Budgetpropositionen för 2005 UTGIFTSOMRÅDE 4

Rättsväsendet 4

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Förslag till statsbudget för 2005

Rättsväsendet

Innehållsförteckning

1	Förslag till riksdagsbeslut ......................................................................................		9
2	Lagförslag..............................................................................................................		11
	2.1	Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1999:613) om
		försöksverksamhet med videokonferens i rättegång ..........................	11

2.2Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (2001:25) om försöksverksamhet med videokonferens i allmän förvaltnings-

		domstol..................................................................................................	12
	2.3	Lag om ändring i polislagen (1984:387) ..............................................	13
3	Rättsväsendet........................................................................................................		15
	3.1	Vad utgiftsområdet omfattar................................................................	15
	3.2	Utgiftsutveckling ..................................................................................	15
4	Politikområde Rättsväsendet ...............................................................................		17
	4.1	Politikområdets omfattning .................................................................	17
	4.2	Utgiftsutveckling ..................................................................................	18
	4.3	Mål för rättsväsendet inklusive kriminalpolitiken ..............................	19
	4.4	Politikens inriktning .............................................................................	20
	4.4.1	Reformeringen av rättsväsendet fortsätter..........................................	20
	4.4.2	Verksamhetsområde 1 Brottsförebyggande arbete.............................	31
	4.4.3	Verksamhetsområde 2 Utredning och lagföring.................................	36
	4.4.4	Verksamhetsområde 3 Dömande verksamhet.....................................	42
	4.4.5	Verksamhetsområde 4 Verkställighet av påföljd.................................	47
	4.4.6	Verksamhetsområde 5 Reparativ verksamhet .....................................	51
	4.4.7	Verksamhetsområde 6 Övrig verksamhet ...........................................	56
	4.5	Resultatbedömning...............................................................................	56
	4.5.1	Brottsförebyggande verksamhet ..........................................................	56
	4.5.2	Utredning och lagföring.......................................................................	71
	4.5.3	Dömande verksamhet...........................................................................	92
	4.5.4	Verkställighet av påföljd.....................................................................	101
	4.5.5	Reparativ verksamhet..........................................................................	108
	4.5.6	Övrig verksamhet................................................................................	110
	4.5.7	Organisationsstyrning ........................................................................	111
	4.6	Revisionens iakttagelser......................................................................	128
	4.6.1	Polisväsendet.......................................................................................	128

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

4.6.2	Åklagarväsendet...................................................................................	128
4.6.3	Domstolsväsendet ...............................................................................	128
4.6.4	Kriminalvården ....................................................................................	128
4.6.5	Övriga myndigheter ............................................................................	129
4.7	Budgetförslag.......................................................................................	130
4.8	Kustbevakningen .................................................................................	153

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Tabellförteckning

Anslagsbelopp .....................................................................................................................			9
3.1	Utgiftsutveckling inom utgiftsområdet ..................................................................		15
3.2	Härledning av ramnivån 2005–2007. Utgiftsområde 4 Rättsväsendet ..................		15
3.3	Ramnivå 2005 realekonomiskt fördelad. Utgiftsområde 4 Rättsväsendet............		16
4.1	Utgiftsutveckling inom politikområdet 2003–2007 ...............................................		18
4.2	Ytterligare resursförstärkningar 2005–2007............................................................		19
4.3	Tingsrätternas, hovrätternas, länsrätternas och kammarrätternas målupp-
		fyllelse ...................................................................................................................	94
4.4	Högsta domstolens och Regeringsrättens måluppfyllelse .....................................		94
4.5	Dygnskostnad per producerat vårddygn på anstalt åren 2001–2003...................		102
4.6	Fördelningen av frivårdsklienter dömda i medeltal och dygnskostnad för
		frivård åren 2001–2003.......................................................................................	102
4.7	Sysselsättningstimmar vid anstalt 2001–2003.......................................................		103
4.8	Utgiftsutveckling 1993–2004.................................................................................		130
4.9	Anslagsutveckling...................................................................................................		130
4.10		Offentligrättslig verksamhet................................................................................	131
4.11		Uppdragsverksamhet............................................................................................	131
4.12		Härledning av anslagsnivån 2005–2007, för 4:1 Polisorganisationen ................	132
4.13		Anslagsutveckling.................................................................................................	133
4.14		Härledning av anslagsnivån 2005–2007, för 4:2 Säkerhetspolisen.....................	134
4.15		Anslagsutveckling.................................................................................................	134
4.16		Härledning av anslagsnivån 2005–2007, för 4:3 Åklagarorganisationen ...........	135
4.17		Anslagsutveckling.................................................................................................	135
4.18		Härledning av anslagsnivån 2005–2007, för 4:4 Ekobrottsmyndigheten..........	136
4.19		Anslagsutveckling.................................................................................................	136
4.20		Offentligrättslig verksamhet................................................................................	136
4.21		Härledning av anslagsnivån 2005–2007, för 4:5 Domstolsväsendet m.m. ........	137
4.22		Anslagsutveckling.................................................................................................	143
4.23		Avgiftsbelagd verksamhet ....................................................................................	144
4.24		Härledning av anslagsnivån 2005–2007, för 4:6 Kriminalvården.......................	144
4.25		Anslagsutveckling.................................................................................................	145
4.26		Härledning av anslagsnivån 2005–2007, för 4:7 Brottsförebyggande rådet......	145
4.27		Anslagsutveckling.................................................................................................	145
4.28		Offentligrättslig verksamhet................................................................................	146
4.29		Uppdragsverksamhet. Rättskemi.........................................................................	146
4.30		Härledning av anslagsnivån 2005–2007, för 4:8 Rättsmedicinalverket..............	146
4.31		Anslagsutveckling.................................................................................................	146
4.32		Härledning av anslagsnivån 2005–2007, för 4:9 Gentekniknämnden................	147
4.33		Anslagsutveckling.................................................................................................	147
4.34		Härledning av anslagsnivån 2005–2007, för 4:10 Brottsoffermyndigheten ......	147
4.35		Anslagsutveckling.................................................................................................	148

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
4.36	Härledning av anslagsnivån 2005–2007, för 4:11 Ersättning för skador på
	grund av brott......................................................................................................	148
4.37 Anslagsutveckling..................................................................................................		148
4.38	Härledning av anslagsnivån 2005–2007, för 4:12 Rättshjälpskostnader m.m....	151
4.39 Anslagsutveckling..................................................................................................		151
4.40	Härledning av anslagsnivån 2005–2007, för 4:13 Kostnader för vissa
	skaderegleringar m.m..........................................................................................	151
4.41 Anslagsutveckling..................................................................................................		152
4.42	Härledning av anslagsnivån 2005–2007, för 4:14 Avgifter till vissa inter-
	nationella sammanslutningar..............................................................................	152
4.43 Anslagsutveckling..................................................................................................		152
4.44	Härledning av anslagsnivån 2005–2007, för 4:15 Bidrag till lokalt brottsföre-
	byggande arbete...................................................................................................	153

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Diagramförteckning

4.1	Frivårdsklienter (i medeltal) 2001–2003 ...............................................................	102
4.2	Avvikelser direkt från sluten anstalt per 100 000 vårddygn 1993–2003 ..............	106
4.3	Utvecklingen av antalet anställda 1993–2003 och prognos över antalet
	poliser t.o.m. 2007 ..............................................................................................	120

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1.antar regeringens förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1999:613) om försöks- verksamhet med videokonferens i rättegång (avsnitt 2.1 och 4.7),

2.antar regeringens förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (2001:25) om försöks- verksamhet med videokonferens i allmän förvaltningsdomstol (avsnitt 2.2 och 4.7),

Anslagsbelopp

Tusental kronor

Anslag

3.antar regeringens förslag till lag om ändring i polislagen (1984:387) (avsnitt 2.3 och 4.7),

4.för budgetåret 2005 anvisar anslagen under utgiftsområde 4 Rättsväsendet enligt föl- jande uppställning:

Anslagstyp

4:1	Polisorganisationen	Ramanslag	14 960 135
4:2	Säkerhetspolisen	Ramanslag	644 975

4:3	Åklagarorganisationen	Ramanslag	848 935
4:4	Ekobrottsmyndigheten	Ramanslag	342 198

4:5	Domstolsväsendet m.m.	Ramanslag	4 046 980

4:6	Kriminalvården	Ramanslag	4 990 693
4:7	Brottsförebyggande rådet	Ramanslag	59 550

4:8	Rättsmedicinalverket	Ramanslag	228 571

4:9	Gentekniknämnden	Ramanslag	3 796
4:10	Brottsoffermyndigheten	Ramanslag	27 012

4:11	Ersättning för skador på grund av brott	Ramanslag	83 978

4:12	Rättshjälpskostnader m.m.	Ramanslag	1 027 957
4:13	Kostnader för vissa skaderegleringar m.m.	Ramanslag	21 291

4:14	Avgifter till vissa internationella sammanslutningar	Ramanslag	3 600

4:15	Bidrag till lokalt brottsförebyggande arbete	Ramanslag	7 200
Summa			27 296 871

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

2 Lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1999:613) om försöksverksamhet med videokonferens i rättegång

Härigenom föreskrivs att lagen (1999:613) om försöksverksamhet med vi- deokonferens i rättegång, som gäller till och med den 31 december 20041, skall fortsätta att gälla till och med den 31 december 2006.

1 Lagens giltighetstid senast förlängd 2003:435.

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

2.2Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (2001:25) om försöksverksamhet med videokonferens i allmän förvaltningsdomstol

Härigenom föreskrivs att lagen (2001:25) om försöksverksamhet med vi- deokonferens i allmän förvaltningsdomstol, som gäller till och med den 31 december 20041, skall fortsätta att gälla till och med den 31 december 2006.

1 Lagens giltighetstid senast förlängd 2003:46.

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

2.3Lag om ändring i polislagen (1984:387)

Härigenom föreskrivs att 5 a § polislagen (1984:387)1 skall ha följande ly- delse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 a §

Polisstyrelsen får inrätta en eller flera polisnämnder för att under styrelsen leda polismyndigheten inom den eller de delar av polisdistriktet som styrelsen

bestämmer.
I en polisnämnd skall ingå an-	I en polisnämnd skall ingå an-
tingen polischefen eller den ställfö-	tingen polischefen, den ställföreträ-
reträdande polischefen och det antal	dande polischefen eller chefen för re-
övriga ledamöter, lägst fem och	spektive polisområde. Vidare skall det
högst tio, som polisstyrelsen be-	ingå det antal ledamöter, lägst fem
stämmer. Dessa ledamöter utses av	och högst tio, som polisstyrelsen be-
polisstyrelsen. Polisstyrelsen får be-	stämmer. Dessa ledamöter utses av
stämma att också chef för polisområde	polisstyrelsen. För de ledamöter som
skall ingå. För de ledamöter som ut-	utses av polisstyrelsen skall lika
ses av polisstyrelsen skall lika många	många suppleanter utses.

suppleanter utses.

I fråga om de ledamöter och suppleanter som utses av polisstyrelsen tilläm- pas 5 § tredje stycket första och andra meningarna.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2005.

1 Senaste lydelse 1998:1555.

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

3 Rättsväsendet

3.1Vad utgiftsområdet omfattar

Utgiftsområdet omfattar ett politikområde,

Rättsväsendet.

3.2Utgiftsutveckling

Tabell 3.1 Utgiftsutveckling inom utgiftsområdet

Miljoner kronor

	Utfall	Budget	Prognos	Förslag	Beräknat	Beräknat
	2003	20041	2004	2005	2006	2007
Politikområde Rättsväsendet	25 513	26 683	26 097	27 297	28 419	30 217

Totalt för utgiftsområde 4	25 513	26 683	26 097	27 297	28 419	30 217

1 Inklusive tilläggsbudget i samband med 2004 års ekonomiska vårproposition (bet. 2003/04:FiU21), och förslag på tilläggsbudget i samband med budgetpropositionen för 2004.

Som framgår av tabell 3.1 omfattar politikom- råde Rättsväsendet 27,3 miljarder kronor. Ca 15,6 miljarder används för polisväsendet, 1,2 miljarder för åklagarväsendet, 4 miljarder för domstolsväsendet och 5 miljarder för krimi- nalvården. Den övriga verksamheten inom rätts- väsendet är Brottsförebyggande rådet, Rättsme- dicinalverket, Gentekniknämnden, Brottsoffer- myndigheten, ersättning för skador på grund av brott, rättshjälpskostnader och kostnader för vissa skaderegleringar. Dessa verksamheter för- brukar sammantaget 1,5 miljarder, varav huvud- parten (ca 1 miljard) avser utgifter på anslaget 4:12 Rättshjälpskostnader m.m. (se tabell 4.1).

Tabell 3.2 Härledning av ramnivån 2005–2007. Utgiftsområde 4 Rättsväsendet

Miljoner kronor

	2005	2006	2007
Anvisat 2004 1	26 432	26 432	26 432

Förändring till följd av:
Pris- och löneomräkning	419	648	1 083

Beslut	497	1 287	2 568

Övriga makroekonomiska
förutsättningar

Volymer

Överföring till/från andra
utgiftsområden	-85	-16	28

Övrigt	34	69	106

Ny ramnivå	27 297	28 419	30 217

1 Statsbudget enligt riksdagens beslut i december 2003, (bet. 2003/04:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på tilläggsbudget under innevarande år.

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Tabell 3.3 Ramnivå 2005 realekonomiskt fördelad. Utgifts- område 4 Rättsväsendet

Miljoner kronor

	2005
Transfereringar1	1 300
Verksamhetsutgifter2	25 951

Investeringar3	46

Summa Ramnivå	27 297

1Med transfereringar avses inkomstöverföringar dvs. utbetalningar av bidrag från staten till exempelvis hushåll, företag eller kommuner utan att staten erhål- ler någon direkt motprestation.

2Med verksamhetsutgifter avses resurser som de statliga myndigheterna använ- der i verksamheten, t.ex. utgifter för löner, hyror och inköp av varor och tjänster.

3Med investeringar avses utgifter för anskaffning av varaktiga tillgångar såsom byggnader, maskiner, immateriella tillgångar och finansiella tillgångar.

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

4 Politikområde Rättsväsendet

4.1Politikområdets omfattning

Huvuddelen av resurserna inom politikområdet avser kriminalpolitiskt inriktad verksamhet. I övrigt är rättsväsendets verksamhet främst in- riktad på att avgöra rättsliga tvister mellan en- skilda och mellan enskilda och det allmänna samt att handlägga andra rättsliga ärenden. Den kri- minalpolitiskt inriktade verksamheten syftar framför allt till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet, att förebygga brott, att utreda brott, att se till att den som begått brott lagförs, att verkställa påföljder och rättsliga anspråk och att ge stöd till dem som drabbats av brott. Det internationella samarbetet utgör en ökande andel av politikområdets verksamhet. Politikområdet innefattar myndigheter inom domstols-, polis- och åklagarväsendena samt kriminalvården. Dessutom ingår Brottsförebyggande rådet, Rättsmedicinalverket, Gentekniknämnden och Brottsoffermyndigheten. Inom politikområdet arbetar även myndigheter inom andra utgiftsom- råden, bl.a. Kustbevakningen.

Polisväsendet

Rikspolisstyrelsen (RPS) är central förvalt- ningsmyndighet för polisväsendet och har tillsyn över detta. Till Rikspolisstyrelsen hör Säkerhets- polisen, Rikskriminalpolisen och Polishögsko- lan. Styrelsen är chefsmyndighet för Statens kriminaltekniska laboratorium. Rikspolisstyrel- sen ingår också i samverkansområdena Spridning av allvarliga smittämnen, giftiga kemikalier och radioaktiva ämnen samt Skydd, undsättning och vård. Samverkansområdena redovisas under

utgiftsområde 6 Försvar samt beredskap mot sårbarhet.

I varje län finns en polismyndighet som ansva- rar för polisverksamheten där.

Åklagarväsendet

Riksåklagaren (RÅ) är central förvaltningsmyn- dighet för åklagarväsendet. Åklagarväsendets or- ganisation i övrigt består av åklagarmyndighe- terna i Stockholm, Västerås, Linköping, Malmö, Göteborg och Umeå, var och en under ledning av en överåklagare. Vid dessa myndigheter finns åklagarkammare.

Även Ekobrottsmyndigheten är en åklagar- myndighet inom åklagarväsendet. Ekobrotts- myndigheten ansvarar för ekobrottsbekämp- ningen i Stockholms län, Skåne län, Västra Götalands län, Hallands län, Blekinge län samt Gotlands län.

Domstolsväsendet

Domstolsverket (DV) är central förvaltnings- myndighet för de allmänna domstolarna, de all- männa förvaltningsdomstolarna, hyres- och arrendenämnderna samt Rättshjälpsmyndighe- ten och Rättshjälpsnämnden.

Allmänna domstolar är tingsrätterna, de sex hovrätterna och Högsta domstolen. Allmänna förvaltningsdomstolar är länsrätterna, de fyra kammarrätterna och Regeringsrätten.

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Kriminalvården

Kriminalvårdsstyrelsen (KVS) är central förvalt- ningsmyndighet för all kriminalvårdsverksam- het. Styrelsen är chefsmyndighet för 35 lokala kriminalvårdsmyndigheter och för Transport- tjänsten. I administrativt hänseende är styrelsen chefsmyndighet även för Kriminalvårdsnämnden och de 30 övervakningsnämnderna.

Övriga myndigheter

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) är ett stabs- organ under regeringen och ett expertorgan inom rättsväsendet. Rådets huvudsakliga upp- gifter är utveckling, utvärdering, tillämpad forskning och information inom det kriminal- politiska området.

Rättsmedicinalverket (RMV) är central för- valtningsmyndighet för rättspsykiatrisk, rätts- medicinsk, rättskemisk och rättsgenetisk verk- samhet i den utsträckning sådana frågor inte handläggs av någon annan statlig myndighet.

Gentekniknämnden skall bl.a. följa den natio- nella och internationella utvecklingen på gentek- nikområdet, bevaka de etiska frågorna samt be- driva rådgivande och upplysande verksamhet.

Brottsoffermyndighetens (BrOM) huvudsak- liga uppgifter är att främja brottsoffers rättighe- ter, att bevaka deras behov och intressen samt att verka för att den som är berättigad till brotts- skadeersättning får sådan. Vid myndigheten finns en särskild nämnd som prövar vissa ären- den om brottsskadeersättning och ett råd som prövar frågor om bidrag från brottsofferfonden.

4.2Utgiftsutveckling

Tabell 4.1 Utgiftsutveckling inom politikområdet 2003–2007

Miljoner kronor

	Utfall	Budget	Prognos	Förslag	Beräknat	Beräknat
	2003	2004 1	2004	2005	2006	2007
4:1 Polisorganisationen	13 691,2	14 565,1	14 254,9	14 960,1	15 576,9	16 581,2

4:2 Säkerhetspolisen	575,7	596,0	604,4	645,0	674,8	710,9

4:3 Åklagarorganisationen	779,6	819,9	811,9	848,9	855,3	894,3

4:4 Ekobrottsmyndigheten	318,5	333,6	334,8	342,2	346,8	362,0

4:5 Domstolsväsendet m.m.	3 862,2	3 916,6	3 852,4	4 047,0	4 173,3	4 368,5

4:6 Kriminalvården	4 939,0	5 041,0	4 795,0	4 990,7	5 290,5	5 730,7

4:7 Brottsförebyggande rådet	53,4	58,9	65,0	59,6	60,4	61,6

4:8 Rättsmedicinalverket	214,5	219,3	219,0	228,6	230,6	246,4

4:9 Gentekniknämnden	3,0	3,0	3,0	3,8	3,8	3,9

4:10 Brottsoffermyndigheten	22,6	23,8	24,5	27,0	27,3	29,7

4:11 Ersättning för skador på grund av brott	75,8	75,0	79,6	84,0	84,0	90,0

4:12 Rättshjälpskostnader m.m.	933,8	988,9	1 008,8	1 027,9	1 063,4	1 100,1

4:13 Kostnader för vissa skaderegleringar m.m.	29,3	25,2	23,9	21,3	21,3	27,3

4:14 Avgifter till vissa internationella samman
slutningar m.m.	8,4	9,5	9,8	3,6	3,6	3,6

4:15 Bidrag till lokalt brottsförebyggande arbete	5,8	7,2	9,9	7,2	7,2	7,2

Totalt för politikområde Rättsväsendet	25 512,9	26 683,0	26 096,9	27 296,9	28 419,2	30 217,4

1 Inklusive av riksdagen redan beslutade anslag på tilläggsbudget i samband med 2004 års ekonomiska vårproposition (bet. 2003/04:FiU21) och förslag på tilläggsbud- get i samband med budgetpropositionen för 2004.

Rättsväsendet har tillförts betydande resurser de senaste åren. Sedan 2000 har sammantaget näs- tan 3 miljarder kronor tillförts rättsväsendet. Ekonomin för rättsväsendet är trots detta an-

strängd. Rättsväsendets sparande förbrukades under 2003. Domstolsväsendet och kriminalvår- den utnyttjade vid utgången av 2003 sina an- slagskrediter med 112 miljoner kronor respek-

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

tive 389 miljoner kronor. En förklaring till den ökade ekonomiska belastningen på dessa myn- digheter är att regeringens satsning på polisen nu börjar få effekt och därmed ökar belastningen på övriga myndigheter i rättskedjan.

Myndigheternas prognoser för 2004 och bud- getunderlag för 2005–2007 visar att fler myndig- heter kommer att utnyttja sina anslagskrediter. Det finns ett stort behov av ytterligare resurstill- skott för att kunna fullfölja statsmakternas in- tentioner för utvecklingen av rättsväsendet. Mot bakgrund av detta har regeringen redan i 2004 års ekonomiska vårproposition tillfört kriminal- vården 200 miljoner kronor på tilläggsbudget. Regeringen föreslår i denna proposition ytterli- gare förstärkningar till rättsväsendet, 750 miljo- ner kronor 2005, 1 490 miljoner kronor 2006 och 2 750 miljoner kronor 2007. Förstärkning- arna kommer myndigheterna till del enligt tabell 4.2.

Tabell 4.2 Ytterligare resursförstärkningar 2005–2007

Miljoner kronor

	2005	2006	2007
4:1 Polisorganisationen	100	475	1 175

4:2 Säkerhetspolisen	50	75	100

4:3 Åklagarorganisationen	25	25	50

4:4 Ekobrottsmyndigheten	4	4	13

4:5 Domstolsväsendet m.m.	110	200	325

4:6 Kriminalvården	430	680	1 030

4:8 Rättsmedicinalverket	10	10	22

4:9 Gentekniknämnden	1	1	1

4:10 Brottsoffermyndigheten	4	4	6

4:11 Ersättning för skador på
grund av brott	10	10	16

4:13 Kostnader för vissa skade-
regleringar m.m.	6	6	12

Summa	750	1 490	2 750

Därtill tillförs medel för 2004 på tilläggsbudge- ten i denna proposition.

Regeringen avser även fortsättningsvis att noga följa rättsväsendets verksamhet och resultat och att, efter analys av vidtagna effektivitetsåt- gärder, återkomma till riksdagen om de ytterli- gare insatser som erfordras för att fullfölja statsmakternas intentioner för utvecklingen av rättsväsendet.

Rättsväsendets fortsatta effektivisering är en förutsättning för de satsningar som regeringen föreslår på området. Polis, åklagare, domstolar och kriminalvård, som tillsammans bildar rätts-

kedjan, måste utveckla sin samverkan så att re- surserna för rättsväsendet som helhet kan ut- nyttjas på bästa sätt. Samverkan måste också förbättras med aktörer utanför rättsväsendet. Ett effektivt resursutnyttjande kräver dock också fortsatta åtgärder inom var och en av rättsked- jans myndigheter.

Inför arbetet med budgetpropositionen för 2007 avser regeringen att göra en samlad be- dömning av om tidigare gjorda resursförstärk- ningar har fått avsedd effekt och om effektivise- ringsarbetet genomförts på ett tillfredsställande sätt. Regeringens bedömning kommer att redo- visas i budgetpropositionen för 2007 och det budgetförslag som då presenteras skall baseras på denna bedömning.

Utöver resursförstärkningen föreslås i denna proposition omfördelning av medel inom ut- giftsområdet respektive mellan utgiftsområde 4 och andra utgiftsområden. Omfördelningen re- dovisas under respektive anslagsavsnitt.

4.3Mål för rättsväsendet inklusive kriminalpolitiken

Målet för politikområde rättsväsendet är den en- skildes rättstrygghet och rättssäkerhet.

Målet för kriminalpolitiken är att minska brottsligheten och att öka människors trygghet.

Rättsväsendets verksamheter skall utgå från medborgarnas intresse. I detta ligger bl.a. att förkorta tiden från brottsanmälan till dom och straffverkställighet.

För 2005 gäller följande övergripande mål för de verksamhetsområden som rättsväsendets myndigheter verkar inom.

Målet för verksamhetsområdet Brottsföre- byggande arbete är att brott skall förebyggas.

Målet för verksamhetsområdet Utredning och lagföring är att verksamheten skall bedrivas med högt ställda krav på rättsäkerhet och kvalitet och att fler brott skall leda till lagföring.

Målet för verksamhetsområdet Dömande verksamhet är att mål och ärenden skall handläg- gas på ett rättssäkert och effektivt sätt.

Målet för verksamhetsområdet Verkställighet av påföljd är att påföljder skall verkställas på ett säkert och humant sätt och att antalet återfall i brott skall minska.

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Målet för verksamhetsområdet Reparativ verksamhet är att skadeverkningarna av brott skall minska.

Målet för verksamhetsområdet Övrig verk- samhet är att de arbetsuppgifter som inte är brottsbekämpande skall utföras med utgångs- punkt i medborgarens behov.

4.4Politikens inriktning

4.4.1Reformeringen av rättsväsendet fortsätter

Utgångspunkterna för politiken

Rättsväsendet är av grundläggande betydelse för det demokratiska samhället. Att rättsväsendet fungerar väl är en förutsättning för hela sam- hällslivet, såväl för människornas tillit till var- andra och förtroendet för samhällsfunktionerna som för näringslivets utveckling och den eko- nomiska tillväxten.

Rättsväsendet har ett särskilt ansvar för de en- skildas rättstrygghet och rättssäkerhet. Med rättstrygghet avses att de enskilda skall vara skyddade mot brottsliga angrepp på deras liv, hälsa, integritet och egendom. Rättstryggheten kräver en effektiv verksamhet för att förebygga och beivra brottslighet och för att stödja dem som utsatts för brott. Den förutsätter också en säker och lätt tillgänglig ordning för att lösa tvister, såväl mellan enskilda som mellan enskilda och det allmänna.

Rättssäkerhet innebär att den enskilde kan lita på lagstiftningen, myndigheterna och domsto- larna. Lagarna skall vara moderna och ändamåls- enliga. De skall värna demokratin och garantera grundläggande fri- och rättigheter. De skall vara lätta att förstå och svåra att kringgå eller miss- bruka och de skall stå sig under lång tid. I ett rättssäkert samhälle är rättsskipningen förutse- bar, proportionerlig och likformig. Samma krav gäller för myndigheternas beslut och övriga verksamhet.

Rättsväsendets verksamhet och utveckling skall utgå från de enskildas behov. Det ställer höga krav på säkerhet och kompetens, snabb handläggning, effektiv resursanvändning, liksom på myndigheternas tillgänglighet och servicenivå.

Rättskedjan

För att rättstryggheten skall kunna säkerställas så krävs en väl fungerande samverkan mellan aktörerna såväl inom som utanför rättskedjan. För att främja effektiviteten i rättskedjan krävs bl.a. att myndigheterna är ändamålsenligt organi- serade och att personalen har rätt kompetens. Därutöver krävs att styrningen av myndigheter- nas verksamhet utgår från såväl ett rättskedjeper- spektiv som den enskilda verksamhetens behov för att åstadkomma maximal måluppfyllelse.

Rättsväsendet reformeras i takt med samhällsut- vecklingen

Det svenska rättsväsendet är med sitt regelverk och sina myndigheter ett välutvecklat system med stor kapacitet. Utgångsläget är alltså gott. Rättsväsendet måste emellertid vara rustat för de utmaningar som en ständigt föränderlig omvärld för med sig. Därför måste regler och verksam- heter värderas fortlöpande och revideras när det behövs.

En grund för förändring är internationalise- ringen som medför en kraftigt ökad rörlighet över gränserna av människor, varor, tjänster och kapital. Det påverkar de civilrättsliga regelsyste- men, som t.ex. patenträtten och familjerätten, men ställer också stora krav på samhällets för- måga att motverka gränsöverskridande brotts- lighet. Internationaliseringen återspeglas även i ett ökat samarbete mellan de rättsvårdande myndigheterna i Sverige och motsvarande myn- digheter i andra länder. Detta samarbete måste ytterligare utvecklas och förenklas, och det svenska rättssystemet anpassas till de nya samar- betsformerna för internationellt rättsligt samar- bete.

EU:s nya säkerhetsstrategi ger uttryck för en omorientering av nationellt och internationellt arbete för att skapa säkerhet och trygghet. De militära hoten har ersatts av hot i form av terro- rism, grov organiserad brottslighet m.m. Även tryggheten för våra ekonomiska system och för det svenska näringslivet måste ses mot bakgrund av den internationella hotbilden. Rättsväsendet har en central roll när det gäller att förebygga och ingripa mot dessa nya hot.

Den tekniska utvecklingen på bl.a. informa- tionsområdet leder till att myndigheterna måste bemästra nya former av kriminell verksamhet. Ny teknik kräver också ändringar i bl.a. upp- hovsrätten och skapar nya förutsättningar för myndighetsarbetet. Medborgarnas anspråk på en

verksamhet som motsvarar höga kvalitets- och säkerhetskrav, håller en hög servicenivå och be- drivs kostnadseffektivt kan bara tillgodoses om rättsväsendet kan möta ändrade förhållanden och nya situationer. Alla rättsväsendets myndig- heter måste ta sitt ansvar i detta arbete.

En annan viktig drivkraft för förändring är de höga krav på god arbetsmiljö, jämställdhet samt etnisk och kulturell mångfald som ställs på rätts- väsendets arbetsplatser.

Från yttre till inre hot

Den minskning av de traditionella yttre hoten som nyss nämndes gör att mindre resurser be- höver satsas på det militära försvaret. Regeringen kommer att lägga fram förslag med den inrikt- ningen i höstens försvarspolitiska proposition. Medel som därigenom kan frigöras från det mi- litära försvaret kommer att satsas på att bekämpa inre hot i form av otrygghet, bl.a. genom krimi- nalitet m.m. Dessa resurser kan användas som tillskott bl.a. till rättsväsendet, exempelvis krimi- nalvården, polisen inklusive säkerhetspolisen, åklagarväsendet och domstolarna. Tillskotten kommer också att gå till andra områden av cen- tral betydelse för tryggheten i samhället, exem- pelvis till insatser mot alkohol och narkotika samt till satsningar på barn och ungdomar i riskmiljöer.

Det aktuella reformarbetet

Civilrätten

Regeringen har initierat åtskilliga strategiska lag- stiftningsprojekt som kommer att leda till mo- derniseringar och förbättringar inom det civil- rättsliga området under den närmaste framtiden. Detta reformarbete är en förutsättning för till- växt och sysselsättning.

Flera projekt syftar till att göra det lättare att starta och driva företag. En planerad ny aktiebo- lagslag kommer att ge svenska näringsidkare möjlighet att tillgodogöra sig de vinster som ex- empelvis nya tekniska former för beslutsfattande och nya finansiella instrument möjliggör. Ett ar- bete pågår också för att redovisningslagstift- ningen skall bli såväl enklare som bättre anpassad till internationella redovisningsprinciper. Dess- utom bedrivs det arbete i frågan om en alternativ företagsform för enskilda initiativ utan vinstsyfte inom skola, vård och omsorg.

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Regeringen har också föreslagit en modern försäkringsavtalslag som förstärker försäkrings- tagarnas ställning. Försäkringsbolagen får en ökad informationsplikt och skall inte få vägra någon att teckna en liv-, sjuk- eller olycksfalls- försäkring om det inte finns särskilda skäl.

För att förbättra kreditgivningen, undvika onödiga konkurser och förstärka de anställdas löneskydd överväger regeringen bl.a. att införa ett samlat insolvensförfarande och ge rätt till lö- negaranti även vid företagsrekonstruktion. Ut- sökningsförfarandet skall bli effektivare utan att rättssäkerheten äventyras. Skuldsaneringsproces- sen skall förenklas och förbättras. Konsument- skyddet för kreditkortskunder skall förstärkas.

Det är viktigt att fortsätta anpassningen av familjerättens regler till en modern syn på famil- jebildningen och på föräldrarnas roll i barnens liv. Barnets bästa och barns rätt till båda sina för- äldrar även om föräldrarna bor i sär är en led- stjärna för det arbetet. Reformeringen av lag- stiftning som särbehandlar homosexuella fort- sätter. En utredning kommer att tillsättas som skall överväga bl.a. om par av samma kön bör kunna ingå äktenskap. Frågan om gällande straffbestämmelser erbjuder ett tillfredsställande skydd mot barnäktenskap och tvångsäktenskap kommer att ses över.

Immaterialrätten har stor betydelse för tillväxt och sysselsättning. Patent, upphovsrätt och va- rumärken representerar stora värden i en kun- skapsintensiv ekonomi. För att författare, konstnärer, kompositörer, artister, uppfinnare och formgivare skall kunna vara säkra på att få ersättning för sitt arbete krävs ett effektivt im- materialrättsligt skydd. Det är viktigt att anpassa upphovsrätten till det digitala informationssam- hället. Ett omfattande lagstiftningsarbete på detta område skall enligt planen slutföras under året. Ett annat viktigt arbete gäller gränser för genpatent m.m. Efter att EG-direktivet om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar ge- nomförts i svensk rätt skall en brett sammansatt kommitté tillsättas för att följa utvecklingen inom området och återkomma med eventuella förslag. Ett konkurrenskraftigt europeiskt pa- tentsystem med en gemensam domstolslösning är viktigt för den europeiska industrin. Sverige är pådrivande i detta arbete inom EU. Varumär- kesförfalskning och piratkopiering skadar den rätte innehavaren av varumärket eller upphovs- rätten. Dessutom har sådan verksamhet ofta för- greningar till annan grov internationell brotts-

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

lighet. Under året avser regeringen bl.a. att remittera en promemoria med förslag till ge- nomförande av ett EG-direktiv med åtgärder mot sådan verksamhet. Regeringen avser också att modernisera den varumärkesrättsliga och firmarättsliga lagstiftningen genom att lämna förslag till en ny varumärkeslag och till ändringar i firmalagen. Förfarandet för att registrera dessa rättigheter blir enklare, mer kostnadseffektivt och snabbare. Motsvarande förbättringar skall genomföras på mönsterskyddsområdet.

Ett transporträttsligt regelverk som är anpas- sat till transportörernas och transportkundernas behov är av stor betydelse för näringslivet. På godstransportområdet pågår arbete bl.a. inom UNCITRAL (sjötransport) och inom EU (järnväg) för att modernisera det civilrättsliga regelverket. Flera internationella förhandlings- projekt och nationella lagstiftningsprojekt har till syfte att stärka det skadeståndsrättsliga skyd- det för dem som drabbas av skada till följd av transportverksamhet. Bland annat kommer de ersättningsrättsliga reglerna för passagerarskador inom sjörätten och järnvägstransporträtten att ses över.

Straffrätten

Ett ändamålsenligt och väl avvägt påföljdssystem är av central betydelse för kriminalpolitiken. Syftet med ett flertal projekt som berör påföljds- systemet är att säkerställa att reglerna är över- skådliga, tydliga, förutsebara och lätta att tillämpa. Särskilt angelägna är åtgärder för unga lagöverträdare. En utredning ser över påföljdssy- stemet för unga, med beaktande av kraven på pedagogik och tydlighet i systemet (dir. 2002:95). Ett viktigt kunskapsunderlag för utredningen är den utvärdering av påföljdssy- stemet för unga som Brottsförebyggande rådet (BRÅ) m.fl. myndigheter genomfört på reger- ingens uppdrag (BRÅ Rapport 2002:19). Vidare bereds Psykansvarskommitténs översyn av på- följdssystemet för psykiskt störda lagöverträdare (SOU 2002:3). Ett arbete har också påbörjats som syftar till en allmän översyn av påföljdssy- stemet. Inom ramen för det arbetet kommer bl.a. frågor om påföljdsval och innehållet i de olika påföljderna att övervägas. En närliggande fråga gäller hanteringen av ärenden om frigivning från livstidsstraff. Överväganden i denna del tar bl.a. sikte på att förbättra förutsebarheten för såväl kriminalvården som de livstidsdömda samt att stärka rättssäkerheten för de dömda.

Flera lagstiftningsprojekt på straffrättens om- råde syftar till att förbättra skyddet för männi- skor i utsatta situationer. Den ambitionen har bl.a. resulterat i en utvidgning av besöksförbuds- reglerna. Det pågår också en reformering av sex- ualbrottslagstiftningen. Det är bl.a. viktigt att brottsrubriceringen bättre än idag återspeglar hur den som utsätts för ett övergrepp upplever detta. I detta sammanhang behandlas också frå- gan om genomförande av EU:s utkast till rambe- slut om sexuellt utnyttjande av barn och barn- pornografi. Den 1 juli 2004 trädde en ny lagstift- ning i kraft om en utvidgning av det straffrätts- liga skyddet mot människohandel, tillträde till FN-protokollet mot människohandel samt ge- nomförande av EU:s rambeslut om människo- handel.

Den snabba teknikutvecklingen medför krav på förändringar av delar av det straffrättsliga sy- stemet. Förändringar motiveras även av nya in- ternationella instrument, som Europarådets konvention om IT-relaterad brottslighet och EU:s utkast till rambeslut om angrepp på infor- mationssystem. En allmän utgångspunkt för detta reformarbete är att lagstiftningen skall kunna tillämpas på brott som kan bli möjliga ge- nom den fortsatta tekniska utvecklingen.

Det internationella straffrättsliga samarbetet har under lång tid varit inriktat på allvarlig orga- niserad brottslighet med gränsöverskridande in- slag, t.ex. terrorism, människohandel, narkotika- handel och vissa former av ekonomisk brottslig- het. Sverige tar aktiv del och är pådrivande i det arbetet, såväl inom EU som i andra internatio- nella fora. Syftet med de internationella in- strumenten är att förbättra och effektivisera kampen mot dessa brottstyper på nationell, eu- ropeisk och global nivå.

Utvecklingen inom det internationella straff- rättsliga samarbetet, främst inom EU, går mot ökade direktkontakter mellan de rättsvårdande myndigheterna och att beslut i enskilda ärenden tas på myndighetsnivå. Denna utveckling förut- sätter att berörda myndigheter avsätter tillräck- liga resurser och kompetens för det ökade inter- nationella samarbetet.

Rättsväsendets myndigheter

Polisen har en central roll i det brottsförebyg- gande arbetet och ett huvudansvar för brottsut- redningarna. Därför är det avgörande för en framgångsrik brottsbekämpning att polisen har tillräcklig kapacitet och hög professionell kom-

petens. De ökade resurser som regeringen har tillfört och kommer att tillföra under mandatpe- rioden gör det möjligt att utbilda och anställa 4 000 nya poliser.

Lokalt polisarbete inom närpolisområden är basen i polisverksamheten. Det är i lokalsamhäl- let som polisen bäst kan påverka mängdbrotts- ligheten. För att det ska vara möjligt måste när- polisområdena vara tillräckligt stora för att vara kraftfulla och flexibla, men inte större än att de behåller den lokala förankringen. Att polisen fortsätter att satsa på och utveckla det arbete som har sitt ursprung i närpolisreformen är av- görande för att det förebyggande arbetet ska bli långsiktigt framgångsrikt.

Till skillnad från många andra länder har vi en samlad polisorganisation. Det gör att förutsätt- ningarna för att samordna polisens resurser är goda. Det operativa polisarbetet skall huvudsak- ligen bedrivas lokalt, men samarbetet över geo- grafiska och organisatoriska gränser skall öka. För det ändamålet bedriver Rikspolisstyrelsen ett arbete med att utveckla bl.a. kriminalunder- rättelseverksamheten, kriminaltekniken samt personal- och ekonomiadministration. Polisens insatser på det brottsbekämpande området kompletteras även av andra myndigheter, t.ex. Ekobrottsmyndigheten och Skatteverket.

Säkerhetspolisen startade redan under 2001 ett strategiprojekt i syfte att utveckla Säkerhets- polisens verksamhet och organisation. Projektet har nu presenterats i en konkret utvecklingsplan. Arbetet kommer att bedrivas utifrån en fastställd vision som tar sikte på Säkerhetspolisens huvud- uppgift att skydda riket och demokratin. I ett första steg kommer utvecklingsarbetet att inrik- tas på organisation och ledning, system för pla- nering, uppföljning, utvärdering och kvalitets- säkring, kompetensförsörjning samt kommuni- kation.

Åklagarorganisationen utvecklar sin organisa- tion för att effektivisera verksamheten, förbättra styrningen och skapa bättre förutsättningar för den operativa åklagarverksamheten. Samtidigt fortsätter arbetet med att utveckla arbetsmeto- derna och förstärka samarbetet med polisen. Åt- gärder för en flexiblare arbetsfördelning mellan domstol och åklagare har redan genomförts. Försöksverksamhet med snabbare handläggning av brottmål och enklare utredning av mängd- brott fortsätter.

Kampen mot den ekonomiska brottsligheten som inleddes genom 1995 års ekobrottsstrategi

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

syftar bl.a. till att hindra osund konkurrens i af- färslivet samt angrepp mot skatte- och socialför- säkringssystemet. Satsningen fortsätter med åt- gärder för att utveckla såväl de brottsförebyg- gande som de brottsutredande insatserna på om- rådet. Ett av flera inslag är att Ekobrottsmyndig- heten samarbetar med berörda myndigheter utanför rättsväsendet för att stärka funktioner som motverkar brott, t.ex. kontrollsystemen.

Rättsmedicinalverket utför undersökningar inom rättspsykiatri, rättsmedicin, rättskemi och rättsgenetik. En kraftigt ökad efterfrågan på ver- kets undersökningar har skett under senare år. Detta ställer krav på en hög effektivitet i verk- samheten. Samtidigt måste också den höga kva- liteten bibehållas.

Det är angeläget att långsiktigt säkerställa till- gången på domstolsverksamhet av hög kvalitet i landets alla delar. En viktig del av reformeringen av domstolsväsendet är att organisera domsto- larna så att de blir mindre sårbara. Det är också viktigt att stärka beredningsorganisationen, att renodla verksamheten samt att modernisera och anpassa det processuella regelverket till dagens krav.

Kriminalvården skall verkställa utdömda på- följder på ett säkert och humant sätt och med de insatser som behövs för att återfallen i brott skall minska. För att uppnå dessa mål måste kriminal- vårdens kapacitet och kompetens öka samt dess förmåga att hantera förändringar i beläggningen på anstalter och häkten utvecklas. Därför skall anstaltsstrukturen i huvudsak förändras i rikt- ning mot färre och större enheter. För intagna för vilka risken för fortsatt brottslig verksamhet eller avvikelse bedöms vara särskilt hög och som under verkställigheten kräver särskilda arrange- mang vad gäller säkerhet eller omhändertagande i övrigt krävs dock ett antal platser med hög sä- kerhetsnivå. Regeringen har därför uppdragit åt Kriminalvårdsstyrelsen att ta fram förslag av- seende utformningen av en säkerhetsanstalt. Uppdraget skall redovisas den 1 december 2004. Av redovisningen skall vidare framgå hur inne- hållet i verkställigheten bör utformas för att på bästa sätt ge förutsättningar för ett meningsfullt motivationsarbete och sysselsättning för de intagna.

För att motverka återfall i brott behövs ge- nomtänkta och planerade insatser under straffti- den och goda förberedelser för frigivning. I dessa delar behöver samarbetet med socialtjänsten, psykiatrin och andra berörda huvudmän i sam-

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

hället utvecklas. Drogmissbruk i anstalter och häkten måste förhindras, vilket kräver att perso- nalen har kunskap och insikt om dessa problem så att adekvat vård kan ges. Kriminalvården skall använda modern teknik för säkerhet, administ- ration och verksamhetsutveckling.

Brottsoffer skall få stöd, skydd och hjälp. Skyddet har förstärkts under senare år, genom bl.a. ändrade regler om besöksförbud, förord- nande av målsägandebiträde och skyldighet för åklagare att föra talan om enskilt anspråk i brottmål. Den senaste förändringen innebär att besöksförbud även kan avse den gemensamma bostaden. Regeringens strategi för det fortsatta arbetet innebär utbildning av personal, samar- bete i rättskedjan, kunskap genom forskning och utveckling samt omfattande satsningar på mål- grupperna kvinnor, barn och ungdomar. Viktiga inslag är medling mellan brottsoffer och förövare samt lokal brottsoffersamverkan. Arbetet med att utveckla insatserna för stöd till brottsoffer berör alla delar av rättsväsendet.

Rättsväsendets myndigheter har viktiga upp- gifter även vid sidan om det kriminalpolitiska området. Domstolarna skall på ett effektivt och rättssäkert sätt lösa tvister mellan enskilda och mellan enskilda och det allmänna. Vidare prövar rättsväsendets myndigheter en mängd olika slag av ärenden. Under senare år har kraven på dessa verksamheter ökat genom att målen och ären- dena har blivit mer omfattande och komplice- rade. Även internationaliseringen medför en ökad komplexitet i många mål och ärenden. Dessa verksamheter måste kontinuerligt ut- vecklas med sikte på kvalitet, kapacitet och till- gänglighet.

Diskriminering, mångfald och integration

En av grundvalarna för rättsordningen i ett de- mokratiskt samhälle är principen om allas likhet inför lagen. Att förebygga och förhindra diskri- minering och annan negativ särbehandling är en förutsättning för att rättsväsendet skall kunna leva upp till de krav medborgarna har rätt att ställa på de brottsbekämpande, brottsutredande och dömande organen. Detsamma gäller verk- samheten inom kriminalvården och de övriga myndigheterna inom rättsväsendet.

Verksamheterna inom rättsväsendet skall sä- kerställa enskildas trygghet samtidigt som de förutsätter ingripande åtgärder mot enskilda. De svåra och känsliga arbetsuppgifter som myndig- heterna och dess anställda dagligen ställs inför

ställer höga krav på legitimitet och förankring hos alla delar av befolkningen. För att dessa krav skall kunna tillgodoses måste bl.a. andelen an- ställda med utländsk bakgrund inom rättsväsen- det på sikt öka.

Inom rättsväsendet pågår ett aktivt arbete när det gäller diskriminerings- och mångfaldsfrå- gorna. Som exempel kan nämnas att regeringen under 2003 gav Rikspolisstyrelsen, Riksåklaga- ren, Domstolsverket och Kriminalvårdsstyrelsen i uppdrag att utforma särskilda kompetensstra- tegier i diskrimineringsfrågor. Strategierna, som redovisades till regeringen i höstas, syftar till ett långsiktigt, heltäckande och kontinuerligt arbete med diskrimineringsfrågorna.

Som ett led i den kontinuerliga utvecklingen av rättsväsendet och mot bakgrund av de integ- rationspolitiska mål som riksdagen har satt upp bör ambitionen höjas ytterligare. Rättsväsendet är därför ett av de politikområden som en inter- departemental arbetsgrupp tillsatt av regeringen nu ser över. Gruppen skall överväga hur ge- nomförandet och uppföljningen av integrations- politiken kan förtydligas inom ett antal politik- områdena i syfte att förbättra integrationspoliti- kens resultat. Särskilda uppföljningsbara mål för bl.a. rättsväsendet håller också på att utarbetas och skall vara styrande för myndigheternas verk- samhet 2005. Dessa mål kommer att presenteras i samband med budgetpropositionen för 2006.

För att nå de uppsatta målen är det viktigt att de insatser som görs på myndighetsnivå kan föl- jas upp och utvärderas. Särskilda metoder för uppföljning bör därför utvecklas, i första hand på central myndighetsnivå.

Kompetens och kvalitet

Utvecklingen av rättsväsendet måste utgå från kunskap. En effektiv och rättssäker verksamhet kräver goda kunskaper om brottslighetens orsa- ker, omfattning, sammansättning, utveckling och konsekvenser. Den kräver också kunskap om brottspreventiva metoder, brottsutred- ningsteknik och effekterna av olika sanktioner. Det måste också finnas metoder och system för att bedöma konsekvenserna av reformer och åt- gärder på det kriminalpolitiska området och för att analysera och bedöma verksamheterna inom rättsväsendet. Regeringen driver på myndighe- ternas arbete för att tillgodose kunskapsförsörj- ningen och ser över strukturerna inom och utom rättsväsendet för forsknings- och utvecklings- verksamhet.

Rättsväsendet har ett huvudansvar för de en- skildas trygghet mot brott och för att brottmål, tvister och ärenden hanteras säkert, snabbt och billigt. Människor som har utsatts för brott skall få stöd. Den som är misstänkt för brott skall få en rättssäker brottsutredning och en rättvis rättegång. Den som har dömts till ansvar för brott måste underkasta sig den påföljd och de verkställighetsåtgärder som beslutas men har inom ramen för straffet rätt till en human be- handling och till insatser som är ägnade att främja den dömdes anpassning till ett hederligt liv. All utveckling och effektivisering av rättsvä- sendet syftar till att verksamheten skall motsvara dessa högt ställda krav från dem som berörs av verksamheten. Utvecklingsarbetet måste därför bedrivas med stor kraft och styras av rättsäker- het, humanitet och rationalitet.

En förutsättning för att rättsväsendets verk- samheter och samarbetet mellan myndigheterna skall fungera väl är en effektiv informationsför- sörjning. På regeringens uppdrag har Statskonto- ret utvärderat systemet för informationsförsörj- ning inom rättsväsendet. Det råd som inrättats för att utveckla rättsväsendets informationsför- sörjning (RIF-rådet) har tagit fram en strategisk plan för det fortsatta arbetet. Regeringen över- väger hur samordningen av informationsförsörj- ningen kan utvecklas och hur arbetet skall läggas upp.

Insatser för att utveckla och stärka rättsväsen- det görs även inom politikområdet demokrati. Arbetet med att ta fram och på olika sätt sprida information om mänskliga rättigheter till rätts- väsendet fortsätter.

Brottsligheten och kriminalpolitiken

Brottslighetens utveckling och sammansättning

Att hantera brottsligheten är en stor uppgift för rättsväsendet. Brott orsakar skador och lidande. Det går inte att med säkerhet fastställa hur om- fattande brottsligheten i Sverige är. År 2003 an- mäldes det sammanlagt omkring 1 250 000 brott till polisen. Alla brott blir dock inte kända för myndigheterna. Störst är den dolda brottslighe- ten för brott som sällan i direkt form drabbar en- skilda, exempelvis narkotikabrott, smugglings- brott, trafikbrott och ekonomisk brottslighet men det begås också många brott mot person som inte polisanmäls, bl.a. misshandel, sexual- brott och olaga hot. Det egentliga antalet brott

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

och brottsoffer är således fler än kriminalstatisti- ken indikerar.

Genom analyser av statistiken över polisan- mälda brott och andra källor finns det dock rela- tivt god kunskap om utvecklingen. Efter att ha ökat kraftigt under åren 1950 till 1990 har den totala brottsnivån därefter planat ut. Sedan 1990 har det dock skett förändringar i brottslighetens sammansättning. Indikatorer pekar på att vissa typer av brott mot person har ökat, t.ex. miss- handel utomhus där offer och gärningsman inte är bekanta respektive våldtäkt. Andra former av brott mot person har av allt att döma inte ökat, t.ex. misshandel av barn. Skadegörelsebrotten förefaller ha ökat under perioden. Däremot har den stora kategorin tillgreppsbrott, i huvudsak stölder av olika slag, minskat sedan 1990.

Nivån på brottsligheten och upplevelser av trygghet

Brottsofferundersökningar visar att Sverige till- hör de länder i västvärlden där befolkningen känner sig mest trygg, t.ex. när det gäller att vara ute på kvällen. I övrigt är brottsutvecklingen i Sverige påtagligt lik den i andra västländer. Undersökningar bekräftar t.ex. att brottsligheten i Sverige ligger på en genomsnittlig nivå bland länderna i västvärlden. En skillnad är emellertid att andelen lindriga brott, inte minst cykelstöl- der, är förhållandevis hög i Sverige. De lokala va- riationerna, särskilt mellan stads- och lands- bygdsområden, är dock stora, både när det gäller nivån och strukturen på brottsligheten och upp- levelsen av trygghet.

Sammanfattningsvis förefaller den totala nivån på brottsligheten att ha planat ut sedan början av 1990-talet. Brottslighetens omfattning och det faktum att många utsätts för brott, gör dock att rättsväsendet och samhället i övrigt även fort- sättningsvis står inför en stor och krävande upp- gift.

Brottsligheten är ojämnt fördelad

De som begår brott är till övervägande del män. Både bland gärningsmännen och bland offren finns det oproportionerligt många ungdomar. De flesta som begår brott i unga år slutar dock med detta efter en tid. Men en liten andel av dem utvecklar efter hand en livsstil med betydande inslag av kriminalitet och annat destruktivt beteende. Denna grupp personer, varav många missbrukar narkotika, står för en stor del av den totala brottsligheten.

Brottsligheten är inte heller jämnt fördelad över landet. Enkelt uttryckt begås det fler brott

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

per invånare ju större och mer koncentrerad be- folkningen på en plats är.

Komplexa orsaker till brottsligheten

Orsakerna till brottsligheten är många och kom- plexa. Att de sociala och ekonomiska resurserna är ojämnt fördelade i samhället bidrar till att vissa barn och ungdomar utsätts för större risker än andra att dras in i viss typ av kriminalitet. Vid vissa typer av brottslighet, t.ex. miljöbrott och ekonomisk brottslighet spelar vinningssyfte en större roll. En viktig omständighet är också an- talet attraktiva brottsobjekt och tillfällen att begå brott. I och med konsumtionssamhällets ut- veckling har antalet begärliga och svagt skyddade objekt ökat explosionsartat, parallellt med att förändringarna i de vardagliga levnadsmönstren innebär att den informella sociala kontrollen har tunnats ut. Detta är troligtvis viktiga orsaker till att framför allt tillgreppsbrottsligheten ökade kraftigt under andra hälften av 1900-talet. Den kraftigt ökande konsumtionen av alkohol under senare år bidrar till att det uppstår fler situationer som kan utvecklas till våldsbrott, såväl i nöjesli- vet som i hemmiljön.

Intensifierade kontakter över nationsgrän- serna för inte bara med sig positiva konsekven- ser. Brottsligheten anpassas till de nya omstän- digheterna och blir i vissa delar gränsöverskri- dande, vilket inte minst gäller den organiserade brottsligheten. Ytterligare en förändring som skapar nya strukturer och förutsättningar för brott är utvecklingen på IT-området, som bl.a. leder till nya former av bedrägerier.

Brottsuppklaring, lagföring och fängelsestraff

Analyser av kriminalstatistiken och riksomfat- tande frågeundersökningar tyder på att den to- tala brottsligheten har planat ut sedan början av 1990-talet. Vad gäller brottsuppklaringen, dvs. myndigheternas arbete med att åtgärda och klarlägga de brottsanmälningar som kommer in, är bilden mer komplex. Den totala brottsuppkla- ringen minskade från ca 30 % 1990 till som lägst ca 23 % 1996. Därefter har uppklaringen stigit successivt. År 2003 var den ca 29 %. I den totala brottsuppklaringen ingår även s.k. tekniskt upp- klarade brott som innebär att utredningen av brottet av någon anledning lagts ner, till exempel för att man inte kan styrka att ett brott begåtts, den anmälda gärningen bedöms inte vara brott eller att den misstänkta personen är under 15 år.

Andelen personuppklarade brott, där en per- son binds till ett brott genom antingen åtal, ut-

färdat strafföreläggande eller meddelad åtalsun- derlåtelse, minskade något under andra hälften av 1990-talet. Sedan 2000 har nivån legat på ca 15 %. De kategorier av brott där personuppkla- ringen är lägre än 15 % är framför allt de antals- mässigt stora brottskategorierna stöldbrott och skadegörelse, där det sällan finns någon miss- tänkt gärningsman. Trafik- narkotika- och våldsbrott är exempel på brottskategorier där personuppklaringen är högre än 15 %.

Antalet personer som befunnits skyldiga till brott minskade kraftigt från 1990 till 2003. An- talet åtalsunderlåtelser är relativt oförändrat, medan antalet strafförelägganden har halverats. Dessutom är det färre personer som döms. På- följder som har blivit vanligare är bl.a. rättspsyki- atrisk vård och överlämnande till annan vård. För skyddstillsyn är nivån oförändrad. En påföljd som blivit mindre vanlig är böter. Från 1990 har nya påföljdskombinationer tillkommit, t.ex. vill- korlig dom med samhällstjänst. Detta har bidra- git till att antalet dömda till fängelse som intagits i anstalt minskat under perioden, från cirka 15 500 år 1990 till cirka 10 721 år 2003. Under åren 2002 och 2003 har det dock skett en relativt kraftig ökning. Trots minskningen av antalet fängelsedömda sedan 1990 har inte det genom- snittliga antalet intagna i anstalter minskat under motsvarande period. År 1990 var medelbelägg- ningen ca 3 600 och 2003 var den ca 4 500, även om nivån varierat påtagligt under perioden. För- klaringen till att det minskade antalet fängelse- dömda inte lett till en lägre medelbeläggning kan bl.a. vara de successiva förändringarna i riktning mot senarelagd villkorlig frigivning samt att det under perioden dömts ut allt fler långa fängelse- straff.

Kriminalpolitiken kräver samverkan, effektivt re- sursutnyttjande och kunskap

Kriminalpolitiken är en del av den allmänna väl- färdspolitiken som syftar till trygghet, rättvis fördelning och solidaritet mellan människorna. Rättsväsendet har huvudansvaret för att genomföra kriminalpolitiken. Brottsligheten berör emellertid alla samhällssektorer och brottslighetens utveckling styrs av faktorer som till största delen ligger utanför rättsväsendets område. Kunskaperna om brottsligheten och om effekterna av olika generella eller individinriktade åtgärder behöver utvecklas. Det krävs också att kunskaperna förmedlas till och används av myn- digheterna i deras praktiska verksamhet.

Därför är följande omständigheter viktiga för en framgångsrik kriminalpolitik.

För det första krävs ett nära, långsiktigt och dynamiskt samarbete mellan de aktörer som be- rörs av eller kan påverka brottsligheten. Struktu- rer och regelverk skall utformas på ett sätt som säkerställer att berörda aktörer samverkar i fråga om åtgärder av kriminalpolitisk betydelse. Ex- empel på områden som har strategisk betydelse för kriminalpolitiken och som berör myndighe- ter i olika samhällssektorer är missbruket av al- kohol och narkotika, ekobrottsligheten och den fysiska samhällsplaneringen.

För det andra skall alla samhällets åtgärder för att förebygga och beivra brott baseras på bästa möjliga kunskaper om brottslighetens omfatt- ning och variationer liksom om effekterna av olika åtgärder och andra förändringar. Det in- nebär bl.a. att myndigheterna fortlöpande måste följa upp och analysera sin verksamhet och för- bättra den genom att anpassa den till nya kun- skaper. Statistikverktyg och värderingsmetoder skall utformas och introduceras så att all perso- nal kan bli delaktig i och bidra till verksamhets- utvecklingen.

För det tredje är det av största vikt att resurs- användningen blir så effektiv som möjligt. Bety- dande delar av den kriminalpolitiska verksam- heten är kostnadskrävande. Den är personal- och teknikintensiv samt kräver ofta specialutformade lokaler med hög säkerhetsnivå.

Särskilda kriminalpolitiska utmaningar

Kampen mot brottsligheten förs på bred front och berör många politikområden. Inte minst ar- betet för att förebygga brott och ge brottsoffer stöd bedrivs till stor del av aktörer utanför rätts- väsendet. Rättsväsendet har emellertid ett sär- skilt ansvar i kriminalpolitiken.

Den kontinuerliga utvecklingen av regler, myndigheter och verksamheter gör rättsväsendet väl rustat för sina uppgifter. För att nå bästa möjliga resultat måste rättsväsendet fokusera på förhållanden och utvecklingstendenser som är särskilt utmanande för en kriminalpolitik som bygger på människors lika värde och respekten för den enskildes integritet och värdighet.

Våldsbrottsligheten

I motsats till flertalet övriga kategorier av brott har delar av våldsbrottsligheten av allt att döma

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

fortsatt att öka under senare år. År 2003 anmäl- des exempelvis ca 65 000 fall av misshandel. Våldet har både omedelbara och långsiktiga kon- sekvenser för den som drabbas. Men konsekven- serna sträcker sig också bortom de direkt drab- bade. Våldet skapar otrygghet och försämrar det sociala klimatet i samhället. Det är därför nöd- vändigt att förebygga och på alla sätt bekämpa våldsbrottsligheten samt att ge stöd till dem som drabbas.

Åtgärder för ungdomar

Ungdomar är en strategisk grupp i kriminalpoli- tiken. Ungdomar som riskerar att hamna i grup- pen återfallsbrottslingar visar ofta tidiga tecken på destruktiva beteenden. När ungdomar begår brott är det viktigt att samhället reagerar snabbt och tydligt med insatser för att minska riskerna för fortsatt brottslighet. Det finns ett stort be- hov av både generella och individinriktade brottspreventiva insatser för ungdomar. Sam- hällets reaktioner mot ungdomar som begått brott måste fortsätta att utvecklas. Ungdomar som utsatts för brott bör få ett bättre stöd.

Insatser mot återfall

En stor del av alla brott begås av en mindre grupp återfallsbrottslingar. Rekryteringen till den gruppen måste minska. Det kräver tidiga in- satser för unga som nyligen börjat begå brott, men också kraftfulla åtgärder för dem som redan utvecklat en kriminell livsstil. Sådana insatser måste ofta kombineras med åtgärder mot miss- bruk av alkohol och narkotika. De som åter- kommande begår brott är ofta föremål för ingri- pande åtgärder från rättsväsendets sida under långa tider. Det skapar förutsättningar för på- verkansarbete men ställer stora krav på kriminal- vården, socialtjänsten, psykiatrin och andra hu- vudmän med ansvar för den dömdes återanpass- ning till ett normalt liv.

Brott mot särskilt utsatta grupper

En betydande del av brottsligheten drabbar för- svarslösa eller annars utsatta personer. Dit hör bl.a. våld mot kvinnor och mot barn, hot och våld mot förtroendevalda och anställda inom rättsväsendet liksom brott med rasistiska, främ- lingsfientliga eller homofobiska inslag. Sådan brottslighet är naturligtvis särskilt allvarlig. Därför måste samhällets satsningar på förstärkta åtgärder mot brott mot utsatta grupper fullföljas. Denna brottslighet är i stor utsträckning dold. Det gör att den måste förebyggas och bekämpas

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

med nya metoder och med betydande inslag av samverkan mellan olika aktörer.

Allvarlig och organiserad brottslighet samt terro- rism

Grov organiserad brottslighet är ett hot mot samhället både i ett demokratiskt och ekono- miskt perspektiv. Ett exempel på sådan brotts- lighet kan vara människohandel. Utvecklingen i världen gör att stor kraft måste ägnas åt att, med all respekt för mänskliga rättigheter och frågor om personlig integritet, undanröja risker för ter- rorhandlingar och andra brott mot rikets säker- het. Denna extraordinära brottslighet måste bekämpas med kvalificerade insatser från rättsvä- sendet. Att sådan brottslighet ofta bedrivs av internationella nätverk medför att bekämp- ningen kräver samarbete med myndigheter i andra länder.

Ekonomisk brottslighet

En stor utmaning är den ekonomiska brottslig- heten som ofta är organiserad och som tär på en- skilda och gemensamma resurser. Ekobrotten drabbar seriösa näringsidkare och skadar förtro- endefulla relationer inom näringslivet. Därige- nom hotas i förlängningen våra möjligheter att fullt ut ta tillvara möjligheterna till ekonomisk tillväxt. Därför är det avgörande att fortsätta ett kraftfullt arbete för att förebygga och motverka ekonomisk brottslighet.

Miljöbrott

Miljöbrott innebär både ett hot mot människors hälsa och mot vår gemensamma miljö.

En viktig del i arbetet för en hållbar utveckling av samhället handlar om att förbättra regelverket på miljöområdet. Det är därför av avgörande betydelse att regelverket följs och att de som bryter mot detta drabbas av tydliga sanktioner.

Narkotikabrottsligheten

Narkotikamissbruket skapar ett oerhört lidande för missbrukarna och deras anhöriga. I missbru- kets spår gror också en omfattande och svårbe- mästrad kriminalitet med förödande ekonomiska konsekvenser och en ökad otrygghet för en- skilda och för samhället. Narkotikabruket och narkotikabrottsligheten måste bekämpas med kraftfulla insatser på alla nivåer och genom nära samverkan mellan myndigheter och andra aktö- rer inom landet. I bekämpningen av den gräns- överskridande narkotikahandeln är det nödvän- digt med långtgående internationellt samarbete.

Det är också nödvändigt att den kraftsamling mot narkotikamissbruk inom kriminalvården som inleddes 2002 fortsätter.

Mängdbrottsligheten

En övervägande del av alla brott utgörs av den så kallade mängdbrottsligheten. Den består av de vanligt förekommande brott som drabbar män- niskor i deras vardag och påtagligt bidrar till otrygghet i samhället. Till mängdbrottsligheten hör t.ex. fordonsrelaterade brott, inbrott och även klotter och annan skadegörelse. I bety- dande utsträckning kan dessa brott förebyggas genom en insiktsfull bebyggelseplanering, tek- niska åtgärder mot fordonsinbrott, ökad infor- mell social kontroll m.m. Genom att mängd- brottsligheten skapar kostnader, otrygghet och vantrivsel för så många, är det en stor utmaning för rättsväsendet att initiera och samordna olika insatser för att förebygga sådana brott. Närings- livet har också en viktig roll i detta arbete.

Säkerheten inom kriminalvården

Under senare år har kategorierna av intagna på kriminalvårdsanstalterna förändrats. Andelen intagna med långa strafftider har ökat markant och antalet livstidsdömda har under en tioårspe- riod mer än fördubblats. Andelen narkotika- missbrukare har också ökat, liksom andelen in- tagna med psykiska problem och störningar. Dessa förhållanden, i föreningen med upp- komsten av kriminella gängbildningar och före- komsten av avancerad, organiserad och interna- tionell brottslighet, ställer nya krav på kriminal- vården. Rymningarna från kriminalvårdsanstal- terna Kumla, Hall och Norrtälje är uttryck för att det krävs en vidareutveckling av säkerhets- tänkandet. Mot denna bakgrund har regeringen uppdragit åt Kriminalvårdsstyrelsen att omedel- bart inleda arbetet med att ta fram ett förslag av- seende utformningen av en säkerhetsanstalt. Vid denna anstalt skall särskilt återfalls- eller rym- ningsbenägna intagna, vars verkställighet kräver särskilda arrangemang i fråga om säkerhet eller omhändertagande i övrigt, kunna placeras. Re- geringen har därutöver tillsatt en särskild utre- dare med uppdrag att göra en sammanhållen och övergripande granskning av rymningarna. I upp- draget ingår att beakta erfarenheter från andra, med Sverige jämförbara länder, när det gäller att förhindra rymningar. En förstärkning av säker- heten skall dock inte ställas i ett motsatsförhål- lande till kriminalvårdens återfallsförebyggande arbete, men ett sådant arbete förutsätter att de

dömda inte avviker från anstalt och att de regler som gäller för verkställigheten respekteras.

Riktlinjer för rättsväsendets utveckling

Samhället utvecklas och därmed förändras förut- sättningarna för brottsligheten. För att kunna fullgöra sina uppgifter måste rättsväsendet ut- vecklas i samklang med omvärldsförändringarna. Regeringen driver på förändringsarbetet inom rättsväsendet. Myndigheterna måste löpande ut- veckla och förfina sina verksamheter. Regeringen ser till att verksamhetsutvecklingen sker utifrån ett antal centrala riktlinjer.

Enskildas intresse

Rättsväsendets myndigheter skall tjäna männi- skors intresse. Det innebär att de enskildas krav på verksamheterna är viktiga för bedömningen av om rättsväsendet fungerar väl. Det är exem- pelvis av stor vikt att utredningsverksamheten håller hög kvalitet, att handläggningstiderna är korta och att verkställigheten av utdömda straff är säker och trovärdig. Myndigheterna i rättsvä- sendet har direkta kontakter med personer som är i behov av deras tjänster. Dessa personer har rätt att ställa krav på god service, lättillgänglig information, hög tillgänglighet, tydliga rutiner och korrekt bemötande.

Effektiva verksamheter

Rättsväsendets verksamheter skall bedrivas ef- fektivt. Detta betyder i sin tur att verksamhe- terna ständigt måste bedömas, utvärderas och utvecklas med sikte på maximalt resursutnytt- jande. En kontinuerlig verksamhetsutveckling skall vara en integrerad del av all verksamhet inom rättsväsendet. Dessutom måste effektivitet och ett strategiskt resursutnyttjande tillmätas stor betydelse när olika handlingsalternativ över- vägs i den löpande verksamheten.

Rättssäkerhet i rättskipning och myndighetsutöv- ning

Myndigheterna inom rättsväsendet har långtgå- ende befogenheter att fatta beslut och vidta åt- gärder som griper in i enskilda personers liv. Därför är det nödvändigt att beslut och åtgärder är korrekta och genomförs så att grundläggande fri- och rättigheter respekteras. Kraven på rätt- säkerhet innebär bl.a. att rättskipningen och myndighetsutövningen skall kännetecknas av förutsebarhet, proportionalitet och likabehand-

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

ling. Myndigheternas åtgärder skall vara konse- kventa och samtidigt ta hänsyn till de personer som berörs.

Arbetet skall bygga på kunskap

De verksamheter som rättsväsendet bedriver måste bygga på väl underbyggd kunskap. En grundläggande källa till sådan kunskap är det forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs vid universitet och högskolor och inom ramen för olika myndigheters verksamheter. Reger- ingen tar också initiativ till utvärderingar av re- former och till att det bedrivs forsknings- och utvecklingsarbete av olika slag inom och i an- slutning till rättsväsendet. Dessutom måste kun- skap från andra länder tillvaratas och omsättas i praktisk verksamhet. Myndigheterna inom rätts- väsendet ansvarar för att de egna verksamheterna bygger på bästa möjliga kunskap och för att de dokumenteras och bedöms utifrån hur väl de fungerar. Genom informations- och utbild- ningsinsatser kan den kunskap som byggs upp få genomslag i det strategiska beslutsfattandet och i den löpande verksamheten. För att detta skall fungera är det nödvändigt att myndigheterna vi- dareutvecklar sina system för att bygga upp kun- skap och omsätta den i praktisk verksamhet.

Målinriktning – renodling

De övergripande målen för verksamhetsområ- dena bryts i omgångar ner till att gälla olika delar av verksamheterna inom rättsväsendet. Genom att konsekvent styra verksamheterna mot de uppsatta målen, ökar förutsättningarna för att uppnå goda resultat och för att de resurser som ställs till förfogande används på bästa sätt. Detta innebär att kärnuppgifter identifieras och att verksamheterna koncentreras till att i första hand lösa dessa uppgifter. På detta sätt uppnås en högre grad av renodling, med tydligare roll- fördelning mellan olika aktörer, mer målinriktad verksamhet och bättre förutsättningar för effek- tiv resursanvändning. Med tydliga mål och ett målinriktat arbete ökar också möjligheterna att bedöma myndigheternas och verksamheternas resultat, vilket i sin tur skapar utgångspunkter för att utveckla dessa ytterligare.

Samarbete i rättskedjan och med andra aktörer

Myndigheterna i rättsväsendet bildar och binds samman av en rättskedja. Myndigheterna är in- bördes beroende av varandras verksamheter. I många fall går det att följa ett enskilt ärende ge- nom flera led i rättskedjan. För att de enskilda

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

och de sammanlagda resultaten skall bli så goda som möjligt, är det viktigt att var och en av myndigheterna ser sin roll i rättskedjan och på olika sätt underlättar övriga myndigheters insat- ser. Rättskedjeperspektivet skall få större ge- nomslag i rättsväsendet.

Många samhällssektorer måste engageras i ar- betet mot brottsligheten. Samarbetet med andra aktörer måste bedrivas på alla nivåer i rättsväsen- det, såväl lokalt och nationellt som internatio- nellt.

En förutsättning för att rättsväsendets myn- digheter skall samarbeta i rättskedjan och med andra aktörer är att det kan ske med bibehållet fokus på de mål som satts upp och med respekt för myndigheternas grundläggande uppdrag och rollfördelning.

Internationell samverkan

Behovet av rättsligt och kriminalpolitiskt samar- bete över gränserna ökar i takt med att de gräns- överskridande kontakterna blir allt mer inten- siva. Brottslighet med internationella förtecken, exempelvis narkotikabrottslighet, ekonomisk brottslighet och barnpornografi på Internet, finns i alla delar av samhället och ställer nya krav på internationellt samarbete för att förebygga och bekämpa brott och ge stöd till brottsoffer. Den fria rörligheten inom EU möjliggör än mer gränsöverskridande kontakter och ställer även rättsväsendets myndigheter inför nya utma- ningar. För att kunna lösa sina uppgifter och fortlöpande medverka till att utveckla och aktivt delta i gränsöverskridande arbete måste myndig- heterna delta i och dra fördelar av olika former av samarbete. Det gäller samarbete med myn- digheter i andra länder, samarbete mellan in- hemska myndigheter och samarbete mellan cen- tral och lokal nivå inom varje myndighetsstruk- tur. I ett sådant horisontellt och vertikalt samar- betssätt ligger att se till att kunskap om struktu- rerna och de vidare förutsättningarna för samar- bete får spridning. Därigenom kan myndighe- terna bidra till att förbättra de rättsliga funktio- nerna länder emellan.

Det finns ett ökande behov av insatser av EU:s medlemsstater i det internationella arbetet för att stärka rättsstaten i andra länder. Inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och sä- kerhetspolitik utvecklas en förmåga att med ci- vila medel delta i internationellt konfliktföre- byggande arbete och i krishantering. Ökade EU-

insatser utanför unionen kräver ett konsekvent regelverk samt tydlig styrning och finansiering.

Ett fungerande rättsväsende och ett välut- vecklat brottsförebyggande arbete är viktiga faktorer för byggande av rättsstater i tredje värl- den. Myndigheterna skall i sitt agerande upp- märksamma vad som sägs i riksdagens beslut i Gemensamt ansvar – Sveriges politik för global utveckling (prop. 2002/03:122).

Utveckling av kompetens och arbetsmiljö

Kompetent och motiverad personal är rättsvä- sendets viktigaste resurs. Rättsväsendet står in- för stora utmaningar. Samhällsutvecklingen in- nebär att myndigheterna måste bli effektivare för att kunna uppnå de uppsatta målen. För att klara detta måste rättsväsendet ha förmåga att rekry- tera och behålla skickliga medarbetare och kon- tinuerligt utveckla deras kompetens och motiva- tion. Detta ställer stora krav på möjligheter till fortbildning och attraktiva karriärvägar samt på ett ledarskap som kontinuerligt verkar för per- sonalens utveckling och trivsel.

De ökade kraven på effektivitet och högt re- sursutnyttjande får inte ske till priset av ökad ohälsa bland personalen. Ett gott hälsoläge och låga sjuktal är förutsättningar för att kunna be- driva verksamheterna på ett bra sätt. Därför måste myndigheterna säkerställa en god arbets- miljö, skydd mot hot och våld samt goda möj- ligheter att kombinera arbete och fritid. Detta kan bara ske genom att det finns utvecklade ru- tiner för kommunikation mellan personalen och ledningen, samt att man på ett tidigt stadium fö- rebygger och åtgärdar missförhållanden.

Jämställdhet samt etnisk och kulturell mångfald

Myndigheterna har ett långtgående ansvar för att se till att jämställdheten mellan kvinnor och män ökar. Det skall råda jämställdhet på arbetsplat- serna i rättsväsendet. En jämnare könsfördelning skall uppnås dels genom insatser vid nyrekryte- ring, dels vid rekrytering till olika nivåer inom myndigheterna. Alla verksamheter som rättsvä- sendet bedriver måste genomsyras av jämställd- hetsperspektivet. Kvinnor och män skall ha samma möjligheter till rättstrygghet och rättssä- kerhet vilket kräver insikt i och kunskap om de strukturer och normer som fortfarande särskiljer kvinnors och mäns levnadsvillkor. Jämställdhet skall beaktas då verksamheter förändras och även vara en självständig drivkraft till utveckling.

