Prop. 2004/05:62
Bilaga 1
275
Prop. 2004/05:62
Bilaga 1
276
Prop. 2004/05:62
Bilaga 1
277
Prop. 2004/05:62
Bilaga 1
278
Prop. 2004/05:62
Bilaga 1
279
Prop. 2004/05:62
Bilaga 1
280
Prop. 2004/05:62
Bilaga 1
281
Prop. 2004/05:62
Bilaga 1
282
Prop. 2004/05:62
Bilaga 1
283
Prop. 2004/05:62
Bilaga 1
284
Prop. 2004/05:62
Bilaga 1
285
Prop. 2004/05:62
Bilaga 1
286
Prop. 2004/05:62
Bilaga 1
287
Prop. 2004/05:62
Bilaga 1
288
Prop. 2004/05:62
Bilaga 1
289
Prop. 2004/05:62
Bilaga 1
290
Prop. 2004/05:62
Bilaga 1
291
Prop. 2004/05:62
Bilaga 1
292
Prop. 2004/05:62
Bilaga 1
293
Prop. 2004/05:62
Bilaga 1
294
Prop. 2004/05:62
Bilaga 2
295
Prop. 2004/05:62
Bilaga 2
296
Prop. 2004/05:62
Bilaga 2
297
Prop. 2004/05:62
Bilaga 2
298
Prop. 2004/05:62
Bilaga 2
299
Prop. 2004/05:62
Bilaga 2
300
Prop. 2004/05:62
Bilaga 2
301
Prop. 2004/05:62
Bilaga 2
302
Prop. 2004/05:62
Bilaga 2
303
Prop. 2004/05:62
Bilaga 2
304
Prop. 2004/05:62
Bilaga 3
305
Prop. 2004/05:62
Bilaga 3
306
Prop. 2004/05:62
Bilaga 3
307
Prop. 2004/05:62
Bilaga 3
308
Prop. 2004/05:62
Bilaga 3
309
Prop. 2004/05:62
Bilaga 3
310
Prop. 2004/05:62
Bilaga 3
311
Prop. 2004/05:62
Bilaga 3
312
Prop. 2004/05:62
Bilaga 3
313
Prop. 2004/05:62
Bilaga 3
314
Prop. 2004/05:62
Bilaga 3
315
Prop. 2004/05:62
Bilaga 3
316
Prop. 2004/05:62
Bilaga 3
317
Prop. 2004/05:62
Bilaga 3
318
Prop. 2004/05:62
Bilaga 3
319
Prop. 2004/05:62
Bilaga 3
320
Prop. 2004/05:62
Bilaga 3
321
Prop. 2004/05:62
Bilaga 3
322
Prop. 2004/05:62
Bilaga 3
323
Prop. 2004/05:62
Bilaga 3
324
Prop. 2004/05:62
Bilaga 3
325
Prop. 2004/05:62
Bilaga 3
326
Prop. 2004/05:62
Bilaga 4
Sammanfattning av
El- och gasmarknadsutredningens betänkande
El- och naturgasmarknaderna (SOU 2003:113)
Vår uppgift
Utredningen har haft i uppdrag att följa det pågående arbetet inom EU med att utforma gemensamma regler för den inre marknaden för el och naturgas och lämna förslag till lagstiftning och regelverk i övrigt som krävs för att genomföra Europeiska gemenskapens reviderade el- och naturgasmarknadsdirektiv samt överväga och i förekommande fall lämna förslag till ändringar som föranleds av förordningen om gränsöverskridande handel med el. I uppdraget ingår också att göra en kompletterande analys av frågan om skärpning av kravet på åtskillnad mellan elnätsverksamhet och konkurrensutsatt verksamhet.
Elmarknadsdirektivet
Direktivet innehåller dels ”kvantitativa ändringar”, som en ökad marknadsöppning, dels ”kvalitativa ändringar” om rättslig åtskillnad för systemoperatörer för överföring och distribution, krav på särredovisning, regler för nättillträde samt inrättandet av en självständig tillsynsmyndighet som i förväg godkänner åtminstone metoderna för tariffsättningen. Därutöver innehåller direktivet vissa nyheter som gäller allmännyttiga tjänster, angivande av elens ursprung, försörjningstrygghet, upphandling av ny kapacitet, regler för anskaffande av el för att täcka nätförluster, rapportering samt handel med tredje land. Direktivet innehåller, förutom de här angivna huvudpunkterna, ett omfattande och detaljerat regelverk.
I detta betänkande lämnas förslag på de författningsändringar som krävs i ellagstiftningen för att införliva direktivet i svensk rätt. I betänkandet ges också förslag på hur de rapporteringar som krävs enligt direktivet skall genomföras.
Angivande av elens ursprung
Vi föreslår att det införs ett krav att elleverantörer på eller i samband med fakturor och i reklam som riktar sig till elanvändare lämnar uppgift om ursprunget av den el som säljs. Uppgiften skall baseras på föregående års genomsnittliga bränslesammansättning. Om elen köps via börs eller importeras från ett land utanför Europeiska gemenskapen skall uppgiften baseras på aggregerade uppgifter från föregående år som börs eller importör tillhandahållit. I samband med angivandet av elens ursprung skall elleverantörerna också lämna uppgift om den miljöpåverkan i form
327
av utsläpp av CO2 och radioaktivt utsläpp som föregående års genomsnittliga bränslesammansättning har givit upphov till, genom hänvisning till befintliga referenskällor.
Vi föreslår att den närmare utvecklingen av sättet att ange och beräkna elens ursprung och miljöpåverkan i första hand skall ske genom en överenskommelse mellan marknadens aktörer.
För att elleverantörerna skall kunna fullgöra de föreslagna skyldigheterna att ange elens ursprung föreslår vi att elproducenter, importörer av el och elleverantörer skall vara skyldiga att på begäran av elleverantörer lämna uppgifter om ursprunget av den el som säljs.
Anskaffande av förlustkraft
Vi föreslår att alla juridiska personer som bedriver nätverksamhet och som anskaffar el för att täcka nätförluster skall göra detta i enlighet med öppna,
Överföringstariffer
Vid utformningen av nättariffer för överföring av el föreslår vi att nätkoncessionshavaren särskilt skall beakta antalet anslutningspunkter, anslutningspunkternas geografiska läge, mängden överförd energi, abonnerad effekt och kostnaderna för överliggande nät samt kvaliteten på överförd el.
Anslutningsavgifter
Vid utformningen av engångsavgift för anslutning föreslår vi att nätkoncessionshavaren särskilt skall beakta var en anslutning är belägen och vilken avtalad effekt anslutningen avser. Vi föreslår också att nätmyndigheten skall fatta beslut inom en viss tid vid tvister om anslutningsavgifter enligt ellagen. Enligt förslaget skall beslut fattas inom två månader. Denna tid får, om det behövs, utsträckas ytterligare två månader. Om den sökande medger detta får tiden förlängas ytterligare.
Villkor i standardavtal om balanstjänster
Vi föreslår att villkor för tillhandahållandet av balanstjänster skall vara objektiva,
Vi föreslår också att nätmyndigheten i förväg skall godkänna villkoren för tillhandahållandet av balanstjänster. Ett beslut om godkännande skall fattas inom två månader från det att myndigheten fick in en sådan begäran. Om ett sådant beslut inte fattas inom två månader skall villkor för tillhandahållandet av balanstjänster anses godkända så vitt avser frågan om dessa är objektiva,
Prop. 2004/05:62
Bilaga 4
328
Prop. 2004/05:62
Bilaga 4
gälla omedelbart och att detta skall kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Åtskillnad mellan nätverksamhet och konkurrensutsatt verksamhet
För att tydliggöra åtskillnaden mellan nätverksamhet och produktion av och handel med el föreslår vi att en styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare i ett nätföretag inte får vara styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare i en juridisk person som bedriver produktion av eller handel med el.
I syfte att säkerställa att de systemansvariga för överföringsrespektive distributionssystemen inser vikten av att de agerar objektivt och ickediskriminerande föreslår vi att den som bedriver nätverksamhet och som har minst 100 000 anslutna kunder eller som har nätkoncession för stamledning skall upprätta en övervakningsplan där det anges vilka åtgärder som vidtagits för att motverka ett diskriminerande beteende. Åtgärderna skall redovisas i en årlig rapport som skall inges till nätmyndigheten och offentliggöras. I enlighet med vad elmarknadsdirektivet medger föreslår vi att företag med mindre än 100 000 nätkunder undantas från detta krav.
Förordningen om gränsöverskridande handel med el
Förordningen innehåller övergripande regler om en kompensationsmekanism mellan systemansvariga för gränsöverskridande elflöden, information om kapacitet på utlandsförbindelser och principer för utformning av nationella nättariffer samt principer och riktlinjer för tilldelning av kapacitet på utlandsförbindelser. Förordningen innehåller också regler om rapportering till
En
Vi har inte funnit några svenska regler som strider mot förordningen. Några ändringar av denna anledning föreslås därför inte. Däremot föreslår vi att nätmyndighetens tillsyn skall utvidgas till att även omfatta efterlevnaden av förordningen och de riktlinjer och villkor som har utfärdats med stöd av denna. Beslut om undantag från vissa regler för nya utlandsförbindelser bör dock, i likhet med vad som gäller beviljande av nätkoncession för utlandsförbindelse, fattas av regeringen. En be-
stämmelse med denna innebörd föreslås därför.
Naturgasmarknadsdirektivet
| Naturgasmarknadsdirektivet innehåller dels ”kvantitativa ändringar” som | |
| en ökad marknadsöppning och ett utvidgat tillämpningsområde, dels | 329 |
”kvalitativa ändringar” om rättslig åtskillnad för systemoperatörer för transmission och distribution, krav på särredovisning, regler för tillträde till transmissions- och distributionssystemen och lager samt inrättande av en självständig tillsynsmyndighet som i förväg godkänner åtminstone metoderna för tariffsättning. Direktivet innehåller också nyheter som gäller allmännyttiga tjänster, skydd för kunder, försörjningstrygghet och rapportering. Direktivet innehåller, förutom de här angivna huvudpunkterna, ett omfattande och detaljerat regelverk.
I detta betänkande lämnas förslag på de författningsändringar som krävs i naturgaslagstiftningen för att införliva direktivet i svensk rätt. I betänkandet ges också förslag på hur de rapporteringar som krävs enligt direktivet skall genomföras.
Naturgaslagens tillämpningsområde
För att naturgaslagens tillämpningsområde skall stå i överensstämmelse med naturgasmarknadsdirektivets räckvidd föreslår vi att naturgaslagens bestämmelser utvidgas till att avse även kondenserad naturgas, biogas och gas från biomassa eller andra typer av gas om det är tekniskt möjligt att föra in och använda dessa gaser i och transportera dem genom systemet för naturgas.
Koncession för anläggning för kondenserad naturgas
Vi föreslår att det skall införas ett krav på koncession för att bygga och använda en anläggning för kondenserad naturgas. Frågan om koncession skall prövas av regeringen. Koncession beviljas endast om anläggningen är lämplig från allmän synpunkt. Endast den som är lämplig att utöva verksamheten får beviljas koncession. Koncession för anläggning för kondenserad naturgas får förses med de villkor som behövs för att tillgodose krav på säkerhet, skydd för
Konsumentskydd
För att stärka konsumentskyddet föreslår vi att förutsättningarna för att avbryta överföringen av naturgas till en konsument skall regleras i naturgaslagen. Överföringen på grund av konsumentens försummelse får endast avbrytas om försummelsen är att betrakta som ett väsentligt
Prop. 2004/05:62
Bilaga 4
330
avtalsbrott. Innan överföringen avbryts skall konsumenten uppmanas att vidta rättelse. Avser försummelsen bristande betalning skall han delges en underrättelse där det framgår att överföringen kan komma att avbrytas om inte betalning sker inom tre veckor. Socialnämnden skall samtidigt underrättas om förhållandena. Om konsumenten vidtar rättelse, eller om socialnämnden åtar sig betalningsansvar för skulden, får överföringen inte avbrytas. Överföringen av naturgas får inte avbrytas om en fordran är föremål för tvist. Överföringen får inte heller avbrytas om det finns anledning att befara att ett avbrott skulle medföra ej obetydlig personskada eller omfattande sakskada. Detta gäller dock inte om konsumenten handlar otillbörligt.
Ansvar för balansering av naturgassystemet - systemansvar
Balanshållningen av det svenska naturgassystemet skall ske på objektiva och
Vi föreslår att regeringen skall bemyndigas att utse det organ som skall ha systemansvaret. För att göra ett sådant val möjligt införs bestämmelser som ger den systemansvariga befogenheter att under vissa förutsättningar beordra ökad eller minskad inmatning av naturgas samt minskat uttag av naturgas.
Vi föreslår vidare att det i varje naturgasanvändares uttagspunkt skall finnas en balansansvarig. Ansvaret för att så är fallet åvilar den aktuella naturgasleverantören. Ett åtagande om balansansvar skall göras genom avtal med det organ som har systemansvaret. Den som har systemansvaret skall ansvara för att balans, inom hela eller delar av naturgassystemet, kortsiktigt upprätthålls mellan inmatning och uttag av naturgas och för balansavräkningen mellan de balansansvariga. Den som har systemansvaret skall offentliggöra villkoren för de tjänster som tillhandahålls för balansering av naturgassystemet.
Anskaffande av energi för drift av naturgasledningar
Den energi som behövs för att bedriva överföring av naturgas föreslås anskaffas på öppna,
Åtskillnad av systemansvariga för överföring och distribution av naturgas
För att säkerställa att tillträde till naturgassystemet sker på objektiva och
Prop. 2004/05:62
Bilaga 4
331
naturgaslager eller en anläggning för kondenserad naturgas inte får bedriva handel med naturgas.
För att ytterligare tydliggöra åtskillnaden mellan koncessionspliktig överföringsverksamhet och handel med naturgas införs en regel som stadgar att en styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare i ett företag som innehar koncession för naturgasledning inte samtidigt får vara styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare i en juridisk person som bedriver handel med naturgas. Denna regel blir inte tillämplig för distributionsföretag eftersom deras naturgasledningar inte omfattas av krav på koncession.
I syfte att säkerställa att de systemansvariga för överföringsrespektive distributionssystemen inser vikten av att de agerar objektivt och ickediskriminerande föreslår vi att innehavarna av naturgasledningar skall upprätta en övervakningsplan där det anges vilka åtgärder som vidtagits för att motverka diskriminerande beteende. En årlig rapport över de åtgärder som vidtagits i detta avseende skall överlämnas till den myndighet som regeringen bestämmer. Den årliga rapporten skall offentliggöras.
Redovisning och revision
Naturgaslagens bestämmelser om redovisning föreslås kompletteras så att det klart framgår att verksamhet som avser
Tillträde till naturgaslager och anläggning för kondenserad naturgas
För att naturgasmarknaden skall vara öppen på objektiva och
Lagertariffer och tariffer för inmatning till en anläggning för kondenserad naturgas skall offentliggöras.
Undantag för större naturgasinfrastrukturprojekt
För att möjliggöra investeringar i större nya
Prop. 2004/05:62
Bilaga 4
332
Ansökan om undantag prövas av regeringen. Ett beslut om undantag skall omedelbart anmälas till Europeiska gemenskapernas kommission, som har befogenhet att begära att regeringen ändrar eller återkallar ett beviljat undantag.
Berättigade kunder
Vi föreslår att naturgasmarknaden skall öppnas så att samtliga
Tillsyn
Vi föreslår att det skall införas en ny ordning i naturgaslagen som innebär att tillsynsmyndigheten skall fatta beslut varigenom företagens metoder för bestämmande av överföringstariffer skall godkännas innan tarifferna får träda i kraft. Tillsynsmyndighetens beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Vi föreslår även att samma ordning skall införas när det gäller godkännande av villkor för tillhandahållande av balanstjänster.
För att undvika att ett företag inte får ett beslut om villkor inom rimlig tid införs en tidsfrist för tillsynsmyndigheten. Denna tidsfrist skall vara tre månader från det att en begäran om godkännande kommer in till myndigheten. Ett beslut om godkännande av villkor skall gälla omedelbart.
Vi föreslår också att det skall införas en bestämmelse som anger att innehavarna av naturgasledningar, när de utformar
I syfte att precisera hur anslutningsavgifterna skall utformas föreslår vi att det införs en ny bestämmelse i naturgaslagen som innebär att innehavare av naturgasledning särskilt skall beakta var en anslutning är belägen och vilken effekt anslutningen avser.
Tidsfrister
Vi föreslår att det införs regler om när tillsynsmyndigheten bör ha besvarat ett inkommet ärende. Ärenden som avser prövning av att villkoren för överföring av naturgas är objektiva och
Prop. 2004/05:62
Bilaga 4
333
Prop. 2004/05:62
Bilaga 4
Tidsfristen omfattar inte naturgaslagens bestämmelser som reglerar nivån på tariffer för överföring, lager och inmatning till en anläggning för kondenserad naturgas samt nivån på avgifter för tillhandahållande av balanstjänster.
