Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen redogör regeringen bl.a. för utvecklingen i Bosnien och
Hercegovina efter Daytonavtalet, förutsättningarna för stationering av en
multinationell fredsstyrka ledd av Europeiska unionen (EU) efter Natos pågående
insats SFOR och förberedelserna för ett svenskt deltagande i en sådan styrka.
Regeringen föreslår att riksdagen medger att regeringen ställer en väpnad styrka
om högst 200 personer till förfogande under 24 månader som ett svenskt bidrag
till den EU-ledda militära krishanteringsinsatsen Althea i Bosnien och
Hercegovina, efter ett beslut av Förenta nationernas (FN:s) säkerhetsråd som
innehåller det folkrättsliga mandatet för insatsen. Insatsen, som kommer att bli
EU:s hittills mest omfattande militära insats, planeras i enlighet med beslut
den 12 juli 2004 av Europeiska unionens råd och med stöd av FN:s
säkerhetsrådsresolution 1551 (2004), vilken uttryckligen välkomnar EU:s planer
på att inleda en militär insats i Bosnien och Hercegovina.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 3
2 Ärendet och dess beredning 4
3 Bakgrund 4
3.1 Utvecklingen i Bosnien och Hercegovina efter Daytonavtalet 4
3.2 Internationella samfundets insatser 5
3.3 Svenska insatser 6
4 Den EU-ledda styrkan 7
4.1 Det svenska bidraget till insatsen 8
5 Folkrättsligt mandat m.m. för insatsen 9
6 Regeringens överväganden 10
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 september 2004 12
1
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen medger att regeringen ställer en väpnad styrka
om högst 200 personer till förfogande under 24 månader som ett svenskt bidrag
till den EU-ledda militära krishanteringsinsatsen Althea i Bosnien och
Hercegovina, efter ett beslut av FN:s säkerhetsråd som innehåller det
folkrättsliga mandatet för insatsen.
2 Ärendet och dess beredning
Europeiska unionens stats- och regeringschefer antog vid Europeiska rådets möte
den 17-18 juni 2004 en övergripande strategi avseende Bosnien och Hercegovina
som innefattar konkreta åtgärder för att göra EU:s insatser till stöd för
landets närmande till EU mer konsekventa och effektiva. Stats- och
regeringscheferna välkomnade vidare de framsteg som hade gjorts när det gäller
att förbereda en militär insats efter den pågående stabiliseringsstyrkan, SFOR,
i Bosnien och Hercegovina och anmodade att den operativa planeringen skulle
drivas vidare under förutsättning att medlemsstaterna i Nato fattade beslut om
att avsluta SFOR.
Vid Natos toppmöte den 28-29 juni 2004 i Istanbul beslutade Natos stats- och
regeringschefer att Nato skulle avsluta insatsen SFOR i Bosnien och Hercegovina
i slutet av år 2004 och välkomnade EU:s beredvillighet att inleda en ny
fredsfrämjande insats i området i samarbete med Nato.
Den 9 juli 2004 antog FN:s säkerhetsråd resolutionen 1551 (2004) i vilken
säkerhetsrådet bl.a. välkomnar EU:s planer på att i december 2004 inleda en
militär insats i Bosnien och Hercegovina.
Europeiska unionens råd beslutade den 12 juli 2004 om en gemensam åtgärd
(2004/570/GUSP) om Europeiska unionens militära operation i Bosnien och
Hercegovina. Insatsen benämns Althea.
Kontakter har under ärendets beredning löpande hållits med Försvarsmakten som på
anmodan av regeringen den 22 april 2004 lämnat förslag till ett möjligt svenskt
bidrag.
Under hösten 2004 har Sverige som ett led i förberedelserna sänt personal till
Bosnien och Hercegovina för att delta i förberedelsearbetet inför insatsen.
Enligt den preliminära tidtabellen skall EU kunna inleda insatsen i början av
december 2004.
3 Bakgrund
3.1 Utvecklingen i Bosnien och Hercegovina efter Daytonavtalet
Jugoslaviens sönderfall kom att få mycket våldsamma och långtgående konsekvenser
i Bosnien och Hercegovina. Den blodiga konflikten kom att vara från april 1992
till hösten 1995.
