Motion till riksdagen
2004/05:Ub494
av Jan Emanuel Johansson och Cinnika Beiming (s)

En gymnasieskola som når alla elever


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att hitta lösningar på problematiken med de ungdomar som riskerar att falla ur gymnasieskolan.

Motivering

Helhetssyn och sammanhang är ord som återkommer regelbundet i propositionen. Det perspektiv och mål som tidigare funnits inom dokument som styr vård och omsorg tycks nu ha nått skola och utbildning. Denna helhetssyn har haft svårt att genomsyra vårdsektorn. Det betyder att det finns anledning att anta att om denna grundsyn ska få genomslagskraft i skolan så räcker det inte med att skriva in detta i en proposition och sedan i en ny läroplan.

Vi konstaterar att helhetssynsgrunden lett fram till att den proposition som regeringen presenterade i våras (2003/04:140) på allvar vill utveckla en verksamhetsförlagd utbildning jämställd med den skolförlagda utbildningen. Den lärlingsutbildning som propositionen beskriver är en stor och välbehövlig nyhet och att dessutom en särskild yrkesdelegation - och inte Skolverket - ska ansvara för dess tillkomst inger förtroende.

På detta sätt möter propositionen krav från inte minst elever om att kunna välja den lärstil som är bäst avpassad för de elever som har ambitionen att uppnå en gymnasieexamen.

Men det finns en tredje kategori som också finns i våra gymnasieskolor, eller åtminstone borde finns där. I nämnda propositionen finns de med i den statistik som säger att en av fyra elever slutför inte sin gymnasieutbildning, en av fem på det individuella programmet slutför gymnasieutbildningen. Propositionen talar om 11 steg mot ett gymnasium som omfattas av en helhetssyn för alla elever. Det behövs ett steg 12 för att möta den kategori som Folkbildningsutredningen benämner "de icke-nådda". Det är elever som varken kommer att nås genom insatser i en verksamhetsförlagd eller en skolförlagd gymnasieutformning.

Vi föreslår att särskilda insatser görs för att nåäven de ungdomar som är i rikszonen att falla ur gymnasieskolan. Med förebyggande insatser i gymnasieskolan skulle många av dessa därmed undvika att senare hamna på samhällsomhändertagande anstalter och liknade. Det är angeläget att kunna möta den problematik som kännetecknar denna kategori av elever. De som inte klarar av utbildning eller att få arbete passiviseras och isoleras och riskerar att hamna i utanförskap, kanske i kriminalitet och slutligen institutionaliseras. Andra i denna kategori vandrar genom systemet av missriktade arbetsmarknadsåtgärder med kurs efter kurs och utbildning efter utbildning samt praktikplatser utan att lyckas få fotfäste på arbetsmarknaden.

Stockholm den 5 oktober 2004

Jan Emanuel Johansson (s)

Cinnika Beiming (s)