334
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
El- och gasmarknadsutredningens lagförslag
335
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
336
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
337
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
338
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
339
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
340
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
341
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
342
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
343
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
344
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
345
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
346
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
347
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
348
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
349
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
350
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
351
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
352
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
353
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
354
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
355
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
356
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
357
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
358
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
359
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
360
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
361
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
362
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
363
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
364
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
365
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
366
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
367
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
368
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
369
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
370
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
371
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
372
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
373
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
374
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
375
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
376
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
377
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
378
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
379
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
380
Prop. 2004/05:62
Bilaga 5
381
Prop. 2004/05:62
Bilaga 6
Sammanfattning av
Fjärrvärmeutredningens delbetänkande
Tryggare fjärrvärmekunder (SOU 2003:115)
Bakgrund
Elområdet har under en period av tio år varit föremål för en genomsyn och reformering. Reformen av elmarknaden har inneburit att verksamheter som består i att producera och handla med el, s.k. elverksamhet, har utsatts för konkurrens i syfte att skapa förutsättningar för en effektiv prisbildning på elmarknaden i kundernas intresse. Elnätverksamheten, som är ett naturligt monopol, har som sådant reglerats för att förhindra att företagen utnyttjar sin monopolställning till att ta ut oskäliga nätavgifter.
En av huvudprinciperna i elmarknadsreformen är att det skall råda en klar boskillnad mellan elverksamhet och elnätverksamhet. Sistnämnda verksamhet har därför avgränsats från elverksamhet i syfte att förhindra eller i vart fall försvåra att den reglerade elnätverksamheten påverkas av förhållanden i den konkurrensutsatta elverksamheten genom t.ex. att kostnader övervältras till elnätverksamheten.
I syfte att ytterligare minska möjligheten och incitamenten för oönskad subventionering från elnätverksamheten till elverksamheten föreslog regeringen i prop. 2001/02:56 en skärpning av gränsdragningen mellan verksamheterna. Regeringen förslag innebar att flertalet av styrelseledamöterna i ett elnätföretag inte samtidigt får vara styrelseledamöter i ett företag som bedriver produktion av eller handel med el och att verkställande direktören i ett elnätföretag inte samtidigt får vara verkställande direktör i ett företag som bedriver produktion av eller handel med el.
Näringsutskottet ansåg att regeringens förslag krävde ytterligare beredning och överväganden bl.a. vad gällde kostnadsaspekterna för små företag på elmarknaden till följd av förslaget samt risken för att korssubventionering sker mellan fjärrvärmeföretag och elhandelsföretag. Vid den fortsatta beredningen skulle särskilt frågan om kongruens i regelverken för verksamheterna uppmärksammas.
Uppdraget
Utredningen har haft i uppdrag att studera och överväga behovet av bestämmelser som reglerar åtskillnaden mellan elnätverksamhet och elverksamhet samt fjärrvärmeverksamhet. I uppdraget ingår att överväga behovet av skärpta regler och tillsyn av särredovisning av fjärrvärmeverksamhet i syfte att undvika korssubventionering och prisdiskriminering samt, vid behov, föreslå sådana. I detta delbetänkande lämnas förslag till sådana författningsändringar. I det följande lämnas en kortfattad redogörelse för dessa förslag.
382
Prop. 2004/05:62
Bilaga 6
Mål med en reglering m.m.
En viktig utgångspunkt för utredningen har varit att främja den fortsatta utbyggnaden av fjärrvärme som framtidens alternativ på värmemarknaden. Det är då viktigt att befintliga och potentiella kunder kan känna trygghet och förtroende för fjärrvärme. Utredningen har därför vid utförandet av uppdraget utgått från ett kundperspektiv. Det övergripande målet med de regler som vi föreslår är att förbättra kundtryggheten genom skärpta krav på transparens och åtskillnad mellan fjärrvärmeverksamhet samt elnätverksamhet och produktion av och handel med el, dvs. elmarknadsverksamhet.
Kravet på transparens och åtskillnad avser att förhindra att fjärrvärmekunderna i praktiken får finansiera annan verksamhet. Så kan ske genom t.ex. att samkostnader i verksamheterna endast eller i stor utsträckning kommer att belasta fjärrvärmeverksamheten eller att varor eller tjänster inte köps till marknadsmässiga priser mellan verksamheterna. Genom att förhindra sådan korssubventionering kan kundernas förtroende för fjärrvärmen som uppvärmningsform och prissättningen därav stärkas.
Vi föreslår att en reglering av åtskillnad mellan fjärrvärmeverksamhet och elmarknadsverksamhet skall föras in i ellagen (1997:857).
Särredovisning av fjärrvärmeverksamhet
Vi föreslår att det införs en skyldighet för den som bedriver fjärrvärmeverksamhet att särredovisa denna verksamhet. Syftet med detta krav är att komma till rätta med den risk för korssubventionering och prisdiskriminering som föreligger när fjärrvärmeverksamhet och verksamhet på elmarknaden bedrivs inom samma juridiska person.
Kravet på att särredovisa fjärrvärmeverksamheten är generellt och innebär att denna skall redovisas på ett sätt som gör det möjligt att kontrollera de affärshändelser och dispositioner som skett inom verksamheten. Det är inte minst för kundernas del viktigt att det är möjligt att härleda intäkter och kostnader för olika verksamheter när den juridiska personen bedriver även annan verksamhet. Hur denna särredovisning närmare skall ske bör överlämnas till regeringen att besluta om.
Uppdelning av fjärrvärme- och elmarknadsverksamhet i olika juridiska personer
Den ökade transparens som följer av kravet på särredovisning har givna begränsningar. Det är trots att särredovisning sker svårt för tillsynsmyndighet och andra att bedöma om t.ex. fjärrvärmekunderna i praktiken kommit att bidra till finansieringen också av andra verksamheter i företaget.
De verksamheter som vi vid behov skall åtskilja från fjärrvärmeverksamheten är elmarknadsverksamheter. Dessa saknar, förutom såvitt
avser elproduktion, nämnvärda synergieffekter av att drivas tillsammans
383
Prop. 2004/05:62
Bilaga 6
med fjärrvärmeverksamhet. Vi föreslår därför att elmarknadsverksamhet och fjärrvärmeverksamhet inte skall få bedrivas i samma juridiska person.
I ett kraftvärmeverk framställs elenergi och värmeenergi samtidigt i en och samma process. Värmeenergin nyttiggörs genom att den tillförs ett fjärrvärmesystem. Mot bakgrund av den begränsade möjligheten för dessa företag att påverka konkurrensen på elmarknaden och till svårigheterna att fördela kostnaderna mellan de olika verksamheterna, föreslår vi att produktion och försäljning av el som är att hänföra till ett eget kraftvärmeverk och som säljs till marknadsmässigt pris undantas från åtskillnadskravet. Sådan produktions- och försäljningsverksamhet skall anses ingå i fjärrvärmeverksamheten. Vi anser att intäkterna från försäljningen av el från ett eget kraftvärmeverk bör särredovisas men lämnar inget förslag om detta. Vi föreslår i stället att regeringen bemyndigas att meddela närmare föreskrifter om redovisning av fjärrvärmeverksamhet.
Åtskillnad i fråga om ledningsfunktioner
För att den av utredningen föreslagna juridiska åtskillnaden mellan fjärrvärmeverksamhet och elmarknadsverksamhet skall genomföras i praktiken, dvs. inte endast formellt, bör en åtskillnad av ledningsfunktioner införas, s.k. funktionell åtskillnad. Åtskillnaden bör begränsas till situationer och funktioner där ett betydande inflytande över verksamheten i den juridiska personen kan anses föreligga.
Vi föreslår att fler än hälften av styrelseledamöterna i ett fjärrvärmeföretag inte samtidigt får vara styrelseledamöter i ett och samma företag som bedriver elmarknadsverksamhet. Om hälften av styrelseledamöterna har sådana dubbla funktioner gäller samma förbud för styrelsens ordförande. En verkställande direktör i ett fjärrvärmeföretag får inte samtidigt vara verkställande direktör i ett företag som bedriver elmarknadsverksamhet.
Tillsyn
Den reglering av fjärrvärmeverksamhet som vi föreslår har till syfte att säkerställa fjärrvärmekundernas trygghet och förtroende för fjärrvärmen som uppvärmningsform. För att detta syfte skall kunna uppnås måste det finnas möjligheter till kontroll av att reglerna efterlevs och sanktionsmöjligheter för det fall så inte sker.
Vårt förslag innebär att de regler om tillsyn som finns i ellagen skall gälla även för fjärrvärmeverksamhet i tillämplig utsträckning. Det rör sig här om möjligheter till informationsinhämtande samt möjligheter att förelägga en verksamhetsutövare att vidta rättelse m.m. Förelägganden får förenas med vite. Vi förordar att Statens energimyndighet blir tillsynsmyndighet.
384
Prop. 2004/05:62
Bilaga 6
Konsekvenser
Den statliga tillsynsuppgift som följer av vårt förslag till lagreglering kommer att medföra kostnader för staten. Vi föreslår att denna kostnad finansieras genom uttag av en tillsynsavgift från den som utövar fjärrvärmeverksamhet och att avgiftens storlek relateras till mängden såld värmeenergi.
Vidare kommer vårt förslag att medföra kostnader för fjärrvärmeföretagen. Kravet på särredovisning innebär ingen större börda för berörda verksamhetsutövare. Däremot kan kravet på juridisk och funktionell åtskillnad medföra vissa kostnader. Kostnaderna är dock inte av sådan karaktär att de, mot bakgrund av antalet berörda företag och strukturen av dessa, i sig leder till utslagning eller sammanslagning av mindre företag. Vi har därför inte funnit skäl att införa några undantagsbestämmelser för mindre företag.
385
Prop. 2004/05:62
Bilaga 7
Fjärrvärmeutredningens lagförslag
386
Prop. 2004/05:62
Bilaga 7
387
Prop. 2004/05:62
Bilaga 7
388
Prop. 2004/05:62
Bilaga 7
389
Prop. 2004/05:62
Bilaga 7
390
Prop. 2004/05:62
Bilaga 8
391
Prop. 2004/05:62
Bilaga 8
392
Prop. 2004/05:62
Bilaga 8
Förteckning över remissinstanserna
El- och gasmarknadsutredningens betänkande
El- och gasmarknadsutredningens delbetänkande El- och naturgasmarknaderna – Europeisk harmonisering (SOU 2003:113) har tillställts totalt 40 remissinstanser.
Yttrande har lämnats av följande remissinstanser. Hovrätten för Övre Norrland, Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Södermanlands län, Räddningsverket, Ekonomistyrningsverket, Riksrevisionen, Statskontoret, Konsumentverket, Naturvårdsverket, Konkurrensverket, Glesbygdsverket, Statens energimyndighet, Affärsverket svenska kraftnät, Elsäkerhetsverket, Svenska Kommunförbundet, Svenskt Näringsliv, Företagarna, Lantbrukarnas Riksförbund, Svensk Energi, Svensk Fjärrvärme, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Hyresgästernas Riksförbund, Oberoende elhandlare, Svensk Elbrukarförening, Svenska Gasföreningen, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SERO), Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation, Sveriges Konsumentråd.
Riksrevisionen, Elsäkerhetsverket, Svensk Fjärrvärme, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) och Hyresgästernas Riksförbund har avstått från att yttra sig.
Härutöver har skrivelser inkommit från Finspångs kommun och Finspångs tekniska verk, Elverket Vallentuna AB, Energiverken i Halmstad AB, Sydkraft AB, Alvesta Energi AB, Jämtkraft AB, Ålands landskapsstyrelse, Fortum Distribution AB och Fortum Markets AB, SKGS (skogen, kemin, gruvorna, stålet), Brittedalskoncernen, Nova Naturgas AB, Habo kommun, Lantbrukarnas Riksförbund Skaraborg och Jönköpings koncernen samt Svenska Renhållningsföreningen.
393
Prop. 2004/05:62
Bilaga 10
Förteckning över remissinstanserna
Öhrlings PricewaterhouseCoopers AB:s rapport
Riksrevisionen, Statens Räddningsverk, Ekonomistyrningsverket, Statskontoret, Konkurrensverket, Affärsverket svenska kraftnät (SVK), Statens energimyndighet (STEM), Svenska Kommunförbundet, Svenskt Näringsliv, Företagarna, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Svensk Energi, Svenska Fjärrvärme AB, Fastighetsägarna i Sverige, Företagarförbundet, Fortum AB, Göteborg Energi AB, HSB Riksförbund, Lunds Energi AB, Nordpool AB, Nova Naturgas AB, Oberoende elhandlare, Plast och kemiföretagen, Riksbyggen, Swedish Industrial Gas Consortium (SIGC), Svensk Elbrukarförening, Svenska Gasföreningen, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag SABO, Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation (SBC), Sydkraft, Varberg Energi AB, Villaägarnas Riksförbund, Ängelholms Energi AB, Öresundskraft AB
394
Prop. 2004/05:62
Bilaga 11
Förteckning över remissinstanserna
Fjärrvärmeutredningens betänkande
Fjärrvärmeutredningens delbetänkande Tryggare fjärrvärmekunder (SOU 2003:113) har tillställts totalt 40 remissinstanser.
Yttrande har lämnats av följande remissinstanser. Hovrätten för Övre Norrland, Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Södermanlands län, Ekonomistyrningsverket, Konsumentverket, Konkurrensverket, Riksrevisionen, Statskontoret, Elsäkerhetsverket, Statens energimyndighet, Naturvårdsverket, svensk Elbrukarförening, Svenska Kommunförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), HSB:s riksförbund, Hyresgästföreningen, Riksbyggen, Svensk Energi, Svensk Fjärrvärme, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag, Svenskt Näringsliv och Sveriges BostadsrättsCentrum (SBC).
Räddningsverket, Riksrevisionen, Elsäkerhetsverket, Glesbygdsverket, Affärsverket svenska kraftnät, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) och Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) har avstått från att yttra sig.
Härutöver har skrivelser inkommit från Jämtkraft AB, Skogen, Kemin, Gruvorna och Stålet (SKGS), Svenska Renhållningsverksföreningen (RVF), Finspångs tekniska verk, Energiverken i Halmstad AB, Alvesta Energi AB, Karlshamns Energi AB och BRF Fridhem.
395
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till naturgaslag
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Inledande bestämmelser
Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om naturgasledningar, naturgaslager och förgasningsanläggningar samt om handel med naturgas i vissa fall.
Definitioner
2 § Med naturgas avses i denna lag, förutom naturgas, biogas, gas från biomassa och andra gaser om det är tekniskt möjligt att använda dessa gaser i naturgassystemet.
Med kondenserad naturgas avses i denna lag flytande naturgas.
3 § Med naturgasledning avses i denna lag rörledning, mät- och reglerstation, linjeventilstation, rensdonsstation och kompressorstation.
4 § Med naturgaslager avses i denna lag en anläggning för lagring av naturgas för annans räkning (lagringsanläggning) och den del i en överföringsledning som används för lagring av naturgas.
5 § Med förgasningsanläggning avses i denna lag en anläggning för förgasning av kondenserad naturgas för annans räkning.
6 § Med anslutning av en naturgasledning avses också återinkoppling av en befintlig naturgasledning, ändring av den avtalade kapaciteten i anslutningspunkten samt ändring av tidpunkt för överföringen.
7 § Med överföring av naturgas avses överföring för annans räkning genom såväl överföringsledningar som distributionsledningar.
Som överföring av naturgas anses dock inte sådan överföring som sker i en naturgasledning som uteslutande används inom hamn- eller industriområde.
8 § Med naturgasföretag avses den som överför eller bedriver handel med naturgas samt innehavare av lagringsanläggningar och förgasningsanläggningar.
Prop. 2004/05:62
Bilaga 12
396
Prop. 2004/05:62
Bilaga 12
9 § Med berättigad kund avses förbrukare som köper naturgas som inte är avsedd för hushållsförbrukning.
10 § Med överföringstariff avses avgifter och övriga villkor för överföring av naturgas.
11 § Med lagertariff avses avgifter och övriga villkor för lagring av naturgas.
12 § Med tariff för tillträde till en förgasningsanläggning avses avgifter och övriga villkor för sådant tillträde.
Ansvarig myndighet
13 § Regeringen skall utse en myndighet som skall handlägga de frågor som enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen ligger på tillsynsmyndigheten.
2 kap. Koncession
Allmänt om koncession
1 § En naturgasledning får inte byggas eller användas utan tillstånd (koncession) av regeringen. Åtgärder för att bereda plats för en naturgasledning, såsom sprängning, schaktning, skogsavverkning, markberedning eller liknande åtgärder, får inte vidtas innan koncession har meddelats.