Efter fredsförhandlingar på en amerikansk militärbas i Dayton, Ohio,
undertecknades en fredsöverenskommelse i Paris den 14 december 1995 av
företrädare för Bosnien och Hercegovina, Kroatien och Förbundsrepubliken
Jugoslavien. Fredsöverenskommelsen, det s.k. Daytonavtalet, slår fast att
Bosnien och Hercegovina skall bestå av en enad och suverän stat bestående av två
entiteter, dels Federationen Bosnien och Hercegovina, dels Republika Srpska.
En Hög representant för det internationella samfundet utsågs att övervaka
avtalets genomförande vad gäller de civila frågorna. Höge representanten har
sedan Daytonavtalet ingicks haft en framträdande roll inom den nationella
politiken med långtgående befogenheter för samhällsuppbyggande och genomförandet
av Daytonavtalet. Höge representanten är dessutom numera EU:s särskilde
representant (EUSR) i Bosnien och Hercegovina. I Daytonavtalet förutsågs också
behovet av att upprätta en internationell styrka för att säkerställa
genomförandet och övervaka den militära delen av fredsavtalet. Genom FN:s
säkerhetsrådsresolution 1031 (1995) gavs Nato i december 1995 mandat att leda
styrkan. IFOR (Implementation Force) upprättades inledningsvis och omfattade
omkring 60 000 soldater från ett tjugotal länder. Vid det ettåriga mandatets
slut stod det klart att IFOR framgångsrikt genomfört sitt uppdrag. De stridande
parterna hade separerats och demokratiska val till presidentrådet och
parlamentet hade genomförts. Av den civila delen av avtalet återstod dock mycket
att genomföra och det politiska klimatet bedömdes som fortsatt osäkert.
Säkerhetsrådet beslutade därför att IFOR skulle ersättas av en
stabiliseringsstyrka, SFOR (Stabilization Force), för att fullfölja
genomförandet av Daytonavtalet och säkerställa freden. Nato beslutade vid
toppmötet i juni 2004 att avsluta insatsen SFOR i slutet av året.
Utvecklingen i Bosnien och Hercegovina har gått från konflikthantering mot en
ökande stabilitet, samhällsbyggande och närmande till EU. Flyktingåtervändandet
har varit en framgång. Den politiska kartan domineras fortfarande av de
nationalistiska partierna. De nationalistiska partiernas utnyttjande av landets
delning i två entiteter innebär ett hinder i närmandet till de europeiska
samarbetsstrukturerna. Någon försoningsprocess har ännu inte inletts och de
etniska motsättningarna utgör en fortsatt bromskloss i försöken att skapa en
fungerande statsbildning. Korruption och organiserad brottslighet är vanligt
förekommande i stora delar av landet. Det bristande samarbetet med
Internationella krigsförbrytartribunalen för före detta Jugoslavien i Haag
(ICTY) utgör ett fortsatt hinder för såväl försoning som närmande till EU och
Nato.
Läget i landet kan i dag, på ett övergripande plan, betecknas som stabilt, men
situationen är alltjämt skör. Lokala sammandrabbningar och begränsade
våldshandlingar kan därför inte uteslutas.
3.2 Internationella samfundets insatser
FN har i dag ingen ledande roll i Bosnien och Hercegovina. EU kan, särskilt mot
bakgrund av den nu planerade insatsen under EU:s ledning, betraktas som den
viktigaste aktören i landet. Europeiska rådet har angett att Bosnien och
Hercegovina är välkommet att bli medlem av unionen när de nödvändiga kriterierna
för medlemskap är uppfyllda. Det övergripande långsiktiga målet för EU är att
integrera Bosnien och Hercegovina med unionen. Samtliga instrument inom EU som
kan bidra till att målet uppfylls kommer att tas i anspråk. EU är genom
kommissionen den största biståndsgivaren i landet. Kommissionen ansvarar för
biståndsverksamheten och har även en framskjutande roll vad gäller landets
närmande till EU. Sedan år 2000 har EUMM (European Union Monitoring Mission)
till uppgift att observera utvecklingen i bl.a. Bosnien och Hercegovina och
rapportera till EU:s medlemsstater. EU:s polisinsats EUPM (European Union Police
Mission) påbörjades den 1 januari 2003 och har ett treårigt mandat. Denna
insats är rådgivande och omfattar omkring 500 poliser. EUSR har en koordinerande
roll för EU:s insatser och en nära kontakt med kommissionen. Europeiska rådet
antog i juni 2004 en övergripande strategi som innehåller konkreta åtgärder för
att göra EU:s insatser till stöd för Bosnien och Hercegovinas närmande till EU
mer effektiva.
