Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen redogörs för den senaste utvecklingen i Liberia, den humanitära
situationen och det svenska engagemanget i Liberia, Förenta nationernas mission
i Liberia (UNMIL), samt det svenska deltagandet i missionen under det gångna
året med ett mekaniserat skyttekompani inom ramen för den irländska bataljonen.
I propositionen föreslås att riksdagen medger att regeringen ställer en väpnad
styrka bestående av högst 300 personer till förfogande för deltagande inom ramen
för UNMIL under ytterligare 12 månader.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 3
2 Ärendet och dess beredning 4
3 Den senaste utvecklingen i Liberia 5
4 Den humanitära situationen och det svenska engagemanget i Liberia
7
5 Förenta nationernas mission i Liberia, UNMIL 8
6 Svenskt deltagande i UNMIL 9
7 Rättsliga frågor 10
8 Regeringens överväganden 11
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 januari 2005 13
1
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen medger att en svensk väpnad styrka bestående
av högst 300 personer ställs till förfogande för deltagande inom ramen för
Förenta nationernas mission i Liberia (UNMIL) under ytterligare 12 månader.
2
Ärendet och dess beredning
Den 18 augusti 2003 undertecknades ett fredsavtal mellan regeringen och de två
rebellrörelserna i Liberia som förklarade slut på den långvariga konflikten i
landet. Fredsförhandlingarna skedde under ledning av den västafrikanska
samarbetsorganisationen ECOWAS, som beslutade att skicka en förtrupp till
Liberia för att snabbt bidra till att stabilisera den oroliga situationen och få
igång hjälpsändningar till civilbefolkningen. I avvaktan på ett beslut om att
upprätta en egen styrka antog Förenta nationernas säkerhetsråd den 1 augusti
2003 resolution 1497 som auktoriserade den av ECOWAS ledda multinationella
styrkan i Liberia.
På basis av generalsekreterarens rekommendationer i sin rapport den 11 september
antog säkerhetsrådet den 19 september 2003 resolution 1509 som upprättar FN:s
mission i Liberia (UNMIL) bestående av en styrka på 15 000 personer i syfte att
stödja genomförandet av vapenvilan och fredsavtalet. Insatsen inleddes den 1
oktober 2003 då ECOWAS-styrkorna integrerades i UNMIL. I början av december 2004
uppgick truppstyrkan till omkring 14 500 personer. Insatsen är i nuläget en av
FN:s två största insatser.
Sverige fick redan innan resolution 1509 hade antagits informella förfrågningar
från FN om att bidra med trupp. Vidare visade Irland, som beslutat att bidra med
omkring 450 personer i en reducerad bataljon med stabs-, skytte- och
trosskompani, tidigt intresse av att samverka med ett svenskt förband. Den 30
oktober 2003 anmodades Försvarsmakten att lämna en bedömning av
förutsättningarna för en svensk insats bl.a. i Liberia. På basis av
Försvarsmaktens svar anvisade Regeringskansliet den 17 november Försvarsmakten
att planera och vidta förberedelser för en insats i Liberia med ett mekaniserat
skyttekompani samt att även redovisa alternativ till utformning av en svensk
styrka och en samlad riskbedömning. Möjligheter till samverkan med den irländska
bataljonen skulle härvid beaktas. Den 10(15 december 2003 genomfördes en
rekognosceringsresa till Liberia. I enlighet med Försvarsmaktens förordande i
sitt svar den 22 december 2003, gavs Försvarsmakten samma dag en kompletterande
anvisning om att fortsätta planera och vidta förberedelser för en svensk insats
med ett mekaniserat skyttekompani bestående av 231 personer inom ramen för den
irländska bataljonen i UNMIL.
Den 9 januari 2004 överlämnade FN en formell förfrågan till Sverige att bidra
med ett mekaniserat skyttekompani till UNMIL. Enligt förfrågan önskade FN att
förbandet skulle vara operativt i missionsområdet snarast möjligt.
Den 22 januari 2004 överlämnade regeringen till riksdagen proposition 2003/04:61
med förslag om att riksdagen medger att regeringen ställer en svensk väpnad
styrka bestående av högst 240 personer till förfogande för deltagande inom ramen
för UNMIL under 12 månader.
Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet konstaterade i betänkande
2003/04UFöU1 att FN:s säkerhetsråd i resolution 1509 från den 19 september 2003
bemyndigat upprättandet av en multinationell styrka för att stödja genomförandet
av det fredsavtal som överenskommits den 18 augusti 2003 mellan två
rebellgrupper å ena sidan och Liberias regering å den andra. Utskottet föreslog
att riksdagen bemyndigar regeringen att även med en eventuell utvidgning av
operationsområdet, efter förändrat mandat från FN:s säkerhetsråd, ställa en
väpnad styrka om högst 240 personer till förfogande för deltagande inom ramen
för FN:s mission i Liberia under högst 12 månader. Den 18 februari 2004
biföll riksdagen utskottets förslag till riksdagsbeslut (rskr. 2003/04:138).
Den 19 februari 2004 beslutade regeringen att Försvarsmakten skulle delta med en
väpnad styrka i Liberia som en del av FN:s mission i Liberia under 12 månader
under åren 2004 och 2005. Truppbidraget skall omfatta ett förstärkt mekaniserat
skyttekompani samt stabsofficerare om högst 240 personer.
En förtrupp till förbandet transporterades till Liberia den 26 februari 2004.
Den irländska bataljonen var då redan på plats i missionsområdet, men blev fullt
operativ först när det svenska skyttekompaniet kom på plats. Förtruppens
uppgifter utgjordes av praktiska föreberedelser såsom mottagande av personal och
materiel. Den 9 mars 2004 var huvudstyrkan på plats och den 29 mars var
förbandet fullt operativt. Totalt uppgår det svenska bidraget till ca 235
personer.
3 Den senaste utvecklingen i Liberia
Under åren 1989-1997 pågick ett inbördeskrig i Liberia. Omkring 150 000
personer, huvudsakligen civila, beräknas ha dödats under de åtta år som
stridigheterna pågick. FN:s observatörsmission i Liberia (UNOMIL) avslutade sitt
arbete i och med fredsprocessens avslutande med allmänna val i juli 1997. Den
forne rebelledaren Charles Taylor valdes då till ny president i Liberia. Samma
år upprättade FN ett stödkontor för fredsbyggande i Liberia (UNOL) med uppgift
att stödja en konsolidering av freden efter valet. FN:s arbete underminerades
dock av regeringens oförmåga att genomföra politiska och ekonomiska reformer.
Istället för försoning fortsatte vanstyret under Taylors ledning med
systematiska övergrepp av mänskliga rättigheter samt diskriminering och
förföljelse av politiska motståndare. Dessa omständigheter ledde till att nya
stridigheter utbröt 1999 då rebellgruppen Liberians United for Reconciliation
and Democracy (LURD) uppstod med mål att störta Taylor. Ett flertal av
LURD-anhängarna tillhörde fraktioner från det första inbördeskriget som inte
integrerats i den nya liberianska armén under Taylors ledning. I mars 2003
uppstod även en andra rebellgrupp, Movement for Democracy in Liberia (MODEL),
med samma syfte, som snabbt tog kontroll över de sydöstra delarna av Liberia.
Kriget i Liberia hade starka regionala kopplingar och den osäkra situationen i
landet har haft en negativ effekt på utvecklingen i hela Mano Riverunionen
(Guinea, Liberia och Sierra Leone) samt Elfenbenskusten. Det första liberianska
inbördeskriget medförde en stor flyktingström över gränserna och därefter har en
ansenlig mängd med vapen, ammunition och stridande flödat över gränserna i
olika riktningar i syfte att stödja subversiv verksamhet i grannländerna.
Liberia ansågs utgöra epicentret av oroligheterna i regionen och har anklagats
för att ha stött rebellrörelser både i Sierra Leone, Guinea och Elfenbenskusten.
Liberia i sin tur anklagade Guinea för att stödja LURD:s verksamhet i de norra
delarna av landet genom tillförsel av vapen och ammunition. Liberianska
stridande deltog i kriget som utbröt under hösten 2002 i Elfenbenskusten, som i
sin tur anklagas för att ha legat bakom uppkomsten av den nya rebellrörelsen
MODEL i Liberia. En lösning av konflikten i Liberia har varit en förutsättning
för att kunna skapa stabilitet och fredlig utveckling i regionen. Eftersom
fortsatt instabilitet i Liberia inte enbart riskerat att förlänga lidandet för
den egna befolkningen, utan även hotat fredsprocessen i Sierra Leone och haft en
destabiliserande inverkan på läget i Guinea och Elfenbenskusten, har ihärdiga
försök gjorts av det internationella samfundet att förhandla fram en fredlig
lösning av konflikten.