I det svenska samhället finns människor med olika etnisk och kulturell bakgrund. För att klara

sina uppgifter måste myndigheterna inom rätts- väsendet ha goda kunskaper om den etniska och kulturella mångfalden i samhället och vad detta innebär inom respektive verksamhetsområden. All diskriminering skall bekämpas, såväl på den egna arbetsplatsen som i mötet med människor som av olika anledningar kommer i kontakt med myndigheten. En viktig del av arbetet är att verka för etnisk mångfald bland personalen. Den etniska och kulturella mångfalden i samhället måste beaktas både i det dagliga arbetet och då verksamheter förändras.

4.4.2Verksamhetsområde 1 Brottsförebyggande arbete

Mål för verksamhetsområdet

Det bästa sättet att öka tryggheten för medbor- garna är att förhindra att brott begås. Målet för verksamhetsområdet Brottsförebyggande arbete är att brott skall förebyggas. Hela samhället har mycket att vinna på minskad brottslighet och ökad trygghet. Samhällets brottsförebyggande arbete är viktigt för att minska såväl antalet brottsoffer som antalet gärningsmän.

Verksamhetsområdet Brottsförebyggande ar- bete berör många politikområden och myndig- heter. Av rättsväsendets myndigheter verkar i huvudsak polisorganisationen, Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndigheten samt Brottsförebyg- gande rådet (BRÅ) inom verksamhetsområdet. Även kriminalvårdens återfallsförebyggande ar- bete spelar stor roll när det gäller att förebygga brott (se vidare avsnitt 4.4.5 Verksamhetsom- råde 4 Verkställighet av påföljd).

För att förstärka och utveckla det brottsföre- byggande arbetet presenterade regeringen 1996 det nationella brottsförebyggande programmet – Allas vårt ansvar. Med utgångspunkt från detta och med beaktande av erfarenheterna sedan dess anser regeringen att det brottsförebyggande ar- betet skall utgå från de perspektiv som presente- ras nedan.

Det brottsförebyggande arbetet är allas an- svar. Det skall vara en integrerad del av övriga politikområden. Det krävs samverkan och när- varo på alla nivåer. Arbetet skall bygga på kun- skap och ha ett långsiktigt perspektiv.

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Allas vårt ansvar

I ett öppet demokratiskt samhälle är det viktigt att människor känner sig trygga. Många brott drabbar människor i deras närmiljö och påverkar i hög grad deras livskvalitet och trygghet. Polisen är en nyckelaktör i det brottsförebyggande ar- betet genom sin specialkompetens i fråga om brottsföreteelser och praktiska brottsförebyg- gande åtgärder. Genom sin samverkan med en rad aktörer har polisen en central position i sam- hällets brottsförebyggande arbete.

Polisen kan dock inte ensam få bukt med brottsligheten. Ett framgångsrikt arbete för att minska brottsligheten och öka tryggheten kräver ett brett engagemang från medborgarna. Ju fler som är engagerade desto bättre. Då ökar också den informella sociala kontrollen – som är en viktig brottsförebyggande faktor – och trygg- heten förstärks. Arbetet för att minska brotts- ligheten och öka tryggheten är allas vårt ansvar.

En integrerad del av övriga politikområden

Brottsligheten är ett allvarligt samhällsproblem. Det är många faktorer som påverkar brottslig- heten. Därför måste insatserna mot brottslighe- ten innefatta åtgärder inom många politikområ- den. Detta är särskilt viktigt på det brottsföre- byggande området. För att minska brottslighe- ten och öka tryggheten krävs t.ex. samlade insat- ser mot missbruk av alkohol och narkotika, åt- gärder inom skola och socialtjänst, kontroll av penningflöden samt insatser inom bostads- och arbetsmarknadspolitikens område. Det är också viktigt att genom konsekvensanalyser se över åtgärder som vidtas inom alla politikområden så att inte nya tillfällen till brott skapas.

Storstadspolitik

En stor del av brotten begås i storstäderna. Kon- centrationen av människor, näringsliv och nöjen gör att brottsligheten ökar och tryggheten mins- kar. En viktig del av regeringens storstadspolitik

– med det övergripande målet att bryta segrega- tionen och öka tillväxten i utsatta områden – är den brottsförebyggande verksamheten.

Det är angeläget att rättsväsendets myndig- heter söker en bred samverkan med lokala före- trädare för att stärka det brottsförebyggande ar- betet, så som skett inom ramen för de lokala ut- vecklingsavtalen. Med en bred samverkan på lo-

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

kal nivå kan brottslighetens olika orsaker angri- pas på ett mer sammanhållet och effektivt sätt.

En del i detta arbete är de lokala utvecklings- avtalen. För att minska brottsligheten och öka tryggheten i de stadsdelar som omfattas av de lokala utvecklingsavtalen är det viktigt att det brottsförebyggande arbetet fortsätter att priori- teras, vilket BRÅ poängterar i den studie som genomfördes 2003 på uppdrag av regeringen. I det fortsatta lokala utvecklingsarbetet är det vik- tigt att införliva de framgångsrika brottsförebyg- gande insatserna inom ordinarie strukturer.

Glesbygd

Kännetecknande för glesbygdsproblematiken är de stora ytorna och avstånden. De långa avstån- den medför att det kan uppstå problem med po- lisiär närvaro och service.

Polisorganisationen har genomfört flera för- söksverksamheter för att komma till rätta med de polisiära problemen i glesbygden. Det är an- geläget att Rikspolisstyrelsen fortsätter att kon- tinuerligt pröva och utvärdera olika metoder för att öka den polisiära närvaron och servicen i glesbygden.

I sammanhanget kan också nämnas att rege- ringens satsning på 4 000 nya poliser under mandatperioden leder till en förstärkning och föryngring av polisen även i glesbygden.

Regeringen avser att återkomma i denna fråga.

Folkhälsoarbetet

Att förebygga brott är också en central del i samhällets arbete för folkhälsa. Risken ökar att människor känner sig otrygga om det begås brott i deras närmiljö. Det gäller inte bara för dem som utsätts för brott utan även för dem som upplever brottsligheten mer indirekt, t.ex. i form av skadegörelse eller klotter i sitt bostads- område.

Samverkan och närvaro på alla nivåer

Det brottsförebyggande perspektivet måste ge- nomsyra tänkandet och agerandet på alla nivåer; internationellt, nationellt, regionalt och lokalt. Det krävs ökad samverkan mellan aktörer som verkar på samma nivå och mellan olika nivåer.

Det lokala brottsförebyggande arbetet

Ett av de viktigaste och effektivaste sätten att bedriva brottsförebyggande arbete är på lokal nivå, av dem som bäst känner till problemen och

därmed har goda förutsättningar att hitta lös- ningar. Detta är också en av utgångspunkterna i regeringens program – Allas vårt ansvar. Det brottsförebyggande arbetet måste anpassas efter de lokala förutsättningarna i lokalsamhället. Vi har lyckats bra och kommit långt med detta ar- bete i Sverige. I dag finns det ett lokalt brottsfö- rebyggande råd eller liknande verksamhet i ca 80 % av landets kommuner och flera stadsdelar. Olika aktörer som polis, skola, socialtjänst och näringsliv samarbetar för att förebygga brott och öka tryggheten.

Regeringen fortsätter att satsa på det lokala brottsförebyggande arbetet. Sedan flera år för- delar BRÅ de av riksdagen särskilt anvisade medlen för detta ändamål. BRÅ har fått en nyck- elroll när det gäller att stödja de lokala brottsfö- rebyggande råden och deras verksamhet. Det fortsatta arbetet bör nu främst inriktas på att ut- veckla och fördjupa rådens verksamhet. Det är viktigt att de lokala brottsförebyggande råden kan få stöd och hjälp med kunskaps- och me- todutveckling i sitt fortsatta arbete. Polisen har en viktig roll i det arbetet genom att polismyn- digheterna deltar i nästan samtliga lokala brottsförebyggande råd.

En stor utmaning ligger i att integrera före- byggandet av återfall i det lokala brottsförebyg- gande arbetet. Det kan ske genom att samarbete etableras eller fördjupas mellan råden och lokala kriminalvårdsmyndigheter. Vidare finns det an- ledning att i ökad utsträckning uppmärksamma brottsofferperspektivet i det brottsförebyggande arbetet. Det finns också anledning att verka för att det brottsförebyggande arbetet inom ramen för de lokala utvecklingsavtalen i storstadsarbe- tet, införlivas med kommunens lokala brottsfö- rebyggande arbete.

För att resurserna skall utnyttjas effektivt är det också angeläget med samordning inom och mellan myndigheterna. Rikspolisstyrelsen bedri- ver med det syftet ett arbete under benämningen En nationell polis. Arbetet beskrivs närmare i av- snitt 4.5.7 Organisationsstyrning.

Vikten av samverkan mellan polisen och kri- minalvården när det gäller t.ex. underrättelse- verksamheten beskrivs i det följande.

Samverkan är centralt även i det brottsföre- byggande arbete som bedrivs mot ekonomisk brottslighet. Ekobrottsmyndigheten har ett väl utvecklat samarbete med andra myndigheter och organisationer, såväl nationellt som internatio- nellt.

Polisverksamhet i närpolisområden

Under de tio år som har gått sedan arbetet med närpolisreformen påbörjades har samhället ge- nomgått stora förändringar och vår kunskap om brottsbekämpning har förbättrats. Detta har betydelse för polisen som genom sina dagliga kontakter med dem som på olika sätt berörs av brottsligheten får en ansenlig och ständigt väx- ande kunskap om drivkrafterna bakom krimina- litet. Insikterna ökar också om vilka förebyg- gande åtgärder som ger bäst resultat. Det är vik- tigt att polisen tar tillvara den kunskapen och sprider erfarenheter och goda exempel till alla berörda delar av polisorganisationen.

Samhällsförändringar och nya erfarenheter gör att det inte är rimligt att tänka sig att närpo- lisen skall arbeta exakt som det var tänkt för tio år sedan. Men de bärande principerna gäller fortfarande. De innebär för det första att det bästa sättet att bekämpa brott är att förebygga dem. Därför har polismyndigheterna haft i upp- drag att utarbeta och dokumentera en brottsfö- rebyggande strategi. Strategin skall vara utgångs- punkt för den enskilda polismyndighetens hand- lingsplaner och användas i planeringen av den dagliga verksamheten.

Den andra principen för närpolisreformen är att allt polisarbete skall bygga på kunskap – på kartläggning, analys och uppföljning. Ett strate- giskt arbetssätt som bygger på kunskap innebär att tydliga mål för verksamheten ställs upp och dokumenteras, att arbetet följs upp och utvärde- ras och att verksamhetsresultatet jämförs med målen.

Den tredje principen är att närpolisen skall samverka med andra aktörer som berörs av eller kan påverka brottsligheten i lokalsamhället.

Den lokala polisen, närpolisen, är basen i all polisverksamhet. På de flesta håll bör därför när- polisen på sikt kunna omfatta all polisverksam- het som inte kräver speciell kompetens eller av andra skäl bör bedrivas centralt. Det är naturligt eftersom all polisverksamhet genererar viktig kunskap om brott och brottslingar som kan an- vändas för att förhindra brott. Ingripandeverk- samheten skall planeras så att den ingår som en resurs i det långsiktiga arbete som har formats utifrån de lokala behoven. Det finns annars en risk att den bedrivs isolerat från andra delar av polisarbetet, vilket minskar samordningsvins- terna och därmed leder till en försämrad brotts- bekämpning.

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Det är naturligtvis en central och strategisk fråga hur olika polisiära verksamheter organise- ras och samordnas. Vid verksamhetens plane- rande måste även hänsyn tas till lokala förhål- lande och behov.

Nytt system för radiokommunikation

Inom ramen för det brottsförebyggande arbetet ryms också polisens förmåga att säkerställa den allmänna ordningen. Ett viktigt verktyg i det ar- betet är en väl fungerade radiokommunikation.

Regeringen har givit Krisberedskapsmyndig- heten i uppdrag att införa, förvalta och utveckla ett gemensamt radiokommunikationssystem för skydd och säkerhet (RAKEL-systemet). Försva- rets Materielverk gavs i maj 2003 i uppdrag att upphandla systemet. Inom Regeringskansliet är det Försvarsdepartementet som har det samord- nande ansvaret för frågan om ett gemensamt ra- diokommunikationssystem för skydd och sä- kerhet.

Handlingsplan mot den ekonomiska brottsligheten

En framgångsrik ekobrottsbekämpning förut- sätter ett väl utvecklat förebyggande arbete. Det är angeläget att det brottsförebyggande arbetet inom ekobrottsområdet får genomslag redan i lagstiftningsprocessen. Det är också viktigt att det brottsförebyggande arbetet inriktas på fun- gerande och resurseffektiva insatser.

Regeringen har utarbetat en handlingsplan som omfattar åtgärder som regeringen genom- fört och planerar att genomföra för att förstärka samhällets skydd mot den ekonomiska brotts- ligheten (skr. 2003/04:178).

Centrala inslag i handlingsplanen är lagstift- ningsåtgärder, fortsatt myndighetsutveckling, skärpt kontroll och andra förebyggande åtgär- der, effektivare utredning och lagföring samt ett fördjupat nationellt och internationellt samar- bete.

Det internationella samarbetet

Brottsligheten har blivit allt mer gränsöverskri- dande och brottsbekämpande samverkan pågår inom FN, Europarådet och EU. Sverige är även involverat i det utvecklingssamarbete som pågår för att anpassa rättssystemen i de länder som nyligen anslutit sig till EU. Brottsförebyggande rådet (BRÅ) och Rikspolisstyrelsen har t.ex. medverkat i flera utvecklingsarbeten som avser det rättsliga området i EU:s kandidatländer.

Under Sveriges ordförandeskap i EU inrätta- des ett europeiskt nätverk för förebyggande av

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

brottslighet (EUCPN). Nätverket fungerar som	kotikabrottsligheten. Detta uppdrag redovisades
ett viktigt verktyg för att sprida kunskap och ut-	den 1 november 2003 (se vidare avsnitt 4.5.1
byta erfarenheter på det brottsförebyggande om-	Narkotika).
rådet inom EU. Sverige deltar aktivt i detta ar-	Genom projektet Plattformen	samarbetade
bete. Sedan juli 2003 är BRÅ nationell företrä-	Justitiedepartementet under 2002 med bl.a. när-
dare i nätverket. För närvarande pågår en utvär-	ingslivsorganisationer för att ge stöd till lokalt
dering av nätverket och dess verksamhet.	arbete för att förebygga s.k. mängdbrottslighet i
I modernt brottsförebyggande arbete bör in-	centrumområden. Erfarenheterna från projektet
ternationell samverkan vara väl utbyggd på alla	visar att det finns en vilja och beredskap inom
plan. Det är viktigt att rättsväsendets myndig-	näringslivet att medverka till att förebygga brott.
heter tar aktiv del i det internationella arbetet.	Samarbetet mellan näringslivet och BRÅ har ut-
Även på regional och lokal nivå bör man beakta	vecklats. På BRÅ:s webbplats finns numera en
det internationella perspektivet i sitt arbete.	särskild rubrik ”Fokus Näringsliv” som fokuse-
Samordning inom myndigheten är förstås viktig.	rar på näringslivets roll i det brottsförebyggande
För detta ändamål finns inom vissa myndigheter	arbetet. Att minska riskerna för att brott begås
nationella kontaktpunkter.	är ett gemensamt ansvar som delas av samhällets
	aktörer. Inom ramen för Plattformen har reger-
	ingen också tagit initiativ till ett projekt som
Kunskap och analys	riktar sig mot den s.k. bilbrottsligheten. BRÅ
	har fått i uppdrag att, i samverkan med Rikspo-
Brottsligheten förändras i takt med samhällets	lisstyrelsen, genomföra en nationell strategi för
utveckling. Kunskapen om brottsligheten och	att minska antalet brott som riktas mot bilar.
om vilka brottsförebyggande åtgärder som fun-	Strategin innebär att BRÅ under tre år skall
gerar behöver därför ständigt förnyas. Det krävs	genomföra konkreta åtgärder för att minska bil-
kunskap om brottsligheten och dess orsaker och	brottsligheten.
det behövs kunskap om hur brott kan förebyg-	Kriminalunderrättelsetjänsten
gas både på lång sikt och på kort sikt. Därför är
det viktigt med regelbunden uppföljning och ut-	Kriminalunderrättelsetjänsten har	en central
värdering av de insatser och åtgärder som vidtas.	funktion att fylla för att stödja polisens dagliga
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har en cen-	operativa verksamhet. Kompetensen att samla in,
tral roll på detta område och verkar för en kun-	strukturera, analysera och åskådliggöra ett stort
skapsbaserad kriminalpolitik. Myndigheten initi-	material är användbar i omfattande brottsutred-
erar och bedriver forskning och utveckling på	ningar samt inför och vid större händelser som
området. På regeringens uppdrag har en utredare	kräver polisiära insatser. Som exempel på det se-
sett över BRÅ och dess verksamhet. Utred-	nare kan nämnas kriminalunderrättelsetjänstens
ningen presenterade sitt betänkande (SOU	roll i den framgångsrika spaning som polisen har
2004:18) i februari 2004. Betänkandet bereds för	bedrivit under sommaren efter de personer som
närvarande inom Justitiedepartementet.	hade rymt från slutna anstalter och det nationellt
Som ett led i kvalitetssäkringen av polisens	och internationellt omfattande tillslaget mot in-
brottsförebyggande arbete har regeringen också	nehav av barnpornografibrott som ägde rum un-
givit BRÅ i uppdrag att, i samråd med Rikspolis-	der våren 2004.
styrelsen, göra en sammanställning av vilka poli-	Verksamheten kan emellertid inte begränsas
siära åtgärder mot olika typer av brott som	till ett direkt operativt stöd. Informationen som
forskning eller beprövad erfarenhet har visat	finns hos kriminalunderrättelsetjänsten skall tas
fungerar väl i Sverige och internationellt. Upp-	till vara tidigt som en del i planeringen av polis-
draget slutredovisades i mars 2004. Samman-	verksamheten. En av kriminalunderrättelse-
ställningen kommer att bli ett bidrag till reger-	tjänstens uppgifter är därför att tillhandahålla
ingens uppföljning av polisens verksamhet. (En	underlag för polismyndigheternas beslut på olika
beskrivning av utvecklingsarbetet för uppfölj-	nivåer om inriktning av verksamheten. Motsva-
ningens övriga delar finns i avsnittet 4.4.3 Verk-	rande behov finns naturligtvis såväl i ett natio-
samhetsområde 2 Utredning och lagföring.)	nellt som ett internationellt perspektiv.
BRÅ har också fått i uppdrag att utvärdera ef-	Kunskapsinhämtningen syftar i dessa sam-
fekterna av polisens arbete för att bekämpa nar-	manhang regelmässigt till att ge beslutsfattarna

ett kvalificerat underlag om brottslighetens om- fattning och karaktär och om aktuella hotbilder. Det kan också vara nödvändigt med en under- byggd beskrivning av tänkbara förhållanden framåt i tiden. Underlaget för sådana beslut är sällan bara rent polisiär information. Analysen bör därför utgå från de teorier och metoder som finns inom relevant forskning.

Det är således viktigt att polisen fortsätter ar- betet med att utveckla och sprida modellen med underrättelseledd polisverksamhet. Den bör an- vändas både mot mängdbrottsligheten och mot den grova och organiserade brottsligheten, såväl i ett brottsförebyggande som i ett repressivt syfte.

Det är också viktigt att andra myndigheter, t.ex. kriminalvården, får del av underrättelsein- formation som berör deras verksamhet och vida- reutvecklar sin förmåga att tillvarata sådan in- formation. Rikspolisstyrelsen och Kriminal- vårdsstyrelsen har intensifierat sitt samarbete på underrättelseområdet.

Genom en ändring i polisdatalagen (1998:622) har Ekobrottsmyndigheten sedan den 1 januari 2004 fått möjlighet att bedriva kriminalunder- rättelseverksamhet på samma sätt som inom po- lismyndigheterna. Den kriminalunderrättelse- tjänst som nu byggs upp inom Ekobrottsmyn- digheten skapar bättre möjligheter att i samver- kan med andra brottbekämpande myndigheter effektivt förebygga och bekämpa den organise- rade ekonomiska brottsligheten.

Självfallet skall polisen i den kriminalunder- rättelseverksamhet som bedrivs i polisorganisa- tionen kontinuerligt göra bedömningar av när den insamlade informationen har fått ett sådant innehåll att åklagare skall kopplas in. Frågan om åklagarnas medverkan på ett tidigt skede i poli- sens spanings- och underrättelseverksamhet när det gäller grov och organiserad brottslighet ut- reds av Beredningen för rättsväsendets utveck- ling, se avsnitt 4.4.3 Verksamhetsområde 2 Ut- redning och lagföring.

Ett effektivt nyttjande av den kunskap som finns inom polisorganisationerna förutsätter också en väl fungerande samordning, både inom landet och internationellt. För den nationella samordningen av bl.a. kriminalunderrättelse- tjänsten driver Rikspolisstyrelsen ett angeläget utvecklingsarbete under benämningen En natio- nell polis (se avsnitt 4.5.7 Organisationsstyr- ning). I det internationella sammanhanget är ut- bytet av information med Europol och inom

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

t.ex. Östersjösamarbetet av stor betydelse. Det finns idag flera internationella instrument med relevans för brottsbekämpning. Regeringen anser att det är viktigt att polismyndigheterna har god förmåga att använda dem.

Tidiga insatser

En av huvuduppgifterna för kriminalpolitiken är att förhindra att ungdomar hamnar i kriminalitet eller utsätts för brott. Barn och ungdomar är vår framtid och alla måste hjälpas åt att se till att de får en trygg uppväxt. Arbetet med att förebygga brott av och mot våra ungdomar måste engagera hela samhället och kräver samarbete över politik- och verksamhetsområdena. Åtgärder måste vidtas på ett tidigt stadium. Det krävs insatser för att stödja familjer med otillräckliga sociala och ekonomiska resurser och en bra skola för alla. Det är också viktigt med en ambitiös integ- rationspolitik, låg arbetslöshet bland ungdomar och att vidta åtgärder mot alkohol- och narkoti- kamissbruket. Samarbetet mellan alla inblandade myndigheter måste också fungera smidigt.

Rättsväsendet har ett stort ansvar för detta ar- bete. När ungdomar begår brott, måste samhäl- let reagera snabbt och tydligt med insatser för att minska riskerna för fortsatt brottslighet. Det ställer särskilda krav på hur påföljdssystemet för unga lagöverträdare skall vara utformat. Därför har regeringen tillsatt en utredning för att se över denna fråga. Utredningen skall presentera sitt förslag senast den 15 december 2004. Det är viktigt att påföljdssystemet för unga är tydligt och pedagogiskt så att ungdomar inte stöts bort och deras framtida möjligheter i samhället där- med försämras.

En annan angelägen lagstiftningsreform på detta område är medling med anledning av brott. Ungdomar som utsatts för brott behöver stöd och reaktionerna på ungdomar som begått brott behöver utvecklas. Regeringen verkar därför för att medling, där brottsoffer och gärningsman möts inför en opartisk medlare, skall spela en större roll när det gäller samhällets reaktion mot framför allt unga lagöverträdare. Det finns sedan juli 2002 en ramlag för medling som sker i kommunal eller statlig regi. Medlingen kan äga rum i alla stadier av rättsprocessen och är frivil- ligt. Syftet med medling är främst att gärnings- mannen skall få ökad insikt om brottet och dess konsekvenser och att brottsoffret ges möjlighet

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

att bearbeta sina upplevelser av brottet. Med- lingen kan också leda till någon form av avtal mellan parterna, som exempelvis reglerar ersätt- ning till brottsoffret.

Regeringens målsättning är att medling skall finnas i hela landet. På regeringens uppdrag ar- betar därför Brottsförebyggande rådet (BRÅ) för att stimulera medlingsverksamheten, dels genom ekonomiskt stöd, dels genom utbildning och metodutveckling.

Skadegörelse är en typ av brottslighet som ökat och som till stor del, i vart fall när det gäller klotterbrott, begås av ungdomar. Riksdagen har beslutat – i enlighet med regeringens förslag i propositionen (prop. 2002/03:138) Åtgärder mot klotter och annan skadegörelse – om skärp- ningar av den straffrättsliga lagstiftningen. Bland annat har straffmaximum för skadegörelse av normalgraden höjts till fängelse i ett år. Dess- utom har försök till skadegörelse straffbelagts. Skärpningarna trädde i kraft vid årsskiftet. För grov skadegörelse kan i dag fängelse i upp till fyra år dömas ut. Polisen ges också möjlighet till kroppsvisitering i brottsförebyggande syfte. På regeringens uppdrag har BRÅ inventerat de klotterförebyggande åtgärder som vidtagits i Sverige och analyserat de uppföljningar som gjorts av deras effekter (se vidare under avsnitt 4.5.1 Ungdomsbrottslighet).

Föräldrarna har förstås en viktig roll och kan behöva både stöd och utbildning för att hantera ett barn med problem under uppväxten. I de- cember 2004 skall Statens folkhälsoinstitut redo- visa ett regeringsuppdrag att samla in, analysera och sprida kunskap om hur föräldrastöd av olika slag kan utformas. Under 2003 presenterade BRÅ en idéskrift om föräldrastöd i teori och praktik, som främst vänder sig till lokala brotts- förebyggande aktörer och andra som arbetar med föräldrastödjande verksamhet.

Skolan är en viktig arena och har en central roll i arbetet med att skapa trygghet och före- bygga brottslighet. Genom en väl fungerande skolgång stärks individerna och grundläggs deras förmåga att skapa sig en yrkeskarriär och en me- ningsfull fritid. Frågor om vad som är rätt och fel och hur vi skall förhålla oss till varandra är centrala inslag i skolans värdegrundsarbete. Åt- gärder i skolan når också så gott som alla barn. Regeringen avser att ge BRÅ i uppdrag att, i samråd med Myndigheten för skolutveckling (MSU), ta fram ett handledningsmaterial om rätt och fel, etik och moral för lärare och elever i de

lägre årskurserna i skolan. I uppdraget bör också ingå att vidta åtgärder för att materialet skall få spridning och göras tillgängligt på bred front.

Det lokala brottsförebyggande arbetet är sär- skilt betydelsefullt när det handlar om barn och ungdomar. Ungdomar begår ofta brott där de bor och tillsammans med andra som bor i när- heten eller går i samma skola. Det är på lokal nivå man har möjlighet att tidigt se problem, att snabbt ingripa och därmed har de bästa chan- serna att förebygga att unga begår brott eller återfaller i brott. De flesta lokala brottsförebyg- gande råd ute i landets kommuner eller stadsde- lar vidtar åtgärder med inriktning på ungdomar.

4.4.3Verksamhetsområde 2 Utredning och lagföring

Mål för verksamhetsområdet

En hörnsten i kriminalpolitiken är att brott skall klaras upp. Målet för verksamhetsområdet Ut- redning och lagföring är att verksamheten skall bedrivas med högt ställda krav på rättssäkerhet och kvalitet och att fler brott skall leda till lagfö- ring.

Polisen och åklagarväsendet ansvarar tillsam- mans för merparten av verksamheten inom verk- samhetsområdet. Dessa myndigheter skall ha god kapacitet att utreda all slags brottslighet. Polisen bedriver spaning, utredning och förun- dersökningsledning när det gäller brott som hör under allmänt åtal. Åklagare är förundersök- ningsledare, beslutar i åtalsfrågor och processar i domstol. Ekobrottsmyndigheten har till uppgift att utreda och lagföra ekonomisk brottslighet, exempelvis skattebrott och brott enligt insider- strafflagen. Myndigheten har ett nationellt sam- ordningsansvar för bekämpningen av ekobrott. Andra aktörer inom verksamhetsområdet är Statens kriminaltekniska laboratorium, som bedriver kvalificerade kriminaltekniska under- sökningar, Rättsmedicinalverket som utför undersökningar i rättspsykiatri, rättsmedicin, rättskemi och rättsgenetik, samt kriminalvården som bedriver häktesverksamhet.

För att förbättra brottsutredningsverksam- heten är det angeläget att myndigheterna fördju- par sitt samarbete och oftare samordnar sina insatser på området. Det är viktigt att de samlade resurserna används på ett effektivt sätt.

Polisen och åklagarväsendet skall förbättra brottsutredningsverksamheten

Under de senaste åren har det skett en markant ökning av antalet anmälda våldsbrott och andra brottsärenden mot person. Bland dessa ärenden finns en stor del av de mest allvarliga och priori- terade brotten. Detta har medfört att en stor del av utredningsresurserna nu används till att ut- reda våldsbrottslighet.

År 2003 personuppklarades 15 % av alla brott. Den s.k. tekniska uppklaringen, där brottet anses uppklarat utan att en gärningsman är bunden till gärningen, var 14 %. Det kan handla om att den anmälda gärningen inte har varit brottslig eller att gärningsmannen inte varit straffmyndig m.m.

Polisen

Utvecklingen av närpolisorganisationen mot större närpolisområden fortsätter för att skapa bättre förutsättningar att bedriva ett effektivt, problemorienterat polisarbete mot konkreta problembilder. Verksamheten i närpolisområ- dena förknippades inledningsvis tydligt med po- lisens brottsförebyggande arbete men har också en viktig funktion för den utredande verksam- heten.

Den underrättelseledda polisverksamheten, som är ett konkret utryck för det problemori- enterade arbetssättet, har fått genomslag i det dagliga polisarbetet. Utvecklingen av kriminal- underrättelseverksamheten har gett polisen bättre möjligheter att förebygga och klara upp brott.

För att polis och åklagare skall kunna möta det växande hotet från den grova organiserade brottsligheten och de krav på effektiva arbets- metoder som följer av den pågående internatio- naliseringen av det brottsbekämpande arbetet är det angeläget att svenska poliser och åklagare kan använda arbetsmetoder som är jämförbara med andra länders och som förutsätts i det in- ternationella samarbetet. För att förbättra effek- tiviteten i polisens arbetsmetoder och samtidigt stärka rättssäkerheten har Beredningen för rätts- väsendets utveckling (BRU) bl.a. föreslagit att vissa av polisens arbetsmetoder skall ges ut- trycklig lagreglering (SOU 2003:74). Förslagen har remissbehandlats och bereds nu inom Justi- tiedepartementet.

Polisen måste också ha stöd i lagen för att på ett effektivt sätt kunna använda modern teknik i sitt utredningsarbete. En särskild utredare för-

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

ordnades därför hösten 2003 för att biträda Ju- stitiedepartementet med en översyn av vissa frågor avseende DNA-teknikens användning i brottsbekämpningen (Ds 2004:35). Utredaren föreslår bl.a. att fler brott skall kunna leda till re- gistrering i polisens DNA-register. Förslagen har remitterats. Förbättrade möjligheter att an- vända DNA-tekniken i det brottsutredande ar- betet kommer på sikt att innebära att fler brott går att klara upp och att utredningstiderna för- kortas.

Regeringen har dessutom givit BRU i uppdrag att göra en översyn av det regelverk som styr de brottsbekämpande myndigheternas möjlighet att få tillgång till innehållet i och uppgifter om elektronisk kommunikation (dir. 2003:145).

BRU har också föreslagit andra åtgärder för att förbättra polisens möjligheter att klara upp brott (SOU 2002:44, SOU 2003:74 samt SOU 2003:114). Dessa förslag bereds för närvarande inom Justitiedepartementet.

En effektiv rättskipning kräver dessutom att vittnen och andra bevispersoner deltar i brotts- utredningar och domstolsförhandlingar. Person- säkerhetsutredningen har därför föreslagit att det skall införas ett nationellt program om per- sonsäkerhet (SOU 2004:1). Betänkandet bereds för närvarande inom Justitiedepartementet.

Förbättrade förstahandsåtgärder – t.ex. förhör i omedelbar anslutning till brottstillfället, ut- veckling av polisens tekniska brottsplatsunder- sökningar och förbättrad dokumentation leder till bättre kvalitet i brottsutredningarna genom hela rättskedjan. En förutsättning är också att det finns personal med rätt kompetens i tjänst när brotten begås. Inom polisen utvecklas kon- tinuerligt arbetet med att anpassa arbetstiderna efter verksamhetens behov. Vid i stort sett samtliga polismyndigheter finns utredningsjou- rer med personal som har särskild utrednings- kompetens även under helger och kvällar. Detta förfarande har inneburit snabbare handläggning och bättre rättssäkerhet genom att de inblandade har fått lämna sina redogörelser i nära anslutning till brottstillfället. Regeringens ambition är att utvecklingen skall fortsätta.

Statens kriminaltekniska laboratorium

Teknisk bevisning har blivit allt viktigare i brottsutredningarna vilket kan avläsas bl.a. i den sedan många år ständigt ökande efterfrågan på kriminaltekniska undersökningar från Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL). Den här

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

utvecklingen kommer av allt att döma att bestå och till och med öka i takt med att kriminaliteten blir alltmer komplex och benägenheten att er- känna brott minskar samt att andra utrednings- åtgärder i många fall inte räcker till. Framgång när det gäller att bekämpa mängdbrottsligheten är i mycket beroende av att de kriminaltekniska insatserna ökar.

Mot den här bakgrunden är de kvalificerade kriminaltekniska undersökningar som utförs vid SKL av stor betydelse för den brottsutredande verksamheten. Det är viktigt att verksamheten vid SKL både kvantitativt och kvalitativt kan hålla jämna steg med den ökande efterfrågan på undersökningar. Det är i sammanhanget angelä- get att laboratoriet fortsätter att stärka sin kom- petens och att utveckla mer effektiva och säkra metoder och tekniker för verksamheten, inte minst när det gäller sådana områden som DNA, IT-forensisk verksamhet och miljöbrott. Det är i sammanhanget också betydelsefullt att SKL fortsätter att utveckla samarbetet med andra myndigheter inom rättsväsendet, se nedan av- snittet om Rättsmedicinalverkets utrednings- verksamhet.

Åklagarorganisationen

Åklagarorganisationen har sedan åklagarrefor- men 1996 fortsatt att utveckla och förstärka sin verksamhet. Det arbetet bedrivs mot bakgrund av att förutsättningarna för åklagarverksamheten har förändrats i flera avseenden. Antalet in- komna ärenden till åklagarorganisationen har ökat samtidigt som nya former av kriminalitet har vuxit fram. En allt större del av åklagarnas arbete avser bekämpning av grov och komplice- rad brottslighet. För att effektivisera bekämp- ningen av sådan brottslighet finns specialiståkla- gare och vid Åklagarmyndigheten i Stockholm har en särskild organisation och specialisering för nationell korruptionsbekämpning inrättats. Även Ekobrottsmyndigheten handlägger ären- den rörande korruption i vissa fall. Vid bekämp- ning av grov och komplicerad brottslighet kan det enligt Riksåklagaren finnas skäl för åklagare att i ett så tidigt skede som möjligt delta i poli- sens brottsbekämpning. En sådan utveckling le- der till att de tillgängliga utredningsresurserna kan disponeras på ett bättre sätt samtidigt som samspelet mellan de operativa insatserna och den juridiska kompetensen fördjupas. Ett sådant arbetssätt innebär att åklagare i ett tidigt skede snabbt kan fatta sådana beslut som kräver åkla-

garkompetens. Regeringen har gett Beredningen för rättsväsendets utveckling i uppdrag att utreda lednings- och styrningsfrågor i brottsutred- ningsverksamheten samt om det kan finnas be- hov av åklagarkompetens vid polisens spanings- och kriminalunderrättelseverksamhet (se nedan avsnittet om polisens och åklagarnas roller i brottsutredningsverksamheten). Här skall också nämnas att Ekobrottsmyndigheten sedan den 1 januari 2004 har fått möjlighet att bedriva kri- minalunderrättelseverksamhet på samma sätt som polisen (se avsnitt 4.4.2).

Den organiserade gränsöverskridande brotts- ligheten har också ökat i omfattning vilket inne- bär att brottsutredningarna har blivit mera kom- plicerade. Åklagare deltar också i allt större ut- sträckning i internationell åklagarverksamhet, såväl i enskilda brottsutredningar som när det gäller t.ex. samarbete inom Eurojust eller det Eu- ropeiska rättsliga nätverket.

Mot bakgrund av de nu nämnda och flera andra nya förutsättningar för åklagarverksam- heten under senare år har Riksåklagaren efter uppdrag av regeringen överlämnat en rapport med förslag till en förändrad åklagarorganisation. I rapporten föreslås att de nuvarande åklagar- myndigheterna, med undantag för Ekobrotts- myndigheten, slås samman till en myndighet (Riksåklagarens rapport Organisation för en ef- fektiv och hög lagföring, mars 2004). Rapporten är remissbehandlad och bereds i Justitiedeparte- mentet.

Den av Riksåklagaren föreslagna förändringen av åklagarorganisationen syftar bl.a. till att för- stärka den lokala operativa verksamheten, minska de administrativa kostnaderna för orga- nisationen samt förbättra verksamheten för rättslig utveckling och uppföljning. Enligt Riks- åklagarens förslag skall den centrala ledningen svara för övergripande strategisk ledning och policy samt verksamhetsledning. Samtliga åkla- garkammare föreslås få ett heltäckande ansvar direkt under den centrala myndighetsledningen för all åklagarverksamhet inom sitt område. För att förstärka och förbättra verksamheten för rättslig utveckling, uppföljning och stödet till den operativa nivån föreslås att det inrättas s.k. nationella utvecklingscentra.

Regeringen anser att Riksåklagarens genom- förda översyn av åklagarorganisationen är ett viktigt led i arbetet med att skapa en mera flexi- bel och i andra avseenden förbättrad åklagar- verksamhet. Att samla verksamheten inom en

myndighet är ett sätt att bättre nyttja de till- gängliga resurserna. För att genomföra organisa- tionsförändringen avser regeringen att senare i höst överlämna en proposition till riksdagen.

Ekobrottsmyndigheten

Regeringen prioriterar sedan åtskilliga år be- kämpningen av ekonomisk brottslighet. Eko- brottsmyndigheten har ett nationellt samord- ningsansvar för ekobrottsbekämpningen som inte sällan anknyter till annan grov och kompli- cerad brottslighet såsom organiserad brottslighet och korruption. Det är angeläget att myndighe- ten med kraft fortsätter att vidareutveckla sin kapacitet och effektivitet för att i samverkan med rättsväsendets andra myndigheter och öv- riga aktörer ytterligare intensifiera bekämp- ningen av den grova brottsligheten. Inom Eko- brottsmyndigheten har ett utvecklingsarbete på- börjats som främst tar sikte på myndighetens in- riktning, prioritering, ansvarsområde och per- sonalförsörjning. Denna utveckling kan inte åstadkommas enbart inom Ekobrottsmyndig- hetens mandat. Regeringen anser att det finns skäl att i god tid före mandatperiodens slut initi- era en översyn av Ekobrottsmyndighetens verk- samhet.

Polisens och åklagarnas roller i brottsutrednings- verksamheten

Regeringen har i flera år understrukit vikten av att polisens och åklagarnas roller och funktioner i brottsutredningsverksamheten vidareutvecklas. För att skapa bättre förutsättningar för åklagarna att vara framträdande och aktiva som förunder- sökningsledare i kvalificerade brottsutredningar är det angeläget att polisen betydligt oftare än idag är förundersökningsledare i ärenden som gäller brott av mindre allvarligt slag.

Flera åtgärder i syfte att vidareutveckla den polisiära förundersökningsledningen har också redan genomförts. Polisen har bl.a. anordnat ett flertal lokala och centrala utbildningar för de po- liser som skall vara förundersökningsledare. Det har medfört att det har skapats bättre förutsätt- ningar för en kvalificerad förundersökningsled- ning hos polisen. Inom åklagarväsendet har det genomförts satsningar på specialiståklagare för förundersökningsledning inom främst svårut- redda brottsområden. Regeringen konstaterar dock att myndigheternas insatser hittills inte har

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

lett till några större förändringar i uppgifts- och ansvarsfördelningen mellan dem.

För den fortsatta utvecklingen har regeringen i november 2003 gett Beredningen för rätts- väsendets utveckling i uppdrag att utreda hur den framtida uppgifts- och ansvarsfördelningen bör vara mellan polis och åklagare när det gäller att utreda och lagföra brott (dir. 2003:145). Några centrala frågor som beredningen skall överväga är om det kan finnas skäl att förändra det nuvarande sättet att leda och styra över tillgängliga utredningsresurser samt formerna för operativ samverkan i brottsutredningsverk- samheten. Beredningen skall redovisa uppdraget senast den 31 december 2005.

Rättsmedicinalverkets utredningsverksamhet

En viktig del i den utredande verksamheten är de utredningar och undersökningar som sakkun- niga inom olika områden utför. Rättsmedicinal- verkets huvuduppgift är att tillhandahålla sak- kunnigutlåtanden på begäran av rättsväsendets myndigheter.

När det gäller den brottsutredande verksam- heten genomför Rättsmedicinalverket utred- ningar och undersökningar dels inom det rätts- medicinska, dels inom det rättskemiska området. Verkets utredningar utgör ett betydelsefullt un- derlag för de bedömningar som polis, åklagare och domstolar har att göra. En förutsättning för en effektiv brottsbekämpning är att Rättsmedi- cinalverket kan tillhandahålla utredningar av hög kvalitet inom rimliga tider.

Efterfrågan på Rättsmedicinalverkets utred- ningar har ökat kraftigt de senaste åren. Detta ställer krav på en hög effektivitet inom verksam- heten samtidigt som kvaliteten måste upprätt- hållas. Det är i detta sammanhang viktigt att ut- vecklingen av nya metoder och tekniker i verk- samheten fortsätter. Det är också angeläget att berörda myndigheter fördjupar sitt samarbete för att underlätta ärendehanteringen inom rätts- väsendet.

Som ett led i att garantera att kvaliteten är god på de undersökningar och utlåtanden som till- handahålls inom den rättsmedicinska verksam- heten, kommer regeringen att under hösten presentera ett förslag till en ny ordning för ut- färdande av rättsintyg.

Det är angeläget att samtliga myndigheter be- driver sin verksamhet så kostnadseffektivt som

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

möjligt. Mot den bakgrunden har Rikspolissty- relsen – såsom chefsmyndighet för Statens kri- minaltekniska laboratorium – och Rättsmedici- nalverket fått i uppdrag att dels utreda vilka möjligheter till samverkan som finns i den verk- samhet som bedrivs inom Rättsmedicinalverket och Statens kriminaltekniska laboratorium, dels vidta åtgärder för att åstadkomma samverkan på de områden där sådan befinns möjlig (Ju2003/9607/Å och Ju2003/9598/PO). Rätts- medicinalverket har vidare tecknat ett hyresavtal avseende nya lokaler i Linköping. Verkets tre avdelningar inom rättsmedicin, rättskemi och rättsgenetik skall samlokaliseras i nya lokaler i anslutning till Statens kriminaltekniska laborato- rium. Detta skapar enligt regeringen goda förut- sättningar för samverkan mellan de båda myndigheterna.

Fortsatt utveckling

För att långsiktigt förstärka de samlade resur- serna inom verksamhetsområdet pågår ett om- fattande reformarbete. De reformer och föränd- ringar som pågår kommer att skapa goda förut- sättningar för att myndigheterna skall kunna åstadkomma en väl fungerande brottsutredande verksamhet och tillsyn.

Under senare år har bl.a. Justitieombudsman- nen pekat på brister och oklarheter i brottsut- redningssystemet. Kritiken avser långa hand- läggningstider och oklarheter i ansvarsfördel- ningen mellan polis och åklagare samt tillsynen över polis och åklagare.

Kommittén om tillsyn över polis och åklagare konstaterade i sitt betänkande Förstärkt gransk- ning av polis och åklagare (SOU 2003:41) att tillsynen över polis- och åklagarväsendet behöver förtydligas och förbättras, bl.a. avseende infor- mationsspridning och när det gäller de åtgärder som vidtas p.g.a. upptäckta fel och brister. Enligt kommittén kan emellertid erforderliga åtgärder ske inom ramen för nuvarande organisation och det skall således inte inrättas något fristående tillsynsorgan. Internutredningsförfarandet an- gavs inte uppvisa några brister. Då allmänhetens förtroende utgör den centrala frågan ansåg kommittén dock att nuvarande system bör för- bättras, bl.a. genom ökad insyn i utredningarna för utomstående och förbättrad informations- spridning. Utredningen ansåg inte heller i denna del att det skall inrättas något fristående organ.

Ett antal remissinstanser, däribland Justitieom- budsmannen, har varit starkt kritiska mot försla- gen. Mot bl.a. denna bakgrund avser regeringen att tillsätta en utredning hösten 2004 med upp- drag att lämna förslag till ett fristående organ för utredning av brottsanmälningar och klagomål mot anställda inom polis- och åklagarväsendena.

För att komma till rätta med de problem som finns avseende polisens brottsutredande verk- samhet har Rikspolisstyrelsen genomfört pro- jektet Polisens nationella utredningskoncept. Syftet med projektet är att varaktigt effektivisera utredningsverksamheten genom att i nära sam- verkan med Rikspolisstyrelsen, de lokala polis- myndigheterna och Riksåklagaren skapa ett helhetskoncept för den utredande verksamheten. Målsättningen är att effektivisera verksamheten inom befintliga resurser.

Enligt regeringens uppfattning är det bra att arbetet med att utveckla utredningsverksamhe- ten bedrivs med ett helhetskoncept över myn- dighetsgränser och på lokal och central nivå. På så vis kommer kvaliteten i utredningsarbetet långsiktigt att förbättras genom hela rättskedjan.

Regeringen bedömer att förekomsten av hot och våld mot de demokratiska institutionerna och dess företrädare i stat, kommun och lands- ting utgör ett allvarligt hot mot demokratin. Re- geringen har därför i juli 2004 tillsatt en parla- mentarisk kommitté (dir. 2004:102) med upp- drag att motverka och förebygga hot och våld mot förtroendevalda.

Brottstyper som särskilt bör uppmärksammas

Regeringen anser att vissa brottstyper på grund av sin karaktär skall uppmärksammas särskilt av polisen och åklagarväsendet.

Polisen och åklagarväsendet vidareutvecklar sedan åtskilliga år särskilt sin förmåga att be- kämpa vålds- och narkotikabrottslighet samt brott med rasistiska eller främlingsfientliga in- slag, ekonomisk brottslighet samt brott mot miljön. Det arbetet skall fortsätta med oför- minskad kraft. Hur polisens och åklagarväsen- dets resurser närmare skall fördelas mellan olika brottstyper bör i huvudsak bestämmas på lokal nivå, utifrån den problembild som finns och de förutsättningar som i övrigt råder. Det gäller också för annan polisverksamhet än den brotts- utredande.

En viktig fråga för regeringen är att minska risken för att människor utsätts för våldsbrott. Särskilt gäller det våld mot utsatta grupper. Därför skall våldsbrott mot kvinnor och barn uppmärksammas särskilt av myndigheterna. Det är också viktigt att rättsväsendet med kraft för- hindrar brott mot gamla människor som på grund av hög ålder eller sjukdom utgör en utsatt grupp.

En av de viktigaste kriminalpolitiska frågorna är att förhindra nyrekrytering av kriminella. Kriminellt belastade vuxna har ofta börjat sin kriminella bana i ungdomsåren. Unga som har hamnat i ett kriminellt och destruktivt beteende måste få möjlighet att bryta sitt beteende. Därför skall myndigheterna särskilt uppmärksamma ungdomsbrottsligheten.

Regeringen ser allvarligt på att många unga prövar narkotika. Narkotika är en starkt bidra- gande orsak till brottslighet och otrygghet i samhället och av den anledningen skall narkoti- kabrottsligheten uppmärksammas särskilt av myndigheterna.

Regeringen ser också allvarligt på den ekono- miska brottsligheten som utgör hot mot sam- hällsekonomin, mot näringslivet och mot till- växten. För att klara en omställning till ett eko- logiskt hållbart samhälle är det viktigt att regel- verket på miljöområdet upprätthålls. Ett väl fun- gerande arbete mot miljöbrott är därför enligt regeringens mening av stor betydelse.

Det är grundläggande för ett demokratiskt samhälle att motverka främlingsfientlighet och annan negativ särbehandling av utsatta grupper. Regeringen anser därför att bekämpningen av brottslighet med rasistiska, främlingsfientliga, antisemitiska eller homofobiska inslag samt olaga diskriminering skall uppmärksammas sär- skilt av polisen och åklagarväsendet.

Internationell verksamhet

Bekämpningen av den grova och gränsöverskri- dande brottsligheten har blivit en allt viktigare och större uppgift för rättsväsendets myndighe- ter. Det är enligt regeringens mening därför också av grundläggande betydelse att kunskap om de internationella rättsinstrumenten och de närmare förutsättningarna för internationellt samarbete kommer alla som har behov av sådan kunskap till del. Detsamma gäller kunskap om såväl de fördelar för utredningsverksamheten, i

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

form av bl.a. ökad tillgång till information och fler personliga kontakter, som därpå följande lagföring som samarbete över gränserna kan leda till och som utgör grundläggande betingelser för framgångsrik brottsbekämpning.

Mest betydelsefullt är arbetet inom EU. Inom EU finns för ändamålet beslutade samverkans- former, främst Europol, Eurojust, det Europe- iska rättsliga nätverket (EJN) samt Schengen. Samarbete sker också inom ramen för det regel- verk som styr verksamheten vid Interpol. Därtill kommer det gränsöverskridande regionala sam- arbetet, exempelvis inom Aktionsgruppen mot organiserad brottslighet i Östersjöområdet och dess operativa kommitté och med de övriga nordiska länderna. Samarbete förekommer också i form av direktkontakter mellan svenska och utländska brottsbekämpande myndigheter.

Eftersom brottsligheten i Sverige i stor och ökande utsträckning har internationell anknyt- ning ställs också större och ökande krav på ut- redningsverksamheten. Detta gäller inte bara för polisens och åklagarväsendets vidkommande utan för alla brottsbekämpande myndigheter på såväl central som lokal nivå. Enligt regeringens uppfattning torde utbildningsbehovet omfatta fler tjänstemän inom verksamhetsområdet än hittillsvarande bedömningar från myndigheter- nas sida. Regeringen avser att ta upp frågan i sär- skild ordning.

Åklagarorganisationen och Ekobrottsmyn- digheten bedriver internationellt samarbete på såväl central som lokal nivå och har under senare år vidareutvecklat åklagarverksamheten för att ännu bättre kunna bekämpa den grova, gräns- överskridande brottsligheten. Inom åklagarorga- nisationen sker arbetet på lokal nivå vid de inter- nationella åklagarkamrarna. Här arbetar specia- liståklagare med kvalificerad kompetens och er- farenhet på området. Arbetsuppgifterna på dessa åklagarkammare avser bekämpning av organise- rad brottslighet med internationell anknytning. Vid Ekobrottsmyndigheten integreras de inter- nationella frågorna i den operativa verksamhe- ten. Utredningar om ekonomisk brottslighet kräver i många fall samverkan över nationsgrän- ser.

Av Sveriges tio kontaktpunkter i EJN är nio placerade inom åklagarväsendet. Två personer finns vid Riksåklagarens kansli, en vid var och en av de internationella åklagarkamrarna och en vid Ekobrottsmyndigheten. Åklagarna vid de inter- nationella kamrarna samt vid Ekobrottsmyndig-

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

heten har också ett nära samarbete med Euro- just. Eurojust ger goda förutsättningar för ett effektivt samarbete i åklagarledda förundersök- ningar. Under 2003 har Riksåklagaren utsett en åklagare vid varje internationell åklagarkammare som nationell kontaktpunkt för Eurojust – samma åklagare som är svenska kontaktpunkter för EJN. Genom beslutet har de olika funktio- nerna EJN och Eurojust samordnats. Regeringen anser att det är angeläget att åklagarsamarbetet Eurojust utvecklas för att ytterligare kunna för- stärka den operativa brottsutredningsverksam- heten som åklagare och poliser ansvarar för i re- spektive medlemsland i EU. Eurojust bör vara ett samarbetsorgan som regelmässigt tas i an- språk av nationella brottsbekämpande myndig- heter för att driva brottsutredningar om organi- serad gränsöverskridande brottslighet framåt. På så sätt kan man ytterligare höja kvaliteten och effektiviteten i sådana utredningar.

4.4.4Verksamhetsområde 3 Dömande verksamhet

Mål för verksamhetsområdet

För att förtroendet för rättsstaten skall upprätt- hållas krävs väl fungerande domstolar. Målet för verksamhetsområdet är att mål och ärenden skall handläggas på ett rättssäkert och effektivt sätt. Detta innebär att handläggningen skall vara kor- rekt, snabb och genomföras utan onödiga re- sursinsatser. Det är angeläget att generellt minska omloppstiderna för samtliga målkatego- rier. Målbalanserna och målbalansernas ålders- struktur skall förbättras och på sikt återspegla omloppstiderna. Domstolsverket skall skapa förutsättningar för domstolarna att uppfylla målet för verksamhetsområdet bl.a. genom en effektiv och ändamålsenlig resursfördelning.

Inom verksamhetsområdet Dömande verk- samhet verkar de allmänna domstolarna, de all- männa förvaltningsdomstolarna, hyres- och ar- rendenämnderna, Rättshjälpsmyndigheten, Rättshjälpsnämnden samt Domstolsverket. Domstolsverket är central förvaltningsmyndig- het för samtliga myndigheter inom domstolsvä- sendet.

Ett omfattande reformarbete

En omfattande reformering av domstolsväsendet pågår sedan några år. Det övergripande syftet med reformarbetet är att säkerställa att mål och ärenden avgörs med högt ställda krav på rättssä- kerhet och effektivitet. Verksamheten skall i möjligaste mån renodlas till dömande verksam- het. Förutsättningarna för allmänheten att få tvister och andra rättsliga angelägenheter prö- vade skall, med utgångspunkt i rättssäkerhet och effektivitet, vara lika över hela landet. Tyngd- punkten i den dömande verksamheten skall ligga i första instans, vilket förutsätter tillräckligt stora domstolar som kan möta krav på stabilitet och flexibilitet. Domstolarna skall ha en funktionell geografisk spridning i förhållande till allmänhe- ten, myndigheterna och näringslivet. Domsto- larna skall vara moderna och attraktiva arbets- platser. Arbetet skall organiseras så att utrymme ges för specialisering och delegering. Därmed ges också domstolsväsendet bättre förutsättningar att attrahera och bibehålla kvalificerad personal inom alla personalkategorier. Riksdagen har ställt sig bakom dessa utgångspunkter för re- formarbetet.

Reformarbetet kan delas upp i fyra huvudom- råden.

•Förändringar av den yttre organisationen.

•Förändringar av den inre organisationen.

•Renodling av verksamheten.

•Förbättringar av det processuella regelver- ket.

För att reformarbetet skall kunna utveckla och effektivisera domstolsväsendet på ett ända- målsenligt sätt behövs samordnade satsningar inom de fyra huvudområdena.

Förändringar av den yttre organisationen

Förändringarna av den yttre organisationen är främst inriktade på domstolarnas och övriga myndigheters storlek och geografiska placering men också på samverkan mellan domstolar och mellan domstolar och andra myndigheter.

Domstolarna

ningar för återkommande kompetensutveckling, öka möjligheterna till specialisering samt för- bättra den geografiska samordningen med rätts- väsendets övriga myndigheter. Riksdagen har ställt sig bakom denna målsättning.

Sedan 1999 har ett flertal tingsrätter berörts av organisationsförändringar. Genomförda föränd- ringar har utvärderats med gott resultat. En närmare beskrivning av utvärderingen och regeringens slutsatser med anledning av denna redovisades i en särskild skrivelse som lämnades till riksdagen i maj 2003 (skr. 2002/03:126). I skrivelsen Reformeringen av tingsrättsorganisa- tionen fortsätter (skr. 2003/04:153) redovisas regeringens bedömning vad gäller förändringar av tingsrättsorganisationen i Örebro, Gävleborgs och delar av Västra Götalands län. I avsnitt 4.7, anslag 4:5 Domstolsväsendet m.m., behandlas ytterligare förändringar av tingsrättsorganisatio- nen.

Ett annat sätt att stärka domstolsorganisatio- nen som visat sig fungera väl är att mindre tings- rätter och länsrätter samverkar. Den samverkan som nu bedrivs i ett antal domstolar innebär att domstolarna har gemensam chef och i övrigt samverkar i administrativa frågor. Det är reger- ingens avsikt att fler tingsrätter och länsrätter där det bedöms lämpligt skall samverka på detta sätt.

Inom det industriella rättsskyddet är splitt- ringen av tillgängliga resurser på olika domstolar och den långsiktiga trenden av minskad måltill- strömning till Patentbesvärsrätten problematisk. En samlad domstolsorganisation för immaterial- rätten bör därför skapas. Handläggningen av immaterialrättsliga mål i första instans bör kon- centreras till en tingsrätt i Stockholmsområdet. Patentbesvärsrätten bör upphöra och dess upp- gifter föras till Svea hovrätt. Dessa och ytterli- gare frågor kommer att övervägas i en departe- mentspromemoria som är planerad till senare delen av 2004.

Hyres- och arrendenämnderna

Den administrativa och judiciella bärkraften hos de mindre hyres- och arrendenämnderna behö- ver stärkas. Regeringen behandlar i avsnitt 4.7 förslag till förändringar av organisationen av de mindre hyres- och arrendenämnderna.

Regeringen kommer under 2004 även att pre- sentera ett förslag till ett effektivare förfarande vid hyres- och arrendenämnderna.

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Rättshjälpsmyndigheten och Rättshjälpsnämnden

Efter beslut av regeringen har Rättshjälps- myndigheten och Rättshjälpsnämnden om- organiserats från och med den 1 mars 2004. Omorganisationen innebär att Rättshjälps- myndigheten och Rättshjälpsnämnden kvarstår som självständiga myndigheter men knyts ad- ministrativt till Sundsvalls tingsrätt respektive Hovrätten för Nedre Norrland. Av slutrappor- terna över omorganiseringsarbetet framgår att förändringarna genomförts på ett effektivt sätt och att de kommer att innebära vissa kostnads- besparingar.

Förändringar av den inre organisationen

Det är en viktig del i ett väl fungerande dom- stolsväsende att handläggningen av mål och ärenden inte onödigt uppehålls utan kan beredas och avgöras i den takt de kommer in. Det är i det sammanhanget viktigt att arbetsuppgifterna och arbetsmomenten fördelas på bästa sätt mellan de olika personalkategorierna inom domstolsväsen- det. En väl fungerande domstolsverksamhet förutsätter en professionell och effektiv intern administrativ styrning.

Beredningsorganisationen

Domstolarna ges allt större frihet att avgöra hur det inre arbetet i domstolen skall organiseras. En utgångspunkt är att dömande verksamhet hu- vudsakligen skall utföras av domare och att hu- vuddelen av arbetet med att bereda mål och ärenden bör skötas av andra anställda. Bered- ningsåtgärder av särskilt kvalificerat slag bör dock även i fortsättningen utföras av domare.

Domstolsverket verkar aktivt för att förstärka beredningsorganisationen vid domstolarna. Härigenom kan domarna ägna mer tid till att av- göra mål och ärenden.

Teknikstöd och verksamhetsstöd i domstolarna

Det är av stor betydelse för verksamhetsutveck- lingen att domstolarna har tillgång till ett effek- tivt teknik- och verksamhetsstöd. De första de- larna av det nya verksamhetsstödet för dom- stolsväsendet (förkortat Vera) har successivt satts i drift med början i mars 2002. Sedan april 2004 införs nu den färdiga basversionen av Vera i samtliga domstolar. Införandet beräknas vara av- slutat under april 2005. Vera ger stöd för bl.a. re- gistrering av mål och ärenden, fördelning av arbetet, informationssökning, dokumenthan-

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

tering samt visst stöd för hantering av avgöran- den, främst brottmålsavgöranden. Vera bör nu utvecklas vidare. Ett steg i utvecklingen av Vera är att skapa förutsättningar för att återvinna upp- gifter mellan instanserna. Ett andra steg i vidare- utvecklingen av Vera är att skapa stöd för ett ökat elektroniskt informationsutbyte mellan domstolarna och andra myndigheter och mellan domstolarna och parter m.fl. Det kan här röra sig om ett strukturerat informationsutbyte mel- lan domstolarna och andra myndigheter eller helt nya sätt att expediera handlingar från dom- stolarna till parter och vittnen. På sikt bör Vera också ha en roll i arbetet med att utveckla dom- stolarna i riktning mot 24-timmarsmyndigheten.

På grundval av Domstolsdatautredningens slutbetänkande Informationshantering och be- handling av uppgifter vid domstolar (SOU 2001:100) utarbetas ett förslag till nya lagar om behandling av personuppgifter i domstolarnas samt hyres- och arrendenämndernas rättsski- pande och rättsvårdande verksamhet.

Domstolsledning

För att skapa underlag i arbetet med frågor om ansvaret för den administrativa styrningen av domstolarna bedrivs en försöksverksamhet där domstolschefen ensam fattar beslut i de ärenden som enligt nuvarande ordning avgörs av plenum eller kollegium. Försöket omfattar för närva- rande ett tjugotal domstolar och pågår till den 31 december 2004. Domstolsverket har fått i uppdrag att utvärdera och analysera försöksverk- samheten. Uppdraget skall redovisas under hös- ten 2004.

Rekrytering av nämndemän

Det är angeläget att nämndemannakårens sam- mansättning blir mer allsidig. I Nämndemanna- kommitténs betänkande Framtidens nämnde- män (SOU 2002:61) finns ett antal förslag som syftar till att på olika sätt tydliggöra nämnde- mannauppdraget och ytterst till att stärka nämn- demannainstitutet, bl.a. genom att främja en mer allsidig sammansättning av nämndemannakåren.

Vidare föreslås att rekryteringen av nämnde- män i framtiden till viss del skall ske i en s.k. fri kvot. Till denna kvot skall allmänheten kunna lämna förslag på lämpliga kandidater.

I betänkandet finns också förslag till nya reg- ler om entledigande och avstängning när en nämndemans tjänstgöring bedöms vara till skada för allmänhetens förtroende för rättskipningen. Kommittén lämnar vidare förslag om ersätt-

ningen till nämndemän och om nämndemännens tjänstgöring.

Regeringen avser att lägga fram en lagråds- remiss under våren 2005.

Rekrytering av domare

Det är angeläget att säkerställa att domstolarna även i framtiden kan rekrytera domare som till- hör de allra skickligaste och mest lämpade juris- terna i landet. I Domarutredningens betänkande En öppen domarrekrytering (SOU 2003:102) föreslås att det införs en helt öppen domarre- krytering och att den särskilda domarutbild- ningen avvecklas som en konsekvens härav. För- slaget syftar till att bredda rekryteringsbasen för att därigenom säkerställa domarförsörjningen, öka möjligheterna att utnämna domare med mer varierande yrkeserfarenheter än hittills och skapa bättre förutsättningar för att rekrytera domare med specialkompetens.

Vidare föreslås ett mer aktivt rekryterings- förfarande med förfinade urvalsmetoder och att Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet ersätts med en ny nämnd, Domarnämnden. I betänkandet finns också förslag rörande den framtida beredningsorganisationen, utbildning, lönesättning och domstolarnas behov av domare för förstärknings- och vikariatsändamål.

Betänkandet har remissbehandlats och en stor majoritet av remissinstanserna har ställt sig posi- tiva till en mer öppen domarrekrytering och att rekryteringsförfarandet reformeras. Regeringen anser att det är av stort värde att även andra kva- lificerade jurister än domarutbildade anställs som domare.

Inriktningen för det fortsatta arbetet är att domarrekryteringen i enlighet med utredningens intentioner skall bli mer öppen. Regeringen an- ser dock inte att den särskilda domarutbild- ningen behöver avvecklas. Domarutbildningen i Sverige är av god kvalitet och de som genomgått denna kommer även i fortsättningen att tillföra hög kompetens till domstolarna. En mer öppen domarrekrytering kan dock innebära att behovet av personer som genomgått den särskilda domarutbildningen minskar. Regeringen kom- mer därför under hösten att låta utreda hur en anpassning av domarutbildningen till ett minskat behov kan utformas och hur utbildningen bör utvecklas även i andra avseenden.

För att åstadkomma en mer öppen domarre- krytering krävs enligt regeringen att rekryte- ringsförfarandet förändras. Bland annat bör den

verksamhet som enligt nuvarande ordning utförs av Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsen- det utvecklas vidare.

Renodling av verksamheten

Domstolarnas verksamhet skall så långt det är möjligt renodlas till rättsskipning. Därför har ett antal funktioner av närmast registreringskaraktär flyttats över till andra myndigheter.

På förslag av regeringen har riksdagen i febru- ari 2004 fattat beslut som innebär att handlägg- ning av ärenden om inskrivning av inteckning i luftfartyg flyttas från domstolsväsendet till den nyinrättade luftfartsstyrelsen (prop. 2003/04:27, bet. 2003/04:LU10, rskr. 2003/04:135). Änd- ringen träder i kraft den 1 april 2005.

Inskrivningsverksamheten

Den fastighetsrättliga inskrivningsverksamheten bedrivs vid sju inskrivningsmyndigheter som är organiserade som självständiga avdelningar vid vissa tingsrätter. I Lantmäteriutredningens betänkande Lantmäteriet – nya vägar för ökad samhällsnytta (SOU 2003:111) föreslås att hu- vudmannaskapet för inskrivningsverksamheten överförs till Lantmäteriverket. Syftet är enligt ut- redningen att skapa ett sammanhållet systeman- svar för inskrivningsverksamhet och anknutna delar av fastighetsregistret. Förslaget ligger också i linje med renodlingen av domstolsväsendet. Betänkandet har remissbehandlats och rege- ringen avser att ta ställning till förslaget om att inskrivningsmyndigheterna skall överföras till Lantmäteriverket i en särskild proposition.

Domstolarnas roll vid handläggning av ärenden

Regeringen avser att under hösten 2004 tillsätta en utredning som skall utreda möjligheterna att låta myndigheter avgöra sådana ärenden som en- ligt nuvarande ordning handläggs av tingsrätt i första instans.

Miljöbalkens prövningsorganisation

I delbetänkandet Alternativ för miljöbalkens prövningsorganisation (SOU 2004:38) presente- rar Miljöbalkskommittén olika alternativ på hur en sådan organisation skulle kunna utformas i framtiden. En utgångspunkt i detta arbete har varit att miljödomstolarnas roll bör renodlas och att de huvudsakligen bör ägna sig åt överpröv- ning och att avgöra tvister mellan enskilda eller mellan enskilda och det allmänna. Gemensamt

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

med PBL-kommittén (dir. 2002:97) förordar Miljöbalkskommittén vidare att en samordning av överprövningen av ärenden enligt miljöbalken och plan- och bygglagen borde eftersträvas. Regeringen avser att efter remissbehandling av kommittéernas överväganden återkomma med tilläggsdirektiv för kommittéernas slutliga be- handling av frågan.

Förbättringar av det processuella regelverket

Förbättringarna av det processuella regelverket tar sikte på att anpassa reglerna till dagens krav och på att öppna för utnyttjandet av de möjlig- heter som tekniken medför.

En modernare rättegång

Grunderna för processordningen i allmän dom- stol har inte ändrats i någon större utsträckning sedan rättegångsbalken infördes för mer än fem- tio år sedan. Även om en rad reformer har ge- nomförts under åren kvarstår de grundläggande principerna om muntlighet, omedelbarhet och koncentration i huvudsak oförändrade. I slutbe- tänkandet från 1999 års rättegångsutredning, En modernare rättegång (SOU 2001:103) och i de- partementspromemorian Hovrättsprocessen i framtiden (Ds 2001:36) lämnas en rad förslag till förändringar av det processuella regelverket med det övergripande syftet att skapa förutsättningar för en modern process i allmän domstol. Det fö- reslås bl.a. att modern teknik utnyttjas bättre, dels genom att permanenta och utveckla för- söksverksamheten med videokonferens, dels ge- nom att införa möjlighet att dokumentera bevis- ning med video. Vidare förslås uppmjukningar av muntlighets- och omedelbarhetsprinciperna i syfte att åstadkomma en ökad flexibilitet som möjliggör att handläggningen av målen kan an- passas till vad som behövs i de enskilda fallen. Det finns också förslag som betonar parternas ansvar för att målen drivs framåt. Dessutom finns förslag som syftar till en mer ändamålsenlig hovrättsprocess. Regeringens avsikt är att lämna en proposition som behandlar dessa förslag till riksdagen hösten 2004. I avvaktan på den fort- satta beredningen bör försöksverksamheten med videokonferens förlängas, jfr avsnitt 4.7, anslag 4:5 Domstolsväsendet m.m.

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Videokonferens i de allmänna förvaltningsdom- stolarna

Sedan den 1 april 2001 pågår ett försök med vi- deokonferens i de allmänna förvaltningsdom- stolarna. Försöksverksamheten, som skall pågå till den 31 december 2004, innebär att en part under vissa förutsättningar kan delta i muntlig förhandling inför rätten genom videokonferens och att tekniken kan användas för bevisupptag- ning, t.ex. vittnesförhör. Syftet med försöks- verksamheten är att åstadkomma en effektivare och mer flexibel handläggning av mål samt er- bjuda medborgarna ökad tillgänglighet till dom- stolarna. Domstolsverket har utvärderat för- söksverksamheten. Av utvärderingen framgår att användningen av videokonferens har uppfattats som positiv av de inblandade men att använd- ningen samtidigt har varit blygsam. Anledningen uppges vara bl.a. att det finns för få anläggningar att kommunicera med samt att det förekommit tekniska problem. Med hänsyn till att det inte finns tillräckligt underlag för att bedöma om försöksverksamheten bör permanentas bör försöksverksamheten förlängas, jfr avsnitt 4.7, anslag 4:5 Domstolsväsendet m.m.

Delgivningslagen

Domstolsverkets arbetsgrupp för processrätts- liga frågor har i en promemoria föreslagit en helt ny delgivningslag. I promemorian föreslås flera åtgärder i syfte att modernisera och effektivisera delgivningsverksamheten. Bland dessa kan näm- nas att förenklad delgivning skall användas i ärenden om skuldsanering och i sådana mål som överlämnas från kronofogdemyndighet till domstol efter ansökan om återvinning. Vidare föreslås att särskild delgivning med aktiebolag också skall få användas när handelsbolag och kommanditbolag söks för delgivning och utan att det ställs upp krav på misslyckat försök till brev- eller buddelgivning vid varje delgivnings- tillfälle. Det skall således räcka med att delgiv- ning har misslyckats en gång i ärendet. Enligt förslaget skall särskild postdelgivning avskaffas och elektronisk delgivning underlättas. Arbets- gruppen har också gjort en redaktionell och språklig översyn av delgivningslagen. En lagråds- remiss är planerad till 2005.

Alternativ tvistlösning

Sedan en tid tillbaka har arbete med inriktning på alternativa tvistlösningsmetoder, särskilt förlik- ning och medling, varit en prioriterad fråga i olika internationella sammanhang. Som exempel

kan nämnas den grönbok om alternativa system för tvistlösning inom civil- och handelsrätt som EU-kommissionen lade fram i april 2002. Ett annat exempel är den modellag om medling i in- ternationella kommersiella tvister som förhand- lats fram av FN:s kommission för internationell handelsrätt (UNCITRAL) och som antogs i november 2002.

Alternativa tvistlösningsmetoder känneteck- nas av att de är flexibla, snabba och billiga. I tvister där en ordinär rättslig prövning inte är av avgörande betydelse för den enskilde kan de ut- göra både billigare och mer ändamålsenliga alter- nativ till en rättegång. Tillskapandet av sådana alternativ kan också bidra till att öka effektivite- ten i den dömande verksamheten. En utredning skall tillsättas för att överväga om domstolarna bör tillhandahålla någon form av alternativt för- farande för civilrättsliga tvister. Även medlings- institutet skall bli föremål för överväganden.

Rättshjälpsområdet

Inom Justitiedepartementet utarbetades under hösten 2003 en departementspromemoria, Rätts- hjälp och ersättning till rättliga biträden (Ds 2003:55). Promemorian, som har remissbehand- lats, behandlar två rapporter från Domstolsver- ket; Utvärdering av rättshjälpslagen (DV-rap- port 2001:6) och Rättshjälpsanslaget, kostnads- räkningarna och talerätten (DV-rapport 2003:1). För närvarande pågår arbetet med att ta fram en proposition.

Den 23 januari 2003 antog ministerrådet ett direktiv om rättshjälp vars huvudsakliga syfte är att garantera en tillräcklig rättshjälpsnivå i gräns- överskridande tvister inom EU. Direktivet skall genomföras senast den 30 november 2004. Den 11 mars 2004 beslutade regeringen proposition 2003/04:87 Rättshjälp i gränsöverskridande rättsliga angelägenheter som syftar till att genomföra rättshjälpsdirektivet. I propositionen föreslås att det i rättshjälpslagen tas in särskilda bestämmelser om rättshjälp i gränsöverskridande rättsliga angelägenheter på privaträttens område. Bestämmelserna skall gälla i angelägenheter där den rättssökande har sin hemvist eller sin vanliga vistelseort i en annan medlemsstat inom Euro- peiska unionen än Sverige.

Frågorna behandlas närmare under avsnitt 4.7, anslag 4:12 Rättshjälpskostnader m.m.

4.4.5Verksamhetsområde 4 Verkställighet av påföljd

Mål för verksamhetsområdet

Verkställigheten av utdömda påföljder spelar en central roll inom kriminalpolitikens område. Målen för verksamhetsområdet är att påföljder skall verkställas på ett både säkert och humant sätt, och att antalet återfall i brott skall minska.

Att verkställigheten skall vara säker innebär att brott under verkställigheten, vare sig de riktar sig mot allmänheten, kriminalvårdens personal eller andra intagna inte är acceptabelt. Aktiviteter i kriminella nätverk, rymningar och ordnings- störningar i allmänhet skall också förhindras.

Verkställigheten av en påföljd utgör i de flesta fall ett väsentligt intrång i den personliga integ- riteten. Ett fängelsestraff innebär att individen berövas sin frihet. Detta gör att höga krav måste ställas på de myndigheter och tjänstemän som ansvarar för verkställigheten. Det är självklart att den skall präglas av en human människosyn, god omvårdnad och respekt för den enskildes integ- ritet och rättssäkerhet. Men det är också själv- klart att den dömde har att underkasta sig de re- striktioner som följer av den utdömda påföljden och verkställighetsformen.

Enligt kriminalvårdens statistik döms cirka hälften av dem som avtjänar fängelsestraff till en ny kriminalvårdspåföljd inom tre år efter frigiv- ningen. Förväntningarna på kriminalvårdens möjligheter att minska denna återfallsfrekvens måste vara realistiska. Det är emellertid viktigt att poängtera att även marginella förändringar har stor betydelse såväl ur ett mänskligt som ett samhällsekonomiskt perspektiv. Det är angeläget att instrumenten att mäta återfall och studera or- sakssamband utvecklas och förfinas.

De båda målen för verksamhetsområdet skall inte ställas mot varandra utan ses som jämställda och kompletterande. Ett aktivt återfallsförebyg- gande arbete förutsätter att de dömda avhåller sig från kriminalitet och droger under verkstäl- ligheten, att de inte avviker från anstalt eller an- nan placering och att de regler som gäller för verkställigheten respekteras. Det är självfallet också en förutsättning att varje person behandlas på ett respektfullt sätt.

Inom verksamhetsområdet Verkställighet av påföljder verkar kriminalvårdens myndigheter. Den verksamhet som ingår är verkställighet av påföljderna fängelse, skyddstillsyn och villkorlig

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

dom med samhällstjänst samt övervakningen av de villkorligt frigivna och de som står under in- tensivövervakning med elektronisk kontroll.

Några utgångspunkter

En modern lagstiftning

Verkställigheten av påföljder är en i hög grad re- gelstyrd verksamhet. För att på bästa sätt kunna uppfylla kraven på säkerhet, humanitet och återfallsförebyggande behöver kriminalvården en modern lagstiftning som kan utgöra ett effektivt verktyg i arbetet. Det innebär bl.a. att lagstift- ningen skall vara anpassad till förändringarna i brottsligheten och den aktuella klientsamman- sättningen inom öppen och sluten kriminalvård, till de bästa kunskaperna om hur återfall i brott skall förebyggas och till kraven på ett resultatin- riktat arbetssätt. Regeringen har därför tillsatt en parlamentarisk kommitté, Kriminalvårdskom- mittén (dir. 2002:90 och 2004:33), som skall lämna förslag till en samlad reglering av verkstäl- lighetslagstiftningen, en ny kriminalvårdslag. Utredningen skall särskilt uppmärksamma frå- gor om hur verkställigheten kan anpassas så att den verkar förebyggande för återfall i brott utan att kraven på säkerhet och samhällsskydd efter- sätts. Kriminalvårdskommittén som efter tilläggdirektiv (2004:33) även beaktar frågan om tidpunkt för villkorlig frigivning, skall lämna sitt betänkande senast den 1 juni 2005.