Som en följd av att Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE)
tilldelades en central roll i genomförandet av Daytonavtalet etablerades i
december 1995 OSSE-missionen i Bosnien och Hercegovina.
Samtidigt med beslutet om att avsluta insatsen SFOR i slutet av år 2004
beslutade Natos stats- och regeringschefer att Nato skulle inleda en ny närvaro
i Bosnien och Hercegovina. Natomissionen, i form av ett Natohögkvarter i
Sarajevo, kommer bl.a. att ha ansvar för försvarsreformer.
3.3 Svenska insatser
Bosnien och Hercegovina är ett av Sveriges största mottagarländer för
internationellt bistånd. Biståndet är huvudsakligen inriktat på
flyktingåtervändande, institutionsuppbyggnad, ekonomisk omstrukturering samt
stärkande av mänskliga rättigheter och demokrati. Stort stöd har tidigare även
givits till uppbyggnad av infrastrukturen. De svenska biståndsinsatserna till
Bosnien och Hercegovina uppgår för närvarande till ca 270 miljoner kronor per år
och Sverige är i dag den största bilaterala givaren i landet.
Sverige har sedan år 1993 bidragit med fredsfrämjande personal i Bosnien och
Hercegovina. Den svenska insatsen skedde inledningsvis inom ramen för den
FN-ledda UNPROFOR-styrkan. När IFOR upprättades av Nato för att genomföra
Daytonavtalet beslutade Sverige att delta med omkring 1 000 soldater. När Natos
insats i Kosovo inleddes under hösten 1999 drogs huvuddelen av den svenska
kontingenten i SFOR tillbaka. Det svenska bidraget till SFOR begränsas i dag
till ett fåtal stabsofficerare, vilka främst tjänstgör på stabsbefattningar vid
SFOR:s högkvarter. Sverige bidrog tidigare även med en nationell
underrättelseenhet.
Sverige bidrar med upp till 16 personer till den EU-ledda polisinsatsen EUPM.
Sverige har dessutom ett starkt engagemang vad gäller arbetet för Bosnien och
Hercegovina inom OSSE och Stabilitetspakten för sydöstra Europa. Sverige har
ställt tre svenskar till förfogande till OSSE-missionen i Sarajevo och bidrar
regelbundet med valobservatörer till OSSE:s valövervakningsmissioner.
4 Den EU-ledda styrkan
I den gemensamma åtgärden 2004/570/GUSP som Europeiska unionen beslutade om den
12 juli 2004 slås fast att EU skall, så snart alla relevanta beslut har fattats,
genomföra en militär krishanteringsinsats i Bosnien och Hercegovina. Styrkans
uppgifter skall vara att bidra till en synlig och robust militär närvaro i syfte
att bidra till att skapa säkra förhållanden i Bosnien och Hercegovina för att
på så sätt möjliggöra fredsarbetet och Daytonavtalets genomförande. Styrkan
avses få ett folkrättsligt mandat med stöd av kapitel VII i FN-stadgan, vilket
innebär att styrkan kan komma att använda våld om det skulle behövas för att
genomföra mandatet. Enligt planerna förutses styrkan omfatta ca 7 000 personer,
vilket innebär att Althea kommer att bli EU:s hittills mest omfattande militära
insats. Styrkan kommer att vara uppdelad på tre geografiska områden och ledas av
ett högkvarter i Sarajevo. I styrkan ingår dessutom taktiska och strategiska
reserver samt integrerade polisenheter. De flesta av de EU-medlemsstater som i
dag deltar i insatsen SFOR under Natos ledning kommer, i allt väsentligt, att
fortsätta sina åtaganden inom ramen för Althea.