Under våren och sommaren 2003 trappades stridigheterna i Liberia upp.
Rebellgrupperna LURD och MODEL hade tagit kontroll över nästan 60 procent av
landet och hotade att inta huvudstaden Monrovia. Den humanitära situationen var
alarmerande med omkring en miljon internflyktingar utan tillgång till
internationella hjälpsändningar. Med denna utgångspunkt gick regeringen i början
av juni med på att sätta sig vid förhandlingsbordet i Accra, Ghana, med
rebellgrupperna och den politiska oppositionen. Fredsförhandlingarna skedde
under ledning av ordföranden för ECOWAS och ledde den 17 juni till ett avtal om
eldupphör mellan parterna. Avtalet bröts dock av parterna och stridigheter
fortsatte i flera områden. Under starkt tryck av det internationella samfundet
avgick president Taylor och lämnade landet den 11 augusti, varefter parterna den
18 augusti 2003 slutligen enades om ett fredsavtal som förklarar kriget
avslutat och banar väg för en övergångsregering som skall leda landet fram till
allmänna val hösten 2005. I fredsavtalet ber parterna vidare att FN skall skicka
en styrka till Liberia under kapitel VII i FN-stadgan för att stödja
övergångsregeringen och genomförandet av fredsavtalet.
Den 14 oktober 2003 installerades den nationella övergångsregeringen som består
av representanter från samtliga parter i konflikten och leds av ordföranden
Gyude Bryant. Övergångsregeringens arbete har präglats av interna motsättningar
och anklagelser om korruption och bristande engagemang för fredsprocessen hos
enskilda regeringsmedlemmar. Även förbindelserna med övergångsparlamentet har
tidvis varit ansträngda. En central uppgift för övergångsregeringen under året
kommer att bli förberedelserna för och genomförandet av allmänna val. Efter
flera månaders oenighet antog övergångsförsamlingen i december 2004 en ny vallag
som skapar förutsättningar att hålla valen såsom planerat i oktober 2005.
Säkerhetsläget har förbättrats påtagligt i Liberia sedan UNMIL under första
halvåret 2004 etablerade full kontroll över landets territorium. Läget i
Monrovia försämrades i samband med oroligheter som utbröt i månadsskiftet
oktober(november 2004 och kunde bringas under kontroll först efter kraftfullt
ingripande från UNMIL, däribland det svenska förbandet.
4 Den humanitära situationen och det svenska engagemanget i Liberia
Kriget i Liberia gav upphov till uppåt en miljon internflyktingar i landet. I
nuläget uppskattas antalet internflyktingar uppgå till över 300 000. Under år
2004 antogs över 1,7 miljoner personer vara i behov av humanitärt stöd.
Undertecknandet av fredsavtalet den 18 augusti 2003 och efterföljande
internationell truppnärvaro har inneburit väsentligt ökade möjligheter till
distribution av humanitärt bistånd.
Enligt FN:s konsoliderade appell för år 2004 uppgår hjälpbehovet för Liberia
till 137 miljoner US-dollar. Därtill kommer behov av matleveranser till Liberia
på 40 miljoner US-dollar som presenterats under den konsoliderade appellen för
Västafrika. En givarkonferens för Liberia hölls i New York i början av februari
2004, under ledning av FN, Världsbanken och USA. Vid konferensen utfästes totalt
520 miljoner US-dollar till Liberias återuppbyggnad, varav USA och EU var de
största enskilda givarna.
Det svenska humanitära biståndet till Liberia uppgick under år 2004 till ca 60
miljoner kronor. Biståndet kanaliseras genom FN, Rödakorsrörelsen och enskilda
organisationer och går bl.a. till att stödja internflyktingar i flyktinglägren,
hälso- och sjukvård, utbildning samt jordbruksinsatser. Vidare har Sverige under
år 2004 avsatt 45 miljoner kronor till återuppbyggnadsstöd. Stödet omfattar
återanpassning av forna kombattanter (20 miljoner kronor) socio-ekonomisk
rehabilitering på landsbygden (20 miljoner kronor) och stöd till rättsväsendet
(5 miljoner kronor).