Ett effektivt resursutnyttjande

Liksom för all offentlig verksamhet gäller att de resurser som avsätts för verkställigheten av på- följder skall användas på ett så ändamålsenligt sätt som möjligt. Riksrevisionsverket har, på re- geringens uppdrag, gjort en granskning av kri- minalvårdens resursutnyttjande (RRV rapport 1999:27, Effektivare kriminalvård – en hinder- analys). För att bedöma resultatet av de åtgärder som vidtagits efter granskningen och identifiera eventuella kvarstående hinder för ett effektivt re- sursutnyttjande har Statskontoret på regeringens uppdrag följt upp Riksrevisionsverkets gransk- ning bl.a. vad gäller styrningsfrågor, resursut- nyttjande i fängelserna och Transporttjänsten (Statskontorets rapport 2003:20). Mot denna bakgrund har kriminalvården inlett ett effektivi- seringsarbete under mottot ”bättre men billi- gare”. Regeringen ser positivt på detta och arbe- tet följs noga av Justitiedepartementet. I arbetet

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

ingår bl.a. att kriminalvården fr.o.m. 1 januari 2006 skall vara en myndighet.

De anställda är kriminalvårdens viktigaste re- surs och samtidigt den största utgiftsposten. Riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag granskat effektiviteten i utnyttjandet av per- sonalresursen. I sin rapport (RRV rapport 2002:26, Kriminalvårdens personal) uppmärk- sammar Riksrevisionsverket bl.a. vårdarnas arbetsuppgifter, arbetstider och utbildning. Frå- gorna är av central betydelse i kriminalvårdens effektiviseringsarbete. Regeringen har gett Kri- minalvårdsstyrelsen i uppdrag att inledningsvis effektivisera utnyttjandet av kriminalvårdens personalresurser genom att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att anpassa arbetstidens förläggning till de krav verksamheten ställer. Uppdraget skall redovisas senast den 31 oktober 2004.

En verksamhet byggd på kunskap

Det är viktigt att åtgärder som vidtas inom ra- men för verkställigheten av påföljder bygger på kunskap om vad som är verkningsfullt för att uppnå olika syften. För att verksamheten skall utvecklas, resultat kunna mätas och riktiga prio- riteringar göras är det också viktigt att det som görs dokumenteras, följs upp och utvärderas. Mot den bakgrunden är t.ex. kriminalvårdens ar- bete med att införa klientanalysinstrumentet ASI/MAPS och de nationella brotts- och miss- bruksrelaterade programmen, som utvärderas lö- pande, mycket intressant. Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har i samarbete med Kriminalvårds- styrelsen, på regeringens uppdrag (dnr Ju2003/8979/KRIM), gjort en inventering av kunskapsläget när det gäller det återfallsförebyg- gande arbetet samt upprättat förslag till en stra- tegi för det fortsatta forsknings- och utveck- lingsarbetet på området. Av betydelse i sam- manhanget är också den översyn av BRÅ:s roll som på regeringens initiativ företagits (se avsnitt 4.4.2, Brottsförebyggande arbete). Utredningens betänkande (SOU 2004:18), som för närvarande bereds inom Regeringskansliet, kommer att ut- göra underlag för regeringens och Kriminal- vårdsstyrelsens fortsatta överväganden i fråga om hur kriminalvårdens behov av forskning och utveckling bäst kan tillgodoses i framtiden.

Fler platser måste skapas

En kraftigt växande fångpopulation har gjort att beläggningsfrågorna inom den slutna kriminal- vården stått i fokus för kriminalvårdens verk- samhet den senaste tiden.

Antalet intagna i anstalt ökade 2003 med 8 %, intagna i häkte med 6 % . Tillsammans med Ne- derländerna och Spanien har Sverige haft den snabbast växande fångpopulationen i Europa det senaste decenniet. Detta har lett till en belägg- ningsgrad både på anstalter och på häkten som försvårat arbetet i allmänhet och begränsat möj- ligheterna att differentiera de intagna efter indi- viduella behov och förutsättningar i synnerhet. För att möta det växande platsbehovet har kri- minalvården tillförts extra resurser under flera år. Utöver redan beslutade tillskott föreslår rege- ringen i denna proposition att kriminalvården tillförs 430 miljoner kronor 2005 samt ytterli- gare 80 miljoner kronor för innevarande år på tilläggsbudget. Totalt har därmed kriminalvården tillförts 650 miljoner kronor under 2004 för att kunna åtgärda platsbristen.

Mindre variationer i fångpopulationens stor- lek och sammansättning kommer alltid att före- komma och måste kunna hanteras inom ramen för den befintliga strukturen. Det är viktigt att platsutbyggnaden sker med beaktande av det. Regeringen gav därför förra året Kriminalvårds- styrelsen i uppdrag att utforma de nya platserna så att de medger en flexibel användning i fråga om säkerhet och beläggning. På sikt är det också nödvändigt – både för att öka effektiviteten och utveckla verksamheten – att anstalterna blir större och färre. Kriminalvårdsstyrelsen har i juni 2004 till regeringen redovisat sin lokalför- sörjningsplan (dnr Ju2004/5687/KRIM) för platsutbyggnad åren 2005–2008. Planen omfattar en utbyggnad av totalt ca 1 800 platser, samtidigt som knappt 700 platser försvinner i samband med nedläggning av äldre enheter. Detta ger en nettoökning med ca 1 100 permanenta häktes- och anstaltsplatser under perioden. Tillsammans med de platser som inrättas fram till årsskiftet 2004/05 omfattar planen cirka 1 400 permanenta platser.

Det är också nödvändigt att utveckla säker- heten, se avsnitt 4.5.4 Verkställighet av påföljd.

Det tar tid att genomföra en större utbyggnad av platser och användningen av provisoriska lös- ningar har många negativa effekter. Det är därför angeläget att förbättra systemen för kartlägg-

ning, prognos och analys av klientgenomström- ningen. För att uppnå ett effektivt utnyttjande av samhällets resurser är det av vikt att rättsked- jans myndigheter bistår varandra med underlag som kan vara till hjälp i framtagandet av progno- ser etc.

Verkställigheten skall vara säker och human

Kriminella nätverk och aktiviteter inom anstal- terna utgör ett hot inte bara mot enskilda indivi- der och grupper utan mot rättssystemet som helhet. Det är också uppenbart att avvikelser från anstalterna och förekomsten av brottslig verk- samhet under verkställigheten är oförenlig med det återfallsförebyggande arbetet. En viktig del av säkerhetsarbetet på anstalterna handlar om att förhindra sådana aktiviteter. För detta krävs ett dynamiskt säkerhetstänkande vilket innebär att personalen genom en nära och professionell re- lation till de intagna kan påverka dem, få kun- skap om och förhindra planerade och pågående otillåtna aktiviteter. Det krävs emellertid också ett regelverk som ger kriminalvården möjlighet att vidta kontrollåtgärder och att hantera de situ- ationer som kan uppstå. Att lämna förslag till en sådan reglering är en viktig uppgift för Kriminal- vårdskommittén (dir. 2002:90 och 2004:33) som regeringen tillsatt för att se över verkställighets- lagstiftningen. Därutöver har regeringen under föregående år initierat ett antal regelförändringar i detta syfte.

Genom ändringar i lagen (1974:203) om kri- minalvård i anstalt och i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. som trätt i kraft under 2003, har kriminalvården fått möjlighet att besluta om att alla som har tillträde till ett visst häkte eller en viss sluten anstalt skall kroppsvisiteras (allmän inpasseringskontroll). Detta ökar möjligheterna att förhindra att otil- låtna föremål förs in på anstalterna och även tjäna som ett skydd för anställda och andra mot påtryckningar från de intagna.

Förekomsten av mobiltelefoner har blivit ett växande problem inom anstalterna. Mobiltelefo- ner kan t.ex. användas för att planera brottsliga aktiviteter, rymningar och fritagningar. Eftersom de traditionella kontrollåtgärderna inte varit till- räckliga för att förhindra detta har regeringen genom en förordningsändring som trädde i kraft föregående år gett kriminalvården möjlighet att

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

på teknisk väg störa ut otillåten mobiltelefontra- fik till och från anstalterna.

Regeringen ser positivt på att kriminalvården nu infört system för att stoppa penningtransak- tioner, till och från intagna, som kan antas ha samband med brottslig verksamhet. Som en följd av detta kommer inte längre kontanta medel att disponeras av intagna vid landets slutna anstalter. Även de åtgärder som kriminalvården initierat för att komma till rätta med fritagningar av in- tagna under transporter är angelägna.

Vidare har Justitiedepartementet utarbetat en promemoria (Ds 2004:8 Ökad säkerhet i pass m.m.) i vilken föreslås att tillgången till pass under vissa förutsättningar skall begränsas för personer som har dömts till en straffrättslig påföljd eller rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Förslaget bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

De rymningar som har genomförts från några anstalter, bl.a. från säkerhetsavdelningarna på Kumla- och Hallanstalterna samt från Norrtälje- anstalten, visar att det är angeläget att de befint- liga systemen och möjligheterna används fullt ut, men också att det krävs ytterligare åtgärder. Det står redan nu klart att de säkerhetsplatser som i dag finns vare sig till antalet eller strukturellt till- godoser det behov som finns. Regeringen har därför uppdragit åt Kriminalvårdsstyrelsen att ta fram förslag avseende utformningen av en säker- hetsanstalt. Uppdraget skall redovisas 1 december 2004. Kriminalvården har dessutom vidtagit ett antal åtgärder för att omedelbart höja säkerheten vid de slutna anstalterna. Det är också nödvändigt att de instrument som har tillförts kriminalvården genom de ovan be- skrivna författningsändringarna tas i bruk och används på ett effektivt sätt.

Personalen är kriminalvårdens främsta resurs. Den har ett mycket viktigt och många gånger komplicerat uppdrag. Det är inte acceptabelt att de dömda hotar och på andra sätt trakasserar de anställda eller deras anhöriga. Det är nödvändigt att kriminalvården har effektiva verktyg att mot- verka de kriminella nätverkens aktiviteter i anstalterna och även i övrigt hantera intagna som utgör säkerhetsrisker eller annars har en negativ inverkan på sin närmiljö. Frågan om hur regel- verket bör vara utformat för att säkerställa detta hanteras inom ramen för Kriminalvårdskommit- téns arbete. Regeringen har också uppdragit åt en särskild utredare att granska omständighe- terna kring rymningarna från Kumla-, Hall- och

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Norrtäljeanstalterna för att se vilka brister i or- ganisation, rutiner och regelverk som kan ha möjliggjort dessa. Uppdraget skall redovisas 1 december 2004.

Regeringen avser att noga följa tillämpningen av de nya reglerna och det intensifierade arbetet i övrigt med säkerhetsfrågor inom kriminalvår- den. Behovet av ytterligare åtgärder kommer att övervägas kontinuerligt.

Återfallen i brott skall minska

Tiden i anstalt eller under övervakning skall vara inriktad på åtgärder som ökar de dömdas förut- sättningar att leva ett liv utan kriminalitet och droger efter verkställigheten. I de fall där det är lämpligt skall sådana åtgärder förberedas redan under häktestiden. Följande områden skall prio- riteras i det återfallsförebyggande arbetet.

Missbruket skall bekämpas

All form av drogmissbruk måste identifieras och bekämpas. Ett pågående missbruk omöjliggör inte bara den egna återanpassningen utan inver- kar också negativt på omgivningen. Narkotika- missbruket är dessutom en starkt bidragande or- sak till att det förekommer våld och hot mellan intagna. Kampen mot missbruket måste bedrivas både genom ambitiösa behandlingsinsatser och effektiva kontrollåtgärder.

Inom ramen för sin narkotikapolitiska hand- lingsplan 2002 avsatte regeringen 100 miljoner kronor under en treårsperiod, 2002–2004, för en särskild narkotikasatsning inom kriminalvården. Målsättningen med satsningen är bl.a. att identi- fiera, utreda och erbjuda samtliga narkotika- missbrukare som kommer i kontakt med krimi- nalvården adekvat vård, erbjuda intagna som inte vill komma i kontakt med narkotika en narkoti- kafri verkställighet, kraftigt minska införseln av narkotika på häkten och anstalter samt utveckla samverkan både mellan kriminalvårdens egna myndigheter och med andra myndigheter. Re- geringen kan med tillfredställelse konstatera att kriminalvårdens insatser hittills varit mycket ambitiösa (se vidare avsnitt 4.5.4).

Regeringen har gett Brottsförebyggande rådet i uppdrag (dnr Ju2003/1710/KRIM) att utvär- dera satsningen. I uppdraget ingår bl.a. att så långt möjligt följa upp i vad mån satsningen haft effekter när det gäller klienternas missbruk och återfall i brott. En delredovisning (dnr

Ju2003:9533/KRIM) har presenterats i december 2003. Enligt denna har kriminalvården under narkotikasatsningens första år på ett mycket ambitiöst sätt arbetat för att förverkliga dess in- tentioner. Utvärderingsuppdraget skall slutredo- visas den 1 februari 2005. Mot bakgrund av vad som hittills framkommit av utvärderingen anser regeringen att satsningen skall fortsätta. Rege- ringen avser att i särskilt uppdrag till Kriminal- vårdsstyrelsen dra upp riktlinjerna för det fort- satta arbetet och inom ramen för föreslagna re- sursförstärkningar avsätta särskilda medel för detta.

Innehållet i verkställigheten skall utvecklas

Verkställighetstiden skall utformas så att den verkar återfallsförebyggande och de negativa ef- fekterna av en fängelsevistelse motverkas.

Avgörande för ett meningsfullt verkställig- hetsinnehåll är att de individuella behoven och förutsättningarna identifieras i ett tidigt skede. Kriminalvården har infört ett nytt instrument för verkställighetsplanering som skall vara än- damålsenligt och anpassat till den praktiska verk- samheten. Detta är ett arbete som bör priorite- ras.

Verksamhet med brotts- och missbruksrelate- rade program bedrivs på anstalterna, inom fri- vården och i viss mån på häktena. Synen på denna verksamhet har genomgått en stor föränd- ring de senaste åren, bl.a. mot ökade krav på kunskapsunderbyggnad både i innehåll och ut- övande. Genom de utvärderingar som gjorts, i Sverige och andra länder, har kunskapen ökat om vilka program som är verkningsfulla, för vilka syften och för vilka grupper. Ambitionen bör vara att använda de program som godkänts i kriminalvårdens interna ackrediteringsförfarande och att rikta insatserna på ett medvetet sätt.

Verkställighet inom den slutna kriminalvården innefattar också arbete och utbildning. Dessa verksamheter kan – rätt utformade – väsentligt öka de intagnas möjligheter till meningsfull sys- selsättning och försörjning efter frigivningen och är därför centrala i ett aktivt återfallsföre- byggande arbete. Regeringen har gett Kriminal- vårdsstyrelsen i uppdrag att göra en översyn av sysselsättningen på anstalt och att lämna förslag till hur denna kan utvecklas vidare. Av redovis- ningen (dnr Ju2004:1565/KRIM) framgår att det går att förbättra och utveckla kriminalvårdens arbetsdrift utan att det krävs några stora ekono- miska insatser samt att det finns möjligheter att

genom olika åtgärder förbättra verksamhetens kostnadseffektivitet. Regeringen vill understryka vikten av att kriminalvården utvecklar också de delar av programverksamheten som inte är att hänföra till brotts- och missbruksrelaterade pro- gram, exempelvis föräldrautbildning.

Generellt gäller att verkställigheten i anstalt så långt det är möjligt med hänsyn till framför allt säkerhetskraven bör likna livet i frihet vad gäller vardagliga rutiner m.m. Det får inte vara så att kriminalvårdens omvårdnad och villkoren i öv- rigt inom anstalterna leder till att de intagnas förmåga att sköta vardagliga sysslor och i övrigt klara sig på egen hand försämras. I stället bör varje tillfälle till utveckling av det personliga an- svarstagandet utnyttjas, exempelvis genom infö- randet av s.k. självförvaltning.

Frigivningen skall förberedas

En förutsättning för ett effektivt återfallsföre- byggande arbete i allmänhet och meningsfulla frigivningsförberedelser i synnerhet är att det finns ett nära samarbete såväl mellan kriminal- vårdens egna myndigheter och verksamhetsgre- nar som mellan kriminalvården och övriga be- rörda huvudmän i samhället. Först om kriminal- vårdens insatser kan fullföljas och följas upp ef- ter verkställighetens slut har de förutsättningar att vara riktigt verkningsfulla.

Tillgång till positiva sociala nätverk har stor betydelse under verkställigheten och kan vara avgörande vid frigivningen från ett långt fängel- sestraff. I detta sammanhang kan olika kontakter med frivilligorganisationer och trossamfund spela en viktig roll. Regeringen har genom för- ordningen (2002:954) om statsbidrag till vissa organisationer inom kriminalvårdens område infört en möjlighet för Kriminalvårdsstyrelsen att bevilja statsbidrag till riksorganisationer som bedriver ideellt arbete som är ägnat att främja dömdas återanpassning i samhället. Dessutom finns möjlighet för organisationer att träffa avtal med kriminalvården om utförandet av olika tjänster mot ersättning. Enligt Kriminalvårds- styrelsen är erfarenheterna av tillämpningen av systemet med statsbidrag till frivilligorganisatio- ner goda. Regeringen kommer att fortsätta följa upp tillämpningen även under nästa år.

Det är väl känt att själva övergången från ett liv i anstalt till ett liv i frihet är en kritisk punkt när det gäller risken för återfall i brott. Reger- ingen har därför tagit initiativ till en treårig för- söksverksamhet med ett intensifierat arbete för

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

att underlätta den övergången och möjlighet för intagna att avtjäna den sista tiden av ett långt fängelsestraff genom intensivövervakning med elektronisk kontroll (prop. 2000/01:76, Från anstalt till frihet). Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har regeringens uppdrag att utvärdera försöksverksamheten. BRÅ:s utvärdering visar att intensivövervakningen fyller en funktion som ett sätt att få en kontrollerad övergång från vis- telse i anstalt till vistelse i frihet. De goda erfa- renheterna av försöksverksamheten gör att det finns skäl att överväga en utökning av använd- ningsområdet. Regeringen avser mot den bak- grunden lämna en proposition till riksdagen un- der hösten som innebär att försöksverksamheten utökas.

Verkställighet av frihetsberövande påföljder för personer som saknar svenskt medborgarskap eller tillräcklig anknytning till Sverige skall där så är möjligt överföras till andra stater i enlighet med de internationella överenskommelserna inom området. I de fall där den dömde skall utvi- sas efter avtjänat straff är detta särskilt angeläget, eftersom det normalt kan antas att den dömdes förutsättningar för återanpassning i samhället är bäst i hemlandet. I enlighet med Sveriges åtagan- den som rör de mänskliga rättigheterna får överförande av straffverkställighet dock inte komma i fråga till länder där den dömde riskerar tortyr eller förnedrande behandling eller be- straffning.

4.4.6Verksamhetsområde 5 Reparativ verksamhet

Mål för verksamhetsområdet

De reparativa verksamheterna är inriktade på att minska och lindra skadeverkningarna av brott. Målet med verksamhetsområdet Reparativ verk- samhet är att skadeverkningarna av brott skall minska.

Många av de brott som begås drabbar enskilda brottsoffer, det vill säga personer som utsatts för brott eller som har blivit förnärmade av brott el- ler lidit skada. Att utsättas för brott innebär ofta lidande och svårigheter. De negativa konsekven- serna sträcker sig många gånger bortom själva brottshändelsen, och kan bl.a. ge upphov till psykisk ohälsa och ekonomiska påfrestningar. Stöd, skydd och hjälp till brottoffer är en viktig uppgift för rättsväsendet. På flera områden gör

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

regeringen insatser för att stärka brottsoffrenas ställning och för att stödet skall utvecklas och få större genomslag. Flertalet av rättsväsendets myndigheter har ett ansvar för att bidra i brotts- offerarbetet. En särställning har Brottsoffer- myndigheten, som är den myndighet som har ett övergripande ansvar för brottsofferfrågorna i rättsväsendet.

Några utgångspunkter

Utsatthet för brott

En stor del av den samlade brottsligheten drab- bar direkt eller indirekt enskilda personer. De enligt brottsstatistiken vanligaste brotten som drabbar enskilda personer är stölder och andra tillgreppsbrott, där brott som riktas mot bilar och cyklar är allra vanligast. Våldsbrotten och andra brott som riktas mot person drabbar emellertid brottsoffer särskilt allvarligt. År 2003 polisanmäldes exempelvis drygt 65 000 miss- handelsbrott av olika allvarlighetsgrad. Till saken hör att många brott mot person inte anmäls till polisen.

Majoriteten av våldsbrotten begås av män. I offentliga miljöer är brottsoffren ofta män. Där- emot är det mest kvinnor och barn som drabbas av våldsbrott i privata miljöer. Utsattheten är också på andra sätt ojämnt fördelad i befolk- ningen. Det faktum att vissa personer utsätts för brott vid upprepade tillfällen, innebär att en liten del av alla som utsätts för brott drabbas av en förhållandevis stor del av samtliga brott. De upp- repat utsatta personerna för brott är ofta i sär- skilt behov av stöd. Upprepad utsatthet är också en viktig utgångspunkt för att förebygga brott, vilket pekar på möjligheterna och behoven av att samordna det brottsofferstödjande och brottsfö- rebyggande arbetet.

Modern lagstiftning

Under de senaste decennierna har flera föränd- ringar av lagstiftningen genomförts, som bl.a. resulterat i lagstiftning om besöksförbud, åklaga- res skyldighet att föra talan om enskilt anspråk i brottmål och om förordnande av målsägandebi- träde. De successiva förändringarna gör att det idag finns en modern och i huvudsak ändamåls- enlig lagstiftning för att tillgodose brottsoffrens intressen i olika led i rättsprocessen och rätts- kedjan. Även fortsättningsvis finns det emeller- tid behov av förbättringar. Men en särskilt viktig

uppgift är att se till att olika delar av det samlade stödet till brottsoffer utvecklas och bedrivs på bästa sätt.

Brottsoffermyndigheten har en nyckelroll

Brottsoffermyndigheten har ett övergripande ansvar för brottsofferfrågorna inom rättsväsen- det. Myndighetens huvuduppgifter är att främja brottsoffrens rättigheter, behov och intressen. Till uppgifterna hör att besluta i ärenden om brottsskadeersättning samt att fördela medel från brottsofferfonden, som finansierar forsk- ning, utvecklingsprojekt och även löpande brottsofferstödjande verksamheter.

För att säkerställa att Brottsoffermyndigheten har rätt uppdrag och är rustad för framtida upp- gifter tillsattes under 2003 en utredning som fick till uppgift att göra en översyn av myndighetens uppdrag, organisation och verksamhet. Utred- ningen lämnade sitt betänkande (SOU 2004:61) under våren 2004. Betänkandet remissbehandlas och kommer därefter att beredas inom Rege- ringskansliet. Regeringen kommer därefter att överväga vilka åtgärder som kan behöva vidtas, med utgångspunkt i de förslag som utredningen har lämnat om hur Brottsoffermyndigheten och dess verksamhet kan utvecklas i olika avseenden.

Propositionen Stöd till brottsoffer

Brottsofferutredningen lämnade i sitt betän- kande (SOU 1998:40) en rad förslag till åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning och hur de bemöts av rättsväsendet, socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Flera av förslagen be- handlades i propositionen Stöd till brottsoffer (prop. 2000/01:79). I samband med att proposi- tionen antogs av riksdagen gav regeringen flera myndigheter i uppdrag att utveckla sina rutiner och metoder för stöd till brottsoffer. Uppdragen har bl.a. resulterat i att Domstolsverket, Riks- åklagaren och Rikspolisstyrelsen har upprättat handlingsplaner för brottsofferarbete och även utarbetat metoder för kvalitetssäkring. Reger- ingen kommer även fortsättningsvis att verka för att myndigheterna inom rättsväsendet på olika sätt utvecklar sina insatser för att ge stöd till brottsoffer.

Stöd för brottsoffret i rättsprocessen

Genom propositionen Stöd till brottsoffer har regeringen också lagt fast en strategi för stödet till brottsoffer med en klar riktning för det fort-

satta arbetet. Strategin tar sin utgångspunkt i att många delar av samhället skall engageras i stödet till brottsoffer. I detta sammanhang har myn- digheterna inom rättsväsendet en särskilt viktig ställning. Det praktiska brottsofferarbetet hand- lar i stor utsträckning om att de som utsatts för brott skall bemötas på ett professionellt och stödjande sätt, såväl av myndigheterna i rätts- kedjan, andra myndigheter som av frivilliga krafter som bistår i stödet till brottsoffer. De bä- rande elementen i regeringens strategi är utbild- ning av personal, samarbete i rättskedjan, kun- skap genom forskning och utveckling samt sats- ningar på stöd till utsatta kvinnor, barn och ung- domar.

Utbildning för bättre bemötande m.m.

Regeringen anser att ökad utbildning samt kun- skap om brottsoffrets situation och behov är en fundamental del i det fortsatta arbetet med brottsoffer. På regeringens uppdrag har flera av rättsväsendets myndigheter analyserat och redo- visat arbetet med brottsofferfrågor. Domstols- verket, Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen har arbetat fram handlingsplaner för det framtida brottsofferarbetet, genomfört utbildning av per- sonal i samverkan med Brottsoffermyndigheten, samt utarbetat metoder för kvalitetssäkringsar- betet på brottsofferområdet.

Utbildningarna har fokuserat på bemötande- och informationsfrågor men också på vilket stöd som finns att få från andra myndigheter och ide- ella organisationer. Utbildning bör bedrivas kontinuerligt. De som har utsatts för brott be- höver dels snabb och adekvat information om det egna ärendet, dels om vilket stöd som finns att få – såväl av rättsväsendets myndigheter som av frivilligorganisationer.

Handlingsplanerna innehåller förslag till åt- gärder för att förbättra det framtida brottsoffer- arbetet. Rikspolisstyrelsens handlingsplan inne- håller bl.a. konkreta åtgärder avseende brottsoff- rens rättigheter och polisens skyldigheter. I planen konstateras att det är viktigt att persona- len har grundläggande utbildning och kunskap om brottsoffers reaktioner.

Vittnesstödsverksamhet

Regeringen har satt som mål att det skall finnas vittnesstöd, som följer med målsägande och vittnen vid förhandlingar, i samtliga tings- och hovrätter i slutet av 2004. Domstolsverket och Brottsoffermyndigheten gavs därför 2001 i upp- drag att genomföra olika åtgärder för att målet

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

skulle uppnås. Uppdraget har slutförts och vitt- nesstödsverksamhet finns nu etablerat i princip vid alla allmänna domstolar. Regeringen har givit de båda myndigheterna ett nytt uppdrag (dnr Ju2004/6170/KRIM) att gemensamt verka för att vittnesstödsverksamhet bedrivs vid samtliga tingsrätter och hovrätter. Syftet med uppdraget är att säkerställa att vittnesstödsverksamhet även fortsättningsvis kommer att finnas vid domsto- larna.

Samarbete i rättskedjan

För att uppnå en genomgående hög kvalitet i bemötandet av brottsoffer måste myndigheterna samarbeta, dels med varandra, dels med andra aktörer. Det får inte finnas en svag länk i rätts- kedjan. Om en insats inte håller tillräckligt god kvalitet, påverkas det samlade stödet negativt. Därför måste var och en av myndigheterna i rättsväsendet som möter brottsoffer ha välut- vecklade rutiner för bemötande och för att ge information. I detta sammanhang är det viktigt att myndigheterna har ett gott samarbete med de frivilligorganisationer som verkar på området, och vars insatser är viktiga komplement till myndighetsarbetet.

Forskning och utvecklingsarbete

För att kunna utveckla stödet till brottsoffer krävs det en solid grund av kunskap från forsk- nings- och utvecklingsarbete. Hittills har brotts- offerforskningen, den s.k. viktimologiska forsk- ningen, varit förhållandevis outvecklad i Sverige. För att säkerställa kunskap som gäller specifikt svenska förhållanden behövs det inhemsk forsk- ning, inte minst verklighetsnära tillämpad forsk- ning. På regeringens uppdrag har Brottsoffer- myndigheten tagit fram och genomför ett om- fattande program för viktimologisk forskning. Genom myndighetens insatser har flera forsk- ningsprojekt inletts, i syfte att öka aktiviteten i den viktimologiska forskningen i Sverige och ge viktiga tillskott av kunskap. Brottsoffermyn- digheten finansierar också, helt eller delvis, ett stort antal konkret inriktade utvecklingsprojekt, som ger nya erfarenheter som kan omsättas i ut- bildning, information och i löpande verksamhe- ter.

Stärkt skydd för målsägande och vittnen

Den av regeringen under 2001 tillsatta Person- säkerhetsutredningen har i ett delbetänkande (SOU 2002:71) presenterat förslag för att stärka skyddet av olika grupper av hotade och miss-

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

handlade målsäganden och vittnen. Utredningen föreslår bl.a. en nationell handlingsplan mot våld i nära relationer samt att hotade personer skall kunna bli folkbokförda i särskild ordning med starkare sekretesskydd. Regeringen avser att återkomma med förslag som tar sin utgångs- punkt i de förslag som utredningen presenterar. Personsäkerhetsutredningen har vidare i sitt slutbetänkande (SOU 2004:1) föreslagit ett na- tionellt program om personsäkerhet. Program- met är i första hand avsett att tillämpas på bevis- personer som medverkar i förundersökning eller rättegång rörande grov organiserad brottslighet. Utredningen föreslår också att en särskild er- sättning under vissa förutsättningar skall kunna utgå till bl.a. hotade personer för kostnader som uppstår till följd av hotet. Förslaget har remiss- behandlats och bereds för närvarande inom Re- geringskansliet.

Ytterligare förbättringar av regelverket

Regeringen har under senare år genomfört många åtgärder för brottsoffer, inklusive förnyad lagstiftning och överväger kontinuerligt hur lag- stiftningen kan utvecklas ytterligare. Regeringen avser även fortsättningsvis att i olika delar ut- veckla lagstiftningen.

Sverige har varit med och drivit arbetet inom EU för att stärka brottsoffers ställning, såväl när det gäller rättsprocessen som på andra områden. Arbetet i EU har bl.a. resulterat i att Ministerrå- det har antagit ett direktiv om statlig brottskade- ersättning och särskilda bestämmelser för gräns- överskridande fall.

Insatser för utsatta kvinnor, barn och ungdomar

Ett särskilt viktigt område är även fortsättnings- vis våld mot kvinnor. Enbart när det gäller våld i form av misshandel polisanmäldes 2003 cirka 22 500 brott. Det egentliga antalet sådana brott är dock betydligt större. Det våld som drabbar kvinnor skiljer sig från det våld som drabbar män. En viktig skillnad är att en stor del av våldet mot kvinnor sker inomhus och att gärnings- mannen är bekant med kvinnan. Det innebär att brotten ofta förblir okända för omgivningen. Detta gör att det krävs omfattande och särskilda insatser för att bekämpa våldet mot kvinnor och för att på olika sätt stödja utsatta kvinnor. Barn och unga är i många fall utsatta, inte bara som direkta brottsoffer utan också, genom att de blir

vittnen till att deras mödrar utsätts för våld. Därför är insatser för utsatta kvinnor också ett sätt att ge barn och unga det stöd som de be- höver.

Uppföljning av Kvinnofridsreformen

En viktig del i arbetet med att motverka våld mot kvinnor var den av regeringen tillsatta Kvinnovåldskommissionen, som i sitt slutbetän- kande (SOU 1994:56) lämnade flera förslag om åtgärder för att förbättra stödet till kvinnor som utsätts för våld. Förslagen behandlades i propo- sitionen Kvinnofrid (prop. 1997/98:55), som re- sulterade i tillägg i socialtjänstlagen som förtyd- ligar socialtjänstens ansvar och i omfattande uppdrag till flera myndigheter som fått stort ge- nomslag i praktiskt arbete. Regeringen har till- satt en utredning (dir. 2003:112) som fått i upp- drag att följa upp de myndighetsuppdrag som gavs i Kvinnofridsreformen. Regeringen har även tillsatt en utredning (dir. 2004:11) med uppdrag att finna formerna för en ombildning av Riks- kvinnocentrum för kvinnor som våldtagits och misshandlats till ett nationellt institut. Utred- ningarna kommer att ligga till grund för rege- ringens fortsatta överväganden på området.

Förbättrat skydd genom besöksförbud

I arbetet med att öka skyddet för dem som ut- sätts för våld finns det ett ständigt behov av att se till att lagstiftningen är modern och ändamåls- enlig. Ett problem som uppmärksammats är att den person som utsatts för brott många gånger varit mer eller mindre tvingad att fly från den gemensamma bostaden för att kunna freda sig. Det har även uppmärksammats att barn ofta finns med och blir vittne till sådana situationer.

I mars 2003 redovisade BRÅ en uppföljning av lagen om besöksförbud (BRÅ-rapport 2003:2). Utvärderingen visar att kvinnor upp- fattar en beviljad ansökan som mycket positiv. Besöksförbud kan ha en viss avskräckande effekt särskilt för de män som inte lagförts för brott tidigare. Enligt BRÅ borde polisen men även åklagarväsendet förbättra rutinerna kring ären- den om besöksförbud. Regeringen har vidtagit åtgärder för att se till att myndigheternas arbete med besöksförbud utvecklas och bedrivs effek- tivt. Rikspolisstyrelsen har fått i uppdrag att i samråd med Riksåklagaren ytterligare utveckla hot- och riskbedömningarna i ärenden om våld i nära relationer samt utarbeta rutiner och riktlin- jer för polisens arbete med ärenden om besöks- förbud. Uppdraget har slutförts och Rikspolis-

styrelsen har framtagit riktlinjer och rutiner för polisens arbete med dessa ärenden.

Den 1 september 2003 trädde ändringar i la- gen om besöksförbud i kraft, som bl.a. innebär att besöksförbud kan avse den gemensamma bo- staden och större geografiska områden än tidi- gare.

Regeringen har även givit Brottsförebyggande rådet i uppdrag att under en treårsperiod genomföra en ytterligare utvärdering av tillämp- ningen av besöksförbudslagstiftningen. Inom ramen för uppdraget ingår även bl.a. att belysa hur barnens skydd och säkerhet beaktas vid tillämpningen och i vilken utsträckning besöks- förbud utfärdas för att skydda barn från hot eller våld.

Förstärkta åtgärder för barn och unga

Det är särskilt angeläget att stärka skyddet för barn och unga som utsätts för brott. Barn och unga som drabbas av brott är särskilt utsatta ef- tersom de har svårare än vuxna att skydda sig mot brottsliga handlingar och svårare att söka stöd från omgivningen. Det förekommer också att barn och unga indirekt drabbas av brott, t.ex. i situationer där de bevittnar våld mellan vuxna inom familjen. I propositionen Stärkt skydd för barn i utsatta situationer (prop. 2002/03:53) fö- reslog regeringen en särskild straffskärpnings- grund vid brott där barns trygghet och tillit till en närstående person hotas. Propositionen inne- höll också förslag om gemensam skyldighet för polisen, hälso- och sjukvården, förskolan, skolan och skolbarnomsorgen att på socialtjänstens initiativ samverka kring barn och unga som far illa eller som riskerar att fara illa. Dessa lagänd- ringar trädde i kraft den 1 juli 2003.

Arbetet med en ny sexualbrottslagstiftning bedrivs i riktning mot en särskild reglering när det gäller sexuella övergrepp mot barn.

Inom Justitiedepartementet pågår arbete med framtagande av en promemoria som skall inne- hålla förslag på flera åtgärder som syftar till att stärka rättigheterna för och stödet till barn och unga som bevittnar våld och på annat sätt drab- bas av brott av och mot närstående personer. Promemorian kommer även att innehålla förslag på åtgärder för barn och unga som själva drabbas av brott samt för att förebygga att barn dras in i kriminalitet.

Medling mellan brottsoffer och unga lagöverträdare

Ungdomar som utsatts för brott behöver stöd och reaktionerna på ungdomar som begått brott

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

behöver utvecklas. Regeringen verkar därför för att medling, där brottsoffer och gärningsman möts inför en opartisk medlare, skall spela en större roll när det gäller samhällets reaktion mot framför allt unga lagöverträdare.

Regeringens målsättning är att medling skall finnas i hela landet. Se vidare avsnitt 4.4.2 Verk- samhetsområde 1 Brottsförebyggande arbete.

Stöd till offer för hedersrelaterat våld

Så kallat hedersrelaterat våld mot och mellan ungdomar bör enligt regeringen uppmärksam- mas särskilt. Insatser görs inom flera politikom- råden. Bl.a. har regeringen inom politikområde Integrationspolitik avsatt 120 miljoner kronor under perioden 2003–2006 för insatser för ung- domar som riskerar att utsättas för s.k. heders- relaterat våld. Brottsoffermyndigheten gör insat- ser mot sådant våld genom att bl.a. sprida infor- mation och genom att ge ekonomiskt stöd till organisationer som gör insatser på området. Myndigheten stödjer också forskning som kan bidra till att öka kunskaperna på området.

Lokal brottsoffersamverkan

På den lokala nivån sker ett viktigt brottsoffer- stödjande arbete. Det praktiska stödet bedrivs i mötet med brottsoffer i rättskedjans olika led och efter det att ärenden har avgjorts i domstol. Ett viktigt tillskott till myndigheternas verksam- heter är de insatser som utförs av frivilliga kraf- ter, bl.a. av brottsofferjourer, kvinnojourer och tjejjourer. De idag cirka 110 lokala brottsoffer- jourerna över hela landet bistår med avgörande insatser och blir allt viktigare för att ge brotts- offer adekvat stöd. Brottsofferjourerna engage- rar stödpersonerna och har en nyckelroll i de verksamheter med vittnesstöd, för både måls- ägare och vittnen som har etablerats genom det regeringsuppdrag som Brottsoffermyndigheten och Domstolsverket slutfört.

Samarbete för att förebygga brott och ge stöd till brottsoffer

I det konkreta arbetet, inte minst på lokal nivå, finns det viktiga beröringspunkter mellan brottsofferstödjande och brottsförebyggande verksamheter. Det förekommer också att lokala brottsofferjourer och lokala brottsförebyggande råd samarbetar och därigenom delar kunskaper och erfarenheter. Genom samarbete av detta slag skapas möjligheter för att i större utsträckning

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

anlägga ett brottsofferperspektiv i det brottsfö- rebyggande arbetet och ett brottsförebyggande perspektiv i brottsofferarbetet. Åtgärder som utgår från s.k. upprepad utsatthet syftar t.ex. både till att brott skall förebyggas och att perso- ner som återkommande utsätts för brott skall få särskilt stöd. Regeringen kommer att följa ut- vecklingen noggrant och överväga initiativ som syftar till att samarbete mellan det brottsoffer- stödjande och brottsförebyggande arbetet prö- vas i ökad utsträckning.

4.4.7Verksamhetsområde 6 Övrig verksamhet

I verksamhetsområdet Övrig verksamhet ingår sådana uppgifter som utförs av polisen men som faller utanför det brottsbekämpande arbetet. Det gäller t.ex. handräckning åt andra myndigheter, passärenden och uppgifter av servicekaraktär. I många fall handlar det om ärenden där någon behöver hjälp av polisen eller besked med anled- ning av en ansökan om t.ex. pass. Målet för verk- samhetsområdet är att de arbetsuppgifter som inte är brottsbekämpande skall utföras med ut- gångspunkt i medborgarens behov. Polisen skall ge medborgarna god service genom hög tillgäng- lighet och utökade möjligheter till självservice.

Sedan några år tillbaka driver regeringen ett arbete för att renodla polisens uppgifter. Den 21 december 2000 gav regeringen en särskild ut- redare i uppdrag att göra en översyn av polisens arbetsuppgifter (dir. 2000:105). Utredaren skulle utreda och lämna förslag till ändringar som inne- bär att polisens verksamhet renodlas så att poli- sen i ökad utsträckning kan koncentrera sig på sin centrala funktion att minska brottsligheten och öka människors trygghet. Utredaren fick även i uppdrag att se över vilka möjligheter det finns att komplettera polisens resurser och insat- ser i glest befolkade delar av Sverige och, vid sär- skilda tillfällen, även i övriga delar av landet.

Utredningen, som antog namnet Polisverk- samhetsutredningen, har fullgjort sitt uppdrag och lämnat tre betänkanden (SOU 2001:87, 2002:70 samt 2002:117). Utredningen föreslår bl.a. att vissa tillståndsärenden och polisens upp- gifter enligt lagen (1976:206) om felparkerings- avgift förs över till kommunerna, att ansvaret för gruvhål överförs till Bergsstaten, att polisens bi- träde vid handräckning skall begränsas, att stäm- ningsmannaverksamheten förs över till krono-

fogdemyndigheten, att hittegods läggs ut på en- treprenad (försöksverksamhet) samt att polisen upphör med att ta emot förlustanmälan. Dess- utom föreslår utredningen för att komplettera polisens resurser i framför allt glesbygd, att ord- ningsvakter skall kunna förordnas för tjänstgö- ring hos en polismyndighet (försöksverksam- het).

Förslagen har remissbehandlats och bereds nu inom Regeringskansliet. Lagrådsremiss och pro- position, i vart fall i vissa delar, planeras till vin- tern 2004/2005.

I verksamhetsområdet ingår också den verk- samhet som bedrivs av Gentekniknämnden. Gentekniknämnden inrättades den 1 juli 1994. Nämnden skall bl.a. följa den nationella och in- ternationella utvecklingen på genteknikområdet, bevaka de etiska frågorna inom gentekniken samt bedriva rådgivande och upplysande verk- samhet.

4.5Resultatbedömning

4.5.1 Brottsförebyggande verksamhet

Allmänt om verksamhetsområdet och mål

Målet för verksamhetsområdet Brottsförebyg- gande arbete är att brott skall förebyggas. Det bästa sättet att minska brottsligheten och öka tryggheten för medborgarna är att förhindra att brott begås. Regeringens brottsförebyggande ar- bete berör många politikområden och myndig- heter. Av rättsväsendets myndigheter verkar i huvudsak polisorganisationen, Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndigheten samt Brottsförebyg- gande rådet (BRÅ) inom verksamhetsområdet.

Polisorganisationen

En av polisens huvuduppgifter är att förebygga brott. Det gör den redan genom sin närvaro på platser och tider där brott annars ofta begås. För att effekterna av polisens arbete skall bli bestå- ende krävs dock även andra åtgärder. Genom samverkan med olika aktörer kan polisen an- vända sin kunskap för att minska även sådan brottslighet som polisen inte själv kan påverka direkt.

Målet för polisens brottsförebyggande arbete under 2003 var att risken för att brott begås skall minska. Regeringens uppfattning är att polisens resultat är svårt att bedöma utifrån årsredovis- ningen. Genom det projekt som polisen bedriver för att se över resultatredovisningen kommer situationen att förbättras.

Säkerhetspolisen

Säkerhetspolisens arbete är främst brottsföre- byggande. En av huvuduppgifterna är att före- bygga och avslöja brott mot rikets säkerhet. Även det polisarbete som Säkerhetspolisen leder och bedriver i terrorismbekämpning syftar till att förebygga att brott begås i Sverige eller utom- lands. Det förebyggande arbetet bedrivs genom underrättelseinhämtning, bearbetning, analys och delgivning. I dessa sammanhang är samver- kan med andra myndigheter, både nationellt och internationellt, av stor betydelse. Inom säker- hetsskyddsarbetet är det främst åtgärder som kontroll, rådgivning och information som bidrar till att myndigheter och företag kan vidmakthålla ett bra skydd för sin verksamhet.

Regeringen gör bedömningen att Säkerhets- polisen uppnått det övergripande målet att före- bygga brott mot rikets säkerhet och terrorism.

Ekobrottsmyndigheten

Ekobrottsmyndigheten är en åklagarmyndighet inom åklagarväsendet där poliser, åklagare och ekonomer arbetar i nära samverkan. Myndighe- ten har inom verksamhetsområdet Brottsföre- byggande arbete till uppgift att själv eller i sam- verkan med andra myndigheter initiera eller vidta åtgärder för att förebygga ekonomisk brottslig- het och för att tidigt kunna upptäcka nya former av ekonomisk brottslighet. En grundläggande uppgift för Ekobrottsmyndigheten är att förse andra berörda intressenter och regeringen med information om den ekonomiska brottsligheten. Ekobrottsmyndighetens mål för verksamheten inom Brottsförebyggande arbete var under 2003 att risken för att brott begås skall minska.

Ekobrottsmyndighetens brottsförebyggande arbete har vidareutvecklats under året. Reger- ingen anser att det är angeläget att det arbetet får en mer framträdande plats i myndighetens verk- samhet. De insatser som myndigheten hittills

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

har genomfört utgör en god grund för en vidare- utveckling av insatserna på området.

Brottsförebyggande rådet

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) är ett centrum för forskning och utveckling inom rättsväsendet och verkar för en kunskapsbaserad kriminalpoli- tik. BRÅ ansvarar för den offentliga kriminalsta- tistiken, som är en viktig källa till kunskap och grund för de analyser som görs av hur brottslig- heten utvecklas och förändras. Myndigheten an- svarar också för att stimulera dels det lokala brottsförebyggande arbetet, dels medlingsverk- samheten. BRÅ har ett ansvar för att sprida kun- skap och informera om forskning på det krimi- nalpolitiska området. BRÅ fungerar också som ett stabsorgan till regeringen och dess verksam- het skall bedrivas så att det finns beredskap att med kort varsel utföra uppdrag och annat som regeringen har behov av.

BRÅ har för 2003 haft följande tre mål.

•BRÅ skall vara ett centrum för forsknings- och utvecklingsverksamhet inom hela rätts- väsendet och bidra till kunskaps- och me- todutveckling inom rättsväsendets myn- digheter. Myndigheten skall också utvär- dera effekterna av politiskt beslutade re- former eller större förändringar av annat slag inom rättsväsendets verksamhet.

•BRÅ skall aktivt stödja de lokala brottsförebyggande råden och verka för att dessas verksamhet utvecklas och att kvali- tén höjs.

•Statistiken för 2002 skall offentliggöras och publiceras senast den 1 juni 2003. Brottsfö- rebyggande rådet skall fungera som ett ex- pertorgan för rättsväsendet och bistå rätts-

väsendets myndigheter med kunskap om brottsutvecklingen och dess orsaker.

Regeringen gör bedömningen att BRÅ på ett positivt sätt verkat för att uppnå målet att brott skall förebyggas. Kunskap om brottsligheten och dess orsaker är viktig för att rättsväsendets myn- digheter och dessas verksamheter skall kunna utvecklas och effektiviseras. BRÅ har under 2003 producerat rapporter, analyser, statistik m.m. och härmed bidragit till att utveckla kunskapen på det kriminalpolitiska området.

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Allmänt om polisens förebyggande arbete

Resultat

Enligt Rikspolisstyrelsen har verksamhetsmålet inte helt uppnåtts. Slutsatsen följer av styrelsens samlade bedömning att det inte kan visas att ris- ken för att brott begås skulle ha minskat under 2003. Lokala variationer förekommer dock och för vissa brottstyper finns det positiva resultat även på nationell nivå. Rikspolisstyrelsen gör också bedömningen att det skett en liten positiv utveckling för det planlagda brottsförebyggande arbetet.

Enligt Rikspolisstyrelsen har kostnaden för polisens förebyggande arbete under 2003 varit 6,5 miljarder kronor. Knappt tre miljoner tim- mar har använts. Andelen brottsförebyggande timmar inklusive trafikövervakning utgör 10 % av det totala antalet timmar.

Det problemorienterade arbetet har utvecklats genom att allt fler polismyndigheter har börjat leda och styra sin planlagda verksamhet enligt modellen för underrättelseledd polisverksamhet. Mer än en tredjedel av polismyndigheterna anger att de helt eller delvis arbetar på detta sätt. Det finns dock enligt Rikspolisstyrelsen ett fortsatt stort behov av att skapa rutiner och metoder för att ta tillvara brottsförebyggande information från utredningsverksamheten.

Ingripandeverksamhetens direkta stöd i det planlagda och brottsförebyggande arbetet har varit relativt litet vid flertalet polismyndigheter.

De brottsförebyggande strategiernas genom- slag i verksamheten ligger generellt på en låg nivå, bl.a. som en följd av att många polismyn- digheter blev färdiga med dessa först i slutet av 2002. För att öka genomslaget och säkerställa att olika åtgärder utgår från den lokala problembil- den har många polismyndigheter börjat använda strategierna som ett underlag i planeringsarbetet.

I årsredovisningen för 2002 införde Rikspolis- styrelsen ett nytt instrument för att beskriva det brottsförebyggande arbetet. Styrelsen använder begreppen projekt, insatser och åtgärder för att beskriva tre typer av prestationer; definierade utifrån en fallande grad av formalia när det gäller organisation, resurser, tidsrymd etc. Kraven är störst på den typ som Rikspolisstyrelsen be- nämner projekt. Av redovisningen för 2003 framgår att polisen genomförde 15 projekt under året, vilka totalt tog knappt åtta miljoner kronor i anspråk. Större delen av dessa medel användes

för ett projekt vid Polismyndigheten i Stock- holms län.

Brottsförebyggande rådet redovisade i mars 2004 rapporten Effektiva polisiära åtgärder mot brott. Den föranleddes av ett uppdrag som re- geringen lämnat om polisiära brottsförebyg- gande åtgärder med stöd i forskning eller beprö- vad erfarenhet.

Analys och slutsatser

Enligt Rikspolisstyrelsen har verksamhetsmålet för det brottsförebyggande arbetet inte helt uppnåtts. Rikspolisstyrelsen har självfallet ett omfattande material till sitt förfogande för att göra sin bedömning men för regeringen är årsre- dovisningen det huvudsakliga underlaget. Re- geringens uppfattning är att polisens resultat är svårt att bedöma utifrån årsredovisningen. Det följer sannolikt delvis av den oklarhet som råder om vilka polisiära aktiviteter som skall redovisas som brottsförebyggande. Rikspolisstyrelsen ar- betar med att fastställa vilken definition som skall gälla. En klargörande definition kommer att ge bättre möjligheter både för regeringen att styra polisens förebyggande arbete och för Riks- polisstyrelsen att redovisa det. Situationen kommer också att förbättras genom den översyn av polisens resultatredovisning som Rikspolis- styrelsen genomför och som kommer att avslu- tas under 2004.

Effekten av polisens brottsförebyggande ar- bete är komplicerad att mäta. En bedömning av måluppfyllelsen kommer därför till stor del att vila på en bedömning av hur polisen bedriver verksamheten. Det gäller till exempel vilka orga- nisatoriska och andra förutsättningar som poli- sen har skapat för att kunna utföra arbetet. Det framgår av Rikspolisstyrelsens redovisning att det vid flera polismyndigheter i olika avseenden har gjorts framsteg. Men Rikspolisstyrelsen visar också, med en förtjänstfull öppenhet, att det finns en del frågetecken. I regleringsbrevet för 2000 fick polismyndigheterna i uppdrag att utar- beta brottsförebyggande strategier. Rikspolissty- relsen konstaterar att strategiernas genomslag i verksamheten generellt ligger på en låg nivå. Sty- relsen skriver också att det inom flera myndig- heter finns mycket mer att göra för att skapa en helhetssyn och en röd tråd när det gäller att om- sätta strategi till praktisk handling. Regeringen utgår från att Rikspolisstyrelsen kommer att vidta åtgärder för att höja takten i utvecklingen.

Justitiedepartementet har vid en genomgång av strategierna noterat ett behov av översyn av dem. Det rör till exempel frågor om uppföljning av strategierna. Brister i detta avseende kan för- klara det begränsade genomslaget för dem.

De senaste åren har polisen på flera håll i lan- det börjat arbeta enligt en modell som bygger på det s.k. TOOL-konceptet (förkortningen står för Taktisk och operativ ledning). TOOL är i huvudsak en modell som beskriver styrnings- och ledningsstrukturer inom ramen för det un- derrättelseledda polisarbetet. Regeringen väl- komnar att polisen prövar nya metoder. Särskilt positivt är i det här fallet det tydliga inslaget av underrättelselett polisarbete.

De s.k. TOOL-insatserna kan ha inslag av både förebyggande och utredande natur. I poli- sens fortsatta arbete med att utveckla TOOL- arbetet är regeringen angelägen om att åtgär- derna redovisas i enlighet med den indelning i verksamhetsgrenar som gäller för polisverksam- heten.

En bestående minskning av brottsligheten förutsätter långsiktiga polisiära brottsförebyg- gande åtgärder, som kan kompletteras med de mer omedelbara åtgärder som de TOOL-base- rade insatserna är ett uttryck för. I det långsik- tiga arbetet spelar de bärande idéerna bakom närpolisreformen en viktig roll; brott skall före- byggas genom ett kunskapsbaserat polisarbete och samverkan i lokalsamhället. Regeringen vär- nar om dessa idéer och driver därför sedan länge en utveckling som innebär att polisen för att fö- rebygga brott skall använda sin speciella kunskap för att, ofta i samverkan med andra aktörer, få till stånd åtgärder som leder till att antalet brott minskar. Det kan vara fråga om sådant som gör det svårare att begå brott, som ökar upptäckts- risken eller som minskar vinningen av brott. Med en teknisk term brukar det benämnas situ- ationell brottsprevention.

Brottsförebyggande rådet lämnade med sin rapport Effektiva polisiära åtgärder mot brott (BRÅ-rapport 2004:2) ett angeläget bidrag till utvecklingen av polisens förebyggande arbete. I rapporten dras flera viktiga slutsatser. Den ger stöd åt närpolisens arbete, med dess prioritering av delaktighet från närsamhället. En annan slut- sats är att riktad övervakning kan antas ha brottsförebyggande effekt. Polisen har under lång tid använt patrullering med det syftet. Rap- porten motiverar dock högre krav på styrningen av t.ex. den patrullering som polisens utryck-

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

ningsbilar utför då de inte har något specifikt uppdrag. Detta gäller i synnerhet som Rikspolis- styrelsen har konstaterat att ingripandeverksam- hetens direkta stöd i det planlagda och brottsfö- rebyggande arbetet har varit relativt litet vid flertalet polismyndigheter.

Enligt rapporten saknas ofta strukturerad uppföljning och utvärdering av polisens åtgärder. Regeringen anser att det är angeläget att polisen på lämpligt sätt och inom rimliga gränser säker- ställer att de åtgärder som organisationen vidtar fungerar och att resursinsatsen står i proportion till effekten. Strukturerad uppföljning och ut- värdering bör vara självklara delar i detta och de är för övrigt också centrala för ett kunskapsbase- rat arbete. I viss utsträckning bör de enskilda polismyndigheterna sörja för uppföljning och utvärdering men det vilar ett ansvar även på Rikspolisstyrelsen.

En av de viktigaste uppgifterna för polisen de kommande åren är att öka brottsuppklaringen. Att klara upp fler av de anmälda brotten är en självklar del i det. Men det handlar lika mycket om att förebygga de kategorier av brott som är särskilt svåra att klara upp. Av den anmälda brottsligheten utgör brott av typen cykelstölder, tillgrepp av fordon och inbrott en stor andel. En- dast en liten del av dem klaras upp. Om polisen, gärna i samverkan med andra, i högre grad lyckas förebygga dessa brott så kommer den anmälda brottsligheten i större utsträckning att bestå av brott som polisen har bättre förutsättningar att klara upp. Därmed ökar andelen uppklarade brott. Dessutom kan framgång i det långsiktigt förebyggande arbetet mot mängdbrottsligheten frigöra resurser för insatser mot den grova och organiserade brottsligheten.

Det framgår av Rikspolisstyrelsens årsredo- visning att verksamhetsmålet för det brottsföre- byggande arbetet inte har uppnåtts helt. Reger- ingen anser att det är svårt att bedöma polisens resultat i denna del utifrån årsredovisningen. Det är dock av central betydelse för medborgarnas rättstrygghet att polisens brottsförebyggande arbete utvecklas kontinuerligt. Regeringen avser därför att i särskild ordning ta upp frågan om polisens brottsförebyggande arbete.

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Vissa brottstyper

Våldsbrottslighet

Resultat

Allmänt

Polisens resurser för att förebygga våldsbrott var 370 årsarbetskrafter under 2003, vilket är en ök- ning med 5,3 %. Kostnaden var 295 miljoner kronor. Den ökade resursinsatsen är i nivå med förändringen av antalet anmälda våldsbrott, som ökat med 5 290 brott till totalt 129 815.

Arbetet har vid många polismyndigheter varit inriktat mot olika typer av rån och misshandels- brott i anslutning till nöjestillställningar och re- stauranger.

Våld mot kvinnor och mot barn

Antalet anmälda fall av misshandel mot kvinna där gärningsmannen är bekant med offret har fortsatt att öka, år 2003 med 2,9 %. Antalet ärenden har dock minskat med 1 % (ett ärende kan innehålla flera anmälningar). En än större ökning kan noteras för anmälningar om grov kvinnofridskränkning och våldtäkt som båda har ökat med ungefär 17 %. Antalet anmälda fall av misshandel mot barn under och över sju år har också fortsatt att öka, år 2003 med 16,5 % re- spektive 2,5 % eller tillsammans 4,5 %. Resursin- satsen för arbetet inom områdena har utgjort knappt 50 000 timmar och kostnaden nästan 26 miljoner kronor vilket är 0,2 % av den totala kostnaden.

Inom området våld mot kvinnor och mot barn har flertalet av polismyndigheterna redovi- sat att det brottsförebyggande arbetet utvecklats till en godtagbar nivå eller lite mer. Bedömning- arna grundas bl.a. på att samverkan ökat både inom polisen och med andra aktörer i samhället och att det genomförts utbildning inom områ- det.

Brottsförebyggande projekt, insatser och åt- gärder har genomförts vid många av polismyn- digheterna. Förmågan att göra hotbildsbedöm- ningar har utvecklats, till stor del genom att i högre grad använda den s.k. SARA-modellen. Polismyndigheterna har också utvecklat sin sam- verkan med socialtjänsten och den egna myn- dighetens kriminalunderrättelsetjänst samt ge- nomfört utbildningar av olika slag.

För att barnperspektivet skall få genomslag i det brottsförebyggande arbetet har majoriteten av polismyndigheterna vidareutvecklat sin sam-

verkan med andra myndigheter och aktörer i samhället, utbildat personalen och tydliggjort barnperspektivet i strategier och handlingspla- ner.

Vidare har Brottsförebyggande rådet (BRÅ) på uppdrag av Utredningen om kunskap om sexuell exploatering av barn i Sverige genomfört en undersökning av sexuell exploatering av barn. BRÅ har också påbörjat en undersökning för att analysera det ökade antalet anmälda våldtäkter under 1990-talet. Undersökningen förväntas vara färdig under 2004.

Vapenbrott

En viktig åtgärd för att förebygga våldsbrottslig- het är att vapenlagstiftningen utformas så att den utgör ett effektivt och trovärdigt instrument för att hindra att vapen kommer till brottslig an- vändning. Justitiedepartementet har nyligen re- mitterat en promemoria (Ds 2004:32) som inne- håller förslag rörande ett flertal vapenfrågor. Det gäller bl.a. skärpta regler för vapenhandlare, skrotning av vapen, innehav av målskyttevapen samt utlåning av vapen. Dessutom föreslås en utvidgad anmälningsplikt för läkare. Samtidigt har en promemoria remitterats med förslag om att införa en möjlighet för polisen att i brottsfö- rebyggande syfte söka efter vapen och andra far- liga föremål i fordon (Ju2004/5742/PO). Därut- över utreds också vilka åtgärder som skall vidtas för att Sverige skall kunna ratificera FN:s vapen- protokoll samt om det bör inrättas ett särskilt registreringsförfarande i samband med att vapen förs in och ut ur Sverige.

Analys och slutsatser

Ökningen av antalet anmälda våldsbrott är oro- ande. Regeringen välkomnar därför att polisen sätter av större resurser för att med förebyg- gande insatser möta ökningen.

Inom området våld mot kvinnor och mot barn har polisens förmåga utvecklats att för- hindra upprepad utsatthet för t.ex. de kvinnor som är offer för våld av en närstående. När det gäller våld mot barn är det dock angeläget att samverkan med socialtjänsten utvecklas ytterli- gare så att det finns kännedom och inarbetade rutiner för t.ex. anmälan till socialtjänsten hos den personal som först anländer till en brotts- plats där barn är närvarande. Det är viktigt med ökad kunskap på området, varför regeringen ser positivt på att BRÅ prioriterar detta område.

Narkotika

Resultat

Antalet registrerade narkotikabrott har fortsatt att öka vid majoriteten av polismyndigheterna. År 2003 uppgick antalet registrerade brott mot narkotikastrafflagen till 40 632, varav 3 742 ut- gjordes av överlåtelsebrott och 36 672 av brott rörande innehav eller eget bruk. Sammantaget innebär detta en procentuell ökning från 2002 med 6,9 % och från 2001 med hela 25,3 %. Sett som andel av antalet anmälda narkotikabrott har anmälda brott rörande innehav och eget bruk ökat något (från 85 % 2002 till 86,3 % år 2003), medan anmälda brott rörande överlåtelse har minskat något (från 9,4 % år 2002 till 8,8 % år 2003).

Resursinsatsen har ökat med 8,3 % och om- fattade 340 000 timmar eller 227 årsarbetskrafter 2003. Kostnaden var drygt 180 miljoner kronor. Dessa satsningar är ett resultat av myndigheter- nas satsningar mot främst innehav och eget bruk av narkotika. Många myndigheter har genomfört projekt, insatser och åtgärder. Några myndighe- ter har utökat och utvecklat arbetet med gatu- langning och en myndighet har gjort ingripande- verksamheten delaktig i narkotikabrottsbe- kämpningen. Graden av aktivitet mellan myn- digheterna varierar dock, varför det kan förklaras att antalet anmälda brott ökat vid vissa myndig- heter (med upp till 60 %), men sjunkit vid andra (med upp till 40 %).

I november 2003 redovisade Brottsförebyg- gande rådet (BRÅ) ett uppdrag att utvärdera effekterna av polisens arbete mot narkotika- brottsligheten. BRÅ pekar i sin rapport (BRÅ- rapport 2003:12) sammanfattningsvis på fyra aspekter. För det första att allt fler poliser bekämpar narkotikabrott, varav insatser långt ut i missbrukskedjan, dvs. eget bruk, står för den enskilt största ökningen i statistiken. För det andra att missbruket ökar i flera avseenden, vilket har en mångfasetterad bakgrund och hänger samman med förändringar i samhället som minskad välfärd och ökad internationalisering. För det tredje att polisens insatser ger vissa resultat, men har begränsade effekter på missbrukets utveckling, eftersom narkotikamissbruket har en komplex natur. När det gäller effekten av ökade beslag har missbruket om inte minskat så åtminstone ökat i lägre takt, framför allt i mindre län. En tidsserie- analys pekar vidare mot ett samband mellan

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

ungdomars minskade experimenterande med narkotika under 1980-talet och en tydlig priori- tering av överlåtelsebrott. Detta kan förklaras med att den tid som ungdomar behöver för att få tag på narkotikan ökar med en sådan priorite- ring. För det fjärde pekar BRÅ på att målet minskning av tillgången undervärderas, eftersom analyserna visar att det är just i samband med ökade insatser mot narkotikahandeln och fler narkotikabeslag som relativa minskningar kan iakttas, åtminstone på regional nivå. När det gäller målet att minska nyrekryteringen till miss- bruk är det svårt att se effekterna av polisens ar- bete eftersom ungdomars narkotikabruk i hög grad påverkas av omständigheter som ligger utanför polisens kontroll, till exempel kamrat- tryck, social situation med mera.

Analys och slutsatser

Polisens förebyggande arbete mot narkotika- brott har fortsatt att utvecklas positivt under 2003. Antalet registrerade narkotikabrott fort- sätter att öka och är, även om flera faktorer som förklarar narkotikamissbrukets utveckling ligger utanför polisens kontroll, en följd av en ökad re- sursanvändning för brottstypen.

De förebyggande åtgärderna mot narkotika är av stor betydelse eftersom narkotikamissbruk inte bara är skadligt för individen, utan också i hög grad generar annan brottslighet. Det är därför viktigt att polisen fortsätter sina sats- ningar på att förebygga narkotikabrott. Den va- rierande graden av aktivitet mellan myndighe- terna bör föranleda särskild uppmärksamhet. Regeringen avser att i särskild ordning ta upp denna fråga.

För verksamhetens utveckling gäller det vi- dare att systematiskt ta till vara de erfarenheter som vunnits genom projekt, insatser och åtgär- der samt att fortsätta utvecklingen av samverkan med andra aktörer i det förebyggande arbetet så- som socialtjänsten, skolan och frivilligorganisa- tioner.

Polisen har i BRÅ:s utvärdering ett angeläget bidrag i frågor om effekterna av polisens arbete mot narkotika kan ökas.

Ekonomisk brottslighet

Resultat

Ekobrottsmyndighetens brottsförebyggande ar- bete har under 2003 framför allt bedrivits i form

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

av samverkan med myndigheter, organisationer	sex årsarbetskrafter under 2003. Några av polis-
och näringsliv samt genom informationsinsatser	myndigheterna har utvecklat samverkan med
bl.a. i syfte att utveckla och sprida metoder för	andra aktörer inom ramen för SAMEB, länens
att förebygga ekonomisk brottslighet.	samverkansorgan mot ekonomisk			brottslighet.
Det finns ett gemensamt intresse i samhället	Andra polismyndigheter har samarbetat direkt
av att motverka oegentligheter på det ekono-	med berörda myndigheter och andra aktörer.
miska området och förutom på initiativ från	År 1998 fick Brottsförebyggande rådet (BRÅ)
Ekobrottsmyndigheten tas initiativ till kontakt i	regeringens uppdrag att bygga upp ekobrotts-
många fall av organisationer som företräder	forskningen i Sverige. Under 1998–2002 satsade
branscher som är drabbade av svartarbete och	regeringen 26 miljoner kronor. En stor del av
oredovisade intäkter.	dessa medel har fördelats till ett 30-tal projekt
Ekobrottsmyndigheten har under 2003 tagit	om ekobrott. BRÅ har byggt upp en omfattande
fram en strategi för sitt brottsförebyggande ar-	kunskapsbank och bl.a. tagit fram en handbok
bete. Strategin går i huvudsak ut på att myndig-	för regering, riksdag och myndigheter med
heten skall bli en mer drivande kraft i utveck-	tillsyns- och kontrollfunktioner med konkreta
lingen av det ekobrottsförebyggande arbetet.	exempel på förebyggande regler och metoder.
Ekorådet intar en allt viktigare funktion i det	Vidare har en handbok för polis, åklagare och
brottsförebyggande arbetet. Genom Ekorådet	skattebrottsenheter med konkreta exempel på
har initiativ tagits till gemensamma aktioner av	förebyggande metoder presenterats. I början av
olika slag, exempelvis har en insats gjorts mot	2004 presenterade BRÅ sitt bokslut över sats-
olagliga inslag i importen av livsmedel och andra	ningen.
varor. Ekobrottsmyndigheten har också, utanför	Analys och slutsatser
samarbetet i Ekorådet, bedrivit olika brottsföre-
byggande projekt i samverkan med andra myn-	Ekobrottsmyndighetens brottsförebyggande ar-
digheter.	bete har vidareutvecklats under 2003. Det
Information är ett viktigt instrument i det	brottsförebyggande arbetet har genom bl.a.
brottsförebyggande arbetet och den aspekten	strategin för det brottsförebyggande arbetet fått
beaktas särskilt i all verksamhet. Ekobrottsmyn-	mer struktur	och	långsiktighet.	Sedan	den
digheten har under året genomfört informa-	1 januari 2004 har Ekobrottsmyndigheten möj-
tionsmöten för myndigheter, organisationer och	lighet att bedriva kriminalunderrättelseverksam-
andra intressenter inom ekobrottsområdet.	het på samma sätt som inom polisorganisatio-
Ekobrottsmyndigheten har i mindre omfatt-	nen. I kombination med de åtgärder som myn-
ning bedrivit kriminalunderrättelseverksamhet	digheten vidtagit på området ger det enligt re-
under 2003, främst i projekt mot den organise-	geringens uppfattning avsevärda möjligheter att
rade brottsligheten där myndigheten samverkat	utveckla och förbättra det brottsförebyggande
med andra brottsbekämpande myndigheter.	arbetet ytterligare.
En myndighetsöverskridande expertgrupp har	BRÅ har sedan 1998 verkat för en positiv ut-
under 2003 bedrivit ett arbete för att ta fram en	veckling av ekobrottsforskningen i landet. Det är
hotbildsanalys av den ekonomiska brottslighe-	viktigt att denna utveckling inte stannar av. BRÅ
ten. Arbetet inkluderade studier av ekobrottslig-	bör inom ramen för sina resurser och tillsam-
hetens orsaker, karaktär och omfattning samt en	mans med övriga berörda myndigheter fortsätta
närmare analys av dess skadeverkningar. Hot-	arbeta för att den tillämpade ekobrottsforsk-
bildsanalyser har enligt Ekobrottsmyndigheten	ningen utvecklas.
visat sig vara verksamma instrument vid bedöm-
ningen av hur den ekonomiska brottsligheten	Ungdomsbrottslighet
kan komma att utvecklas.
Under 2003, liksom under 2002, använde	Resultat
Ekobrottsmyndigheten ca 3 % av de tillgängliga
resurserna för brottsförebyggande arbete.	Under 2003 presenterade Brottsförebyggande
Rikspolisstyrelsen konstaterar att polisens fö-	rådet (BRÅ) en rapport om Brottsligheten och
rebyggande arbete mot ekonomisk brottslighet	andra problembeteenden bland ungdomar i
fortfarande ligger på en låg nivå. Polisens resur-	årskurs nio (BRÅ-rapport 2003:5). Undersök-
ser för att förebygga ekonomisk brottslighet var	ningen baseras	på	klassrumsenkäter och		har

upprepats vartannat år sedan 1995. Av under- sökningen framgår att andelen niondeklassare som begått brott har minskat sedan 1995. Un- dersökningen visar att brottsligheten har mins- kat något mer bland gynnade än bland mindre gynnade ungdomar. Det är dock relativt vanligt att niondeklassare någon gång begått någon typ av stöld som t.ex. snatteri. Pojkar begår oftare brott än flickor. Utsatthet för stöldbrott är van- ligare är utsatthet för våldsbrottslighet.

BRÅ har också redovisat ett regeringsuppdrag där man kartlagt omfattningen av klotter och in- venterat de förebyggande åtgärder som vidtas på detta område. Här konstateras att klottrare inte är någon enhetlig grupp och att det därför be- hövs olika former av insatser för att komma åt problemet. Ett flertal brottsförebyggande åtgär- der mot klotter genomförs i landets kommuner, men det saknas ofta övergripande handlingspla- ner och långsiktiga strategier för arbetet. BRÅ avser att presentera en idéskrift under 2004 för att öka kunskapen om hur man kan arbeta klot- terförebyggande på lokal nivå.

Enligt Rikspolisstyrelsen är resursinsatsen för det brottsförebyggande arbetet mot ungdomar drygt 200 000 timmar eller 136 årsarbetskrafter. Resursinsatsen utgör 6,9 % av det brottsföre- byggande arbetet och kostnaden har uppgått till 107 miljoner kronor. Det är troligt att resursin- satsen varit ännu större eftersom riktade insatser mot olika brottstyper även kan omfatta ungdo- mar utan att dessa särredovisas.

Antalet ungdomar misstänkta för brott per 1 000 ungdomar har ökat något under 2003.

Rikspolisstyrelsen gör den samlade bedöm- ningen att det brottsförebyggande arbetet inom området delvis har utvecklats positivt. Bedöm- ningen grundas bl.a. på att det inrättats ung- domsenheter vid flera polismyndigheter som kunnat inrikta sig på ungdomar i riskzon och ungdomsbrottsligheten. Det har också skett en ökad samverkan med andra aktörer och det har genomförts ett antal riktade åtgärder mot ung- domar. Vid några polismyndigheter, t.ex. Polis- myndigheten i Stockholms län, har personal från socialtjänsten samlokaliserats med polisen.

En del av det brottsförebyggande arbetet mot ungdomar har bedrivits genom projekt, insatser och åtgärder. För att öka närvaron i ungdomars vardagsmiljöer har polisen i större omfattning varit närvarande på platser där ungdomar vistas och planerat arbetstiden utifrån ungdomarnas vanor. Vid några polismyndigheter har man in-

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

rättat s.k. ungdomsgrupper för att bekämpa ungdomskriminaliteten.

Analys och slutsatser

En av huvuduppgifterna för kriminalpolitiken är att förhindra att barn och unga hamnar i krimi- nalitet eller utsätts för brott.

Ungdomarna är på många sätt nyckeln till samhällets möjligheter att på lång sikt minska den totala brottsligheten. Om nyrekryteringen till kriminalitet minskar kommer också den to- tala brottsligheten på sikt att minska.

En viktig del i det brottsförebyggande arbetet är polisens arbete inriktat mot ungdomar i risk- zon. Genom ett väl fungerande brottsförebyg- gande arbete kan polisen förhindra nyrekryte- ring till s.k. kriminella karriärer och livsstilskri- minalitet. Regeringen anser att det är viktigt att polisen, inom ramen för sin kärnverksamhet, gör ytterligare ansträngningar för att motverka ung- domsbrottsligheten.

Insatser krävs också på lokal nivå. Här har BRÅ ett viktigt ansvar att sprida kunskap om vilka åtgärder som fungerar och bistå närpolisen och de lokala brottsförebyggande råden i deras arbete.

Brott med rasistiska, främlingsfientliga, anti- semitiska eller homofobiska inslag samt olaga diskriminering

Resultat

Polismyndigheternas förebyggande åtgärder mot brott med rasistiska, främlingsfientliga, antise- mitiska eller homofobiska inslag samt olaga dis- kriminering fortsätter att utvecklas. Samarbete med minoritetsgrupper sker nu regelmässigt i allt fler myndigheter. Utvecklingen av underrät- telsearbetet har fortsatt för att kartläggningen av hatbrotten skall bli så komplett som möjligt. Flera myndigheter har nära kontakt med den lo- kala säkerhetspolisen.

I samarbete med Forum för levande historia har BRÅ startat ett projekt som behandlar ung- domars attityder, utsatthet och brottslighet i ett rasistiskt perspektiv. Projektet kommer att av- slutas under 2004.

För resultatstatistik, se motsvarande avsnitt under 4.5.2 Utredning och lagföring – Vissa brottstyper.

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Analys och slutsatser

Det saknas tillräckligt underlag i polisens årsre- dovisning för att regeringen skall kunna göra en relevant bedömning av polisens brottsförebyg- gande arbete på detta område. Regeringen be- dömer dock att de allt mer utvecklade kontak- terna mellan polismyndigheterna och olika mi- noritetsgrupper på sikt kan få positiva effekter på det brottsförebyggande arbetet genom den dialog och det informationsutbyte som byggs upp mellan polisen och de grupper som riskerar att utsättas för t.ex. rasistiska eller homofobiska brott. Även polisens del i regeringens storstads- politik är av betydelse för det förebyggande ar- betet när det gäller denna brottslighet.

Eftersom bekämpningen av de aktuella brottstyperna är viktig kommer regeringen att förändra kraven på återrapportering från Riks- polisstyrelsen så att redovisningen i framtiden ger en mer tydlig bild av det förebyggande om- rådet.

Trafikbrott

Resultat

Antalet anmälda brott mot trafikbrottslagen har ökat. Det gäller särskilt förare som kört under påverkan av alkohol eller narkotika. Därutöver har även hastighetsöverträdelser och bilbältes- brott ökat. Antalet utfärdade primärrapporter och ordningsförelägganden har fortsatt att öka och var 424 000 mot 397 000 för 2002. Även an- talet alkoholutandningsprov fortsätter att öka och var 1 380 000 mot 1 280 000 för 2002 (vilket är en ökning med 8 %). Antalet positiva prov och antalet fall av rattfylleri har ökat i motsva- rande grad (6,7 respektive 7,6 %). Som ett re- sultat av att antalet hastighetsförseelser har ökat det senaste året med 6 % har antalet omhänder- tagna körkort av den anledningen ökat med 15,8 %.

Resursinsatsen för området trafik med un- dantag för utredningsverksamheten utgör knappt 1,4 miljoner timmar eller 924 årsarbets- krafter.

Analys och slutsatser

Den registrerade trafikbrottsligheten säger väl- digt lite om hur den faktiska brottsligheten på området har utvecklats. Uppgången skall i stället ses som en följd av ökad polisiär aktivitet vilket leder till fler rapporterade brott. Denna utveck-

ling kan noteras för flertalet av polismyndighe- terna men skillnaderna mellan myndigheterna är stora.