Av den gemensamma åtgärden framgår att insatsen skall genomföras med stöd av
Natos resurser och i enlighet med den överenskommelse som ligger till grund för
samarbetet mellan EU och Nato, det s.k. Berlin plus. Detta arrangemang innebär
bl.a. att Natos ställföreträdande överbefälhavare i Europa utses till militär
chef för den EU-ledda militära styrkan i Bosnien och Hercegovina. Den politiska
kontrollen och strategiska ledningen av insatsen åvilar EU. Dess kommitté för
utrikes- och säkerhetspolitik (KUSP) utövar enligt artikel 25 i Unionsfördraget,
på rådets ansvar, denna kontroll och ledning och rapporterar regelbundet till
rådet.
Althea skall utgöra en del av en bredare och samordnad EU-närvaro i Bosnien och
Hercegovina. Under ett övergripande ansvar hos rådet har EUSR fått i uppdrag att
säkra den politiska koordineringen av EU:s alla insatser i Bosnien och
Hercegovina, inbegripet den militära insatsen Althea. EU:s huvudmannaskap för
såväl militära och polisiära som civila instrument bedöms ge förutsättningar för
en samstämmig och effektiv EU-insats i Bosnien och Hercegovina. EUSR och EU:s
generalsekreterare/höge representant skall, inom ramen för sina respektive
mandat, bl.a. vara de huvudsakliga kontaktpunkterna gentemot de bosniska
myndigheterna när det gäller genomförandet av insatsen.
Althea är EU:s första militära insats som kommer att dra fördel av den av rådet
tidigare i år inrättade mekanismen Athena vad gäller administrationen av de s.k.
gemensamma kostnaderna för insatsen. Detta leder till att hanteringen av
finansieringsfrågorna underlättas. Genomförandet av insatsen kan därmed
effektiviseras.
EU:s insats genomförs i nära samarbete med den Natomission som kommer att
kvarstanna i Bosnien och Hercegovina efter SFOR:s slut. Natomissionen kommer att
ha viktiga uppgifter bl.a. på området för försvarsreformer.
Althea förväntas inledas i början av december 2004. Den kommer därefter att
genomgå en översyn var sjätte månad för att bl.a. möjliggöra för KUSP att,
beroende på säkerhetssituationen i Bosnien och Hercegovina, besluta om ändringar
i styrkans uppgifter och styrkans omfattning. Rådet skall i slutet av år 2005
utvärdera insatsen och ta ställning till om den skall fortsätta. Ett särskilt
beslut måste fattas av rådet för att avsluta insatsen. Även länder som inte är
medlemmar av EU kommer, efter ett särskilt beslut av KUSP, att erbjudas
möjlighet att bidra till Althea.
4.1 Det svenska bidraget till insatsen
Sverige har, under den planering av insatsen som nu pågår i Bryssel, anmält
intresse av att till en början delta i den multinationella norra sektorn i
Bosnien och Hercegovina (Multinational Task Force North, MNTF N), vilken kommer
att stå under Finlands ledning. Sverige har erbjudit sig, och blivit godkänd,
att axla ett särskilt ansvar genom att ta lednings- och koordineringsansvar för
logistiken inom den norra sektorn. Ansvaret innebär att Sverige leder planering
och genomförande av logistiken och att Sverige under minst tolv månader avser ha
huvudansvar för logistikenheten inom den norra sektorn. Sverige är dock inte
bundet till den norra sektorn utan kan framdeles komma att bidra till ett annat
ansvarsområde.
Det svenska bidraget planeras inledningsvis bestå av ca 70 personer. Huvuddelen
av dessa personer kommer att ingå i en multinationell logistikenhet. Därutöver
planeras bidraget bestå av en samverkans- och observationsenhet, militärpoliser
och stabsofficerare till den EU-ledda styrkans högkvarter i Sarajevo och
högkvarteret för Multinational Task Force North i Tuzla. Althea avses få ett
folkrättsligt mandat med stöd av kapitel VII i FN-stadgan. I styrkan, liksom i
det nu aktuella svenska bidraget, ingår därför komponenter som med stöd av det
folkrättsliga mandatet kan komma att använda våld.
Det nu planerade svenska bidraget kan förändras i fråga om utformning och
uppgifter. Sverige har som ansvarig nation för logistiken inom den norra sektorn
ett övergripande ansvar för denna fråga. Det innebär att Sverige skall ha
beredskap täcka upp med personal i situationer där andra deltagare av olika skäl
inte har kunnat bidra fullt ut. Det kan också bli fråga om att behöva förstärka
det svenska bidraget även vad gäller övriga nämnda komponenter (samverkans- och
observationspersonal samt militärpoliser).