Utrikesdepartementets nuvarande kabinettssekreterare Hans Dahlgren är sedan juli
2001 EU-ordförandeskapets särskilde representant för Mano Riverunionen. I
kabinettssekreterarens mandat ingår bl.a. att främja dialogen mellan länderna,
att stödja en fredlig utveckling i regionen och att samverka med FN. Som
EU-ordförandeskapets representant är kabinettssekreteraren, tillsammans med
ordföranden för ECOWAS, även ordförande i den Internationella kontaktgruppen för
Liberia (ICGL) som upprättades i september 2002 i syfte att samordna och öka
FN:s och det internationella samfundets ansträngningar för en fredlig lösning i
Liberia. Genom kabinettssekreterarens uppdrag spelar Sverige en framträdande
roll för att främja en varaktig lösning av konflikten.
Sedan i september 2004 har Sverige en tjänsteman placerad i Monrovia, utsänd
från ambassaden i Abidjan. Detta stärker ytterligare Sveriges möjligheter att
aktivt följa utvecklingen i Liberia.
5 Förenta nationernas mission i Liberia, UNMIL
I ett brev till ordföranden för FN:s säkerhetsråd den 28 juni 2003
rekommenderade FN:s generalsekreterare att en multinationell styrka skulle
skickas till Liberia för att få stopp på den negativa utvecklingen i landet. Den
västafrikanska samarbetsorganisationen ECOWAS fattade strax därefter ett
principbeslut om att skicka en förtrupp till Liberia för att bidra till att
stabilisera situationen och underlätta ett överlämnande av makten från president
Taylor. Genom resolution 1497 den 1 augusti 2003 auktoriserade säkerhetsrådet
upprättandet av den av ECOWAS ledda multinationella styrkan i Liberia och
förklarade samtidigt sin beredskap att upprätta en efterföljande FN-styrka per
den 1 oktober 2003.
På grundval av generalsekreterarens rekommendationer i sin rapport den 11
september antog säkerhetsrådet den 19 september 2003 resolution 1509 som
upprättar FN:s mission Liberia (UNMIL), bestående av en militär styrka på upp
till 15 000 personer, inklusive upp till 250 militärobservatörer och 160
stabsofficerare, upp till 1 115 civilpoliser samt civil personal. Resolutionen
antogs under kapitel VII i FN-stadgan och anger som UNMIL:s fyra huvudsakliga
uppgifter att 1) stödja genomförandet av avtalet om eldupphör, 2) underlätta
humanitär verksamhet och främjande av mänskliga rättigheter, 3) stödja
reformering av säkerhetssektorn, samt 4) stödja genomförandet av fredsavtalet.
Genom resolution 1561, antagen av säkerhetsrådet den 16 september 2004, förlängs
UNMIL:s mandat till den 19 september 2005.
Den 1 oktober 2003 tog UNMIL över ansvaret för den fredsbevarande verksamheten i
Liberia och ECOWAS styrkor integrerades i UNMIL. I början av december 2004
uppgick truppstyrkan till omkring 14 500 personer. Truppbidragen till UNMIL
består i december 2004 av enheter - i storleksordning - från Bangladesh,
Pakistan, Etiopien, Nigeria, Namibia, Ghana, Senegal, Kina, Irland, Ukraina,
Sverige, Filippinerna, Jordanien och Nepal. Insatsen är en av FN:s största
pågående insatser.
Genom resolution 1509 har UNMIL fått ett brett, flerdimensionellt mandat med
uppgifter som sträcker sig från omedelbara säkerhetsfrämjande åtgärder till mer
långsiktigt stöd till återuppbyggnad av landet. UNMIL anses vara den första
mission där FN fullt ut dragit lärdomar från tidigare insatser i bl.a. Somalia
och Sierra Leone och omsatt rekommendationerna i den s.k. Brahimirapporten i
praktiken. Den militära styrkan är omfattande och robust, en betydande
civilpoliskomponent har fått ansvar att bygga upp den nationella poliskåren och
mandatet omfattar även andra delar av rättskedjan, som att bidra till att stärka
förvaltning, domstolar och kriminalvård. I UNMIL:s mandat ingår även att främja
humanitär verksamhet och skydd av mänskliga rättigheter och inom missionen
finns särskilda funktioner för att hantera frågor om barnsoldater och kvinnors
utsatthet.
