bör uppfylla högt ställda kvalitetskrav.

Regeringen menar dock att stöd till forskarskolor från forskningsråden och Vinnova kan vara ett bra sätt att dra nytta av dessa finansiärers betydelse för nationell kvalitetsgranskning och prioritering utan att de vare sig ges något generellt ansvar för forskarutbildningens organisation och finansiering eller bygger upp ett särskilt system för en del av forskarutbildningen. Forskningsråden och Vinnova bör som ett kompletterande stöd till forskarskolor utlysa långsiktiga men tidsbegränsade medel som lärosäten, eventuellt tillsammans med andra intressenter, ansöker om.

Lärosätenas kvalitetsarbete inom forskarutbildningen kan stimuleras genom möjligheten att i konkurrens erhålla medel för forskarskolor. Samtidigt kan stöd till forskarskolor användas som ett instrument för att uppnå olika mål som ligger i rådens och Vinnovas uppdrag. Det kan röra sig om att integrera forskarutbildning med satsningar på starka

forskningsmiljöer, att uppnå livskraftiga miljöer i småämnen och

136

stimulera forskarutbildning i nyare områden i ett uppbyggnadsskede, att öka samverkan med det omgivande samhället och tillgodose behov av forskarkompetens inom områden som bedöms ha stor framtida samhällsrelevans, att stimulera mång- och tvärvetenskap, eller att på annat sätt bidra till samverkan nationellt och internationellt.

Sådana starka forskningsmiljöer som behandlas i avsnitt 6.1 bör ha goda förutsättningar att bedriva högkvalitativ forskarutbildning. En tydlig organisation för forskarutbildningen i sådana miljöer är positivt såväl för doktoranderna som för de handledande forskarna som kan få stöd i sitt ansvar för forskarutbildningen.

Många forskningsämnen är vid enskilda lärosäten förhållandevis små, vilket gör dessa miljöer sårbara och erbjuder en begränsad möjlighet till möten med andra doktorander och forskare. Dessa mindre forskningsämnen kan i många fall med fördel samordnas nationellt, eller med närliggande ämnen vid samma lärosäte, inom ramen för en forskarskola.

Forskarskolor kan stimulera mång- och tvärvetenskap både inom mindre forskningsämnen och för ämnen i övrigt. Genom att doktorander under sin forskarutbildning får inblickar i andra discipliners angreppssätt skapas förutsättningar för framtida forskning i gränslandet mellan olika discipliner.

Stöd till forskarskolor kan också vara en bra form för områden där forskarutbildningen befinner sig i ett uppbyggnadsskede, t.ex. det konstnärliga området och vårdvetenskap.

Forskarskolor kan även vara viktiga verktyg för att åstadkomma ökad samverkan och rörlighet mellan högskolan och det omgivande samhället och för att främja forskarutbildning inom områden där det finns ett särskilt behov av doktorer.

Slutligen kan forskarskolor vara en bra form för samverkan mellan universitet och högskolor. Forskarskolor i samarbete mellan flera länder kan vara ett viktigt instrument för en stärkt internationalisering av forskarutbildningen och en större rörlighet av forskare mellan de europeiska länderna. I många fall bör internationellt samarbete kunna utvecklas direkt mellan deltagande lärosäten, men råden och Vinnova bör också ha möjlighet att bidra till internationella forskarskolor som forskningsråden i andra medverkande länder stöder.

Förslag om forskarskolor inom olika områden har inkommit till regeringen. I betänkandet Innovativa processer (SOU 2003:90) diskuteras t.ex. behovet av att doktorander med relevant inriktning lägger en del av sin tid i kommunerna, exempelvis på skolor och socialkontor, och utredningen föreslår en satsning på forskarskolor med sådan inriktning. Flera andra förslag har inkommit, såväl i betänkanden som i skrivelser från lärosäten.

Regeringen anser att framställningar om medel till enskilda forskarskolor i framtiden bör hanteras genom den utlysningsprocess som forskningsråden och Vinnova utarbetar i enlighet med denna proposition. I dialog mellan de forskningsfinansierande myndigheterna och universitet och högskolor kan lärosätena lyfta fram områden där man anser att stöd till forskarskolor vore särskilt angeläget.