I ett läge där säkerheten i Bosnien och Hercegovina avsevärt försämras kan det
dessutom uppstå ett omedelbart behov av att förstärka EU:s insats. Regeringen
anser det angeläget att ha en beredskap att kunna medverka till en sådan
förstärkning, särskilt om det finns fara för svensk civil eller militär
personals säkerhet eller om genomförandet av fredsavtalet allvarligt hotas. En
sådan förstärkning av det svenska bidraget skulle kunna omfatta även andra typer
av förband än de ovan nämnda, t.ex. förband som har förmåga att skilja
stridande parter åt. Mot bakgrund av tidigare erfarenheter från krishantering på
Balkan, senast från oroligheterna i Kosovo i mars 2004, bör det också finnas
hög beredskap att snabbt kunna överföra svensk personal mellan insatsen i
Bosnien och Hercegovina och Natos insats i Kosovo. Riksdagen har godkänt att
regeringen ställer en väpnad styrka till förfogande som ett svenskt bidrag till
en internationell fredsstyrka i Kosovo (jfr prop. 1998/99:112, bet.
1998/99:UFöU02, rskr. 1998/99:252, bet. 2000/01:UU12, rskr. 2000/01:161).
Det svenska bidraget kan, mot bakgrund av nämnda omständigheter, därför i ett
senare skede komma att omfatta upp till 200 personer.
Under hösten 2004 har Sverige som ett led i förberedelserna sänt stabsofficerare
och annan personal till Bosnien och Hercegovina för att delta i
förberedelsearbetet inför insatsen.
Regeringens övergripande bedömning är att inga allvarliga direkta eller
indirekta hot mot svensk personal förekommer i Bosnien och Hercegovina. Den
svenska närvaron och uppträdandet hos svenska enheter i Bosnien och Hercegovina
har under det senaste decenniet givit Sverige ett gott anseende hos den lokala
befolkningen.
Regeringen beräknar att de svenska kostnaderna för ett svenskt styrkebidrag om
70 personer under år 2004 uppgår till 42 miljoner kronor och under år 2005 till
126 miljoner kronor. Utgifterna skall belasta det sjätte utgiftsområdet,
anslaget 6:1 Förbandsverksamhet, beredskap och fredsfrämjande truppinsatser m.m.
5 Folkrättsligt mandat m.m. för insatsen
Den gemensamma åtgärden 2004/570/GUSP som Europeiska unionens råd beslutade om
den 12 juli 2004 lägger fast det rättsliga och finansiella ramverket för
insatsen, men enskilda medlemsstater åläggs inga skyldigheter att bidra med en
styrka till insatsen. Varje medlemsstat avgör om, och i så fall i vilken
omfattning, staten i fråga vill delta. Sverige fattar i varje enskilt fall och i
enlighet med svensk lag beslut om medverkan i en krishanteringsinsats.
En förutsättning för svenskt deltagande i Althea är att insatsen vilar på en
folkrättslig grund. Altheas folkrättsliga mandat kommer, som nämnts, att grundas
på en resolution antagen av FN:s säkerhetsråd med stöd av kapitel VII i
FN-stadgan. Det förutses att det kommande mandatet från säkerhetsrådet innebär
att EU-styrkan vid behov kommer att kunna lösa sina uppgifter med militära
tvångsmedel. Denna resolution förväntas beslutas av säkerhetsrådet senare i
höst.
Som nämnts ovan välkomnar säkerhetsrådet genom resolution 1551 (2004) EU:s
planer på att inleda en militär insats i Bosnien och Hercegovina från december
2004. Av resolutionen framgår även att det nu gällande SOFA-avtalet (Status of
Forces Agreement) som återfinns som bilaga till Daytonavtalet tills vidare även
skall tillämpas på den föreslagna EU-styrkan. Detta avtal reglerar den rättsliga
statusen för den personal som ingår i den EU-ledda styrkan.