Koncession krävs inte för en naturgasledning som
1.är belägen efter en mät- och reglerstation, eller
2.uteslutande skall användas inom hamn- eller industriområde. Regeringen får föreskriva undantag från kravet på koncession enligt
första stycket i fråga om vissa slag av naturgasledningar eller vissa slag av åtgärder med naturgasledningar.
2 § En lagringsanläggning får inte byggas eller användas utan tillstånd (koncession) av regeringen. Åtgärder för att bereda plats för en lagringsanläggning, såsom sprängning, schaktning, skogsavverkning, markberedning eller liknande åtgärder, får inte vidtas innan koncession har meddelats.
3 § En förgasningsanläggning får inte byggas eller användas utan tillstånd (koncession) av regeringen. Åtgärder för att bereda plats för en förgasningsanläggning, såsom sprängning, schaktning, skogsavverkning, markberedning eller liknande åtgärder, får inte vidtas innan koncession har meddelats.
397
Prop. 2004/05:62
Bilaga 12
4 § Om regeringen har meddelat koncession för en naturgasledning, en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning får förbud inte meddelas med stöd av miljöbalken mot att bygga och använda ledningen eller anläggningen.
Förutsättningar för meddelande av koncession
5 § Koncession får meddelas endast om ledningen eller anläggningen är lämplig från allmän synpunkt.
6 § Koncession får inte strida mot en detaljplan eller mot områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.
7 § Vid prövning av frågor om meddelande av koncession skall bestämmelserna i
En miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan om koncession. När det gäller förfarandet, kraven på miljökonsekvensbeskrivningen samt planer och planeringsunderlag gäller 6 kap. miljöbalken. Vad som där sägs om tillståndsmyndighet skall gälla regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
8 § En koncession får beviljas endast den som från allmän synpunkt är lämplig att utöva den verksamhet som avses med koncessionen. Det skall särskilt beaktas om sökanden kan antas ha vilja och förmåga att dels utöva den verksamhet som avses med koncessionen, dels utöva verksamheten enligt de föreskrifter och villkor som kommer att gälla för verksamheten.
Koncessionsvillkor
9 § En koncession för en naturgasledning skall ange rörledningens huvudsakliga sträckning.
En koncession för en naturgasledning, en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning skall förenas med de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen och enskild rätt. Den skall också förenas med de villkor för ledningens eller anläggningens utförande och nyttjande som behövs av säkerhetsskäl eller som behövs för att i övrigt skydda människors hälsa och miljön mot skador och olägenheter och främja en långsiktigt god hushållning med mark och vatten och andra resurser eller som av annat skäl behövs från allmän synpunkt.
Det får anges som villkor för en koncession att ledningen eller anläggningen skall vara färdigställd inom en viss tid. Om det finns särskilda skäl får regeringen förlänga den angivna tiden. Ansökan om förlängning skall göras före utgången av den angivna tiden.
398
Prop. 2004/05:62
Bilaga 12
10 § En koncession får för sin giltighet göras beroende av att den som innehar koncessionen ställer säkerhet för kostnaderna för att ta bort den berörda ledningen eller anläggningen och att vidta andra åtgärder för återställning. Staten, kommuner, landsting och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.
Om det kan antas att den ställda säkerheten inte längre är tillräcklig, får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten besluta om ytterligare säkerhet.
I fråga om säkerhetens beskaffenhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten och förvaras av länsstyrelsen i det län där verksamheten bedrivs.
Koncessionens giltighetstid
11 § En koncession skall meddelas för fyrtio år. Om det finns särskilda skäl eller om sökanden begär det, får dock kortare tid bestämmas.
Förlängning av giltighetstiden
12 § Koncessionens giltighetstid får på ansökan av koncessionshavaren förlängas med fyrtio år i taget. Om det finns särskilda skäl eller om sökanden begär det, får dock kortare tid bestämmas.
I ett ärende om förlängning av giltighetstiden skall
koncessionstidens utgång. Koncessionen gäller till dess att ansökningen har prövats slutligt.
Överlåtelse av koncession
13 § En koncession får inte överlåtas utan tillstånd av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten. Vid prövning av en ansökan om överlåtelse av koncession skall 8 § tillämpas.
Återkallelse av koncession
14 § En koncession får återkallas helt eller delvis
1.om den berörda ledningen eller anläggningen inte har använts under tre år i följd och inte längre behövs för en säker energiförsörjning, eller
2.om koncessionshavaren i väsentlig mån inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, enligt villkoren i koncessionen eller enligt de säkerhetsföreskrifter som gäller för den berörda anläggningens drift.
Frågor om återkallelse av koncession prövas av regeringen.
399
Prop. 2004/05:62
Bilaga 12
Återställning
15 § Om en koncession upphör att gälla, är den som senast haft koncessionen skyldig att ta bort den berörda ledningen eller anläggningen samt vidta andra åtgärder för återställning, om det behövs från allmän eller enskild synpunkt.
I samband med att koncessionen upphör att gälla skall regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten fastställa koncessionshavarens skyldigheter enligt första stycket.
Om den som senast haft koncessionen inte fullgör sina skyldigheter enligt första stycket, får tillsynsmyndigheten förelägga honom vid vite att fullgöra skyldigheterna eller besluta att åtgärderna skall vidtas på hans bekostnad. Ett beslut om att åtgärderna skall vidtas på den tidigare koncessionshavarens bekostnad får verkställas.
16 § Om en ledning eller anläggning har byggts utan koncession där sådan behövs, får tillsynsmyndigheten förelägga ledningens eller anläggningens innehavare att ta bort denna samt att vidta andra åtgärder för återställning, om det behövs från allmän och enskild synpunkt.
Om innehavaren inte fullgör sina skyldigheter enligt första stycket, får tillsynsmyndigheten förelägga honom vid vite att fullgöra skyldigheterna eller besluta att åtgärderna skall vidtas på hans bekostnad. Ett beslut om att åtgärderna skall vidtas på innehavarens bekostnad får verkställas.
17 § Om någon annans mark behöver tas i anspråk för återställning får tillsynsmyndigheten besluta att tillträde till marken skall lämnas under viss tid.
Återställningen skall utföras så, att minsta skada och intrång vållas. Byggnader får uppföras eller vägar byggas endast om markens ägare och den som har nyttjanderätt eller servitut avseende marken samtyckt till det eller om tillsynsmyndigheten lämnat tillstånd till åtgärden. Tillstånd får lämnas endast om åtgärden är oundgängligen nödvändig för att återställningen skall kunna utföras.
Om återställningen orsakar skada eller intrång, skall ersättning för detta lämnas. Talan om ersättning väcks vid den fastighetsdomstol inom vars område marken eller större delen av denna ligger.
Naturgasledning inom område för trafikled
18 § Innehavaren av en naturgasledning som har byggts inom området för en befintlig allmän väg, enskild väg som hålls öppen för trafik, järnväg, tunnelbana eller spårväg eller kanal eller annan sådan vattentrafikled (trafikled), är skyldig att, om trafikleden skall ändras, vidta och bekosta de åtgärder med naturgasledningen som behövs för att ändringen skall kunna genomföras.
Om åtgärden vidtas med en naturgasledning där denna korsar en trafikled skall dock den som förvaltar trafikleden ersätta innehavaren av ledningen för kostnaden för åtgärden.
400
19 § Om en naturgasledning som har byggts inom området för en befintlig trafikled medför ökade kostnader för trafikledens underhåll, skall innehavaren av ledningen ersätta dessa ökade kostnader.
20 § Om arbete på en naturgasledning, som har byggts inom området för någon annan trafikled än allmän väg, kan inverka på trafiksäkerheten eller om arbetet medför större ingrepp i trafikleden, skall det utföras efter anvisningar av den som förvaltar trafikleden eller genom hans försorg. Innehavaren av ledningen skall svara för kostnaden för arbetet.
Om en naturgasledning blivit skadad och dröjsmål med reparationen skulle orsaka avsevärd olägenhet får ledningsinnehavaren påbörja reparationen även om han inte hunnit anmäla skadan till trafikledens förvaltare. Ledningsinnehavaren skall dock snarast underrätta trafikledens förvaltare om det påbörjade arbetet.
I fråga om arbete med naturgasledning inom område för allmän väg gäller 44 § väglagen (1971:948).
3 kap. Skyldigheter för innehavare av naturgasledningar
Juridisk åtskillnad
1 § Ett företag som bedriver överföring av naturgas får inte bedriva handel med naturgas.
Ett sådant företag får dock inköpa den naturgas som behövs för att bedriva överföringen.
I ett företag som innehar koncession för naturgasledning får inte en styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare samtidigt vara styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare i ett företag som bedriver handel med naturgas.
Redovisning av överföring av naturgas
2 § Verksamhet som rör överföring av naturgas skall ekonomiskt redovisas skilt från annan verksamhet. Därvid skall överföring på överföringsledningar och överföring på distributionsledningar redovisas var för sig.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om redovisning av verksamhet som rör överföring av naturgas samt om skyldighet att ge in redovisningshandlingar till tillsynsmyndigheten.
Revision
3 § Revisor i ett företag som bedriver överföring av naturgas skall göra en särskild granskning av redovisningen av denna verksamhet.
Prop. 2004/05:62
Bilaga 12
401
Revisorn skall årligen i ett särskilt intyg avge ett utlåtande i frågan om redovisningen av verksamheten skett enligt gällande bestämmelser. Företaget skall lämna in intyget till tillsynsmyndigheten.
Regeringen får meddela närmare föreskrifter om revisionen.
Anslutning av naturgasledning m.m.
4 § Den som innehar en naturgasledning är skyldig att på skäliga villkor ansluta andra naturgasledningar, som innehas av ett naturgasföretag eller en berättigad kund samt lagringsanläggningar och förgasningsanläggningar.
Skyldighet föreligger inte om ledningen saknar kapacitet för den begärda anslutningen eller om det annars finns särskilda skäl.
Skyldigheten gäller inte den som innehar en sådan naturgasledning som uteslutande används inom hamn- eller industriområde.
Överföring av naturgas
5 § Den som innehar en naturgasledning är skyldig att på skäliga villkor överföra naturgas.
Skyldigheten gäller inte den som innehar en sådan naturgasledning som uteslutande används inom hamn- eller industriområde.
Mätning och rapportering av överförd naturgas
6 § Den som bedriver överföring av naturgas är skyldig att utföra mätning av överförd naturgas och att rapportera resultaten av dessa mätningar i enlighet med de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten.
Anskaffande av energi för drift av naturgasledningar
7 § Den som innehar en koncessionspliktig naturgasledning skall på ett öppet,
Övervakningsplan
8 § Den som bedriver överföring av naturgas skall upprätta en övervakningsplan och se till att övervakningsplanen följs.
Av övervakningsplanen skall det framgå vilka åtgärder som skall vidtas för att motverka diskriminerande beteende gentemot övriga aktörer på naturgasmarknaden. I planen skall särskilt anges de särskilda skyldigheter som de anställda har för att detta mål skall uppnås.
Den som bedriver överföring av naturgas skall årligen upprätta en rapport över de åtgärder som vidtagits enligt planen. Rapporten skall ges
Prop. 2004/05:62
Bilaga 12
402
in till tillsynsmyndigheten och i samband därmed offentliggöras av ingivaren.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om innehållet i övervakningsplanen och om offentliggörandet av den årliga rapporten.
4 kap. Skyldigheter för innehavare av naturgaslager och av förgasningsanläggningar
Juridisk åtskillnad
1 § Ett företag som är innehavare av en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning får inte bedriva handel med naturgas.
I ett sådant företag får inte en styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare samtidigt vara styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare i ett företag som bedriver handel med naturgas.
Redovisning av drift av naturgaslager och drift av förgasningsanläggning
2 § Verksamhet som rör lagring av naturgas och drift av en förgasningsanläggning skall ekonomiskt redovisas var för sig och skilt från annan verksamhet.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om redovisning av verksamhet som rör lagring av naturgas och drift av en förgasningsanläggning samt om skyldighet att ge in redovisningshandlingar till tillsynsmyndigheten.
Revision
3 § Revisor i ett företag som bedriver verksamhet i form av lagring av naturgas eller drift av en förgasningsanläggning skall göra en särskild granskning av redovisningen av denna verksamhet.
Revisorn skall årligen i ett särskilt intyg avge ett utlåtande i frågan om redovisningen av verksamheten skett enligt gällande bestämmelser. Företaget skall lämna in intyget till tillsynsmyndigheten.
Regeringen får meddela närmare föreskrifter om revisionen.
Särskilt om lagring av naturgas
4 § Den som innehar ett naturgaslager är skyldig att på skäliga villkor lagra naturgas för annans räkning.
Skyldighet att lagra naturgas föreligger inte om lagret saknar kapacitet för den begärda lagringen eller om det annars finns särskilda skäl.
Prop. 2004/05:62
Bilaga 12
403
Prop. 2004/05:62
Bilaga 12
Särskilt om tillträde till förgasningsanläggningar
5 § Den som innehar en förgasningsanläggning är skyldig att på skäliga villkor mata in naturgas som innehas av annan.
Skyldighet föreligger inte om anläggningen saknar kapacitet för det begärda tillträdet eller om det annars finns särskilda skäl.
5 kap. Kommunala naturgasföretag
1 § Ett sådant kommunalt företag som avses i 3 kap.
1.handel med naturgas samt därmed sammanhängande verksamhet,
eller
2.överföring av naturgas i geografisk närhet till företagets överföringsverksamhet inom kommunen i syfte att uppnå en ändamålsenlig överföringsverksamhet.
2 § Om ett sådant kommunalt företag som avses i 3 kap.
6 kap. Anslutningsavgifter och tariffer
Anslutningsavgifter
1 § Avgifter och övriga villkor för sådan anslutning som avses i 3 kap. 4 § skall vara skäliga, objektiva och
Vid bedömningen av en avgifts skälighet skall det beaktas att ledningsinnehavaren får en rimlig avkastning av verksamheten.
Vid utformandet av avgiften för en anslutning skall särskilt beaktas var den ledning eller anläggning som skall anslutas är belägen och den effekt som skall gälla i anslutningspunkten.
Den som innehar en naturgasledning skall vid begäran om ny anslutning inom skälig tid lämna skriftlig uppgift om avgiften och övriga villkor för anslutningen.
Överföringstariffer
2 § Överföringstariffer skall vara skäliga, objektiva och
404
Prop. 2004/05:62
Bilaga 12
Vid bedömningen av en tariffs skälighet skall det beaktas att ledningsinnehavaren får en rimlig avkastning av verksamheten.
Vid utformande av tariffer för överföring av naturgas skall särskilt beaktas antalet anslutna kunder, kundernas geografiska läge, mängden överförd energi och abonnerad effekt, kostnaderna för överliggande ledningar, leveranssäkerhet och trycket i ledningarna.
Överföringstariffer skall utformas så, att den avgift en kund betalar för överföringen till sin anslutningspunkt innefattar avgift för överföringen i samtliga rörledningar, genom vilka överföringen sker.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om utformningen av överföringstariffer.
3 § Den som bedriver överföring av naturgas skall offentliggöra sin överföringstariff samt på begäran utan dröjsmål lämna skriftlig uppgift om tariffen.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om offentliggörande av överföringstariff.
4 § Den som bedriver överföring av naturgas får inte börja tillämpa sin överföringstariff förrän de kriterier som ligger till grund för utformandet av tariffen har godkänts av tillsynsmyndigheten. Godkännande skall lämnas om kriterierna kan antas leda till att överföringstariffen uppfyller kraven på att tariffen skall vara objektiv och
Tillsynsmyndigheten skall avgöra ett ärende om godkännande enligt första stycket inom tre månader efter det att en ansökan om godkännande kom in till myndigheten.
Om tillsynsmyndigheten inte avgör ett ärende inom den tid som anges i andra stycket, skall kriterierna anses godkända i enlighet med ansökan. Ett sådant godkännande skall gälla i två år från den dag tidsfristen löpte ut.
Om tillsynsmyndigheten inte godkänner de kriterier som avses med ansökan skall tillsynsmyndigheten i beslutet ange de kriterier som i stället skall tillämpas.
Beslut enligt första stycket, godkännanden enligt tredje stycket och beslut enligt fjärde stycket gäller omedelbart. Sådana beslut och godkännanden skall delges av tillsynsmyndigheten enligt 16 § första stycket och 17 § första stycket delgivningslagen (1970:428).
Lagertariffer
5 § Lagertariffer skall vara skäliga, objektiva och
havaren av lagret får en rimlig avkastning av verksamheten.
405
6 § Den som innehar ett naturgaslager skall offentliggöra sin lagertariff samt på begäran utan dröjsmål lämna skriftlig uppgift om tariffen.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om offentliggörande av lagertariff.
Tariffer för tillträde till en förgasningsanläggning
7 § Tariffer för tillträde till en förgasningsanläggning skall vara skäliga, objektiva och
Vid bedömningen av en tariffs skälighet skall det beaktas att innehavaren av anläggningen får en rimlig avkastning av verksamheten.