Som framgår av avsnitt 6.4.1 ser regeringen ett behov av en särskild riktad insats inom området design och bedömer att av de resurser som

Prop. 2004/05:80

137

Vetenskapsrådet föreslås tilldelas för forskarutbildning bör 5

miljoner

Prop. 2004/05:80

kronor fördelas 2007 för stöd till en forskarskola i design. Regeringens

 

utgångspunkt är dock att myndigheterna inom ramen för sina uppdrag

 

och de medel som de har att fördela till forskarskolor normalt skall kunna

 

se till att viktiga områden kan prioriteras.

 

 

 

Formerna för forskningsrådens och Vinnovas stöd till forskarskolor

 

De forskarskolor som kommer att få stöd av forskningsråden och

 

Vinnova måste finnas i goda forskningsmiljöer. Även andra

 

förutsättningar för utbildningen skall beaktas. Det bör finnas en tydlig

 

organisation (avseende ledning, ansvarig studierektor och liknande) för

 

att bedriva en strukturerad och sammanhållen forskarutbildning i en

 

stimulerande miljö med t.ex. gemensamma kurser, seminarier och andra

 

mötesplatser för doktorander och andra forskare samt en stark och

 

välorganiserad handlednings- och studieuppföljningsfunktion. En sådan

 

miljö förutsätter en större grupp doktorander, som bör antas efter öppen

 

nationell utlysning.

 

 

 

 

Forskarskolor kan också vara ett sätt att åstadkomma samarbete och

 

kraftsamling mellan olika lärosäten. Detta var ett av syftena med de 16

 

nationella forskarskolor som startades i enlighet med den förra

 

forskningspolitiska propositionen (prop. 2000/01:3). Även i

 

fortsättningen finns det behov av mer samarbete och kraftsamling mellan

 

och inom lärosäten, och det kan ofta vara nödvändigt för att kunna skapa

 

och upprätthålla en miljö av den typ som beskrivits ovan. Sådan

 

samverkan bör dock inte i sig vara ett absolut krav när det gäller rådens

 

och Vinnovas stöd till forskarskolor.

 

 

 

Som redan nämnts är syftet inte att råden och Vinnova skall bygga upp

 

ett parallellt forskarskolesystem. Stödet bör därför i första hand avse

 

merkostnader eller utvecklingskostnader för forskarskolan, t.ex.

 

samordnings-

och

studieuppföljningsfunktioner,

och

inte

 

doktorandfinansiering. Stödet till forskarskolor bör kunna utformas

 

flexibelt utifrån behoven och förutsättningarna inom olika områden samt

 

med beaktande av forskningsrådens och Vinnovas respektive uppdrag.

 

När det gäller forskarskolor i samverkan med näringslivet bör

 

medfinansiering från deltagande företag förutsättas.

 

 

 

Inom ramen för regeringens övergripande prioriteringar i denna

 

proposition bör råden och Vinnova ha en stor frihet att prioritera sina

 

insatser och även bedöma vilka former som bör gälla för utlysning,

 

tilldelning, uppföljning m.m. Det är samtidigt angeläget att de olika

 

myndigheternas satsningar samspelar väl med varandra, liksom att andra

 

finansiärers, särskilt forskningsstiftelsernas, satsningar och erfarenheter

 

beaktas. Möjligheterna till gemensamma satsningar mellan olika

 

finansiärer bör också utnyttjas.

 

 

 

Det är lärosäten som, enskilt eller tillsammans med andra, skall ansöka

 

om stöd till och ansvara för forskarskolorna. Det är viktigt att

 

satsningarna utformas på ett sätt som främjar lärosätenas strategiska

 

arbete. Det är också viktigt att skillnaderna mellan rådens förfaringssätt

 

m.m. inte blir för stora. Forskningsråden och Vinnova bör därför inför

 

utlysningarna föra en dialog med ledningarna för universitet och

 

högskolor och

sträva

efter att inom sina respektive uppdrag

så långt

138

möjligt hantera sitt stöd till forskarskolor enligt gemensamma rutiner och Prop. 2004/05:80 principer.

Liksom när det gäller satsningen på starka forskningsmiljöer (avsnitt 6.1) är det viktigt att både de enskilda forskarskolor som får stöd och stödformen som sådan följs upp och utvärderas.