Utrymmet för att arbeta kunskapsbaserat och i samverkan med andra aktörer är särskilt stort på trafikområdet. Regeringen noterar därför med tillfredsställelse att trafikövervakningen har prio- riterats genom samverkan inom ramen för na- tionell samling. Nationell samling är en samver- kansgrupp som leds av Vägverket och i vilken det ingår en rad myndigheter och andra aktörer som kan påverka trafiksäkerheten. De tre hu- vudområdena trafiknykterhet, hastighet och bältesövervakning har kompletterats med över- vakning av mopeder, ökad övervakning vid sko- lor i samband med terminsstart samt utökad fordonskontroll av bussar. Som ett resultat av samverkansarbetet har flertalet av polismyndig- heterna ökat sina riktade aktiviteter.

Medlingsverksamhet

Resultat

Sedan juli 2002 finns en ramlag för medling som sker i kommunal eller statlig regi. På regeringens uppdrag ger Brottsförebyggande rådet (BRÅ) stöd på olika sätt för att stimulera medlings- verksamheten i hela landet. Under 2003 har BRÅ disponerat 18 miljoner kronor för detta ändamål. Arbetet påbörjades under 2003 och ekonomiskt stöd för medlingsverksamhet har fördelats i tre olika former; som verksamhets- och modell- kommunsbidrag samt som utbildningsstöd. Uppsala, Örnsköldsvik, Västerås, Eskilstuna och Kalmar som har längre erfarenhet av medling har fått stöd för att vara s.k. modellkommuner i sina regioner. Totalt har drygt 14 miljoner kronor delats ut i ekonomiskt stöd.

Utbildning, metodutveckling och kvalitets- säkring har i huvudsak utförts av det medlings- kansli som BRÅ upprättat för att fullgöra reger- ingsuppdraget. Under hösten 2003 genomfördes sex grundutbildningar. För att kvalitetssäkra ut- vecklingen är BRÅ noga med att kommunerna återrapporterar enligt det kontrakt som upprät- tas i samband med att ekonomiskt stöd erhålls.

Analys och slutsatser

Med utgångspunkt från den redovisning som BRÅ presenterat för 2003 gör regeringen be- dömningen att arbetet med att genomföra med- lingsuppdraget utvecklas på ett positivt sätt. Re-

geringen avser att noga följa den fortsatta ut- vecklingen.

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

att berörda myndigheter inom ramen för sin or- dinarie verksamhet fortsätter att verka för detta.

Storstadspolitik

Resultat

BRÅ genomförde på regeringens uppdrag en studie av de brottsförebyggande frågornas bety- delse i Storstadsarbetet. Uppdraget redovisades i maj 2003 i skriften ”Brottsförebyggande insatser i utsatta områden”. Här påpekades bl.a. hur vik- tigt det är att brottsförebyggande frågor och in- satser i de berörda områdena får fortsatt priori- tet. Enligt studien är bilden av polisens medver- kan i storstadsarbetet splittrad men de kritiska rösterna dominerar. Studien säger också att en av orsakerna till kritiken är att polisen inte tidigt fick någon tydlig roll.

Rikspolisstyrelsen redovisade i maj 2003, på uppdrag av regeringen, sin syn på hur polisens roll i den nationella storstadspolitiken kan ut- vecklas. Styrelsen påpekar bl.a. att de berörda polismyndigheterna måste ha ett inflytande på de lokala utvecklingsavtalen, eftersom de beslu- tade åtgärderna ofta förutsätter polisens med- verkan.

Rikspolisstyrelsen redovisade också, i septem- ber 2003, en sammanställning av vilka åtgärder polismyndigheterna i de tre storstadslänen har vidtagit som en följd av de lokala utvecklingsav- talen.

Antalet lokala brottsförebyggande råd fort- satte att öka under 2003. Av de befintliga 274 lo- kala brottsförebyggande råden drivs 235 råd på kommunal nivå, vilket innebär att det finns råd i ungefär 80 % av landets kommuner. Utöver dessa finns 39 lokala råd i de tre storstädernas 49 stadsdelar. BRÅ har också tagit fram statistik över anmälda brott per stadsdel för de tre stor- stadskommunerna.

Analys och slutsatser

Regeringen ser positiv på berörda myndigheters insatser som har bidragit i arbetet med att uppnå de tvärsektoriella storstadspolitiska målen. För ett fortsatt framgångsrikt utvecklingsarbete i storstadskommunerna är det viktigt att det lokala brottsförebyggande arbetet införlivas i ordinarie strukturer och att det goda samarbetet mellan myndigheterna och kommunerna fortsätter och vidareutvecklas. Det är angeläget

Lokalt brottsförebyggande arbete

Resultat

Lokala råd

Även under 2003 har antalet lokala brottsföre- byggande råd fortsatt att öka. Vid årsskiftet 2003/2004 fanns det 274 lokala råd eller liknande verksamhet i landet. Detta kan jämföras med 1998 då det fanns ett femtiotal lokala råd i Sve- rige. Fortfarande finns det stora variationer i rå- dens status, arbetssätt och ambitioner. Brotts- förebyggande rådet (BRÅ), som ansvarar för att stimulera det lokala brottsförebyggande arbetet, gör dock bedömningen att ambitionsnivån fort- sätter att öka. Näringslivet deltar med represen- tanter i drygt hälften av de lokala råden.

Beträffande ekonomiskt stöd till lokalt brottsförebyggande arbete har 15 kommuner och fyra stadsdelar beviljats startbidrag av BRÅ under 2003. Utöver bidragen för att starta upp lokala råd har myndigheten under 2003 medver- kat till att finansiera 60 lokala projekt inom fem ämnesområden, föräldrastödjande verksamhet, projekt för att förebygga och öka tryggheten i dels skolan, dels i bostadsområden, projekt som involverar lokala näringslivet samt vetenskapliga utvärderingar. Det har också varit möjligt att söka stöd för delfinansiering av nätverksträffar. Totalt har drygt fem miljoner kronor utbetalats för dessa ändamål.

Metodutveckling och kunskapsutveckling

Under året har BRÅ på flera olika sätt arbetat för att stimulera och stödja metod- och kunskapsut- veckling av de lokala brottsförebyggande rådens verksamhet. Myndigheten har bl.a. anordnat utbildningar, nätverksträffar, seminarier och en större konferens, Råd för framtiden, som vänder sig till lokala aktörer. Under 2003 har myndig- heten också utvecklat de sidor på webbplatsen som vänder sig till lokala aktörer och skall fun- gera som en kunskapsbank. Vidare arbetar myn- digheten för att förbättra kvaliteten i återrap- porteringarna av de projekt man beviljar eko- nomiskt stöd till. Utöver detta har myndigheten under året publicerat flera skrifter som är av rele- vans för de lokala brottsförebyggande arbetet.

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Fördjupad kunskap

BRÅ har under året bedrivit flera studier av åt- gärder eller strategier inom det lokala brottsfö- rebyggande arbetet. Utöver de studier som har presenterats på andra platser i denna volym av budgetpropositionen har myndigheten bland annat avslutat en studie av kameraövervakning (BRÅ-Rapport 2003:11). Studien visar att kame- raövervakning kan vara en lämplig strategi för att minska brottsligheten och i viss mån leda till ökad trygghet. I rapporten redovisas vilka förut- sättningar som bör föreligga för att kameraöver- vakning ska ha effekter och vara kostnadseffek- tivt.

Analys och slutsatser

Regeringen är nöjd med resultatet av det arbete som bedrivits för att stimulera utvecklingen av det lokala brottsförebyggande arbetet. Det är positivt att erfarenhetsutbytet har ökat och me- tod- och kunskapsutveckling av de lokala brottsförebyggande rådens verksamhet har för- bättrats.

Kvalitetsarbete

Kriminalstatistik

Resultat

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) ansvarar för Sveriges officiella statistik inom rättsväsendet. Statistiken är en viktig källa till kunskap och lig- ger till grund för analyser av brott och brottsut- vecklingen. Statistiken ger även kunskap om rättsväsendets verksamheter. Merparten av BRÅ:s statistik finns numera tillgänglig via myndighetens webbplats. BRÅ har kontinuerligt ökat publiceringen på webbplatsen med statistik, bl.a. har myndigheten tagit fram löpande stati- stik för olika kommuner och stadsdelar i Stock- holm, Malmö och Göteborgs kommun.

BRÅ har under 2003 återupptagit arbetet med statistik över återfall i brott. Från och med 2004 publiceras återfallsstatistiken igen i samband med den officiella statistiken.

Rättsväsendets myndigheter arbetar med att utveckla ett nytt sätt att strukturera informatio- nen om brott (STUK), ett projekt inom ramen för RIF-verksamheten. Tanken är att denna struktur på sikt skall ersätta dagens brottskod- ningssystem. Genom STUK skall det bli möjligt att registrera fler uppgifter om brottet, vilket

bl.a. innebär bättre möjligheter att få informa- tion om brottsoffrets kön m.m.

Vid BRÅ:s regelbundna kvalitetskontroller av de data som ligger till grund för statistiken upp- täcks fortfarande brister i det material som leve- reras från polisen, tullen, åklagaren och domsto- larna. BRÅ har inlett dialoger med samtliga be- rörda myndigheter för att diskutera hur systemet kan förbättras. Under 2003 har det bl.a. bildats en arbetsgrupp med representanter från fem po- lismyndigheter och RPS för att ta ett större grepp om kvaliteten av statistiken. BRÅ har också redan nu påbörjat arbetet med att anpassa statistiksystemet till de systemförändringar som kommer att ske vid en rad myndigheter.

Analys och slutsatser

Det är viktigt att statistiken löpande utvecklas. Det utvecklingsarbete som pågår vid BRÅ är därför positivt. Det är bra att BRÅ återupptagit arbetet med att föra statistik om återfall. Det är dock osäkert vad alla de systemförändringar som är på gång kommer att innebära för statistikens utveckling och kvalitet. Fortfarande förekom- mer kvalitetsbrister i statistiken. Regeringen ser positivt på att en dialog nu har inletts med be- rörda myndigheter. Det är av största vikt att samtliga myndigheter inom rättsväsendet som bidrar med underlag till statistiken tar sitt ansvar i detta arbete. Justitiedepartementet avser att noga följa utvecklingen för att se om ytterligare åtgärder behöver vidtas.

Ekobrottsmyndigheten

Resultat

Ekobrottsmyndigheten har under året arbetat för att utveckla sin brottsförebyggande verk- samhet bl.a. genom uppbyggnaden av en krimi- nalunderrättelseverksamhet. Denna verksamhet är av stor betydelse för att kunna förutse och uppdaga brott. Som ett led i att öka kvaliteten i verksamheten har myndigheten under 2003 upphandlat konsultstöd för redovisningsfrågor och systemstöd samt för att få förbättrad kvali- tetssäkring av myndighetens ekonomiadmi- nistration.

Analys och slutsatser

Regeringen anser i likhet med Ekobrottsmyn- digheten att det finns behov av att ytterligare ut- veckla och förstärka kvalitetsarbetet inom myn- digheten. Ekobrottsmyndigheten har fått i upp- drag av regeringen att beskriva metoderna för

kvalitetssäkring inom verksamheten och redo- visa de åtgärder som vidtagits för att förstärka denna inom myndighetens administrativa funk- tioner och inom verksamhetsgrenen Brottsföre- byggande arbete samt strategisk ledning och samordning. Uppdraget skall redovisas i sam- band med myndighetens nästa årsredovisning.

Samverkan

Resultat

Det brottsförebyggande arbete som Ekobrotts- myndigheten bedrivit under 2003 har till stor del baserats på samverkan med andra myndigheter och organisationer som kommer i kontakt med ekonomisk brottslighet.

Med anledning av den kriminalunderrättelse- verksamhet som bedrivits vid Ekobrottsmyn- dighetens specialenheter har en nära samverkan med polismyndigheternas kriminalunderrättelse- rotlar utvecklats.

Regional och lokal samverkan har stor bety- delse i det brottsförebyggande arbetet. Eko- brottsmyndigheten har väl fungerande kontakter med näringslivet, banker och växlingskontor samt med olika branschorganisationer. Under 2003 har initiativ tagits till samverkan med de lo- kala brottsförebyggande råden i kommunerna, och på regional nivå har samverkan med försäk- ringskassorna utvecklats. Motsvarande samar- bete har initierats mellan Ekobrottsmyndigheten och Riksförsäkringsverket.

Analys och slutsatser

Det ekobrottsförebyggande arbetet är i stora delar beroende av en väl utvecklad och funge- rande samverkan mellan samhällets aktörer. Re- geringen anser att det är angeläget att Eko- brottsmyndigheten med kraft fortsätter att ut- veckla sin samverkan med alla myndigheter, or- ganisationer och andra organ som har ett ansvar för eller intresse av att bekämpa ekonomisk brottslighet. De insatser som Ekobrottsmyndig- heten hittills har vidtagit inger förhoppningar om en positiv utveckling på området. En sådan utveckling är enligt regeringens bedömning av stor vikt för att Ekobrottsmyndigheten verkli- gen skall inta sin plats som samhällets kunskaps- centrum när det gäller åtgärder mot den ekono- miska brottsligheten.

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Internationell verksamhet

Resultat

Det Europeiska nätverket för förebyggande av brottslighet (EUCPN)

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) är från och med den 1 juli nationell företrädare i det euro- peiska nätverket för förebyggande av brottslig- het (EUCPN). Sverige har bidragit med såväl skriftliga som muntliga framställningar vid de konferenser som hållits under året, bl.a. har BRÅ deltagit i den informella arbetsgruppen som arbetar med åtgärder mot ungdomsbrott. Myn- digheten har också aktivt medverkat i förbere- delsearbetet för den utvärdering av EUCPN som nyligen inletts.

Vidare har BRÅ deltagit i den europeiska brottsförebyggande tävlingen ”European Crime Prevention Award (ECPA), som 2003 hölls i Köpenhamn. Totalt deltog elva länder i tävlingen och Portugal vann med ett projekt där äldre ungdomar arbetar som handledare för unga i riskzonen. BRÅ arrangerade den svenska uttag- ningen som vanns av Projekt Supporters, som syftar till att motverka att unga dras med i kri- minalitet i samband med idrottsevenemang.

Utvecklingssamarbetet

BRÅ har medverkat i flera utvecklingsprojekt som avser det rättsliga området i EU:s anslut- ningsländer. Under hösten genomfördes tre re- gionala seminarier i Estland i brottsprevention. BRÅ har också varit involverat i ett projekt som finansieras av EU:s finansiella program OISIN II. Vidare har BRÅ deltagit i Europarådets våldsförebyggande projekt, ”Responses to eve- ryday violence in democratic societies”. I samar- bete med forskare i Belgien och i Italien har BRÅ arbetat i ett projekt för att utveckla bättre mätmetoder för att uppskatta organiserad brottslighet.

Internationellt polissamarbete

I polisens årsredovisning för 2003 anförs att den internationella brottsförebyggande verksamhe- ten har bedrivits i form av projekt, nätverk och samverkan i mer tillfälliga kontakter som ofta gällt brottslighet med kopplingar till öststater eller problemområden gemensamma för de nor- diska länderna.

När det gäller frågan vilka åtgärder som har vidtagits inom Rikspolisstyrelsen och i den lo- kala polisverksamheten för att sprida kunskap

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

om hur Europol kan användas i det förebyg- gande arbetet anförs att såväl central som regio- nal utbildning har genomförts, att information har lämnats vid möten och via intranät samt att lagstiftning som berör internationell verksamhet har förmedlats vid konferenstillfällen. Vidare anförs att hälften av polismyndigheterna genom Schengensamarbetet och annan information har förmedlat kunskap om Europol till personalen.

Ökad säkerhet i pass

Förfalskning och missbruk av pass och andra re- sehandlingar utgör i dag ett allvarligt problem. Polisen har framfört att användningen av rese- handlingar för kriminella syften ökar. Handling- arna används vid exempelvis förmögenhetsbrott, människosmuggling eller i samband med plane- ring och utförande av terroristbrott. Det pågår därför ett intensivt internationellt arbete för att komma till rätta med förekomsten av falska re- sehandlingar och för att förhindra missbruk av sådana handlingar.

Justitiedepartementet har i en promemoria (Ds 2004:8 Ökad säkerhet i pass m.m.) bl.a. fö- reslagit att svenska pass skall förses med biomet- risk information och att giltighetstiden för pass skall förkortas. Promemorian har remitterats och bereds för närvarande inom Justitiedeparte- mentet.

Analys och slutsatser

Sverige har deltagit aktivt i det brottsförebyg- gande nätverkets arbete och verkat för ett effek- tivt internationellt kunskaps- och erfarenhetsut- byte på det kriminalpolitiska området. Det är viktigt att Sverige fortsätter att engagera sig i den utvärdering som nyligen påbörjats av nätverket och dess verksamhet.

Regeringen har i budgetpropositionen för 2004 fört fram att det är viktigt att rättsväsen- dets myndigheter tar aktiv del i det internatio- nella brottsförebyggande arbetet och att hänsyn tas till de internationella aspekterna av brottsfö- rebyggande arbete på såväl regionalt som lokalt plan. Polisens återrapportering medger emeller- tid inte någon analys från regeringens sida av dagsläget i dessa hänseenden. Mot denna bak- grund drar regeringen slutsatsen att det finns behov av att i särskild ordning se över hur de in- ternationella aspekterna av den polisiära brotts- förebyggande verksamheten tas till vara av myn- digheterna och vilka eventuella åtgärder som kan vara påkallade.

Forskning och utveckling

Resultat

Brottsligheten förändras i takt med samhällets utveckling. Kunskapen om brottsligheten och om vilka brottsförebyggande åtgärder som fun- gerar behöver därför ständigt förnyas. Det krävs kunskap om brottsligheten och dess orsaker och det behövs kunskap om hur brott kan förebyg- gas både på lång sikt och på kort sikt. Därför är det viktigt med regelbunden uppföljning och ut- värdering av de insatser och åtgärder som vidtas.

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har en viktig roll i detta arbete. Under 2003 har en rad rege- ringsuppdrag avrapporterats. Fokus har legat på kriminalvårdens och polisens verksamhetsom- råden. En rad rapporter och idéskrifter med kunskap om vilka brottsförebyggande åtgärder som fungerar på lokal nivå har också tagits fram.

Analys och slutsatser

Forskning och utveckling för rättsväsendets myndigheter är en viktig fråga. BRÅ har en vik- tig roll i detta sammanhang. Regeringen och rättsväsendets myndigheter har stor behållning av den kunskap som BRÅ producerar. Materialet bidrar till att kunskapen inom det kriminalpoli- tiska området kan fördjupas och utvecklas. Det säkerställer också att regeringen kan bygga sina beslut och myndigheterna bedriva sin verksam- het på kunskapsbaserat underlag.

I februari 2004 överlämnade BRÅ-översynen sitt betänkande till regeringen (SOU 2004:18). Utredningen har bl.a. genomfört en kartläggning av den forsknings- och utvecklingsverksamhet som är relevant för kriminalpolitikens mål att minska brottsligheten och öka tryggheten. Be- tänkandet bereds för närvarande inom Justitiede- partementet.

Säkerhetspolisen

Resultat

Säkerhetsskydd

Säkerhetspolisens arbete är främst av brottsföre- byggande karaktär. En viktig del av det brottsfö- rebyggande arbetet bedrivs inom säkerhetsskyd- det som genomför kontroller, rådgivning och upplysningar till myndigheter och företag så att dessa kan vidmakthålla ett tillfredställande skydd för sin verksamhet. Under 2003 har särskild vikt lagts på informationssäkerhet och teknisk sår-

barhet och i dessa sammanhang har man bedrivit samverkan med såväl andra myndigheter som svenskt näringsliv. Även det mer traditionella säkerhetsskyddsarbetet med tillträdesbegräns- ning, säkerhetsprövning och kontroll har utgjort en viktig del av verksamheten under året. När- mare 8 000 personer har under året fått informa- tion och säkerhetsskyddsrådgivning genom Sä- kerhetspolisens försorg. Dessutom har kurser anordnats för säkerhetsskyddschefer och säker- hetsskyddshandläggare vid cirka 50 civila myn- digheter. Säkerhetsskyddet ansvarar vidare för den registerkontroll som skall genomföras enligt säkerhetsskyddslagstiftningen. Under 2003 har cirka 60 000 personer registerkontrollerats.

Personskyddsverksamheten hos Säkerhetspo- lisen omfattar det bevaknings- och säkerhetsar- bete som avser den centrala statsledningen, kungafamiljen, utländsk diplomatisk personal eller statsbesök och liknande händelser. Person- skyddet anpassas efter de hotbilder som råder och behovet av insatser kan därför variera kraf- tigt. Vid sidan av det permanenta skyddet för delar av den centrala statsledningen, kungafa- miljen och viss diplomatisk personal har tempo- rärt personskydd använts vid cirka 100 tillfällen, till övervägande del vid statsbesök och liknande händelser. Omedelbart efter mordet på utrikes- minister Anna Lindh genomförde Säkerhetspoli- sen en rad konkreta trygghetsskapande åtgärder för att öka säkerheten kring den centrala statsledningen.

Säkerhetspolisens kostnader för säkerhets- skydd, inklusive personskydd, var 2003 drygt 242 miljoner kronor, vilket utgör ca 38 % av de totala kostnaderna.

Författningsskydd

Inom författningsskyddet har Säkerhetspolisen arbetat med att förebygga och avslöja brott mot rikets inre säkerhet, dvs. olaglig verksamhet som syftar till att med våld, hot eller tvång nå politisk vinning eller hindra enskilda medborgare från att utöva sina grundlagsfästa fri- och rättigheter. Det har främst handlat om kriminella aktiviteter inom den högerextrema vit maktmiljön och den vänsterorienterade autonoma miljön. Författ- ningsskyddet har bedrivit ett nära samarbete med Justitiekanslern, Ekobrottsmyndigheten och polismyndigheterna i syfte att beivra sprid- ningen av vit maktpropaganda. Säkerhetspolisen har också samverkat internationellt med ut- ländska säkerhetstjänster i syfte att stävja den

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

gränsöverskridande brottslighet som extremist- grupperna ägnar sig åt. I likhet med tidigare år har man inom författningsskyddet bedrivit en statistisk uppföljning av brott mot rikets inre sä- kerhet. En offentlig rapport om brottslighet kopplad till rikets inre säkerhet har presenterats.

Under 2003 var kostnaden knappt 61 miljoner kronor, vilket utgör ca 10 % av Säkerhetspoli- sens totala kostnader.

Kontraspionage

Kontraspionaget har till uppgift att förebygga och avslöja spioneri och olovlig underrättelse- verksamhet. Främmande länders underrättelse- verksamhet har inte minskat under de senaste åren och allt fler fall där konspirativa metoder använts har uppdagats. Kontraspionget har där- för fortsatt att förfina och utveckla sina arbets- metoder. Säkerhetspolisen har noterat att det vid sidan av de traditionella underrättelsemålen som politik och försvar har skett en prioritering av inhämtning av civil spetsteknologi. Underrättel- setjänsternas mål och uppdrag är ofta baserade på långsiktiga överväganden vilket innebär att kontraspionagets arbete måste ha en långsiktig strategi. För att förebygga och avslöja den olag- liga underrättelseverksamheten mot Sverige och svenska intressen har man inom kontraspionget arbetat med operativt fältarbete, analyser och kontakter med olika delar av det svenska sam- hället.

Säkerhetspolisen har också ett ansvar att före- bygga och utreda handel med produkter som misstänks användas för massförstörelsevapen. Inom detta arbete har Säkerhetspolisen deltagit i samverkan med andra myndigheter och publice- rat rapporten ”Spridning av massförstörelseva- pen, en rapport om arbetet med att förebygga och uppdaga spridning av massförstörelsevapen och bärare av sådana vapen”.

Säkerhetspolisens kostnader för kontraspio- nage var knappt 122 miljoner kronor vilket utgör 19 % av de totala kostnaderna för 2003.

Terrorismbekämpning

Kontraterrorismarbetet inom Säkerhetspolisen syftar till att bekämpa internationell terrorism och förebygga och avslöja flyktingspionage och annan förföljelse av utlänningar i Sverige från utländska regimer och organisationer som för- knippas med politiskt motiverat våld. Även un- der 2003 har terrorismbekämpningen varit en prioriterad uppgift för Säkerhetspolisen. Upp- följningen av de islamistiska extremistnätverken

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

har ytterligare intensifierat Säkerhetspolisens internationella samarbete. Arbetet har lett till att Säkerhetspolisen lyckats konstatera nya kon- takter mellan grupper och individer som tidigare inte varit kända. Ett viktigt led i terrorismbe- kämpningen är att försvåra eller stoppa finansie- ringen av terrorverksamhet. För att underlätta kontakten mellan berörda myndigheter har Sä- kerhetspolisen initierat ett nätverk för diskus- sion om frågor som rör finansieringen av terro- rism. Under 2003 har Säkerhetspolisen även in- gripit mot pågående flyktingspionage, vilket lett till att flera underrättelseagenter utvisats från Sverige. Genom yttranden till Migrationsverket, Utlänningsnämnden och regeringen i ärenden rörande uppehållstillstånd och medborgarskap bidrar Säkerhetspolisen till att utländska med- borgare som är aktiva i organisationer som ut- övar politiskt våld avvisas eller utvisas från Sve- rige. Under 2003 har Säkerhetspolisen yttrat sig i cirka 2 000 sådana ärenden.

Inom Säkerhetspolisen finns även en särskild hotbildsfunktion som ansvarar för analyser av hot som riktar sig mot enskilda personer och in- stitutioner av olika slag. Hotbildsanalyserna ut- gör grunden för de åtgärder som Säkerhetspoli- sen vidtar. Även andra polismyndigheter använ- der Säkerhetspolisens hotbildsanalyser för att anpassa sina insatser. Under 2003 framställdes 33 mer generella, taktiska hotbilder och cirka 350 operativa hotbilder.

Säkerhetspolisens kostnader för terrorismbe- kämpning har ökat även under 2003 och uppgick till knappt 180 miljoner kronor vilket utgör 28 % av de totala kostnaderna.

Analys och slutsatser

Säkerhetspolisens arbete präglas till stora delar av ett långsiktigt perspektiv där målet är att före- bygga brott mot rikets säkerhet och terrorism. Den hotbild som råder i Sverige är i många delar beroende av utvecklingen i omvärlden och man måste därför kunna anpassa sina insatser och re- surser allt eftersom förändringar sker. Detta ställer också krav på att det inom Säkerhetspoli- sen finns förutsättningar för kvalificerade analy- ser och bedömningar av situationen i Sverige och internationellt. Regeringen ser i detta samman- hang positivt på den samverkan med andra myn- digheter som bedrivs och på de senaste årens ut- veckling mot en allt mer breddad kompetens inom Säkerhetspolisen.

Kampen mot terrorism kräver ett väl funge- rande internationellt samarbete. Det är därför positivt att Säkerhetspolisen fortsatt sitt samar- bete med utländska säkerhets- och underrättel- setjänster och i dessa sammanhang kunnat bidra med sina erfarenheter och kunskaper på områ- det. Genom samarbetet har även värdefull in- formation inhämtats. Terrorismbekämpningen är en fortsatt prioriterad uppgift och det är an- geläget att arbetet fortsätter på en intensiv nivå, inte minst mot bakgrund av de terrordåd som fortfarande begås runt om i världen. En viktig uppgift för Säkerhetspolisen, vid sidan av att fö- rebygga terrorattentat i Sverige, är att förhindra att terrorister utnyttjar Sverige för planering, fi- nansiering och genomförande av attentat i andra länder.

Underrättelsehotet mot Sverige bedöms inte ha minskat. Det är därför viktigt att Säkerhets- polisen fortsatt att utveckla arbetet inom kontra- spionaget och genom olika insatser lyckats före- bygga och avbryta olaglig underrättelseverksam- het mot Sverige och svenska intressen. Inom sä- kerhetsskyddsområdet har Säkerhetspolisen fortsatt med utbildning och rådgivning till per- soner som handhar hemliga uppgifter. Detta i kombination med det övriga säkerhetsskyddsar- betet med tillträdesbegränsning, informationssä- kerhet och registerkontroll utgör viktiga förut- sättningar för att förebygga brott mot rikets sä- kerhet.

Säkerhetspolisens personskyddsverksamhet rönte stor uppmärksamhet efter mordet på utri- kesminister Anna Lindh. Detta medförde en markant ökning av arbetsbelastningen, dels i form av temporära skyddsinsatser, dels till följd av ökade krav på hotbildsanalyser. Av regering- ens riktlinjer till Säkerhetspolisen har framgått att personskyddet skall bedrivas i den omfatt- ning som är nödvändig med hänsyn till den hot- bild som föreligger. Regeringen har tillkallat en särskild utredare med uppdrag att kartlägga och analysera regelverket och rutinerna för person- skyddet för den centrala statsledningen i vårt land. Utredaren skall även undersöka hur syste- met för personskydd har tillämpats i anslutning till mordet på utrikesminister Anna Lindh och överväga om det finns behov av och i så fall lämna förslag till förändringar av systemet för personskydd (dir. 2003:132). Utredaren kom- mer att presentera sitt betänkande den 31 oktober 2004.

I mars 2003 presenterade 11 september-ut- redningen sitt betänkande Vår beredskap efter den 11 september (SOU 2003:32). Utredningen presenterade ett antal förslag rörande försvars- maktens roll i terrorismbekämpningen. Dess- utom föreslog utredningen att Säkerhetspolisen skiljs från Rikspolisstyrelsen och ombildas till en icke-polisiär civil säkerhetstjänst. Betänkandet har remissbehandlats. Remissutfallet var blandat. Ett flertal remissinstanser pekade på behovet av fortsatt utredning och analys av försvarsmaktens uppgifter och befogenheter. För att fortsätta och fördjupa utredningens arbete har regeringen för avsikt att tillkalla en särskild utredare med upp- drag att överväga vilket stöd polisen kan behöva från andra myndigheter, särskilt Försvarsmak- ten, när det gäller att förhindra och ingripa mot terroristaktioner och andra liknande omfattande brottsliga angrepp på samhälle. Den andra hu- vudlinjen i 11 september-utredningens betän- kande rör säkerhetstjänstens framtida organisa- tion. Regeringen gör bedömningen att det för närvarande inte är lämpligt att genomföra en så omfattande förändring av Säkerhetspolisen som utredningen föreslagit. Flera av de synpunkter som framfördes som skäl för ombildandet till en icke-polisiär säkerhetstjänst kan åtgärdas inom ramen för nuvarande organisation. Regeringen har också inlett ett arbete med att göra Säker- hetspolisen mer självständig inom polisväsendet genom en ändring i förordningen (2002:1050) med instruktion för Säkerhetspolisen. Det är fortfarande av största vikt att ett väl fungerande samarbete mellan Säkerhetspolisen och den öppna polisen upprätthålls.

En annan fråga som utredningen, men även Säkerhetstjänstkommissionen, lyft fram är hur Säkerhetspolisen skall kunna fullgöra sin huvud- uppgift att förebygga brott mot rikets säkerhet och terroristbrott. Det konstateras att rätte- gångsbalkens reglering är mindre väl anpassad till Säkerhetspolisens huvuduppgift genom att det måste finnas misstanke mot en bestämd person för ett visst brott för att tvångsmedel, t.ex. hem- lig teleavlyssning skall få användas. Även flera remissinstanser till 11 september-utredningen tar upp denna fråga. T.ex. anser riksdagens om- budsmän (JO) att det, bl.a. mot bakgrund av Sä- kerhetstjänstkommissionens kritik mot hur be- stämmelserna har tillämpats, finns anledning att se över lagstiftningen. Justitiedepartementet har därför förordnat en utredare att biträda depar- tementet med att göra en översyn som innefattar

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

hur nuvarande bestämmelser om reella tvångs- medel kan användas för att förebygga eller för- hindra allvarlig brottslighet. Arbetet skall redovi- sas senast den 31 maj 2005.

4.5.2Utredning och lagföring

Allmänt om verksamhetsområdet och mål

Polisväsendet

Polisens mål för verksamhetsgrenen Utredning och lagföring var under 2003 att fler brott skall leda till lagföring och kvaliteten skall höjas på den brottsutredande verksamheten.

Regeringens uppfattning är att målet för verk- samhetsgrenen har uppfyllts, men att det fortfa- rande finns stort utrymme för att förbättra poli- sens brottsutredande verksamhet.

Åklagarorganisationen

Åklagarorganisationens mål för verksamheten inom Utredning och lagföring var under 2003 att lagföringen skall öka och kvaliteten på brottsutredningsverksamheten och processfö- ringen skall höjas.

Regeringen konstaterar att målen har upp- fyllts. Det bör dock i sammanhanget samtidigt anmärkas att åklagarnas lagföringskapacitet har legat på samma nivå under den senaste 10-årspe- rioden. Regeringen anser liksom Riksåklagaren att det på sikt finns ett utrymme för att öka åklagarnas lagföring.

Åklagarorganisationen har liksom tidigare år använt stora resurser till att bekämpa vålds- och narkotikabrott, ekonomisk brottslighet och miljöbrottslighet. Dessa brottstyper utgjorde sammanlagt 29 % av den totala ärendemängden. Åklagarorganisationen förbrukade ca 49 %, eller 377 miljoner kronor, av de tillgängliga resurserna för att bekämpa dessa brottstyper.

Ekobrottsmyndigheten

Ekobrottsmyndighetens mål för verksamheten inom Utredning och lagföring var under 2003 att fler brott skall leda till lagföring och kvaliteten skall höjas på brottsutredningsverksamheten och processföringen. Enligt regeringens bedömning

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

har målen för 2003 uppfyllts. Det bör dock fin- nas utrymme för att höja lagföringen och ytterli- gare förbättra kvaliteten i verksamheten. Den samlade ekobrottskompetens som finns vid myndigheten och det förändringsarbete som in- letts inom myndigheten kan förväntas leda till en fortsatt utveckling av arbetsformer och arbets- metoder vid myndigheten och till förbättrade verksamhetsresultat.

Kriminalvården

Kriminalvårdens mål för verksamheten inom Utredning och lagföring var under 2003 att an- talet intagna i häkte med verkställbar dom, s.k. verkställighetsfall skall minska samt att insat- serna för att motivera intagna till olika åtgärder för att komma ifrån kriminalitet och droger, inom ramen för den möjlighet som häktesinsti- tutet medger, skall ha fortsatt hög prioritet.

Regeringen konstaterar att kriminalvården inte uppnått målet att minska antalet intagna med verkställbar dom i häkte. Det är främst bristen på slutna anstaltsplatser som fått åter- verkningar på möjligheten att placera ut intagna med verkställbara domar från häkte till anstalt. Regeringens särskilda satsning på att bekämpa narkotikamissbruket bland kriminalvårdens kli- enter har, genom uppsökande verksamhet på landets häkten nått ett betydande antal häktes- klienter. Regeringen vill dock understryka vikten av att arbetet med att bekämpa narkotikamiss- bruk ges fortsatt hög prioritet. Regeringen avser att i särskilt uppdrag till Kriminalvårdsstyrelsen dra upp riktlinjerna för det fortsatta arbetet.

Rättsmedicinalverket

Rättsmedicinalverkets rättspsykiatriska verk- samhet syftar till att utföra rättspsykiatriska un- dersökningar av misstänkta gärningsmän. Målen för den rättspsykiatriska verksamheten under 2003 var följande. De rättspsykiatriska under- sökningarna skall präglas av hög kvalitet. Under- sökningarnas omfattning skall anpassas efter det behov av information som uppdragsgivaren har i varje enskilt fall. Undersökningsenheterna skall erbjuda god omvårdnad och samtidigt tillgodose kraven på samhällsskydd.

Vid verkets rättsmedicinska avdelningar utförs bl.a. rättsmedicinska obduktioner samt kropps-

undersökningar av levande personer. Målet för den rättsmedicinska verksamheten var att de rättsmedicinska undersökningarna skall präglas av hög kvalitet och att de skall svara mot upp- dragsgivarnas behov.

Inom verkets rättskemiska verksamhet utförs alkohol- och drogbestämningar och analyser för den rättsmedicinska verksamheten. Följande mål gällde för den rättskemiska verksamheten. De rättskemiska undersökningarna skall präglas av hög kvalitet. Undersökningarnas omfattning skall anpassas efter det behov av information som uppdragsgivaren har i varje enskilt fall.

Huvuduppgiften för den rättsgenetiska verk- samheten är faderskapsundersökningar. Målet för verksamheten var att de rättsgenetiska un- dersökningarna skall präglas av hög kvalitet och att de skall svara mot uppdragsgivarnas behov.

Regeringen har för 2003 satt upp följande mål som gällde för alla fyra verksamhetsgrenarna. Verksamheten skall bedrivas med respekt för de undersöktas personliga integritet. Till gagn för verksamheten skall Rättsmedicinalverket bedriva och stödja ett aktivt forsknings- och utveck- lingsarbete. Rättsmedicinalverket skall vidare, där så är lämpligt och där verksamheten kan skapa särskilda förutsättningar för det, vinnlägga sig om att bidra till det brottsförebyggande ar- betet.

Regeringen konstaterar att målen för 2003 har uppfyllts. Rättsmedicinalverket har klarat av att möta den kraftigt ökande efterfrågan på verkets undersökningar och utredningar utan att göra avkall på kvaliteten och utan att handläggnings- tiderna har behövt öka i någon större utsträck- ning.

Närmare om måluppfyllelsen inom verksam- hetsgrenen Utredning och lagföring

Ärendemängd m.m.

Polisen och åklagarorganisationen

Resultat

Antalet brottsärenden som kommit in till polis- myndigheterna har fortsatt att öka även under 2003 till totalt 1 227 578 ärenden jämfört med 1 197 197 ärenden 2002. Vid i stort sett samtliga polismyndigheter har belastningen på utred- ningsverksamheten ökat. Vid ungefär hälften av myndigheterna har ökningen av ärenden som

kommit in varit tydlig. Antalet våldsbrottsären- den har fortsatt att öka i det närmaste linjärt me- dan tillgrepps- och skadegörelseärenden har minskat något.

De flesta polismyndigheterna har fått en ökad ärendebalans under 2003, men detta gäller inte ärenden äldre än ett år som är i stort sett oför- ändrade jämfört med 2002. Enligt Rikspolissty- relsen beror balansutvecklingen på att ökningen varit särskilt stor vid ungefär hälften av polis- myndigheterna. Vid några av dessa förklaras ök- ningen med att antalet ärenden i balans åter har börjat öka efter Rikspolisstyrelsens metodpro- jekt för att avarbeta balanser. Antalet ärenden i balans har ökat från cirka 124 000 år 2002 till cirka 128 000 år 2003.

För åklagarorganisationens del ökade under 2003 antalet ärenden som kommit in från polisen med 4 %. Polisen överlämnade ca 474 000 brottsmisstankar till åklagarorganisationen 2003, vilket är en ökning med ca 14 000 (3 %) brotts- misstankar jämfört med 2002.

Det totala antalet balanserade ärenden hos åklagarorganisationen ökade med ca 1 %, till ca 54 000 ärenden. Av denna balans fanns, förutom åklagarnas egna balanser om ca 7 300 ärenden, ca 23 000 ärenden hos polisen för utredning och ca 23 800 hos domstol i avvaktan på huvudför- handling och dom.

Åklagarna avslutade ca 8 000 fler brottsmiss- tankar än vad som kom in. Det är ett något bättre resultat än de tre föregående årens.

Analys och slutsatser

Polisens utredningsverksamhet har utvecklats positivt under 2003 och åklagarorganisationen har mer än väl klarat av att hantera en ökad ären- detillströmning från polisen. Det återstår dock mycket arbete innan den brottsutredande verk- samheten sammantaget kommer att fungera till- räckligt effektivt.

Rättsmedicinalverket

Resultat

Sedan slutet av 1990-talet har efterfrågan på Rättsmedicinalverkets rättspsykiatriska under- sökningar (RPU) ökat kraftigt. Mellan åren 2001 och 2003 ökade antalet RPU med 17 % och an- talet intyg enligt 7 § lagen (1991:2041) om sär- skild personutredning i brottmål, m.m. (§ 7-in- tyg) med 5,5 %. Antalet undersökningar verkar

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

nu ha stabiliserats på en nivå om ca 700 RPU och närmare 1 900 § 7-intyg per år.

Ärendemängden inom Rättsmedicinalverkets rättsmedicinska verksamhet ökade med 6 % till ca 9 500 ärenden. Förändringarna är enligt verket ett resultat av en större efterfrågan från polisen på verkets undersökningar.

Sedan ny lagstiftning om drograttfylleri trädde i kraft 1999 har antalet ärenden inom ver- kets rättskemiska verksamhet ökat dramatiskt. Drograttfylleriundersökningarna har tiofaldigats sedan dess. Under 2003 ökade det totala antalet ärenden med 11 %. Drograttfylleriundersök- ningarna ökade med 18 %. Antalet ärenden upp- gick under 2003 till närmare 81 000.

Under 2003 handlade och besvarade Rättsme- dicinalverkets rättsgenetiska avdelning 1 999 ärenden (i huvudsak faderskapsundersökningar) vilket är en marginell minskning jämfört med fö- regående år.

Analys och slutsatser

Efterfrågan på Rättsmedicinalverkets undersök- ningar och utredningar är fortsatt hög, vilket ställer höga krav på effektivitet i verksamheten. Rättsmedicinalverket har dock klarat av att möta den ökade efterfrågan med bibehållande av hög kvalitet och utan att handläggningstiderna har behövt öka i någon större omfattning (se nedan under Genomströmningstider och Kvalitetsar- bete).

Lagföringsandel

Polisen och åklagarorganisationen

Resultat

Polisens bidrag till lagföringen kan mätas genom bl.a. hur många gärningsmän som kan knytas till begångna brott och hur många ärenden som re- dovisas till åklagare. Under 2003 har antalet ärenden redovisade till åklagare ökat med 3 % till nästan 194 700 ärenden. Detta skall jämföras med 2002 då antalet ärenden till åklagare exklu- sive trafik minskade. Däremot har inte andelen redovisade ärenden i förhållande till ärenden som kommit in förändrats mer än marginellt. Ande- len ligger kvar på 16 % sedan 2000.

Den totala uppklaringsprocenten var 29 % under 2003, varav 15 % utgjordes av personupp- klarade brott och 14 % var s.k. tekniskt uppkla- rade brott där ingen gärningsman bundits till nå-

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

got enskilt brott. Ett brott anses vara tekniskt uppklarat om t.ex. det visar sig att gärningen inte varit brottslig eller att gärningsmannen inte varit straffmyndig. Skillnaderna i brottsuppklaring mellan likvärdiga polismyndigheter är stor både när det gäller totalt antal uppklarade brott och när det gäller andelen personuppklarade brott. Polismyndigheten i Kalmars län har exempelvis 19 % personuppklarade brott medan motsva- rande siffra för Polismyndigheten i Kronobergs län är 13 %.

För att förbättra polisens resultatredovisning har Rikspolisstyrelsen i nära samverkan med Riksåklagaren påbörjat en översyn av polisens resultatredovisning. Översynen syftar bl.a. till att ta fram nya gemensamma resultatmått för polis och åklagare. I en första delrapport från projek- tet föreslås nya mått för att skapa rättskedjestati- stik som är gemensam för polis och åklagare ba- serad på anmälda brott.

Rikspolisstyrelsen anger i årsredovisningen att en del av de polismyndigheter som tidigare fått hjälp med att avarbeta balanser nu återigen har börjat skapa nya balanser av ärenden, vilket på sikt kan leda till problem när det gäller att öka lagföringen. För att förbättra polisens förutsätt- ningar för lagföring har Rikspolisstyrelsen ge- nomfört projektet Polisens nationella utred- ningskoncept som bl.a. syftar till att varaktigt effektivisera utredningsverksamheten lokalt och därmed öka lagföringen.

Lagföringsandelen hos åklagarorganisationen, dvs. andelen av alla avslutade brottsmisstankar som lett till åtal, strafföreläggande eller åtalsun- derlåtelse, var totalt sett 60 %. Det är något bättre än 2002 års resultat, 59 %. Samtidigt har antalet lagförda misstänkta personer ökat med 5 % till drygt 114 000.

Analys och slutsatser

Regeringen anser att 15 % personuppklaring inte är en godtagbar nivå för polisens resultat och därför är en på sikt kraftigt ökad personuppkla- ring av brott en viktig uppgift för polisen. Den stora skillnaden på nästan 50 % mellan Polis- myndigheten i Kalmars län (19 % personuppkla- ring) och Polismyndigheten i Kronobergs län (13 %) visar att det bör finnas utrymme för en kraftig förbättring.

Genom att förebygga mängdbrott som är svåra att klara upp, som exempelvis stölder och olika bilbrott, och samtidigt förbättra utred-

ningsåtgärderna ökar förutsättningarna för att en större andel brott skall klaras upp.

Ett led i polisens förbättringsarbete är att, som Rikspolisstyrelsen gör, utveckla ett nationellt koncept för utredningsverksamheten och höja den allmänna utredningskompetensen hos polis- personalen. Detta medför bl.a. att varje enskild polis får bättre förutsättningar att genomföra fler delar i utredningsprocessen. På så vis kommer antalet överlämnanden mellan olika befattnings- havare under en förundersökning att minska. Genom att höja kvaliteten i utredningsprocessen finns det möjlighet att frigöra utredningsresurser som idag används för att korrigera felaktigheter som uppstått under förundersökningen, genom t.ex. brister i förhör eller dokumentation av ska- dor. Det kräver i regel större resurser att åtgärda brister i efterhand än att vidta åtgärder för att ar- betsuppgiften skall utföras rätt från början.

För att ytterligare förbättra förutsättningarna för att öka lagföringen kan det vara rationellt att hela utredningsprocessen, från det att en polis- anmälan upprättas till det att utredningen redo- visas till åklagare, i fler fall utförs av en och samma polisman. Regeringen kommer att ta upp frågan i särskild ordning.

Ett problem med polisens nuvarande resultat- redovisning är att det centrala måttet Antalet ärenden till åklagare är vagt i den meningen att verksamhetsförbättringar kan leda såväl till att antalet ökar som att det minskar. En minskning kan bero på att polisen blivit bättre i sina be- dömningar av vilka ärenden som ska gå vidare till åklagare och en ökning kan bero på att polisen ökat produktiviteten. Den översyn som Rikspo- lisstyrelsen genomför av polisens resultatredo- visning bör kunna komma till rätta med detta problem.

Åklagarorganisationens lagföring har under 2003, liksom tio år tillbaka i tiden, legat omkring 60 %. När 2003 års resultat bedöms bör dock beaktas att antalet lagförda personer ökat och att antalet brottsmisstankar som kommit in ökat, vilket lett till en ökad arbetsbelastning för åkla- garna. Åklagarna har dessutom lyckats avsluta fler ärenden än vad som kom in. Regeringen konstaterar att den uppställda målsättningen är uppfylld 2003. I ett längre perspektiv är dock, vilket regeringen tidigare uttalat, en lagförings- andel på 60 % ett alltför lågt resultat. Arbetet med att öka lagföringsandelen måste därför fort- sätta med oförminskad styrka.

Genomströmningstider

Polisen och åklagarorganisationen

Resultat

Medelgenomströmningstiden för polisens brottsärenden var 87 dagar 2003. Det är en minskning med tre dagar jämfört med 2002. Under året har polismyndigheterna vidtagit åt- gärder för att förkorta genomströmningstiderna för brottsärenden som kommit in och höja kva- liteten på polisens utredande arbete. Olika sats- ningar har enligt Rikspolisstyrelsen gjorts för att höja kompetensen hos den personal som arbetar med anmälningsupptagning. Nästan samtliga polismyndigheter har vidtagit åtgärder för att förbättra de initiala utredningsåtgärderna, samt förbättrat förutsättningarna för att få en funge- rande förundersökningsledning under icke kontorstid. Andra kvalitetshöjande åtgärder som förekommit är kompetensutveckling av polisiära förundersökningsledare och kvalitetssäkring av redovisade förundersökningar.

Den genomsnittliga genomströmningstiden för åklagarna från färdig förundersökning till beslut i åtalsfrågan uppgick till 26 dagar. Resultat var detsamma 2002 och är alltså bättre än det mål om högst 30 dagar som Riksåklagaren beslutat.

Analys och slutsatser

Det är positivt att polisen på olika sätt arbetar för att förkorta genomströmningstiderna. Det är dock oroväckande att polisens ärendebalanser återigen har börjat öka hos en del av de polis- myndigheter som deltagit i Rikspolisstyrelsens balansprojekt.

Det är tillfredställande att åklagarna har kun- nat behålla de senaste årens korta genomström- ningstider trots att ärendeinflödet från polisen ökat. Den av regeringen uppställda målsätt- ningen i den delen har uppnåtts och det är inte ändamålsenligt att ytterligare förkorta åklagarnas genomströmningstider. Målet måste istället vara att bibehålla de senaste årens goda resultat.

Rättsmedicinalverket

Resultat

Medianhandläggningstiderna för de rättspsyki- atriska undersökningarna (RPU) var under förra året 28 dagar för häktade personer och 42 dagar för icke frihetsberövade personer. Be-

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

träffande intygen enligt 7 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. (s.k. § 7-intyg) var medianhandläggningstiden för häktade 9 dagar och för icke frihetsberö- vade personer 27 dagar. Den som är häktad och skall genomgå rättspsykiatrisk undersök- ning skall utan dröjsmål och senast inom sju dagar från det att beslutet kom in till undersökningsenheten föras över till denna. Andelen ärenden där väntetiden i häkte över- stigit sju dagar ökade kraftigt under 2003. Ti- digare var andelen 3–4 % medan den under 2003 ökade till 11 % av ärendena.

Medianhandläggningstiderna inom den rätts- medicinska verksamheten under 2003 var något kortare jämfört med föregående år. Handlägg- ningstiderna bedöms dock av Rättsmedicinal- verket fortfarande vara för långa. Detta gäller framför allt obduktionsärendena. Förklaringen ligger delvis i att bemanningssituationen fortfa- rande är ansträngd. Medianhandläggningstiden 2003 för rättsmedicinska undersökningar av av- lidna var 40 dagar och för undersökningar av le- vande personer 8 dagar.

Handläggningstiderna för ärendena inom den rättskemiska verksamheten har i princip varit oförändrade. Majoriteten av ärendena är klara inom fyra veckor. Trots en ökning av antalet ärenden har dock handläggningstiderna för drograttfylleriärenden kunnat förbättras.

Genom effektiviseringar har också handlägg- ningstiderna inom den rättsgenetiska verksam- heten kunnat förkortas ytterligare under året. Medianhandläggningstiden var under året 15 dagar jämfört med 21 dagar 2002.

Analys och slutsatser

Trots att efterfrågan på Rättsmedicinalverkets undersökningar och utredningar har ökat kraf- tigt de senaste åren och att personalsituationen är förhållandevis ansträngd har verket klarat av att möta den ökade efterfrågan utan att hand- läggningstiderna har behövt öka i någon större utsträckning. I vissa fall har handläggningsti- derna t.o.m. kunnat minskas. Regeringen ser po- sitivt på det arbete som Rättsmedicinalverket bedrivit i detta avseende. Det är viktigt att ut- vecklingen mot så korta handläggningstider som möjligt kan fortsätta.

Under året ökade dock andelen ärenden inom rättspsykiatrin där väntetiden i häkte överskred den lagstadgade tiden på sju dagar. Rättsmedici- nalverket har redan initierat åtgärder för att de

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

lagstadgade väntetiderna i häkte inte skall överskridas. Det är viktigt att Rättsmedicinal- verket prioriterar detta arbete.

Vissa brottstyper

Våldsbrottsligheten

Polisen och åklagarorganisationen

Resultat

När det gäller polisorganisationen fortsätter an- talet våldsbrottsärenden som kommit in inklu- sive våld mot kvinnor och barn att öka i det närmaste linjärt. Även antalet utredningstimmar för våld har fortsatt att öka, t.o.m. ännu mer än antalet ärenden som kommit in. Mycket tyder, enligt Rikspolisstyrelsen, på att våldsbrottsären- dena har blivit svårare att utreda. År 2001 an- mäldes 93 121 ärenden och 2003 ökade antalet ärenden till 101 780. Andelen ärenden som kommit in som redovisades till åklagare mins- kade från 26 % år 2001 till 24 % år 2003. Antalet ärenden i balans har ökat marginellt från föregå- ende år.

År 2003 ägnades 36 % av polisens utrednings- verksamhet åt våldsbrott. Andelen varierade mellan 22 % och 44 % vid polismyndigheterna.

Genomströmningstiden har minskat något från 108 dagar 2002 till 104 dagar 2003.

Polisens kostnader för våldsbrottslighet i verksamhetsgrenen Utredning och lagföring har ökat från knappt 1,6 miljarder kronor 2002 till drygt 2 miljarder kronor 2003.

För åklagarorganisationens del ökade antalet ärenden som kommit in på detta område totalt sett med drygt 8 %, eller ca 1 900 ärenden, 2003. Lagföringsandelen i färdiga förundersökningar var även 2003 hög (84 %). I förhållande till samtliga misstänkta var dock lagföringsandelen densamma som 2002 (44 %). De tre senaste åren har lagföringsandelen varit i stort sett oföränd- rad. Som förklaring till detta har Riksåklagaren angett bl.a. att våldsbrott i allmänhet är svårare att bevisa än andra brott. Stödbevisning i form av t.ex. vittnesuppgifter saknas i många fall och uppgift står ofta mot uppgift. Det kan dock konstateras att antalet lagförda personer ökade med 400 till 13 800.

Analys och slutsatser

Bekämpning av våldsbrottslighet är en priori- terad uppgift för polisen och för åklagarna. Re-

geringen ser med oro på att antalet våldsbrotts- ärenden har ökat de senaste åren. Lagföringsan- delen har inte ökat nämnvärt trots att polis- och åklagarorganisationerna lägger mer tid på att utreda våldsbrott och trots att regeringen tillfört stora ekonomiska resurser de senaste åren. En möjlig förklaring kan vara att våldsbrottsligheten har blivit allvarligare och mera resurskrävande och ur den aspekten är det bra att det skett en liten ökning av antalet ärenden till åklagare.

Det är angeläget att polisen och åklagarna för- bättrar sin förmåga att klara upp våldsbrott. Riksåklagaren avser att vidta en rad ytterligare åtgärder för att öka lagföringen. Till dessa åtgär- der hör bl.a. kompetens- och kvalitetsutveckling samt ett förbättrat samarbete med polisen. Re- geringen har förståelse för att det kan ta viss tid innan sådana satsningar ger utslag i statistiken. Det finns skäl för regeringen att noga följa ut- vecklingen på detta område.

Våld mot kvinnor och barn

Polisen och åklagarorganisationen

Resultat

Antalet polisanmälda fall av misshandel mot kvinna där gärningsmannen är bekant med offret har fortsatt att öka 2003 med 2,9 %, till totalt 16 780. Beträffande polisorganisationen min- skade dock andelen våldsbrottsärenden som avsåg våld mot kvinnor med 1 % jämfört med 2002 (ett ärende kan innehålla flera anmäl- ningar). Resursinsatsen för arbetet inom områ- det våld mot kvinnor och barn var knappt 50 000 timmar och kostnaden nästan 26 miljoner kro- nor.

Medelgenomströmningstiden varierade kraf- tigt mellan polismyndigheterna där det högsta värdet var 130 dagar och det lägsta 49 dagar. För mediangenomströmningstiden var skillnaderna mindre. Det lägsta antalet dagar var 21, det näst lägsta 40 dagar och det högsta 58 dagar.

Rikspolisstyrelsen har i årsredovisningen för 2003 redovisat en rad vidtagna åtgärder för att förkorta genomströmningstiderna. Mellan 2001 och 2002 minskade medelgenomströmningsti- den kraftigt, hela 15 dagar. Minskningen sedan 2002 är dock endast tre dagar. När det gäller me- diangenomströmningstiden har den mellan 2001 och 2002 minskat med fem dagar men ökat med en dag mellan 2002 och 2003.

När det gäller åklagarorganisationen ökade antalet brottsmisstankar som kommit in avse- ende brottstypen våld mot kvinnor från ca 15 300 till ca 15 900. Antalet väckta åtal ökade också, men lagföringsandelen var även på detta område konstant jämfört med föregående år (32 %).

Åklagarorganisationen har under en följd av år satsat stora resurser på att bekämpa våld mot kvinnor. Under 2003 har flera åklagarmyndig- heter genomfört omfattande analyser av vad som bör göras för att höja lagföringsandelen. De slut- satser som dragits har bl.a. varit att polisens s.k. förstahandsåtgärder bör förbättras.

Beträffande brottstypen våld mot barn har antalet ärenden hos polisen ökat med 5 % sedan 2002 och med hela 12 % jämfört med 2001. Det finns dock stora skillnader mellan polismyndig- heterna, allt från en minskning med 37 % till en ökning med 51 % jämfört med 2002. Däremot har andelen ärenden rörande våld mot barn av det totala antalet våldsbrottsärenden inte ökat mer än marginellt.

Medelgenomströmningstiderna varierade mellan myndigheterna mellan 60 och 109 dagar och variationerna i mediangenomströmningsti- der var 24 till 79 dagar. Rikspolisstyrelsen har inte redovisat några förklaringar till de stora skillnaderna.

Liksom för området våld mot kvinnor arbetar polisen aktivt för att förkorta genomström- ningstiderna. Sedan 2001 har medelgenom- strömningstiden minskat med åtta dagar, medan mediangenomströmningstiden minskat med en- dast en dag.

Omkring hälften av polismyndigheterna har fortsatt att utbilda eller informera personalen om vad som särskilt gäller för händelser där barn är inblandade. En annan åtgärd är att ha enheter och särskilt utbildad personal som handlägger ärenden där barn direkt eller indirekt finns med.

För åklagarorganisationens del var tenden- serna sammantagna desamma för brottstypen våld mot barn som för våld mot kvinnor; antalet inkomna brottsmisstankar ökade från ca 3 600 till ca 4 000 och lagföringsandelen var oförändrat 24 %. Genomströmningstiden var i genomsnitt 27 dagar.

I denna typ av ärenden krävs särskild sakkun- skap. Polisen och åklagarorganisationen har därför genomfört satsningar på särskilda samar- betsprojekt och familjevåldsenheter. Detta har

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

ökat kunskapen hos polis och åklagare om barns rättigheter och behov.

Vad gäller brottstypen sexualbrott mot barn minskade åklagarorganisationens lagföringsandel från 36 % år 2002 till 28 % år 2003. Detta trots att det skett utvecklings- och utbildningsinsatser under de senaste åren. Antalet misstankar som inkom till åklagare var i denna kategori 2 563.

Analys och slutsatser

Det bedrivs ett aktivt arbete för att bekämpa våld mot kvinnor och barn. Såväl inom polisens brottsförebyggande arbete som inom den brottsutredande verksamheten har det under de senaste åren skett en positiv utveckling när det gäller bl.a. kompetens och arbetsmetoder. Fort- farande klaras dock för få brott upp. Polisen och åklagarorganisationen måste därför intensifiera sina satsningar inom dessa brottstyper.

Det är vidare, mot bakgrund av det redovisade resultatet, angeläget att polisen fortsätter att ar- beta för att förkorta genomströmningstiderna, med bibehållen rättssäkerhet. Det finns också, som nämnt ovan, stora variationer i genom- strömningstider mellan polismyndigheterna. Rikspolisstyrelsen bör därför – i enlighet med det återkommande återrapporteringskravet i regleringsbrevet – finna metoder för att kunna analysera och kommentera dessa skillnader.

Narkotikabrottsligheten

Polisen och åklagarorganisationen

Resultat

När det gäller polisorganisationen fortsatte an- talet narkotikabrottsärenden som kommit in (ett ärende kan avse flera brott) att öka, från 28 088 år 2002 till 29 466 år 2003 (4,7%). Motsvarande procentuella ökning för anmälda brott var 6,5% (40 632 år 2003). Andelen ärenden redovisade till åklagare ökade också, från 19 118 år 2002 till 21 228 år 2003 (ca 10 %).

Genomströmningstiden fortsatte att minska från 78 dagar 2002 till 76 dagar 2003.

Polisens kostnader för området narkotika- brottslighet ökade från 731 miljoner kronor 2002 till nästan 798 miljoner kronor 2003.

Ärenden i balans uppgick till 7 242, varav 541 utgör ärenden äldre än ett år. Narkotikabrotts- ärendenas andel av antalet inkomna ärenden fortsatte vidare att öka och utgjorde 2003 2,4 % av det totala antalet inkomna ärenden.

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Rikspolisstyrelsen har pekat på flera förhål- landen som talar för en ökad narkotikabrottslig- het, bl.a. har påtagligt fler ärenden kommit in, bearbetats och redovisats till åklagare. Produkti- viteten, dvs. antalet ärenden i förhållande till ut- redningstimmar, har ökat något 2003. Samtidigt har antalet utredningstimmar ökat vid en majo- ritet av polismyndigheterna. Vid två myndighe- ter rapporteras dock att det inte finns något samband mellan utvecklingen av utredningstim- marna och ärenden som kommit in. Där har istället antalet ärenden som kommit in ökat på- tagligt, medan utredningstimmarna minskat. Förklaringen till detta antas vara att ärendena ändrat karaktär och har blivit mindre komplice- rade.

Den 1 juli 2003 redovisade Rikspolisstyrelsen ett uppdrag att inspektera polismyndigheternas bekämpning av narkotikabrottsligheten. Styrel- sen redovisar att de genomförda inspektionerna inte har gett någon närmare vägledning om hur narkotikaarbetet generellt bör organiseras. Det anförs att de lokala förutsättningarna och beho- ven är och skall vara avgörande för vilka organi- sationsformer som är mest ändamålsenliga ut- ifrån de enskilda polismyndigheternas perspek- tiv. Variationer skapar emellertid problem vid samverkan i narkotikaärenden mellan polismyn- digheterna och mellan central och lokal nivå. Rikspolisstyrelsen anger som sin avsikt att från polisens sida även i fortsättningen uppmärk- samma dessa frågor. Med anledning av vad som framkommit vid inspektionerna har Rikspolis- styrelsen vidtagit åtgärder när det gäller bl.a. snabbtester i samband med eget bruk och ut- bildning i drogtecken och symtom.

När det gäller åklagarorganisationen ökade antalet inkomna ärenden från polisen under 2003. Lagföringsandelen i färdiga förundersök- ningar var under 2003 lika hög som under de se- naste åren (90 %). Andelen misstänkta personer som lagfördes – i förhållande till samtliga miss- tänkta – ökade från 78 till 80 %. Antalet miss- tänkta som lagfördes ökade med ca 1 000 till omkring 11 000.

Analys och slutsatser

Rikspolisstyrelsens redovisning av polisens narkotikabrottsbekämpning under 2003 visar att polisen håller arbetet på en fortsatt hög nivå.

Rikspolisstyrelsens redovisning av inspektio- ner rörande polisens narkotikabekämpning har

lett till åtgärder rörande bl.a. snabbtester och ut- bildning om drogtecken och symtom. Det är po- sitivt att en sådan utveckling äger rum. De pro- blemskapande variationer som finns vid samver- kan mellan myndigheterna och som försvårar en effektiv brottsbekämpning måste dock åtgärdas. Det är också viktigt att narkotikabekämpningen sker på alla nivåer från eget bruk över gatulang- ningen till de grova brotten samt att det finns kompetens och organisatoriska förutsättningar att göra detta i hela landet.

På åklagarnivå har verksamhetsresultatet varit positivt. Viktiga komponenter för att uppnå det resultatet har varit det specialist- och utvecklingsarbete som bedrivits sedan flera år.

Ekonomisk brottslighet

Ekobrottsmyndigheten

Ärendemängd m.m.

Resultat

Ekobrottsmyndigheten avslutade 3 758 ärenden under 2003 vilket är en ökning med 12 % jäm- fört med året innan. Ärendebalansen är oföränd- rad från föregående år. Antal inkomna ärenden ökade med cirka 8 %. Knappt 100 ärenden kate- goriserades av Ekobrottsmyndigheten som sär- skilt krävande. Närmare 40 % av den totala ar- betstiden togs i anspråk för att utreda och lag- föra dessa ärenden.

Analys och slutsatser

Det är positivt att antalet avslutade ärenden har ökat. Ekobrottsmyndigheten har med oföränd- rad personalstyrka avslutat fler ärenden för varje år sedan myndigheten bildades vilket visar att ar- betet med att höja produktivitet och effektivitet fungerar.

Lagföringsandel

Resultat

Under 2003 var lagföringsandelen vid Eko- brottsmyndigheten 28 % dvs. oförändrad jäm- fört med föregående år. Det skall påpekas att denna siffra inte är jämförbar med lagföringsan- delen hos åklagarorganisationen där de ärenden som avslutats inom polisen inte ingår i statisti- ken. Merparten av åklagarnas beslut om lagfö- ring var åtalsbeslut. Antalet strafförelägganden med villkorlig dom eller villkorlig dom i förening

med böter har ökat och utgjorde cirka 20 % av lagföringsbesluten. Det är nästan uteslutande beträffande bokföringsbrott som strafföreläg- gande används. Antalet beslut att inte inleda eller lägga ner en förundersökning har ökat under året. Ekobrottsmyndigheten fick bifall i 90 % av sina åtal i tingsrätt.

Analys och slutsatser

Målet att lagföringen skall öka har uppfyllts då antalet ärenden som lett till lagföring är fler än föregående år, även om lagföringsandelen är oförändrad. Enligt regeringens bedömning bör Ekobrottsmyndigheten med kraft fortsätta fo- kusera på att överlag höja sin lagföringskapacitet.

Genomströmningstider

Resultat

Inom Ekobrottsmyndigheten var den genom- snittliga genomströmningstiden från brottsan- mälan till beslut i åtalsfrågan 496 dagar. Det är en minskning med 27 dagar sedan föregående år. Om mediantiden i stället beräknas var genom- strömningstiden 294 dagar, en marginell föränd- ring från 2002. Det skall påpekas att dessa siffror inte är jämförbara med åklagarorganisationens där genomströmningstiden mäts från färdigt förundersökningsprotokoll och inte från brotts- anmälan.

Analys och slutsatser

Genomströmningstiderna är vid en mätning av medianen i stort sett oförändrade från föregå- ende år. Regeringen anser att myndigheten bör vidta ytterligare kraftfulla åtgärder för att minska genomströmningstiderna. En snabbare ärende- genomströmning är en viktig komponent för att nå högre kvalitet i verksamheten.

Polisen och åklagarorganisationen

Resultat

Under 2003 anmäldes 1 050 ekobrottsärenden hos polisen jämfört med 970 år 2002. Antalet ärenden redovisade till åklagare och ärenden i balans ökade något jämfört med 2002. Genom- strömningstiden för ekobrottsärenden ökade från 377 dagar under 2002 till 394 dagar 2003.

Den totala kostnaden för ekonomisk brotts- lighet i verksamhetsgrenen Utredning och lagfö- ring har minskat från drygt 108 miljoner kronor föregående år till drygt 99 miljoner kronor år 2003.

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Sedan 1998 har andelen ärenden i balans av totalt antal ärenden som kommit in ökat kraf- tigt. En förklaring till detta är enligt Rikspolis- styrelsen att Skatteverket har tagit över ärenden som tidigare utreddes av polisen. Dessa ärenden är överlag relativt enkla ekobrott som tar förhål- landevis kort tid att utreda. De ärenden som återstår för polisen har därmed blivit mer kom- plicerade.

Ekobrott är tillsammans med resultatområdet Övriga brott ett område där utredningsresursen minskat tydligt. Det låga antalet ekobrottsären- den av totalt antal ärenden som kommit in beror bl.a. på att ekobrottsbekämpning inte förekom- mer vid sex polismyndigheter, däribland de tre största, där istället Ekobrottsmyndigheten an- svarar för brottsutredningarna.

För de åklagarmyndigheter som handlägger ekobrottmål minskade antalet ärenden som kommit in med 4 % under 2003. Den antalsmäs- siga minskningen var dock liten, endast 65 ären- den. Samtidigt avslutades 4 % fler ärenden 2003 jämfört med 2002. Lagföringsandelen minskade något från 36 % till 35 %. Antalet lagförda per- soner ökade dock något från 617 till 645. Genomströmningstiden från färdigt förunder- sökningsprotokoll till beslut i åtalsfrågan mins- kade till 81 dagar jämfört med 90 dagar 2002.

Analys och slutsatser

Det är viktigt att det finns en väl fungerande ekobrottsbekämpning även på de orter som inte omfattas av Ekobrottsmyndighetens verksam- het. Till skillnad från Ekobrottsmyndigheten ökade polisorganisationens ärendebalans även under 2003. Dessutom var genomströmningsti- derna för dessa ärenden längre 2003 än 2002. Dessa förhållanden måste polisorganisationen komma till rätta med och regeringen kommer att följa hur dessa resultat utvecklas.

Det är positivt att åklagarorganisationens ärendebalans minskade och genomströmningsti- derna förkortades 2003 jämfört med 2002. Re- geringen bedömer dock att det finns utrymme för ytterligare resultatförbättringar. Åklagaror- ganisationens arbete med att höja effektiviteten i sin ekobrottsbekämpande verksamhet måste därför fortsätta.

Skyddet av EU-medel

Resultat

Ekobrottsmyndigheten ansvarar för samord- ningen av de nationella åtgärderna mot bedräge-

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

rier, missbruk och annan oegentlig och ineffektiv hantering och användning av EU-relaterade me- del i Sverige. Myndigheten är kontaktmyndighet till EU-kommissionens bedrägeribekämpnings- byrå (OLAF) och deltar i den rådgivande kom- mittén i EU-bedrägerirelaterade frågor (Cocolaf) samt i arbetsgruppen vid kommissio- nen med uppgift att främja skyddet av EU- medel.

Ekobrottsmyndigheten bedriver också utbild- ning för handläggare vid de myndigheter som handlägger EU-medel i Sverige.

EU-bedrägerirådet, som är ett forum för ut- byte av information och erfarenheter på områ- det, fungerar enligt Ekobrottsmyndigheten väl för att utveckla och förstärka skyddet av EU- medel i Sverige.

Analys och slutsatser

Ekobrottsmyndigheten har en central och viktig funktion när det gäller skyddet av EU-medel i Sverige. Regeringen ser positivt på hur myndig- hetens insatser på området har vidareutvecklats och utökats under året. Regeringen gör dock, liksom Ekobrottsmyndigheten, bedömningen att ytterligare samordning och erfarenhetsutbyte behövs såväl nationellt som internationellt.

Brott med rasistiska, främlingsfientliga, anti- semitiska eller homofobiska inslag samt olaga diskriminering

Polisen och åklagarorganisationen

Resultat

Säkerhetspolisen presenterar sedan 1997 en årlig sammanställning av brott riktade mot rikets inre säkerhet. I detta begrepp ingår bl.a. brott med koppling till vit makt-ideologi, främlingsfientlig- het, antisemitism eller homofobi – s.k. hatbrott. I den senaste rapporten konstateras att det totala antalet anmälda hatbrott 2003 var 3 914. Detta är en ökning med 5 % sedan föregående år.

Antalet anmälda brott med främlingsfientligt motiv ökade något under 2003, från 2 260 an- mälningar 2002 till 2 308 anmälningar under 2003. Fortfarande är dock antalet klart lägre än under 2000 och 2001. Olaga hot och ofredande var under 2003, i likhet med tidigare år, den klart mest förekommande brottskategorin.

Den anmälda brottsligheten med antisemitiskt motiv var i stort sett oförändrad i jämförelse

med föregående år. Den vanligaste brottskatego- rin var här hets mot folkgrupp.

Antalet anmälda brott med homofobiskt mo- tiv ökade med hela 38 %, från 236 till 326, under 2003 och har nu stigit till den klart högsta nivån sedan denna statistik börjades föras 1997. Sedan 2000 har antalet anmälda brott med homofo- biskt motiv ökat trendmässigt med 76 %.

Av de totalt 3 914 anmälda hatbrotten hade 1 539 anmälningar koppling till vit makt- ideologi, vilket är en ökning med 12 % jämfört med 2002. Våldsbrotten har ökat betydligt under 2003 och det rör sig ofta om misshandel i sam- band med konfrontation mellan vit makt-an- hängare och vänsteraktivister vid olika typer av demonstrationer.

Enligt Rikspolisstyrelsen är brottslighet med främlingsfientliga, antisemitiska eller homofo- biska motiv väldigt olika utbredd i landet. Styrel- sen har rapporterat att polisens brottsutredande verksamhet synes fungera bra vid polismyndig- heter i län där hatbrotten är mer vanligt före- kommande än på andra håll. Insatser vid dessa polismyndigheter har lett till ingripanden, iden- tifiering och lagföring. Övriga polismyndigheter har genom särskilt utsedda kontaktpersoner en god beredskap att hantera brottslighet av det här slaget.

För att höja personalens kompetens har ut- bildning och informationsinsatser genomförts vid samtliga myndigheter. Samarbete med mino- ritetsgrupper sker i allt större utsträckning. Tjänsteföreskrifter och lokala bestämmelser har upprättats vid vissa myndigheter för att på så sätt skapa goda rutiner vid anmälningsupptagning, handläggning och kontakt med åklagare.

Inom åklagarorganisationen har under flera år olika åtgärder vidtagits för att påverka förunder- sökningarnas kvalitet, lagföringen och genom- strömningstiderna i fråga om hatbrott. År 2002 reviderades det konkreta handlingsprogram som ligger till grund för dessa insatser. I samband med det togs de senaste årens utveckling, erfa- renheter och diskussioner tillvara. I de nya rikt- linjerna betonas starkt vikten av att motivbilden utreds och klarläggs under förundersökningen. Riksåklagarens arbete med utbildning, informa- tion och kunskapsspridning på hatbrottsområdet kommer att fortsätta 2004.

När det gäller diskrimineringsfrågor har bl.a. Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren, efter ett regeringsuppdrag, under året upprättat kompe- tensstrategier. Strategierna syftar till ett långsik-

tigt, kontinuerligt och heltäckande arbete när det gäller diskrimineringsfrågor internt och externt. Detta har följts upp med ett återrapporterings- krav i regleringsbreven för 2004.

Brottsförebyggande rådet har granskat rätts- väsendets insatser mot rasistisk, främlingsfientlig och homofobisk brottslighet samt olaga diskri- minering. Resultatet har publicerats i rapporten Hatbrott (BRÅ-rapport 2002:9) som har del- getts alla polismyndigheter. Utifrån rapporten har Rikspolisstyrelsen rapporterat flera positiva effekter i det lokala arbetet mot hatbrott.

Antalet brottsmisstankar som kommit in till åklagarorganisationen avseende brottet hets mot folkgrupp ökade 2003 med 4 % till 376. Det är tredje året i rad som en ökning sker. Andelen lagföringar i förhållande till samtliga beslut var 25 %, vilket är en ökning med 4 procentenheter.

Beträffande brottet olaga diskriminering har antalet inkomna brottsmisstankar till åklagaror- ganisationen minskat från 179 till 155 eller 13 %. För denna brottskategori leder dock endast en- staka brottsmisstankar till lagföring, trots flera års satsningar på metod- och kompetensutveck- ling. Enligt Riksåklagaren kan den låga lagfö- ringen i allt väsentligt hänföras till det faktum att åklagaren inte ansett sig kunnat styrka att det huvudsakliga motivet varit att kränka offret på det sätt som straffbestämmelsen anger. De hat- brott som går att identifiera i statistik vid åkla- garorganisationen genom brottskod är brotten hets mot folkgrupp och olaga diskriminering. Andra brott där det kan finnas ett rasistiskt motiv går inte att särredovisa.

Åklagarorganisationen har under 2003 fortsatt sitt arbete med att förbättra utredningarnas kva- litet, lagföringen och genomströmningstiderna när det gäller hatbrott. Detta har enligt Riksåkla- garen bl.a. medfört att åklagarnas kompetens att handlägga dessa förundersökningar successivt höjts och samarbetet med polisen förbättrats.

Analys och slutsatser

Det är oroande att den anmälda brottsligheten med homofobiska motiv har ökat under 2003. Säkerhetspolisens tolkning av ökningen är dock att det främst handlar om en ökad anmälnings- benägenhet beroende på förändrad lagstiftning samt att frågor som rör homosexuella och ho- mosexualitet varit i fokus under året. Det går dock enligt Säkerhetspolisen inte att utesluta att en del av ökningen beror på en faktisk ökning av brottsligheten.

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Detta är något som regeringen ser mycket all- varligt på. Liksom när det gäller brott med rasis- tiska eller främlingsfientliga motiv är brott som riktar sig mot en människas sexuella läggning ett angrepp på grundläggande mänskliga rättigheter. Det är således av stor vikt att polisen och åkla- garna utvecklar sin förmåga att bekämpa denna brottslighet.