8 § Den som innehar en förgasningsanläggning skall offentliggöra sin tariff för tillträde till anläggningen samt på begäran utan dröjsmål lämna skriftlig uppgift om tariffen.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om offentliggörande av tariff för tillträde till en förgasningsanläggning.
7 kap. Systemansvar och balansansvar
Systemansvar
1 § Den myndighet som regeringen utser skall ha systemansvaret för naturgas.
Med systemansvar för naturgas avses det övergripande ansvaret för att balansen kortsiktigt upprätthålls mellan inmatning och uttag av naturgas i naturgassystemet.
2 § Den systemansvariga myndigheten får, i den utsträckning det behövs för att kunna utöva systemansvaret, beordra innehavare av naturgaslager och förgasningsanläggningar att, mot marknadsmässig ersättning, öka eller minska inmatning eller uttag av naturgas från överföringsledningarna och anläggningarna.
Om systemansvaret inte kan utövas genom åtgärder som nämns i första stycket, får den systemansvariga myndigheten, i den utsträckning det behövs för att kunna utöva systemansvaret, beordra innehavare av naturgasledningar att begränsa eller avbryta överföring av naturgas till kunder. I den utsträckning systemansvaret så medger skall begränsning och avbrytande av överföringen genomföras så rättvist som möjligt. Därvid skall, i den utsträckning det är möjligt, ledningsinnehavares åtaganden beträffande leveranssäkerhet beaktas.
Närmare föreskrifter om den systemansvariga myndighetens befogenheter enligt första och andra styckena meddelas av regeringen.
Prop. 2004/05:62
Bilaga 12
406
3 § Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för dem som ingått ett balansavtal enligt 4 § första stycket att till den systemansvariga myndigheten lämna de uppgifter om inmatning och uttag av naturgas som behövs för utövandet av systemansvaret.
Balansansvar
4 § En leverantör av naturgas får bara leverera naturgas i uttagspunkter där någon, gentemot den systemansvariga myndigheten, har åtagit sig det ekonomiska ansvaret för att det nationella naturgassystemet tillförs lika mycket naturgas som tas ut i uttagspunkten (balansansvar). Ett sådant åtagande skall göras genom ett avtal med den systemansvariga myndigheten (balansavtal).
Med uttagspunkt avses därvid den punkt där en gasförbrukare, enligt avtal med innehavaren av naturgasledning, tar ut naturgas för förbrukning.
5 § Villkoren i balansavtalen skall vara objektiva och
Den systemansvariga myndigheten får inte ingå balansavtal förrän tillsynsmyndigheten har godkänt de kriterier som ligger till grund för utformningen av balansavtalen. Godkännande skall lämnas om kriterierna kan antas leda till att balansavtalen uppfyller kraven enligt första stycket.
Tillsynsmyndighetens beslut om godkännande gäller omedelbart. Det skall delges enligt 16 § första stycket och 17 § första stycket delgivningslagen (1970:428).
6 § Den systemansvariga myndigheten skall offentliggöra de villkor som tillämpas i balansavtalen samt på begäran utan dröjsmål lämna skriftlig uppgift om dessa villkor.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om offentliggörande av villkor enligt första stycket.
7 § När den systemansvariga myndigheten får kännedom om att ett avtal med myndigheten om balansansvar enligt 4 § första stycket skall upphöra att gälla skall myndigheten utan dröjsmål underrätta de innehavare av naturgasledningar på vars ledningsnät de uttagspunkter är belägna där balansansvaret sålunda kommer att upphöra att gälla. Ledningsinnehavarna skall utan dröjsmål underrätta berörda leverantörer av naturgas.
När någon, som i ett avtal med en leverantör av naturgas har åtagit sig balansansvaret i de uttagspunkter där leverantören levererar naturgas, får kännedom om att detta avtal skall upphöra att gälla skall den balansansvarige utan dröjsmål underrätta den systemansvariga myndigheten och de innehavare av naturgasledningar på vars ledningsnät de uttags-
Prop. 2004/05:62
Bilaga 12
407
Prop. 2004/05:62
Bilaga 12
punkter är belägna där balansansvaret sålunda kommer att upphöra att gälla.
8 § En leverantör av naturgas, som skall börja leverera naturgas i en uttagspunkt skall omedelbart anmäla detta till innehavaren av naturgasledningen. Anmälan skall även innehålla en uppgift om vem som har åtagit sig balansansvaret i uttagspunkten.
En leverantör av naturgas som övertar leveranserna till en naturgasförbrukare i dennes uttagspunkt får bara göra detta från och med den första dagen i en kalendermånad. Anmälan enligt första stycket skall därvid ske senast en månad innan övertagandet skall ske.
En innehavare av naturgasledning som tar emot en anmälan enligt första stycket skall sända underrättelser i anledning därav enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om naturgasleverantörers skyldigheter enligt första stycket.
9 § Den som övertar balansansvaret i en naturgasförbrukares uttagspunkt får bara göra det från och med den första dagen i en kalendermånad. Den leverantör som levererar naturgas i uttagspunkten skall enligt de närmare föreskrifter som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten meddelar underrätta innehavaren av naturgasledningen om övertagandet senast en månad innan det skall ske.
Den systemansvariga myndigheten får, om det finns särskilda skäl, i det enskilda fallet medge att balansansvaret i en uttagspunkt skall börja gälla tidigare än vad som följer av första stycket.
En innehavare av naturgasledning som tar emot en anmälan enligt första stycket skall sända underrättelser i anledning därav enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten.
10 § Den som bedriver överföring av naturgas skall enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, den systemansvariga myndigheten hålla myndigheten underrättad om de uppgifter som har lämnats enligt 9 §. Han skall dessutom hålla den systemansvariga myndigheten underrättad om vem som har åtagit sig balansansvaret för hans egna inköp.
11 § Den systemansvariga myndigheten skall svara för avräkningen mellan de balansansvariga enligt de föreskrifter som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndigheten meddelar.
408
8 kap. Särskilda bestämmelser om överföring av naturgas till konsumenter
Inledande bestämmelser
1 § Detta kapitel gäller överföring av naturgas till konsumenter. Med konsument avses en fysisk person till vilken naturgas överförs eller levereras huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet.
2 § Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i detta kapitel är till nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne.
Avbrytande av överföring av naturgas på grund av konsumentens avtalsbrott
3 § Överföring av naturgas får avbrytas, om konsumenten försummar sina skyldigheter och försummelsen utgör ett väsentligt avtalsbrott.
Innan överföringen avbryts skall konsumenten uppmanas att inom viss skälig tid vidta rättelse och, i annat fall än som avses i 4 §, underrättas om att överföringen annars kan avbrytas. Sker rättelse får överföringen inte avbrytas.
Om omständigheterna ger anledning att befara att ett avbrott skulle medföra ej obetydlig personskada eller omfattande sakskada, får överföringen inte avbrytas. Det gäller dock inte om konsumenten handlar otillbörligt.
4 § Om avtalsbrottet består i att konsumenten försummat att betala för överföring eller leverans av naturgas gäller, utöver vad som anges i 3 §, att konsumenten sedan tiden för rättelse gått ut skall uppmanas att betala inom tre veckor från det att han har delgetts uppmaningen och en underrättelse om att överföringen annars kan avbrytas. Ett meddelande om den uteblivna betalningen skall samtidigt lämnas till socialnämnden i den kommun där konsumenten får naturgas överförd.
Sker betalning eller är fordringen tvistig får överföringen inte avbrytas. Överföringen får inte heller avbrytas om socialnämnden inom den tid som anges i första stycket skriftligen har meddelat den som lämnat underrättelsen att nämnden tar på sig betalningsansvaret för skulden.
5 § Innehavaren av en naturgasledning och leverantören av naturgas har rätt till skälig ersättning av konsumenten för kostnader som föranleds av åtgärder som nämns i 3 och 4 §§ .
6 § Underrättelser och meddelanden som avses i 4 § första stycket skall lämnas enligt formulär som fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Prop. 2004/05:62
Bilaga 12
409
Avbrytande av överföring av naturgas av säkerhetsskäl m.m.
7 § Innehavaren av en naturgasledning får avbryta överföringen av naturgas för att vidta åtgärder som är motiverade av säkerhetsskäl eller för att upprätthålla en god drift- och leveranssäkerhet. Avbrottet får inte i något fall pågå längre än åtgärden kräver.
Om innehavaren av naturgasledningen kan förutse annat än kortvariga avbrott i överföringen, skall konsumenten underrättas i god tid före avbrottet. Konsumenten skall underrättas personligen eller, om det är lämpligt, genom anslag.
Skadestånd vid avbruten överföring av naturgas
8 § Om överföringen av naturgas avbryts på grund av konsumentens försummelse utan att förutsättningarna i 3 och 4 §§ är uppfyllda, har konsumenten rätt till ersättning för skada av innehavaren av naturgasledningen.
Om överföringen har avbrutits på begäran av leverantören av naturgas skall denne, i stället för ledningsinnehavaren, ersätta konsumenten för den uppkomna skadan.
9 § Om innehavaren av en naturgasledning inte har underrättat konsumenten enligt 7 § andra stycket, har konsumenten rätt till ersättning för skada av ledningsinnehavaren.
10 § Om överföringen av naturgas avbryts utan att det beror på konsumentens försummelse och utan att det finns rätt att avbryta överföringen enligt 7 § första stycket, har konsumenten rätt till ersättning för skada av innehavaren av naturgasledningen om inte denne visar att avbrottet beror på ett hinder utanför hans kontroll som han inte skäligen kunde förväntas ha räknat med och vars följder han inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit.
Beror avbrottet på någon som ledningsinnehavaren har anlitat för att utföra underhåll, reparation eller liknande arbete, är ledningsinnehavaren fri från skadeståndsskyldighet endast om också den som han har anlitat skulle vara fri enligt första stycket.
11 § Skadestånd enligt
Om skyldigheten att utge skadestånd skulle vara oskäligt betungande med hänsyn till den skadeståndsskyldiges ekonomiska förhållanden, kan skadeståndet jämkas efter vad som är skäligt. Vid bedömningen skall även beaktas föreliggande försäkringar och försäkringsmöjligheter, den skadeståndsskyldiges förutsättningar att förutse och hindra skadan samt andra särskilda omständigheter.
12 § Konsumenten skall underrätta motparten om anspråk på ersättning inom två år från det att skadan inträffade. Gör han inte det, har han förlorat sin rätt till ersättning för den uppkomna skadan.
Prop. 2004/05:62
Bilaga 12
410
9 kap. Undantag
Inledande bestämmelser
1 § Den som har ansökt om koncession som avser byggande av en naturgasledning, en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning får efter ansökan, om den berörda ledningen eller anläggningen är av större omfattning, av regeringen beviljas ett tillfälligt undantag från skyldigheterna enligt 3 kap. 1, 4, 5, 7 och 8 §§, 4 kap. 1, 4, och 5 §§ samt
Detsamma gäller den som har ansökt om koncession som avser ett väsentligt utökande av kapaciteten i en befintlig sådan ledning eller anläggning.
Ett beslut om undantag enligt andra stycket får endast avse den utökade kapaciteten i den berörda ledningen eller anläggningen.
Förutsättningar för undantag
2 § Ett undantag enligt 1 § får beviljas bara om
a)investeringen stärker konkurrensen vad gäller gasförsörjningen samt ökar försörjningstryggheten,
b)den risk som är förenad med investeringen är sådan att investeringen inte blir av om undantaget inte beviljas,
c)den eller de berörda anläggningarna kommer att innehas av en juridisk person som inte innehar befintliga naturgasanläggningar,
d)avgifter tas ut endast av användarna av de nya anläggningarna, och
e)ett beviljat undantag inte kommer att skada konkurrensen eller en ekonomiskt effektivt fungerande inre marknad för naturgas eller hindra de anläggningar, till vilka den eller de nya anläggningarna skall anslutas, från att fungera ekonomiskt effektivt.
Föreskriften i första stycket c gäller inte i sådana fall som avses i 1 § andra stycket.
Villkor
3 § Ett beviljat undantag enligt 1 § skall avse en viss bestämd tid.
Ett beslut om undantag skall förenas med de villkor som behövs för att säkerställa att kraven i 2 § uppfylls.
I ett beslut om undantag skall det anges att det kan komma att ändras eller upphävas av Europeiska gemenskapernas kommission.
Prövningsmyndighet
4 § Ärenden om undantag enligt 1 § prövas av regeringen. Tillsynsmyndigheten skall utreda ärenden som anges i första stycket
och därefter, med eget yttrande, överlämna ärendet till regeringens prövning. Tillsynsmyndigheten skall därvid offentliggöra sitt yttrande.
Prop. 2004/05:62
Bilaga 12
411
Prop. 2004/05:62
Bilaga 12
Anmälan m.m.
5 § Ett beslut om undantag skall av regeringen utan dröjsmål anmälas till Europeiska gemenskapernas kommission.
6 § Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter som rör handläggning av ansökan om undantag enligt 1 §.
10 kap. Tillsyn m.m.
Tillsyn
1 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas av tillsynsmyndigheten.
Tillsynen omfattar inte efterlevnaden av bestämmelserna i 7 kap. med undantag för 5 och 6 §§ samt av bestämmelserna i 5 och 8 kap.
2 § Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen. En begäran får förenas med vite.
3 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att trygga efterlevnaden av de föreskrifter och villkor som omfattas av tillsynen. Ett föreläggande får förenas med vite.
Tidsfrister
4 § Om tillsynsmyndigheten tar emot en anmälan mot ett naturgasföretag med påstående att företagets anslutningsavgift, överföringstariff, lagertariff eller tariff för tillträde till förgasningsanläggning inte är objektiv eller
Om myndigheten behöver ytterligare tid för att avgöra ärendet får tillsynsmyndigheten förlänga tiden med ytterligare två månader eller, om sökanden medger det, med den ytterligare tid som kan behövas för att ärendet skall kunna avgöras.
Tillsynsmyndighetens beslut gäller omedelbart.
Avgifter
5 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om avgifter för att finansiera de uppgifter
412
som tillsynsmyndigheten har enligt denna lag och enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
Förseningsavgift
6 § Om ett naturgasföretag, som bedriver annan verksamhet än handel med naturgas, inte lämnar in de handlingar som krävs enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 3 kap. 2 § andra stycket eller 4 kap. 2 § andra stycket skall företaget betala förseningsavgift till staten enligt 7 §. Detsamma gäller om ett sådant naturgasföretag inte lämnar in ett revisorsintyg enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 3 kap. 3 § tredje stycket eller 4 kap. 3 § tredje stycket.
Beslut om förseningsavgift fattas av tillsynsmyndigheten.
7 § Ett naturgasföretag skall betala en förseningsavgift om de handlingar som anges i 6 § inte har kommit in till tillsynsmyndigheten inom sju månader från räkenskapsårets utgång. Om företaget har beslutat om fortsatt bolagsstämma enligt 9 kap. 9 § aktiebolagslagen (1975:1385) eller om fortsatt föreningsstämma enligt 7 kap. 4 § tredje stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, skall dock företaget betala förseningsavgift först om handlingarna inte har kommit in inom nio månader från räkenskapsårets utgång. Avgiften skall uppgå till 10 000 kr.
Om de handlingar som anges i 6 § inte har kommit in inom två månader från det att underrättelse avsändes till företaget om ett beslut om förseningsavgift enligt första stycket, skall företaget betala en ny förseningsavgift. Den nya avgiften skall uppgå till 10 000 kr.
Om de handlingar som anges i 6 § inte har kommit in inom två månader från det att underrättelse avsändes till företaget om ett beslut om förseningsavgift enligt andra stycket, skall företaget betala en ny förseningsavgift. Den nya avgiften skall uppgå till 20 000 kr.
8 § Om registrering har skett av ett beslut om att företaget försatts i konkurs eller trätt i likvidation, får beslut om förseningsavgift inte meddelas.
9 § Har företaget inom föreskriven tid lämnat in de handlingar som anges i 6 §, men har handlingarna någon brist som lätt kan avhjälpas, får tillsynsmyndigheten meddela beslut om förseningsavgift endast om företaget har underrättats om bristen och fått tillfälle att avhjälpa den men inte gjort det inom den tid som angetts i underrättelsen. En sådan underrättelse får sändas med posten till den postadress som företaget senast har anmält hos tillsynsmyndigheten.
10 § En förseningsavgift skall efterges, om underlåtenheten att ge in handlingen framstår som ursäktlig med hänsyn till omständigheter som företaget inte har kunnat råda över. Avgiften skall också efterges om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut den.
Prop. 2004/05:62
Bilaga 12
413
Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om något yrkande om detta inte har framställts, om det föranleds av vad som har förekommit i ärendet.
11 § Om en förseningsavgift inte har betalats efter betalningsuppmaning, skall avgiften lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ringa belopp.
Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.
12 § Ett beslut om förseningsavgift får verkställas även om det inte har vunnit laga kraft.
Om ett företag har rätt att få tillbaka betald förseningsavgift på grund av en domstols beslut, skall ränta betalas på den återbetalda förseningsavgiften från och med månaden efter den då förseningsavgiften betalades in till och med den månad då återbetalning görs. I fråga om räntans storlek tillämpas 19 kap. 14 § skattebetalningslagen (1997:483).
11 kap. Övriga bestämmelser
Ansvarsbestämmelser
1 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1.bryter mot 2 kap. 1, 2 eller 3 §, eller
2.bryter mot villkor som meddelats med stöd av 2 kap. 9 § andra stycket.
I ringa fall döms inte till ansvar.
2 § Till ansvar enligt denna lag döms inte om gärningen är belagd med straff enligt brottsbalken.
3 § Den som har åsidosatt ett vitesföreläggande döms inte till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av föreläggandet.
Överklagande
4 § Beslut av tillsynsmyndigheten enligt 2 kap. 15 och 16 §§, 6 kap. 4 § första stycket, 7 kap. 5 § andra stycket samt 10 kap. 3, 7 och 10 §§, godkännanden enligt 6 kap. 4 § tredje stycket samt beslut av den systemansvariga myndigheten om ersättning till den som enligt 7 kap. 2 § beordrats att öka eller minska inmatning eller uttag av naturgas får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Prop. 2004/05:62
Bilaga 12
414
Prop. 2004/05:62
Bilaga 12
Regeringen får meddela föreskrifter om överklagande av andra beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2005, då naturgaslagen (2000:599) skall upphöra att gälla.
2.En koncessionshavare som före den 1 oktober 2004 har ingått ett avtal om inköp av naturgas som behövs för att bedriva överföring av naturgas omfattas inte av bestämmelserna i 3 kap. 7 § under avtalets återstående giltighetstid, dock längst till utgången av september 2007.
3.Bestämmelserna i 4 kap. 2 § första stycket tillämpas första gången i fråga om redovisning för det räkenskapsår som börjar den 1 april 2005 eller närmast därefter.
4.Bestämmelserna i 6 kap. 1 § tillämpas första gången i fråga om anslutningsavgifter som gäller från och med det räkenskapsår som börjar den 1 april 2005 eller närmast därefter.
5.Bestämmelserna i 6 kap. 2 §
6.Bestämmelsen i 6 kap. 4 § första stycket första meningen skall tillämpas på överföringstariffer som gäller från och med det räkenskapsår som börjar den 1 januari 2006 eller närmast därefter.
Den som innehar en naturgasledning skall senast den 1 juni 2005 lämna in en ansökan om godkännande enligt 6 kap. 4 § första stycket. Tillsynsmyndigheten skall, med avvikande från bestämmelsen i 6 kap. 4
§andra stycket, avgöra ett sådant ärende inom sex månader efter det att ansökan om godkännande kom in till myndigheten.
7.Bestämmelserna i 6 kap. 5 § tillämpas första gången i fråga om lagertariffer som gäller från och med det räkenskapsår som börjar den 1 april 2005 eller närmast därefter.
8.Samtliga gasleverantörer skall senast den 30 april 2005 underrätta berörda innehavare av naturgasledning om i vilka uttagspunkter de levererar naturgas. Underrättelsen skall även innehålla uppgifter om vem eller vilka som åtagit sig balansansvaret i uttagspunkterna.
9.Bestämmelsen i 7 kap. 5 § andra stycket tillämpas första gången i fråga om balansavtal som börjar gälla från och med det räkenskapsår hos den systemansvariga myndigheten som börjar gälla den 1 januari 2006 eller närmast därefter.
10.Bestämmelsen i 10 kap. 4 § tillämpas inte i ärenden där ansökan gjorts före den 1 april 2005.
415
Prop. 2004/05:62
Bilaga 12
Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)
Härigenom föreskrivs i fråga om ellagen (1997:857)
dels att nuvarande 8 kap. 4 a § skall betecknas 8 kap. 4 c §,
dels att 1 kap. 1 §, 3 kap. 2 § och
dels att det i lagen skall införas tio nya paragrafer, 1 kap. 4 a och b §§, 3 kap. 1 a, 16 och 17 §§, 8 kap. 4 a, b, 12 och 13 §§, 12 kap. 1 a § samt närmast före 3 kap. 16 och 17 §§ och 8 kap. 12 § nya rubriker av följande lydelse.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
1kap.
1 §
| I denna lag ges föreskrifter om | I denna lag ges föreskrifter om | |||
| elektriska anläggningar, om handel | elektriska anläggningar, om handel | |||
| med el i vissa fall samt om el- | med el i vissa fall samt om el- | |||
| säkerhet. | säkerhet. Dessutom ges vissa före- | |||
| skrifter om fjärrvärmeverksamhet. | ||||
| 4 a § | ||||
| Med fjärrvärmeverksamhet avses i | ||||
| denna lag distribution i ett rör- | ||||
| ledningssystem av | hetvatten | eller | ||
| annan värmebärare för upp- | ||||
| värmningsändamål, dock bara om | ||||
| verksamheten riktar sig till en | ||||
| obestämd krets av kunder inom ett | ||||
| visst geografiskt område. | ||||
| Produktionen av den värme- | ||||
| bärare som distribueras i rör- | ||||
| ledningssystemet ingår i fjärr- | ||||
| värmeverksamheten | i | den | ||
| utsträckning | som | produktionen | ||
| bedrivs av det företag som | ||||
| distribuerar värmebäraren. | ||||
| 4 b § | ||||
| Med kraftvärmeverk avses i denna | ||||
| lag en anläggning där el och | ||||
| värme kan | produceras samtidigt | |||
| och där värmen, helt eller delvis, | ||||
| används i fjärrvärmeverksamhet. | 416 |
| 3 kap. | |||||||||
| 1 a § | |||||||||
| I ett företag som bedriver nät- | |||||||||
| verksamhet och vars samlade elnät | |||||||||
| har mer än 100 000 uttagspunkter | |||||||||
| får inte en styrelseledamot, verk- | |||||||||
| ställande direktör eller firma- | |||||||||
| tecknare samtidigt vara styrelse- | |||||||||
| ledamot, verkställande | direktör | ||||||||
| eller firmatecknare i ett företag | |||||||||
| som bedriver produktion av eller | |||||||||
| handel med el. Detsamma gäller | |||||||||
| ett företag som ingår i en koncern | |||||||||
| vars samlade elnät har mer än | |||||||||
| 100 000 uttagspunkter. | |||||||||
| Redovisning av nätverksamhet | Redovisning av | nätverksamhet | |||||||
| m.m. | |||||||||
| 2 § | |||||||||
| Nätverksamhet | skall | ekonomiskt | Nätverksamhet | och | fjärrvärme- | ||||
| redovisas skilt från annan verk- | verksamhet | skall | ekonomiskt | ||||||
| samhet. | redovisas var för sig och skilt från | ||||||||
| annan verksamhet. | |||||||||
| Vid redovisning av fjärrvärme- | |||||||||
| verksamhet | enligt | första | stycket | ||||||
| skall den elproduktion som skett i | |||||||||
| ett kraftvärmeverk och försälj- | |||||||||
| ningen av denna el anses ingå i | |||||||||
| fjärrvärmeverksamheten. | |||||||||
| 4 § | |||||||||
| Regeringen eller, efter regeringens | Regeringen eller, efter regeringens | ||||||||
| bemyndigande, | nätmyndigheten | bemyndigande, | nätmyndigheten | ||||||
| får meddela ytterligare föreskrifter | får meddela ytterligare föreskrifter | ||||||||
| om redovisning av nätverksamhet. | om redovisning av nätverksamhet | ||||||||
| och av fjärrvärmeverksamhet. | |||||||||
| 5 § | |||||||||
| Revisor hos den som bedriver nät- | Revisor hos den som bedriver nät- | ||||||||
| verksamhet skall göra en särskild | verksamhet | eller | fjärrvärme- | ||||||
| granskning av | redovisningen | av | verksamhet skall göra en särskild | ||||||
| nätverksamheten. | granskning | av | redovisningen av | ||||||
| Revisorn skall årligen i ett | verksamheten. | ||||||||
| särskilt intyg avge ett utlåtande i | Revisorn skall årligen i ett | ||||||||
| frågan om redovisningen av nät- | särskilt intyg avge ett utlåtande i | ||||||||
| verksamheten skett enligt gällande | frågan om redovisningen av nät- | ||||||||
| bestämmelser. | Intyget skall | av | verksamheten | eller | fjärrvärme- | ||||
| företaget ges | in till | nätmyndig- | verksamheten skett enligt gällande | ||||||
Prop. 2004/05:62
Bilaga 12
417
heten.
Regeringen får meddela närmare föreskrifter om revision av nätverksamhet.
Den som har nätkoncession för linje är, om det inte finns särskilda skäl, skyldig att på skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning till ledningen.
Tvister om koncessionshavarens skyldigheter enligt första stycket prövas av nätmyndigheten. En tvist om villkoren för anslutning prövas dock inte om det visas att ansökan om prövning kommit in till nätmyndigheten senare än två år efter det att nätkoncessionshavaren sänt ett skriftligt ställningstagande till berörd part under dennes senaste kända adress.
Den som har nätkoncession för område är, om det inte finns särskilda skäl, skyldig att på skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning inom området till ledningsnätet.
Tvister om koncessionshavarens skyldigheter enligt första stycket
bestämmelser. Intyget skall av företaget ges in till nätmyndigheten.
Regeringen får meddela närmare föreskrifter om revision av nätverksamhet och av fjärrvärmeverksamhet.
6 §
Den som har nätkoncession för linje är, om det inte finns särskilda skäl, skyldig att på skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning till ledningen.
Tvister om koncessionshavarens skyldigheter enligt första stycket prövas av nätmyndigheten. Beslut i ett sådant ärende skall fattas inom två månader från det att ansökan kommit in till nätmyndigheten. Om myndigheten behöver ytterligare tid för att avgöra ärendet får nätmyndigheten förlänga tiden med ytterligare två månader eller, om sökanden medger det, med den ytterligare tid som kan behövas för att ärendet skall kunna avgöras.
Nätmyndighetens beslut enligt andra stycket gäller omedelbart.
En tvist om villkoren för anslutning prövas inte om det visas att ansökan om prövning kommit in till nätmyndigheten senare än två år efter det att nätkoncessionshavaren sänt ett skriftligt ställningstagande till berörd part under dennes senaste kända adress.
7 §
Den som har nätkoncession för område är, om det inte finns särskilda skäl, skyldig att på skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning inom området till ledningen.
Tvister om koncessionshavarens skyldigheter enligt första stycket prövas av nätmyndigheten. Beslut
Prop. 2004/05:62
Bilaga 12
418
prövas av nätmyndigheten. En tvist om villkoren för anslutning prövas dock inte om det visas att ansökan om prövning kommit in till nätmyndigheten senare än två år efter det att nätkoncessionshavaren sänt ett skriftligt ställningstagande till berörd part under dennes senaste kända adress.
i ett sådant ärende skall fattas inom två månader från det att ansökan kommit in till nätmyndigheten. Om myndigheten behöver ytterligare tid för att avgöra ärendet får nätmyndigheten förlänga tiden med ytterligare två månader eller, om sökanden medger det, med den ytterligare tid som kan behövas för att ärendet skall kunna avgöras.
Nätmyndighetens beslut enligt andra stycket gäller omedelbart.
En tvist om villkoren för anslutning prövas inte om det visas att ansökan om prövning kommit in till nätmyndigheten senare än två år efter det att nätkoncessionshavaren sänt ett skriftligt ställningstagande till berörd part under dennes senaste kända adress.
Anskaffande av el för att täcka nätförluster
16 §
Den som har nätkoncession skall anskaffa den el som är avsedd att täcka nätförluster på ett öppet,
Upprättande av övervakningsplan
17 §
Den som har nätkoncession skall upprätta en övervakningsplan och se till att övervakningsplanen följs.
Av övervakningsplanen skall det framgå vilka åtgärder som skall vidtas för att motverka diskriminerande beteende gentemot övriga aktörer på elmarknaden. I planen skall särskilt anges de särskilda skyldigheter som de anställda har för att detta mål skall uppnås.
Koncessionshavaren skall årligen upprätta en rapport över de
Prop. 2004/05:62
Bilaga 12
419
åtgärder som vidtagits enligt planen. Rapporten skall offentliggöras samt ges in till nätmyndigheten.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om innehållet i övervakningsplanen och om offentliggörandet av den årliga rapporten.
4kap.
1 §
| Nättariffer skall vara utformade så, | Nättariffer skall vara utformade så, | |||||||
| att nätkoncessionshavarens | sam- | att nätkoncessionshavarens | sam- | |||||
| lade intäkter från nätverksamheten | lade intäkter från nätverksamheten | |||||||
| är skäliga i förhållande till dels de | är skäliga i förhållande till dels de | |||||||
| objektiva | förutsättningarna | att | objektiva | förutsättningarna | att | |||
| bedriva | nätverksamheten, | dels | bedriva nätverksamheten, | dels | ||||
| nätkoncessionshavarens sätt | att | nätkoncessionshavarens | sätt | att | ||||
| bedriva nätverksamheten. | bedriva nätverksamheten. | |||||||
| Nättariffer skall vara utformade | Nättariffer | skall | vara | objektiva | ||||
| på sakliga grunder. | och |
|||||||
| Vid utformandet | av | nättariffer | ||||||
| för överföring av el skall särskilt | ||||||||
| beaktas | antalet | anslutnings- | ||||||
| punkter, | anslutningspunkternas | |||||||
| geografiska läge, mängden över- | ||||||||
| förd energi och abonnerad effekt | ||||||||
| och kostnaderna för överliggande | ||||||||
| nät samt kvaliteten på över- | ||||||||
| föringen av el. | ||||||||
| Vid utformandet av nättariff för | ||||||||
| anslutning till en ledning eller ett | ||||||||
| ledningsnät | skall särskilt beaktas | |||||||
| anslutningspunktens geografiska | ||||||||
| läge och den avtalade effekten i | ||||||||
| anslutningspunkten. | ||||||||
| Regeringen | eller, | efter | ||||||
| regeringens | bemyndigande, | nät- | ||||||
| myndigheten får meddela närmare | ||||||||
| föreskrifter | om utformningen av | |||||||
| nättariffer. | ||||||||
7kap.
2 §
| Om ett sådant kommunalt företag | Om ett sådant kommunalt företag |
| som avses i 3 kap. |
som avses i 3 kap. |
| munallagen (1991:900) bedriver | kommunallagen (1991:900) bedri- |
Prop. 2004/05:62
Bilaga 12
420
Prop. 2004/05:62
Bilaga 12
sådan verksamhet som avses i 1 § 1 eller distribution av fjärrvärme, skall verksamheten drivas på affärsmässig grund och redovisas särskilt.
8 kap. Systemansvar och balansansvar
ver sådan verksamhet som avses i 1 § 1 eller fjärrvärmeverksamhet, skall verksamheten drivas på affärsmässig grund och redovisas särskilt.
8 kap. Systemansvar och balansansvar m.m.
4 a §
Villkoren i de avtal som avses i 4 § första stycket (balansavtal) skall vara objektiva och
Den systemansvariga myndigheten får inte ingå balansavtal förrän nätmyndigheten har godkänt de kriterier som ligger till grund för utformningen av balansavtalen. Godkännande skall lämnas om kriterierna kan antas leda till att balansavtalen uppfyller kraven enligt första stycket.
Nätmyndighetens beslut om godkännande gäller omedelbart. Det skall delges enligt 16 § första stycket och 17 § första stycket delgivningslagen (1970:428).
4 b §
Den systemansvariga myndigheten skall offentliggöra de villkor som tillämpas i avtal om åtagande av balansansvar samt på begäran utan dröjsmål lämna skriftlig uppgift om dessa villkor.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om offentliggörande av villkor enligt första stycket.
421
Angivande av elens ursprung
12 §
Elleverantörer skall på eller i samband med fakturor avseende försäljning av el och i reklam som vänder sig till elanvändare lämna uppgift om
1.varje enskild energikällas andel av den genomsnittliga sammansättning av energikällor som använts för att framställa den el som elleverantören sålde under närmast föregående kalenderår, och
2.den inverkan på miljön som framställningen av den försålda elen haft i form av kärnbränsleavfall och utsläpp av koldioxid.
Om elleverantören har köpt el på en elbörs eller importerat den från företag som är belägna utanför Europeiska unionen får uppgifterna enligt första stycket 1 baseras på aggregerade uppgifter som elbörsen eller företagen tillhandahållit.
De uppgifter som anges i första stycket 2 får lämnas genom hänvisning till referenskällor som är tillgängliga för allmänheten.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om hur sådana uppgifter som avses i första – tredje styckena skall beräknas och redovisas för elanvändarna.