För stöd till forskarskolor bör myndigheterna under 2006–2008 tillföras 100 miljoner kronor. Resurserna bör fördelas med 60 miljoner kronor till Vetenskapsrådet, 5 miljoner kronor till Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, 10 miljoner kronor till Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande samt 25 miljoner kronor

till Verket för innovationssystem.

 

 

Vetenskapsrådet

bör tillföras

8 miljoner

kronor 2006, ytterligare

12 miljoner kronor

2007 och

ytterligare

40 miljoner kronor 2008.

Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap bör tillföras 2 miljoner kronor 2007 och ytterligare 3 miljoner kronor 2008. Vidare bör Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande tillföras 1 miljon kronor 2006, ytterligare 2 miljoner kronor 2007 och ytterligare 7 miljoner kronor 2008. Slutligen bör Verket för innovationssystem tillföras 3 miljoner kronor 2006, ytterligare 5 miljoner kronor 2007 och ytterligare 17 miljoner kronor 2008.

7.2.3De 16 nationella forskarskolorna

De 16 nationella forskarskolor som initierades i enlighet med den förra forskningspolitiska propositionen följs upp och utvärderas av Högskoleverket (dnr U2001/218/UH). Verkets kontinuerliga rapportering och den slutliga utvärdering som verket skall göra efter 2007 är viktiga underlag för regeringens bedömning av insatsens resultat och framtida överväganden när det gäller forskarutbildningen. De är minst lika viktiga som underlag för de berörda lärosätenas bedömning av de 16 forskarskolornas fortsatta utveckling.

De medel som tillfördes dessa forskarskolor är permanenta förstärkningar av värdhögskolornas anslag, och var avsedda att även finansiera doktorander och handledare från partnerhögskolorna. När nuvarande examinationsmål har uppfyllts står det de aktuella lärosätena fritt att fortsätta verksamheten på samma sätt som hittills eller göra de förändringar eller omprioriteringar som bedöms lämpliga. Regeringen avser inte att sätta några nya examinationsmål specifikt för de 16 nationella forskarskolorna efter 2007. Regeringen förutsätter samtidigt att medlen fortsatt används till forskarutbildning eller postdoktorala anställningar med anknytning till forskarskolorna och att givande samarbeten mellan deltagande lärosäten fortsätter.

139

8

Forskning, innovation och hållbar tillväxt

Prop. 2004/05:80

8.1Forskningens roll i innovationssystemet

Förändringar i vår omvärld har omfattande påverkan på villkoren för

 

näringslivet. Kunskaps- och teknikinnehållet i produkter blir allt större

 

och produktionsprocesserna allt mer kunskapsintensiva. Samtidigt

 

efterfrågas i allt högre utsträckning tjänster som hänger samman med de

 

produkter som säljs. Globaliseringen medför en ökad rörlighet av både

 

människor, idéer och kapital. Handel och investeringar är numera

 

världsomspännande, vilket innebär både nya handelsmöjligheter och en

 

ökad konkurrens. Företagen konkurrerar sinsemellan om kunder men

 

även inom koncerner förekommer konkurrens t.ex. om var FoU och

 

andra kunskapsintensiva verksamheter skall läggas.

 

 

 

 

Sveriges främsta konkurrensfördelar är bland andra ett högt

 

kunskapsinnehåll i varor och tjänster, vår förmåga till förnyelse och våra

 

effektiva produktionsprocesser. En förutsättning för att upprätthålla dessa

 

konkurrensfördelar och därmed en hållbar tillväxt i landet är den kunskap

 

och den kompetens hos människor som genereras av forskning och

 

utveckling. Sveriges attraktionskraft är beroende av att det finns starka

 

forsknings- och innovationsmiljöer och kompetenta människor som

 

bedriver forskning av hög kvalitet. Vi behöver också ha en hög

 

kompetens inom landet för att kunna tillgodogöra oss all den forskning

 

som sker utanför landets gränser. Deltagande i internationella

 

forskningssamarbeten som t.ex. EU:s ramprogram är särskilt viktiga.

 

Förutom kunskap ger deltagandet tillgång till forsknings- och

 

industrikontakter som på sikt kan ge nya handelsmöjligheter för Sverige.