Kunskap kring brottslighet med rasistiska förtecken utvecklas kontinuerligt inom polisen och det är viktigt att motsvarande kunskaper finns när det gäller brott där motivet har sin grund i offrets sexuella läggning. Detta i synner- het mot bakgrund av att sådana motiv utgör grund för straffskärpning.

Det är sammanfattningsvis mycket angeläget att det målmedvetna arbetet med att öka lagfö- ringsandelen beträffande dessa brottstyper fort- sätter.

Ungdomsbrottsligheten

Polisen och åklagarorganisationen

Resultat

Polisen och åklagarorganisationen definierar ungdomsbrott som brott som någon begått mellan 15 och 17 års ålder. När det gäller po- lisorganisationen ökade antalet ungdomsären- den för andra året i rad, denna gång från 26 160 ärenden 2002 till 29 455 ärenden 2003. Enligt Rikspolisstyrelsen beror ökningen i likhet med föregående år delvis på möjlighe- terna till en förbättrad registrering. Antalet tillfällen som ungdomar i den mest brottsak- tiva åldern blivit misstänkta för eller deltagit i brott har för första gången på flera år ökat.

Genomströmningstiden vid polisen har ökat något från 51 dagar 2002 till 54 dagar 2003.

Kostnaden för att utreda ungdomsärenden uppgick till drygt 340 miljoner kronor 2003, vil- ket är oförändrat jämfört med 2002.

År 2003 var andelen ungdomsärenden redovi- sade till åklagare av det totala antalet ungdoms- ärenden 22 % jämfört med 21 % föregående år.

För åklagarorganisationens del har antalet in- komna brottsmisstankar 2003 i förhållande till 2002 ökat marginellt. Antalet avslutade brotts- misstankar har dock sjunkit med drygt 500 eller 1,6 %.

Åklagarnas lagföring, beräknad som andelen avslutade brottsmisstankar som lett till lagföring,

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

har sjunkit från 67 % till 66 %. Genomström- ningstiderna var fortsatt korta; den genomsnitt- liga genomströmningstiden från inkommet be- slutsunderlag till beslut uppgick till 25 dagar.

Analys och slutsatser

Det är angeläget att polisen och åklagarorgani- sationen fortsätter att vidareutveckla sina in- satser mot ungdomsbrottslighet. Det är viktigt att samhället i ett tidigt skede ingriper mot ungdomar som begår brott, bl.a. för att för- hindra nyrekrytering till s.k. kriminella karriä- rer.

Inom ramen för polisens ansvarsområde är det viktigt att fler kriminella ungdomar identifieras och lagförs för att samhället skall kunna vidta åt- gärder för att förhindra fortsatt kriminalitet. Det är vanligt att ungdomar också är brottsoffer i samband med brott där gärningsmannen är min- derårig. Som ett led i arbetet mot ungdomskri- minalitet är medling – där unga kriminella får träffa sina brottsoffer – ett viktigt instrument.

Även om det resultat som uppnåtts på åkla- garnivå sammantaget måste bedömas som posi- tivt är det angeläget att även åklagarnas insatser på området utvecklas ytterligare.

Handel med människor för sexuella ändamål

Polisen och åklagarorganisationen

Resultat

När det gäller handel med människor för sexu- ella ändamål är brottsutredningarnas gemen- samma nämnare i regel att det rör sig om grov gränsöverskridande brottslighet. Några av pro- blemen med dessa internationella utredningar är att de är omfattande och tidskrävande samt att polis och åklagare har svårt att säkra tillräcklig bevisning.

På regeringens uppdrag rapporterar Rikskri- minalpolisen årligen om frågor rörande männi- skohandel för sexuella ändamål. I den senaste lä- gesrapporten framkommer att informationen till polismyndigheterna om misstänkt människo- handel för sexuellt ändamål har ökat under 2003. Dessutom förekommer i högre grad än tidigare uppgifter om att Sverige används som transitland för kvinnor som utnyttjas som prostituerade i bl.a. Norge och Danmark.

Rikskriminalpolisen beräknar att mellan 400 och 600 kvinnor blivit offer för människohandel

i Sverige under 2003. Siffran är högre än föregå- ende år men behöver inte innebära en ökning av antalet offer för människohandel. Bedömningen kan enligt Rikskriminalpolisen ha legat för lågt under föregående år. Liksom tidigare år rekryte- ras kvinnor från i första hand Estland, Litauen, Ryssland och Polen. Även rekrytering av kvin- nor från Thailand har förekommit.

Försäljningen av sexuella tjänster sker i Sve- rige liksom i andra länder till stor del via Inter- net.

I Norrbotten, där problemen tidigare be- dömts som särskilt allvarliga, har Rikskriminal- polisen och Polismyndigheten i Norrbottens län under hösten/vintern 2003/2004 i ett gemen- samt projekt bedrivit en förundersökning angå- ende den misstänkta människohandeln i områ- det. Förundersökningen lades ned av åklagaren i mars 2004 eftersom den inte resulterat i tillräck- ligt starka misstankar mot enskilda personer. En omfattande kartläggning gjordes dock, vilken lett vidare till ett fortsatt tätt samarbete mellan Rikskriminalpolisen och Polismyndigheten i Norrbottens län.

I deklarationen från statsministermötet i Kir- kenes i samband med Barentsrådets 10-årsjubi- leum den 10–11 januari 2003 gjorde statsminist- rarna ett åtagande om en gemensam ansträng- ning för att stoppa människohandeln i regionen. För att följa upp detta åtagande har en regional aktionsgrupp mot människohandel tillsatts, med deltagare från både regional och nationell nivå, i syfte att underlätta samarbete och koordinering över gränserna och mellan olika sektorer i regio- nen.

På åklagarnivå handläggs ärenden rörande människohandel vid de internationella åklagar- kamrarna. Det brottsutredande arbetet förut- sätter internationell samverkan och ansträng- ningarna för att effektivisera dessa samarbets- former fortsatte 2003.

Analys och slutsatser

Det brottsutredande arbetet mot människohan- del, koppleri och köp av sexuella tjänster har in- tensifierats det senaste året. Fortfarande finns det dock variationer över landet som till del kan hänga samman med att prostitution och männi- skohandel inte är lika vanligt förekommande överallt. Mot bakgrund av att sexköpslagen en- ligt Rikskriminalpolisen fungerar som en barriär mot att människohandlare etablerar sig i Sverige kan intensifierade insatser mot köpare av sexu-

ella tjänster vara ett sätt för polisen att minska även människohandel.

I budgetpropositionen för 2004 (prop. 2003/04:1) uttalade regeringen att 30 miljoner kronor av polisens anslag skulle användas för ar- betet mot människohandel under åren 2004– 2006. Detta följdes upp med ett återrapporte- ringskrav i regleringsbrevet för 2004 där det an- ges att polisen bl.a. skall redovisa vidtagna åtgär- der och resultat för att bekämpa människohandel samt vidtagna åtgärder vid polismyndigheterna för att öka kunskaperna om prostitution och människohandel.

Tillgrepps- och skadegörelsebrott

Polisen och åklagarorganisationen

Resultat

För polisorganisationens del är den mest tydliga utvecklingslinjen för tillgrepps- och skadegörel- sebrottsärenden som kommit in att dessa utgör en allt mindre del av samtliga ärenden. Antalet ärenden redovisade till åklagare har dock ökat från cirka 48 000 år 2002 till cirka 51 000 år 2003 och antalet utredningstimmar totalt har ökat tydligt sedan 2001 medan andelen utrednings- timmar för tillgrepps- och skadegörelsebrotten har minskat.

Kostnaden för tillgrepps- och skadegörelse- brott i verksamhetsgrenen Utredning och lagfö- ring har ökat från drygt 1,5 miljarder kronor till drygt 1,6 miljarder kronor.

Genomströmningstiden för tillgrepps- och skadegörelsebrott har minskat med en dag till 16 från föregående år.

När det gäller åklagarorganisationen bör i detta sammanhang nämnas att fortsatta sats- ningar gjorts i syfte att effektivisera bekämp- ningen av dessa s.k. mängdbrott. Detta har främst skett genom att fler åklagare anställts som mängdbrottsspecialister. Syftet med den sats- ningen är att åklagarna tillsammans med polisen inom ramen för ett problemorienterat arbetssätt skall minska denna typ av brottslighet och öka människors trygghet.

Analys och slutsatser

Den s.k. mängdbrottsligheten, som till stor del består av tillgrepps- och skadegörelsebrott, drabbar alla grupper i samhället och utgör en stor del av den samlade brottsligheten. Det är positivt att polisen har redovisat fler tillgrepps-

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

och skadegörelseärenden till åklagare, men fort- farande är antalet personuppklarade brott otill- fredsställande lågt.

En förutsättning för att polisen skall klara av att höja den totala andelen personuppklarade brott är att polisen bl.a. fortsätter att utveckla det brottsförebyggande arbetet samtidigt som utredningsverksamheten förbättras ytterligare.

Regeringen anser att det är viktigt att polisen fortsätter att utveckla sin förmåga att klara upp mängdbrott, utöver att nya utredningsresurser tillförs, för att öka tryggheten i samhället och minska brottsligheten. Den satsning på specia- liståklagare som gjorts från åklagarorganisatio- nens sida är enligt regeringen ett steg i rätt rikt- ning mot en effektivare brottsbekämpning. Framgång för den utredande verksamheten är också beroende av kriminaltekniska insatser.

För en effektivare bekämpning av mängdbrott har regeringen tagit initiativ till att det under året har införts lagstiftning om en försöksverksamhet med snabbare brottmålsförfarande. Försöks- verksamheten bedrivs vid Stockholms tingsrätt.

Trafikbrott

Polisen

Resultat

Rikspolisstyrelsen konstaterar att resultatet på trafikområdet i stort sett är oförändrat när det gäller antalet ärenden som kommit in, balanser och genomströmningstider. Styrelsen gör samti- digt bedömningen att datainsamlingens kvalitet har brustit.

Antalet utfärdade primärrapporter och ord- ningsförelägganden har fortsatt att öka och var 424 704, mot 397 322 för 2002.

Även antalet alkoholutandningsprov fortsät- ter att öka och var 1 382 931, mot 1 280 108 för 2002.

Genomströmningstiden har minskat under 2003, från 30 till 27 dagar.

Kostnaden för trafik i verksamhetsgrenen Ut- redning och lagföring har ökat från drygt 280 miljoner kronor till drygt 336 miljoner kro- nor.

Analys och slutsatser

Resultatet för polisens arbete med utredningar om trafikbrott är svårt att bedöma eftersom da- tainsamlingen på detta område enligt Rikspolis- styrelsen varit dålig. Dessutom har större resur-

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

ser satts in varför det är svårt att avgöra om pro- duktiviteten har ökat eller om resultatet i hu- vudsak beror på de ökade resurserna.

Miljöbrott

Polisen och åklagarorganisationen

Resultat

Antalet inkomna brottmålsärenden till åkla- garorganisationen minskade med 2 % till totalt ca 3 100 ärenden och antalet avslutade ökade med omkring 1 000 till ca 3 900. Lagförings- andelen nästan halverades och ligger nu på 11 %. Antalet personer som lagfördes mins- kade från 614 till 427. Enligt Riksåklagaren förklaras dessa förhållanden av den åtalspröv- ningsregel som infördes den 1 september 2003 och som innebär att om miljösanktionsavgift utgår för överträdelsen så skall åtal väckas en- dast om det är påkallat från allmän synpunkt. Samma regel skall tillämpas även när det gäller frågan om förundersökning skall inledas eller inte. De siffror som presenterats ligger således i linje med lagstiftarens avsikt; miljöåklagarna skall ägna sin tid åt att bekämpa den allvarli- gare miljöbrottsligheten.

Analys och slutsatser

Det är angeläget att polisens och miljöåklagarnas resurser används ändamålsenligt och att verk- samheten riktas in på att bekämpa den allvarli- gare miljöbrottsligheten. Genom de reformer som genomförts på området, som t.ex. Rikspo- lisstyrelsens arbete med att förbättra kompeten- sen hos den personal som utreder miljöbrott, tillsammans med en ökad samverkan mellan till- synsmyndigheterna på miljöområdet, har förut- sättningarna för att effektivisera utredningsverk- samheten inom miljöområdet ytterligare förbätt- rats.

Häktesverksamhet

Resultat

Kriminalvården har under de senaste åren haft en ökande beläggning. Ökningen belastar såväl häktes- som anstaltsorganisationen.

Platsutnyttjandet vid häktena var under 2003, 99 %, vilket var en ökning med 1 procentenhet jämfört med 2002. Antalet intagna i häkte med

verkställbar dom, s.k. verkställighetsfall, var i ge- nomsnitt 370 vilket motsvarar en ökning med 4 % jämfört med 2002. På samma sätt som före- gående år har det höga platsutnyttjandet på de slutna anstalterna bidragit till att det har varit svårt att placera ut verkställighetsfallen från häkte till anstalt.

Antalet häktesplatser har under året uppgått till 1 771 i genomsnitt, därutöver har tillfälliga häktesplatser fått inrättas i stor omfattning för att klara av beläggningssituationen. Vid utgången av 2003 var 211 tillfälliga häktesplatser i bruk, varav var belägna i arrestlokaler som lånats från polisen.

Vid 18 av landets 30 häkten finns särskilda uppsökare vars verksamhet tillkommit inom ra- men för regeringens särskilda narkotikahand- lingsplan. Dessa uppsökare har haft stor bety- delse för möjligheterna att under häktestiden inleda ett motivations- och behandlingsarbete för klienter med missbruksproblem. Under 2003 har ca 3 000 häktesklienter kontaktats av uppsö- karverksamheten. Programverksamhet bedrivs i häkte med motivationsprogram särskilt anpas- sade för häktestiden. Vid flera enheter bereds de intagna möjlighet till information från olika be- handlingshem och andra organisationen, till ex- empel Kriminellas Revansch i Samhället (KRIS), Anonyma Alkoholister (AA) och Anonyma Narkomaner (NA).

Analys och slutsatser

Beläggningssituationen inom kriminalvården är besvärlig. Det är främst bristen på slutna an- staltsplatser som fått återverkningar på möjlig- heten att placera ut intagna med verkställbara domar från häkte till anstalt. Kriminalvården har genom om- och tillbyggnad av befintliga anstal- ter försökt åtgärda platsbristen. Platsutbygg- naden har inte kunnat ske i en takt som motsva- rat behoven vilket lett till att temporära lös- ningar fått tillgripas. Regeringen ser dock posi- tivt på kriminalvårdens arbete med att finna lös- ningar på platsbristen genom ett effektivare re- sursutnyttjande, permanenta beredskapsplatser, anstalter för dömda på fri fot m.fl. åtgärder som sammantaget skall bidra till att antalet verkstäl- lighetsfall på häkte skall minska betydligt redan under innevarande år.

Regeringen ser också positivt på att den sär- skilda satsningen på att bekämpa narkotikamiss- bruket bland kriminalvårdens klienter genom sin uppsökande verksamhet på landets häkten nått

ett betydande antal häktesklienter. Regeringen vill understryka vikten av att arbetet med att be- kämpa narkotikamissbruk ges fortsatt hög prio- ritet. Regeringen avser att i särskilt uppdrag till Kriminalvårdsstyrelsen dra upp riktlinjerna för det fortsatta arbetet.

Kvalitetsarbete

Polisen

Resultat

Ett av målen för verksamhetsgrenen Utredning och lagföring är att kvaliteten skall höjas på brottsutredningsverksamheten. Kvalitetsmålet är uppnått eftersom verksamheten har förbättrats men det finns fortfarande mycket arbete kvar att göra innan kvaliteten i utredningsarbetet är full- god.

Det pågår ett omfattande kvalitets- och ut- vecklingsarbete inom polisen. Under 2003 har olika satsningar gjorts för att höja kvaliteten i polisens utredande verksamhet. Rikspolisstyrel- sen har genomfört projektet Polisens nationella utredningskoncept som syftar till att varaktigt effektivisera utredningsverksamheten lokalt och därmed öka lagföringen. Andra åtgärder har varit att höja kompetensen hos den personal som ar- betar med anmälningsupptagning.

De flesta polismyndigheterna har vidtagit olika kompetenshöjande åtgärder för att för- bättra kvaliteten på de inledande utredningsåt- gärderna. Stor vikt har lagts på att skapa en fun- gerande förundersökningsledning även under icke kontorstid. Vid några polismyndigheter har polisiära förundersökningsledare fått praktik- tjänstgöra vid åklagarmyndigheterna. Andra åt- gärder har varit att begränsa antalet utrednings- ledare och genomföra kvalitetskontroller.

Polismyndigheterna har även arbetat med att utveckla arbetsmetoder inom området teknisk undersökning, såsom utbildning av lokala tekni- ker och personal i ingripandeverksamheten, an- skaffning av relevant utrustning och användande av modern teknik.

Statens kriminaltekniska laboratorium, som sedan flera år är ett av SWEDAC ackrediterat laboratorium, bedriver ett arbete med att få till stånd en ökad grad av certifiering av personalen.

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Analys och slutsatser

Regeringen anser att det är bra att det pågår ett omfattande kvalitetsarbete inom polisorganisa- tionen. För att rättsväsendet på sikt skall klara av att öka personuppklaringen av brott är det nöd- vändigt att kvalitetsarbetet fortsätter med oför- minskad kraft.

Åklagarorganisationen

Resultat

Under 2003 har utvecklings- och förändrings- arbetet inom åklagarorganisationen fortsatt. Åklagarorganisationens arbete för att åkla- garna i än större utsträckning skall kunna kon- centrera sig på de mest kvalificerade brottsut- redningarna har också fortskridit. Det kan även nämnas att specialiseringen inom organi- sationen har utvecklats ytterligare och myn- dighets- och kammarcheferna har fått särskild utbildning. När det gäller mängdbrottslighet har åklagarnas insatser på området utvecklats som ett led i en långsiktig strategi. Även här har utbildningsinsatser skett. Beträffande kva- litetsuppföljning och kvalitetsutveckling har Riksåklagaren i en promemoria fastställt sär- skilda riktlinjer för rättslig uppföljning och utvärdering av åklagarverksamheten.

Varje år upprättar Riksåklagaren en rättsut- vecklingsplan över de frågor som bedöms ha betydelse för rättsutvecklingen och enhetlighe- ten i rättstillämpningen inom det straffrättsliga området. Riksåklagarens verksamhet är främst inriktad på rättsliga frågor som har stor bety- delse för det operativa åklagararbetet. Under 2003 överklagade Riksåklagaren 20 mål till Högsta domstolen och var dessutom motpart i ett stort antal mål. Dessa har bl.a. avsett hur svensk rätt skall tolkas i belysning av Europa- konventionen och EG-rätten, gränsen för det straffbara området vid hantering av narkotika, rubricering och påföljd för införsel av Rohyp- noltabletter, gränsen mellan snatteri och stöld, bevisvärdet av DNA-analys och överskottsin- formation som bevisning.

I regeringens proposition (prop. 2003/04:78) Prövningstillstånd för riksåklagaren i hovrätt och Högsta domstolen föreslogs att riksåklagaren inte längre skall vara undantagen från systemet med prövningstillstånd i hovrätt och Högsta domstolen. Ändringarna har enligt riksdagens beslut trätt i kraft den 1 juli 2004.

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Analys och slutsatser

Enligt regeringens bedömning har åklagarorgani- sationen ett väl fungerande system för kvalitets- utveckling och kvalitetsuppföljning. Det är po- sitivt att riksåklagarens långsiktiga strategi i dessa frågor är så tydligt angiven. När det gäller riksåklagarens verksamhet i Högsta domstolen är det regeringens uppfattning att den nämnda reformen medför att riksåklagarens rättsutveck- lingsarbete underlättas och regeringen bedömer att fler angelägna straff- och processrättsliga frå- gor i framtiden kommer att prövas av Högsta domstolen.

föra ett kvalitetsledningssystem och ett nytt tid- redovisningssystem.

Analys och slutsatser

Ekobrottsmyndighetens kvalitetsarbete har ut- vecklats under året. I samband med årsredovis- ningen redovisade myndigheten regeringsupp- draget om sina metoder för uppföljning och ut- värdering av myndighetens brottsbekämpande verksamhet (dnr Ju2004/1719/Å). Regeringen ser positivt på de förslag till att vidareutveckla uppföljningen av verksamheten som beskrivs i rapporten.

Ekobrottsmyndigheten

Resultat

Ekobrottsmyndigheten bedriver ett kontinuer- ligt arbete med att förbättra och vidareutveckla kvaliteten i verksamheten. Myndigheten har un- der året vidtagit åtgärder för att öka lagföringen och förbättra förundersökningarnas kvalitet samt för att förkorta genomströmningstiderna. Myndigheten har också utvecklat rutiner för ju- ridisk kvalitetssäkring av utredningsverksamhe- ten, exempelvis utvärderas samtliga större utred- ningar och alla domar analyseras, med särskild uppmärksamhet på ogillade åtal. Ett arbete med att utveckla team-arbete pågår parallellt med ett arbete för att förstärka åklagarfunktionen i komplicerade ärenden bl.a. genom att det finns två åklagare i dessa. I åklagarnas utbildningspro- gram ingår en kurs i projektledning som syftar till att ge åklagarna kunskap att på ett effektivt sätt leda omfattande utredningar.

Arbetet med att utveckla ett datasystem (”Ekobank”) där kunskaper och erfarenheter inom ekobrottsbekämpningen samlas in och lag- ras för att kunna användas i den operativa verk- samheten har fortsatt. Systemet har under 2003 utvecklats och i början av 2004 tagits i pilotdrift. I nästa steg kommer systemet att göras tillgäng- ligt för alla inom Ekobrottsmyndigheten och av- sikten är att systemet framöver skall kunna an- vändas av alla berörda aktörer i ekobrottsbe- kämpningen.

Ekobrottsmyndigheten har under 2003 på uppdrag av regeringen beskrivit och analyserat sina metoder för uppföljning och utveckling av den brottsbekämpande verksamheten. Myndig- heten föreslår förbättringar bl.a. genom att in-

Rättsmedicinalverket

Resultat

Rättsmedicinalverket arbetar fortlöpande med att vidareutveckla kvaliteten inom verksamheten. Sedan 2001 finns inom verket Kvalitets- och ut- vecklingsråd inrättade inom vardera det rätts- psykiatriska och det rättsmedicinska området. Syftet är att stärka, utveckla och följa upp kvali- teten inom respektive område. Den rättskemiska och den rättsgenetiska avdelningen finns repre- senterade i den rättsmedicinska rådet.

Det totala antalet rättspsykiatriska utred- ningar, som av domstol överlämnades till Social- styrelsens råd för vissa rättsliga sociala och medi- cinska frågor för bedömning, utgjorde 5 % (35 fall) av samtliga expedierade ärenden. Av dessa kom rådet i 10 fall fram till en annan slutsats med avseende på allvarlig psykisk störning än den som framgått av utredningen. Domstolarnas förtroende för verkets undersökningar är fort- satt högt. Under 2003 följde domstolarna ver- kets förslag om överlämnande till rättspsykiat- risk vård i de rättspsykiatriska utlåtandena i 97 % av fallen.

Som ett led i kvalitetssäkringsarbetet genom- fördes under 2003 ett s.k. peer-reviewförfarande mellan vissa av Rättsmedicinalverkets rättspsyki- atriska avdelningar där ett antal ärenden genom- gick en närmare kvalitetsgranskning.

Under året överlämnades endast fyra rättsme- dicinska ärenden (mindre än en promille av samtliga ärenden) till Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga sociala och medicinska frågor för bedömning. Detta visar att uppdragsgivarna har ett högt förtroende för verkets utredningar. Inget av ärendena föranledde någon ändrad be- dömning av rådet.

Som ett led i förbättringen av dokumentatio- nen av de rättsmedicinska undersökningarna an- vänds numera alltid digital fotografering och vi- dare har system för en säker hantering och för- varing av bildmaterialet utarbetats. Även rönt- genundersökningar med datortomografiteknik håller på att utvecklas för att i samband med en rättsmedicinsk obduktion bättre kunna doku- mentera olika typer av skador.

I syfte att undersöka uppmärksammade pro- blem med bl.a. kvaliteten på rättsintyg som ut- färdas av läkare på begäran av t.ex. polismyndig- heter och åklagare initierade Rättsmedicinalver- ket för ett par år sedan en översyn av ordningen för utfärdande av rättsintyg. Förslag till en ny ordning presenterades under 2003 i en departe- mentspromemoria (Ds 2003:3). I promemorian föreslås att Rättsmedicinalverket skall få ett hu- vudansvar för verksamheten med utfärdande av rättsintyg. Utfärdande av rättsintyg skall kon- centreras till läkare med speciell kompetens för uppgiften. Sådana intyg skall således som huvud- regel utfärdas dels av rättsläkare inom Rättsme- dicinalverket, dels av annan läkare som enligt avtal med verket har åtagit sig att utfärda sådana intyg. Förslagen syftar till att säkerställa att rättsintygen håller en hög kvalitet och att rätts- väsendets övriga myndigheter får bästa möjliga underlag för sina bedömningar. I Justitiedepar- tementet pågår för närvarande arbete med för- slagen och regeringen kommer att under hösten presentera ett förslag om en ny ordning för ut- färdande av rättsintyg.

Varje år skall uppdragsgivarnas syn på verkets undersökningar inom en av de fyra verksamhets- grenarna redovisas. Under 2003 genomfördes en enkätundersökning avseende uppdragsgivarnas syn på de rättskemiska undersökningarnas ge- nomförande och kvalitet. Undersökningen vi- sade att uppdragsgivarna i huvudsak var positiva. Uppdragsgivarna ansåg dock att handläggnings- tiderna ibland är för långa. En arbetsgrupp inom den rättskemiska avdelningen kommer att arbeta vidare med att följa upp att de synpunkter som lämnades tas tillvara så de kan leda till ytterligare förbättringar i verksamheten.

Rättsmedicinalverkets rättskemiska och rätts- genetiska avdelningar genomgår årligen kvali- tetsgranskning av SWEDAC. Även under 2003 försvarade avdelningarna sin status som ackre- diterade laboratorier.

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Analys och slutsatser

Rättsmedicinalverkets undersökningar är av central betydelse för att skapa förutsättningar för rättssäkerhet och effektivitet inom rättsvä- sendet. Det är därför av yttersta vikt att under- sökningarna och utredningarna håller en hög kvalitet. Undersökningar om uppdragsgivarnas syn på verkets utredningar samt externa gransk- ningar visar att Rättsmedicinalverket väl uppfyl- ler högt ställda kvalitetskrav. Regeringen anser det angeläget att Rättsmedicinalverket även fort- sättningsvis upprätthåller en hög kvalitet inom verksamheten och att arbetet med att vidareut- veckla kvaliteten inom verksamheten fortsätter.

Samverkan

Brottsbekämpande myndigheter

Resultat

I regleringsbrevet för 2004 har myndigheterna i rättsväsendet som ingår i Rådet för rättsväsen- dets informationsförsörjning (RIF-rådet) fått i uppdrag att senast den 30 juni 2004 redovisa hur arbetet inom RIF-rådet fortskrider och de eko- nomiska konsekvenserna för myndigheterna. Rikspolisstyrelsen skriver i sin återrapportering att genomförda och planerade åtgärder, i det längre perspektivet, sammantaget kommer att innebära kostnadsminskningar såväl inom för- valtningen som vid nyutveckling.

Regeringen har vidare i regleringsbreven för 2004 givit Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren, Ekobrottsmyndigheten, Kustbevakningen, Tull- verket och Skatteverket i uppdrag att redogöra för vilka eventuella hinder som finns för ett ra- tionellt informationsutbyte mellan myndighe- terna inom ramen för den brottsbekämpande verksamheten. Myndigheterna skall också lämna förslag på hur informationsutbytet kan förbätt- ras. Redovisningen skall ta sin utgångspunkt i det nuvarande informationsutbytet på såväl na- tionell som internationell nivå. Uppdraget har redovisats och ärendet bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Den nära samverkan mellan polisväsendet och åklagarorganisationen inom ramen för den brottsutredande verksamheten har tidigare be- skrivits. Detta samarbete är särskilt angeläget – och har under året ytterligare utvecklats – be- träffande den grova organiserade brottsligheten. Här kan även nämnas det samarbete som vissa

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

åklagarmyndigheter och polismyndigheter under året har haft på våldsbrottslighetens område inom ramen för s.k. familjevåldsenheter. Erfa- renheter visar att ett sådant sätt att organisera verksamheten kan leda till en högre lagförings- andel. Dessa samarbetsformer kommer att ut- vecklas även fortsättningsvis.

Såväl polis- som åklagarorganisationen bedri- ver ett omfattande samarbete med de myndig- heter och organisationer i samhället som deltar i brottsbekämpningen.

Ekobrottsmyndigheten bedriver ett aktivt samarbete med de myndigheter och organisatio- ner i samhället som kommer i kontakt med eko- nomisk brottslighet. Samverkan med övriga åklagar- och polisväsendet är väl utvecklat. Eko- brottsmyndigheten och Riksåklagaren har ett gemensamt samordningsansvar för den verk- samhet som rör ekonomisk brottslighet i de län där Ekobrottsmyndigheten inte verkar. Av de centrala samordningsinsatser som bedrivits un- der året kan nämnas att Ekobrottsmyndigheten har utfört en granskning av samtliga domar på ekobrottsområdet för att verka för en enhetlig praxis.

Inom ramen för samverkan med polisen har ytterligare utveckling skett i kampen mot den organiserade brottsligheten. Vidare har Eko- brottsmyndigheten haft ett nära och aktivt sam- arbete med skattebrottsenheterna, konkursför- valtarna och revisorsorganisationerna under året.

I Ekorådet, som är ett samverkansorgan mot ekonomisk brottslighet, bedrivs samverkan på ett institutionaliserat sätt. Motsvarande samver- kan bedrivs regionalt inom regionala samver- kansorgan inom respektive län. På miljöbrotts- området samarbetar polisen och åklagarorgani- sationen med tillsynsmyndigheterna på både lokal och regional nivå. Detta ger ett bättre un- derlag för en effektiv miljöbrottsbekämpning.

På narkotikabrottslighetens område finns ett väl utvecklat samarbete såväl nationellt – mellan bl.a. polisen, åklagarorganisationen och tullen – som internationellt. Särskilt det internationella rättsliga samarbetet har utvecklats under året.

Analys och slutsatser

Ett väl fungerande samarbete mellan myndighe- ter är av avgörande betydelse för den brottsutre- dande verksamhetens kvalitet och effektivitet. Vikten av att det samarbetet fortsätter att ut- vecklas kan därför inte nog betonas. De goda erfarenheterna från de särskilt utformade samar-

beten med polisen som skett t.ex. inom familje- våldsenheterna och inom området för organise- rad grov brottslighet på de internationella åkla- garkamrarna måste tas tillvara och i tillämpliga delar användas även i övrig operativ verksamhet. Ett sådant modernt arbetssätt utgör enligt re- geringens uppfattning en av de viktigaste be- ståndsdelarna i en framtida brottsutredande verksamhet. Arbetet med att utveckla dessa samverksansformer måste därför fortsätta med oförminskad styrka. Regeringen vill i detta sammanhang även betona att samverkan över gränserna är en förutsättning för att grov inter- nationell brottslighet skall kunna bekämpas, se närmare under rubriken Internationellt arbete.

Ekobrottsmyndigheten bedriver inom sitt område ett väl utvecklat och aktivt samarbete med de andra aktörerna i samhällets kamp mot ekonomisk brottslighet. Det är viktigt att sam- arbetet fortsätter och vidareutvecklas för att yt- terligare förbättra och effektivisera ekobrottsbe- kämpningen.

Rättsmedicinalverket

Resultat

Rättsmedicinalverket bedriver samarbete i olika former med de myndigheter inom rättsväsendet som är verkets huvudsakliga uppdragsgivare.

I Linköping bedriver verket verksamhet inom rättsmedicin, rättskemi och rättsgenetik. Även Statens kriminaltekniska laboratoriums verk- samhet är förlagd till Linköping. Rättsmedicinal- verket tecknade under 2003 ett tjugoårigt hyres- avtal avseende nya lokaler i Linköping. De plane- rade nya lokalerna är belägna i anslutning till Statens kriminaltekniska laboratorium. Rättsme- dicinalverket och Rikspolisstyrelsen – såsom chefsmyndighet för Statens kriminaltekniska laboratorium – har i regleringsbreven för 2004 fått i uppdrag dels att utreda vilka möjligheter till samverkan som finns i den verksamhet som be- drivs inom de båda myndigheterna, dels att vidta åtgärder för att åstadkomma sådan samverkan. Uppdraget skall redovisas i samband med årsre- dovisningen för 2004.

Analys och slutsatser

Regeringen anser att det är angeläget att samtliga myndigheter bedriver sin verksamhet på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt. Lokalise- ringen av Rättsmedicinalverkets och Statens

kriminaltekniska laboratoriums verksamheter i Linköping skapar enligt regeringens mening bättre förutsättningar för ett fördjupat samar- bete mellan myndigheterna.

Internationellt arbete

Polisväsendet

Resultat

I Rikspolisstyrelsens årsredovisning för 2003 re- dogörs för den internationella utredningsverk- samheten och vad som gjorts för att sprida kun- skap om Europol. Av redovisningen framgår i huvudsak följande.

Ett sätt att sprida kunskap om Europol har va- rit att polismyndigheterna informerat personalen om vunna erfarenheter. Rikspolisstyrelsen kon- staterar emellertid att påfallande många polis- myndigheter inte har redovisat att åtgärder vid- tagits. Styrelsen har funnit detta anmärknings- värt.

Vid möten mellan Rikspolisstyrelsen och länskriminalchefer samt personal inom kriminal- underrättelsetjänsten har Rikspolisstyrelsen sett till att medvetandet om Europols verksamhet ökat. I flera omgångar har de svenska sam- bandsmännen vid Europol tagit emot polis- och åklagardelegationer och redogjort för Europols möjligheter att bidra i den utredande verksam- heten. De centrala nationella kontaktpunkterna utgör en viktig del i detta arbete.

Flera polismyndigheter har samarbetat och samverkat med utländska polismyndigheter, huvudsakligen genom informationsutbyte, del- tagande i olika operativa projekt och i enskilda ärenden angående främst narkotika-, stöld-, häleri- och sexualbrottslighet.

En viktig del i det internationella arbetet är de insatser som utförs inom ramen för Aktions- gruppen mot organiserad brottslighet i Öster- sjöområdet och dess operativa kommitté. Poli- sen har deltagit, genom representanter från Rikskriminalpolisen samt polisen i Stockholm och Skåne, i olika behovsstyrda arbets- och ex- pertgrupper och särskilda operationer i sam- verkan med Tullverket, Kustbevakningen, Riks- åklagaren samt Skatteverket. Arbetet har varit framgångsrikt vid bekämpning av illegal migra- tion, handel med kvinnor, handel med högbe- skattade varor, gängbrottslighet samt narkotika- framställning och smuggling. Rikspolisstyrelsen

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

har också deltagit i flera projekt som rör miljö- brottslighet. När det gäller penningtvätt, stulna fordon och vittnesskydd har medverkan skett i mer begränsad omfattning.

Det har enligt Rikspolisstyrelsens uppfattning varit svårt att mäta effekterna av insatserna inom ramen för aktionsgruppen. Arbetet har dock en- ligt styrelsens bedömning lett till ett bättre ope- rativt samarbete mellan samtliga myndigheter i regionen. Detta har i sin tur medfört ett mer ak- tivt utbyte av information i det dagliga arbetet, liksom ökad förståelse för och kunskap om and- ras arbetsuppgifter, organisation m.m.

Polisens operativa utredningsarbete med in- ternationella inslag har ökat på såväl nationell som lokal nivå. Arbetet har tagit fastare former och utvecklats positivt. Inrättandet av ett opera- tivt råd med uppgift att samordna och initiera s.k. aktionsgruppsverksamhet har bidragit till den positiva utvecklingen. Riksmordkommissio- nen har utgjort stomme för verksamheten och under 2003 bedrevs verksamhet i tre aktions- grupper med inriktning på bl.a. människohandel för sexuella ändamål och värdetransportrån.

Analys och slutsatser

Regeringen följer utvecklingen när det gäller de internationella aspekterna av utredningsverk- samheten och dess påverkan på lagföringen med stort intresse. Regeringen har i budgetproposi- tionen för 2004 betonat att det är angeläget att det internationella polissamarbetet utvecklas i syfte att på ett mer effektivt sätt kunna bekämpa gränsöverskridande brottslighet såsom narkoti- kabrottslighet, människohandel och IT-relaterad brottslighet. Regeringen har i detta sammanhang vidare betonat att det gäller att fortsätta integre- ringen av det internationella samarbetet i den nationella verksamheten så att det internationella samarbetet utgör en naturlig del av polisens brottsbekämpande arbete.

Rikspolisstyrelsen har på ett sammanhållet sätt beskrivit den internationella utredningsverk- samheten och vad som gjorts för att sprida kun- skap om Europol. Regeringen drar den slutsat- sen att konkreta åtgärder, såsom den aktions- gruppsverksamhet som ägt rum efter inrättandet av det operativa rådet och de insatser som ut- förts inom ramen för Aktionsgruppen mot or- ganiserad brottslighet i Östersjöområdet, på ett gynnsamt sätt har bidragit till ökad operativ relevans för utredningsarbetet. Det är angeläget att polisen, tillsammans med andra brottsbe-

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

kämpande myndigheter, fortsätter sin aktiva medverkan i samarbetet inom ramen för Ak- tionsgruppen mot organiserad brottslighet i Östersjöområdet

Återrapporteringen innehåller emellertid – med undantag för den ovan omnämnda bedöm- ningen som Rikspolisstyrelsen har gjort såvitt avser Aktionsgruppen mot organiserad brottslig- het i Östersjöområdet – ingen analys av hur den internationella utredningsverksamheten har ut- vecklats, dess resultat och vilken påverkan den verksamheten och samarbetet inom Europol haft på lagföringen, vilket efterfrågas av regeringen i regleringsbrevet för budgetåret 2003. Inte heller återrapporteringen såvitt avser vad som gjorts för att sprida kunskap om Europol innehåller någon analys.

Återrapportering såvitt avser internationella aspekter av utredning och lagföring medger mot denna bakgrund ingen närmare analys från re- geringens sida av dagsläget i dessa hänseenden. Regeringen drar därför slutsatsen att det finns behov av att i särskild ordning se över hur de in- ternationella aspekterna av den utredande verk- samheten tas till vara och vilka eventuella åtgär- der som bör vidtas för detta ändamål. Även frå- gan om de internationella aspekternas påverkan på lagföring bör ses över. I översynen skall be- aktas de problem som Rikspolisstyrelsen lyft fram när det gäller svensk medverkan i projekt inom ramen för Aktionsgruppen mot organise- rad brottslighet i Östersjöområdet, svårigheterna att mäta effekterna av insatserna i aktionsgrup- pen samt det faktum att ett flertal polismyndig- heter inte har vidtagit några åtgärder för att sprida kunskap om Europol.

Poliser i fredsfrämjande insatser

Resultat

Polisens utlandsstyrka är den särskilda enhet vid Rikskriminalpolisen som bl.a. svarar för rekryte- ringen av poliser till fredsfrämjande insatser.

Under 2004 är antalet deltagande från polisvä- sendet i fredsfrämjande insatser oförändrat i för- hållande till föregående år. Antalet poliser upp- går för närvarande till ungefär 100.

Svensk polis deltar i insatser som leds av För- enta Nationerna (FN), Organisationen för sä- kerhet och samarbete i Europa (OSSE) och Eu- ropeiska Unionen (EU). Svensk polis deltar också i insatser på övrig multilateral basis.

Från och med den 1 januari 2003 har EU övertagit ansvaret för FN: s polismission i Bos- nien. EU:s polismission i Bosnien (EUPM) är den första EU-ledda fredsfrämjande insatsen. Sverige deltar genom polisens utlandsstyrka i missionen med upp till 16 personer. I december 2003 inleddes EU:s polismission i Makedonien (Proxima) där Sverige deltar med 12 poliser. Nya polismissioner är under planering både inom FN och EU.

Analys och slutsatser

Sverige har lång erfarenhet av deltagande med polis i internationella insatser genomförda av FN och andra internationella organisationer. En svensk kapacitet och förmåga har på dessa områ- den byggts upp efter hand inom tilldelade anslag. Sveriges åtagande till EU innebär därför inte en i grunden ny verksamhet för polisväsendet. En kraftig utökning av EU:s engagemang i civil krishantering, framför allt inom polis och rätts- statsområdet, är att förvänta. Arbete pågår inom Regeringskansliet med att hitta en permanent lösning för beredskapsfrågor inom den civila krishanteringen.

Åklagarorganisationen

Resultat

Åklagarväsendets målsättning är att uppnå en effektiv lagföring av den internationella brotts- ligheten, dvs. av brott i Sverige med förgreningar i utlandet, av brott i utlandet med förgreningar i Sverige och av brott med andra internationella inslag. Riksåklagaren samordnar åklagarverk- samheten som avser internationellt rättsligt sam- arbete. Det gäller handläggningen av ärenden om internationellt samarbete, rättsligt utvecklingsar- bete, internationellt förhandlings- och lagstift- ningsarbete och genomförandet av ny lagstift- ning på området.

Enligt Riksåklagaren har antalet ärenden om utlämning från Sverige till ett annat land för- dubblats 2003. Även antalet ansökningar om rättslig hjälp såväl till som från Sverige har ökat. Exempelvis har ansökningarna från annat EU- land till Sverige ökat från 120 till ca 170. Svenska åklagare begärde i sin tur rättslig hjälp från ut- landet i ca 400 ansökningar jämfört med 245 år 2002. När det gäller överförande av lagföring vi- sar ungefärliga siffror från Riksåklagaren att antalet ärenden där lagföringen överförts från

Sverige ökat något från 90 till ca 100, medan ärenden om överförande till Sverige sjunkit från drygt 120 till omkring 90.

Riksåklagaren samordnar också den svenska delen av det europeiska rättsliga nätverket (EJN) och den svenska delen av Eurojust. Antalet ärenden som överlämnades från svenska åklagare till Eurojust ökade med ca 45 % år 2003. Under året genomfördes även ett flertal större operativa samordningsmöten, bl.a. avseende bekämpning av terrorism, där Sverige deltog. Arbetet med att förbättra kunskapen hos svenska åklagare om hur Eurojust kan bistå dem i den operativa verk- samheten har också fortsatt 2003.

Riksåklagaren har 2003 utsett en åklagare vid varje internationell åklagarkammare som natio- nell kontaktperson för Eurojust. Genom beslu- tet har de olika funktionerna EJN och Eurojust samlats och effektiviserats ur ett nationellt per- spektiv. Riksåklagaren har även varit fortsatt en- gagerad i Östersjösamarbetet för att förbättra brottsbekämpningen i den regionen samt delta- git i de återkommande mötena mellan riksåkla- garna i Norden, inom Europarådet och EU.

Analys och slutsatser

Det är positivt att åklagarorganisationen yt- terligare flyttar fram sina positioner på det in- ternationella området. Brottslighet med inter- nationell anknytning ökar och det är angeläget att åklagarorganisationen deltar i det interna- tionella arbetet på alla nivåer för att öka möj- ligheterna att effektivt bekämpa grov, gräns- överskridande brottslighet.

Regeringen anser att det är angeläget att åkla- garsamarbetet Eurojust utvecklas för att ytterli- gare förstärka den operativa brottsutrednings- verksamheten. Eurojust bör vara ett samarbets- organ som regelmässigt tas i anspråk av natio- nella brottsbekämpande myndigheter för att driva brottsutredningar om organiserad gräns- överskridande brottslighet framåt. Regeringen anser vidare att det är positivt att Riksåklagaren samordnat funktionerna EJN och Eurojust för att effektivisera det internationella samarbetet.

Den internationella utvecklingen, främst inom EU, medför att allt större krav ställs på åklagar- organisationen när det gäller internationellt sam- arbete, inte minst på operativ nivå. Den kompe- tens och erfarenhet som finns inom organisatio- nen skapar goda förutsättningar för att möta de högt ställda kraven.

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Ekobrottsmyndigheten

Resultat

Ekobrottsmyndigheten har under 2003 vidareut- vecklat och fördjupat sina kontakter framför allt med de ekobrottsbekämpande myndigheterna i de nordiska länderna. Intresse för Ekobrotts- myndighetens myndighetskonstruktion finns även utanför Norden och Ekobrottsmyndighe- ten har i utbildningssyfte besökts av ett flertal delegationer från Asien under året.

Vidare har Ekobrottsmyndigheten deltagit i olika rättsbiståndsprojekt som syftat till att stödja kandidatländernas anpassning till kraven för medlemskap i Europeiska unionen.

Analys och slutsatser

Det är positivt att Ekobrottsmyndigheten vida- reutvecklar samarbetet och kontakterna med de nordiska länderna. Det är också viktigt att myn- digheten bygger vidare på de kontakter som knutits med de ekobrottsbekämpande myndig- heterna inom Europeiska unionen. Inom ramen för den kriminalunderrättelseverksamhet som myndigheten bedriver kommer ett utökat och fördjupat samarbete med myndigheter i de andra medlemsländerna att bli nödvändigt.

Rättsmedicinalverket

Resultat

Inom Rättsmedicinalverkets ansvarsområde fö- rekommer samarbete framför allt med de nor- diska länderna. Under 2003 genomfördes t.ex. den nordiska rättspsykiatriska konferensen i Ystad och den nordiska kongressen i rättsmedi- cin i Umeå.

Analys och slutsatser

Den verksamhet Rättmedicinalverket bedriver kräver en ständig vidareutveckling av metoder och anpassning till ny teknik. Det är därför vär- defullt att verket deltar i erfarenhetsutbyte och annat samarbete med andra länder.

Forskning och utveckling

Rättsmedicinalverket

Resultat

Rättsmedicinalverkets huvuduppgift är att inom sitt ansvarsområde tillhandahålla sakkunnigutlå-

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

tanden och övrig medverkan på begäran av rätts- väsendets myndigheter. Ett fortlöpande forsk- nings- och utvecklingsarbete är nödvändigt för att utveckla kvaliteten i verksamheten men också för att kunna rekrytera och behålla kompetent personal.

Vid de rättspsykiatriska avdelningarna pågår kontinuerligt ett utvecklingsarbete för att för- bättra metoder för bedömning av risk för återfall i brottslighet. Flera större forskningsprojekt om dessa frågor bedrivs med stöd av verket.

Ytterligare ett område där utvecklingsarbete pågår är utnyttjandet av datortomografisk un- dersökning vid rättsmedicinsk obduktion. Vi- dare bedrivs med stöd av verket flera projekt som syftar till ökad kunskap om olika typer av missbruk och kopplingen till våldsanvändning.

Forskningen inom rättsmedicinen om skade- händelser, särskilt trafikolyckor, har bidragit till att flera avdelningar i dag samverkar med Väg- verket i särskilda haverikommissioner för utred- ning av trafikolyckor.

Den ansträngda arbetssituationen på vissa av- delningar har dock försvårat möjligheterna att avsätta tillräckligt med tid för att planera och genomföra forskningsprojekt.

Analys och slutsatser

Syftet med Rättsmedicinalverkets undersök- ningar och utredningar är att tjäna som underlag för de bedömningar och beslut som fattas av öv- riga myndigheter inom rättsväsendet. Ur rätts- säkerhetssynpunkt är det därför av stor vikt att undersökningarna och utredningarna genomförs med tillämpande av vetenskapliga metoder och med modern teknik. Av stor betydelse i detta sammanhang är därför det forsknings- och ut- vecklingsarbete som bedrivs av Rättsmedicinal- verket eller med stöd av verket.

Den ökade efterfrågan på verkets undersök- ningar och utredningar samt brist på personal på vissa avdelningar har medfört att verket inte har kunnat avsätta tid för forskningsarbete i den omfattning som varit önskvärd. I takt med att personalsituationen nu håller på att förbättras ser regeringen det som angeläget att utvecklingsar- betet fortsätter och att viktiga forskningsprojekt genomförs.

Polisens avskrivningar av brott

Under 2003 lämnade Riksdagens revisorer rap- porten Polisens avskrivningar av brott (RR- rapport 2002/03:19). I rapporten granskades polisens avskrivningar av brott. För att förbättra statsmaktens och allmänhetens möjligheter att bedöma polisens brottsutredande verksamhet föreslår revisorerna förändringar i den officiella kriminalstatistiken. Sedan januari 2004 har Riks- polisstyrelsen i nära samarbete med Riksåklaga- ren arbetat med en total översyn av polisens resultatredovisning. Projektet syftar bl.a. till att ta fram nya gemensamma resultatmått för polis och åklagare.

Informationsblad till frihetsberövade personer som misstänks för brott

Genom regleringsbrevet för 2004 har Rikspolis- styrelsen och Riksåklagaren haft i uppdrag att senast den 30 juni 2004 redovisa utformningen av ett informationsblad till misstänkta personer som frihetsberövats eller kvarhålls. Regeringen konstaterar att slutredovisning skett inom den angivna tiden. Enligt myndigheterna kan infor- mationsbladet tas i bruk i november 2004.

Samordningen av rättsväsendets informa- tionsförsörjning (RIF)

I regleringsbrevet för 2004 fick respektive myn- dighet som ingår i Rådet för rättsväsendets in- formationsförsörjning (RIF-rådet) i uppgift att redovisa vilka åtgärder som vidtagits med anled- ning av den strategiska plan som RIF-rådet fast- slog i februari 2002. I uppdraget ingick även att redovisa de ekonomiska konsekvenserna med anledning av vidtagna åtgärder. Uppdraget redo- visades i juni 2004 (dnr Ju2004/5885/KRIM, Ju2004/5894/Å, Ju2004/5991/DOM och Ju2004/6046/PO).

4.5.3Dömande verksamhet

Allmänt om verksamhetsområdet och mål

Det övergripande målet för domstolsväsendet är, som framgår av avsnitt 4.3, att avgöra mål och ärenden på ett rättssäkert och effektivt sätt.

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

För att kunna göra en bedömning av om mål och ärenden avgjorts på ett rättssäkert och ef- fektivt sätt bör hänsyn tas till en rad faktorer. En del faktorer är lätta att mäta medan det för andra faktorer ännu inte finns någon bra mätmetod. De faktorer som för närvarande mäts och följs upp för en bedömning av resultatet är

•antalet inkomna, avgjorda och balanserade mål,

dovisning av uppdraget att utvärdera hur dom- stolarna arbetar med regeringens verksamhets- mål i den egna verksamheten gjort bedömningen att det finns ett intresse i domstolarna av att verksamhetsmålen utvecklas ytterligare och att verktygen för att följa upp och analysera verk- samheten förbättras.

Uppföljningen av domstolarnas resultat har visat att det finns stora skillnader mellan enskilda

•omloppstider1 och balansernas åldersstruk- domstolar och att det på sina håll finns stora ba-

tur och

•överklagande- och ändringsfrekvenser.

Domstolsverket

Domstolsverket skall i administrativt hänseende leda och samordna verksamheten inom dom- stolsväsendet. Att fördela resurser är en central del av det arbetet. Vidare har verket en särskild roll och funktion i det pågående reformarbetet. Verket har ca 180 anställda.

Domstolarna

Domstolarnas huvuduppgift är straffrättsskip- ning samt tvistlösning mellan enskilda och mel- lan enskilda och det allmänna. Därutöver har domstolarna till uppgift att handlägga ett stort antal olika rättsvårdsärenden.

År 2003 var femte året som regeringen fast- ställde verksamhetsmål för hovrätterna, kam- marrätterna, tingsrätterna och länsrätterna. Verksamhetsmålen avser omloppstider och ba- lanser för olika målkategorier. Den enda föränd- ring av verksamhetsmålen från föregående år var införandet av kategorin Övriga mål för länsrät- terna och kammarrätterna. Denna kategori inne- fattar samtliga måltyper för vilka inte särskilda verksamhetsmål angivits.

I Domstolsverkets årsredovisning framhålls att arbetet med verksamhetsmål uppfattats posi- tivt av flertalet domstolar. Det finns också dom- stolar som sätter egna mål som går längre än de mål regeringen sätter upp. Det finns således ett intresse i domstolarna för verksamhetsmål som en form för styrning och uppföljning av den egna verksamheten. Domstolsverket har i sin re-

lanser som inte låter sig förklaras med tillgäng- liga data. Detta förhållande är särskilt uppmärk- sammat i det pågående reformarbetet och det görs också stora insatser från såväl Domstols- verket som enskilda domstolar för att komma tillrätta med situationen, bl.a. genom särskilt in- satta resurser och genom förändrade arbetsfor- mer.

En fråga som i detta sammanhang uppkom- mer är om resurserna är rätt fördelade inom domstolsväsendet. Domstolsverket har dock inte funnit något påvisbart samband mellan ba- lansernas storlek och resurstillgången och dragit den slutsatsen att stora balanser generellt sett inte är en följd av bristande resurser.

Regeringen utgår från att variationerna i re- sultaten som föreligger mellan domstolarna också fortsättningsvis följs upp och att lämpliga åtgärder vidtas.

Hyres- och arrendenämnderna

Hyres- och arrendenämnderna prövar som för- sta instans hyres-, arrende- och bostadsrätts- tvister. Nämnderna bedriver också upplysnings- och medlingsverksamhet, vilket medför att tvis- ter ofta kan lösas innan de blir ärenden i nämn- den. Nämnderna har också i uppgift att vara skiljenämnd.

Rättshjälpsmyndigheten

Rättshjälpsmyndigheten prövar frågor om rätts- hjälp i angelägenheter utom rätta. Vissa beslut kan överklagas till Rättshjälpsnämnden.

Rättshjälpsmyndigheten skall snabbt och kor- rekt hantera rättshjälpsfrågor.

1 Gäller dock ej Hyres- och arrendenämnderna.

Tabell 4.3 Tingsrätternas, hovrätternas, länsrätternas och kammarrätternas måluppfyllelse

Källa: Domstolsverket

Domstolsslag/	Medianålder avgjorda				Total balans1		Andel balanserade mål äldre än			Andel balanserade mål äldre än
målkategori		mål (månader)						6 månader2			12 månader2
	Mål	Resultat	Resultat	Mål	Resultat	Resultat	Mål	Resultat	Resultat	Mål	Resultat	Resultat
		2003	2002		2003	2002		2003	2002		2003	2002

Tingsrätter
FT-mål 3	2,0	2,3	2,4	25%	36%	29%	15%	27%	20%	5%	10%	5%
Övriga tvistemål exkl.
familjemål	4,0	4,6	4,5	65%	68%	68%	45%	54%	54%	25%	31%	31%
Brottmål exkl. nota-
riemål	2,0	2,3	2,4	35%	36%	36%	30%	35%	37%	15%	17%	18%

Hovrätter
Tvistemål	5,0	-	-	70%	65%	69%	45%	51%	55%	20%	23%	24%
Brottmål	3,0	-	-	40%	42%	44%	20%	32%	36%	10%	8%	10%

Länsrätter
Skattemål	6,0	7,1	7,1	65%	72%	73%	45%	64%	60%	25%	25%	28%
Socialförsäkringsmål	5,0	6,9	6,9	55%	64%	64%	20%	40%	40%	5%	9%	9%
Övriga mål	-	-	-	25 %	21 %	-	25 %	21%	-	5 %	6%	-

Kammarrätter
Dispensfrågan i mål
där prövningstill-
stånd krävs	3,0	3,0	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
Skattemål	6,0	17,0	-	125%	125%	135%	60%	71%	70%	40%	42%	42%
Socialförsäkringsmål	4,0	7,3	-	55%	72%	71%	35%	49%	49%	15%	16%	18%
Övriga mål	-	-	-	40 %	42%	-	40 %	36%	-	25 %	12%	-

1Antal balanserade mål per målkategori vid 2003 års utgång/genomsnittligt antal inkomna mål inom målkategorin under de senaste tre åren.

2Antal balanserade mål inom målkategorin vid 2003 års utgång som är äldre än sex respektive tolv månader/totalt antal balanserade mål inom målkategorin vid 2003 års utgång.

3Tvistemål som handläggs i förenklad form.

Tabell 4.4 Högsta domstolens och Regeringsrättens måluppfyllelse

Källa: Domstolsverket

	Medianålder avgjorda mål (mån.)			Antal balanserade mål äldre än 6 mån.			Antal balanserade mål äldre än 12 mån
	Mål	Resultat	Resultat	Mål	Resultat	Resultat	Mål	Resultat	Resultat
	2003	2003	2002	2003	2003	2002	2003	2003	2002
Högsta domstolen1
Dispensfrågan	2,0	1,5	2,0	50–100	96	84	10	17	16
Tvistemål	3,0	2,5	2,0	75	78	76	25	40	33
Brottmål	1,0	1,0	1,0	30	57	37	5	25	8
Övriga mål	2,0	1,5	2,0	100	183	115	40	83	43

Regeringsrätten
Dispensfrågan	6,0	7,9	7,2	3 500	2 097	3 799	2 000	1 066	2 183
Skattemål	10,0	10,4	10,0	1 500	1 634	1 617	800	892	878
Övriga mål	6,0	5,8	6,2	1 000	1 111	1 081	400	581	636

1 Högsta domstolen: Uppgift om medianåldern för tvistemål, brottmål och övriga mål gäller tiden fram till dispensfrågans avgörande. Uppgifterna om antal balanserade mål gäller samtliga mål.

Inkomna, avgjorda och balanserade mål

Under 2003 har antalet inkommande mål till domstolarna ökat kraftigt och den ökade mål- tillströmningen fortsätter.

Tingsrätterna

Resultat

Antalet inkomna, avgjorda och balanserade mål uppgick till ca 134 000, 133 000 respektive 61 000 mål.

Under året ökade antalet inkomna mål med drygt 4 000, eller 3,1 %, i förhållande till 2002. Antalet Brottmål exklusive notariemål ökade mest. Övriga tvistemål exklusive familjemål minskade något medan antalet FT-mål ökade. Förändringen av antalet inkomna mål varierade kraftigt mellan tingsrätterna. Antalet avgjorda mål ökade under året med knappt 1 800. Antalet avgjorda FT-mål ökade mest. Balanserna ökade under året med drygt 800 mål. Antalet balanse- rade FT-mål ökade mest. Av tingsrätternas totala målbalans var drygt 18 % äldre än tolv månader.

Antalet inkomna mål till miljödomstolarna ökade endast marginellt och uppgick 2003 till drygt 1 600 stycken. Jämfört med 2002 ökade antalet avgjorda mål och balanssituationen för- bättrades något. Situationen vid miljödom- stolarna är dock fortfarande oroande. Balansens storlek är i princip lika stor som antalet inkomna mål under ett år.

Antalet inkomna ärenden till tingsrätterna ökade 2003 med 3,4 % i förhållande till 2002 och uppgick till ca 918 000. Det är främst utsök- ningsärenden och konkursärenden som ökat.

Analys och slutsatser

De totala balanserna för Brottmål exklusive no- tariemål och Övriga tvistemål exklusive familje- mål är oförändrade jämfört med föregående år. Antalet balanserade FT-mål har dock ökat be- tydligt under 2003. Tingsrätterna har 2003 inte uppnått något av de nio verksamhetsmål som avser balanserade mål. I förhållande till 2002 har resultatet förbättrats för två och försämrats för tre verksamhetsmål. Andelen tingsrätter som klarar verksamhetsmålen avseende balanserade mål har ökat för åtta av nio verksamhetsmål. Re- sultaten varierar stort mellan de enskilda tings- rätterna.

Den totala måluppfyllelsen är visserligen låg men förbättringar av flera resultat har skett jämfört med 2002. Regeringens bedömning är att tingsrätternas sammantagna resultat avseende verksamhetsmålen för balanserade mål får anses godtagbart. Vid vissa tingsrätter ligger resultaten långt ifrån målen. Regeringen förutsätter att lämpliga åtgärder för att förbättra balanssituatio- nen vidtas.

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Hovrätterna

Resultat

Antalet inkomna, avgjorda och balanserade mål uppgick till ca 22 000, 23 000 respektive 7 100 mål. Antalet inkomna och avgjorda mål har ökat något. Ökningen av inkomna och avgjorda mål hänför sig i huvudsak till Brottmål och Miljömål. Den totala balansen minskade med knappt 1 000 mål under året. Av totala antalet balanserade mål var 12 % äldre än 12 månader.

Antalet inkomna mål till Miljööverdomstolen har fortsatt att öka och uppgick 2003 till drygt 460 mål. Antalet avgjorda mål ökade också under året och uppgick till drygt 500. Antalet avgjorda mål översteg antalet inkomna mål, vilket lett till att den totala balansen minskat. Fortfarande är dock balansen betydande och uppgår till 227 mål.

Analys och slutsatser

De totala balanserna för Tvistemål och Brottmål har förbättrats jämfört med 2002. Fyra hovrätter klarar eller ligger i närheten av regeringens verk- samhetsmål för total balans både för Brottmål och för Tvistemål. Även resultaten för balanse- rade Tvistemål äldre än 6 respektive 12 månader har förbättrats under 2003.

År 2003 har hovrätterna, liksom föregående år, klarat två av regeringens sex uppställda verk- samhetsmål för balanser. I förhållande till 2002 har resultatet förbättrats för resterande fyra verksamhetsmål.

Sammantaget gör regeringen bedömningen att verksamhetsresultatet såvitt avser verksamhets- målen för balanserade mål måste anses godtag- bart.

Högsta domstolen

Resultat

Antalet inkomna, avgjorda och balanserade mål uppgick till ca 5 000, 4 900 respektive 1 100 mål. Antalet inkomna mål ökade med 7 %. Antalet avgjorda mål ökade med knappt 500 under året. Trots ökningen av antalet avgjorda mål ökade den totala balansen med ca 100 mål. Av antalet balanserade mål var 13 % äldre än 12 månader, vilket var en ökning jämfört med 2002. Dom- stolen har under 2003 haft ambitionen att öka antalet dispenserade mål.

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Analys och slutsatser

Högsta domstolen har själv fastställt verksam- hetsmål för målbalansernas åldersfördelning. Domstolen uppnådde endast ett av åtta verk- samhetsmål avseende målbalansernas åldersför- delning. Den totala målbalansen har ökat under 2003. Högsta domstolens totala målbalans mot- svarar drygt 20 % av antalet inkomna mål under ett år. Denna procentandel är betydligt lägre än genomsnittet för domstolarna. Högsta domsto- len har länge haft ambitionen att minska antalet mål. Domstolen har lyckats i denna ambition särskilt när det gäller de allra äldsta målen, dvs. de som är äldre än två år. Högsta domstolen har också genom olika åtgärder eftersträvat att öka antalet dispenserade mål. De åtgärderna har re- sulterat i att antalet balanserade mål med beviljad dispens har ökat.

Den försämrade balanssituationen har skett från en förhållandevis låg nivå och kan också ses som ett resultat av Högsta domstolens strävan att öka antalet dispenserade mål. Regeringen an- ser att verksamhetsresultatet sammantaget måste anses tillfredsställande.

Länsrätterna

Resultat

Antalet inkomna, avgjorda och balanserade mål uppgick till ca 94 000, 92 000 respektive 35 000 mål.

Antalet inkomna mål ökade under året med ca 4 000, eller cirka 4,4 %, jämfört med 2002. Tren- den med en kraftig minskning av antalet in- komna mål till länsrätterna, som pågått sedan 1997, har brutits och 2002 och 2003 har måltill- strömningen ökat med sammanlagt 11,4 %. An- talet inkomna Socialförsäkringsmål ökade under året, vilket delvis kan förklaras av förändringarna i beviskravet i arbetsskadelagstiftningen. Grup- pen Övriga mål, som visar en stor ökning, rym- mer en mängd olika måltyper. Den ändring i so- cialtjänstlagen som trädde i kraft den 1 januari 2002, som innebär att rätten att överklaga utvid- gas, har medfört att antalet inkomna mål enligt socialtjänstlagen ökat med ca 6 000 mål per år. En annan målgrupp som ökat väsentlig är mål enligt lagen om offentlig upphandling. Föränd- ringen av antalet inkomna mål varierar mellan domstolarna.

Antalet avgjorda mål ökade under året med drygt 3 000. Mest ökade antalet avgjorda Social-

försäkringsmål och, inom gruppen Övriga mål, antalet mål enligt socialtjänstlagen.

Den totala balansen ökade med ca 2 200 mål. Balanserna ökade främst vad avser Socialförsäk- ringsmål och, såvitt avser Övriga mål, fastig- hetstaxeringsmål och mål enligt socialtjänstla- gen. Balanssituationen förbättrades för främst Skattemålen. Av antalet balanserade mål var ca 13 % äldre än 12 månader. Satsningar har gjorts vid vissa länsrätter för att minska balanserna av de äldsta Skatte- och Socialförsäkringsmålen. Detta har tagit stora resurser i anspråk och minskat möjligheten till avarbetning av balansen totalt sett.

Analys och slutsatser

För Skattemålen har länsrätternas resultat vad gäller total balans i förhållande till inkomna mål och andelen balanserade mål äldre än tolv måna- der förbättrats. Balanserna av mål äldre än sex månader har dock ökat. Gemensamt uppnår länsrätterna verksamhetsmålet andel balanserade Skattemål äldre än tolv månader. När det gäller Socialförsäkringsmålen har antalet inkomna mål ökat de senaste åren liksom antalet balanserade mål. Länsrätterna uppnår inte något av de tre verksamhetsmålen för balanserade Socialförsäk- ringsmål. Resultatet är detsamma som för 2002. Såvitt gäller gruppen Övriga mål klarar länsrät- terna med god marginal verksamhetsmålen för total balans och för andelen mål äldre än sex må- nader. Resultatet för andelen Övriga mål äldre än tolv månader är oförändrat i förhållande till före- gående år. Regeringen gör sammantaget bedöm- ningen att verksamhetsresultatet avseende balan- serade mål får anses godtagbart. De ökade balan- serna vid länsrätterna väcker dock oro inför kommande år. Regeringen förutsätter att lämp- liga åtgärder för att förbättra balanssituationen vidtas.

Kammarrätterna

Resultat

Antalet inkomna, avgjorda och balanserade mål uppgick till ca 23 000, 23 800 respektive 16 600. Antalet inkomna mål under året ökade med drygt 700, eller 3,2 %, jämfört med 2002. Ök- ningen är främst hänförlig till gruppen Övriga mål och då särskilt mål enligt socialtjänstlagen, fastighetstaxeringsmål och körkortsmål. Antalet avgjorda mål ökade med knappt 1 200. Främst är

det antalet avgjorda Socialförsäkringsmål och Övriga mål som ökat. Antalet avgjorda Skatte- mål har däremot minskat vilket torde vara en effekt av att kammarrätterna fortsätter sin in- riktning på att avgöra äldre skattemål. Äldre skattemål tillhör de mål som i kammarrätterna är allra mest arbetskrävande. Stora resurser åtgår för att avgöra dessa mål vilket i sin tur ger mins- kade resurser för att avgöra andra mål. Av antalet balanserade mål var ca 28 % äldre än 12 månader.

Under 1999–2003 har Domstolsverket skjutit till resurser för att minska målbalanserna. Sedan 1998 har målbalansen minskat i absoluta tal. Samtidigt kan det konstateras att andelen balan- serade mål i förhållande till antalet inkomna mål varit kring 80 % under hela perioden 1998–2002. För 2003 uppgår minskningen av målbalanserna till knappt 800 mål och andelen balanserade mål i förhållande till antalet inkomna har minskat till knappt 72%.

Analys och slutsatser

I förhållande till 2002 års resultat för Skattemå- len har det under året skett en klar förbättring av den totala balansen. Däremot har andelen Skat- temål äldre än sex månader ökat något. Andelen Skattemål äldre än tolv månader är oförändrad. Kammarrätterna gemensamt har nu nått målet för den totala balansen av Skattemål. Resultatet för Socialförsäkringsmål har förbättrats vad gäller andelen mål äldre än tolv månader. Den totala balansen har dock ökat. Målsättningarna för gruppen Övriga mål är nya för 2003. Gemen- samt klarar kammarrätterna de båda målen för åldersstrukturen med god marginal och har för- bättrat resultatet för total balans under året.

Positivt är att det under 2003 skett en klar antalsmässig förbättring vad gäller den totala Skattemålsbalansen och antalet äldre Skattemål i balans. Arbetssituationen vid kammarrätterna är dock fortfarande bekymmersam. Regeringen förutsätter att lämpliga åtgärder för att förbättra balanssituationen vidtas.

Regeringsrätten

Resultat

Antalet inkomna, avgjorda och balanserade mål uppgick till ca 7 000, 7 100 respektive 6 400 mål. Antalet inkomna mål minskade med knappt 200, eller 2,5 %, jämfört med 2002. Främst var det antalet Skattemål som minskade. Antalet in-

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

komna Övriga mål och då främst mål enligt soci- altjänstlagen ökade mest under året. Antalet av- gjorda mål minskade med knappt 1 000 mål. Antalet avgjorda Skattemål minskade mest. An- talet avgjorda Övriga mål, i synnerhet fastig- hetstaxeringsmål och mål enligt socialtjänstla- gen, ökade mest under året. Den totala målba- lansen minskade med ca 50 mål under året. Mål- balansen är ungefär 90 % av ett års målinflöde till domstolen. Av antalet balanserade mål är 33 % äldre än 12 månader.

Analys och slutsatser

Regeringsrätten har själv fastställt verksamhets- mål för målbalansernas åldersstruktur. Trots se- nare års balansförbättring är målbalansen fortfa- rande för stor. Andelen balanserade Skattemål äldre än sex och äldre än tolv månader har ökat något jämfört med 2002. Även det totala antalet Övriga mål i balans liksom antalet Övriga mål äldre än sex månader har ökat. Däremot har Re- geringsrätten minskat balanserna i gruppen Öv- riga mål äldre än tolv månader. Vad gäller Dis- pensfrågan i mål där prövningstillstånd krävs kla- rar Regeringsrätten sina uppsatta mål för balan- serna. Domstolen har prövat vissa effektivitets- höjande åtgärder för att förbättra arbetsläget men dessa åtgärder synes ännu inte fått fullt ge- nomslag. Den något lägre målbalansen är till vä- sentlig del ett resultat av ett fallande målinflöde under flera års tid. Sammantaget får verksam- hetsresultatet anses godtagbart men regeringen förutsätter att lämpliga åtgärder för att förbättra balanssituationen vidtas.

Hyres- och arrendenämnderna

Resultat

Antalet inkomna, avgjorda och balanserade ärenden uppgick till ca 30 000, 29 400 respektive 8 000. Antalet inkommande ärenden ökade med drygt 400 medan antalet avgjorda minskade med knappt 400 vilket innebär att balanserna ökade något.

Analys och slutsatser

Förändringen jämfört med föregående år är mar- ginell.

Målet för Hyres- och arrendenämnderna att handläggningen skall vara rättssäker och effektiv bedöms ha uppfyllts på ett tillfredsställande sätt.

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Rättshjälpsmyndigheten

Resultat

Antalet ansökningar hos Rättshjälpsmyndig- heten har minskat något till ca 2 000.

Analys och slutsatser

Balansen beträffande ansökningar om rättshjälp uppgick vid utgången av 2003 till 31 ärenden, varav 21 var föremål för komplettering. Antalet ansökningar där sökanden ålagts komplettering har gått ner med 80 från föregående år. Detta beror främst på att myndigheten vinnlagt sig om att bättre följa upp kompletteringsföreläggan- den.

Målet för Rättshjälpsmyndigheten att hand- läggningen skall vara rättssäker och effektiv anses väl uppfyllt.

Genomströmningstider, överklaganden m.m.

Tingsrätterna

Resultat

Genomströmningstiderna har endast förändrats marginellt. Medianåldern för avgjorda Brottmål exklusive notariemål och FT-mål har minskat något medan medianåldern för avgjorda Övriga tvistemål exklusive familjemål har ökat något.

Andelen Tvistemål som överklagas till hovrätt uppgår till drygt 6 % och är i princip oförändrad jämfört med 2002. Motsvarande siffra för Brottmålen är i princip oförändrad jämfört med föregående år, men har ökat med knappt 2 % under den senaste treårsperioden. Ändringsfre- kvensen i hovrätterna för överklagade tvistemål har minskat med 2 % och uppgår till 22 %. För Brottmålen är motsvarande andel 31 %, vilket är oförändrat jämfört med föregående år.

Analys och slutsatser

Tingsrätterna har inte uppnått något av de tre verksamhetsmålen som avser medianåldern. För två av målen har resultatet dock förbättrats un- der året. Andelen tingsrätter som klarar verk- samhetsmålen såvitt avser medianåldern för FT- mål har ökat. Förändringen i andelen mål som överklagas till hovrätt och ändringsfrekvensen i hovrätterna jämfört med föregående år är margi- nella. Resultaten varierar stort mellan de enskilda tingsrätterna. Regeringens bedömning är att tingsrätternas sammantagna resultat får anses godtagbart.

Hovrätterna

Resultat

Resultatet för medianåldern för Tvistemål har förbättrats för fyra hovrätter.

Under perioden 2001–2003 har andelen Tvis- temål som överklagas till Högsta domstolen varit 20–21 %. Motsvarande andel för Brottmål är 18–19 %.

Analys och slutsatser

Ingen av hovrätterna klarar verksamhetsmålet för medianåldern för Tvistemål och endast en hovrätt klarar målet för medianåldern för Brott- mål. Fyra hovrätter har dock förbättrat resultatet för medianomloppstiden för tvistemål. Median- åldern på totalnivå har inte kunnat redovisas på grund av övergång till ett nytt statistiksystem. Överklagandefrekvensen till Högsta domstolen i Tvistemål och Brottmål har varit i stort sett oförändrad de senaste tre åren.

Sammantaget gör regeringen bedömningen att resultatet måste anses godtagbart.

Högsta domstolen

Resultat

Medianåldern för avgjorda mål har minskat jämfört med föregående år för gruppen Övriga mål, medan medianåldern är oförändrad för Brottmål och har ökat något för Tvistemål. Me- diantiden för att avgöra dispensfrågan har mins- kat från 2 månader till 1,5 månad. De genom- snittliga omloppstiderna för mål har ökat till 77 dagar från 71 dagar 2002.

Analys och slutsatser

Högsta domstolen har själv fastställt verksam- hetsmål för medianåldern avseende avgjorda mål. Domstolen har uppnått sina verksamhetsmål när det gäller medianåldern för avgjorda mål inom samtliga huvudkategorier. Regeringen anser att verksamhetsresultatet sammantaget måste anses tillfredsställande.

Länsrätterna

Resultat

År 2003 har medianåldern för avgjorda Skatte- och Socialförsäkringsmål inte förändrats jämfört med föregående år. Omloppstiderna för gruppen

Övriga mål har endast förändrats obetydligt i förhållande till föregående år.

Av samtliga avgjorda mål i länsrätterna över- klagades 25 % till kammarrätterna. Ändringsfre- kvensen – sett till alla avgjorda mål i kammar- rätterna – är 16 %.

Analys och slutsatser

Länsrätterna ligger fortfarande långt från de mål avseende medianåldern som regeringen satt upp. Skillnaderna i medianomloppstid är fortsatt mycket stor mellan länsrätterna. Sex länsrätter uppnår verksamhetsmålet för Skattemål, vilket är en försämring sedan förra året. Åtta länsrätter klarar målet för Socialförsäkringsmål. Motsva- rande antal för 2002 var sju länsrätter. Andelen mål som överklagas till kammarrätt och änd- ringsfrekvensen i kammarrätterna är i princip oförändrad i förhållande till 2002.

Regeringen gör sammantaget bedömningen att verksamhetsresultatet får anses godtagbart men åtgärder behöver vidtas för att korta hand- läggningstiderna.

Kammarrätterna

Resultat

Medianåldern för avgjorda Socialförsäkringsmål har ökat kraftigt under året. Samtliga kammar- rätter utom en uppvisar en försämring av sitt re- sultat avseende medianåldern för Socialförsäk- ringsmål. Omloppstiden för Skattemål har minskat sedan 2002 och samtliga kammarrätter uppvisar förbättrade resultat för denna mål- grupp.

Av samtliga mål som avgjordes i kammarrät- terna överklagades 30 % till Regeringsrätten. Av Socialförsäkringsmålen överklagades 31 %. Mot- svarande andel 2002 var 38 %. Av de mål som prövades i sak (402 st.) ändrade Regeringsrätten 42 %. Motsvarande siffra för 2002 var 51 %.

Analys och slutsatser

Kammarrätterna uppnår målet för medianom- loppstiden avseende Dispensfrågan i mål där prövningstillstånd krävs. I övrigt uppnår kam- marrätterna på totalnivå inte några verksam- hetsmål såvitt gäller medianomloppstiden. Samt- liga kammarrätter har dock förbättrat resultatet avseende medianåldern för skattemål. Andelen Socialförsäkringsmål som överklagades till Re- geringsrätten minskade betydligt under 2003.