En av UNMIL:s viktigaste uppgifter är att bistå i arbetet med avväpning,
demobilisering, rehabilitering och återanpassning (s.k. DDRR) av samtliga
stridande parter. En framgångsrik DDRR-process är en förutsättning både för att
få stopp på stridigheter och övergrepp på kort sikt men även för att hindra att
konflikten på längre sikt återuppstår, såsom har skett tidigare. Den första
fasen av DDRR-programmet inleddes den 7 december 2003, men fick avbrytas p.g.a.
oroligheter då forna regeringssoldater öppnade eld i frustration över beskedet
att den ekonomiska ersättningen inte skulle betalas ut förrän efter
demobilisering. Avväpningen och demobiliseringen återupptogs i april 2004 och
förklarades officiellt avslutad den 31 oktober. Drygt 100 000 forna kombattanter
hade då demobiliserats, vilket skall jämföras med de 40 000 kombattanter FN
ursprungligen uppskattade skulle genomgå programmet. Den kraftiga ökningen beror
bl.a. på att de stridande parterna inte försåg UNMIL med register över sina
kombattanter. Som ett resultat av det ökade antalet kombattanter är FN:s program
för rehabilitering och återanpassning, som bygger på frivilliga bidrag,
kraftigt underfinansierat. Mot denna bakgrund och som svar på en vädjan från
FN:s generalsekreterare beslutade Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) i
december 2004 att bidra med ytterligare 10 miljoner kronor till
programmet, i tillägg till tidigare svenska bidrag om 14 miljoner kronor.
6 Svenskt deltagande i UNMIL
Sverige deltar sedan mars 2004 med ett mekaniserat skyttekompani i UNMIL. Vidare
tillkommer ett antal stabsmedlemmar på bataljonsnivå och en underhållsenhet.
Totalt uppgår det svenska förbandet till ca 230 personer. I ett läge där
säkerheten i Liberia avsevärt försämras skulle det dessutom kunna uppstå ett
omedelbart behov av att förstärka det svenska förbandet. En sådan förstärkning
av förbandet skulle kunna innebära att det svenska bidraget i ett senare skede
kan komma att omfatta upp till 300 personer. Det svenska förbandet ingår som en
enhet i den irländska bataljonen, vilken utgörs av ca 450 personer. Den
irländska bataljonen fungerar som UNMIL:s reserv- och snabbinsatsstyrka.
Bataljonen är placerad i närheten av Monrovia, men verkar i hela missionsområdet
under de olika faserna av UNMIL:s verksamhet. Uppgifterna för det svenska
förbandet omfattar bl.a. att genomföra bevakningsuppgifter, svara för säkerhet i
samband med DDRR-processen, skydda underhållsvägar inom missionsområdet, samt
inom ramen för den egna förmågan även skydda civila. Med hänsyn till konfliktens
regionala kopplingar kan UNMIL:s - och därigenom också det svenska förbandets
verksamhet - framöver komma att utvidgas till grannländerna Sierra Leone, Guinea
och Elfenbenskusten, bl.a. för att hindra flöden av vapen och stridande över
gränserna. En sådan geografisk utvidgning skulle självfallet först kräva en
motsvarande utvidgning av det folkrättsliga mandatet. Viss logistik och
underhållsstöd till UNMIL förutses redan i nuläget ske från vissa grannländer
eller andra länder.
Försvarsmakten bedömer att risken för svensk trupp att bli engagerad i direkta
stridigheter är låg men att hotbilden varierar beroende av var i Liberia
förbandet är verksamt samt vilka situationer förbandet ställs inför. Ytterligare
oroligheter som kräver robust ingripande, av den typ som utbröt i Monrovia i
månadsskiftet oktober(november 2004, kan inte uteslutas. På landsbygden bedöms
risknivån generellt som lägre. De största hoten mot personal i området utgörs av
trafiksituationen, hälsofaror samt klimatförhållanden. Hotet från
infektionssjukdomar är påtagligt men kan reduceras med adekvat medicinsk
profylax, utbildning samt fälthygien. Därutöver utgör kriminella element samt
okontrollerad eldgivning av personer eller grupperingar som bl.a. är missnöjda
med DDRR-processen ett hot mot förbandet.