Insatsregler, s.k. rules of engagement, som reglerar styrkans våldsanvändning
kommer att fastställas. Det svenska styrkebidraget kommer utifrån dessa
insatsregler att kunna tillgripa tvångsmedel som går utöver nödvärn för att
genomföra säkerhetsrådets mandat.
Av 10 kap. 9 § regeringsformen framgår bl.a. att regeringen inte utan riksdagens
medgivande får sända en svensk väpnad styrka utomlands, om inte detta är
medgivet i lag eller följer av en internationell överenskommelse som riksdagen
har godkänt. I det nu aktuella svenska bidraget till Althea ingår komponenter
som är en väpnad styrka i den bemärkelse som avses i regeringsformen. Då
bemyndigande saknas för regeringen i detta fall och riksdagen inte tidigare har
godkänt en internationell överenskommelse av vilken skyldigheten följer krävs
riksdagens medgivande för att en svensk väpnad styrka skall kunna delta i
insatsen.
6 Regeringens överväganden
Regeringens förslag: Riksdagen medger att regeringen ställer en väpnad styrka om
högst 200 personer till förfogande under 24 månader som ett svenskt bidrag till
den EU-ledda militära krishanteringsinsatsen Althea i Bosnien och Hercegovina,
efter ett beslut av FN:s säkerhetsråd som innehåller det folkrättsliga mandatet
för insatsen.
Skälen för regeringens förslag: Bosnien och Hercegovina är, liksom Balkan som
helhet, av stor betydelse för stabiliteten och säkerheten i Europa. Insatsen
kommer att komplettera EU:s långvariga och breda engagemang i landet och bidra
till Bosnien och Hercegovinas närmande till EU.
Internationell militär närvaro bedöms vara nödvändig under en längre tid för att
säkra en fredlig utveckling. Bosnien och Hercegovina är en ung stat som står
inför stora utmaningar att komma till rätta med krigets efterverkningar och
skapa en fungerande demokrati, präglad av samförstånd och tolerans. En fortsatt
allvarlig socioekonomisk situation, omfattande kriminalitet och ökad betoning av
den etniska tillhörigheten kan underblåsa spänningar och potentiellt våld. Att
lag och ordning kan upprätthållas är en förutsättning för återuppbyggnadsarbetet
och etableringen av en multietnisk rättsstat. Det är av yttersta vikt att den
fredliga utvecklingen tillåts fortsätta. Genom att EU genomför en militär
fredsbevarande insats i Bosnien och Hercegovina skapas förutsättningar för en
framtida övergång från ett militärt engagemang till civila och polisiära
insatser.
Regeringen anser att det är viktigt att Sverige fortsätter sitt breda engagemang
för utveckling, demokrati och säkerhet i Bosnien och Hercegovina. Ett svenskt
bidrag till EU:s krishanteringsinsats är ett konkret stöd för det fortsatta
fredsarbetet i landet. Det kompletterar väl och förstärker Sveriges övriga
insatser.
Regeringen är en stark förespråkare av en fortsatt utveckling av EU:s
krishanteringsförmåga. Ett svenskt truppbidrag till Althea är ett uttryck för
Sveriges engagemang i den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken. En
framgångsrik insats i Bosnien och Hercegovina stärker EU:s långsiktiga förmåga
att bidra till säkerhet och stabilitet i Europa. Regeringen är också angelägen
om att tillvarata den breda kunskap som finns i Sverige om Bosnien och
Hercegovina från tidigare och pågående insatser.
FN:s säkerhetsråd har välkomnat EU:s planer på att inleda en militär insats i
Bosnien och Hercegovina. Regeringen anser att den insats som nu planeras i
Bosnien och Hercegovina måste vila på en folkrättslig grund i form av en
resolution i FN:s säkerhetsråd. Detta är en förutsättning för svenskt deltagande
i insatsen.
Utrikesdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 september 2004
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Engqvist,
Freivalds, Sahlin, Pagrotsky, Östros, Messing, Lövdén, Ringholm, Y. Johansson,
Sommestad, Karlsson, Lund, Nykvist, Andnor, Nuder, Hallengren, Björklund,
Holmberg, Jämtin
Föredragande: statsrådet Freivalds
Regeringen beslutar proposition 2004/05:14 Svenskt deltagande i en EU-ledd
styrka i Bosnien och Hercegovina.
Prop. 2004/05:14
2
1