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Ändringsfrekvensen var betydligt lägre 2003 än föregående år.

Regeringen gör sammantaget bedömningen att verksamhetsresultatet får anses godtagbart men åtgärder behöver vidtas för att korta hand- läggningstiderna.

Regeringsrätten

Resultat

Medianomloppstiden för Skattemålen och Dis- pensfrågan i mål där prövningstillstånd krävs har ökat något jämfört med 2002. För Övriga mål har omloppstiden minskat under året.

Analys och slutsatser

Regeringsrätten har själv fastställt verksamhets- mål för medianomloppstiden avseende avgjorda mål. För gruppen Övriga mål har medianåldern minskat under året och Regeringsrätten uppnår verksamhetsmålet för denna kategori av mål. En förklaring till att omloppstiden för Skattemålen och Dispensfrågan i mål där prövningstillstånd krävs har ökat något under 2003 är att domsto- len har avverkat en stor del äldre mål.

Sammantaget får verksamhetsresultatet anses vara godtagbart men åtgärder behöver vidtas för att korta handläggningstiderna.

Rättshjälpsmyndigheten

Resultat

Omloppstiden beträffande beslut i rättshjälps- frågan har gått ner jämfört med 2002 och var under 2003 fem dagar.

Antalet beslut som 2003 överklagades till Rättshjälpsnämnden uppgick till 176, vilket är en liten minskning jämfört med 2002. Överklagan- defrekvensen var 8,7 % och ändringsfrekvensen var 18,8 %.

Analys och slutsatser

Omloppstiden har minskat. Överklagandefre- kvensen är i princip oförändrad i förhållande till föregående år. Ändringsfrekvensen har sjunkit avsevärt jämfört med 2002, vilket bedöms bero på tillfälligheter.

Regeringen anser att målet för rättshjälps- myndigheten att handläggningen skall vara rätts- säker och effektiv får anses väl uppfyllt.

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Kvalitetsarbete

Reformarbete och verksamhetsutveckling

Domstolsverket har tagit initiativ till utveckling av verksamheten i olika hänseenden och också stöttat och underlättat genomförandet av initia- tiv som tagits av enskilda domstolar. Flera dom- stolar har ett fortsatt stort intresse av att bedriva projekt som syftar till att utveckla verksamheten. Genomförda förändringar har samtliga syftat till att ge förutsättningar för en hög kvalitet i dom- stolarnas arbete. I detta ligger, förutom rättssä- kerhetsaspekten, ett professionellt bemötande av parter, brottsoffer och andra som besöker dom- stolarna samt vittnesstöd. Arbetet med att förse domstolarnas förhandlingslokaler med modern teknik för presentation av bevisning m.m. ingår som en del av det kvalitetshöjande arbetet. För att på bästa sätt utveckla och upprätthålla god kvalitet i verksamheten fokuseras utvecklingsar- betet på fyra områden. Det gäller domstolsorga- nisationen, införandet av verksamhetsstödet Vera, generationsväxlingen och domstolsadmi- nistrationen.

Domstolsverket och Sveriges Domareförbund har genomfört en förstudie om specialisering. I rapporten konstateras att det finns ett gemen- samt intresse hos domarna, domstolsväsendet och omvärlden av en ökad specialisering inom en rad ämnesområden. Efter förstudien har ett femtontal domstolar anmält till Domstolsverket att de vill arbeta med en ökad specialisering.

Våren 2002 bildades den särskilda Framtids- grupp som fick uppdraget att för domstolsvä- sendets räkning leda arbetet med framtagandet av en ny framtidsvision. Visionen ”Så här vill vi ha framtiden” som har tagits fram efter en om- fattande arbetsprocess där merparten av de an- ställda i domstolsväsendet deltagit, presenterades i september 2003 vid en chefskonferens med alla domstolschefer.

Domstolsverket har haft i uppdrag att under- söka vilka åtgärder som bör vidtas för att för- bättra och påskynda skattemålshanteringen vid länsrätterna och i kammarrätterna. Uppdraget redovisades i en rapport i maj 2004. I rapporten behandlas både förslag på åtgärder som domsto- larna själva kan vidta inom befintligt regelverk och förslag till författningsändringar. Rapporten remissbehandlas för närvarande.

Domstolsverket har under 2003 fortsatt att genomföra budgetdialoger med domstolarna. Verket har muntlig överläggning med varje en-

skild domstol. Ett särskilt problem när det gäller resursfördelningen mellan domstolarna är att förändringarna i måltillströmningen varierar kraftigt mellan domstolarna. De personella re- surserna är svåra att omfördela samtidigt som fördelningen av mål mellan domstolarna styrs av forumreglerna.

Analys och slutsatser

Regeringen tillmäter frågan om specialisering stor betydelse och följer detta arbete noga.

Domstolsverket har en viktig uppgift vad gäller att skapa förutsättningar för domstolarna att uppfylla domstolsväsendets del av målet för politikområdet bl.a. genom att vara en drivande och stödjande kraft i reformarbetet och genom en effektiv och ändamålsenlig resursfördelning.

Det är viktigt att Domstolsverket fortsätter sitt arbete med att utveckla verksamheten och att genomföra budgetdialoger med domstolarna så att resursfördelningen blir så effektiv och rätt- vis som möjligt.

Samverkan

Resultat

Det övergripande målet med samverkan är att på olika sätt öka kvaliteten i verksamheten bl.a. ge- nom att korta handläggningstiderna. Under 2003 har samverkan mellan rättsväsendets myndighe- ter ägt rum inom skilda områden, både lokalt och centralt. Det är framför allt inom den s.k. rättskedjan som samverkan sker för att korta handläggningstiden i vissa typer av brottmål.

Domstolsverket och Kriminalvårdsstyrelsen har i slutet av 2003 redovisat ett gemensamt uppdrag (dnr Ju2003/10438/DOM) att i sam- verkan utreda förutsättningarna för att, i lokaler där häkten finns, iordningställa förhandlingslo- kaler för häktesförhandlingar.

Domstolsverket har vidare under 2003 fått i uppdrag av regeringen att, i samverkan med Kriminalvårdsstyrelsen, hitta former för hur häktningsverksamheten skall samordnas och snarast inleda denna samordning. Uppdraget re- dovisades den 1 juli 2004 (dnr Ju2004/5958/DOM).

Domstolsverket har även, tillsammans med övriga rättsväsendets myndigheter, av regeringen haft i uppdrag att utreda och redovisa på vilket sätt videokonferens och presentationsteknik i de allmänna domstolarna kan utnyttjas inom re-

100

spektive myndighets verksamhetsområde och vilka effekter ett sådant utnyttjande kan ge. Uppdraget syftar till att få fram underlag för fi- nansiering av sådan utrustning i de allmänna domstolarna. Uppdraget redovisades den 31 mars 2004 (dnr Ju2004/3070/DOM).

Inom området för en samordnad informa- tionsförsörjning (Rådet för rättsväsendets infor- mationsförsörjning – RIF-rådet) har arbetet fortsatt inom de områden som prioriterats av RIF-rådet i den strategiska plan för samord- ningen av utvecklingsarbetet som tagits fram för åren 2002–2007. Angränsande till samarbetet i RIF-rådet är det samarbete som fortlöpande sker vid utvecklingen av Vera.

Analys och slutsatser

För regeringen är det angeläget att samverkan mellan domstolarna och andra myndigheter, t.ex. inom häktningsverksamheten, vidareutvecklas för att på olika sätt öka kvaliteten och bidra till ett effektivare resursutnyttjande i verksamheten.

Det är angeläget att Domstolsverket fortsätter att delta i arbetet att utveckla denna samverkan.

Internationellt arbete

Resultat

Som ett resultat av olika projekt och studiebesök har efterfrågan på experter från det svenska domstolsväsendet ökat.

Det internationella arbetet blir alltmer om- fattande. Under 2003 genomfördes de första ut- bildningarna för domare i EU:s civila krishan- tering. Samarbetet med de baltiska länderna har fortsatt och bl.a. avsett tillskapandet av en ny central domstolsadministration, utarbetandet av förslag till ny kriminalprocesslag, delegation av arbetsuppgifter och införandet av administrativa domstolar. Vidare inleddes under året ett bilate- ralt samarbete med den Ryska Federationen.

Analys och slutsatser

Efterfrågan på internationella insatser har ökat under senare år. Domstolsverket deltar inom flera olika internationella områden. Det är posi- tivt att Domstolsverket även fortsättningsvis deltar i utvecklingssamarbete med andra länder och fredsfrämjande verksamheter under förut- sättning att extern finansiering finns.

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

4.5.4 Verkställighet av påföljd

Allmänt om Verksamhetsområdet och mål

Målet för verksamhetsområdet Verkställighet av påföljd är två, dels skall påföljder verkställas på ett säkert, trovärdigt och humant sätt, dels skall antalet återfall i brott minska. Kriminalvården verkar som enda myndighet under detta verksamhetsområde.

Kriminalvårdens huvuduppgifter är att verk- ställa påföljderna fängelse, skyddstillsyn och vill- korlig dom med samhällstjänst, att ansvara för övervakningen av villkorligt frigivna och de som står under intensivövervakning med elektronisk kontroll samt att utföra särskilda personutred- ningar i brottmål. Kriminalvården ansvarar dess- utom för verksamheten vid häktena och ombe- sörjer transporter såväl för den egna verksam- heten som för vissa andra myndigheters räkning. (Häktesverksamheten – se avsnitt 4.5.2 Utred- ning och lagföring).

Inom verksamhetsområdet finns verksam- hetsgrenarna Anstalt, Frivård och Transport- tjänst.

Målen för verksamhetsgrenen Anstalt var un- der 2003 att anstalternas totala platskapacitet skall utnyttjas effektivt, att insatserna för att ut- veckla behandlingsplaneringen skall bedrivas med fortsatt hög ambition, att antalet enheter med självförvaltning skall öka samt att antalet avvikelser i samband med transporter och beva- kade utevistelser skall minska.

Målen för verksamhetsgrenen Frivård var att personutredningsärendena skall handläggas med fortsatt god kvalitet och skyndsamhet samt att insatserna för att utveckla behandlingsplane- ringen skall bedrivas med fortsatt hög ambition.

För verksamhetsgrenen Transporttjänsten var målet att samarbetet med uppdragsgivande myndigheter skall fortsätta att utvecklas i syfte att öka effektiviteten.

Verksamhetsvolymer

Resultat

Anstalt

Under 2003 var antalet intagna i fängelse i ge- nomsnitt 4 460, vilket motsvarar en ökning med 8 % jämfört med 2002. Platsutnyttjandet var

101

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

99 %, en ökning med 4 procentenheter jämfört med föregående år.

Dygnskostnaden totalt per producerat vård- dygn på slutna anstalter ökade med drygt 9 % jämfört med 2002. På de öppna anstalterna minskade motsvarande kostnad med drygt 6 %.

Under perioden 1 juni 2003 – 1 juni 2004 har ca 530 platser inrättats och kriminalvården pla- nerar i år att inrätta ytterligare ca 520 platser. Dessa drygt 1 000 platser utgörs av permanenta platser, dubbelbeläggningsplatser och till cirka en fjärdedel av tillfälligt inrättade platser. På kort sikt tillämpas viss överbeläggning på anstalterna. Insatser under året i syfte att uppnå ett effekti- vare utnyttjande av de öppna anstalterna har re- sulterat i en bättre balans i beläggningens fördel- ning mellan öppna och slutna platser.

Tabell 4.5 Dygnskostnad per producerat vårddygn på anstalt åren 2001–2003

	Kostnad i kronor per producerat vårddygn
	2001	2002	2003
Anstalt, totalt	1 684	1 685	1 773

Sluten	1 835	1 818	1 988

Öppen	1 275	1 325	1 242

§ 34	1 380	1 353	1 472

Frivård

Antalet personutredningar har under 2003 legat på närmast samma nivå som föregående år, och uppgick till omkring 25 300.

Antalet personer som avtjänar ett kortare fängelsestraff i form av intensivövervakning med elektronisk kontroll (IÖV) har under året ökat kraftigt. Under 2003 var antalet klienter i ge- nomsnitt 250. En ökning med nästan 40 % jämfört med 2002. Frivårdsorganisationen har dock fortfarande kapacitet att hantera betydligt större volymer vad avser denna verkställighets- form. Antalet klienter som under 2003 verk- ställde den sista tiden före villkorlig frigivning med elektronisk övervakning, s.k. IÖV-utsluss var i genomsnitt cirka 40, vilket är lika många som föregående år.

Det genomsnittliga antalet personer dömda till skyddstillsyn (exklusive de med föreskrift om samhällstjänst eller s.k. kontraktsvård) minskade under 2003 något jämfört med föregående år. Antalet dömda till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan, s.k. kontraktsvård ökade dock under 2003 med drygt 11 %.

Diagram 4.1 Frivårdsklienter (i medeltal) 2001–2003

6000

5000

4000

3000

2000

1000

Skyddstillsyn

(exkl. kontrv & smhtj)

Kontraktsvård

Samhällstjänst

Villkorligt frigivna

2001 2002 2003

Tabell 4.6 Fördelningen av frivårdsklienter dömda i medel- tal och dygnskostnad för frivård åren 2001–2003

	Budgetår		Budgetår		Budgetår
	2001	Kr per	2002	Kr per	2003	Kr per
	Medeltal	klient	Medeltal	klient	Medeltal	klient
	klienter	och	klienter	och	klienter	och
	per dag	dag	per dag	dag	per dag	dag
Frivård,
Totalt	12 048	150	13 216	153	13 380	160

Skydds-
tillsyn	4 734	91	5 333	107	5 237	105

Villkorligt
frigivna	4 233	62	4 495	61	4 656	55

Samhälls-
tjänst	1 8021	53	2 0212	103	1 9773	97

Kontrakts-
vård	1 048	300	1 143	330	1 216	398

Intensiv-
övervak-
ning	202	899	182	939	252	703

IÖV-
utsluss	29		42	1 083	42	1 662

1varav skyddstillsynsdömda 1 156 och villkorlig dom 646.

2varav skyddstillsynsdömda 1 221 och villkorlig dom 800.

3varav skyddstillsynsdömda 1 199 och villkorlig dom 778.

Analys och slutsatser

Den höga beläggningen har påverkat kriminal- vårdens arbete även under 2003. Regeringen har under 2003 tillfört kriminalvården 530 miljoner kronor och under 2004, 650 miljoner kronor för att möjliggöra inrättandet av nya platser. Krimi- nalvården har genom om- och tillbyggnad av be- fintliga anstalter försökt åtgärda platsbristen. Platsutbyggnaden har inte kunnat ske i en takt som motsvarat behoven vilket lett till att tempo- rära lösningar fått tillgripas. Regeringen ser dock positivt på kriminalvårdens arbete med att finna lösningar på platsbristen genom ett effektivare resursutnyttjande, permanenta beredskapsplat-

102

ser, anstalter för dömda på fri fot m.fl. Reger- ingen har också i ett särskilt uppdrag till Krimi- nalvårdsstyrelsen lagt fast de riktlinjer som skall gälla vid platsutbyggnaden. Kriminalvårdsstyrel- sen har i juni 2004 till regeringen redovisat sin lokalförsörjningsplan för platsutbyggnad åren 2005–2008. Planen omfattar en utbyggnad av totalt ca 1 800 platser, samtidigt som knappt 700 platser försvinner i samband med nedläggning av äldre enheter. Detta ger en nettoökning med ca 1 100 permanenta häktes- och anstaltsplatser under perioden. Tillsammans med de platser som inrättas fram till årsskiftet 2004/05 omfattar planen ca 1 400 permanenta platser.

De alternativa påföljderna och verkställig- hetsformerna har den fördelen att de är inte be- häftade med fängelsestraffets negativa konse- kvenser. Användningen av intensivövervakning med elektronisk kontroll har under 2003 ökat kraftigt efter några års nedgång. Intensivöver- vakningen utgör ett bra alternativ till verkställig- het i anstalt för personer som är dömda till fäng- else.

Regeringen anser att frivården uppfyller en central del av kriminalvårdens uppdrag. Inom frivården finns en stor kompetens när det gäller återfallsförebyggande arbete. Genom integrering med kriminalvårdens övriga verksamheter kan ett ömsesidigt och utvecklande utbyte åstad- kommas. Inte minst mot bakgrund av arbetet med intensifierade frigivningsförberedelser. Regeringen kommer bland annat mot bakgrund av detta att ha anledning att noga följa upp fri- vårdens arbete framöver.

Insatser mot återfall i brott

Frigivningsförberedelser

Kriminalvården har under de senaste åren för- ändrat sina arbetsmetoder och tagit steget mot en mer strukturerad verksamhet som syftar till minskade återfall i brott. På regeringens initiativ infördes den 1 oktober 2001 en treårig försöks- verksamhet med intensifierade frigivningsförbe- redelser. Inom ramen för denna försöksverk- samhet har kriminalvården infört nya föreskrif- ter om verkställighetsplanering, där tyngdpunk- ten läggs på att identifiera den enskildes behov och risker för återfall i brott. Nya metoder införs för att professionalisera kontakten med de in- tagna på områden som riskbedömning och mo- tivationshöjande åtgärder. Genom det nya sättet

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

att planera verkställigheten har kriminalvården redan från början större fokus på frigivningen. Försöksverksamheten med intensifierade frigiv- ningsförberedelser har utvärderats av Brottsfö- rebyggande rådet (BRÅ). Enligt BRÅ:s slutrap- port från utvärderingen av förstärkta frigivnings- förberedelser åren 2001–2003, Förberedd för fri- het?, är den mest påtagliga positiva förändringen avseende kriminalvårdens arbete att det blankett- stöd som infördes i samband med införandet av kriminalvårdens nya föreskrifter om planering av kriminalvårdspåföljd används i mycket större ut- sträckning. Fler intagna hade utretts enligt ASI och MAPS 2003 jämfört med 2002. En jämfö- relse mellan 2002 och 2003 när det gäller faktisk dokumentation av viktiga frågor tyder dock inte på att förutsättningarna för en bra planering och dokumentation förbättrats i och med den ökade användningen av blankettstödet. Det var lika vanligt 2003 som 2002 att kontaktmannen inte dokumenterat den intagnes situation och behov på viktiga områden.

Tabell 4.7 Sysselsättningstimmar vid anstalt 2001–2003

Sysselsättningar	2001		2002		2003
Arbetsdrift	2 073	27%	2 062	29%	2 356	25%

Utbildning	898	12%	872	12%	1 082	12%

Intern service	1 483	20%	1 425	20%	1 610	17%

Brotts- och	384	5%	402	6%	452	5%
missbruksrela-
terade program

Annan struk-	1 156	15%	1 018	14%	1 186	13%
turerad verk-
samhet

Outnyttjad tid	1 561	21%	1 355	19%	2 643	28%

Summa	7 555	100%	7 134	100%	9 329	100%

Totalt uppgick de intagnas deltagande i pro- gramverksamhet till 72 % av tillgänglig tid, vilket är en minskning med fem procentenheter i för- hållande till föregående år.

Brotts- och missbruksrelaterade programs an- del av den totala sysselsättningstiden i anstalt har under 2003, liksom under de närmast föregående åren, utgjort omkring 5 %. Detsamma gäller kli- entutbildningen, vars andel av den totala syssel- sättningstiden i anstalt under 2003 var 12 %.

En viktig del i kriminalvårdens arbete med fri- givningsförberedelser för de intagna är samar- betet med andra myndigheter och olika frivillig- organisationer. Den positiva utvecklingen från tidigare år har enligt Kriminalvårdsstyrelsen

103

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

fortsatt under 2003. Regeringen har genom för- ordningen (2002:954) om statsbidrag till vissa organisationer inom kriminalvårdens område infört en möjlighet för Kriminalvårdsstyrelsen att bevilja statsbidrag till riksorganisationer som bedriver ideellt arbete som är ägnat att främja dömdas återanpassning i samhället. Dessutom finns möjlighet för organisationer att träffa avtal med kriminalvården om utförandet av olika tjänster mot ersättning. Enligt Kriminalvårdssty- relsen är erfarenheterna av tillämpningen av sy- stemet med statsbidrag till frivilligorganisationer goda.

Utslussning från anstalt genom intensivövervak- ning med elektronisk kontroll (IÖV-utsluss)

Det genomsnittliga antalet klienter som avtjänat sista tiden av ett långt fängelsestraff med inten- sivövervakning med elektronisk kontroll, s.k. IÖV-utsluss, har under 2003 legat på samma nivå som föregående år. Brottsförebyggande rå- dets utvärderingar visar att utslussningen med IÖV fungerat mycket bra och att de dömdas so- ciala situation förbättrats under tiden med IÖV. Många har t.ex. under utslussningen fått hjälp som lett till eget avlönat arbete efter frigiv- ningen. Mot bakgrund av det positiva utfallet an- ser Brottsförebyggande rådet att det finns anled- ning att utvidga gruppen som kan beviljas IÖV- utsluss.

Självförvaltning

Självförvaltning fanns vid utgången av 2003 på 26 anstalter, sammanlagt 446 platser. Detta är något mer än en fördubbling jämfört med 2002. Större delen av verksamheten har utvecklats un- der 2002 och 2003. Vid många anstaltsavdel- ningar bedrivs verksamhet med enskilda inslag av självförvaltning.

Analys och slutsatser

Det är viktigt att övergången mellan anstalt och frihet sker på ett välplanerat sätt och det är där- för angeläget att kriminalvårdens arbete redan från början fokuserar på insatser som ger den intagne förbättrade förutsättningar att leva ett liv utan kriminalitet och droger efter frigivningen. Ett första steg för att åstadkomma detta är att upprätta verkställighetsplaner för alla intagna. Kriminalvården har inte lyckats upprätta verk- ställighetsplaner i tillräcklig omfattning och kva- liteten har i vissa avseenden varit bristfällig. Re- geringen anser att kriminalvården måste öka an- strängningarna på detta område.

Regeringen ser positivt på att den försöks- verksamhet med intensivövervakning i samband med frigivningen, som pågått sedan 1 oktober 2001, hittills har haft goda resultat. Regeringen avser mot den bakgrunden lämna en proposition till riksdagen under hösten som innebär att för- söksverksamheten utökas.

Utvecklingen av antalet platser för självför- valtning är mycket positiv ur såväl ett återan- passnings- som effektivitetsperspektiv. Reger- ingen vill betona vikten av att anstaltsvistelsen i den utsträckning det är lämpligt, mot bakgrund av bl.a. säkerhetsmässiga hänsyn, utformas så att de intagna förbereds för livet utanför fängelset.

Regeringen anser att den inriktning av pro- gramverksamheten där kvalitet snarare än kvan- titet har prioriterats är värdefull och detta arbete bör fortsätta. Det är viktigt att de intagna moti- veras att fullfölja de program som kriminalvår- den erbjuder dem. Det är även av stor betydelse att kriminalvårdens prioriteringar mellan arbete, utbildning och brott- och missbruksrelaterade program är väl avvägda för att tiden i anstalt skall kunna användas på ett så effektivt sätt som möj- ligt. Regeringen vill understryka vikten av att kriminalvården även utvecklar innehållet i ar- betsdriften.

Det arbete som inleds under tiden i anstalt med att förebygga återfall i brott måste fortsätta efter verkställighetens slut. De intagnas egen motivation till förändring är av central betydelse. För att kriminalvårdens inledande åtgärder skall ha den effekt som eftersträvas krävs också att andra huvudmän i samhället fortsätter det arbete som påbörjats under verkställigheten. För att kriminalvårdens insatser skall få avsedd effekt måste de utgöra en del i en större helhet. Krimi- nalvården skall därför fortsätta utvecklingen av samarbetet med kommunerna och andra hu- vudmän i samhället.

Regeringen vill understryka vikten av att kri- minalvården utarbetar system till stöd för att goda arbetsmetoder skall få spridning i organisa- tionen. Riksrevisionen har i sin granskning,

Återfall i brott eller återanpassning i samhället – uppföljning av kriminalvårdens klienter, RiR 2004:5, pekat på att frivårdsdistrikten är olika framgångsrika på att återanpassa klienterna i samhället. Vidare konstaterar Riksrevisionen att graden av anpassning varierar kraftigt mellan di- strikten samt att dessa variationer inte kan knytas till andra faktorer, såsom arbetsmark- nadsläget på orten etc.

104

105

	PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
Bekämpning av narkotikamissbruk	Kriminalvården strävar efter att med flera
Resultat	olika ingripande åtgärder som differentiering,
	kontroll och påverkansinsatser hålla anstalter
Andelen narkotikamissbrukare i anstalt har ökat	och häkten fria från narkotika, alkohol och andra
under de senaste åren. Enligt Kriminalvårdssty-	droger. Som specialresurser för att motivera
relsen beror detta bl.a. på att personer dömda till	narkotikamissbrukare till behandling fanns vid
upp till tre månaders fängelse i många fall avtjä-	ingången av 2002, 633 platser till förfogande.
nar sina straff genom intensivövervakning med	Som ett resultat av regeringens särskilda narko-
elektronisk kontroll. I denna grupp, som inte	tikasatsning har därefter en väsentlig utökning av
avtjänar sitt straff i anstalt är narkotikamissbruk	antalet motivations- och behandlingsplatser
sällsynt förekommande. Den 1 oktober 2003 var	skett. För närvarande finns 1 381 platser inne-
andelen narkotikamissbrukare inskrivna i anstalt	fattande platser för svårmotiverade intagna,
53,7 %. Andelen narkotikamissbrukare har där-	motivationsplatser samt platser för behandling
med ökat från en 40- till en dryg 50-procentsnivå	av narkotikamissbrukare. En ökning av antalet
under den senaste tioårsperioden.	intagna som var placerade på narkotikaplats eller
12 anstalter rapporterade att missbruk före-	deltog i särskild programverksamhet i anstalt kan
kommit ofta eller så gott som dagligen under pe-	följaktligen ses från hösten 2002. Den 1 oktober
rioden april till september 2003. Vid 34 av anstal-	2003 var antalet intagna placerade i särskild verk-
terna förekom missbruk sällan eller aldrig.	samhet mot narkotikamissbruk i anstalt 28 %
Även bland frivårdsklienterna har andelen	fler än vid samma tidpunkt 2002. Jämfört med
med känt missbruk ökat. Den 1 april 2003 upp-	den 1 oktober 2001 har antalet ökat med drygt
gick andelen frivårdsklienter med känt narkoti-	100 %. Även antalet klienter placerade för be-
kamissbruk till 45 %, vilket kan jämföras med	handling utom anstalt	enligt	34 §	lagen
28 % för tio år sedan. Det innebär att frivården	(1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL) vi-
vid varje tidpunkt har att arbeta med drygt 5 000	sar på en ökning, från 510 påbörjade placeringar
klienter där narkotikamissbruk ingår som del i	under 2002 till 590 under 2003.
problematiken. Också andelen personer som	Analys och slutsatser
dömts till frivårdspåföljd där narkotikabrott
ingår i domen har ökat. 30,5 % av klienterna som	Narkotikasituationen vid anstalter och inom fri-
påbörjar övervakning efter dom till skyddstillsyn	vården återspeglar utvecklingen av narkotikasi-
är dömda för något brott mot narkotikastraffla-	tuationen i samhället i stort. Under senare år har
gen, vilket är en betydligt högre andel än för fem	narkotikasituationen vid såväl anstalter som
år sedan.	inom frivården förvärrats genom att fler nyin-
Inom ramen för regeringens narkotikapoli-	tagna på anstalt eller de nya klienterna inom fri-
tiska handlingsplan har Kriminalvårdsstyrelsen	vården varit narkotikamissbrukare. Regeringen
under våren 2002 fått i uppdrag att genomföra	ser därför mycket positivt på att kriminalvården
en särskild satsning på att bekämpa narkotika-	lyckats vända den negativa utvecklingen såväl
missbruket bland kriminalvårdens klienter. För	vad avser särskild verksamhet mot narkotika-
detta ändamål har regeringen avsatt 100 miljoner	missbruk avseende intagna i anstalt som avse-
kronor under en treårsperiod, 2002–2004, till	ende placeringar enligt 34 § KvaL.
kriminalvården. Målsättningen med narkotika-	Regeringen vill understryka vikten av att ar-
satsningen är bland annat att samtliga narkoti-	betet med att bekämpa narkotikamissbruk ges
kamissbrukare som kommer i kontakt med kri-	fortsatt hög prioritet. Regeringen har tillfört
minalvården skall identifieras och erbjudas vård,	kriminalvården särskilda medel för att en särskild
att utveckla och utvärdera de missbruksrelate-	satsning på att bekämpa narkotikamissbruket
rade programmen samt att fler narkotikamiss-	bland kriminalvårdens klienter skall kunna
brukare genomgår dessa program. Målsättningen	genomföras. Det är en av kriminalvårdens allra
är vidare att kraftigt minska införseln av narko-	viktigaste uppgifter och av väsentlig betydelse
tika på våra anstalter och häkten samt att krimi-	för att förebygga återfall i brott. Det är viktigt
nalvårdens personal skall ha kunskaper som är	att kriminalvårdens åtgärder är effektiva och att
relevanta för att arbeta med motivation av nar-	ansträngningar görs för att mäta resultaten. Mot
kotikamissbrukare.	denna bakgrund anser regeringen att satsningen
	skall fortsätta. Regeringen	avser	att i	särskilt

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

uppdrag till Kriminalvårdsstyrelsen dra upp rikt- linjerna för det fortsatta arbetet och inom ramen för föreslagna resursförstärkningar avsätta sär- skilda medel för detta.

Säkerhetsarbete

Antalet rymningar från svenska anstalter har minskat påtagligt under senare år. Antalet rym- ningar från slutna anstalter minskat med 70 % under de senaste tio åren.

Sett i relation till det ökade antalet intagna är minskningen av antalet avvikelser ännu tydligare. Antalet avvikelser direkt från sluten anstalt per 100 000 vårddygn har de senaste tio åren minskat med nästan 90 %, från 28 1993 till 3 2003.

Diagram 4.2 Avvikelser direkt från sluten anstalt per

100 000 vårddygn 1993–2003
30
25
20
15
10
5
0
1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003

Under 2003 avvek 278 intagna direkt från an- stalt, varav 39 från slutna anstalter. Ökningen av antalet rymningar hänför sig alltså till avvikelser från öppna anstalter, medan rymningarna från slutna anstalter fortsatte att minska. Under året avvek sex intagna under transport till t.ex. rätte- gång medan ytterligare nio intagna avvek i sam- band med sjukhusresor. I ett av dessa fall fritogs fången av pistolbeväpnade medhjälpare. Under åren 1992 till 2003 förekom inga avvikelser från anstalterna med förhöjd säkerhet, Hall, Kumla och Tidaholm.

Under 2004 har emellertid tre grupprym- ningar förekommit, varav två från säkerhetsav- delningarna på Hall- och Kumlaanstalterna och en från Norrtäljeanstalten. Rymningarna från Kumla- och Norrtäljeanstalterna genomfördes med hjälp av fritagningar utifrån, medan rym- ningen från Hall skedde med hjälp av insmugg- lade vapen och gisslantagning av personal. Fri- tagningen från Kumlaanstalten har utretts av Kriminalvårdsstyrelsen och föranledde föränd-

ringar i såväl anstalternas rutiner som i anlägg- ningsskydd.

Ett brett spektrum av åtgärder har satts in för att begränsa de intagnas tillgång till mobiltelefo- ner. Åtgärderna avser bl.a. förbättrade visita- tionsrutiner och bättre kameraövervakning av ytterområden för att hindra inkast, utökad kon- troll av besökare med metalldetektorer samt lokala förbud för personal att bära privat mobil- telefon.

Redan innan dessa rymningar genomförde re- geringen författningsändringar för att förstärka säkerhetsskyddet på anstalterna.

Genom lagen (2001:617) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården som trädde i kraft den 1 oktober 2001 fick kriminal- vården möjlighet att behandla personuppgifter för att upprätthålla säkerheten och förebygga brott. Lagen gjorde det möjligt för kriminalvår- den att kartlägga intagna som ansågs utgöra sär- skilda säkerhetsrisker samt bygga upp särskilda säkerhetsregister.

Genom en förordningsändring som trädde i kraft 2003 fick kriminalvården möjlighet att på teknisk väg störa ut otillåten mobiltelefontrafik till och från anstalterna. Genom ändringar i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt och i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och an- hållna m.fl. som trätt i kraft under 2003, har kriminalvården fått möjlighet att besluta att alla som har tillträde till ett visst häkte eller en viss sluten anstalt skall kroppsvisiteras (allmän inpas- seringskontroll). Detta ökar möjligheterna att förhindra att otillåtna föremål förs in på anstal- terna och kan även tjäna som ett skydd för an- ställda och andra mot påtryckningar från de intagna.

Kriminalvården har dessutom infört system för att stoppa penningtransaktioner, till och från intagna, som kan antas ha samband med brotts- lig verksamhet. Som en följd av detta kommer inte längre kontanta medel att disponeras av in- tagna vid landets slutna anstalter. Kriminalvår- den har också tagit fram metoder för att göra bättre riskbedömningar inför transporter samt för att planera och genomföra bevakade permis- sioner med ett större mått av säkerhet. På så sätt har planeringen inför och samarbetet vid luft- hålspermissioner och eskortkörningar förbätt- rats.

106

Analys och slutsatser

Att förhindra rymningar från och brottslighet i anstalterna är grundläggande för kriminalvården. De rymningar som har genomförts under 2004 visar på brister i säkerheten. Det är uppenbart att situationen inom den slutna kriminalvården med ett allt tyngre och mer svårhanterligt klientel kräver förstärkningar av säkerhetsarbetet.

Regeringen har därför uppdragit åt Kriminal- vårdsstyrelsen att ta fram förslag avseende ut- formningen av en säkerhetsanstalt. Vid denna anstalt skall intagna, för vilka risken för fortsatt brottslig verksamhet eller avvikelse bedöms vara särskilt hög och som under verkställigheten krä- ver särskilda arrangemang vad gäller säkerhet el- ler omhändertagande i övrigt, kunna placeras. En självklar utgångspunkt är att rymningar inte skall kunna ske från anstalten. Det innebär att tek- niska hjälpmedel och modern teknik i övrigt skall utnyttjas fullt ut. Platsernas byggnadstek- niska utformning och geografiska placering skall också vara sådana att rymningar motverkas. Av redovisningen skall vidare framgå hur innehållet i verkställigheten bör utformas för att på bästa sätt ge förutsättningar för ett meningsfullt moti- vationsarbete och sysselsättning för de intagna. Uppdraget skall redovisas den 1 december 2004.

Kriminalvården skall också förstärka säker- heten på befintliga slutna anstalter genom bl.a. bättre skalskydd, utökad kameraövervakning, bättre larmsystem och förstärkt personalutbild- ning i säkerhetsfrågor.

Underrättelsesamarbetet mellan kriminalvår- den och polisen skall förbättras, bl.a. genom sär- skilda polissamarbetsmän för de slutna anstal- terna. Den polisiära närvaron vid de mest belas- tade anstalterna har förstärkts.

Det är också av stor vikt att kriminalvården med omedelbar verkan säkerställer att de för- bättrade möjligheter att använda säkerhetsregis- ter, inpasseringskontroll och störning av mobil- telefontrafik som regeringen har tagit initiativ till utnyttjas på ett effektivt sätt.

Kvalitetsarbete

Resultat

Kriminalvårdens arbete med att utveckla de na- tionella brotts- och missbruksrelaterade pro- grammen har under 2003 fortsatt. Den ackredi- teringspanel, inrymmande vetenskaplig expertis från olika universitet, som arbetar på uppdrag av

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Kriminalvårdsstyrelsen, har att bedöma de brotts- och missbruksrelaterade programmen utifrån ett antal kriterier, vilka samtliga syftar till att säkerställa att programmen har vetenskapligt dokumenterade effekter på återfall i brott.

Analys och slutsatser

Regeringen anser att den inriktning av program- verksamheten där kvalitet snarare än kvantitet har prioriterats är värdefull och detta arbete bör fortsätta.

Samverkan

Resultat

En viktig del i kriminalvårdens arbete med fri- givningsförberedelser för de intagna är samar- betet med andra myndigheter och olika frivillig- organisationer. Samverkan mellan kriminalvård, arbetsförmedling och socialtjänst, s.k. KrAmi- verksamhet, finns numera på ett flertal orter och förutsättningar för att starta ny verksamhet utreds på flera håll. Organiserad samverkan med socialtjänsten sker i de flesta fall i form av sär- skilda brottsförebyggande projekt av olika slag. En enkätundersökning visar att kriminalvården samarbetar med ca 50 olika ideella organisatio- ner. Det mest frekventa samarbetet sker med Kristna besöksgrupper, Röda Korset, Riksför- bundet för Frivilliga Samhällsarbetare, Krimi- nellas Revansch i Samhället, Anonyma Alkoho- lister/Anonyma Narkomaner och Rådgivning i Alkohol- och narkotikafrågor (RIA).

Regeringen har genom förordningen (2002:954) om statsbidrag till vissa organisatio- ner inom kriminalvårdens område infört en möj- lighet för Kriminalvårdsstyrelsen att bevilja statsbidrag till riksorganisationer som bedriver ideellt arbete som är ägnat att främja dömdas återanpassning i samhället. Avsikten är att skapa en långsiktigt hållbar ordning för bidragsstödet. Målsättningen på sikt är att de ekonomiska för- utsättningarna för dessa organisationer skall förbättras. Enligt Kriminalvårdsstyrelsen är erfa- renheterna av tillämpningen av systemet med statsbidrag till frivilligorganisationer goda.

Kriminalvården deltar sedan ett antal år i flera rättskedjeprojekt som syftar till snabbare lagfö- ring.

Under året har regeringen i en rad myndig- hetsgemensamma uppdrag uppdragit till Krimi- nalvårdsstyrelsen att tillsammans med andra

107

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

myndigheter i rättskedjan utreda samverkans- former och lämna förslag på åtgärder som kan bidra till ett effektivare resursutnyttjande för rättsväsendet som helhet.

Analys och slutsatser

Kriminalvården är en del av rättskedjan. För att de enskilda och de sammanlagda resultaten skall bli så goda som möjligt, är det viktigt att var och en av myndigheterna ser sin roll i rättskedjan och på så sätt underlättar övriga myndigheters insat- ser. Regeringen ser det som angeläget att krimi- nalvården såväl internt som av andra myndighe- ter i rättskedjan betraktas som en del av denna. En positiv utveckling i detta avseende kan dock skönjas.

För att kriminalvårdens insatser under verk- ställigheten av påföljder skall få avsedd effekt måste de utgöra en del i en större helhet. Krimi- nalvården skall därför fortsätta utvecklingen av samarbetet med kommunerna och andra hu- vudmän i samhället.

4.5.5Reparativ verksamhet

Allmänt om verksamhetsområdet och mål

Målet för verksamhetsområdet Reparativ verk- samhet är att skadeverkningarna av brott skall minska.

Många av rättsväsendets myndigheter har ett ansvar att bidra i brottsofferarbetet. En särställ- ning har Brottsoffermyndigheten, som är den myndighet som har ett övergripande ansvar för brottsofferfrågor i rättsväsendet.

Brottsoffermyndigheten har till uppgift att främja brottsoffers rättigheter, behov och intres- sen. Myndigheten skall pröva ärenden om brottsskadeersättning och ärenden om bidrag från brottsofferfonden samt genom information verka för att berörda får kännedom om möjlig- heterna till brottsskadeersättning och till bidrag från fonden.

De mål som regeringen bestämt för 2003 för verksamhetsgrenen Brottsskadeärenden är att ansökningar om brottsskadeersättning skall pri- oriteras och handläggas så snabbt som möjligt med hänsyn till den utredning som är erforderlig i det enskilda ärendet. Utbetald ersättning skall i så stor utsträckning som möjligt återkrävas från skadevållaren.

Målen för Brottsofferfonden är att de organi- sationer och projekt som bedöms kunna tillföra brottsoffer störst nytta skall beviljas bidrag. Projekt inriktade mot våld mot kvinnor, brott mot barn och ungdomar och brott med rasis- tiska, främlingsfientliga eller homofobiska inslag skall prioriteras.

För verksamhetsgrenen Information har re- geringen bestämt att Brottsoffermyndigheten skall tillhandahålla information som syftar till att sprida kunskap om brottsofferfonden och om projekt genomförda med bidrag från fonden. Brottsofferfonden skall tillhandahålla informa- tion som bidrar till att de som är berättigade till brottsskadeersättning får det. Myndigheten skall därvid särskilt beakta att brottsoffer med bris- tande kunskaper i svenska språket kan ha ett sär- skilt behov av information.

Ärendemängd och handläggningstider

Resultat

De senaste årens ökningar av inkomna ansök- ningar om brottsskadeersättning har fortsatt även under 2003. Detta år ökade antalet ansök- ningar med drygt 6 % jämfört med 2002. Den totala mängden ansökningar var 9 299. Även antal avgjorda ärenden har liksom tidigare år ökat. Ökningen under året var 3,2 %. Eftersom antalet inkomna ärenden ökar i större utsträck- ning än antalet avgjorda ärenden ökade ärende- balansen under året med drygt 4 %.

I de allra flesta fallen var handläggningstiderna för ärendena om brottsskadeersättning kortare än fyra månader. Totalt avgjordes 83,5 % av ärendena inom denna tid.

Under året inkom 322 omprövningsärenden. Myndigheten gjorde 299 omprövningar under perioden, varav 45 ledde till att ursprungsbeslu- tet ändrades. I 18 fall ändrades beslutet på grund av att det tidigare varit felaktig och i övriga fall på grund av att nya omständigheter förändrade den tidigare bedömningen.

Analys och slutsatser

Att antalet inkomna ansökningar om brottska- deersättning fortsätter att öka kan bero på en större kännedom bland brottsoffer om möjlig- heten att få ekonomisk kompensation för det lidande som man fått utstå. Regeringen är positiv till denna utveckling. De förhållandevis få om- prövningsärenden som inkommer och som änd-

108

ras tyder på att de avgöranden som fattas håller en god kvalité. Detta trots att myndigheten av- gör så stor del av ärendena inom fyra månader från ansökningstillfället. Regeringen anser att det är viktigt att myndigheten bibehåller den höga kvalitén i de avgöranden som fattas.

Utbetalning av brottsskadeersättning

Resultat

Storleken på den utbetalda brottsskadeersätt- ningen har, liksom antalet ansökningar, ökat un- der de senaste åren. I slutet på 1990-talet betala- des cirka 67 miljoner kronor ut i brottsskadeer- sättning. Under 2003 betalades nästan 84 miljo- ner kronor ut i brottsskadeersättning. Det se- naste året har dock storleken på utbetald ersätt- ning minskat något. Motsvarande summa före- gående år var cirka 85 miljoner kronor.

En viktig uppgift för Brottsoffermyndigheten är att återkräva utbetald ersättning från den gär- ningsman som orsakade brottsoffrets skada. Denna regressverksamhet har ökat kraftigt de senaste åren. Under 2003 betalades ca 8,2 miljo- ner kronor in till Brottsoffermyndigheten i re- gressintäkter från olika gärningsmän. Regress- intäkterna ökade med drygt 26 % jämfört med 2002.

Analys och slutsatser

Trots att den totala utbetalade brottsskadeer- sättningen har minskat något under året har allt- fler brottsoffer fått ekonomisk kompensation för sitt lidande. Det är en positiv utveckling. Re- geringen ser även positivt på den regressverk- samhet som Brottsoffermyndigheten bedriver. Att gärningsmän som har orsakat skada i större utsträckning själva får betala för denna skada är betydelsefullt ur många aspekter, inte minst för brottsoffret.

Bidrag från brottsofferfonden

Resultat

Brottsofferfonden tillförs medel främst genom en avgift på 500 kronor från dem som har dömts för brott där fängelse ingår i straffskalan. Fonden tillförs även medel från dem som avtjänar straff i form av intensivövervakning med elektronisk kontroll. Den dömde kan åläggas att betala en

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

avgift till fonden om 50 kronor per dag under verkställigheten, dock högst 3 000 kronor.

Antalet ansökningar om bidrag från brottsof- ferfonden var 669 under 2003, varav 411 bevilja- des bidrag. Sammanlagt fördelades drygt 25 miljoner kronor. Fondens intäkter genom av- gifter uppgick till nästan 28 miljoner kronor. År 2002 inkom 650 ansökningar, varav 356 bevilja- des bidrag.

Av de beviljade medlen avsåg 35 % forsk- ningsverksamhet, 27 % verksamhetsstöd, 17 % försöks- och utvecklingsverksamhet, 11 % ut- bildningsverksamhet och 10 % informations- verksamhet.

Liksom tidigare år har regeringen under 2003 valt vissa områden som skall prioriteras vid be- viljande av bidrag från brottsofferfonden. Dessa var våld mot kvinnor, brott mot barn och ung- domar, offer för rasistiska, främlingsfientliga el- ler homofobiska brott. Totalt beviljades drygt 5,8 miljoner kronor till projekt inriktade på våld mot kvinnor, drygt 5,1 miljoner kronor till pro- jekt inriktade på brott mot barn och ungdomar och drygt 1,5 miljoner kronor till projekt inrik- tade på offer för homofobiska brott. Inte heller detta år har något projekt inriktat på offer för rasistiska eller främlingsfientliga förtecken be- viljats finansiering.

Analys och slutsatser

Antalet beviljade ansökningar om bidrag från brottsofferfonden har ökat och därmed har fler föreningar, organisationer och andra organ givits möjlighet att starta projekt och andra verksam- heter som gagnar brottsofferarbetet. Det arbete som härigenom kommer till stånd fyller en vik- tig funktion för arbetet med att synliggöra brottsoffrens ställning och förbättra samhällets totala insatser gentemot brottsoffren. Rege- ringen vill dock betona vikten av att myndighe- ten vidtar åtgärder i syfte att projekt inriktade på offer för rasistiska eller främlingsfientliga för- tecken kan beviljas finansiering.

Informationsinsatser

Resultat

Under året har Brottsoffermyndigheten bedrivit ett omfattande och aktivt informationsarbete. Myndighetens skriftliga informationsmaterial sprids genom ett alltmer utvecklat samarbete med polis, åklagare, domstolar och de ideella

109

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

brottsofferorganisationerna. Skriftligt material finns nu på nio främmande språk. Därutöver har myndigheten deltagit i olika former av utbild- ningar tillsammans med andra aktörer ur rättsvä- sendet.

Brottsoffermyndigheten har även arrangerat utbildningar, seminarier och temadagar för att sprida brottsofferkunskap till framför allt myn- digheter inom rättsväsendet, men även till andra myndigheter och organisationer.

Analys och slutsatser

För att säkerställa en god kännedom om möjlig- heterna att ansöka om brottsskadeersättning och bidrag från brottsofferfonden är det viktigt att det finns tillgänglig och relevant information om detta. Därför är det angeläget att det finns sådan information hos de myndigheter som kommer i kontakt med brottsoffer. Här har alla myndig- heter inom rättsväsendet ett ansvar att se till att det finns fungerande rutiner för att sprida denna information. Regeringen ser positivt på de insat- ser som gjorts under året och vill betona vikten av att myndigheterna strävar efter förbättrade rutiner kring denna informationsspridning.

Samverkan

Resultat

Under 2003 har Brottsoffermyndigheten till- sammans med rättsväsendets myndigheter slut- fört och redovisat regeringens uppdrag att ut- veckla handlingsplaner om brottsofferfrågor. Under året har även Brottsoffermyndigheten tillsammans med Domstolsverket arbetat med regeringens uppdrag att etablera vittnesstöds- verksamhet vid landets tings- och hovrätter. Detta uppdrag har slutförts och redovisats under våren 2004.

Analys och slutsatser

Det är viktigt att myndigheterna i rättsväsendet samverkar kring gemensamma frågor och pro- blem i brottsofferarbetet. Idag finns en modern och i huvudsak ändamålsenlig lagstiftning som tillgodoser brottsoffrens intressen i olika led i rättsprocessen och rättskedjan. Nyckeln till att förbättra ytterligare för brottsoffer ligger inte alltid i att förändra den gällande lagstiftningen. Många förbättringar kan göras inom ramen för befintligt regelverk genom att myndigheterna i ännu större utsträckning samverkar kring brottsofferfrågor. Här kan mycket fortfarande

göras och regeringen kommer att följa myndig- heternas arbete med detta.

Internationellt arbete

Resultat

Under 2003 har förhandlingar förts inom EG om ett förslag till direktiv om ersättning till brottsoffer som kommissionen lade fram 2002 (Rådets direktiv 2004/80/EG). Under våren 2004 har direktivet antagits av rådet. Innebörden av direktivet är bl.a. att alla medlemsstater skall införa ett system för statlig ersättning till brotts- offer. Vidare skall visst samarbete ske mellan myndigheter i de olika staterna för att underlätta förfarandet för den som söker ersättning efter att ha drabbats av brott i en annan medlemsstat än den där han eller hon normalt vistas.

Analys och slutsatser

Sverige har vid en internationell jämförelse täm- ligen generösa regler i brottsskadelagen (1978:413) och har arbetat aktivt för att stödet till brottsoffer skall förstärkas på europeisk nivå. Direktivet utgör en viktig del i det angelägna ar- betet med att förbättra situationen för den som drabbats av brott. Med anledning av direktivet kan vissa lagändringar förväntas ske, främst vad gäller ersättning till brottsoffer i gränsöverskri- dande fall.

4.5.6Övrig verksamhet

Rikspolisstyrelsen

Resultat

Rikspolisstyrelsens bedömning är att verksam- hetsmålet har uppnåtts.

Antalet polismyndighetsärenden har ökat nå- got. Förändringen beror till stor del på att anta- let utfärdade pass har ökat med nästan 21 000, ca 2,5 %, medan antalet handräckningar har mins- kat med drygt 17 600, vilket är en fortsatt trend från tidigare år. Utvecklingen av antalet ärenden varierar mellan polismyndigheterna.

Genomströmningstiden har fortsatt att minska om än blygsamt. Rikspolisstyrelsen på- pekar att värdet av att mäta genomströmningsti- den kan ifrågasättas då den inte speglar hand- läggningstiden eller med vilken snabbhet och kvalitet som ärendena handlagts. Måttet kommer

110

att ses över i samband med översynen 2004 av polisens resultatredovisning.

De senaste årens utveckling inom verksam- hetsgrenen har fortsatt. Det har inneburit att ytterligare åtgärder har vidtagits när det gäller bl.a. handläggning av polismyndighetsärenden, datoriseringen av delgivningsregistret och han- teringen av hittegods, möjligheterna att använda Internet vid kontakter med polisen samt servi- cefunktionerna i telefonväxeln.

Vid flera myndigheter har även en fortsatt personalförstärkning skett genom att personal- resursen utökats eller genom olika kompetens- höjande åtgärder för befintlig personal.

Analys och slutsatser

Regeringens bedömning är att polisens resultat är bra. Regeringen konstaterar med tillfredsstäl- lelse att polisen även under 2003 har fortsatt sina utvecklingsinsatser inom verksamhetsgrenen Övrig verksamhet.

Gentekniknämnden

Resultat

Målet för Gentekniknämnden är att främja en etiskt försvarbar och säker användning av gen- tekniken så att människors och djurs hälsa samt miljön skyddas. Målet skall nås genom rådgi- vande verksamhet, genom att följa utvecklingen på genteknikområdet samt genom att bevaka etiska frågor inom gentekniken. Nämnden skall lämna en beskrivning av hur verksamheten be- drivits och redovisningen skall ske under rubri- kerna Människors hälsa, Djurs hälsa samt Miljö- skydd.

Människors hälsa

Under året har Gentekniknämnden anordnat en hearing om behovet av svensk riskforskning an- gående genmodifierade livsmedel. Nämnden har också bevakat den tekniska utvecklingen på om- rådet. Det gäller bl.a. passiv immunisering med genetiskt modifierade mjölksyrebakterier för att förebygga och bota infektioner samt betydelsen av genetiska komponenter för uppkomst av Alzheimers sjukdom och utvecklingen för att ta fram nya biotekniska behandlingsmetoder av sjukdomen.

Djurs hälsa

Tillsammans med andra statliga myndigheter, intresseorganisationer m.fl. har nämnden anord-

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

nat konferensen Kloning av djur – varför och hur?

Nämnden har också bevakat den tekniska ut- vecklingen på området, bl.a. rörande djurklo- ning.

Miljöskydd

Inom miljöskyddsområdet har nämnden anord- nat en konferens om regler för verksamhet med genmodifierade organismer. Nämnden har även deltagit i seminarier och möten om bl.a. samexi- stensodling mellan genetiskt modifierade, kon- ventionella och ekologiska grödor.

Analys och slutsatser

Utvecklingen inom genteknikområdet går snabbt. Genom att utnyttja genteknik kan mänskligt lidande, t.ex. i samband med sjukdom, lindras. Det finns samtidigt en risk för att gen- tekniken missbrukas eller att användningen av genteknik för med sig andra negativa konse- kvenser, t.ex. inom miljöområdet. Det är mot den bakgrunden viktigt att utvecklingen inom gentekniken noga följs.

Gentekniknämnden skall främja en etiskt för- svarbar och säker användning av genteknik så att människors och djurs hälsa samt miljön skyddas. Det är av förklarliga skäl svårt att mäta om ett sådant mål har uppnåtts. Regeringens bedöm- ning är dock att Gentekniknämnden genom sin allsidiga verksamhet inom området på ett för- tjänstfullt sätt har verkat för att uppnå detta mål.

4.5.7 Organisationsstyrning

Jämställdhet

Polisorganisationen

Resultat

Under 2003 var 8 008 kvinnor anställda inom polisen. Det motsvarar 34,7 % av antalet an- ställda. 3 159 av poliserna var kvinnor vilket motsvarar 19,4 %. 4 849 av de civilanställda var kvinnor vilket motsvarar 71,6 %. Under den se- naste femårsperioden har andelen kvinnor inom polisen totalt ökat med 2,6 procentenheter, vil- ket motsvarar 941 kvinnor. Under samma tid ökade antalet kvinnliga poliser med 377 eller 2,2 procentenheter.

Inom polisen har under 2003 bedrivits flera aktiviteter för att öka jämställdheten. Annonser har utformats så att lediga anställningar gjorts

111

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

mer attraktiva för båda könen och såväl kvinnor som män har uppmuntrats att vikariera på ar- betsledande befattningar. Polisen har som mål att alltid nominera både kvinnor och män till olika arbetsgrupper, utbildningar m.m.

Det finns tre kvinnliga och ett manligt natio- nellt nätverk och flera nordiska och internatio- nella nätverk. Syftet med nätverken är att öka kompetensen och jämställdheten samt förhindra sexuella trakasserier inom polisen. Det nationella nätverket för kvinnliga poliser har startat en le- darskapsutbildning för kvinnor. Sedan starten för fyra år sedan har 500 kvinnor genomgått ut- bildningen. Inom polisen pågår också flera ut- vecklingsprojekt i syfte att öka andelen kvinnor på chefsbefattningar.

Som ett led mot en mer flexibel grundutbild- ning finns planer hos polisen på halvfartsutbild- ning förlagd till kvällar och vissa delar heltid.

Särskilda rekryteringskampanjer har riktats mot kvinnor i syfte att få kvinnor att söka till polisutbildningen. Exempelvis har polisen an- nonserat i tidningar och genom informations- träffar runt om i Sverige. Andelen antagna kvin- nor till polisutbildningen fortsatte att öka och var 36 % under 2003. Som en jämförelse var an- delen kvinnor 35 % år 2000.

Insatser har gjorts för att få sökande från alla delar av Sverige till polisutbildningen genom den nystartade distansutbildningen.

Analys och slutsatser

Jämställdhet skall genomsyra polisorganisatio- nen. Det är positivt att både antalet och andelen kvinnor inom polisen har ökat under de senaste fem åren. Polisens ansträngningar för att rekry- tera fler kvinnor till polisutbildningen är bra och en viktig del i detta är att göra yrket som sådant attraktivt för kvinnor. Ökningen av andelen kvinnor till polisutbildningen har emellertid bara varit en procentenhet sedan 2000 och regeringen kommer därför att noga följa utvecklingen.

Förutom att polisutbildningen bedrivs på tre platser har Rikspolisstyrelsen startat en distans- utbildning. Regeringen ser positivt på denna ut- bildning eftersom den ger möjlighet för sökande från hela landet att genomgå polisutbildning.

Det är positivt från jämställdhetssynpunkt att själv kunna påverka sin arbetstidsförläggning genom exempelvis periodplanerad arbetstid och det är bra om denna möjlighet ges all personal i den utsträckning som polisen bedömer att det är rationellt.

Åklagarorganisationen

Resultat

Riksåklagaren har beslutat om en årlig hand- lingsplan för jämställdhetsarbetet. Åklagaryrket har, liksom flera andra yrkeskategorier inom rättsväsendet, traditionellt varit ett yrke där de flesta anställda varit män. Den utvecklingen har sedan en tid vänt. Numera är en majoritet av de nyanställda åklagarna kvinnor. Av alla åklagare under 40 års ålder är 60 % kvinnor. Totalt sett är andelen kvinnliga åklagare 47 %. Det gäller dock inte cheferna inom åklagarorganisationen. An- delen kvinnliga chefer är 34 %. Riksåklagaren ar- betar aktivt vid varje chefstillsättning för att jäm- ställdheten skall öka. Ett av problemen i det sammanhanget har varit att kvinnor av bl.a. fa- miljeskäl inte sökt chefstjänster. Riksåklagaren gör emellertid bedömningen att det, med hänsyn till den tidigare nämnda rekryteringsbasens sammansättning, kommer att ske en positiv ut- veckling även på detta område.

Analys och slutsatser

Åklagarorganisationen har beträffande nyrekry- tering av åklagare kommit långt på jämställd- hetsområdet, vilket naturligtvis är positivt. Det förhållandet att alltför få kvinnor är chefer måste dock åklagarorganisationen även fortsättningsvis aktivt arbeta med.

Ekobrottsmyndigheten

Resultat

Under 2003 var andelen kvinnliga chefer vid Ekobrottsmyndigheten 30 % och andelen kvinnliga åklagare var 35 %. Inom poliskåren var andelen kvinnor 20 %. Ekobrottsmyndigheten bedriver ett jämställdhetsarbete som varit särskilt aktivt gällande poliskåren. Lokala kvinnliga nät- verk har startats vid varje avdelning och tre per- soner har deltagit i ledarskapsutbildning för kvinnliga poliser. Den låga personalrörligheten inom myndigheten, cirka 5 % per år, innebär en svårighet i arbetet för en jämnare könsfördelning inom myndigheten.

Analys och slutsatser

Det är angeläget att Ekobrottsmyndighetens ar- bete för att uppnå en jämnare könsfördelning inom alla kompetenskategorier fortsätter. Re- geringen ser positivt på det jämställdhetsarbete som bedrivs bland polispersonalen.

112

		PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
Domstolsväsendet		frågorna måste prioriteras ytterligare i det ut-
Resultat		vecklingsarbete som pågår inom domstolarna.
		Inte minst är detta viktigt för att upprätthålla
Jämställdhetsarbetet har under året varit fokuse-		och stärka allmänhetens förtroende för rätts-
rat på att öka kunskapen och medvetenheten		skipningen.
inom domstolsväsendet om jämställdhetsfrågor.		Inför den generationsväxling som kommer att
Ökad kunskap är en av förutsättningarna för att		äga rum inom de närmaste fem till tio åren är en
ett målinriktad arbete med jämställdhetsfrågor		ökad medvetenhet om jämställdhetsfrågorna en
skall kunna bedrivas.		förutsättning för att domstolarna även i fortsätt-
Under 2002 avslutades det s.k. jämställdhets-		ningen skall kunna locka till sig de för yrket bäst
projektet. Den handlingsplan som då utformades		lämpade och skickligaste juristerna.
har utgjort en grund för det fortsatta arbetet		I detta sammanhang kan konstateras att an-
med jämställdhetsfrågor inom domstolsväsen-		delen kvinnor i sådana anställningar där inneha-
det.		varen utnämns av regeringen utan föregående
Särskilda insatser har vidtagits för att få		ansökningsförfarande och utan medverkan av
kvinnliga domare intresserade av ledarskapsfrå-		Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet
gor och därmed få fler kvinnor att söka till		(TFN), s.k. kallelseanställningar, är påtagligt
chefsbefattningar. Ett system med mentorsstöd		högre än sådana chefsanställningar där innehava-
för bl.a. blivande chefer har vidareutvecklats.		ren utnämns efter ett ansökningsförfarande.
För att få en uppfattning om de enskilda dom-		Jämställdhetsarbetet inom domstolsväsendet
stolarnas jämställdhetsarbete och för att kunna		handlar emellertid inte bara om en jämnare
planera ytterligare insatser har Domstolsverket		könsfördelning bland personalen. Det innebär
under året begärt att få ta del av samtliga dom-		även ett ökat krav på kunskaper om jämställd-
stolars jämställdhetsplaner.		hetsfrågor i allmänhet. Det är viktigt bl.a. för att
År 2003 genomfördes vissa ändringar i för-		säkerställa ett korrekt bemötande av utsatta
ordningen (1988:318) med instruktion för		kvinnor, t.ex. offer för olika former av sexual-
Tjänsteförslagsnämnden för	domstolsväsendet	brott.
som syftar till att lyfta fram behovet av en jäm-
nare könsfördelning bland domarpersonalen.
Av domstolscheferna är 90 % män. Det inne-		Kriminalvården
bär att andelen kvinnliga domstolschefer under		Resultat
2003 har ökat med 2 % jämfört med föregående
år. Bland övriga chefsdomare är 75 % män. För		Fördelningen mellan könen bland kriminalvår-
gruppen ordinarie domare är förhållandet 73 %		dens anställda 2003 var 43 % kvinnor och 57 %
män och 27 % kvinnor. Inom kategorin övrig		män. Fördelningen är oförändrad jämfört med
personal, som till största delen utgörs av dom-		föregående år. Under den senaste tioårsperioden
stolssekreterare, är förhållandet det omvända.		har en utjämning mellan könen skett. Variatio-
Andelen kvinnor är inom denna kategori 86 %,		nen mellan olika yrkeskategorier är stor. Krimi-
dock har andelen män ökat med 2 % jämfört		nalvårdens långsiktiga mål på jämställdhetsom-
med december 2002. Under 2003 anställdes fem		rådet är att myndigheten skall underlätta för me-
kvinnliga chefsdomare och sex manliga.		darbetarna att förena förvärvsarbete med familj,
Analys och slutsatser		genom bl.a. flexibilitet i arbetstidsfrågan.
		Under 2003 har kriminalvården företagit ett
När det gäller chefsdomare har en avsevärd för-		arbetsvärderingsprojekt för att bl.a. utröna om
bättring skett av andelen kvinnliga anställningar		det i kriminalvården förekommer osakliga löne-
jämfört med föregående år. År 2003 var 45 % av		skillnader mellan kvinnor och män som utför
de chefsdomare som utnämndes kvinnor, jäm-		lika eller likvärdigt arbete. Resultatet visade att
fört med 12,5 % 2002. När det gäller den totala		det inte finns osakliga löneskillnader mellan
andelen kvinnliga chefsdomare innebär dock		kvinnor och män. Kriminalvårdens jämställd-
detta endast en marginell förbättring.		hetsarbete har även varit föremål för granskning
Den ojämna könsfördelningen när det gäller		av Jämställdhetsombudsmannen (JämO). I rap-
personalsammansättningen	inom domstolsvä-	porten ”Granskning av Regeringskansliet och
sendet, särskilt för chefer, gör att jämställdhets-		elva statliga myndigheter” godkänner JämO den

113

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

av Kriminalvårdsstyrelsen fastlagda jämställd- hetsplanen.

Analys och slutsatser

Regeringen ser positivt på det arbete som be- drivs för att främja en jämnare könsfördelning avseende kriminalvårdens personal.

Brottsförebyggande rådet (BRÅ)

Resultat

Könsfördelningen vid myndigheten är för närva- rande ojämn. Av totala antalet årsarbetskrafter som 2003 uppgick till 59 är 24 män och 35 kvin- nor. Den ojämna könsfördelningen beror i hu- vudsak på den höga personalomsättningen under 2003. Av dem som nyanställts är betydligt fler kvinnor. BRÅ har vidtagit olika åtgärder för att öka möjligheterna till lika villkor för män och kvinnor vid myndigheten. Olika satsningar har t.ex. gjorts för att öka möjligheterna att förena arbete med föräldraskap, bl.a. genom att erbjuda deltidstjänstgöring, individuell arbetstid och arbete från hemmet. En genomgång som myn- digheten gjorde under 2003 av lönesättningen på BRÅ i jämförelse med Arbetsgivarverkets löne- statistik visade att lönebilden på BRÅ var jäm- ställd mellan män och kvinnor.

Analys och slutsatser

Regeringen ser positivt på att myndigheten vid- tar åtgärder för att öka möjligheterna till lika villkor för män och kvinnor, t.ex. genom att för- enkla möjligheterna till att förena arbete med föräldraskap. Det är angeläget att myndigheten verkar för en jämnare könsfördelning.

Rättsmedicinalverket

Resultat

Inom Rättsmedicinalverket arbetar 62 % kvin- nor och 38 % män. Verket har under året främst arbetat med att uppnå en jämnare fördelning av kvinnor och män på ledningsnivå. Tre chefsre- kryteringar gjordes det senaste året varav två var kvinnor. Inom verksledningens stab är chefsför- delningen nu 50/50 mellan kvinnor och män.

Analys och slutsatser

Regeringen ser positivt på verkets arbete för att åstadkomma en jämnare fördelning av kvinnor och män på ledningsnivå. Det är angeläget att ar-

betet för att åstadkomma en jämnare könsför- delning inom alla kompetenskategorier fortsät- ter.

Brottsoffermyndigheten

Resultat

Andelen kvinnliga anställda på Brottsoffermyn- digheten är 70 %. Myndighetens mål med att jämna ut den sneda könsfördelningen har inte uppnåtts. Även fortsättningsvis kommer myn- digheten att ta hänsyn till könsperspektivet vid nyrekryteringar.

Enligt Brottsoffermyndigheten finns det inte något som tyder på könsrelaterade löneskillna- der vid myndigheten.

Analys och slutsatser

Regeringen ser positivt på att Brottsoffermyn- digheten fortsätter sina strävanden mot en jäm- nare könsfördelning vid myndigheten.

Integration, diskriminering och mångfald

Polisorganisationen

Resultat

Det finns inga uppgifter hos polisen om hur stor andel av det totala antalet anställda som har an- nan etnisk eller kulturell bakgrund än den svenska, vilket beror på att sådana förfrågningar inte görs hos personalen. Däremot efterfrågas detta i samband med antagningen till polisut- bildningen. Andelen personer som antogs till polisutbildningen och som hade annan etnisk eller kulturell bakgrund än svensk var 15 %, vil- ket var en mindre ökning jämfört med föregå- ende år.

Polisen har under 2003 arbetat på olika sätt för att främja den etniska och kulturella mång- falden inom polisen. Handlingsplaner upprätta- des vid flertalet polismyndigheter. Målet var att öka mångfalden och att all personal skall ha kun- skap om etnisk mångfald för att motverka dis- kriminering och trakasserier.

Mångfalden beaktades i rekryteringsarbetet genom att polisen i platsannonser angav att den gärna såg sökande med annan etnisk och kultu- rell bakgrund än svensk. Olika utbildningar och kurser samt informationsträffar om mångfald

114

genomfördes. Några myndigheter etablerade kontakter med invandrarföreningar.

Polismyndigheterna har vidtagit flera åtgärder för att förhindra att anställda diskrimineras på grund av sin sexuella läggning. De flesta myn- dighetsledningarna genomgick utbildning inom ramen för Rikspolisstyrelsens projekt Normgi- vande mångfald.

Analys och slutsatser

Polisen skall spegla mångfalden i vårt samhälle och vara en öppen arbetsplats för alla, oavsett et- nisk tillhörighet, sexuell läggning eller samhälls- klass. Polisen skall aktivt delta i arbetet med att förbättra förutsättningarna för integration, mångfald och jämställdhet. Detta är avgörande för att hela befolkningen skall ha förtroende för polisen.

Rikspolisstyrelsen har redan gjort betydelse- fulla insatser för att öka andelen personer med annan etnisk bakgrund än den svenska vid polis- utbildningarna, men det måste göras mer. Mångfald skall genomsyra polisorganisationen. Regeringen har därför förordnat en utredare att biträda Justitiedepartementet med att utreda frågan om etnicitet inom polisen, med fokus på rekryteringen. Utredaren har bland annat tittat närmare på frågan om vilka ytterligare åtgärder som kan vidtas inom polisen för att underlätta rekryteringen av personer med utomeuropeisk bakgrund eller människor med i övrigt annan etnisk och kulturell bakgrund än svensk. I uppdraget har också ingått att se över vilka ytterligare åtgärder som bör vidtas för att säker- ställa att arbetsförhållandena lämpar sig för alla arbetstagare oavsett etnisk tillhörighet eller sex- uell läggning. Frågan bereds nu vidare inom Regeringskansliet.

Åklagarorganisationen

Resultat

Inom åklagarorganisationen bedrivs ett aktivt arbete med diskriminerings- och mångfalds- frågorna. Riksåklagaren har utarbetat och be- slutat om en mångfaldsplan och policy mot kränkande särbehandling samt, i likhet med de andra stora aktörerna inom rättsväsendet, på uppdrag av regeringen upprättat en kompe- tensstrategi i diskrimineringsfrågor. Strategins utgångspunkt är att ökad kunskap förhindrar och motverkar diskriminering. Alla chefer och

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

arbetsmiljöombud skall genomgå utbildning och alla anställda skall ges information om mångfald och diskrimineringsfrågor.

För att åklagarorganisationen även i framtiden skall ha ett stort förtroende hos allmänheten bör personalen inom organisationen genom bak- grund och erfarenheter på sikt så långt som möj- ligt representera alla grupper i samhället. Riks- åklagaren arbetar för att fler personer med ut- ländsk bakgrund skall kunna anställas. För att öka kunskapen om och skapa intresse för åkla- garyrket skall samtliga åklagarkammare under 2004 besöka gymnasieskolor bl.a. i invandrartäta områden. Syftet är att uppmuntra personer med utländsk bakgrund att söka till juristutbild- ningen.

Analys och slutsatser

Det arbete som åklagarorganisationen hittills har genomfört har skapat förutsättningar för en vidare utveckling av insatserna på området. Regeringen vill understryka att det är angelä- get att insatserna på detta område fortsätter och intensifieras. Det är en förutsättning dels för att förhindra och motverka att diskrimine- ring förekommer i verksamheten, dels för att antalet anställda inom åklagarorganisationen med utländsk bakgrund långsiktigt skall kunna öka. Enligt regeringens bedömning bör det finnas utrymme för åklagarorganisationen att vidta ytterligare åtgärder för att uppmuntra och inspirera personer med utländsk bakgrund att söka sig till åklagaryrket.

Ekobrottsmyndigheten

Resultat

Inom Ekobrottsmyndigheten finns en arbets- grupp som kontinuerligt bedriver ett arbete med frågor kring mångfald och diskriminering. Plane- ring pågår inför upprättandet av en handlings- plan för etnisk och kulturell mångfald. Inom ra- men för grundutbildningen inom Ekobrotts- myndigheten finns avsnitt som behandlar integ- rations- och bemötandefrågor.

Analys och slutsatser

Det är angeläget att Ekobrottsmyndigheten ut- vecklar sitt arbete med integrationsfrågor. Re- geringen anser att upprättandet av en handlings- plan bör ges prioritet i myndighetens personal- arbete.

115

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Domstolsväsendet

Resultat

Under 2003 har insatser gjorts för att se till att personalen har god kunskap om såväl grunden för rasistiska, främlingsfientliga som homofo- biska yttringar som om situationen för de grup- per som utsätts för sådana brott. Utbildningar i mångfaldsfrågor och kulturmötesfrågor ingår alltsedan 1999 i ett flertal utbildningar för skilda personalkategorier såsom kanslipersonal, fiskaler och ordinarie domare. Domstolsverket deltar som en bland flera myndigheter i en av Migra- tionsverket tillsatt arbetsgrupp som belyser frågor om kompletterande utbildning för jurister med utländsk bakgrund.

I november 2003 redovisade Domstolsverket på uppdrag av regeringen en kompetensstrategi i diskrimineringsfrågor. Arbetet enligt strategin skall ta sikte på dels hur domstolarna agerar utåt, framför allt bemötandefrågor, dels hur domstol- arna hanterar dessa frågor internt. Arbetet mot diskriminering skall ske integrerat i arbetet med att öka den etniska mångfalden. Strategierna tar upp en rad insatser när det gäller diskrimine- rings- och bemötandefrågorna. Bland annat planeras att all personal skall genomgå utbildning som omfattar bemötandefrågor och frågor som rör faktorer bakom diskriminerande beteenden. Arbetet skall bedrivas dels centralt av Domstols- verket, dels lokalt på de enskilda domstolarna.

Analys och slutsatser

Inom domstolsväsendet bedrivs ett aktivt arbete för att förhindra och motverka att diskrimine- ring förekommer i verksamheten. Ett aktivt ar- bete bedrivs också för att öka andelen anställda med utländsk bakgrund. Regeringen betonar vikten av ett fortsatt aktivt arbete när det gäller diskriminerings- och mångfaldsfrågorna inom domstolsväsendet. Särskilt när det gäller att öka andelen anställda inom domstolsväsendet med utländsk bakgrund finns det anledning att ytter- ligare höja ambitionsnivån.

När det gäller personal med dömande funk- tioner kan andelen anställda med utländsk bak- grund i mycket liten omfattning påverkas av domstolarna själva. För att lyckas med detta är det nödvändigt att öka attraktionskraften till ju- ristutbildningen hos ungdomar med utländsk bakgrund. Här pågår redan ett arbete inom ut- bildningsväsendet. Det är viktigt att Domstols- verket tar aktiv del i detta arbete.

Kriminalvården

Resultat

Kriminalvården har sedan 1998 arbetat aktivt för att öka andelen anställda med utomnordisk bak- grund. Idag uppgår andelen anställda med utom- nordisk bakgrund till ca 500 personer, d.v.s. 6 % av samtliga anställda, en ökning med en procent- enhet per år sedan 1998 då det aktiva mångfalds- arbetet inleddes. Enligt Kriminalvårdsstyrelsen visar en uppföljning av ett tidigare genomfört projekt om etnisk mångfald, att de flesta lokala myndigheter nu har upprättat en mångfaldsplan. I kursplanen för den grundläggande kriminal- vårdsutbildningen för nyanställd personal med direkt klientkontakt, anges att deltagaren skall ges kunskap om brott med rasistiska, främlings- fientliga och homofobiska inslag.

Analys och slutsatser

Kriminalvården har under en rad år bedrivit ett framgångsrikt arbete med målsättningen att kri- minalvårdens medarbetare skall spegla mångfal- den i samhället. Regeringen vill betona vikten av att kriminalvården även i fortsättningen vidtar åtgärder för att personalen i ökad utsträckning skall ha en varierad etnisk och kulturell bak- grund.

Brottsförebyggande rådet (BRÅ)

Resultat

BRÅ har tagit fram en handlingsplan för att främja etnisk mångfald. En stor del av mång- faldsarbetet bedrivs inom ramen för myndighe- tens löpande arbete. Ett långsiktigt mål för BRÅ är att personalsammansättningen skall återspegla den etniska sammansättningen i samhället. En- ligt myndigheten är det emellertid svårt att uppnå detta eftersom få personer med invand- rarbakgrund söker tjänster som kvalificerade forskare.

Analys och slutsatser

Regeringen betonar vikten av att på sikt uppnå en personalsammansättning med mer varierad etnisk sammansättning och avser att följa de in- satser som görs inom detta område.

116

Rättsmedicinalverket

Resultat

Rättsmedicinalverket har i enlighet med reger- ingens uppdrag 1999 upprättat en handlingsplan för att främja etnisk och kulturell mångfald. Sär- skilt inom den rättsmedicinska verksamheten utgör andra länders läkarkårer en viktig rekryte- ringsbas för verket i fråga om utbildade rättslä- kare.

Analys och slutsatser

Regeringen ser positivt på Rättsmedicinalverkets insatser för att främja etnisk mångfald inom myndigheten.

Brottsoffermyndigheten

Resultat

Brottsoffermyndigheten har en handlingsplan för etnisk och kulturell mångfald. Myndighetens målsättning att rekrytera personer med utom- nordisk bakgrund har inte uppnåtts. Enligt myndigheten beror detta främst på att det inte är några personer med denna bakgrund som söker anställning vid myndigheten. Några ytterligare åtgärder har inte vidtagits för att främja den et- niska mångfalden inom myndigheten.

Analys och slutsatser

Regeringen ser det som angeläget att myndig- heten strävar mot en ökad etnisk mångfald bland personalen.