Regeringen beräknar att kostnaden för insatsen under år 2005 kommer att uppgå
till ca 422 miljoner kronor och för år 2006 till ca 105 miljoner kronor.
Utgifterna skall belasta det under sjätte utgiftsområdet anvisade anslaget 6:1
Förbandsverksamhet, beredskap och fredsfrämjande truppinsatser m.m.
Sverige deltar dessutom med sex civilpoliser i UNMIL.
7 Rättsliga frågor
Det föreslagna fortsatta svenska bidraget till UNMIL består alltjämt av ett
mekaniserat skyttekompani. Bidraget utgör en väpnad styrka i regeringsformens
mening.
Riksdagsbeslut enligt 10 kap. 9 § regeringsformen krävs för att sända en väpnad
styrka till FN:s mission i Liberia eftersom insatsen inte baseras på någon
internationell överenskommelse som riksdagen godkänt och då den inte heller
täcks av lagen (2003:169) om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands.
Riksdagens godkännande i bet. 2003/04UFöU1 och rskr. 2003/04:138 innehöll en
tidsgräns om högst 12 månader. Det krävs därför nu ett nytt riksdagsgodkännande
för ett fortsatt svenskt insatsbidrag till UNMIL.
Förutom att samtliga parter i konflikten lämnat samtycke till närvaron av
FN-styrkan i Liberia har UNMIL, som ovan nämnts, fått ett mandat från
säkerhetsrådet vilket beslutats under kapitel VII i FN-stadgan. Av detta mandat
framgår att UNMIL även får vidta åtgärder av fredsframtvingande natur, inklusive
en rätt till våldsanvändning, som går utanför traditionella fredsbevarande
styrkors rätt till självförsvar. Utifrån säkerhetsrådets mandat har
insatsregler, s.k. rules of engagement, som reglerar styrkans våldsanvändning
fastställts. Det svenska truppbidraget kan utifrån dessa insatsregler tillgripa
tvångsmedel som går utöver nödvärn för att genomföra säkerhetsrådets mandat.
De administrativa förutsättningarna för svenskt deltagande i UNMIL regleras
genom ett avtal (Memorandum of Understanding) mellan Sverige och FN. Vidare
finns ett avtal mellan Sverige och Irland som reglerar de interna förhållandena
mellan det svenska förbandet och den irländska bataljonen.
8 Regeringens överväganden
Regeringens förslag: Riksdagen medger att regeringen ställer en svensk väpnad
styrka bestående av högst 300 personer till förfogande för deltagande inom ramen
för Förenta nationernas mission i Liberia (UNMIL) under ytterligare 12 månader.
Skälen till regeringens förslag: Fredsavtalet från sommaren 2003 och inrättandet
av den nya övergångsregeringen i oktober samma år gör det möjligt att få ett
slut på den fjorton år långa konflikten i Liberia. Halvvägs igenom den två år
långa övergångsperioden har UNMIL genomfört avväpning och demobilisering av ca
100 000 kombattanter och märkbart ökat säkerheten i Liberia. Integrering och
återanpassning av de avväpnade, liksom av återvändande flyktingar, utgör nu en
omfattande och avgörande del av det fortsatta fredsbyggandet i hela landet. Även
om säkerhetssituationen förbättrats betydligt får fredsprocessen alltjämt
betecknas som bräcklig. Liberia utgör till stora delar en sviktande stat (s.k.
"failed state") utan fungerande statsapparat och med underliggande politiska
motsättningar. Med en lång historia av maktmissbruk och korruption finns
fortfarande krafter i landet som ser sina positioner hotade av fria val och
etablerandet av en legitim regering. Därutöver skapar det stora antalet
sysslolösa ex-kombattanter i Monrovia en labil situation där minsta gnista har
en tendens att urarta till upplopp och plundring. Fortsatt tydlig närvaro av
UNMIL:s trupper är därför sannolikt en förutsättning för fredsavtalets fortsatta
genomförande. Det finns alltjämt ett behov av den säkerhetshöjande effekt som
närvaron av den svenska truppen har visat under det första året. Det robusta
svenska bidraget har haft en dämpande effekt på upplopp och oroligheter vid ett
flertal tillfällen. I november 2004 blev detta återigen uppenbart då den svenska
snabbinsatsstyrkan kallades in efter att UNMIL:s kravallpolis och det
nigerianska förbandet inte klarade av att få situationen under kontroll.