13 §
Elproducenter skall offentliggöra de uppgifter som elleverantörer behöver för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt 12 § första stycket.
Den som importerar el och elleverantörer skall på begäran av en elleverantör lämna de uppgifter som denne behöver för att kunna
Prop. 2004/05:62
Bilaga 12
422
| fullgöra | sina | skyldigheter enligt | |||||||
| 12 § första stycket. | |||||||||
| Regeringen | eller, | efter | |||||||
| regeringens | bemyndigande, | nät- | |||||||
| myndigheten får meddela närmare | |||||||||
| föreskrifter | om | de | skyldigheter | ||||||
| som anges i första och andra | |||||||||
| styckena. | |||||||||
| 12 kap. | |||||||||
| Tillsyn | Tillsynsmyndigheter m.m. | ||||||||
| 1 § | |||||||||
| Tillsynen över efterlevnaden av | Tillsynen | över | efterlevnaden | av | |||||
| denna lag och av föreskrifter eller | denna lag och av föreskrifter eller | ||||||||
| villkor som har meddelats med | villkor som har meddelats med | ||||||||
| stöd av lagen utövas, såvitt avser | stöd av lagen utövas, såvitt avser | ||||||||
| frågor om elsäkerhet och drift- | frågor om elsäkerhet och drift- | ||||||||
| säkerheten hos det nationella el- | säkerheten hos det nationella el- | ||||||||
| systemet, av den eller de myndig- | systemet, av den eller de myndig- | ||||||||
| heter som regeringen bestämmer. | heter som regeringen bestämmer. | ||||||||
| Tillsynen i övrigt över efter- | Tillsynen i övrigt över efter- | ||||||||
| levnaden av denna lag och av före- | levnaden av denna lag och av före- | ||||||||
| skrifter och villkor som har med- | skrifter och villkor som har med- | ||||||||
| delats med stöd av lagen utövas av | delats med stöd av lagen utövas av | ||||||||
| nätmyndigheten. | nätmyndigheten. | ||||||||
| Tillsynen enligt andra stycket | Tillsynen | enligt | andra | stycket | |||||
| omfattar inte efterlevnaden av el- | omfattar inte efterlevnaden av 7, | ||||||||
| leverantörernas skyldigheter enligt | 10 och 11 kap. samt efterlevnaden | ||||||||
| 8 kap. och av bestämmelserna i 7, | av elleverantörernas | skyldigheter | |||||||
| 10 och 11 kap. | enligt 8 kap. |
||||||||
| Nätmyndigheten | är | tillsyns- | |||||||
| myndighet | enligt | Europaparla- | |||||||
| mentets | och | rådets | förordning | ||||||
| (EG) nr 1228/2003 av den 26 juni | |||||||||
| 2003 om villkor för tillträde till | |||||||||
| nät för gränsöverskridande el- | |||||||||
| handel. | |||||||||
| 1 a § | |||||||||
| Ärenden | om | undantag | enligt | ||||||
| artikel 7.1, 7.2 och 7.3 i rådets | |||||||||
| förordning (EG) nr 1228/2003 av | |||||||||
| den 26 juni 2003 om villkor för | |||||||||
| tillträde till nät för gränsöver- | |||||||||
| skridande | elhandel | prövas | av | ||||||
| regeringen. | |||||||||
Prop. 2004/05:62
Bilaga 12
423
| Nätmyndigheten | skall | utreda | |||||||
| ärenden som anges i första stycket | |||||||||
| och därefter, med eget yttrande, | |||||||||
| överlämna ärendet till regeringens | |||||||||
| prövning. | Nätmyndigheten | skall | |||||||
| därvid offentliggöra sitt yttrande. | |||||||||
| 13 kap. | |||||||||
| 5 § | |||||||||
| Beslut av nätmyndigheten enligt 2 | Beslut av nätmyndigheten enligt 2 | ||||||||
| kap. |
kap. |
||||||||
| 11, 14 och 15 §§, 4 kap. 6, 7 och | 11, 14 och 15 §§, 4 kap. 6, 7 och | ||||||||
| 10 §§ samt 12 kap. 8 och 11 §§, | 10 §§, 8 kap. 4 a § samt 12 kap. 8 | ||||||||
| beslut | av | en | tillsynsmyndighet | och 11 §§, beslut av en tillsyns- | |||||
| enligt 12 kap. |
myndighet enligt 12 kap. |
||||||||
| av den systemansvariga myndig- | samt beslut av den system- | ||||||||
| heten om ersättning till den som | ansvariga myndigheten om ersätt- | ||||||||
| enligt 8 kap. 2 § beordrats öka | ning till den som enligt 8 kap. 2 § | ||||||||
| eller minska produktionen av el får | beordrats | öka | eller | minska | |||||
| överklagas hos allmän förvalt- | produktionen av el får överklagas | ||||||||
| ningsdomstol. | Prövningstillstånd | hos allmän förvaltningsdomstol. | |||||||
| krävs | vid | överklagande | till | Prövningstillstånd krävs vid över- | |||||
| kammarrätten. | klagande till kammarrätten. | ||||||||
| Regeringen får meddela före- | Regeringen får meddela före- | ||||||||
| skrifter om överklagande av andra | skrifter om överklagande av andra | ||||||||
| beslut enligt denna lag eller enligt | beslut enligt denna lag eller enligt | ||||||||
| föreskrifter | som meddelats | med | föreskrifter | som | meddelats | med | |||
| stöd av lagen | stöd av lagen. | ||||||||
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2005.
2.Bestämmelserna i 3 kap. 2 § och 3 kap. 5 § första och andra styckena i dess nya lydelse tillämpas första gången, såvitt avser fjärrvärmeverksamhet, i fråga om redovisning respektive revision för det räkenskapsår som börjar den 1 april 2005 eller närmast därefter.
3.Bestämmelserna i 3 kap. 6 § andra stycket och 3 kap. 7 § andra stycket i deras nya lydelse samt bestämmelserna i 3 kap. 6 § tredje stycket och 3 kap. 7 § tredje stycket tillämpas på sådana tvister, i vilka ansökan kommit in till nätmyndigheten den 1 april 2005 eller senare.
4.En koncessionshavare som före den 1 oktober 2004 har ingått ett avtal om inköp av el för att täcka nätförluster omfattas inte av bestämmelserna i 3 kap. 16 § under avtalets återstående giltighetstid, dock längst till utgången av september 2007.
5.Bestämmelserna i 4 kap. 1 §
Prop. 2004/05:62
Bilaga 12
424
Prop. 2004/05:62
Bilaga 12
6.Sådana balansavtal som den systemansvariga myndigheten har ingått före den 1 april 2005 omfattas inte av den nya bestämmelsen i 8 kap. 4 a § under sin återstående giltighetstid.
7.Bestämmelserna i 8 kap. 12 § skall börja tillämpas den 1 april
2006.
8.Bestämmelserna i 8 kap. 13 § skall börja tillämpas den 1 februari
2006.
425
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Magnusson, justitierådet Nina Pripp och regeringsrådet
Enligt en lagrådsremiss den 14 oktober 2004 (Näringsdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1.naturgaslag,
2.lag om ändring i ellagen (1997:857).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av ämnesrådet Bengt Agartz.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
I lagrådsremissen föreslås bl.a. en ny naturgaslag som skall ersätta den hittillsvarande naturgaslagen från år 2000 (SFS 2000:599). Bestämmelserna i den nya lagen motsvarar delvis de nu gällande reglerna. Reglerna ändras emellertid på åtskilliga punkter. Vidare införs ett stort antal helt nya bestämmelser.
Lagrådsremissen innehåller också förslag till ändringar i den nu gällande ellagen (1997:857).
Den nya naturgaslagen och ändringarna i ellagen syftar till att genomföra två
Såvitt Lagrådet har kunnat finna genomförs direktiven i allt väsentligt på ett tillfredsställande sätt genom den föreslagna lagstiftningen. På några punkter avviker emellertid lagförslagen från direktiven. Det är också en del direktivbestämmelser som inte motsvaras av några lagregler. Lagrådet återkommer till dessa frågor i det följande.
Lagrådet går därmed över till att mera i detalj kommentera de remitterade lagförslagen.
Förslaget till ny naturgaslag
1 kap.
Paragraferna innehåller en rad definitioner av olika begrepp.
4 § handlar om naturgaslager. Enligt paragrafen avses med detta begrepp dels en anläggning för lagring av naturgas för annans räkning (lagrings-
Prop. 2004/05:62
Bilaga 13
426
anläggning), dels den del i en överföringsledning som används för lagring av naturgas.
Begreppet lagringsanläggning förekommer på en rad ställen i den föreslagna lagen, och det är enligt Lagrådets mening motiverat att ha en definition av det begreppet. Det är däremot knappast påkallat att bland definitionerna föra in begreppet naturgaslager för att därmed fånga in även den situationen att naturgas lagras i en naturgasledning. I stället bör de bestämmelser i det följande som handlar om lagring av naturgas utformas så, att de vid behov också täcker lagring i naturgasledning (se exempelvis 4 kap. 4 §).
I 5 § har tagits in en definition av förgasningsanläggning. Härmed avses en anläggning för förgasning av kondenserad naturgas för annans räkning.
I naturgasdirektivet talas inte om anläggningar som enbart sysslar med förgasning. I stället innehåller direktivet bestämmelser om
Vid föredragningen av lagrådsremissen har upplysts att det i Sverige inte finns några anläggningar för kondensering av naturgas och att det inte heller inom överskådlig tid torde komma att finnas sådana anläggningar. Enligt Lagrådets mening kan det ändå vara lämpligt att i lagen ta in en bestämmelse som fångar in den sortens verksamhet.
I 6 § sägs att med anslutning av en naturgasledning avses också återinkoppling av en befintlig naturgasledning, ändring av den avtalade kapaciteten i anslutningspunkten samt ändring av tidpunkt för överföringen.
Lagrådet förordar att bestämmelsen får utgå ur definitionsavsnittet. I stället bör i den paragraf som handlar om anslutning av naturgasledning (3 kap. 4 §) anges vad som gäller i fråga om återkoppling av en ledning, ändring av avtalad kapacitet och ändring av tid för överföring av naturgas.
I 7 § definieras begreppet överföring av naturgas. Det anges att det är fråga om överföring för annans räkning och att överföring kan ske genom såväl överföringsledningar som distributionsledningar. Av lagrådsremissens kommentar till 1 kap. 3 § framgår att begreppet överföringsledning omfattar stamledningar och grenledningar och att till distributionsledningar hänförs
Eftersom överföring av naturgas kan ske genom alla slagen av ledningar är det oegentligt att använda begreppet överföringsledning bara beträffande några av ledningsslagen. Till detta kommer att, enligt vad som har upplysts vid lagrådsföredragningen, det inte finns några grupper av ledningar som är av praktisk betydelse utöver dem som anges i 7 §.
Med hänsyn till det anförda förordar Lagrådet att hänvisningen i 7 § första stycket till olika slags ledningar får utgå och att det i lagrummet bara sägs att med överföring av naturgas avses överföring för annans räkning.
I 7 § andra stycket görs undantag för överföring i en naturgasledning som uteslutande används inom ett hamn- eller industriområde. Även i andra paragrafer i lagen förekommer bestämmelser om undantag för led-
Prop. 2004/05:62
Bilaga 13
427
ningar som uteslutande används inom ett sådant område (se 2 kap. 1 § andra stycket 2 om koncessionsplikt, 3 kap. 4 § tredje stycket om skyldighet att ansluta andra naturgasledningar och 3 kap. 5 § andra stycket om skyldighet att överföra naturgas).
Särbestämmelser om undantag för sådana ledningar finns redan nu i den gällande naturgaslagen. I 2 kap.1 § andra stycket 2 anges uttryckligen att kravet på koncession för att bygga eller använda en naturgasledning inte gäller en sådan naturgasledning som uteslutande skall användas inom hamn- eller industriområde. Skälet till att ledningar inom sådana områden undantagits har i motiven angetts vara att de inte har någon påtaglig betydelse från allmän synpunkt (prop. 1999/2000:72 s. 31). Den gällande lagen innehåller också undantagsbestämmelser beträffande naturgasledningar inom hamn- eller industriområde i 3 kap. 1 § tredje stycket (anslutningsskyldighet) och i 3 kap. 2 § andra stycket (transportskyldighet).
Däremot har det i den nuvarande naturgaslagen inte tagits in något särskilt undantag motsvarande i 1 kap. 7 § andra stycket i det remitterade förslaget, trots att lagen innehåller definitioner av såväl ”överföring av naturgas” (se 1 kap. 3 § med kompletteringen i 4 §) som ”transport av naturgas” (se 1 kap. 6 §). Av motiven till den gällande lagen framgår att utanför definitionen av överföring avses falla sådan överföring som sker i s.k. interna rörledningsnät. Sådana nät, sägs det, används inom hamn- och industriområden och används uteslutande för att distribuera gasen inom ledningsinnehavarens eget område och därmed för hans eget behov. Och i anslutning till definitionen av ”transport av naturgas” sägs det att lagen lämnar sådan överföring oreglerad som en ledningsinnehavare gör för egen räkning.
Eftersom avsikten med 1 kap. 7 § andra stycket i det remitterade förslaget inte synes vara att ge uttryck för något annat än som sagts i motiven till den nuvarande lagen, nämligen att lagen inte omfattar överföring för egen räkning – något som framgår redan av första stycket
I 9 § har tagits in en definition av uttrycket ”berättigad kund”. Härmed avses, sägs det, förbrukare som köper naturgas som inte är avsedd för hushållsförbrukning. Uttrycket berättigad kund förekommer också i naturgasdirektivet (se artikel 2.28 och artikel 23). Med berättigad kund avses där sådana kunder som fritt kan välja gasleverantör. Till denna kategori hör, senast fr.o.m. den 1 juli 2004, samtliga
I det remitterade lagförslaget förekommer uttrycket berättigad kund i 3 kap. 4 §, som handlar om anslutning av naturgasledning. Enligt den paragrafen är innehavare av naturgasledningar skyldiga att på skäliga villkor ansluta bl.a. andra ledningar som innehas av ”en berättigad kund”.
Lagrådet förordar att definitionen av ”berättigad kund” får utgå ur definitionsavsnittet. Det bör i stället anges direkt i 3 kap. 4 § vad som gäller i fråga om en ledningsinnehavares skyldighet att ansluta andra naturgasledningar. Lagrådet återkommer till frågan i anslutning till den paragrafen.
Prop. 2004/05:62
Bilaga 13
428
Prop. 2004/05:62
Bilaga 13
I
Vid sidan av de ändringar som Lagrådet nu har förordat bör även vissa andra justeringar göras i definitionsavsnittet. Lagrådet föreslår att avsnittet får följande lydelse:
2 § Med naturgas avses i denna lag även biogas, gas från biomassa och andra gaser, i den mån det är tekniskt möjligt att använda dessa gaser i naturgassystemet.
Med naturgas avses även flytande (kondenserad) naturgas.
3 § Med naturgasledning avses i denna lag rörledning, mät- och reglerstation, linjeventilstation, rensdonsstation och kompressorstation.
4 § Med lagringsanläggning avses i denna lag en anläggning för lagring av naturgas för annans räkning.
5 § Med förgasningsanläggning avses i denna lag en anläggning för förgasning av kondenserad naturgas för annans räkning.
Bestämmelserna om förgasningsanläggning tillämpas också på anläggningar som används för kondensering av naturgas för annans räkning och för import och lossning av kondenserad naturgas.
6 § Med överföring av naturgas avses i denna lag överföring av naturgas för annans räkning.
7 § Med naturgasföretag avses företag som överför eller bedriver handel med naturgas samt innehavare av lagringsanläggningar och förgasningsanläggningar.
2 kap. 1 §
I paragrafen ges bestämmelser om krav på koncession för byggande eller användning av en naturgasledning. Från koncessionskravet undantas i andra stycket punkten 1 en naturgasledning som är belägen efter en mät- eller reglerstation. Genom punkten 2 undantas, som redan sagts, en naturgasledning som uteslutande skall användas inom hamn- eller industriområde. Motsvarande bestämmelser finns i dag i den nuvarande naturgaslagen.
Som påpekas i författningskommentaren omfattas ledningar inom hamn- och industriområden av bestämmelsen i punkten 1, och de är sålunda undantagna från koncessionsplikten redan enligt det lagrummet. Att ändå ha ett särskilt undantag för dessa ledningar har i såväl lagrådsremissen som motiven till nuvarande lag förklarats med ett önskemål om tydlighet. Lagrådet vill dock ifrågasätta det lämpliga i denna särreglering. Enligt Lagrådets uppfattning bör punkten 2 utgå.
429
Prop. 2004/05:62
Bilaga 13
3 kap.