Arbetsmiljö

Polisorganisationen

Resultat

Under året har sjukfrånvaron minskat med 0,5 procentenheter till knappt 5,5 %. De regionala skillnaderna var dock fortsatt stora. Som exem- pel kan nämnas att sjukfrånvaron för polisen i Halland var 3,3 % medan motsvarande siffra för polisen i Jämtland var något över 10 %. Enligt Rikspolisstyrelsen fanns inte några entydiga för- klaringar till de regionala skillnaderna i sjukfrån- varon, varken i ålders- eller könssammanhang. Skillnaderna kan bero på det stöd som ges av försäkringskassorna och av sjukvården, men även polismyndigheternas egna resurser för arbetsmiljöarbete och rehabilitering kunde bidra

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

till skillnaderna. Liksom tidigare var sjukfrånva- ron högre för kvinnor än för män och det var främst polisernas sjukfrånvaro som sjunkit. Kvinnornas sjukfrånvaro var 7,5 % jämfört med männens 4,3 %. 579 poliser var av hälsoskäl be- friade från nattjänstgöring vilket var en ökning jämfört med föregående år.

Frånvaron med tidsbegränsad sjukersättning ökade med 0,2 procentenheter till 1,4 %, vilket enligt Rikspolisstyrelsen indikerade att flera långtidssjukskrivningar övergått till tidsbegrän- sad sjukersättning.

Olika satsningar har genomförts inom arbets- miljö- och friskvårdsområdet för att minska sjukfrånvaron och förbättra hälsan, t.ex. genom uppföljning och analys av sjukfrånvaron, genom anställning av arbetsmiljöhandläggare och ge- nom att chefer har getts möjlighet att delta i ut- bildningar om bl.a. arbetsmiljöarbete och rehabi- litering.

Under 2004 har ett reaktiveringsprogram som syftar till att främja möjligheterna för långtids- sjukskrivna polisanställda att kunna återgå i tjänst startats i Värmland. Efter utvärdering kommer det att erbjudas andra polismyndighe- ter. Fyra utvecklingsgrupper har bildats inom ar- betsmiljöområdet. Grupperna kommer under 2004 att redovisa nationella handlingsplaner som syftar till att skapa större enhetlighet och för- bättrade möjligheter att utnyttja de samlade ar- betsmiljöresurserna inom polisen.

Analys och slutsatser

Arbetsmiljö och god hälsa måste tryggas. Staten skall vara ett föredöme som arbetsgivare och ak- tivt arbeta för att förbättra arbetsmiljön. En god arbetsmiljö främjar hälsan och medverkar till att minska sjukfrånvaron. Regeringen ser positivt på att sjukfrånvaron inom polisen minskat jämfört med föregående år. Enligt Rikspolisstyrelsen kunde en bidragande orsak till att sjukfrånvaron totalt sett hade sjunkit vara att myndigheterna arbetat aktivt med rehabiliteringsåtgärder. Det är därför angeläget att påbörjade arbetsmiljösats- ningar fortsätter, framför allt i de polismyndig- heter som har den högsta sjukfrånvaron och att stödinsatser sätts in i ett tidigt skede i förebyg- gande syfte. Regeringen kommer att återkomma i frågan i polisens regleringsbrev för 2005.

117

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Åklagarorganisationen

Resultat

Arbetsmiljöfrågorna är högt prioriterade inom åklagarorganisationen. Arbetet med dessa frågor bedrivs systematiskt i enlighet med Riksåklaga- rens handlingsplan på området. Av den arbets- miljöenkät som genomfördes bland de anställda 2003 framgick att arbetsbelastningen var hög. På flera områden är dock resultaten förbättrade jämfört med 2002.

Åklagarorganisationen har under året ge- nomfört omfattande rehabiliteringsinsatser för att minska sjukfrånvaron. Den totala sjukfrånva- ron var under året 3,5 %, vilket innebar en ök- ning i förhållande till föregående år. Ökningen avsåg främst frånvaro på grund av korttidssjuk- dom.

Riksåklagaren har under året även genomfört en fortsatt satsning på friskvård, bl.a. har perso- nalen erbjudits hälsokontroller.

Analys och slutsatser

Det är generellt sett inte acceptabelt att sjuk- frånvaron på statliga arbetsplatser ökar. För åklagarorganisationens del är det dock främst frånvaron på grund av korttidssjukdom som ökat. De åtgärder som under året vidtagits inom organisationen för att minska långtidssjukskriv- ningarna måste för närvarande sammantagna be- dömas som omfattande och tillräckliga. Det är positivt att Riksåklagaren arbetat så aktivt med dessa frågor.

Ekobrottsmyndigheten

Resultat

Under våren 2003 genomfördes inom Eko- brottsmyndigheten en klimatundersökning som bl.a. omfattade den fysiska och psykiska arbets- miljön. Resultaten var bra inom alla områden.

Sjukfrånvaron har minskat jämfört med före- gående år och har under 2003 varit i genomsnitt 7,5 dagar per anställd.

Ekobrottsmyndigheten bedriver en aktiv friskvårdsverksamhet bl.a. genom myndighetens idrottsförening.

Analys och slutsatser

Regeringen ser positivt på att Ekobrottsmyndig- heten bedriver en aktiv friskvårdsverksamhet och att sjukfrånvaron inom myndigheten har

minskat. Det är angeläget att myndigheten fort- sätter sitt arbete för en god arbetsmiljö.

Domstolsväsendet

Arbetsmiljöfrågor

Domstolsverket har under året följt upp den medarbetarenkät som gjordes 2002. Verket har stöttat och hjälpt vissa domstolar bl.a. med att genomföra utbildningsinsatser, att upprätta handlingsplaner och att finansiera externa kon- sulter. Domstolverket har under 2003 genom- fört en särskild arbetsmiljöutbildning riktad till chefer.

Andra åtgärder för att förebygga ohälsa är Domstolsverkets satsning på ett webbaserat in- formationsmaterial kring arbetsmiljö- och häl- sofrågor. Denna s.k. Hälsowebb blev klar och lanserades under året.

Sjukfrånvaron

För domstolsväsendet som helhet ökade sjuk- frånvaron något under 2003. Sjukfrånvaron inom domstolsväsendet är dock generellt sett lägre än inom andra myndigheter. Det är främst kvinnor i åldern 30–49 år som står för en ökad sjukfrån- varo men även bland kvinnor 29 år och yngre har sjukfrånvaron ökat.

Skyddet och säkerheten i domstolarna

Arbetet med att förbättra säkerheten inom dom- stolsväsendet bedrivs kontinuerligt av Dom- stolsverket och de enskilda domstolarna. Dom- stolsverket har i ett särskilt projekt utrett om det säkerhetsarbete som hittills har bedrivits är till- räckligt eller om nya riktlinjer fordras för arbe- tet. Resultatet har presenterats i Domstolsver- kets rapport Framtida riktlinjer för säkerhetsar- bete i domstolsväsendet (DV-rapport 2002:6).

Av rapporten framgår att hot och våld i dom- stolarna ökat och sannolikt även fortsättningsvis kommer att öka. Säkerheten i domstolarna är en viktig fråga för det framtida domstolsväsendet och berör även advokater, åklagare och andra yr- kesgrupper som verkar i domstolarna samt yt- terst även allmänheten. I rapporten redovisas en rad åtgärder, främst av praktisk art, som bör vidtas för att ytterligare öka säkerheten i landets domstolar. Arbetet med att genomföra dessa åt- gärder har redan inletts.

Varje domstol skall enligt rådande riktlinjer ha en bassäkerhetsnivå med bl.a. överfallslarm. Det finns för närvarande dokumenterade säkerhets-

118

planer vid i stort sett varje domstol. Andra kon- kreta åtgärder som vidtagits är utbildning, änd- rade rutiner, omdisponeringar inom befintliga lokaler och om- eller nybyggnationer. Huvud- delen av domstolarna har i säkerhetsfrågor någon form av samverkan/samordning med lokal polis, åklagare eller annan domstol. En majoritet av domstolarna har någon form av krisgrupp orga- niserad eller tillgänglig på annat sätt, främst ge- nom företagshälsovården.

Analys och slutsatser

Arbetet med att förbättra arbetsmiljön är viktigt. Det är därför angeläget att Domstolsverkets ar- bete på detta område fortsätter.

Även om sjukfrånvaron inom domstolsväsen- det ökade något under 2003 anser regeringen att frånvaronivån ändå får anses godtagbar. Det är dock viktigt att Domstolsverket följer upp och analyserar utvecklingen av sjukfrånvaron.

Kriminalvården

Resultat

Efter att sjukfrånvaron har ökat i flera år har trenden vänt och den totala sjukfrånvaron i rela- tion till bruttoarbetstiden har minskat med en procentenhet från 8 till 7 %. Minskningen om- fattar alla typer av sjukfrånvaro. Den totala sjukfrånvaron i förhållande till den tillgängliga arbetstiden uppgick till 8,2 %. För kvinnor var motsvarande siffra 9,8 % och för män 7,0 %.

Den långa sjukfrånvaron är enligt Kriminal- vårdsstyrelsens uppgifter till något mer än en tredjedel kopplad till arbetsmiljön. För att för- bättra arbetsmiljön har Kriminalvårdsstyrelsen genomfört en intern tillsyn av de lokala krimi- nalvårdsmyndigheternas systematiska arbets- miljöarbete. Tillsynen har delvis tillkommit efter ett antal anmärkningar från Arbetsmiljöinspek- tionen.

Övriga åtgärder på arbetsmiljöns område har varit införandet av ett personalstödsprogram, kostnadsfritt och med garanterad anonymitet, påbörjat införande av periodplanerad arbetstid (PPA) på anstalter och häkten, nytt flextidsavtal för frivårdens personal samt friskvårdssatsningen ”KVV i rörelse”.

Analys och slutsatser

Kriminalvården har under 2003 trots en an- strängd situation för alla anställda lyckats bedriva ett aktivt arbetsmiljöarbete med gott resultat.

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Kriminalvårdens långsiktiga målsättning – att minska sjukfrånvaron, enligt regeringens mål, med 50 % till 2008 – ställer dock höga krav på det fortsatta arbetet, bl.a. med avseende på sam- verkan med andra myndigheter och huvudmän t.ex. Försäkringskassan och landstingen.

Brottsförebyggande rådet (BRÅ)

Resultat

BRÅ genomförde en arbetsmiljöundersökning på myndigheten under 2002. En särskild arbets- miljögrupp tillsattes. Under 2003 har myndig- heten bedrivit ett aktivt utvecklingsarbete för att åtgärda de brister som uppdagades vid under- sökningen. Man arbetar t.ex. för att öka led- ningsgruppens engagemang i personalfrågor och har vidtagit åtgärder för att öka samarbetet över enhetsgränserna. Avsikten är att följa upp ar- betsmiljöundersökningen under 2004.

Myndigheten har även vidtagit åtgärder för att minska ohälsan vid myndigheten och underlätta rehabilitering för dem som drabbats. Den totala sjukfrånvaron under 2003 var totalt 2,3 % av de anställdas sammanlagda ordinarie arbetstid, vil- ket är lägre än den totala sjukfrånvaron i staten som var 3,6 % år 2003. Kvinnorna hade högre sjukfrånvaro än männen.

Analys och slutsatser

BRÅ har under året visat att man tar arbetsmil- jöfrågorna på allvar och inlett ett utvecklingsar- bete. Det är också positivt att man vidtar åtgär- der för att minska ohälsan vid myndigheten.

Rättsmedicinalverket

Resultat

Den totala sjukfrånvaron inom Rättsmedicinal- verket under 2003 var 4,9 % av den sammanlagda arbetstiden, vilket var något lägre än året dess- förinnan. Kvinnorna hade högre sjukfrånvaro än männen. Rättsmedicinalverket gör löpande för- bättringar av arbetsmiljön, såväl den fysiska som den psykosociala. Som ett led i att förbättra ar- betsmiljön genomför och planerar Rättsmedici- nalverket för närvarande nybyggnation och om- byggnad av några av verkets avdelningar.

119

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Analys och slutsatser

Regeringen ser positivt på Rättsmedicinalverkets arbete för att åstadkomma en bättre arbetsmiljö för personalen.

Brottsoffermyndigheten

Resultat

Sjukfrånvaron vid Brottsoffermyndigheten var under året 7,4 %. Enligt myndigheten är den inte arbetsrelaterad utan har andra förklaringar. Myndigheten arbetar aktivt med att förhindra ohälsa på grund av arbetet genom t.ex. ergono- miskt utformade arbetsplatser.

Analys och slutsats

Nivån på sjukfrånvaron vid myndigheten är högre än för staten i genomsnitt. Även om sjuk- frånvaron inte direkt är arbetsrelaterad är det ändå viktigt att sjukfrånvaron sänks. Regeringen är därför angelägen att myndighetens arbete med att förhindra ohälsa även omfattar åtgärder som syftar till att sänka sjukfrånvaron.

Personal- och kompetensförsörjning

Polisväsendet

Polisorganisationen

Diagram 4.3 Utvecklingen av antalet anställda 1993–2003 och prognos över antalet poliser t.o.m. 2007

Totalt antal			Antal poliser
anställda			Antal poliser
anställda
25 000			18 500
24 500			18 000
			18 000
24 000			17 500
23 500			17 500
23 500
23 000			17 000
22 500			16 500
22 000			16 000
21 500			16 000
21 500
21 000			15 500
21 000
20 500			15 000
1994	1998	2002	2006

		Antal anställda		Antal poliser

I prognosen över antalet poliser räknas även in de studerande som beräknas påbörja sin praktik efter årsskiftet i början av januari respektive år. För åren

2004–2007 uppgår dessa till ca 400–500 varje år.

120

Resultat

Det har skett en successiv ökning av antalet an- ställda inom polisen under senare år och de se- naste fyra åren har antalet poliser ökat i antal. Enligt Rikspolisstyrelsens prognoser kommer ökningen att fortsätta. Sett över en tioårsperiod har dock antalet anställda minskat, bl.a. till följd av besparingarna inom polisväsendet i 1990- talets början.

Vid utgången av 2003 var 23 062 personer an- ställda inom polisen. Av dessa var 16 292 poliser och 6 770 civilanställda. Bland poliserna var 3 159 kvinnor och 13 133 män. Motsvarande siffra för de civilanställda var 4 849 kvinnor och 1 921 män. Under året slutade 388 poliser och 619 civilanställda sin anställning. 96 poliser ut- nyttjade möjligheten att tidigarelägga sin pen- sion. Efter rekrytering av nya poliser och av- gångar med ålderspension var nettoökningen 143 poliser och en civilanställd under året. Personal- kostnaden var 10,5 miljarder kronor vilket var en ökning med drygt 3 % jämfört med föregående år. Personalkostnaden var 73 % av polisens hela verksamhetskostnad.

Personalrörligheten var enligt Rikspolisstyrel- sen för låg. En större rörlighet genom t.ex. byte av arbetsuppgifter och verksamhetsområde inom polisen eller mellan polisen och annan verksam- het skulle enligt Rikspolisstyrelsen ha en positiv effekt på utvecklingen av polisverksamheten.

Inom polisen pågår kontinuerligt arbetet med att anpassa arbetstiderna till verksamhetens be- hov. Andelen poliser som arbetade periodplane- rat ökade kraftigt under 2003; den uppgick till 33 %, vilket var en ökning med sju procenten- heter jämfört med föregående år. Det förekom dock mycket stor variation mellan myndighe- terna. Polisen i Västra Götaland hade ännu inte infört periodplanerad arbetstid medan 69 % av poliserna i Gävleborgs län hade periodplanerad arbetstid.

Övertiden uppgick under året till drygt en miljon timmar, vilket var en minskning med drygt 77 000 timmar jämfört med föregående år. Detta motsvarar 45 årsarbetskrafter. Kostnaden för övertiden uppgick till 492 miljoner kronor. Minskningen berodde enligt Rikspolisstyrelsen bl.a. på myndigheternas strävan att uppnå eko- nomisk balans och på att den periodplanerade arbetstiden ökat.

Antalet utbildningsplatser har utökats kraftigt under senare år. Under 2003 antogs 840 stude- rande till polisutbildningen.

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

När det gäller kompetensutvecklingen inom polisen så finns det vidareutbildning vid Polis- högskolan som bygger på deltagarnas yrkeserfa- renheter. Under 2003 genomgick drygt 1 500 deltagare sådan vidareutbildning. Pedagogiska metoder såsom distansutbildning eller kombina- tioner av när- och distansutbildning har använts i större utsträckning än tidigare år.

Svensk polis har under året deltagit i den Eu- ropeiska polisakademiens fortbildningsprogram och övriga initiativ som återspeglar Europeiska rådets prioriteringar. Syftet är att öka integre- ringen av det internationella polissamarbetet i den nationella polisverksamheten.

Kunskaperna som de nyanställda polisaspi- ranterna tagit med sig in i myndigheterna tillva- ratas på olika sätt. Många myndigheter har an- vänt polisaspiranterna i rekryteringssamman- hang, i olika projekt och arbetsgrupper. Vissa myndigheter har utarbetat individuella utveck- lingsplaner för aspiranterna även efter deras praktiktid.

Den äldre personalens kompetens och erfarenhet tas tillvara genom att de ges funktio- ner som mentorer, aspiranthandledare och in- struktörer. Under året har vissa yngre medarbe- tare genomgått kompetensutveckling genom att kompetens överförts från delpensionärer.

Ett bra exempel på kompetensutveckling är möjligheten för civilanställda att yrkesväxla ge- nom utbildning till polis. 16 nya sådana polis- aspiranter anställdes vid myndigheterna i decem- ber 2003.

För att stärka ledningskompetensen har under 2003 ledarskaps- och chefsutbildningar genom- förts. Även olika aktiviteter har genomförts i syfte att stödja och utveckla chefer, t.ex. regel- bundna chefsmöten med möjlighet till informa- tionsutbyte, mentorprogram och stödjande nätverk.

För att förbättra chefsförsörjningen finns olika former av chefsprogram för chefer och lämpliga chefskandidater. Det finns även speci- ella utvecklingsprogram för första linjens chefer. Rikspolisstyrelsen har inlett ett arbete med ett nationellt ledarskapsprogram för dessa. Polisen har även startat en trainee-utbildning som en förberedelse inför kommande chefsfunktioner.

Etiskt råd vid Rikspolisstyrelsen

Regeringen fattade den 17 juni 2004 ett beslut om att inrätta ett etiskt råd vid Rikspolisstyrel-

121

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

sen. Rådet skall bestå av högst sju ledamöter som alla utses av regeringen.

Det etiska rådet skall belysa principiella frågor där integritetsaspekten är viktig eller som rör ut- rustning och arbetsmetoder som har anknytning till i första hand våldsanvändning, men även andra områden som kräver etiska överväganden. Genom ett sådant råd kan också erfarenheter av etiska överväganden från andra samhällsområden tillföras polisen. Det etiska rådet kan också bidra till att etikfrågor i allmänhet får större uppmärk- samhet inom polisen.

Analys och slutsatser

Regeringen har under en rad av år gjort stora satsningar på polisen genom årliga anslagsök- ningar, framför allt för att öka antalet poliser. Satsningen har medfört att antalet poliser nu ökar för fjärde året i rad. Kring kommande års- skifte kommer antalet att överstiga 17 000 och vid utgången av 2006 visar Rikspolisstyrelsens prognos att det kommer att finnas 17 684 poli- ser. Det innebär i så fall en ökning med 1 564 se- dan årsskiftet 2001/2002.

Åldersstrukturen för poliser är fortfarande hög med en medelålder på 46 år, men varierar kraftigt mellan myndigheterna. Den lägsta medelåldern finns i Stockholm och Uppsala med 44 år och den högsta i Värmland med 50 år. Av landets poliser är 25 % 55 år eller äldre. Den höga medelåldern och de stora pensionsavgång- arna medför ett ökat behov av fler poliser för att inte bli ett allvarligt problem. Det är ett av skälen till regeringens satsning på fler poliser. De nya poliserna kommer att medföra både fler yngre poliser och en förstärkning av polisen.

Under de senaste åren har antalet civilan- ställda ökat med 400–500 personer. Regeringen har i regleringsbrevet för 2004 gett Rikspolissty- relsen i uppdrag att redovisa hur de nya civilan- ställdas arbetsuppgifter fördelar sig på specialist- uppgifter inom brottbekämpningen, gränskon- troll, administrativa och andra uppgifter.

Regeringen delar Rikspolisstyrelsens uppfatt- ning att en större personalrörlighet inom polisen eller mellan polisen och annan verksamhet skulle ha en positiv effekt på utvecklingen av polisverk- samheten.

Regeringen ser positivt på att andelen period- planerad arbetstid ökat. Flera goda effekter har visats vid de myndigheter som har längst erfa- renhet av periodplanerad arbetstid. Exempelvis minskar kostnaderna för övertidsersättning och

arbetstiderna kan bättre planeras efter såväl verk- samhetens behov som utifrån arbetstagarens egna behov. Det är därför angeläget att utveck- lingen mot en större andel personal med period- planerad arbetstid fortsätter så länge som det är rationellt. Regeringen tolkar den stora skillnaden mellan polismyndigheterna som att det finns ut- rymme för en fortsatt kraftig ökning av andelen periodplanerad arbetstid.

Ett modernt chefskap skall präglas av öppen- het och delaktighet. Utbildning och vidareut- bildning är nödvändiga åtgärder för skapa ett så- dant ledarskap inom polisen. Ledarskapets bety- delse måste sättas i fokus – sambandet mellan gott ledarskap, motivation och resultat är styrkt. Det är också viktigt att chefer inom polisen har olika kompetenser och rekryteras från olika bak- grunder.

Regeringen ser positivt på såväl de särskilda utvecklingsprogram som pågår för chefer på lägre chefsnivåer, som de åtgärder som vidtas för att förbättra chefsförsörjningen i stort. Mot bakgrund bl.a. av hur åldersstrukturen inom po- lisen ser ut anser regeringen att det är angeläget att dessa åtgärder fortsätter. Inom en snar fram- tid kommer en stor del av de nuvarande cheferna att ålderspensioneras. Ett stort behov av nya chefer uppstår. Regeringen vill särskilt betona vikten av att polisen eftersträvar ökad jämställdhet och mångfald i arbetet med att rekrytera chefer, t.ex. genom riktade insatser.

Det är angeläget att det finns kontinuerlig kompetensutveckling så att alla anställda får den nödvändiga utbildning som krävs för att kunna utföra sina arbetsuppgifter på bästa sätt och med möjlighet till karriär- och utvecklingsmöjlighe- ter. Även kunskapsöverföring från den äldre per- sonalen till de nyanställda och de individuella ut- vecklingsplanerna som ges till bl.a. polisaspiran- terna är goda exempel på hur polisen arbetar med kompetensfrågor.

Regeringen anser att en viktig utveckling för varje arbetstagare är att erbjudas möjlighet till regelbundna utvecklingssamtal. Det ger en möj- lighet för personalen att bidra med konkreta för- slag till förbättringar och utveckling av arbets- metoder och resultat.

En grundläggande förutsättning för höjd kva- litet och ökad effektivitet i verksamheten är en förtroendefull samverkan med de anställda och personalorganisationerna. Regeringen fortsätter med intresse att följa arbetet med utvecklings-

122

avtalen och knyter förhoppningar till att de skall bidra till utvecklingen av polisen.

Åklagarväsendet

Åklagarorganisationen

Resultat

Inom åklagarorganisationen fanns vid 2003 års utgång 718 fast anställda åklagare och 319 admi- nistratörer. Antalet åklagare hade därmed ökat med 12 jämfört med 2002, medan antalet admi- nistratörer minskat med 8. Åldersstrukturen var i huvudsak densamma 2003 som 2002.

Av ekonomiska skäl införde Riksåklagaren an- ställningsstopp under 2003 års första månader. Efter att de ekonomiska förutsättningarna sedan förbättrats återupptogs rekryteringen av åkla- gare. Antalet sökande var stort och 31 åklagar- aspiranter antogs. Ett tiotal åklagare rekryterades även från andra delar av rättsväsendet.

Även utbildningsområdet påverkades negativt av de ekonomiska förutsättningarna i början av året. Detta kunde dock åtgärdas under våren och den planerade grundutbildningen, vidareutbild- ningen och den högre utbildningen kunde i hu- vudsak genomföras.

Riksåklagaren har meddelat att samtliga åkla- gare som är anställda inom åklagarorganisationen kommer att erbjudas en individuell karriärplane- ring som syftar till att klarlägga varje åklagares individuella önskemål om bl.a. verksamhetsin- riktning och kompetensutveckling. Det beräknas att detta påbörjas under 2004 och att det därefter permanentas. Under 2004 kommer även ett sär- skilt chefsutvecklingsprogram att erbjudas åkla- gare som bedöms vara lämpliga för framtida chefsuppgifter.

Analys och slutsatser

Det är tillfredsställande att åklagaryrkets status stärkts de senaste åren. I förlängningen kommer detta att leda till en ökad kvalitet i det brottsut- redande arbetet. Regeringen ser även positivt på de utbildningsinsatser som Riksåklagaren ge- nomfört och planerar att genomföra.

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Ekobrottsmyndigheten

Resultat

Vid utgången av 2003 var sammanlagt 396 per- soner anställda eller inkommenderade vid Eko- brottsmyndigheten. Inga stora förändringar har skett jämfört med föregående år. Av det totala antalet personer som arbetade vid myndigheten var 72 åklagare och 173 poliser. Genomsnittsål- dern vid myndigheten var 52 år och har till följd av den låga personalrörligheten ökat sedan före- gående år. Den framtida personalförsörjningen ägnas särskild uppmärksamhet vid Ekobrotts- myndigheten.

Ekobrottsmyndigheten har byggt upp ett brett kursprogram som vänder sig till alla perso- nalkategorier inom myndigheten. Kurserna vän- der sig också till åklagare, poliser och revisorer utanför Ekobrottsmyndigheten samt till utre- dare vid Skattebrottsenheterna och övriga sam- verkande myndigheter. Under året har 364 per- soner deltagit i myndighetens kursverksamhet.

Analys och slutsatser

Ekobrottsmyndigheten har en generationsväx- ling framför sig. Arbetet med den framtida kompetensförsörjningen måste ges hög prioritet i verksamheten.

Ekobrottsmyndigheten har även under 2003 satsat stora resurser på sin kursverksamhet. Det är angeläget att detta arbete fortsätter för att ut- veckla och bibehålla den spetskompetens som myndigheten besitter.

Domstolsväsendet

Resultat

Under 2003 var antalet tillsvidareanställd perso- nal inom domstolsväsendet 5 109. Det genom- snittliga antalet anställda ökade med 0,6 % jäm- fört med föregående år. Ökningen är dock inte generell. Antalet anställda inom överrätterna har fortsatt öka medan antalet anställda minskar på tingsrätterna. Antalet icke ordinarie domare, som tidigare år tenderat att minska i antal, ökade med 3 % under året. Domstolsväsendets ålders- struktur visar på en hög medelålder inom samt- liga personalgrupper vilket innebär att det kom- mer att bli stora pensionsavgångar från 2005 till 2011. Med en återbesättning av framför allt yngre personal med hög kompetens kan kom- petensförsörjningen säkras och åldersstrukturen

123

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

förändras på önskvärt sätt. Domstolsverket ar- betar aktivt med generationsväxlingen.

Domstolsväsendets kompetensutveckling har varit ett prioriterat område under 2003. Med hänsyn till resursläget har man dock fått göra prioriteringar mellan viktiga insatser och den hu- vudsakliga inriktningen under året har varit att bibehålla och utveckla de utbildningsprogram som byggts upp för nyutnämnda domare, fiska- ler och notarier samt bibehålla ledarskapsutbild- ningen för chefer och den återkommande ut- bildningen för domare, föredragande och dom- stolssekreterare. Därutöver har utbildning till- handahållits för olika grupper inom områdena jämställdhet, våld mot kvinnor, rasism- och främlingsfientlighet samt FN:s barnkonvention. En satsning har inletts för domare som är intres- serade av ledarskapsfrågor. Domstolsverket har 2003 också inlett ett arbete med att stödja en kompetensinventering på domstolarna.

Rekryteringen av jurister till domarbanan har försvårats. Som framgår av avsnitt 4.4.4 har Do- marutredningen i sitt betänkande En öppen do- marrekrytering (SOU 2003:102) lämnat ett för- slag som syftar till att bredda rekryteringsbasen för att därigenom säkerställa domarförsörj- ningen.

Analys och slutsatser

Domstolsväsendet står inför en omfattande ge- nerationsväxling. Det är viktigt att Domstols- verket fortsätter arbetet med att på olika sätt sä- kerställa den framtida kompetensförsörjningen.

Domstolsväsendet är som kunskapsorganisa- tion beroende av kontinuerlig satsning på kom- petensutveckling. Det är angeläget att Dom- stolsverkets arbete med att utveckla och bibe- hålla kompetensen inom domstolsväsendet fort- sätter.

Kriminalvården

Resultat

Under 2003 var det genomsnittliga antalet årsar- betskrafter inom kriminalvården drygt 7 700. En ökning med 8 % jämfört med 2002, då motsva- rande antal var 7 116. Ökningen är framför allt en effekt av det höga platsutnyttjandet som har krävt ökade personalresurser.

Kriminalvården införde 2002 en grundläg- gande kriminalvårdsutbildning innefattande tre delar, central kriminalvårdsintroduktion, hög-

skolekurs i samhälls- och beteendevetenskap samt kriminalvårdsspecifik utbildning. För 2003 var målet att nyanställda med klientkontakt skulle få den centrala introduktionen inom sex månader.

Under 2003 har 580 medarbetare genomgått den centrala introduktionen. Knappt 300 medar- betare har genomgått högskoledelen samt den kriminalvårdsspecifika delen av utbildningen. Trots att andelen medarbetare som genomgått den grundläggande kriminalvårdsutbildningen är hög är det fortfarande kö till utbildningen vid de lokala kriminalvårdsmyndigheterna. Enligt Kri- minalvårdsstyrelsen kan detta bero på svårighe- ten att rekrytera vikarier för dem som skall ge- nomgå utbildningen samt svårigheter att hantera kostnaderna för vikarier.

Utöver den grundläggande kriminalvårdsut- bildningen har ca 350 medarbetare, med en an- ställningstid överstigande fem år, gått en två veckors fortbildningskurs. 31 chefer på mellan- nivå, kriminalvårdsinspektörer, har gått en chefs- och ledarutbildning anordnad i samarbete med Göteborgs universitet. Lokala utbildningsinsat- ser har genomförts motsvarande knappt fem da- gar per anställd.

Kriminalvårdsmyndigheterna arbetar aktivt och långsiktigt för att trygga återväxten och un- derlätta kommande rekryteringsbehov till högre tjänster. På central nivå har ett chefsförsörj- ningsprogram genomförts för möjliga chefsaspi- ranter.

Analys och slutsatser

Kriminalvårdens personal utgör en mycket viktig resurs. Det är därför viktigt att den har en rele- vant och tillräcklig utbildning för det arbete som skall utföras. Det är viktigt att personalen ges de rätta verktygen för att kunna bedriva en effektiv kriminalvård. Som en del i kriminalvårdens ef- fektiviseringsarbete ses även personalutbild- ningen över.

Brottsförebyggande rådet (BRÅ)

Resultat

Åtgärder har vidtagits för att höja personalens kompetens på olika sätt. Särskilda insatser har vidtagits för att uppmuntra kvinnor och män att utveckla sin kompetens så att de kan utgöra en bas för framtida chefsrekrytering, bl.a. har en ny befattning – projektledartjänst – inrättats. Per-

124

sonalomsättningen var hög under 2003, 24 % jämfört med 11 % i staten som helhet. Enligt BRÅ är detta en följd dels av den pågående myndighetsöversynen, dels av myndighetens stora andel projektanställd personal.

Det är i dagsläget osäkert vad BRÅ-utred- ningens förslag kommer att innebära för myndigheten och dess resursbehov. BRÅ har satt upp konkreta mål för kompetensförsörj- ningen för 2004. Däremot är målen för 2005– 2006 mer övergripande. BRÅ:s övergripande mål för den framtida kompetensförsörjningen är att uppnå en jämnare ålders- och könsfördelning samt att ytterligare bredda den etniska och kul- turella mångfalden.

Analys och slutsatser

Karaktären på myndighetens arbete som i hög grad bedrivs i projektform gör att myndigheten har mycket tillfälligt anställd personal. Det är därför rimligt att omsättningen är något högre än i övriga staten. För en myndighet som är så kunskapsinriktad är det emellertid viktigt att personalen besitter erfarenhet. Regeringen avser att noga följa hur myndigheten verkar för att minska den höga omsättningen av personal.

Rättsmedicinalverket

Resultat

Vid utgången av 2003 hade Rättsmedicinalverket 369 personer tillsvidare eller tidsbegränsat an- ställda (totalt 318,5 årsarbetskrafter). Medelål- dern inom verket är relativt hög, 46 år.

Rättsmedicinalverket är en myndighet vars uppgifter kräver hög kompetens. Det råder stor konkurrens om välutbildad personal bland fler- talet yrkeskategorier som verket årligen är i be- hov av att kunna rekrytera. På grund av pen- sionsavgångar har och kommer verket att tappa betydande kompetens under de närmaste åren.

Framför allt på rättsläkarsidan är problemen särskilt besvärande. För att säkra kompetensför- sörjningen av rättsläkare har Rättsmedicinalver- ket bl.a. infört s.k. prova-på-perioder för läkare som inte är färdiga för specialistutbildning. Vi- dare har en försöksverksamhet med en ny per- sonalkategori, rättsmedicinska utredare, efter ut- värdering permanentats. Detta leder till en av- lastning för rättsläkarna.

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Analys och slutsatser

Rättsmedicinalverket arbetar aktivt med att till- försäkra personal- och kompetensförsörjningen inom verksamheten. Ett flertal olika åtgärder har vidtagits för att komma till rätta med den be- svärliga personalsituationen inom den rättsmedi- cinska verksamheten. Insatserna har också givit resultat. Flera nya rättsläkare har rekryterats de senaste åren och vidare har läkarna avlastats från vissa uppgifter genom den nya personalkategorin rättsmedicinska utredare. Det är viktigt att Rättsmedicinalverket fortsätter sitt arbete med dessa frågor.

Brottsoffermyndigheten

Resultat

Under 2003 hade Brottsoffermyndigheten 41 årsarbetskrafter, vilket är en ökning med 2 jäm- fört med 2002. Medelåldern vid myndigheten är 36 år. Andelen akademiker är 92 %, varav mer- parten är jurister. Personalomsättningen vid myndigheten var 20 %. Motsvarande siffra för staten som helhet är 11 %. Liksom tidigare år är det stora variationer på personalomsättningen mellan olika kompetenskategorier. Den största rörligheten finns bland de yngre medarbetarna med kärnkompetens. Myndigheten bedriver regelbunden kompetensutveckling för persona- len. Under året var antalet utbildningsdagar i genomsnitt 5 per anställd.

Analys och slutsatser

Regeringen kan konstatera att personalomsätt- ningen vid myndigheten är högre än för staten som helhet. Omsättningen är störst bland de yngre medarbetarna. Dessa befinner sig i stor ut- sträckning i början av sin karriär och det är rim- ligt att de går vidare till annan anställning. Med hänsyn till Brottsoffermyndighetens goda verk- samhetsresultat tycks inte den höga personal- omsättningen utgöra något större problem för myndigheten.

Miljöledning

Polisorganisationen

Resultat

För 2003 fastställdes som övergripande miljömål för Rikspolisstyrelsen att den skall minska mil- jöpåverkan från transporter, resor och fordon

125

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

samt ta miljöhänsyn vid upphandling av varor och tjänster. Det övergripande målet är nytt för året och ingår i Rikspolisstyrelsen verksamhets- plan. Rikspolisstyrelsen har inte reviderat miljö- utredningen eller miljöpolicyn.

Varje arbetsenhet vid Rikspolisstyrelsen har utifrån det övergripande miljömålet i verksam- hetsplanen tagit fram detaljerade miljömål. Ar- betsenheterna har utifrån sin specifika verksam- het valt ut 1–3 detaljerade miljömål som sedan följts upp tertialsvis. Rikspolisstyrelsen har note- rat flera positiva förändringar, både för styrelsen och för polismyndigheterna samt för Statens kriminaltekniska laboratorium.

Analys och slutsatser

Rikspolisstyrelsens miljöledningsarbete under året uppfyller väl de krav man kan ställa på orga- nisationen. Det är naturligtvis angeläget att detta arbete även i framtiden bedrivs i samma omfatt- ning.

Åklagarorganisationen

Resultat

Av Riksåklagarens miljöpolicy framgår att inom åklagarorganisationen skall miljöarbetet utgöra en integrerad del av organisationens verksamhet och utgå från en helhetssyn på miljön. Åklagarorganisationen skall, enligt miljöpolicyn, bidra till att främja en hållbar ut- veckling genom att tillämpa miljölagstift- ningen i enlighet med lagstiftarens intentioner, hushålla med naturresurser och minska skad- liga utsläpp, ta miljöhänsyn vid upphand- lingar/inköp, genom miljöbrottsbekämp- ningen öka medvetenheten och kunskapen om miljöfrågor såväl lokalt, regionalt, nationellt som internationellt samt ständigt förbättra miljöarbetet och bidra till att lagstiftningen stärks.

Riksåklagaren har i sin miljöredovisning till regeringen för 2003 utförligt beskrivit hur mil- jöledningsarbetet drivits under året. Utöver de insatser som tidigare nämnts har Riksåklagaren bl.a. integrerat miljöledningsarbetet fullt ut i det dagliga och löpande arbetet.

Analys och slutsatser

Riksåklagarens miljöledningsarbete under året har varit omfattande och uppfyller väl de krav man kan ställa på åklagarorganisationen. Det är

naturligtvis angeläget att detta arbete även i framtiden bedrivs i samma omfattning.

Ekobrottsmyndigheten

Resultat

Ekobrottsmyndigheten har redovisat sitt miljö- ledningsarbete enligt de riktlinjer som Miljöde- partementet lämnat. Av redovisningen framgår att myndigheten vidtagit ytterligare åtgärder i arbetet med miljöledning.

Analys och slutsatser

Det är angeläget att miljöledningsarbetet fort- sätter.

Domstolsväsendet

Resultat

Domstolsverket har i februari 2004 redovisat sitt miljöledningsarbete. Av redovisningen framgår bl.a. att arbetet under 2003 inriktats på att uppfylla de miljömål som uppställts inom verket; att minska elförbrukningen, att minska utsläppen av växthusgaser och att minska pappersförbrukningen. Berörd perso- nal har beretts möjlighet att genomgå utbild- ning i s.k. Eco-driving.

Analys och slutsatser

Det är angeläget att Domstolsverket bibehåller en hög ambitionsnivå i det fortsatta miljöled- ningsarbetet.

Kriminalvården

Resultat

Kriminalvården har i februari 2004 redovisat sitt miljöledningsarbete. Av denna redovisning framgår att arbetet inte har kunnat prioriteras bl.a. till följd av den besvärliga platssituationen. Återuppbyggnaden av en miljöledningsorganisa- tion har dock påbörjats.

Analys och slutsatser

Det är angeläget att återuppbyggnaden av miljö- ledningsarbetet fortsätter. Regeringen ser posi- tivt på att detta arbete påbörjats.

126

Brottsförebyggande rådet

Resultat

Under 2003 redovisade Brottsförebyggande rå- det myndighetens miljöpolicy och övergripande mål för miljöarbetet. Miljömålen har i huvudsak uppnåtts. Målet att minska elförbrukningen med 5 % jämfört med 2001 års nivå har inte uppnåtts.

Analys och slutsatser

Det är angeläget att miljöledningsarbetet fort- sätter.

Rättsmedicinalverket

Resultat

Rättsmedicinalverket har redovisat verkets mil- jöledningsarbete. Av redovisningen framgår att verket arbetar med att införa miljöledningssy- stem i verksamheten.

Analys och slutsatser

Det är angeläget arbetet med att införa miljöled- ningssystem i Rättsmedicinalverkets verksamhet fortsätter.

Brottsoffermyndigheten

Resultat

Brottsoffermyndigheten har genomfört en mil- jöutredning och har en formulerad miljöpolicy. Ingen miljöledningsutbildning har genomförts under året. Myndigheten har uppnått sina mil- jömål avseende pappersförbrukning och minskad energiförbrukning.

Analys och slutsatser

Det är angeläget att miljöledningsarbetet fort- sätter.

En nationell polis

Den av regeringen tillkallade Göteborgskom- mittén lämnade sitt slutbetänkande (SOU 2002:122) den 14 januari 2003. Kommittén kon- staterade i sitt slutbetänkande bl.a. att det fanns brister i polisens samordning, utbildning och ut- rustning.

Rikspolisstyrelsen hade redan före överläm- nandet av Göteborgskommitténs betänkande identifierat flera av de brister som kommittén

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

redovisar, t.ex. inom ramen för det arbete som bedrivs inom polisorganisationen under benäm- ningen En nationell polis. Det är ett förändrings- och utvecklingsarbete som berör hela polisverk- samheten och som utgår från ett nationellt hel- hetsperspektiv på verksamheten. Grundtanken är att polisens sammanlagda resurser och sam- lade kompetens skall ses som gemensamma. Det operativa polisarbetet skall även fortsättningsvis huvudsakligen bedrivas lokalt, men med ökat samarbete över geografiska och organisatoriska gränser.

Inom En nationell polis ingår bl.a. frågor om

•nationellt kontaktcentrum och ett gemen- samt telefonnummer till polisen

•ekonomi- och personaladministration

•utbildning och kompetensutveckling

•gemensamma kommunikationscentraler

•utredningsverksamheten

•trafikpolisverksamheten

•bombskyddsverksamheten

•taktikutvecklingen.

Rikspolisstyrelsen har det övergripande ansva- ret för En nationell polis men det egentliga ut- vecklings- och förändringsarbetet utförs vid de polismyndigheter och på de arbetsenheter som normalt har ansvaret.

Ett antal områden inom En nationell polis har redan genomförts, exempelvis

•gemensam drift och teknikorganisation inom IT-området

•kriminalunderrättelseverksamheten

•kriminaltekniken

•sjöpolisverksamheten.

Mot bakgrund av kravet på att polisens resur- ser används effektivt anser regeringen att det är angeläget att arbetet med En nationell polis fort- sätter, så att polisen i allt större utsträckning kan dra fördel av att det i Sverige endast finns en po- lisorganisation. Regeringen kommer att följa ef- fekterna av utvecklingsarbetet. I regleringsbrevet för 2004 fick Rikspolisstyrelsen i uppdrag att se- nast den 2 november 2004 redovisa en bedöm- ning av vilket resultatet av En nationell polis be- räknas bli och när detta uppkommer. Bedöm- ningen skall redovisas uppdelad på kostnads- minskningar och sådant som leder till att arbetet kan utföras effektivare och med högre kvalitet.

127

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Rikspolisstyrelsens roll / verksamhetsuppföljning

Regeringens möjligheter att bedöma en verk- samhet förutsätter tillgång till en ändamålsenlig resultatstatistik. Det är därför positivt att Riks- polisstyrelsen genomför ett projekt som syftar till att utveckla statistiken för olika delar av po- lisverksamheten. Med den framtida redovis- ningen som grund förbättras underlaget till re- geringen inför beslut om polisen.

Naturligtvis har Rikspolisstyrelsen behov av mer statistik än den som vidarebefordras till re- geringen. Rikspolisstyrelsen har en viktig funk- tion i att med en nyanserad styrning av de en- skilda myndigheterna se till att statsmaktens pri- oriteringar slår igenom på aggregerad, nationell nivå genom att de polismyndigheter satsar mest som har störst anledning till det på ett aktuellt område. Det förutsätter i sin tur att de lokala problembilder som polismyndigheterna utarbe- tar har sådan kvalitet att de kan utgöra ett un- derlag för Rikspolisstyrelsens prioritering av t.ex. olika brottstyper.

4.6Revisionens iakttagelser

4.6.1Polisväsendet

Polisorganisationen

Riksrevisionen har inte haft några invändningar i revisionsberättelsen för 2003 avseende polisen.

Säkerhetspolisen

Riksrevisionen har inte haft några invändningar i revisionsberättelsen för 2003 avseende Säker- hetspolisen.

4.6.2Åklagarväsendet

Åklagarorganisationen

Riksrevisionen har inte haft några invändningar i revisionsberättelsen för 2003 avseende åklagar- organisationen.

Ekobrottsmyndigheten

Riksrevisionen har inte haft några invändningar i revisionsberättelsen för 2003 avseende Eko- brottsmyndigheten.

4.6.3Domstolsväsendet

Riksrevisionen har inte haft några invändningar i revisionsberättelsen för 2003 avseende dom- stolsväsendet.

4.6.4Kriminalvården

Årlig revision

Riksrevisionen har inte haft några invändningar i revisionsberättelsen för 2003 avseende kriminal- vården.

Effektivitetsrevision

Under 2002 granskade RRV på regeringens upp- drag effektiviteten i användningen av personalre- surserna inom kriminalvården. I rapporten Kri- minalvårdens personal, Uppföljning av Riksrevi- sionsverkets granskning av personalfrågor 1998/99 – ett regeringsuppdrag (RRV 2002:26), lämnar RRV ett antal rekommendationer inom områdena personalstruktur, kompetensutveck- ling, arbetsledning, arbetsmiljö samt arbetstidens förläggning. Hösten 2003 inleddes ett omfat- tande effektiviseringsarbete inom kriminalvår- den. En viktig del i detta är att effektivisera an- vändandet av personalresurserna. Regeringen har även gett Kriminalvårdsstyrelsen i uppdrag att vidta åtgärder på området.

I mars 2004 redovisade Riksrevisionen rap- porten Återfall i brott eller anpassning i samhäl- let – uppföljning av kriminalvårdens klienter (RIR 2004:5). Riksrevisionen har granskat vilka svagheter och brister som finns i uppföljningen av kriminalvårdens klienter när det gäller målen att minska återfall i brott samt att främja klien- ternas anpassning i samhället. Riksrevisionen an- ser bl.a. att kriminalvården behöver utveckla återfallstatistiken. Uppföljningen kopplas inte till de insatser som klienterna varit föremål för – varken på individnivå eller per frivårdsdistrikt. Det medför i sin tur att resultaten inte kan kopplas till kriminalvårdens insatser. Vidare fö- reslår Riksrevisionen att regeringen ställer ut- ökade och preciserade krav på myndighetens

128

återrapportering när det gäller uppföljningen av i vad mån målen har uppnåtts. Rapporten bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

4.6.5Övriga myndigheter

Brottsförebyggande rådet

Riksrevisionen har inte haft några invändningar i revisionsberättelsen för 2003 avseende Brottsfö- rebyggande rådet.

Rättsmedicinalverket

Riksrevisionen har inte haft några invändningar i revisionsberättelsen för 2003 avseende Rättsme- dicinalverket.

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Gentekniknämnden

Riksrevisionen har inte haft några invändningar i revisionsberättelsen för 2003 avseende Gentek- niknämnden.

Brottsoffermyndigheten

Riksrevisionen har inte haft några invändningar i revisionsberättelsen för 2003 avseende Brotts- offermyndigheten.

129

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

4.7Budgetförslag

Tabell 4.8 Utgiftsutveckling 1993–2004

Miljoner koronor	Utfall	Utfall	Utfall	Utfall	Utfall	Utfall	Utfall	Utfall	Utfall	Utfall	Prognos
	1993/94	1994/95	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003	2004

4:1 Polisorganisa-
tionen	9 7155	10 56111	10 73311	10 877	10 760	11 402	12 017	12 461	13 006	13 691	14 255
4:3 Åklagarorgani-
sationen	5231	6031	6601	660	584	609	713	732	767	780	812

4:4 Ekobrotts-
myndigheten	-	-	-	-	157	220	281	297	303	319	335

4:5 Domstols-
väsendet m.m.	2 6464	2 8804	2 8894	2 954	3 063	3 113	3 339	3 468	3 730	3 862	3 852

4:6 Kriminalvården	3 1926	3 6206	3 7526	3 816	3 866	3 957	3 883	4 073	4 448	4 939	4 795

4:7 Brottsföre-
byggande rådet	137	237	337	36	39	44	50	58	51	53	65

4:8 Rättsmedici-
nalverket	1498	1498	1708	176	172	170	185	197	209	215	219

4:9 Genteknik-
nämnden	-	112	212	3	3	2	3	3	3	3	3
4:10 Brottsoffer-
myndigheten	79	69	99	10	11	14	16	19	23	23	25
4:11 Ersättning för
skador på grund
av brott	5210	4210	5810	61	48	64	64	75	78	76	80
4:12 Rättshjälps-
kostnader m.m.	8742	8692	8432	803	831	755	784	805	862	934	1 009
4:13 Kostnader för
vissa skadereg-
leringar m.m.	-	-	-	-	-	-	15	16	22	29	24

4:14 Avgifter till
vissa interna-
tionella samman-
slutningar	33	313	213	1	8	6	2	7	8	8	10
4:15 Bidrag till
lokalt brottsföre-
byggande arbete	-	-	0	0	7	14	9	7	8	6	10

Överensstämmer utnyttjade anslag inte med nuvarande anslagsbenämning anges i fotnoterna huvudtitel, littera och nummer för de utnyttjade anslagen.

1II C1+C2, 2II F1, 3II H2, 4 II D1+D2+F2+F3+F4+F5, 5II B1+B3+B4+B5+91/92 XIII E5, 6II E1+E2, 7II G5, 8V F7, 9II G3, 10II G4, 11II B1+B3+B4+B5, 12II G6, 13II A4

4:1 Polisorganisationen

Tabell 4.9 Anslagsutveckling

Tusental kronor

				Anslags-
2003	Utfall	13 691 247		sparande	8 662

2004	Anslag		1	Utgifts-	14 254 869
2004	Anslag	14 565 113	1	prognos	14 254 869
2005	Förslag	14 960 135

2006	Beräknat	15 576 931	2

2007	Beräknat	16 581 237	3

1Inklusive tilläggsbudget i samband med 2004 års ekonomiska vårproposition (bet. 2003/04:FiU21) och förslag på tilläggsbudget i samband med budgetpropo- sitionen för 2005.

2Motsvarar 15 445 889 tkr i 2005 års prisnivå.

3Motsvarar 16 172 525 tkr i 2005 års prisnivå.

Anslaget finansierar polismyndigheternas, Sta- tens kriminaltekniska laboratoriums och Riks- polisstyrelsens verksamhet.

Polisorganisationens anslagssparande har un- der 2003 minskat från knappt 150 miljoner kro- nor till drygt 8 miljoner kronor. Vid utgången av 2003 hade således polisorganisationen en eko- nomi i balans.

Polisens anslagsförbrukning ökade med 666 miljoner kronor 2003. Merparten av ökningen bestod av ökade personalkostnader bl.a. till följd av personalökningar, avtalsenliga löneökningar för poliser och civilanställda samt höjda premier för statens avtalsförsäkringar.

130

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Polisens avgiftsbelagda verksamhet omfattar framför allt passhantering, stämningsmannadel- givning, tillståndsgivning samt kontorsservice och liknande tjänster till andra myndigheter i och kring kvarteret Kronoberg i Stockholm. Avgifterna för passhantering beräknas uppgå till 216 miljoner kronor och de disponeras av poli- sen. Övriga avgiftsintäkter som disponeras av polisen är:

•72,5 miljoner kronor för kontorsservice och liknande tjänster i och kring kvarteret Kronoberg i Stockholm,

•30 miljoner kronor för stämningsmanna- delgivning,

•15 miljoner kronor för tjänsteexport,

•15 miljoner kronor för Polishögskolan,

•4 miljoner kronor för utbildning av ord- ningsvakter,

•4 miljoner kronor för Statens kriminal- tekniska laboratorium,

•0,7 miljoner kronor för kontroll av väk- tarhundar och

•15 miljoner kronor för övriga avgifter.

Sammanlagt beräknas polisen få disponera av- giftsinkomster och andra inkomster än anslag på 623,7 miljoner kronor.

Avgifterna för tillståndsgivning och Riksban- kens penningtransporter levereras in på in- komsttitel i statsbudgeten och de beräknas uppgå till 38 miljoner kronor respektive 3 miljoner kronor. Dessutom beräknas polisen leverera in 427 miljoner kronor för bötesmedel m.m. på inkomsttitel i statsbudgeten.

Tabell 4.10 Offentligrättslig verksamhet

Tusental kronor

Offentligrättslig	Intäkter till	Intäkter	Kostnader	Resultat
verksamhet	inkomsttitel	som får		(intäkt-
	(som inte får	disponeras		kostnad)
	disponeras)
Utfall 2003	419 000	215 000	215 000	-

Prognos 2004	443 000	250 000	250 000	-

Budget 2005	469 000	246 000	246 000	-

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Tabell 4.11 Uppdragsverksamhet

Tusental kronor

Uppdragsverksamhet	Intäkter	Kostnader	Resultat
			(intäkt-
			kostnad)

Utfall 2003	114 300	114 300	0
(varav tjänsteexport)	(14 000)	(14 000)	(0)

Prognos 2004	123 700	123 700	0
(varav tjänsteexport)	(25 000)	(25 000)	(0)

Budget 2005	113 700	113 700	0
(varav tjänsteexport)	(15 000)	(15 000)	(0)

Regeringens överväganden

Vid utgången av 2003 hade polisorganisationen en budget i balans, men kraven är fortsatt stora på att polisen skall arbeta aktivt med att effekti- visera resursutnyttjandet.

Enligt regeringens och samarbetspartiernas överenskommelse ”Hundratjugoen punkter för ett tryggare, rättvisare och grönare Sverige” skall 4 000 nya poliser utbildas under mandatperio- den. För att bl.a. finansiera denna satsning har polisen under åren 2001–2004 fått resursför- stärkningar på närmare 2,2 miljarder kronor. I 2004 års ekonomiska vårproposition angav re- geringen att förstärkningen av rättsväsendet skall fortsätta, bl.a. för att öka antalet poliser och i öv- rigt göra satsningar på bekämpning av de inre hoten. Polisen tillförs därför 100 000 000 kronor 2005, 475 000 000 kronor 2006 och 1 175 000 000 kronor 2007. Satsningarna skall bl.a. användas för att det under innevarande mandatperiod skall utbildas 4 000 nya poliser. Polisen skall ges möjlighet att utveckla verk- samheten så att den kännetecknas av ett lång- siktigt perspektiv och ett underrättelselett arbetssätt med ett brottsförebyggande syfte. Kvaliteten i brottsutredningarna skall höjas så att uppklaringen och lagföringen ökar.

Polisens insatser mot människohandeln behö- ver förstärkas. Av polisorganisationens anslag skall därför minst 10 000 000 kronor årligen användas till att bekämpa människohandeln under åren 2004–2006.

För att finansiera ett gemensamt system för radiokommunikation för skydd och säkerhet minskas polisens anslag med 62 000 000 kronor 2005 och 45 000 000 kronor 2006. Medlen förs till anslaget 7:6 Gemensam radiokommunikation för skydd och säkerhet under utgiftsområde 6.

131

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Utbyggnaden av det gemensamma systemet för radiokommunikation för skydd och säkerhet skall tidigareläggas i Kronobergs län. Polisen skall finansiera denna tidigareläggning genom att under 2005 låna ut medel till projektet. Detta görs genom att polisens anslag under 2005 mins- kas med 53 000 000 kronor. Medlen förs till sjätte utgiftsområdets anslag 7:6 Gemensam ra- diokommunikation för skydd och säkerhet. Belop- pet återförs till polisen 2006.

I regeringens proposition Människosmuggling och tidsbegränsat uppehållstillstånd för målsä- gande och vittnen m.m. (prop. 2003/04:35) före- slås bl.a. att straffbestämmelserna i utlänningsla- gen skärps vad avser människosmuggling. Detta beräknas öka utgifterna med 5 000 000 kronor för kriminalvården. Utgiftsökningen finansieras bl.a. genom att 2 000 000 kronor förs över från polisens anslag till anslaget 4:6 Kriminalvården.

För finansiering av propositionen Hemliga tvångsmedel – offentliga ombud och en mer än-

damålsenlig reglering	(2002/03:74) överförs
1 000 000 kronor från	polisen till anslaget 4:5

Domstolsväsendet m.m. och 1 000 000 kronor till anslaget 4:12 Rättshjälpskostnader m.m.

I propositionen Några frågor om ordningsla- gen (prop. 2003/04:174) föreslås att länsstyrel- serna från polismyndigheterna bl.a. skall överta prövningen av vissa ansökningar om tillstånd till tävling på väg med fordon. Regeringen har i pro- positionen angivit att länsstyrelserna skall till- föras resurser för sitt arbete motsvarande 500 000 kronor. För 2005 överförs 375 000 kro- nor från polisen till anslag 32:1 Länsstyrelserna m.m. under utgiftsområde 18, och för 2006 till- förs ytterligare 125 000 kronor.

För arkivkostnader överförs 241 000 kronor till sjuttonde utgiftsområdets anslag 28:21 Riks- arkivet och landsarkiven fr.o.m. 2005.

Ekobrottsmyndighetens pris- och löneom- räkning blir automatiskt felräknad varje år ef- tersom kompensation för de poliser som arbetar där finns i polisens pris- och löneomräkning. Av den anledningen överförs 1 114 000 kronor till anslaget 4:4 Ekobrottsmyndigheten.

Polisens merkostnader till följd av förslagen i regeringens proposition Skärpta regler mot pen- ningtvätt (prop. 2003/04:156) skall finansieras inom ramen för polisens anslag. Merkostnaderna beräknas bli cirka 2 000 000 kronor.

Vissa justeringar har gjorts som motsvaras av ändrade utgifter. Som kompensation för beräk- nade utgiftsökningar för löner, lokaler m.m. räk-

nas anslaget upp med 279 752 000 kronor. Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 14 960 135 000 kronor anvisas under anslaget 4:1 Polisorganisationen för 2005. För 2006 och 2007 beräknas anslaget till 15 576 931 000 kronor re- spektive 16 581 237 000 kronor.

Tabell 4.12 Härledning av anslagsnivån 2005–2007, för 4:1 Polisorganisationen

Tusental kronor

	2005	2006	2007
Anvisat 2004 1	14 665 113	14 665 113	14 665 113
Förändring till följd av:
Pris- och löneomräkning 2	279 752	406 543	657 438

Beslut	100 000	520 848	1 229 519

Överföring till/från andra
anslag	-84 730	-15 574	29 167

Övrigt	-	-	-

Förslag/beräknat anslag	14 960 135	15 576 931	16 581 237

1Statsbudget enligt riksdagens beslut i december 2003 (bet. 2003/04:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på tilläggsbudget under innevarande år.

2Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel i 2004 års statsbudget. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning.

Vissa organisatoriska frågor

Förslag till lag om ändring i 5 a § polislagen (1984:387)

Regeringens förslag: Polisnämndens samman- sättning ändras så att även chefen för ett polis- område skall kunna ingå i den polisnämnd som inrättats i respektive verksamhetsområde, oav- sett polischefens eller dennes ställföreträdares närvaro.

Ärendet och dess beredning

Rikspolisstyrelsen har föreslagit en ändring i 5 a § polislagen (1984:387) som innebär att även chefen för ett polisområde skall kunna ingå i en polisnämnd. Förslaget har remissbehandlats. En remissammanställning finns tillgänglig i Justitie- departementet (dnr Ju2004/2680/PO).

Lagstiftningsärendet faller inte inom lagrådets granskningsområde. På grund härav har något yttrande från Lagrådet inte hämtats in.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

132

Skälen för regeringens förslag: Enligt gäl- lande ordning skall polischefen (länspolismästa- ren) eller den ställföreträdande polischefen (bi- trädande länspolismästaren) ingå i en polis- nämnd. Rikspolisstyrelsen har uppgett att en polisnämnd sammanträder i genomsnitt 5–10 gånger per år och det förutsätts att endera polis- chefen eller den ställföreträdande polischefen deltar vid samtliga möten. I polismyndigheter där det inrättats ett flertal polisnämnder kommer polischefen eller dennes ställföreträdare därmed att delta i ett stort antal sammanträden. Detta leder till en orimlig belastning på polischefen re- spektive dennes ställföreträdare. Enligt Rikspo- lisstyrelsens uppfattning bör därför, förutom polischefen eller dennes ställföreträdare, även chefen för ett polisområde kunna ingå i den po- lisnämnd som inrättats i respektive verksam- hetsområde. En sådan ordning skulle enligt sty- relsen vara till gagn för verksamheten. Den lo- kala chefen har dels kunskap om den övergri- pande verksamheten inom myndigheten, dels besitter denne detaljkunskap som är en förut- sättning för att fullt ut kunna bistå polisnämn- den vid nämndens sammanträden. Den före- slagna ordningen skulle också bidra till effekti- vitet och rationalitet i och med att polischefen och den ställföreträdande polischefen själv kan avgöra vilka nämndsammanträden som är av så- dan karaktär att den högsta polisledningen bör vara närvarande vilket är en klar fördel med hän- syn till det stora antal sammanträden som årligen hålls av polisnämnderna. Med hänsyn till de skäl som Rikspolisstyrelsen har framhållit delar re- geringen styrelsens bedömning att även chefen för ett polisområde bör ingå i en polisnämnd. Detta kan lämpligen ske genom en ändring i 5 a § polislagen. Ett lagförslag i ärendet finns i avsnitt 2.3.

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

4:2 Säkerhetspolisen

Tabell 4.13 Anslagsutveckling

Tusental kronor

				Anslags-
2003	Utfall	575 744		sparande	1 748
2004	Anslag		1	Utgifts-
2004	Anslag	596 010	1	prognos	604 390
2005	Förslag	644 975

2006	Beräknat	674 839	2

2007	Beräknat	710 886	3

1Inklusive tilläggsbudget i samband med 2004 års ekonomiska vårproposition (bet. 2003/04:FiU21) och förslag på tilläggsbudget i samband med budgetpropo- sitionen för 2005.

2Motsvarar 669 788 tkr i 2005 års prisnivå.

3Motsvarar 694 201 tkr i 2005 års prisnivå.

Från anslaget finansieras Säkerhetspolisens verk- samhet.

Säkerhetspolisens anslagssparande har under 2003 minskat från 80 miljoner kronor till 1,7 miljoner kronor. Anledningen till det reducerade anslagssparandet är bl.a. den minskning av ansla- get med 50 miljoner kronor som gjordes på tilläggsbudget i 2003 års ekonomiska vårpropo- sition.

Regeringens överväganden

Säkerhetspolisen hade vid utgången av 2003 en budget i balans, men kraven är fortsatt stora på att Säkerhetspolisen skall arbeta aktivt med att effektivisera resursutnyttjandet.

Säkerhetspolisens utgifter för personskyddet för rikets högsta ledning har ökat under det se- naste året. Säkerhetspolisen tillförs därför 50 000 000 kronor 2005, 75 000 000 kronor 2006 och 100 000 000 kronor 2007.

Från och med 2002 har Säkerhetspolisen övergått till lånefinansiering av sina anläggnings- tillgångar. Fr.o.m. 2005 tillförs anslaget 8 097 000 kronor som kompensation för ökade räntekostnader.

Vissa justeringar har gjorts som motsvaras av ändrade utgifter. Som kompensation för beräk- nade utgiftsökningar för löner, lokaler m.m. räk- nas anslaget upp med 10 868 000 kronor. Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 644 975 000 kronor anvisas under anslaget 4:2 Säkerhetspolisen för 2005. För 2006 och 2007 be- räknas anslaget till 674 839 000 kronor respek- tive 710 886 000 kronor.

133

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Tabell 4.14 Härledning av anslagsnivån 2005–2007, för 4:2 Säkerhetspolisen

Tusental kronor

	2005	2006	2007
Anvisat 2004 1	576 010	576 010	576 010

Förändring till följd av:
Pris- och löneomräkning 2	10 868	15 293	24 973
Beslut	58 097	83 535	109 903

Överföring till/från andra
anslag	-	-	-

Övrigt	-	-	-

Förslag/beräknat anslag	644 975	674 839	710 886

1Statsbudget enligt riksdagens beslut i december 2003 (bet. 2003/04:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på tilläggsbudget under innevarande år.

2Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel i 2004 års statsbudget. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning.

Säkerhetspolisens organisation

Regeringens bedömning: Den centrala organisa- tionen vid Säkerhetspolisen behöver inte bestå av fyra huvudenheter. Regeringen bör kunna över- låta åt Säkerhetspolisen att bestämma sin när- mare organisation.

Skälen för regeringens bedömning: Frågan om Säkerhetspolisens styrning och organisation behandlades av regeringen 1988/89. Då gjorde regeringen (prop. 1988/89:108 s. 11) bedöm- ningen att den centrala organisationen vid Sä- kerhetspolisen bör bestå av fyra huvudenheter. Bakgrunden till detta var att SÄPO-kommittén i sitt delbetänkande Säkerhetspolisens inriktning och organisation (SOU 1988:16) pekade på en del svagheter i den dåvarande organisationen på central nivå. Regeringen var dock inte beredd att låta Rikspolisstyrelsen besluta om byråindel- ningen vid Säkerhetspolisen såsom SÄPO- kommittén föreslagit. Skälen för att behålla den rådande ordningen angav regeringen vara dess särskilda ansvar för Säkerhetspolisen. Riksdagen anslöt sig till regeringens bedömning (bet. 1988/89:JuU:21, rskr. 1988/89:287).

Säkerhetspolisen hör till Rikspolisstyrelsen och är en del av den centrala polisorganisationen. Säkerhetspolisen har numera en relativt självständig ställning inom den organisationen. Styrningen av Säkerhetspolisen sker bl.a. genom dess instruktion, förordningen (2002:1050) med instruktion för Säkerhetspolisen. Säkerhetspoli-

sen har dessutom ett eget anslag som bestäms av riksdagen. Vidare styr regeringen Säkerhetspoli- sens verksamhet på sedvanligt sätt genom regleringsbrev samt genom särskilda riktlinjer. Regeringen har alltså ett flertal styrmedel till sitt förfogande och genom dessa utövas det särskilda ansvar som regeringen har för Säkerhetspolisens verksamhet. Den nuvarande ordningen där det har lagts fast att det vid Säkerhetspolisen skall finnas fyra huvudenheter framstår inte längre som ändamålsenlig. I en modern organisation måste det finnas utrymme för flexibilitet som möjliggör en anpassning av verksamheten till den utveckling som sker i samhället. Det bör i första hand ligga på regeringen att bestämma Sä- kerhetspolisens organisation. I likhet med vad som gäller för övriga myndigheter bör reger- ingen kunna överlåta åt Säkerhetspolisen att själv bestämma sin närmare organisation.

4:3 Åklagarorganisationen

Tabell 4.15 Anslagsutveckling

Tusental kronor

				Anslags-	8 241
2003	Utfall	779 551		sparande	8 241
2004	Anslag	819 874	1	Utgifts-
2004	Anslag	819 874	1	prognos	811 898
2005	Förslag	848 935

2006	Beräknat	855 288	2

2007	Beräknat	894 287	3

1Inklusive tilläggsbudget i samband med 2004 års ekonomiska vårproposition (bet. 2003/04:FiU21) och förslag på tilläggsbudget i samband med budgetpropo- sitionen för 2005.

2Motsvarar 848 935 tkr i 2005 års prisnivå.

3Motsvarar 873 350 tkr i 2005 års prisnivå.

I 2003 års ekonomiska vårproposition tilldelades åklagarorganisationen ett tillskott om 20 miljo- ner kronor, vilket i kombination med en positiv effekt av det nya sättet att beräkna premier för statens avtalsförsäkringar, skulle ge organisatio- nen förutsättningar att åtgärda en ansträngd personalsituation och att återupprätta utbild- nings- och utvecklingsverksamheten till en god- tagbar nivå. Utbildningsnivån kunde dock inte riktigt nås under året vilket ledde till att ett an- slagssparande om 8,2 miljoner kronor fanns vid utgången av 2003.

134

Regeringens överväganden

Ärendetillströmningen har ökat under de senaste åren. För att åklagarorganisationen med bibe- hållen kvalitet i verksamheten skall kunna han- tera den ökande ärendetillströmningen tillförs åklagarorganisationen 25 000 000 kronor 2005, 25 000 000 kronor 2006 och 50 000 000 kronor 2007.

För finansiering av propositionen 2002/03:74 Hemliga tvångsmedel - offentliga ombud och en mer ändamålsenlig reglering överförs 1 000 000 kronor från anslaget 4:3 Åklagarorganisationen till anslaget 4:5 Domstolsväsendet m.m. och 1 000 000 kronor till anslaget 4:12 Rättshjälps- kostnader m.m.

Som kompensation för beräknade utgiftsök- ningar för löner, lokaler m.m. räknas anslaget upp med 6 061 000 kronor.

Regeringen föreslår att anslaget för 2005 fast- ställs till 848 935 000 kronor. Åren 2006 och 2007 beräknas anslaget till 855 288 000 kronor respektive 894 287 000 kronor.

Tabell 4.16 Härledning av anslagsnivån 2005–2007, för 4:3 Åklagarorganisationen

Tusental kronor

		2005	2006	2007
Anvisat 2004	1	819 874	819 874	819 874
Förändring till följd av:
Pris & löneomräkning 2		6 061	12 242	25 862
Beslut		25 000	25 187	50 599

Överföring till/från andra
anslag		-2 000	-2 015	-2 048

Övrigt		-	-	-

Förslag/beräknat anslag		848 935	855 288	894 287

1Statsbudget enligt riksdagens beslut i december 2003 (bet. 2003/04:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på tilläggsbudget under innevarande år.

2Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel i 2004 års statsbudget. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning.

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

4:4 Ekobrottsmyndigheten

Tabell 4.17 Anslagsutveckling

Tusental kronor

				Anslags-
2003	Utfall	318 508		sparande	7 477
2004	Anslag		1	Utgifts-
2004	Anslag	333 622	1	prognos	334 855
2005	Förslag	342 198

2006	Beräknat	346 763	2

2007	Beräknat	361 995	3

1 Inklusive tilläggsbudget i samband med 2004 års ekonomiska vårproposition (bet. 2003/04:FiU21) och förslag på tilläggsbudget i samband med budgetpropo- sitionen för 2005.

2Motsvarar 342 198 tkr i 2005 års prisnivå.

3Motsvarar 350 923 tkr i 2005 års prisnivå.

Ekobrottsmyndighetens anslagssparande har under 2004 minskat från 14 miljoner kronor till 7,5 miljoner kronor. En anledning till det mins- kade anslagssparandet är den minskning av an- slaget med 10 miljoner kronor som gjordes på tilläggsbudget i 2003 års ekonomiska vårpropo- sition.

Regeringens överväganden

Inflödet av ärenden till Ekobrottsmyndigheten har ökat under flera år. Genom effektiviserings- åtgärder har ärendemängden kunnat hanteras utan försämringar i genomströmningstid och lagföringskapacitet. För att Ekobrottsmyndig- heten även fortsättningsvis skall kunna bedriva verksamheten med bibehållen kvalitet tillförs Ekobrottsmyndigheten 4 000 000 kronor 2005, 4 000 000 kronor 2006 och 13 000 000 kronor 2007.

Ekobrottsmyndighetens pris- och löneomräk- ning blir automatiskt felräknad varje år eftersom kompensation för de poliser som arbetar där finns i polisens pris- och löneomräkning. Av den anledningen överförs 1 114 000 kronor från an- slaget 4:1 Polisorganisationen.

Som kompensation för beräknade utgiftsök- ningar för löner, lokaler m.m. räknas anslaget upp med 3 462 000 kronor.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 342 198 000 kronor anvisas under an- slaget 4:3 Ekobrottsmyndigheten för 2005. För 2006 och 2007 beräknas anslaget till 346 763 000 kronor respektive 361 995 000 kronor.

135

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Tabell 4.18 Härledning av anslagsnivån 2005–2007, för 4:4 Ekobrottsmyndigheten

Tusental kronor

		2005	2006	2007
Anvisat 2004	1	333 622	333 622	333 622
Förändring till följd av:
Pris & löneomräkning 2		3 462	7 958	14 098
Beslut		4 000	4 053	13 126

Överföring till/från andra
anslag		1 114	1 129	1 149

Övrigt		-	-	-

Förslag/beräknat anslag		342 198	346 763	361 995

1Statsbudget enligt riksdagens beslut i december 2003 (bet. 2003/04:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på tilläggsbudget under innevarande år.

2Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel i 2004 års statsbudget. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning.

4:5			Domstolsväsendet m.m.

	Tabell 4.19 Anslagsutveckling
	Tusental kronor
					Anslags-
	2003	Utfall	3 862 195		sparande	-111 905
2004		Anslag	3 916 567	1	Utgifts-
2004		Anslag	3 916 567	1	prognos	3 852 402
2005		Förslag	4 046 980

2006		Beräknat	4 173 287	2

2007		Beräknat	4 368 481	3

1Inklusive av riksdagen redan beslutade anslag på tilläggsbudget i samband med 2004 års ekonomiska vårproposition, (bet. 2003/04:FiU21) och förslag på tilläggsbudget i samband med budgetpropositionen för 2005.

2Motsvarar 4 135 652 tkr i 2005 års prisnivå.

3Motsvarar 4 257 476 tkr i 2005 års prisnivå.

Anslaget finansierar domstolarnas, hyres- och arrendenämndernas, Rättshjälpsmyndighetens, Rättshjälpsnämndens samt Domstolsverkets verksamhet. Anslaget finansierar även bl.a. ut- gifter för bevisning, parter, tolk, god man, för- valtararvoden m.m. i konkurser samt ersättning till likvidatorer och bouppteckningsförrättare. Anslaget får även användas för att ersätta Luft- fartsstyrelsen för kostnader förenade med över- flyttningen av den inskrivningsverksamhet avse- ende inteckning i luftfartyg som flyttas över från Stockholms tingsrätt till Luftfartsstyrelsen fr.o.m. den 1 april 2005.

Domstolsväsendets anslag uppgick 2003 till 3 705 miljoner kronor. Under året förbrukades 3 862 miljoner kronor. Förbrukningen översteg således anvisade medel med 157 miljoner kronor. Vid utgången av 2003 uppgick anslagssparandet till -112 miljoner kronor.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Tabell 4.20 Offentligrättslig verksamhet

Tusental kronor

Offentlig-	Intäkter till	Intäkter
rättslig	inkomsttitel	som får
verksamhet	(som inte får	disponeras
	disponeras)
Utfall 2003	50 812	17 294

Prognos 2004	73 000	18 000

Budget 2005	73 000	18 000

Under 2004 och 2005 beräknas domstolsväsen- det årligen att leverera in avgifter till inkomsttitel motsvarande 73 miljoner kronor, varav 40 miljo- ner kronor utgör ansökningsavgifter, 12 miljoner kronor kungörandeavgifter och 21 miljoner kronor tillsyns- och efterbevakningsavgifter. Ökningen jämfört med 2003 beror på att till- syns- och efterbevakningsavgifter från och med 2004 redovisas mot inkomsttitel i stället för mot anslaget.

Avgiftsinkomster som disponeras, härrör i huvudsak från uthyrning av lokaler och personal, försäljning av kopior och rättsfallspublicering. Under 2004 beräknas dessa inkomster uppgå till 18 miljoner kronor.

Regeringens överväganden

För att domstolarna skall kunna möta den ökande måltillströmningen och för att reformar- betet skall kunna fortgå tillförs domstolsväsen- det 110 000 000 kronor 2005, 200 000 000 kro- nor 2006 och 325 000 000 kronor 2007.

För finansiering av proposition 2002/03:74 Hemliga tvångsmedel – offentliga ombud förs 2 000 000 kronor till anslaget 4:5 Domstolsvä- sendet m.m., varav 1 000 000 kronor från anslaget 4:1 Polisorganisationen och 1 000 000 kronor från anslaget 4:3 Åklagarorganisationen. Från an-

slaget	4:5	Domstolsväsendet	m.m.	förs även
1 000 000		kronor till anslaget	4:12	Rättshjälps-
kostnader m.m.
För	finansiering av proposition			2002/03:27

Vissa överklaganden enligt plan- och bygglagen överförs engångsvis 500 000 kronor till anslaget 4:5 Domstolsväsendet från anslaget 90:5 Rege- ringskansliet m.m., utgiftsområde 1.

För domstolsväsendets arkivkostnader över- förs 7 896 000 kronor till utgiftsområde 17, an- slaget 28:21 Riksarkivet och landsarkiven.

136

En återföring av 205 000 kronor sker även från anslaget 4:9 Gentekniknämnden för en- gångsvisa medel 2004.

Som kompensation för beräknade utgiftsök- ningar för löner, lokaler m.m. räknas anslaget upp med 62 104 000 kronor.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 4 046 980 000 kronor anvisas under anslaget 4:5 Domstolsväsendet m.m. för 2005. För 2006 och 2007 beräknas anslaget till 4 173 287 000 kronor respektive 4 368 481 000 kronor.