 

Ett effektivt utbyte av kunskap och teknik mellan den akademiska

 

forskningen och näringslivet är avgörande för svensk industris framtida

 

konkurrenskraft. Detta ställer stora och delvis nya krav på den offentligt

 

finansierade forskningen och dess organisation. Sverige är en stark

 

forskningsnation och tillhör de främsta länderna i världen avseende

 

produktion av vetenskapliga resultat. Mycket av forskningen utförs inom

 

områden som är av stort intresse för näringslivet. Investeringarna i

 

forskning ger dock inte tillräcklig utväxling i form av hög ekonomisk

 

tillväxt. Detta beror delvis på att större FoU-intensiva företag i stor

 

utsträckning väljer att utföra sin FoU i Sverige medan produktionen

 

förläggs till andra länder. Detta är ett tecken på att Sverige har hög

 

konkurrenskraft avseende välutbildad personal och närhet till

 

forskningskompetens inom breda områden. Samtidigt finns en outnyttjad

 

potential avseende kommersialisering av forskningsresultat. Eftersom

 

den största delen av den offentligt finansierade forskningen i Sverige

 

sker vid universitet och högskolor ställer detta stora krav på dessa att

 

effektivt samverka med det omgivande samhället. Kunskapsöverföringen

 

till näringslivet och kommersialisering av forskningsresultat behöver

 

öka. Samtidigt måste detta ske på ett sådant sätt att den akademiska

 

forskningens grundläggande värden, som att fritt välja problemställning

 

och metod liksom att fritt kunna publicera resultaten av forskningen,

 

värnas.

Industriforskningsinstitutens

plats

i

det

svenska

 

forskningssystemet behöver tydliggöras och deras roll som brygga

 

mellan

den akademiska forskningen och

näringslivet behöver

stärkas.

140

 

 

 

 

 

 

Deras roll som kunskapsmäklare är särskilt viktig för små och medelstora

Prop. 2004/05:80

företag som har begränsad egen forskning och utveckling.

 

Statens främsta ansvar är grundforskning inom alla områden, däribland

 

de områden som är av strategisk vikt för företagen. Många intressanta

 

forskningsresultat har sin upprinnelse i grundforskningen, där

 

kunskapsutvecklingen drivs framåt av forskarnas nyfikenhet och önskan

 

att lösa praktiska och teoretiska problem. Samtidigt finns det runt om i

 

samhället, både inom näringslivet och inom andra verksamheter,

 

frågeställningar som forskningen kan hjälpa till att besvara. Näringslivets

 

problemställningar, som ofta behöver en tvärvetenskaplig ansats för att

 

kunna lösas, kan också bidra till att forskningen förs framåt till exempel

 

genom att stimulera till nya forskningsinriktningar. Ett ökat intresse

 

bland forskare för näringslivsrelevanta frågor och större incitament att

 

finna kommersiell avsättning för forskningsresultaten kan ge en ökad

 

avkastning på statens investeringar i forskning och utveckling.

 

Forskning och utveckling bidrar till tillväxt både på kort och på lång sikt

 

Svenska basnäringar som trä, skog, massa, metallurgi och fordonsindustri

 

står för en stor del av den svenska exporten. De ligger sedan länge i den

 

internationella täten och deras fortsatta konkurrenskraft är avgörande för

 

Sveriges tillväxt. Samtliga dessa branscher har dessutom stor betydelse

 

för regional sysselsättning.

 

Fordonsindustrin och dess underleverantörer sysselsätter ca 150 000

 

personer i över 1 200 företag. Handelsbalansen för fordon och

 

fordonsdelar har mer än tredubblats mellan åren 1974 och 2002 och

 

svarar för 15 procent av Sveriges export. Fordonsindustrin stod vidare för

 

en femtedel av FoU-insatserna i företagssektorn 2003. Fordonsindustrin

 

är teknikdrivande både inom landet och i ett globalt perspektiv.

 

Skogsindustriprodukter stod för drygt 13 procent av det svenska

 

exportvärdet 2003. Svensk skogsindustri tillhör världens största

 

exportörer av papper, massa och trävaror och är därför betydelsefull för

 

Sveriges handelsbalans. Det nationella skogs- och skogsindustriella

 

klustret används ofta som exempel på hur ett framgångsrikt kluster och

 

innovationssystem lett till en rad internationellt konkurrenskraftiga

 

företag. För att bibe