I kapitlet har tagits in bestämmelser om de skyldigheter som åvilar innehavare av naturgasledningar. Motsvarande bestämmelser beträffande innehavare av lagrings- och förgasningsanläggningar finns i 4 kap.
De skyldigheter som anges i 3 och 4 kap. är till stor del sådana skyldigheter som enligt naturgasdirektivet åvilar s.k. systemansvariga. I direktivets artikel 2.4 sägs att med ”systemansvarig för överföringssystemet” avses varje fysisk eller juridisk person som bedriver överföringsverksamhet och som ansvarar för drift och underhåll och, vid behov, utbyggnad av överföringssystemet inom ett visst område och, i tillämpliga fall, dess sammanlänkningar till andra system och för att säkerställa att systemet på lång sikt kan uppfylla rimliga krav på gastransporter. En- ligt artikel 2.10 avses med ”systemansvarig för lagringssystemet” varje fysisk eller juridisk person som bedriver lagringsverksamhet och som ansvarar för driften av en lagringsanläggning. Systemansvarig för en förgasningsanläggning (med direktivets uttryck
Enligt artiklarna 7 och 11 åligger det medlemsstaterna att se till att det utses en eller flera systemansvariga. Medlemsstaterna skall också vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de systemansvariga handlar i enlighet med artiklarna
För att direktivets krav skall vara uppfyllda anser Lagrådet att det bör klart sägas ut i lagen vem som är i direktivets mening systemansvarig för ledningar och andra anläggningar och vilka skyldigheter som följer med detta ansvar. Vid beskrivningen av den systemansvariges skyldigheter kan ledning hämtas i artikel 2.4 och artiklarna 8 och 12 i direktivet.
Lagrådet föreslår att bestämmelser med detta innehåll förs in som en första paragraf i såväl 3 som 4 kap. Den inledande paragrafen i 3 kap. kan förslagsvis ges följande lydelse:
Den som innehar en naturgasledning och bedriver överföring av naturgas är systemansvarig för sitt överföringssystem. Han ansvarar för drift och underhåll och, vid behov, utbyggnad av systemet och, i tillämpliga fall, dess sammanlänkningar till andra system. Han ansvarar också för att systemet är säkert, tillförlitligt och effektivt och för att det på lång sikt kan uppfylla rimliga krav på naturgastransporter.
3 kap. 2 § (3 kap. 3 § enligt Lagrådets förslag)
I paragrafen, som handlar om redovisning av överföring av naturgas, sägs bl.a. att överföring på överföringsledningar och överföring på distributionsledningar skall redovisas var för sig.
430
Som Lagrådet har påpekat i anslutning till 1 kap. 7 § är det oegentligt att använda begreppet överföringsledning bara beträffande ett visst slags ledningar som naturgas kan överföras på. Den nu diskuterade bestämmelsen bör ändras så att man klarare anger vilka olika slags ledningar det är fråga om (jfr lagrådsremissens kommentar till 1 kap. 3 §). Det bör lämpligen föreskrivas att överföring på stam- och grenledningar respektive
3 kap. 4 § (3 kap. 5 § enligt Lagrådets förslag)
Paragrafen reglerar skyldigheten för innehavaren av en naturgasledning att ansluta andra naturgasledningar. Enligt första stycket är innehavaren skyldig att på skäliga villkor ansluta dels andra naturgasledningar som innehas av ett naturgasföretag eller en ”berättigad kund”, dels lagringsanläggningar och förgasningsanläggningar.
Begreppet ”berättigad kund” definieras i 1 kap. 9 § i remissförslaget. Det sägs där att med berättigad kund avses förbrukare som köper naturgas som inte är avsedd för hushållsförbrukning.
Lagrådet har tidigare förordat att definitionen av begreppet ”berättigad kund” skall utgå ur lagens definitionsavsnitt och att det i 3 kap. 4 § skall anges i klartext vad som gäller. Frågan är emellertid om man, som i den föreslagna 1 kap. 9 §, skall tala om
Som tidigare nämnts förekommer begreppet ”berättigad kund” i naturgasdirektivet. Till denna kategori hör, senast fr.o.m. den 1 juli 2004, samtliga
I lagrådsremissen har man intagit den ståndpunkten att möjligheten att behandla samtliga kunder som berättigade inte skall utnyttjas före den 1 juli 2007 (se avsnitt 28). Det kan enligt Lagrådets uppfattning ändå övervägas att utforma 3 kap. 4 § så, att alla kunder är att anse som berättigade och därmed har rätt att få tillträde till olika naturgasledningar. I övergångsbestämmelserna får då göras ett undantag för hushållskunder, såvitt gäller tiden fram till den 1 juli 2007. Väljer man att i stället göra undantag för hushållskunder i 3 kap. 4 §, får paragrafen senare ändras.
I enlighet med vad Lagrådet har förordat i anslutning till 1 kap. 6 § bör i 3 kap. 4 § också anges vad som gäller i fråga om återinkoppling av en befintlig naturgasledning, ändring av avtalad kapacitet i anslutningspunkten och ändring av tid för överföring av naturgas. En bestämmelse om att den som innehar en naturgasledning är skyldig att på skäliga villkor vidta dessa åtgärder kan lämpligen föras in som en andra mening i första stycket. En följdändring behöver då göras i andra stycket, så att det där talas om ”den begärda åtgärden”.
I 3 kap. 4 § tredje stycket har tagits in en undantagsbestämmelse enligt vilken den anslutningsskyldighet som åvilar innehavaren av en naturgasledning inte gäller den som innehar en naturgasledning som uteslutande används inom ett hamn- eller industriområde.
Prop. 2004/05:62
Bilaga 13
431
| Prop. 2004/05:62 | |
| Bilaga 13 | |
| I författningskommentaren beskrivs undantaget mer generellt så, att det | |
| gäller innehavare av interna ledningsnät. I dessa ledningar sker överfö- | |
| ringen uteslutande för egen räkning, sägs det, och anslutning av andra | |
| kunder skall därför inte äga rum. | |
| Något skäl för att undantaget i tredje stycket skulle gälla endast inne- | |
| havare av interna ledningsnät inom ett hamn- eller industriområde har | |
| inte angetts och det synes inte heller vara befogat att begränsa undantaget | |
| till ledningar inom sådana områden. För att svara mot det innehåll som | |
| får antas vara avsett bör lagtexten justeras, förslagsvis så att tredje | |
| stycket ges följande lydelse: | |
| Skyldigheten gäller inte den som innehar en naturgasledning som | |
| uteslutande används för egen räkning. | |
| 3 kap. 5 § (3 kap. 6 § enligt Lagrådets förslag) | |
| I paragrafen ges bestämmelser om skyldighet för innehavaren av en | |
| naturgasledning att överföra naturgas. Från denna skyldighet undantas i | |
| andra stycket den som innehar en naturgasledning som uteslutande | |
| används inom ett hamn- eller industriområde. | |
| I författningskommentaren sägs att undantaget gäller innehavare av | |
| s.k. interna ledningsnät inom hamn- och industriområden. Kommentaren | |
| får uppfattas så att det är fråga om ledningsinnehavare som använder | |
| ledningen uteslutande för egen räkning. Eftersom överföring för egen | |
| räkning inte innefattas i den definition av överföring som ges i 1 kap. 7 §, | |
| är undantaget i andra stycket överflödigt och det bör därför utgå. | |
| 4 kap. | |
| I enlighet med vad Lagrådet har anfört i det föregående bör 4 kap. inle- | |
| das med en paragraf, motsvarande 3 kap. 1 § enligt Lagrådets förslag. | |
| Paragrafen kan lämpligen ges följande lydelse: | |
| Den som innehar en lagningsanläggning eller en förgasningsanläggning | |
| är systemansvarig för anläggningen. Han ansvarar för driften av | |
| anläggningen och för att den är säker, tillförlitlig och effektiv. | |
| 4 kap. 4 § (4 kap. 5 § enligt Lagrådets förslag) | |
| I paragrafens första stycke sägs att den som innehar ett naturgaslager är | |
| skyldig att på skäliga villkor lagra naturgas för annans räkning. Som | |
| följd av att Lagrådet i anslutning till 1 kap. 4 § har föreslagit att defini- | |
| tionen av ”naturgaslager” skall slopas bör 4 kap. 4 § första stycket for- | |
| muleras om på följande sätt: ”Den som innehar en lagringsanläggning är | |
| skyldig att på skäliga villkor lagra naturgas för annans räkning. Den som | |
| innehar en stam- eller grenledning för överföring av naturgas har motsva- | |
| rande lagringsskyldighet.”. | |
| Ändras första stycket i enlighet med Lagrådets förslag, bör ordet | |
| ”lagret” i andra stycket ersättas med ”anläggningen eller ledningen”. | 432 |
Prop. 2004/05:62
Bilaga 13
6 kap.
I remissförslagets 6 kap. har samlats bestämmelser om anslutningsavgifter och tariffer. Bestämmelser om anslutningsavgifter har tagits in i 6 kap. 1 §, medan 2 – 4 §§ innehåller bestämmelser om överföringstariffer, 5 och 6 §§ tariffer för lagring samt 7 och 8 §§ tariffer för tillträde till förgasningsanläggning.
Beträffande såväl anslutningsavgifterna som de olika tarifferna föreskrivs att de skall vara skäliga, objektiva och
Enligt naturgasdirektivet (artikel 18.1) skall tarifferna tillämpas objektivt och utan att någon diskriminerande åtskillnad görs mellan systemanvändarna. Något krav på att tarifferna skall vara skäliga uppställs inte i direktivet. Däremot sägs (artikel 25.2 a) att tarifferna skall utformas bl.a. ”så att nödvändiga investeringar i näten kan göras på ett sätt som gör det möjligt att säkra nätens funktion”.
Syftet med kravet på skälighet är enligt vad som uppges i lagrådsremissen att hindra att ledningsinnehavaren utnyttjar sin monopolställning till att ta ut oskäliga vinster till förfång för kunderna. Samtidigt framhålls att det är fråga om kommersiell verksamhet som förutsätts ge rimlig avkastning. Enligt författningskommentaren är avsikten att skälighetsbedömningen skall baseras på kostnader och ett rimligt vinstpåslag.
Enligt Lagrådets uppfattning medger skälighetskriteriet, så som det är avsett att tillämpas, en sådan nivå på avgifter och tariffer att det ges förutsättningar för nödvändiga investeringar som på ett ändamålsenligt sätt kan säkra anläggningarnas funktion. Det innebär att naturgasdirektivets artikel 25.2 a får anses genomförd i och med bestämmelsen om skälighet.
Skälighetskriteriet ger också utrymme för att utforma avgiften eller tariffen så, att innehavaren av ledningen eller anläggningen får en rimlig avkastning. Att särskilt föreskriva att denna omständighet skall beaktas är enligt Lagrådets mening onödigt. Lagrådet föreslår därför att 6 kap. 1 § andra stycket och motsvarande bestämmelser i 6 kap. 2, 5 och 7 §§ utgår.
6 kap. 1 och 4 §§
Enligt artikel 25.2 a i naturgasdirektivet skall tillsynsmyndigheten bl.a. fastställa eller godkänna åtminstone metoder som används för att beräkna eller fastställa villkoren för anslutning och tillträde till nationella nät, inklusive överförings- och distributionstariffer.
Direktivets krav på förhandsgodkännande får anses genomfört, såvitt gäller överföringstariffer (6 kap. 4 §). Av andra stycket i 6 kap. 4 § framgår visserligen att förhandsprövningen endast skall avse huruvida metoderna leder till att tariffen uppfyller kraven på att den skall vara objektiv och
433
avseende är tänkt att ske i efterhand. En sådan ordning får anses förenlig med direktivet.
När det gäller anslutningsavgifter innehåller remissförslaget inte någon bestämmelse om förhandsgranskning. I lagrådsremissens allmänna motivering (avsnitt 30.2) framhålls att anslutningsavgifterna, till skillnad från överföringstarifferna, alltid är kundspecifika. Detta anses dock inte hindra att avgifterna beräknas efter schabloner. Eftersom anslutningsavgifterna är beroende av var kunden är belägen i förhållande till befintliga naturgasledningar, bedöms varken ett system med förhandsgodkännande av anslutningsavgifterna eller ett system med godkännande av metoderna för att fastställa sådana avgifter lämpligt. I stället föreslås att de viktigaste faktorerna som skall beaktas vid utformningen av anslutningsavgifter anges i lag. En bestämmelse med detta innehåll har tagits in i 6 kap. 1 § tredje stycket. Det sägs där att vid utformandet av avgiften för en anslutning skall särskilt beaktas var den ledning eller anläggning som skall anslutas är belägen och den effekt som skall gälla i anslutningspunkten.
De skäl som enligt lagrådsremissen talar för ett förhandsgodkännande av metoderna för att bestämma överföringstariffer talar, enligt Lagrådets mening, också för ett motsvarande förfarande i fråga om anslutningsavgifter. Lagrådet anser inte att man, enbart genom att i lag ange de viktigaste faktorerna för att bestämma anslutningsavgifter, uppnår en lika god kontroll i fråga om avgiftssättningen som genom en förhandsprövning. Mot denna bakgrund bedömer Lagrådet att den i förslaget valda lösningen i fråga om anslutningsavgifter inte uppfyller kraven i direktivet.
För att säkra en snabb handläggning av ärenden om godkännande av metoder för att bestämma överföringstariffer föreslås i 6 kap. 4 § andra stycket att tillsynsmyndigheten skall vara skyldig att avgöra ett sådant ärende inom tre månader från det att ansökan om godkännande kom in till myndigheten. Om tidsfristen inte iakttas, skall metoderna, som de angetts i ansökan, anses godkända. Ett sådant godkännande skall gälla två år från det att tremånadersfristen löpt ut.
(6 kap. 4 § tredje stycket.)
Självfallet är det angeläget att de nu aktuella ärendena, liksom andra kategorier av ärenden, handläggs snabbt och effektivt av tillsynsmyndigheten. Lagrådet vill likväl starkt ifrågasätta lämpligheten av en bestämmelse som är så kategoriskt utformad som den föreslagna och där rättsföljden av att beslutsfristen inte iakttas är att godkännande skall anses ha skett och att detta skall gälla under två år. Omständigheter som kan fördröja handläggningen kan vara att ansökan behöver kompletteras eller att kommunikation med företrädare för berörda intressenter bedöms nödvändig. Särskilt betänkligt är att följden av att beslutsfristen inte följs kan bli att tariffer som strider mot kraven på objektivitet och
I 6 kap. 4 § fjärde stycket har tagits in en bestämmelse som innebär att, om tillsynsmyndigheten inte godkänner de kriterier som avses med en
Prop. 2004/05:62
Bilaga 13
434
Prop. 2004/05:62
Bilaga 13
ansökan, myndigheten i sitt beslut skall ange de kriterier som i stället skall tillämpas. Enligt Lagrådets mening kan lämpligheten av denna bestämmelse ifrågasättas. Om tillsynsmyndigheten åläggs en skyldighet att ange de kriterier eller metoder som skall tillämpas, får det i vilket fall som helst förutsättas att detta sker efter samråd med den sökande.
Utöver de synpunkter på särskilda bestämmelser som Lagrådet har redovisat i det föregående anser Lagrådet att 6 kap. kan förenklas avsevärt, om man för samman de i väsentliga delar likalydande bestämmelserna om tariffer för överföring, lagring och förgasning av naturgas. Kapitlet kan lämpligen utformas på följande sätt (härvid bortses från att, som Lagrådet har framhållit i det föregående, den i remissförslaget valda lösningen i fråga om förhandsgranskning av anslutningsavgifter inte uppfyller kraven i naturgasdirektivet):
6 kap. Anslutningsavgifter och tariffer
Anslutningsavgifter
1 § Avgifter och övriga villkor för sådan anslutning som avses i 3 kap. 4 § skall vara skäliga, objektiva och
Vid utformandet av avgiften för en anslutning skall särskilt beaktas var den ledning eller anläggning som skall anslutas är belägen samt effekten i anslutningspunkten.
Den som innehar en naturgasledning skall vid begäran om ny anslutning inom skälig tid lämna skriftlig uppgift om avgiften och övriga villkor för anslutningen.
Tariffer för överföring, lagring och förgasning
2 § Tariffer för överföring och lagring av naturgas samt för tillträde till förgasningsanläggning skall vara skäliga, objektiva och
3 § Vid utformandet av tariffer för överföring av naturgas skall särskilt beaktas antalet anslutna kunder, kundernas geografiska läge, mängden överförd energi och abonnerad effekt, kostnaderna för överliggande ledningar, leveranssäkerhet och trycket i ledningarna.
Överföringstariffer skall utformas så, att den avgift som en kund betalar för överföringen till sin anslutningspunkt innefattar avgift för överföringen i samtliga rörledningar genom vilka överföringen sker.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om utformningen av överföringstariffer.