Tabell 4.21 Härledning av anslagsnivån 2005–2007, för 4:5 Domstolsväsendet m.m.

Tusental kronor

	2005	2006	2007
Anvisat 2004 1	3 881 567	3 881 567	3 881 567
Förändring till följd av:
Pris- och löneomräkning 2	62 104	97 992	164 927

Beslut	110 000	201 001	329 382

Överföring till/från andra
anslag	-6 691	-7 273	-7 395

Övrigt	-	-	-

Förslag/beräknat anslag	4 046 980	4 173 287	4 368 481

1Statsbudget enligt riksdagens beslut i december 2003 (bet. 2003/04:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på tilläggsbudget under innevarande år.

2Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel i 2004 års statsbudget. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning.

Domstolarnas yttre organisation

Målsättningen för arbetet med att förändra tingsrättsorganisationen är att – med bibehållen tillgänglighet – skapa möjligheter för en stärkt beredningsorganisation, säkerställa möjlighe- terna att rekrytera personal, skapa förutsätt- ningar för återkommande kompetensutveckling, öka möjligheterna till specialisering och förbättra den geografiska samordningen med rättsväsen- dets övriga myndigheter. Riksdagen har ställt sig bakom denna målsättning (skr. 1999/2000:106, bet. 1999/2000:JuU22, rskr. 1999/2000:255).

Sedan 1999 har ett flertal tingsrätter berörts av organisationsförändringar. Genomförda föränd- ringar har utvärderats med gott resultat. En närmare beskrivning av utvärderingen och regeringens slutsatser med anledning av denna redovisas i skrivelsen Fortsatt reformering av tingsrättsorganisationen som överlämnades till riksdagen i maj 2003 (skr. 2002/03:126). I skri- velsen Reformeringen av tingsrättsorganisatio-

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

nen fortsätter (skr. 2003/04:153) som överläm- nades till riksdagen i juni 2004 redovisas rege- ringens bedömning vad gäller förändringar av tingsrättsorganisationen i Örebro, Gävleborgs och Hallands län samt delar av Västra Götalands län. Efter att skrivelsen lämnades till riksdagen har Domstolsverket lämnat förslag om den framtida tingsrättsorganisationen i Jönköpings, Kronobergs och Uppsala län. Sedan tidigare har Domstolsverket lämnat förslag till ny tingsrätts- organisation i Skåne län.

Vidare har Domstolsverket föreslagit att Lin- köpings tingsrätt skall ha kansliort endast i Lin- köping och att Västmanlands tingsrätt skall ha kansliort endast i Västerås. Frågan om Linkö- pings och Västmanlands tingsrätters kansliorter, liksom den del av Domstolsverkets förslag till ny tingsrättsorganisation i Skåne län som rör Lunds tingsrätts kansliort i Landskrona, bereds vidare inom Regeringskansliet.

Tingsrätterna i Jönköpings län

Regeringens bedömning: Jönköpings och Vär- namo tingsrätter bör läggas samman till en tings- rätt med kansliort i Jönköping. Eksjö tingsrätt bör inte omfattas av förändringarna. Målsätt- ningen är att genomföra sammanläggningen senast den 1 september 2005.

Skälen för regeringens bedömning: I Jönkö- pings län finns tre tingsrätter: Eksjö tingsrätt, Jönköpings tingsrätt och Värnamo tingsrätt. Jönköpings tingsrätt är störst med fem ordinarie domare och två icke ordinarie domare. Eksjö tingsrätt, som även är inskrivningsmyndighet, har fyra ordinarie domare och två icke ordinarie domare. Värnamo tingsrätt har tre ordinarie do- mare.

Domstolsverket har presenterat en utredning om den framtida tingsrättsorganisationen i Jön- köpings och Kronobergs län. Enligt utredningen bör, när det gäller Jönköpings län, tingsrätterna i Eksjö, Jönköping och Värnamo läggas samman till en tingsrätt med kansliort i Jönköping. I ut- redningen övervägs även vissa länsöverskridande lösningar för tingsrätterna i Eksjö och Värnamo.

Domstolsverket har remissbehandlat utred- ningen. Utfallet av remissbehandlingen är blan- dat. Jönköpings tingsrätt, rättsväsendets övriga myndigheter, ST inom domstolsväsendet och

137

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Sveriges Domareförbund är positiva till utred- ningens förslag för länet. Därutöver är flera re- missinstanser positiva till att Värnamo tingsrätt läggs samman med annan tingsrätt. Några re- missinstanser menar att Värnamo tingsrätt bör läggas samman med Jönköpings tingsrätt, andra att Värnamo och Ljungby tingsrätter bör läggas samman. Ett ytterligare alternativ som förs fram är att tingsrättens domsaga skall delas upp mel- lan Jönköpings och Eksjö tingsrätter. Göta hov- rätt, Jusek och berörda kommuner anser att Ek- sjö tingsrätt bör vara kvar. Eksjö tingsrätt, Läns- styrelsen i Jönköpings län och ett antal kommu- ner förordar att Eksjö tingsrätts domsaga skall utökas med kommuner från Kalmar och Öster- götlands län. Övriga remissinstanser är i huvud- sak negativa till detta.

Domstolsverket anför i sitt förslag till reger- ingen att Eksjö, Jönköpings och Värnamo tings- rätter bör läggas samman till en tingsrätt med kansliort i Jönköping. En sammanläggning av Värnamo och Ljungby tingsrätter, som förordas av några remissinstanser, bedöms av Domstols- verket inte ge en domstol som är tillräckligt stor för att uppfylla de mål som regeringen har angett för reformeringen av tingsrättorganisationen. Vidare skulle en sammanläggning av tingsrät- terna i Värnamo och Ljungby medföra större nackdelar för den ort där den nya domstolen inte placeras än vid sammanläggningar inom respek- tive län. Dessutom talar, enligt Domstolsverket, den geografiska samordningen med rättsväsen- dets övriga myndigheter för att Värnamo tings- rätt bör läggas samman med Jönköpings tings- rätt. Sammantaget medför detta att Domstols- verket föreslår att Värnamo tingsrätt läggs sam- man med Jönköpings tingsrätt. När det gäller Eksjö tingsrätt anser Domstolsverket att det inte finns förutsättningar för denna att kvarstå i nu- varande form. Domstolsverket menar att en lös- ning där Eksjö tingsrätts domsaga utökas att omfatta även kommuner i andra län skulle få ne- gativa effekter för samordningen med rättsvä- sendet i övrigt och föreslår bl.a. av dessa skäl att Eksjö tingsrätt läggs samman med Jönköpings tingsrätt.

Regeringen anser att verksamheten bäst främjas om Jönköpings och Värnamo tingsrätter läggs samman till en tingsrätt med kansliort i Jönköping. Med hänsyn till att det vid Eksjö tingsrätt även finns en inskrivningsmyndighet och att frågan om en överflyttning av huvud- mannaskapet för inskrivningsmyndigheterna

från domstolarna till Lantmäteriverket för närva- rande är under beredning inom Regeringskans- liet bör tingsrätten inte omfattas av förändring- arna.

Målsättningen är att genomföra sammanlägg- ningen senast den 1 september 2005. Regeringen avser att så snart det är möjligt efter riksdagsbe- handlingen av denna proposition utse lagman i den nya tingsrätten.

Tingsrätterna i Kronobergs län

Regeringens bedömning: Ljungby och Växjö tingsrätter bör läggas samman till en tingsrätt med kansliort i Växjö. Målsättningen är att genomföra sammanläggningen senast den 1 juni 2005.

Skälen för regeringens bedömning: I Krono- bergs län finns två tingsrätter: Ljungby tingsrätt med två ordinarie domare och Växjö tingsrätt med nio ordinarie domare, ett fastighetsråd, fem miljöråd och två icke ordinarie domare.

Som framgår ovan har Domstolsverket pre- senterat en utredning om den framtida tings- rättsorganisationen i Jönköpings och Krono- bergs län. Enligt utredningen bör, när det gäller Kronobergs län, tingsrätterna i Ljungby och Växjö läggas samman till en tingsrätt med kans- liort i Växjö.

Domstolsverket har remissbehandlat utred- ningen. Göta hovrätt, Växjö tingsrätt, Länsrätten i Kronobergs län, rättsväsendets övriga myndig- heter samt Jusek, ST inom domstolsväsendet och Sveriges Domareförbund tillstyrker eller lämnar utredningens förslag, i den del det avser Kronobergs län, utan erinran. Ljungby tingsrätt, samtliga kommuner som yttrat sig och Länssty- relsen i Kronobergs län avstyrker utredningens förslag.

Domstolsverket anför i sitt förslag till rege- ringen att Ljungby tingsrätt är alltför liten för att kunna kvarstå som en självständig domstol. En- ligt vad som ovan redovisats när det gäller tings- rätterna i Jönköpings län anser Domstolsverket att Ljungby tingsrätt inte bör läggas samman med Värnamo tingsrätt. I stället föreslås att tingsrätterna i Ljungby och Växjö läggs samman till en tingsrätt med kansliort i Växjö.

Regeringen anser att verksamheten bäst främjas om Ljungby och Växjö tingsrätter läggs

138

samman till en tingsrätt med kansliort i Växjö. Målsättningen är att genomföra sammanlägg- ningen senast den 1 juni 2005. Regeringen avser att så snart det är möjligt efter riksdagsbehand- lingen av denna proposition utse lagman i den nya tingsrätten.

Tingsrätterna i Skåne län

Regeringens bedömning: Trelleborgs och Ystads tingsrätter bör läggas samman till en tingsrätt med kansliort i Ystad. Lomma kommun bör fö- ras till Lunds tingsrätt och Vellinge kommun bör föras till Malmö tingsrätt. Ingen förändring bör ske när det gäller Hässleholms och Kristianstads tingsrätter och inte heller när det gäller Hörby och Perstorps kommuner. Målsättningen är att genomföra organisationsförändringarna senast den 1 januari 2006.

Skälen för regeringens bedömning: I Skåne län finns sju tingsrätter. Malmö tingsrätt är störst med tjugosju ordinarie domare och fem icke or- dinarie domare. Helsingborgs tingsrätt har femton ordinarie domare och tre icke ordinarie domare. Lunds tingsrätt har nio ordinarie do- mare och fem icke ordinarie domare. Hässle- holms tingsrätt, som även är inskrivningsmyn- dighet, har tre ordinarie domare. Kristianstads tingsrätt har motsvarande fem ordinarie domare. Ystads tingsrätt har fyra ordinarie domare och tre icke ordinarie domare. Trelleborgs tingsrätt har tre ordinarie domare och två icke ordinarie domare.

Domstolsverket har utrett en förändrad tings- rättsorganisation i Skåne län. I utredningen pre- senteras ett alternativ med fyra tingsrätter i länet och ett annat alternativ med fem tingsrätter i lä- net. I båda alternativen läggs tingsrätterna i Hässleholm och Kristianstad samman till en tingsrätt med kansliort i Kristianstad. Vidare förs Vellinge kommun från Trelleborgs tingsrätt till Malmö tingsrätt samtidigt som Lomma kom- mun förs från Malmö tingsrätt till Lunds tings- rätt. I alternativet med fyra tingsrätter i länet läggs Trelleborgs och Ystads tingsrätter samman med andra tingsrätter. I alternativet med fem tingsrätter i länet läggs Trelleborgs och Ystads tingsrätter samman till en tingsrätt med kansliort i Ystad. I sistnämnda alternativ förs vidare Hörby kommun från Lunds tingsrätt till Kristi-

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

anstads tingsrätt och Perstorps kommun från Helsingborgs tingsrätt till Kristianstads tings- rätt. I alternativet med fyra tingsrätter i länet bör, enligt utredningen, dessutom Landskrona och Svalövs kommuner föras från Lunds tings- rätt till Helsingborgs tingsrätt.

Domstolsverket har remissbehandlat utred- ningen. Flertalet remissinstanser förordar alter- nativet med fem tingsrätter i länet och stöder förslaget att lägga samman Trelleborgs och Ystads tingsrätter till en tingsrätt med kansliort i Ystad. Trelleborgs tingsrätt och de kommuner som ingår i tingsrättens domsaga avstyrker dock förslaget. Flera remissinstanser, bl.a. Riksåklaga- ren, Åklagarmyndigheten i Malmö, Rikspolissty- relsen, Polismyndigheten i Skåne och Sveriges Domareförbund, förordar alternativet med fem tingsrätter men anser att Landskrona och Sva- lövs kommuner under alla förhållanden bör föras till Helsingborgs tingsrätt. Hässleholms tingsrätt och berörda kommuner motsätter sig att tings- rätten läggs samman med Kristianstads tingsrätt och förordar i stället att verksamheten i Hässle- holm utvidgas. Hörby kommun motsätter sig att kommunen förs till Kristianstads tingsrätt.

Domstolsverket gör i sitt förslag till reger- ingen bedömningen att verksamheten bäst främjas om tingsrätterna i Skåne län organiseras enligt utredningens alternativ med fem tingsrät- ter i länet, det s.k. Ystadsalternativet. Domstols- verket gör vidare bedömningen att samord- ningen med rättsväsendets övriga myndigheter starkt talar för att kansliet vid en sammanlägg- ning av Hässleholms och Kristianstads tingsrät- ter placeras i Kristianstad. Trots att de allmänna kommunikationernas struktur talar för Hässle- holm skulle en placering av kansliet där medföra längre och besvärligare resor till domstolen för betydligt fler personer än om kansliet placeras i Kristianstad.

Regeringen delar Domstolsverkets och flerta- let remissinstansers bedömning att verksam- heten bäst främjas om Trelleborgs och Ystads tingsrätter läggs samman till en tingsrätt med kansliort i Ystad. Som tidigare nämnts är frågan om huvudmannaskapet för inskrivningsmyndig- heterna skall överflyttas från domstolarna till Lantmäteriverket f.n. föremål för beredning inom Regeringskansliet. På grund härav gör re- geringen bedömningen att Hässleholms tingsrätt inte bör omfattas av förändringarna. Därmed bör inte heller någon ändring ske när det gäller Hörby och Perstorps kommuner. Som framgår

139

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

ovan bereds inom Regeringskansliet frågan om Lunds tingsrätts kansliort i Landskrona skall vara kvar. Någon förändring bör därför inte ske när det gäller Landskrona och Svalövs kommu- ner.

Målsättningen är att genomföra organisations- förändringarna senast den 1 januari 2006. Reger- ingen avser att så snart det är möjligt efter riks- dagsbehandlingen av denna proposition utse lagman i den nya tingsrätten.

Tingsrätterna i Uppsala län

Regeringens bedömning: Enköpings, Tierps och Uppsala tingsrätter bör läggas samman till en tingsrätt med kansliort i Uppsala. Målsättningen är att genomföra sammanläggningen senast den 1 december 2005.

Skälen för regeringens bedömning: I Uppsala län finns tre tingsrätter: Enköpings tingsrätt, Ti- erps tingsrätt och Uppsala tingsrätt. Uppsala tingsrätt är störst med åtta ordinarie domare samt två icke ordinarie domare. Enköpings och Tierps tingsrätt har tre ordinarie domare vardera. En av de ordinarie domarna vid Tierps tingsrätt tjänstgör f.n. på halvtid vid Uppsala tingsrätt.

Domstolsverket har utrett tingsrättsorganisa- tionen i Uppsala län. I utredningen föreslås att länets tre tingsrätter läggs samman till en tings- rätt med kansliort i Uppsala. Utredningen be- handlar även vissa alternativa, länsöverskridande lösningar.

Utredningen har remissbehandlats av Dom- stolsverket. Flertalet remissinstanser, bl.a. Svea hovrätt, tingsrätten och länsrätten i Uppsala, Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren och Kriminal- vårdsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag. Negativa till förslaget är bl.a. Enköpings och Ti- erps tingsrätter samt flera berörda kommuner.

Domstolsverket gör i sitt förslag till reger- ingen bedömningen att en sammanläggning av tingsrätterna i Enköping, Tierp och Uppsala till en tingsrätt med kansliort i Uppsala skulle medföra en i allt väsentligt godtagbar tillgänglig- het samtidigt som den bästa samordningen med rättsväsendets övriga myndigheter uppnås. Lös- ningen är enligt Domstolsverket den som bäst uppfyller de av regeringen uppsatta målen för reformeringen av tingsrättsorganisationen. Domstolsverket anser att en länsöverskridande lösning inte annat än i begränsad omfattning

skulle medföra några egentliga fördelar för till- gängligheten samtidigt som samordningen med rättsväsendets övriga myndigheter skulle försvå- ras.

Regeringen gör, liksom Domstolsverket, be- dömningen att verksamheten bäst främjas om tingsrätterna i Enköping, Tierp och Uppsala läggs samman till en tingsrätt med kansliort i Uppsala. Målsättningen är att genomföra sam- manläggningen senast den 1 december 2005. Re- geringen avser att så snart det är möjligt efter riksdagsbehandlingen av denna proposition utse lagman i den nya tingsrätten.

Organisationen för de mindre hyres- och arrende- nämnderna

Regeringens bedömning: De mindre nämn- derna bör samordnas administrativt med tings- rätten på respektive kansliort. Antalet hyres- nämnder respektive arrendenämnder bör mins- kas från tolv till åtta genom att verksamheten vid nämnderna i Växjö, Örebro, Gävle och Luleå förs till övriga nämnder. Målsättningen är att förändringarna skall vara genomförda senast den 1 januari 2006.

Skälen för regeringens bedömning: Det finns tolv hyresnämnder och lika många arrende- nämnder. Hyresnämnderna är belägna i Stock- holm, Göteborg, Malmö, Växjö, Jönköping, Linköping, Örebro, Västerås, Gävle, Sundsvall, Umeå och Luleå. Arrendenämndernas kansli- göromål utförs av hyresnämnden på orten. All personal är anställd i hyresnämnden. De nio mindre hyresnämnderna har endast ett anställt hyresråd. Nämnderna är förvaltningsmyndighe- ter.

I hyresnämnd och arrendenämnd medverkar s.k. intresseledamöter med särskild erfarenhet av hyres-, arrende- eller bostadsrättsfrågor. Ett en- kelt och smidigt förfarande tillämpas. Nämn- derna ägnar sig i stor omfattning åt medling samt bedriver en omfattande upplysningsverksamhet. De fungerar också som skiljenämnder.

I skrivelsen Reformeringen av domstolsvä- sendet – En handlingsplan (skr. 1999/2000:106) anförde regeringen att arbetet med att reformera nämndernas organisation bör inriktas på en ad- ministrativ samordning med tingsrätten på de orter där hyresnämnderna verkar. Som skäl an-

140

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

fördes att genom en sådan lösning kan särdragen i nämndernas verksamhet bibehållas samtidigt som deras judiciella och administrativa bärkraft förbättras. I uppföljningen till handlingsplanen (skr. 2000/01:112) konstaterade regeringen att de fördelar för verksamheten som kan vinnas genom en administrativ samordning inte är lika påtagliga för de större nämnderna, vilka får anses ha såväl administrativ som judiciell bärkraft. Re- geringen förklarade mot den bakgrunden att den inte avsåg att verka för en sådan lösning i Stock- holm, Göteborg och Malmö. Riksdagen har ställt sig bakom de bedömningar regeringen gjort i de angivna skrivelserna.

Regeringen gav den 28 juni 2001 Domstols- verket i uppdrag att lämna förslag på en admi- nistrativ och organisatorisk samordning mellan de mindre hyresnämnderna och tingsrätten på respektive ort. Även frågan om nämndernas an- tal och placering omfattades av uppdraget. I uppdraget förutsattes att nämndernas konfliktlö- sande verksamhet skall bibehålls intakt.

Uppdraget redovisades den 4 juli 2002 genom Domstolsverkets rapport Organisationen för vissa hyres- och arrendenämnder (dnr Ju2002/5022/DOM). I rapporten föreslås att de mindre nämnderna ombildas till särskilda dom- stolar inom tingsrätten på respektive ort och att nämnderna i Stockholm, Göteborg och Malmö ombildas till fristående specialdomstolar. Vidare föreslås att verksamhetsområdena förändras enligt följande.

-Verksamheten i Uppsala län förs från Hyresnämnden och arrendenämnden i Stockholm till Hyresnämnden och arren- denämnden i Västerås.

-Verksamheten vid Hyresnämnden och ar- rendenämnden i Luleå förs i sin helhet till Hyresnämnden och arrendenämnden i

Umeå.

Förslaget innebär att verksamheten vid nämn- derna i Växjö, Örebro, Gävle och Luleå förs till övriga nämnder.

Enligt förslaget skall möjligheten för domstol att hänskjuta tvist till nämnd för medling och funktionen som skiljenämnd avskaffas till följd av att verksamheten förs in i domstol. Vidare fö- reslås att upplysningsverksamheten begränsas och att processordningen blir föremål för en generell översyn.

Förslagen har remissbehandlats. Remissytt- randena finns tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr Ju2002/5022/DOM).

Som regeringen tidigare har konstaterat finns det anledning att stärka den administrativa och judiciella bärkraften hos de mindre nämnderna.

Domstolsverkets förslag att ombilda nämn- derna till domstolar har bemötts positivt av fler- talet remissinstanser, även om många anser att lösningen med såväl fristående specialdomstolar som särskilda domstolar inom vissa tingsrätter inte är tillfredsställande. När det gäller i vad mån nämndernas nuvarande enkla förfarande och sär- skilda funktioner kan och bör bibehållas vid en reform går åsikterna mer isär. Ett stort antal re- missinstanser, däribland Hyresgästföreningen och Riksbyggen, understryker det angelägna i att nuvarande förfaranderegler samt nuvarande medlings- och upplysningsverksamhet bibehålls fullt ut vid en reform. Andra remissinstanser, däribland Justitieombudsmannen, anser å andra sidan att nämndernas nuvarande verksamhet inte

-Verksamheten vid Hyresnämnden och ar- kan bibehållas ens i den omfattning som föreslås rendenämnden i Växjö förs till Hyres- om verksamheten skall föras in i domstol. Några

nämnden och arrendenämnden i Jönköping (Kronobergs län och Kalmar län) samt Hy- resnämnden och arrendenämnden i Malmö (Blekinge län).

-Verksamheten vid Hyresnämnden och ar- rendenämnden i Örebro förs till Hyres- nämnden och arrendenämnden i Linköping (Örebro län) samt Hyresnämnden och ar- rendenämnden i Göteborg (Värmlands län).

remissinstanser, bl.a. Fastighetsägarna Sverige och Hyresnämnden och arrendenämnden i Sundsvall, förordar en administrativ samverkan mellan de mindre nämnderna och tingsrätten på respektive kansliort.

Enligt regeringens mening är det angeläget att det enkla förfarandet och de särskilda inslagen i nämndernas verksamhet, såsom medlingsverk- samheten och upplysningsverksamheten, så långt möjligt bibehålls. Regeringen anser i likhet

-Verksamheten vid Hyresnämnden och ar- med flera remissinstanser att det för närvarande rendenämnden i Gävle förs till Hyres- inte är lämpligt att i någon större omfattning

nämnden och arrendenämnden i Sundsvall (Gävleborgs län) samt Hyresnämnden och arrendenämnden i Västerås (Dalarnas län).

föra in dessa i domstol. I stället bör, i enlighet med vad riksdagen tidigare ställt sig bakom, de mindre nämnderna knytas till tingsrätten på

141

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

respektive kansliort genom en administrativ samordning. Detta innebär att tingsrätten, hy- resnämnden och arrendenämnden kvarstår som självständiga myndigheter men sambrukar funk- tionerna för administration. Genom att nämn- derna sålunda behåller sin ställning som förvalt- ningsmyndigheter kan det enkla förfarandet och de särskilda inslagen i verksamheten bibehållas samtidigt som den administrativa bärkraften stärks.

Den administrativa samordningen innebär att lagmannen i tingsrätten på kansliorten blir chef även för hyresnämnden. Eftersom avsikten är att samtliga mindre nämnder skall knytas administ- rativt till tingsrätten på kansliorten bör det av nämndernas instruktion framgå att det beträf- fande andra nämnder än de i Stockholm, Göte- borg och Malmö är lagmannen i tingsrätten på kansliorten som är chef för hyresnämnden. Vi- dare bör tingsrätten och hyresnämnden ha ge- mensam budget (jfr. prop. 2002/03:4 Administ- rativ samverkan mellan tingsrätt och länsrätt).

Genom samordningen möjliggörs bl.a. en ge- mensam personal- och ekonomiadministration. Vidare ökar möjligheterna för gemensamt nytt- jande av kansli- och förhandlingslokaler, gemen- sam posthantering, IT-funktion och upphand- ling av tjänster, m.m. Även om samordningen framförallt är inriktad på administrativa frågor bör – i syfte att möjliggöra att personalresur- serna används på ett flexibelt och effektivt sätt och för att skapa samhörighet över myndighets- gränserna – även förutsättningar skapas för ett arbetsutbyte mellan myndigheterna. Beträffande hyresråden innebär nuvarande reglering en skyl- dighet att tjänstgöra i den hovrätt inom vars domkrets nämndens kansliort är belägen eller vid någon tingsrätt under hovrätten. Vid en admi- nistrativ samordning bör tjänstgöringsskyldig- heten knytas enbart till tingsrätten på kanslior- ten. Ordinarie domare är enligt lagen (1994:261) om fullmaktsanställning endast tjänstgörings- skyldiga i domstol. Någon eller några intresse- rade domare i tingsrätten bör dock kunna få fasta förordnanden som ordförande i hyres- nämnden och arrendenämnden. Även beträf- fande övrig personal bör möjligheter till arbets- utbyte skapas. Vidare bör notarier vid tingsrätten kunna tjänstgöra i hyres- och arrendenämnd som ett led i notarieutbildningen.

För att öka den judiciella bärkraften inom re- spektive nämnd bör de mindre nämnderna sam- manläggas till större enheter så att underlag för

mer än ett hyresråd skapas. Domstolsverkets förslag innebär att nämnderna i Växjö, Örebro, Gävle och Luleå läggs samman med övriga nämnder. Genom förslaget skapas underlag för mer än ett hyresråd vid samtliga nämnder utom Hyresnämnden och arrendenämnden i Umeå. Vidare skapas överensstämmelse mellan nämn- dernas verksamhetsområden och hovrätternas domsområden. Dåvarande Riksrevisionsverket har i sitt remissyttrande förordat att även Hy- resnämnden och arrendenämnden i Linköping sammanläggs med övriga nämnder genom att verksamheten i Örebro län förs till Hyresnämn- den och arrendenämnden i Västerås och verk- samheten i Östergötlands län förs till Hyres- nämnden och arrendenämnden i Jönköping. Till skillnad från Domstolsverkets förslag innebär inte Riksrevisionsverkets alternativa lösning att en överensstämmelse mellan hovrätternas och nämndernas jurisdiktionsområden uppnås. Bl.a. mot bakgrund därav är Domstolsverkets förslag att föredra.

Minskningen av antalet nämnder ger – i före- ning med införandet av en ordning där intresse- rade domare i den samverkande tingsrätten får fasta förordnanden som ordförande i hyres- nämnden och arrendenämnden – förutsättningar att avveckla systemet med ersättare för ordfö- randen i hyres- och arrendenämnd.

Regeringen återkommer under hösten med förslag till nödvändiga lagändringar.

Regeringen har som målsättning att föränd- ringarna skall vara genomförda senast den 1 januari 2006.

Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1999:613) om försöksverksamhet med videokon- ferens i rättegång

Regeringens förslag: Försöksverksamheten med videokonferens i allmän domstol skall förlängas till och med den 31 december 2006.

Ärendet och dess beredning

Förslaget till förlängningen har under hand be- retts med Domstolsverket.

Skälen för regeringens förslag: För närva- rande pågår en försöksverksamhet med video- konferens i de allmänna domstolarna. Denna

142

skall pågå till och med den 31 december 2004. Försöksverksamheten har utfallit positivt och som framgår av avsnitt 4.4.4 har regeringen för avsikt att under hösten 2004 lämna en proposi- tion till riksdagen som behandlar förslag om att permanenta verksamheten. Det är viktigt att försöksverksamheten får fortsätta under den vidare beredningen av frågan. Försöksverksam- heten bör därför förlängas.

Lagstiftningsärendet faller inom lagrådets granskningsområde. På grund av frågans be- skaffenhet har något yttrandet från Lagrådet inte inhämtats. Ett lagförslag i ärendet finns i avsnitt 2.1.

Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (2001:25) om försöksverksamhet med videokon- ferens i allmän förvaltningsdomstol

Regeringens förslag: Försöksverksamheten med videokonferens i allmän förvaltningsdomstol skall förlängas till och med den 31 december 2006.

Ärendet och dess beredning

Förslaget till förlängningen har under hand be- retts med Domstolsverket.

Skälen för regeringens förslag: För närva- rande pågår en försöksverksamhet med video- konferens i allmän förvaltningsdomstol. Denna skall pågå till och med den 31 december 2004. Som framgår av avsnitt 4.4.4 har emellertid tek- niken inte kommit till användning i den omfatt- ning som varit tänkt. Det kommer därför att ta längre tid att bedöma om verksamheten bör permanentas. Försöksverksamheten bör därför förlängas.

Lagstiftningsärendet faller inom Lagrådets granskningsområde. På grund av frågans be- skaffenhet har något yttrande från Lagrådet inte inhämtats. Ett lagförslag i ärendet finns i avsnitt 2.2.

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

4:6 Kriminalvården

Tabell 4.22 Anslagsutveckling

Tusental kronor

				Anslags-
2003	Utfall	4 938 998		sparande	-388 566
2004	Anslag		1	Utgifts-
2004	Anslag	5 041 044	1	prognos	4 795 000
2005	Förslag	4 990 693

2006	Beräknat	5 290 490	2

2007	Beräknat	5 730 745	3

1Inklusive tilläggsbudget i samband med 2004 års ekonomiska vårproposition (bet. 2003/04:FiU21) och förslag på tilläggsbudget i samband med budgetpropo- sitionen för 2005.

2Motsvarar 5 238 223 tkr i 2005 års prisnivå.

3Motsvarar 5 578 953 tkr i 2005 års prisnivå.

Anslaget finansierar verksamheten vid Kriminal- vårdsstyrelsen och de lokala kriminalvårdsmyn- digheterna samt Transporttjänstens verksamhet till den del denna inte avser utlandstransporter inom Migrationsverkets ansvarsområde. Ansla- get finansierar även Kriminalvårdsnämndens verksamhet och ersättning åt ledamöter m.fl. i övervakningsnämnderna.

Under 2003 förbrukade kriminalvården 166 miljoner kronor mer än vad som anslagits för verksamheten vilket har lett till att utnyttjandet av anslagskrediten har ökat. Vid budgetårets slut hade anslagskrediten utnyttjats med 389 miljo- ner kronor.

Enligt myndighetens prognos för innevarande år ser det ekonomiska läget trots tillskotten fortsatt bekymmersamt ut och myndigheten kommer att behöva utnyttja anslagskrediten.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Kriminalvården disponerar inkomster från ar- betsdriften inom kriminalvården. För arbets- driften gäller inte kravet på full kostnadstäck- ning. Det ekonomiska målet är att intäkterna skall motsvara minst 50 % av kostnaderna för arbetsdriften.

Av 5 § lagen (1994:451) om försöksverksam- het med intensivövervakning med elektronisk kontroll framgår att dömda som deltar i försöks- verksamheten skall betala en avgift. Avgiften uppgår till 50 kronor per dag, dock högst 3 000 kronor. Avgiften skall betalas i förskott till Kri- minalvårdsstyrelsen för att därefter kvartalsvis tillföras brottsofferfonden.

143

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Tabell 4.23 Avgiftsbelagd verksamhet

Tusental kronor

	Intäkter som inte får	Intäkter som får
	disponeras/	disponeras/
	Intensivövervakning	Arbetsdrift
Utfall 2003	2 000	129 000

Prognos 2004	2 000	125 000

Budget 2005	2 500	125 000

Regeringens överväganden

Sverige har det senaste decenniet haft en av Eu- ropas snabbast växande fångpopulationer vilket har medfört att beläggningen inom anstalter och häkten har ökat. Det råder i dag brist på såväl an- stalts- som häktesplatser. Enligt Kriminalvårds- styrelsen beror det ökade platsbehovet bl.a. på att fler intagna har långa strafftider och på för- ändringarna i riktning mot senarelagd villkorlig frigivning. Kriminalvården har på tilläggsbudget i samband med 2004 års ekonomiska vårproposi- tion fått ett tillskott på 200 miljoner kronor. Tillskottet skall användas till att lösa den akuta bristen på anstalts- och häktesplatser. Vidare har regeringen på tilläggsbudget i samband med denna proposition föreslagit att anslaget skall ökas med ytterligare 80 miljoner kronor. För att kunna åtgärda platsbristen planerar kriminalvår- den att bygga 1 100 häktes- och anstaltsplatser under perioden 2005–2008. Regeringen har till- fört verksamheten betydande tillskott med an- ledning av den besvärliga platssituationen de senaste åren. Ytterligare tillskott är dock nöd- vändiga. Vidare måste åtgärder vidtas för att för- bättra säkerheten inom kriminalvården. Krimi- nalvården tillförs därför 430 000 000 kronor 2005, 680 000 000 kronor 2006 och 1 030 000 000 kronor 2007 för dessa ändamål. Tillskotten skall även användas till en fortsätt- ning på den särskilda narkotikasatsningen inom kriminalvården. För narkotikasatsningar avsätts 30 000 000 kronor 2005, 40 000 000 kronor 2006 och 50 000 000 kronor 2007.

Under hösten 2003 inledde kriminalvården ett omfattande effektiviseringsarbete. Ambitionen är att uppnå en budget i balans till 2007. Effekti- viseringsåtgärderna handlar framför allt om strukturella förändringar i personalstrukturen (arbetstider och arbetsuppgifter), i organisatio- nen (enmyndighetsverk) och i platsutnyttjandet (större enheter, flexibel användning av platser). Regeringen vill framhålla vikten av att effektivi-

seringsarbetet, trots de tillskott som nu föreslås, fortsätter och intensifieras.

I propositionen 2003/04:35 Människosmugg- ling och tidsbegränsat uppehållstillstånd för mål- sägande och vittnen m.m. föreslås bl.a. att straff- bestämmelserna i utlänningslagen skärps vad av- ser människosmuggling. Detta beräknas medföra ökade utgifter för kriminalvården. Anslaget tillförs därför 5 000 000 kronor från och med 2005. Finansiering sker genom att ett antal an- slag inom utgiftsområdena 4 och 8 minskas.

För att delfinansiera arkivhållningen hos Riks- arkivet överförs 6 000 kronor till sjuttonde ut- giftsområdets anslag 28:21 Riksarkivet och lands- arkiven från och med 2005.

I anslagsberäkningen har myndigheten även kompenserats för beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler m.m. Beloppet uppgår till 55 555 000 kronor.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 4 990 693 000 kronor anvisas under anslaget 4:6 Kriminalvården för 2005. För 2006 och 2007 beräknas anslaget till 5 290 490 000 kronor respektive 5 730 745 000 kronor.

Tabell 4.24 Härledning av anslagsnivån 2005–2007, för 4:6 Kriminalvården

Tusental kronor

	2005	2006	2007
Anvisat 2004 1	4 761 044	4 761 044	4 761 044
Förändring till följd av:
Pris- och löneomräkning 2	55 555	103 615	186 605

Beslut	169 100	420 787	777 966

Överföring till/från andra
anslag	4 994	5 044	5 130

Övrigt	-	-	-

Förslag/beräknat anslag	4 990 693	5 290 490	5 730 745

1Statsbudget enligt riksdagens beslut i december 2003 (bet. 2003/04:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på tilläggsbudget under innevarande år.

2Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel i 2004 års statsbudget. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning.

144

4:7 Brottsförebyggande rådet

Tabell 4.25 Anslagsutveckling

Tusental kronor

				Anslags-
2003	Utfall	53 438		sparande	7 142
2004	Anslag	58 951	1	Utgifts-
2004	Anslag	58 951	1	prognos	65 007
2005	Förslag	59 550

2006	Beräknat	60 387	2

2007	Beräknat	61 584	3

2Motsvarar 59 550 tkr i 2005 års prisnivå.

3Motsvarar 59 550 tkr i 2005 års prisnivå.

Anslaget finansierar Brottsförebyggande rådets (BRÅ) förvaltningsutgifter samt utgifter för medlingsverksamhet.

Under 2003 förbrukade BRÅ 6,5 miljoner kronor mindre än vad som anslagits för verksam- heten. Vid budgetårets slut uppgick anslagsspa- randet till 7,1 miljoner kronor. Merparten av an- slagssparandet avser anslagsmedel avsatta för medlingsverksamhet.

Regeringens överväganden

Regeringens prioriteringar när det gäller det brottsförebyggande arbetet ligger fast. Anslaget har beräknats så att BRÅ skall kunna fortsätta bedriva verksamheten med nuvarande omfatt- ning.

BRÅ har sedan 2003 haft regeringens uppdrag att fördela finansieringsbidrag till medlingsverk- samhet samt svara för frågor om utbildning, metodutveckling och kvalitetssäkring inom om- rådet. Myndigheten tillfördes 18 000 000 kronor 2003 och 12 000 000 kronor 2004 för denna verksamhet. I anslagsberäkningen ingår 12 000 000 för fortsatt medlingsverksamhet un- der 2005.

Vidare har myndigheten i anslagsberäkningen kompenserats för beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler m.m. Beloppet uppgår till 599 000 kronor.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 59 550 000 kronor anvisas under an- slaget 4:7 Brottsförebyggande rådet för 2005. För 2006 och 2007 beräknas anslaget till 60 387 000 kronor respektive 61 584 000 kronor.

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Tabell 4.26 Härledning av anslagsnivån 2005–2007, för 4:7 Brottsförebyggande rådet

Tusental kronor

	2005	2006	2007
Anvisat 2004 1	58 951	58 951	58 951

Förändring till följd av:
Pris- och löneomräkning 2	599	1 436	2 633
Beslut	-	-	-

Överföring till/från andra
anslag	-	-	-

Övrigt	-	-	-

Förslag/beräknat anslag	59 550	60 387	61 584

1Statsbudget enligt riksdagens beslut i december 2003 (bet. 2003/04:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på tilläggsbudget under innevarande år.

2Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel i 2004 års statsbudget. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning.

4:8 Rättsmedicinalverket

Tabell 4.27 Anslagsutveckling

Tusental kronor

				Anslags-
2003	Utfall	214 525		sparande	-2 831
2004	Anslag		1	Utgifts-
2004	Anslag	219 290	1	prognos	218 979
2005	Förslag	228 571

2006	Beräknat	230 581	2

2007	Beräknat	246 437	3

1 Inklusive av riksdagen redan beslutade anslag på tilläggsbudget i samband med 2004 års ekonomiska vårproposition, (bet. 2003/04:FiU21) och förslag på tilläggsbudget i samband med budgetpropositionen för 2005.

2Motsvarar 228 571 tkr i 2005 års prisnivå.

3Motsvarar 240 271 tkr i 2005 års prisnivå.

Under 2003 förbrukade Rättsmedicinalverket knappt 1 miljon kronor mer än tilldelade medel för verksamheten vilket har lett till att utnytt- jandet av anslagskrediten har ökat. Vid utgången av 2003 hade anslagskrediten utnyttjats med knappt 3 miljoner kronor.

På tilläggsbudget i samband med denna pro- position föreslår regeringen att Rättsmedicinal- verkets anslag tillförs 1 miljon kronor. Tillskot- tet skall bl.a. användas till att hantera det kraftigt ökade inflödet av drog- rattfylleriärenden. Prognosen för innevarande år visar att Rätts- medicinalverket trots detta tillskott kommer att behöva utnyttja anslagskrediten.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Rättsmedicinalverket bedriver avgiftsbelagd verksamhet inom rättskemi och rättsgenetik.

145

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Tabell 4.28 Offentligrättslig verksamhet

Tusental kronor

Offentlig-	Intäkter till	Intäkter	Kostnader	Resultat
rättslig	inkomsttitel	som får		(intäkt-
verksamhet	(som inte får	disponeras		kostnad)
	disponeras)

Utfall 2003	-	18 860	18 312	548
Prognos 2004	-	17 480	17 990	-510

Budget 2005	-	16 000	16 500	-500


Tabell 4.29 Uppdragsverksamhet. Rättskemi
Tusental kronor
Uppdragsverksamhet		Intäkter	Kostnader	Resultat
				(intäkt-
				kostnad)

Utfall 2003		22 403	20 429	1 974

Prognos 2004		24 040	22 900	1 140

Budget 2005		22 000	22 000	-

Inom den rättsgenetiska verksamheten finns ett ackumulerat överskott som nu kompenseras uppdragsgivarna genom lägre avgifter. Prog- nosen för 2004 och 2005 för den rättsgenetiska verksamheten visar därför på ett underskott. Budgeten beräknas vara i balans vid utgången av 2007 och inom Rättsmedicinalverket pågår en anpassning av kostnaderna till den lägre intäkts- nivå som kommer att gälla framöver. Även inom den rättskemiska verksamheten finns ett över- skott. Det överskottet har tillkommit genom att intäkterna ökat till följd av ökad efterfrågan på Rättsmedicinalverkets tjänster. Verket beräknar att kostnaderna för den rättskemiska uppdrags- verksamheten kommer att öka och överskottet balanseras genom att avgifterna hålls oföränd- rade under de närmaste åren.

Regeringens överväganden

Efterfrågan på Rättmedicinalverkets tjänster har ökat de senaste åren och fortsätter att öka. För att Rättsmedicinalverket skall kunna hantera det ökande ärendeinflödet utan att kvaliteten i verk- samheten försämras tillförs Rättsmedicinalverket 10 000 000 kronor 2005, 10 000 000 kronor 2006 och 22 000 000 kronor 2007.

Som kompensation för beräknade utgiftsök- ningar för löner, lokaler m.m. räknas anslaget upp med 281 000 kronor.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 228 571 000 kronor anvisas under an- slaget 4:8 Rättsmedicinalverket för 2005. För

2006 och 2007 beräknas anslaget till 230 581 000 kronor respektive 246 437 000 kronor.

Tabell 4.30 Härledning av anslagsnivån 2005–2007, för 4:8 Rättsmedicinalverket

Tusental kronor

		2005	2006	2007
Anvisat 2004	1	218 290	218 290	218 290
Förändring till följd av:
Pris & löneomräkning 2		281	2 203	5 891
Beslut		10 000	10 088	22 257

Överföring till/från andra
anslag		-	-	-

Övrigt		-	-	-

Förslag/beräknat anslag		228 571	230 581	246 437

1Statsbudget enligt riksdagens beslut i december 2003 (bet. 2003/04:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på tilläggsbudget under innevarande år.

2Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel i 2004 års statsbudget. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning.

4:9 Gentekniknämnden

Tabell 4.31 Anslagsutveckling

Tusental kronor

				Anslags-
2003	Utfall	2 970		sparande	78
2004	Anslag	2 977	1	Utgifts-
2004	Anslag	2 977	1	prognos	2 987
2005	Förslag	3 796

2006	Beräknat	3 834	2

2007	Beräknat	3 899	3

2Motsvarar 3 796 tkr i 2005 års prisnivå.

3Motsvarar 3 796 tkr i 2005 års prisnivå.

Anslaget finansierar Gentekniknämndens verk- samhet. Nämnden skall bl.a. följa den nationella och internationella utvecklingen på genteknik- området, bevaka de etiska frågorna inom gen- tekniken samt bedriva rådgivande och upply- sande verksamhet.

En återföring av 205 000 kronor sker till an- slaget 4:5 Domstolsväsendet m.m. för engångsvisa

medel 2004.
År	2003	uppgick	anslaget	till
3 129 000 kronor.		Utgifterna	uppgick	till

2 970 000 kronor, 159 000 kronor lägre än anvi- sat. Vid utgången av 2003 uppgick anslagsspa- randet till 78 000 kronor.

146

Regeringens överväganden

För att Gentekniknämnden skall kunna hantera nya arbetsuppgifter som följer av gemen- skapslagstiftning samt för att även i fortsätt- ningen kunna anordna konferenser tillförs Gen- tekniknämnden 1 000 000 kronor från och med 2005.

Som kompensation för beräknade utgiftsök- ningar för löner, lokaler m.m. räknas anslaget upp med 24 000 kronor.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 3 796 000 kronor anvisas under ansla- get 4:9 Gentekniknämnden för 2005. För 2006 och 2007 beräknas anslaget till 3 834 000 kronor respektive 3 899 000 kronor.

Tabell 4.32 Härledning av anslagsnivån 2005–2007, för 4:9 Gentekniknämnden

Tusental kronor

	2005	2006	2007
Anvisat 2004 1	2 977	2 977	2 977
Förändring till följd av:
Pris- och löneomräkning 2	24	54	105

Beslut	1 000	1 010	1 027

Överföring till/från andra
anslag	-205	-207	-211

Övrigt	-	-	-

Förslag/beräknat anslag	3 796	3 834	3 899

1Statsbudget enligt riksdagens beslut i december 2003 (bet. 2003/04:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på tilläggsbudget under innevarande år.

2Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel i 2004 års statsbudget. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning.

4:10 Brottsoffermyndigheten

Tabell 4.33 Anslagsutveckling

Tusental kronor

		22 614		Anslags-	569
2003	Utfall	22 614		sparande	569
2004	Anslag		1	Utgifts-
2004	Anslag	23 851	1	prognos	24 500
2005	Förslag	27 012

2006	Beräknat	27 266	2

2007	Beräknat	29 727	3

2Motsvarar 27 012 tkr i 2005 års prisnivå.

3Motsvarar 28 960tkr i 2005 års prisnivå.

Anslaget finansierar Brottsoffermyndighetens förvaltningsutgifter.

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Under 2003 förbrukade Brottsoffermyndig- heten 0,5 miljoner kronor mer än vad som ansla- gits för verksamheten. För att täcka utgifterna har myndigheten använt en del av sitt anslags- sparande. Vid budgetårets slut uppgick anslags- sparandet till 0,6 miljoner kronor.

Regeringens överväganden

Antalet ansökningar om brottsskadeersättning ökar och Brottsoffermyndighetens förvaltnings- kostnader ökar som en direkt följd av detta. För att ge myndigheten möjligheter att klara volym- ökningarna har regeringen på tilläggsbudget i samband med denna proposition föreslagit att anslaget ökas med 1 000 000 kronor innevarande år.

Enligt myndighetens prognoser kommer an- talet ärenden att fortsätta att öka även de kom- mande åren. Brottsoffermyndigheten tillförs därför 4 000 000 kronor 2005, 4 000 000 kronor 2005 och 6 000 000 kronor 2007.

Som kompensation för beräknade utgiftsök- ningar för löner, lokaler m.m. justeras anslaget upp med 161 000 kronor.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 27 012 000 kronor anvisas under an- slaget 4:10 Brottsoffermyndigheten för 2005. För 2006 och 2007 beräknas anslaget till 27 266 000 kronor respektive 29 727 000 kronor.

Tabell 4.34 Härledning av anslagsnivån 2005–2007, för 4:10 Brottsoffermyndigheten

Tusental kronor

	2005	2006	2007
Anvisat 2004 1	22 851	22 851	22 851
Förändring till följd av:
Pris- och löneomräkning 2	161	377	770

Beslut	4 000	4 038	6 106

Överföring till/från andra
anslag	-	-	-

Övrigt	-	-	-

Förslag/beräknat anslag	27 012	27 266	29 727

1Statsbudget enligt riksdagens beslut i december 2003 (bet. 2003/04:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på tilläggsbudget under innevarande år.

2Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel i 2004 års statsbudget. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning.

147

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

4:11 Ersättning för skador på grund av brott

Tabell 4.35 Anslagsutveckling

Tusental kronor

		75 774		Anslags-	3 309
2003	Utfall	75 774		sparande	3 309
2004	Anslag		1	Utgifts-
2004	Anslag	74 978	1	prognos	79 637
2005	Förslag	83 978

2006	Beräknat	83 978	2

2007	Beräknat	89 978	3

2Motsvarar 83 978 tkr i 2005 års prisnivå.

3Motsvarar 89 978 tkr i 2005 års prisnivå.

Tabell 4.36 Härledning av anslagsnivån 2005–2007, för 4:11 Ersättning för skador på grund av brott

Tusental kronor

	2005	2006	2007
Anvisat 2004 1	73 978	73 978	73 978

Förändring till följd av:
Pris- och löneomräkning	-	-	-

Beslut	10 000	10 000	16 000

Överföring till/från andra
anslag	-	-	-

Övrigt	-	-	-

Förslag/beräknat anslag	83 978	83 978	89 978

1 Statsbudget enligt riksdagens beslut i december 2003 (bet. 2003/04:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på tilläggsbudget under innevarande år.

Från anslaget betalas ersättning av statsmedel enligt brottsskadelagen (1978:413) för skador på grund av brott. Utgifterna på anslaget styrs av antalet beviljade ansökningar och brottsskadeer- sättningens storlek. Anslaget disponeras av Brottsoffermyndigheten.

Under 2003 förbrukades 1,8 miljoner kronor mer än vad som anslagits för verksamheten. För att täcka utgifterna har en del av anslagssparan- det använts. Vid budgetårets slut uppgick an- slagssparandet till 3,3 miljoner kronor.

Regeringens överväganden

Utgifterna för skador på grund av brott har ökat under senare år. Summan av de ersättningar som kommer att betalas ut innevarande år bedöms inte rymmas inom anvisat anslag. Regeringen har därför på tilläggsbudget i samband med denna

proposition föreslagit att	anslaget	ökas	med
1 000 000 kronor.
Brottsoffermyndigheten	bedömer	att	till-

strömningen av ansökningar om brottsskadeer- sättning och därmed även utgifterna kommer att fortsätta att öka de närmaste åren. Anslaget till- förs därför 10 000 000 kronor 2005, 10 000 000 kronor 2006 och 16 000 000 kronor 2007.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 83 978 000 kronor anvisas under an- slaget 4:11 Ersättning för skador på grund av brott för 2005. För 2006 beräknas anslaget till 83 978 000 kronor och för 2007 till 89 978 000 kronor.

4:12 Rättshjälpskostnader m.m.

Tabell 4.37 Anslagsutveckling

Tusental kronor

				Anslags-
2003	Utfall	933 785		sparande	-39 960
2004	Anslag	988 868	1	Utgifts-
2004	Anslag	988 868	1	prognos	1 008 785
2005	Förslag	1 027 957

2006	Beräknat	1 063 423

2007	Beräknat	1 100 077

1 Inklusive av riksdagen redan beslutade anslag på tilläggsbudget i samband med 2004 års ekonomiska vårproposition, (bet. 2003/04:FiU21) och förslag på tilläggsbudget i samband med budgetpropositionen för 2005.

Från anslaget skall betalas de kostnader som en- ligt 21 kap. 10 § rättegångsbalken, lagen (1988:609) om målsägandebiträde och rätts- hjälpslagen (1996:1619) skall betalas av allmänna medel. Därutöver skall från anslaget betalas de kostnader som enligt lagen (1996:1620) om of- fentligt biträde skall betalas av allmänna medel, dock inte sådana kostnader som avser offentligt biträde i ärenden enligt utlänningslagen (1989:529) och lagen (1991:572) om särskild ut- länningskontroll.

Från och med 2000 finansierar anslaget också utgifter för särskilda företrädare för barn enligt 12 § lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn.

Vidare betalas från anslaget kostnader som hänför sig till internationellt straff- och civil- rättsligt samarbete och som inte skall bäras av annan myndighet.

År 2003 uppgick anslaget till 902,7 miljoner kronor. Utgifterna uppgick till 933,8 miljoner kronor. Sammantaget redovisades vid årets slut

148

ett underskott på anslaget med knappt 40 miljoner kronor.

För 2004 uppgår anslaget till 988,9 miljoner kronor. Utgifterna kommer att överstiga anvi- sade medel och beräknas uppgå till 1 008,8 miljo- ner kronor.

Utgifterna på anslaget är regel- och volym- styrda och därmed svåra att beräkna. Under de senaste åren är det främst utgifterna för offent- liga försvarare, offentliga biträden och målsägan- debiträden som har ökat.

De faktorer som styr kostnaderna är framför allt antalet ärenden, ärendenas svårighetsgrad, ersättningsnivån till biträden och offentliga för- svarare samt den andel av rättshjälpskostnaderna som betalas av den rättssökande.

Enligt 21 kap. 10 § rättegångsbalken och 27 § rättshjälpslagen samt 5 § lagen om målsägande- biträde och 5 § lagen om offentligt biträde be- stämmer regeringen den timkostnadsnorm som ligger till grund för ersättning för arbete på rättshjälpsområdet. Då verksamheten avvecklats vid de allmänna advokatbyråerna har regeringen beslutat att använda timkostnadsnormen för 2000 som bas med omräkning av de olika be- ståndsdelarna i normen. Timkostnadsnormen för perioden 1 januari 2003 – 31 december 2003 är 1 000 kronor exklusive mervärdesskatt (1 250 kronor inklusive mervärdesskatt).

För närvarande finns det taxor för ersättning till offentliga försvarare och målsägandebiträden i vissa brottmål i tingsrätt och hovrätt (DVFS 2003:7 och 2003:3). Taxorna beslutas av Dom- stolsverket på grundval av timkostnadsnormen.

Den nuvarande rättshjälpslagen (1996:1619) trädde i kraft den 1 december 1997. Den innebar en mängd förändringar jämfört med den tidigare lagen. Bland annat är rättshjälpen numera gene- rellt subsidiär till rättsskyddet. Det innebär i hu- vudsak att den som har en rättsskyddsförsäkring som täcker en rättslig tvist skall bekosta den med medel från försäkringen i stället för genom den statliga rättshjälpen. Lagen har inneburit kost- nadssänkningar samtidigt som rättshjälpens grundläggande syfte behållits, nämligen att vara ett yttersta skyddsnät för dem som inte kan få rättsligt bistånd på annat sätt.

Reglerna om offentliga försvarare som finns i rättegångsbalken har varit i huvudsak oföränd- rade sedan 1984. När det gäller målsägandebiträ- den fattade riksdagen våren 2001 beslut om att utvidga möjligheten för domstol att förordna så- dant biträde (prop. 2000/01:79, bet.

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

2000/01:JuU20, rskr. 2000/01:20). Utvidg- ningen innebär att målsägandebiträde kan för- ordnas vid alla brott varpå fängelse kan följa när förutsättningarna i övrigt är uppfyllda.

Regeringens överväganden

Utvärdering av rättshjälpslagen

I samband med införandet av den nya rätts- hjälpslagen utlovade regeringen en uppföljning och utvärdering när lagen varit i kraft ett par år. Domstolsverket fick våren 2000 regeringens uppdrag att göra en utvärdering av rättshjälpsla- gen och föreslå de författningsändringar eller andra åtgärder som borde vidtas. Uppdraget re- dovisades den 1 oktober 2001 i rapporten Ut- värdering av rättshjälpslagen (DV-rapport 2001:6). Utvärderingen visade att den nya rätts- hjälpsreformen i allt väsentligt fallit väl ut. Inga ändringar i rättshjälpslagen föreslogs. Däremot föreslogs bl.a. att åtgärder skall vidtas för att för- bättra informationen om rättshjälpslagen. Dom- stolsverkets förslag har behandlats i departe- mentspromemorian Rättshjälp och rättsliga bi- träden (Ds 2003:55). I promemorian görs be- dömningen att åtgärder måste vidtas för att för- bättra informationen om rättshjälpslagen och att en ny utvärdering av lagen bör göras inom några år (jfr avsnitt 4.4.4).

Rättshjälp och ersättning till rättsliga biträden

I departementspromemorian, Rättshjälp och er- sättning till rättsliga biträden (Ds 2003:55) be- handlas ytterligare en rapport från Domstolsver- ket; Rättshjälpsanslaget, kostnadsräkningarna och talerätten (DV-rapport 2003:1). Promemo- rian är remissbehandlad och arbetet med att ta fram en proposition pågår. Denna kommer att innehålla förslag rörande ersättning till rättsliga biträden som syftar till att förbättra och effekti- visera det statliga ersättningssystemet och dess kontrollmekanismer. Ett av förslagen är att Ju- stitiekanslern skall överta den rätt som Dom- stolsverket har när det gäller att för statens räk- ning överklaga beslut om t.ex. rättshjälp och er- sättning till rättsliga biträden (den s.k. talerät- ten). Förslagen kommer att ställa högre krav på såväl rättsliga biträden som domstolar när det gäller rättshjälps- och ersättningsfrågor m.m. Bedömningen är att förslagen sammantagna kommer att förbättra det statliga ersättnings-

149

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

systemet genom att det blir mer effektivt och tillförlitligt.

I stort sett samtliga förslag kommer att leda till positiva ekonomiska konsekvenser, i vart fall på sikt. Justitiekanslerns övertagande av talerät- ten kommer dock att medföra ett behov av omedelbart resurstillskott. Den årliga kostnaden för Justitiekanslerns nya verksamhet beräknas uppgå till 1,9 miljoner kronor. Detta är en kost- nad som föreslås finansieras genom rättshjälps- anslaget. Förslagen torde inte leda till några ökade kostnader för domstolarna. Sammantaget kommer reformen att innebära positiva budgetära konsekvenser.

EG:s Rättshjälpsdirektiv

Den 27 januari 2003 antog ministerrådet ett di- rektiv om rättshjälp vars huvudsakliga syfte är att garantera en tillräcklig rättshjälpsnivå i gräns- överskridande tvister inom EU. Direktivet inne- håller minimiregler som skall garantera dels att parter i gränsöverskridande tvister behandlas på samma sätt som om de var bosatta i den med- lemsstat där rättegången skall äga rum, dels att problem som följer av målets gränsöverskri- dande karaktär inte skall hindra att rättshjälp be- viljas. Förslaget innehåller också bestämmelser om samarbete mellan medlemsstaterna samt mekanismer för information, vilka syftar till att förenkla de åtgärder som krävs av parter i gräns- överskridande tvister. Medlemsstaterna skall ha genomfört direktivet senast den 30 november 2004. Som framgår av avsnitt 4.4.4 beslutade re- geringen den 11 mars 2004 proposition 2003/04:87 Rättshjälp i gränsöverskridande tvister som innehåller förslag som syftar till att genomföra rättshjälpsdirektivet.

Ersättning till offentliga försvarare

Utgifterna för offentliga försvarare har nästan fördubblats de senaste sju åren (från ca 360 mkr 1996 till 633 mkr 2003) och kostnaderna fort- sätter att öka med 5–10 % per år. Kostnaderna för offentliga försvarare utgör nästan 70 % av rättshjälpsanslaget. Bland annat mot denna bak- grund och för att förbättra och modernisera da- gens regler rörande offentliga försvarare har ett arbete inletts inom Justitiedepartementet med en departementspromemoria som kommer be- handla en rad frågor om offentliga försvarare, bl.a. förordnanden och byte av offentliga försva- rare. Även andra närliggande frågor rörande rättsligt biträde och försvar kommer att be- handlas. En proposition är planerad till 2005.

Försöksverksamhet utan taxor

Regeringen gav i oktober 2002 Domstolsverket i uppdrag att förbereda och genomföra en för- söksverksamhet utan taxor för offentliga försva- rare och målsägandebiträden i tingsrätt och hov- rätt. Försöksverksamheten omfattade de dom- stolar som ingår i Hovrätten för Västra Sveriges domsområde och pågick under kalenderåret 2003. Uppdragets huvudsakliga syfte var att kunna göra en jämförelse mellan den ersättning som tillerkänns enligt de allmänna reglerna om ersättning och ersättning enligt taxa. I uppdraget ingick också att undersöka hur en sådan ordning påverkar domstolarnas arbetsbörda. Den 31 mars 2004 slutredovisade Domstolsverket sitt upp- drag. Av rapporten framgår bl.a. att beviljad er- sättning avsevärt översteg de belopp som skulle ha utgått om taxan hade varit tillämplig. Slutrap- porten bereds för närvarande inom Justitiede- partementet.

Anslag

Under hösten 2004 planerar regeringen att lägga fram en proposition för riksdagen innehållande vissa förändringar beträffande kontrollen av beslut om rättshjälp och ersättning till rättsliga biträden m.m. och överföra den s.k. talerätten från Domstolsverket till Justitiekanslern från och med den 1 januari 2005. Under förutsättning att riksdagen godkänner förslagen, kommer 1 900 000 kronor överföras från anslaget 4:12

Rättshjälpskostnader m.m. till anslaget 46:2 Justi- tiekanslern i samband med den ekonomiska vår- propositionen för 2005.

För finansiering av proposition 2002/03:74 Hemliga tvångsmedel – offentliga ombud och en mer ändamålsenlig reglering överförs 3 000 000 kronor till anslaget 4:12 Rättshjälpskostnader m.m., varav 1 000 000 kronor från anslaget 4:1 Polisorganisationen, 1 000 000 kronor från ansla- get 4:3 Åklagarorganisationen och 1 000 000 kro- nor från anslaget 4:5 Domstolsväsendet m.m.

För finansiering av proposition 2003/04:35 Människosmuggling och tidsbegränsat uppe- hållstillstånd för målsägande och vittnen m.m. överförs 500 000 kronor från anslag 4:12 Rätts- hjälpskostnader m.m. till anslag 4:6 Kriminalvår- den.

Utgifterna för Centralmyndighetens interna- tionella straff- och civilrättsliga samarbete skall från och med 1 januari 2005 belasta anslaget 4:12

Rättshjälpskostnader m.m. Mot den bakgrunden överförs 2 856 000 kronor till anslaget 4:12

150

Rättshjälpskostnader m.m. Kostnaderna har tidi- gare belastat anslaget 4:14 Avgifter för vissa inter- nationella sammanslutningar.

Som kompensation för ökade priser och tim- kostnader räknas anslaget upp med 33 733 000 kronor.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår reger- ingen att 1 027 957 kronor anvisas under ansla- get 4:12 Rättshjälpskostnader m.m. för 2005. För 2006 och 2007 beräknas anslaget till 1 063 423 kronor respektive 1 100 077 kronor.

Tabell 4.38 Härledning av anslagsnivån 2005–2007, för 4:12 Rättshjälpskostnader m.m.

Tusental kronor

	2005	2006	2007
Anvisat 2004 1	988 868	988 868	988 868

Förändring till följd av:
Beslut	-	-	-

Överföring till/från andra
anslag	5 356	5 356	5 356

Övrigt	33 733	69 199	105 853

Förslag/beräknat anslag	1 027 957	1 063 423	1 100 077

1 Statsbudget enligt riksdagens beslut i december 2003 (bet. 2003/04:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på tilläggsbudget under innevarande år.

4:13 Kostnader för vissa skaderegle- ringar m.m.

Tabell 4.39 Anslagsutveckling

Tusental kronor

		29 262		Anslags-	-1 760
2003	Utfall	29 262		sparande	-1 760
2004	Anslag		1	Utgifts-
2004	Anslag	25 213	1	prognos	23 911
2005	Förslag	21 291

2006	Beräknat	21 291

2007	Beräknat	27 291

1 Inklusive av riksdagen redan beslutade anslag på tilläggsbudget i samband med 2004 års ekonomiska vårproposition, (bet. 2003/04:FiU21) och förslag på tilläggsbudget i samband med budgetpropositionen för 2005.

Anslaget används för att finansiera kostnader som uppkommer för staten i samband med vissa skaderegleringar m.m. Dessa kan t.ex. röra er- sättning enligt lagen (1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning, ersättning enligt lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder eller skadestånd enligt bestämmelserna om fel och försummelse vid myndighetsutövning i skadeståndslagen (1972:207). I anslutning till att sådan ersättning utbetalas kan ersättning även utgå för ombuds-

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

och rättegångskostnader. Ersättning till staten för sådana kostnader tillgodoräknas anslaget. Anslaget disponeras av Justitiekanslern.

Regeringens överväganden

Det är svårt att förutse vilka ersättningsanspråk som kommer att riktas mot staten och därmed är det också svårt att göra en prognos över storle- ken på de belopp som kan bli aktuella att betala ut. Sedan 2000 har utbetalade belopp ökat för varje år.

År 2003 uppgick anslaget till 24 291 000 kro- nor och utgifterna uppgick till 29 262 000 kro- nor. Sammantaget redovisade anslaget ett under- skott på 1 760 000 kronor vid årets slut.

För 2004 uppgår anslaget till 15 291 000 kro- nor och utgifterna beräknas till 23 911 000 kro- nor. Mot den bakgrunden föreslår regeringen på tilläggsbudget i denna proposition att anslaget tillförs 9 922 000 kronor innevarande år.

Mot bakgrund av att utgifterna under de se- naste åren kraftigt överstigit det på förhand anvi- sade anslaget tillförs anslaget 6 000 000 kronor 2005, 6 000 000 kronor 2006 och 12 000 000 kronor 2007.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 21 291 000 kronor anvisas under an- slaget 4:13 Kostnader för vissa skaderegleringar m.m. för 2005. För 2006 och 2007 beräknas an- slaget till 21 291 000 kronor respektive 27 291 000 kronor.

Tabell 4.40 Härledning av anslagsnivån 2005–2007, för 4:13 Kostnader för vissa skaderegleringar m.m.

Tusental kronor

		2005	2006	2007
Anvisat 2004	1	15 291	15 291	15 291
Förändring till följd av:
Pris & löneomräkning 2		-	-	-

Beslut		6 000	6 000	12 000

Överföring till/från andra
anslag		-	-	-

Övrigt		-	-	-

Förslag/beräknat anslag		21 291	21 291	27 291

1Statsbudget enligt riksdagens beslut i december 2003 (bet. 2003/04:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på tilläggsbudget under innevarande år.

2Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel i 2004 års statsbudget. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning.

151

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

4:14 Avgifter till vissa internationella sammanslutningar

Tabell 4.41 Anslagsutveckling

Tusental kronor

		8 419		Anslags-	-314
2003	Utfall	8 419		sparande	-314
2004	Anslag		1	Utgifts-
2004	Anslag	9 456	1	prognos	9 787
2005	Förslag	3 600

2006	Beräknat	3 600

2007	Beräknat	3 600

1 Inklusive av riksdagen redan beslutade anslag på tilläggsbudget i samband med 2004 års ekonomiska vårproposition, (bet. 2003/04:FiU21) och förslag på tilläggsbudget i samband med budgetpropositionen för 2005.

Från anslaget betalas årsavgifter till Haagkonfe- rensen för internationell privaträtt, Internatio- nella institutet i Rom för unifiering av privaträt- ten (UNIDROIT), Association Internationale des Hautes Jurisdictions Administratives, Nor- diska Samarbetsrådet för Kriminologi (NSfK) samt Bernunionen (WIPO=World Intellectual Property Organization).

Dessutom betalas från anslaget bidrag till FN:s Crime Prevention and Criminal Justice Fund som stöd för aktiviteter inom Europeiska institutet för kriminalpolitik (HEUNI). Även bidrag till vissa andra internationella samman- slutningar med anknytning till Justitiedeparte- mentets område betalas från anslaget.

Regeringens överväganden

För 2004 uppgår anslaget till 6 456 000 kronor och utgifterna beräknas till 9 787 000 kronor. Mot den bakgrunden föreslår regeringen på tilläggsbudget i denna proposition att anslaget tillförs 3 000 000 kronor innevarande år.

Kostnader för Centralmyndighetens interna- tionella straff- och civilrättsliga samarbete skall från och med 1 januari, 2005 belasta anslaget 4:12 Rättshjälpskostnader m.m. Mot den bak- grunden förs 2 856 000 kronor till anslaget 4:12

Rättshjälpskostnader m.m.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 3 600 000 kronor anvisas under ansla- get 4:14 Avgifter till vissa internationella sam- manslutningar för 2005. För 2006 och 2007 be- räknas anslaget till 3 600 000 kronor respektive 3 600 000 kronor.

Tabell 4.42 Härledning av anslagsnivån 2005–2007, för 4:14 Avgifter till vissa internationella sammanslutningar

Tusental kronor

	2005	2006	2007
Anvisat 2004 1	6 456	6 456	6 456

Förändring till följd av:
Beslut	-	-	-

Överföring till/från andra
anslag	-2 856	-2 856	-2 856

Övrigt	-	-	-

Förslag/beräknat anslag	3 600	3 600	3 600

1Statsbudget enligt riksdagens beslut i december 2003 (bet. 2003/04:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på tilläggsbudget under innevarande år.

2Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel i 2004 års statsbudget. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning.

4:15 Bidrag till lokalt brottsföre- byggande arbete

Tabell 4.43 Anslagsutveckling

Tusental kronor

				Anslags-
2003	Utfall	5 829		sparande	2 793
2004	Anslag		1	Utgifts-
2004	Anslag	7 200	1	prognos	9 860
2005	Förslag	7 200

2006	Beräknat	7 200

2007	Beräknat	7 200

1 Inklusive tilläggsbudget i samband med 2004 års ekonomiska vårproposition (bet. 2003/04:FiU21) och förslag på tilläggsbudget i samband med budgetpropo- sitionen för 2005.

Anslaget används för att stimulera lokalt brottsförebyggande arbete. BRÅ har till uppgift att fördela medel till lokala brottsförebyggande projekt. I detta ingår att samla och sprida kun- skap om framgångsrika projekt, följa upp och utveckla projekt samt bidra till att behovet av utbildning tillgodoses. BRÅ belastar anslaget med vissa egna kostnader direkt kopplade till denna verksamhet.

Under 2003 förbrukades 1,4 miljoner kronor mindre än vad som anslagits för verksamheten. Vid budgetårets slut uppgick anslagssparandet till 1,8 miljoner kronor.

Regeringens överväganden

Arbetet med att utveckla och fördjupa verksam- heten i de lokala brottsförebyggande råden bör fortsätta. Det är även viktigt med uppföljning och utvärdering av de verksamheter och projekt

152

som beviljas medel. Här har BRÅ en central roll. Regeringen ser därför positivt på att en del av det ekonomiska stödet används till att vetenskapligt följa upp och utvärdera projekt.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 7 200 000 kronor anvisas under ansla- get 4:15 Bidrag till lokalt brottsförebyggande ar- bete för 2005. Samma belopp beräknas för 2006 och 2007.

Tabell 4.44 Härledning av anslagsnivån 2005–2007, för 4:15 Bidrag till lokalt brottsförebyggande arbete

Tusental kronor

	2005	2006	2007
Anvisat 2004 1	7 200	7 200	7 200
Förändring till följd av:
Beslut	-	-	-

Överföring till/från andra
anslag	-	-	-

Övrigt	-	-	-

Förslag/beräknat anslag	7 200	7 200	7 200

1 Statsbudget enligt riksdagens beslut i december 2003 (bet. 2003/04:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på tilläggsbudget under innevarande år.

4.8Kustbevakningen

Kustbevakningen bedriver polisiär övervakning till sjöss och i skärgårdsområden och har även regeringens uppdrag att samordna de civila myn- digheternas behov av sjöövervakning och sjöin- formation. Verksamheten sker integrerat med myndighetens övriga övervaknings- och tillsyns- verksamhet. Målet för verksamheten är att till- försäkra den enskilde rättstrygghet och rättssä- kerhet, att brott skall förhindras samt att de som begått brott identifieras och lagföras. Kustbe- vakningen har även uppgifter inom ramen för person- och varukontrollen till sjöss vid den svenska delen av EU:s yttre gräns.

Resultat

Under 2003 har Kustbevakningen bedrivit poli- siär övervakning till sjöss och i skärgården och svarat för bl. a. den sjögående gränskontrollen och kontroll av fritidsbåtstrafiken. Myndigheten har under året genomfört ca 53 000 kontroller, varav ca 47 000 utan anmärkning. Av resterande ca 6 000 kontroller har drygt en tredjedel resulte- rat i rapporter vilka har lett till utredning och lagföring. Resterande avser t.ex. förbud och föreläggande.

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Kustbevakningen har under 2003 prioriterat patrulleringen av områden mellan gränskontroll- orterna. Under sommarmånaderna har kontrol- len av fritidsbåtstrafiken prioriterats. Myndig- heten har vidare svarat för att ta emot förhands- anmälningar från sjöfarten inom ramen för Schengenregelverket och över 480 000 kontroller har genomförts gentemot databasen SIS. Med utgångspunkt från aktuell sjölägesinformation har Kustbevakningen genomfört kontroll av fartyg, vars rörelser avviker från normalbilden, i syfte att förebygga brott mot Schengenregelver- ket. Utmed den svenska kuststräckan har fysiska kontroller ombord på ankommande fartyg ge- nomförts. Under året har Kustbevakningen och polisen ökat samverkan avseende utnyttjandet av flygresurser. Vidare har Kustbevakningen ge- nomfört s.k. sektorsflygningar i Östersjöområ- det. Flygningarna har gett möjlighet att i förväg skaffa underrättelser om ankommande fartyg. Kustbevakningen och polisen har därutöver ge- nomfört ett flertal myndighetsgemensamma operationer med inriktning mot gränsövervak- ning. I syfte att förmedla underrättelser och kunskap i båda riktningarna har Kustbevak- ningen och polisens kriminalunderrättelsetjänst (KUT) haft regelbundna möten under 2003. Mot bakgrund av den förändrade sjöpolisorgani- sationen har Kustbevakningen och polisen även träffat en överenskommelse om fördjupad sam- verkan, såsom gemensamma patruller i stor- stadsområden där det finns en intensiv fritids- båtstrafik samt i Vänern. Myndigheterna har även tillsammans med Tullverket verkat i s.k. in- satsgrupper i syfte att förhindra brott mot in och utförselbestämmelser och gränsöverskridande brottslighet samt Schengenregelverket.

Kustbevakningen har även prioriterat arbetet med att utveckla kvaliteten i rapporteringen av misstänkta brott. En utveckling som möjlig- gjorts genom att myndigheten sedan den 1 feb- ruari 2002 har befogenheter att inleda och be- driva förundersökningar avseende vattenförore- ningsbrott och genom att myndigheten numera har anställt egna förundersökningsledare. Myn- digheten gör vidare bedömningen att metoden med s.k. SPOT-kontroller slagit väl ut. Insats- gruppernas arbete med att kontrollera sjötrafi- ken bedöms ha en preventiv effekt och bidrar därigenom till en ökad trygghet för allmänheten.

I enlighet med vad som anges i myndighetens instruktion har Kustbevakningen även deltagit i det internationella samarbetet avseende be-

153

PROP. 2004/05:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

kämpningen av den organiserade brottsligheten och terrorism, bl. a. inom den internationella sjöfartsorganisationen IMO och Baltic Sea Re- gion Border Control Cooperation (BSRBCC), Europol och EU.

Analys och slutsatser

Regeringen bedömer att den sjögående gräns- kontrollen uppfyller de krav som följer av den svenska anslutningen till Schengen samt att må- let för Kustbevakningens medverkan i den poli- siära övervakningen i allt väsentligt uppnåtts. Kustbevakningen bedömer att det förutom via färjetrafiken, trailers och containrar, inte finns några indikationer på att omfattande illegal in- vandring sker med hjälp av sjötrafiken. Inrikt- ningen är att övervakningen skall hållas på en så- dan nivå att passage vid sidan av gränsövergångs- ställena inte uppmuntras.

Regeringen bedömer att EU:s utvidgning kan förväntas innebära ett ökat trafikflöde och en ökad privat införsel, vilket kan innebära en ökad risk för smuggling av varor eller olagliga substan- ser, som t.ex. narkotika. Utvecklingen som sker i vårt närområde kan även komma att innebära att viss typ av organiserad brottslighet ökar. Förmå- gan att bekämpa smuggling och organiserad brottslighet ställer krav på den svenska förmågan att nationellt och tillsammans med andra stater bekämpa gränsöverskridande och organiserad

brottslighet. Dessa förändringar medför sam- mantaget att de civila myndigheternas behov av sjöövervakning och sjöinformation ökar. Arbe- tet med att förbättra spaningsverksamheten och utbytet av underrättelser är av avgörande bety- delse. Regeringen bedömer att Kustbevakning- ens, polisens och Tullens pågående arbete med att inrätta ett gemensamt maritimt riskanalys- centrum är en angelägen åtgärd för att utveckla förmågan inom detta område. Regeringen anser vidare att det är viktigt att det pågående samar- betet med Tullverket, polisen och andra berörda myndigheter och institutioner fortsätter att ut- vecklas. Samarbetet är nödvändigt för att uppnå en effektiv och ändamålsenlig gränskontroll. Detta gäller bl.a. det samarbetet som sker inom Aktionsgruppen mot organiserad brottslighet i Östersjöregionen.

Sjötrafiken är till sin karaktär internationell varför samverkan internationellt alltjämt fort- sätter att vara en förutsättning för en effektiv gränskontroll. Det internationella samarbetet är också av stor betydelse för möjligheterna att ef- fektivt bekämpa brottslighet med koppling till sjötrafiken. Regeringen gör därför bedömningen att Kustbevakningen även framgent bör ta en aktiv del i det internationella samarbetet inom området.

154