Omdömen om den svenska truppen från såväl FN i New York, UNMIL som liberianer är
uteslutande positiva. Välutbildade och motiverade soldater i kombination med
god utrustning utgör en uppenbar styrka som i sin tur gör att lugn genast
infinner sig då de anländer till oroshärdar. Detta har i sig sannolikt räddat
många liv eftersom truppen därmed inte behövt ta till det våldsmandat som
kapitel VII-missionen omfattar.
Förutom att konflikten har inneburit ett enormt lidande för den egna
civilbefolkningen har situationen i Liberia haft ett negativt inflytande på
utvecklingen i regionen som helhet. I grannländerna Sierra Leone och
Elfenbenskusten pågår fredsprocesser med ett betydande internationellt
engagemang och i Guinea är den politiska stabiliteten bräcklig. En lösning av
konflikten i Liberia är en förutsättning för en fredlig utveckling i hela
Västafrika. Utan ett uthålligt internationellt engagemang i Liberia riskeras
FN:s omfattande fredsfrämjande investeringar i Sierra Leone och Elfenbenskusten
att gå om intet och regionen riskerar att falla tillbaka i en spiral av krig och
våldsamheter.
FN-missionen i Liberia är nydanande. Genom ett brett, flerdimensionellt mandat
har UNMIL givits möjlighet att ta ett helhetsgrepp över säkerhet och utveckling
i Liberia i enlighet med erfarenheter från tidigare FN-insatser och
rekommendationerna i den s.k. Brahimirapporten. För att UNMIL skall kunna
genomföra sitt mandat krävs emellertid att medlemsstaterna ställer upp med
resurser i form av kvalificerade och robusta truppbidrag. Irland bidrar fortsatt
med en reducerad bataljon på omkring 450 personer. Det svenska bidraget med ett
mekaniserat skyttekompani utgör även fortsättningsvis ett starkt efterfrågat
bidrag till UNMIL och den irländska bataljonen. UNMIL bedöms även framgent vara
i behov av en kraftfull bataljon som reserv och snabbinsatsstyrka. Ett
kvalificerat svenskt förband med god tradition och förmåga av fredsbevarande
uppträdande, utrustat med moderna splitterskyddade fordon, utgör således även
fortsättningsvis ett viktigt bidrag till missionen.
Enligt senare års trend har utvecklingsländer i huvudsak stått för truppbidrag
till FN:s fredsbevarande missioner och EU och andra västländer har kritiserats
för att inte delta i FN:s verksamhet på marken. År 2003 bröt Sverige trenden
genom att vara det första EU-land att delta med militär trupp i FN-missionen i
Demokratiska republiken Kongo (MONUC). Insatsen väckte stor uppmärksamhet och
kan ha bidragit till ett ökat intresse bland andra EU-länder för fredsbevarande
insatser i Afrika. Genom insatsen i Liberia visar Sverige sitt fortsatt starka
engagemang för konfliktförebyggande och hantering av afrikanska konflikter, i
enlighet med svensk Afrikapolitik. Insatsen är dessutom ett sätt att i konkret
handling demonstrera det fortsatt starka svenska stödet för FN:s fredsbevarande
verksamhet. Att delta i en FN-mission i Afrika ger vidare Försvarsmakten
värdefulla erfarenheter.
Utrikesdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 januari 2005
Närvarande: Statsministern Persson, ordförande, och statsråden Ringholm,
Freivalds, Sahlin, Pagrotsky, Östros, Messing, Y. Johansson, Bodström,
Sommestad, Karlsson, Nykvist, Andnor, Nuder, M. Johansson, Hallengren,
Björklund, Holmberg, Jämtin, Österberg, Orback, Baylan
Föredragande: statsrådet Freivalds
Regeringen beslutar proposition 2004/05:61 Fortsatt svenskt deltagande i Förenta
nationernas mission i Liberia.
Prop. 2004/05:61
13
1