4 § Den som bedriver överföring av naturgas eller innehar ett naturgaslager eller en förgasningsanläggning skall offentliggöra sin tariff och på begäran utan dröjsmål lämna skriftlig uppgift om tariffen.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om offentliggörande av sådana tariffer som avses i första stycket.
435
Prop. 2004/05:62
Bilaga 13
5 § Den som bedriver överföring av naturgas får inte börja tillämpa sin överföringstariff förrän de metoder som har använts för att utforma tariffen har godkänts av tillsynsmyndigheten. Godkännande skall lämnas, om metoderna kan antas leda till att tariffen uppfyller kraven på att den skall vara objektiv och
Om tillsynsmyndigheten inte godkänner de metoder som avses med en ansökan, skall myndigheten i beslutet ange de metoder som i
stället skall tillämpas.
Beslut enligt första och andra styckena gäller omedelbart. Tillsynsmyndigheten skall delge sådana beslut enligt 16 § första stycket och 17 § första stycket delgivningslagen (1970:428).
7 kap.
I kapitlet föreslås nya bestämmelser om systemansvar
Enligt 7 kap. 1 § första stycket skall regeringen utse en myndighet som skall ha systemansvaret för naturgas. Med ett sådant ansvar avses enligt andra stycket det övergripande ansvaret för att balansen kortsiktigt upprätthålls mellan inmatning och uttag av naturgas i naturgassystemet. För att kunna utöva sitt systemansvar får myndigheten enligt närmare föreskrifter i 2 § vid behov bl.a. beordra ökad eller minskad inmatning i samt ökat eller minskat uttag av naturgas i naturgassystemet.
Med balansansvar förstås enligt 4 § att någon åtagit sig det ekonomiska ansvaret för att det nationella naturgassystemet tillförs lika mycket naturgas som tas ut i uttagspunkten (balansansvar). Ett sådan åtagande skall göras genom ett avtal med de systemansvariga myndigheten (balansavtal). Av paragrafen följer också att en leverantör av naturgas bara får leverera naturgas i uttagspunkter, om någon åtagit sig ett sådant balansansvar. I myndighetens ansvar ligger också att svara för avräkningen mellan de balansansvariga (11 §).
Det systemansvar som föreslås i 7 kap. är av ett annat slag än det systemansvar som avses i naturgasdirektivet. De regler som direktivet innehåller om systemansvar riktar sig, som redan framgått, till den som bedriver en verksamhet för överföring av naturgas eller en lagrings- eller förgasningsanläggning. I 7 kap. är det däremot inte fråga om ansvaret för drift m.m. av egna ledningar eller anläggningar utan om ett övergripande ansvar för balanseringen av det nationella naturgassystemet.
Direktivet innehåller inga uttryckliga bestämmelser om ett övergripande nationellt systemansvar eller om förbud för leverantörer att leverera naturgas utan att någon åtagit sig ett sådant balansansvar som avses i den föreslagna 7 kap. 4 §. Såvitt Lagrådet kan finna hindrar direktivet inte att en medlemsstat inför bestämmelser av detta slag. Detta gäller även om myndighetens systemansvar enligt vad som sägs i förslagsrutan till avsnitt 17.1 i lagrådsremissen skulle omfatta också ett ansvar för att systemet fungerar tekniskt och är driftsäkert. Det framgår av den allmänna motiveringen i samma avsnitt att den systemansvariga myndig-
heten avses få endast en övervakande och samordnande roll.
436
Prop. 2004/05:62
Bilaga 13
Mot bakgrund av den annorlunda innebörd som ett systemansvar har enligt naturgasdirektivet jämfört med lagförslaget kan det ifrågasättas, om det är lämpligt att kalla ansvaret enligt 7 kap. 1 § för systemansvar. Så som lagförslaget är utformat är det fråga om endast ett övergripande ansvar för att balansen i det nationella naturgassystemet kortsiktigt upprätthålls och inte om något ansvar för driften m.m. av egna ledningar eller anläggningar. Som särskilt framhållits under föredragningen av lagrådsremissen är benämningen dock redan nu fast etablerad för i stort sett motsvarande myndighetsansvar inom elområdet. Lagrådet vill därför inte motsätta sig att benämningen systemansvar används också i 7 kap. i naturgaslagen. För att det tydligare skall framgå att det är fråga om ett övergripande ansvar föreslår Lagrådet dock att kapitelrubriken får lyda ”Övergripande systemansvar och balansansvar” och att rubriken närmast före 1 § får lyda ”Övergripande systemansvar”.
7 kap. 1 §
Som redan sagts föreslås i denna paragraf att den myndighet om regeringen utser skall ha ansvaret för att balansen kortsiktigt upprätthålls mellan inmatning och uttag av naturgas i naturgassystemet. Om avsikten är att ansvaret skall ha ett vidare innehåll än vad som sägs i paragrafen (se vad Lagrådet nyss uttalat under 7 kap.), får lagtexten utvidgas, och innebörden av ansvaret bör då belysas närmare i författningskommentaren. I annat fall förordar Lagrådet att 1 § ges följande lydelse:
Regeringen skall utse en myndighet som har det övergripande ansvaret för att balansen kortsiktigt upprätthålls mellan inmatning och uttag av naturgas i det nationella naturgassystemet (systemansvarig myndighet).
7 kap. 5 §
I paragrafen ges bestämmelser om villkoren i balansavtalen, dvs. sådana avtal som en balansansvarig enligt 4 § skall ingå med den systemansvariga myndigheten. I paragrafen ges också bestämmelser om krav på visst förhandsgodkännande av tillsynsmyndigheten innan den systemansvariga myndigheten ingår ett sådant avtal.
Enligt Lagrådets mening bör lagtexten knyta närmare an till direktivets motsvarande bestämmelser och förslagsvis ges följande lydelse (jfr Lagrådets förslag till 6 kap. 2 och 5 §§):
Villkoren i balansavtalen skall vara objektiva och
metoder som har använts för att utforma avtalen har godkänts av tillsynsmyndigheten. Godkännande skall lämnas, om metoderna kan antas leda till att avtalen uppfyller kraven enligt första stycket.
Ett beslut enligt andra stycket gäller omedelbart. Tillsynsmyndigheten skall delge beslutet enligt 16 § första stycket och 17 § första stycket delgivningslagen (1970:428).
437
Prop. 2004/05:62
Bilaga 13
10 kap. 4 §
Enligt 10 kap. 4 § i det remitterade förslaget skall tillsynsmyndigheten fungera som ”tvistlösare”, om en kund anmäler att ett naturgasföretags anslutningsavgifter eller tariffer inte är objektiva eller
Lagrådet har i andra sammanhang (se bl.a. prop. 2002/03:110 s. 589 f.) pekat på vissa problem som är förknippade med den föreslagna tvistlösningsmodellen. Förslaget överensstämmer emellertid vad som anbefalls i artikel 25.5 i naturgasdirektivet. Lagrådet utgår från att de tillämpningsproblem som Lagrådet tidigare pekat på fortlöpande uppmärksammas.
Även om tillsynsmyndighetens beslut i anledning av en sådan anmälan som avses ovan får överklagas enligt allmänna förvaltningsrättsliga regler bör bestämmelserna om överklagande i 11 kap. 4 § för tydlighets skull kompletteras med en hänvisning till 10 kap 4 §.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna
Av det föreslagna 2 kap. 1 § första stycket framgår att en naturgasledning, med undantag för vad som följer av andra och tredje styckena, inte får byggas eller användas utan tillstånd (koncession). Avsikten torde inte vara att det skall krävas nytt tillstånd för den som före ikraftträdandet erhållit koncession för en naturgasledning. Särskilda övergångsbestämmelser behöver därför meddelas för sådana fall (jfr övergångsbestämmelserna till nu gällande naturgaslag). Hur bestämmelserna bör utformas får övervägas under det fortsatta beredningsarbetet.
Punkten 2
I 3 kap. 7 § ges bestämmelser om vad en innehavare av en koncessionspliktig ledning skall iaktta när han anskaffar naturgas för sin verksamhet. Enligt den föreliggande övergångsbestämmelsen skall en sådan koncessionshavare, om han ingått avtal om inköp av naturgas före den 1 oktober 2004, inte omfattas av bestämmelserna i 3 kap. 7 § under avtalets återstående giltighetstid, dock längst till utgången av september 2007.
Enligt vad som upplysts under föredragningen i Lagrådet har tidpunkten den 1 oktober 2004 valts därför att regeringens lagrådsremiss med den nu föreslagna lagstiftningen var planerad att vara beslutad och offentlig då. Eftersom beslutet om lagrådsremiss fattades först den 14 oktober föreslår Lagrådet en senareläggning av de i punkten 2 nämnda tidpunkterna. Lagrådet föreslår att punkt 2 får följande lydelse:
En koncessionshavare som före den 1 november 2004 har ingått ett avtal om införskaffande av naturgas som behövs för att bedriva överföring av naturgas får tillämpa avtalet under dess återstående giltighetstid, dock
längst till utgången av oktober 2007.
438
Prop. 2004/05:62
Bilaga 13
Punkterna
I 4 kap. 2 § första stycket ges bestämmelser om krav på ekonomisk särredovisning av verksamhet som rör lagring av naturgas och drift av en förgasningsanläggning. Vidare finns nya bestämmelser om utformningen av anslutningsavgifter (6 kap. 1 §) och av överföringstariffer (6 kap. 2 §
Lagrådet föreslår att regleringen i punkterna
Bestämmelserna i 4 kap. 3 § första stycket samt 6 kap. 1 §, 2 § och 3 § första och andra styckena tillämpas från och med det räkenskapsår som börjar den 1 april 2005 eller närmast därefter. Dessförinnan tillämpas motsvarande bestämmelser i den upphävda lagen.
Punkten 9 (punkten 7 enligt Lagrådets förslag)
Denna punkt innehåller en övergångsbestämmelse till 7 kap. 5 § andra stycket. Lagrådet föreslår, utan att någon ändring i sak åsyftas, att punkten ges följande lydelse: ”Bestämmelsen i 7 kap. 5 § andra stycket tillämpas från och med den 1 januari 2006.”
Punkten 10 (punkten 8 enligt Lagrådets förslag)
Lagrådet föreslår följande redaktionellt ändrade utformning: ”Bestämmelsen i 10 kap. 4 § tillämpas i ärenden där anmälan har kommit in till tillsynsmyndigheten den 1 april 2005 eller senare.”
Förslaget till lag om ändring i ellagen
3 kap.
För att eldirektivets krav skall vara uppfyllda anser Lagrådet att det bör klart sägas ut i 3 kap. vem som är i direktivets mening systemansvarig för de ifrågavarande överföringssystemen och vilka skyldigheter som följer med detta ansvar (jfr vad Lagrådet har anfört i anslutning till 3 kap. i den föreslagna naturgaslagen).
439
Prop. 2004/05:62
Bilaga 13
4 kap. 1 §
Paragrafen innehåller redan i dag bestämmelser om utformningen av nättariffer. Genom det remitterade förslaget kompletteras paragrafen med bestämmelser som bygger på artikel 20.1 och artikel 23.2 a i eldirektivet.
I artikel 20.1 sägs bl.a. att nättariffer skall tillämpas objektivt och utan att någon diskriminerande åtskillnad görs mellan systemanvändarna. Av bestämmelsen följer också att tarifferna, eller de metoder som har använts för att beräkna dem, skall vara godkända innan de träder i kraft.
Artikel 23.2 a föreskriver att, innan villkoren för anslutning och tillträde till nationella nät, inklusive överförings- och distributionstariffer, träder i kraft, tillsynsmyndigheterna skall fastställa eller godkänna åtminstone metoder som används för att beräkna eller fastställa villkoren. Det sägs också att tarifferna – eller metoderna – skall utformas så att nödvändiga investeringar i näten kan göras på ett sätt som gör det möjligt att säkra nätens funktion.
I lagrådsremissens allmänna motivering (avsnitt 9.1) påpekas att Sverige i dag har ett system med tillsyn över nätföretagens överföringstariffer i efterhand. En övergång till en förhandsprövning skulle, sägs det, förutom en ökad europeisk harmonisering innebära såväl fördelar som nackdelar för svenskt vidkommande. Fördelarna är att en sådan metod skapar en ökad förutsägbarhet för både nätföretagen och deras kunder. Nackdelarna är att en sådan ordning initialt leder till en mycket kraftig ökning av tillsynsmyndighetens arbetsbörda med hänsyn till det stora antalet nätföretag som finns i Sverige. Enligt vad som sägs i lagrådsremissen är det också högst tveksamt om det är praktiskt möjligt att byta tillsynsmodell redan nu. Sammanfattningsvis gör regeringen den bedömningen att en prövning som endast gäller de metoder på vilka företagen skall basera sina tariffer kan kombineras med den nuvarande svenska tillsynsmodellen.
Det framhålls i lagrådsremissen att de nuvarande bestämmelserna i 4 kap. 1 § om utformningen av nättariffer är allmänt hållna och att de inte ger någon egentlig vägledning till vilka kriterier och metoder som företagen skall ta hänsyn till vid tariffsättningen. Det föreslås därför att bestämmelserna skall kompletteras med angivande av vissa objektiva och subjektiva faktorer som skall beaktas av företagen. Ett förfarande där metodparametrarna anges direkt i lagstiftningen uppfyller, sägs det, väl direktivets krav, och det bedöms också vara en lämplig ordning för svenskt vidkommande.
Lagrådet konstaterar för sin del att den ståndpunkt som har intagits i lagrådsremissen – att Sverige inte skall införa en förhandsprövning av företagens nättariffer utan endast ha ett system med tillsyn i efterhand – står i strid med eldirektivet. Det får i och för sig anses tillfredsställande att de nuvarande allmänt hållna reglerna i 4 kap. 1 § om utformningen av nättariffer kompletteras med bestämmelser som räknar upp en rad faktorer som skall beaktas av företagen vid deras tariffsättning. Denna utbyggnad av lagregleringen är emellertid inte likvärdig med en förhandsprövning av tillståndsmyndigheten.
440
Prop. 2004/05:62
Bilaga 13
8 kap.
I överensstämmelse med vad Lagrådet har förordat beträffande 7 kap. i den föreslagna naturgaslagen föreslår Lagrådet att rubriken till 8 kap. ellagen får lyda ”Övergripande systemansvar och balansansvar” och att rubriken närmast före 1 § får lyda ”Övergripande systemansvar”. Lagrådet anser vidare att första och andra styckena i 1 § bör slås samman och inledas med orden ”Regeringen skall utse en myndighet som har det övergripande ansvaret för att…”.
8 kap. 4 a §
Paragrafen innehåller bestämmelser om utformande av villkor i balansavtal och om förhandsgodkännande av nätmyndigheten. Bestämmelserna motsvarar 7 kap. 5 § i den föreslagna naturgaslagen.
Enligt Lagrådets uppfattning bör 8 kap. 4 a § ellagen utformas efter modell av vad Lagrådet har förordat beträffande den angivna paragrafen i naturgaslagen.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna
Punkten 4 bör ändras på ett sätt som motsvarar vad Lagrådet har förordat beträffande punkten 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till naturgaslagen. Lagrådet föreslår således följande lydelse: ”En koncessionshavare som före den 1 november 2004 har ingått ett avtal om inköp av el för att täcka nätförluster får tillämpa avtalet under dess återstående giltighetstid, dock längst till utgången av oktober 2007.”.
441
| Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet | Prop. 2004/05:62 |
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 februari 2005
Närvarande: Statsråden Ringholm ordförande, Freivalds, Sahlin, Pagrotsky, Östros, Messing, Y. Johansson, Sommestad, Karlsson, Nykvist, Andnor, M. Johansson, Hallengren, Björklund, Holmberg, Österberg, Orback och Baylan.
Föredragande: statsrådet Sahlin
Regeringen beslutar proposition 2004/05:62 Genomförande av EG:s direktiv om gemensamma regler för de inre marknaderna för el och naturgas, m.m.
442
| Rättsdatablad | Prop. 2004/05:62 | ||
| Författningsrubrik | Bestämmelser som | Celexnummer för | |
| inför, ändrar, upp- | bakomliggande EG- | ||
| häver eller upprepar | regler | ||
| ett normgivnings- | |||
| bemyndigande | |||
| Naturgaslag | 2 kap. 1 §, 3 kap. 3, 4, 7 | 32004L0055 | |
| och 9 §§, 4 kap. 3 och | |||
| 4 §§, 6 kap. 3 och 4 §§, | |||
| 7 kap. 2, 3, 6 och |
|||
| 8 kap. 6 §, 9 kap. 6 §, | |||
| 10 kap. 5 och 11 §§ | |||
| samt 11 kap. 4 § | |||
| Lag om ändring i ellagen | 3 kap. 4, 5, 10 och 17 §§, | 32004L0054 | |
| (1997:857) | 4 kap. 1 §, 8 kap. 1, 4 b, | ||
| 12 och 13 §§ samt 3 kap. | |||
| 5 § | |||
443