Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införande av kvinnohistoria som en obligatorisk del av historieämnet.
Sedan den svenska kvinnan blev myndig och fick rösträtt har hennes ställning stärkts och möjligheterna att förverkliga sina drömmar har kraftigt ökat. Vi bor nu i världens mest jämställda land och detta har vi lyckats med genom hårt arbete som pågått i knappt 100 år.
Reformkrav som fördes fram på den tiden förutom rösträttsfrågan och myndighetsfrågan var:
Ordentliga utbildningsmöjligheter för kvinnor på universitetsnivå
Vidgade arbetstillfällen, även statliga tjänster
Kvinnligt inflytande på bostadsbyggandet
Kvinnohistoria som undervisningsämne
De tre första punkterna är genomförda medan den sista ännu inte blivit genomförd till fullo.
För att kunna förstå, ställa krav och aktivt delta i samhällsutvecklingen och effektivt driva jämställdhetsarbetet krävs kunskap även i kvinnohistoria.
Det är i dag skolans ansvar att själv påverka, ställa krav på och fråga efter läromedel som utgår ifrån könsskillnader och olikheter i flickors och pojkars utveckling, intressen, behov och erfarenheter så att förlegade och könsstereotypa läromedel uppdateras eller tas ur bruk.
I april 1999 publicerades rapporten Genus och text - När kan man tala om jämställdhet i fysikläromedel? (nr 99:448). Skolverket har drivit ett begränsat projekt att granska fysikläromedel ur ett jämställdhetsperspektiv. Slutsatsen i rapporten är den att läromedel som vänder sig till både flickor och pojkar är öppna för mångfald och inbjuder läsaren till en gemensam konstruktion av kunskap. Däremot bidrar tyvärr läromedel som utesluter kvinnliga perspektiv till att återskapa de orättvisor som jämställdhetssträvandena försöker råda bot på. Mycket har gjorts men det är fortfarande mycket kvar att göra.
I en kommentar till de av regeringen fastställda kursplanerna (1999-11-22) påpekar Skolverket bl.a. att frågor som rör jämställdhet och könsroller tas upp såväl i den gemensamma texten för de samhällsorienterande ämnena som i kursplanen för historia. I kursplanen sägs redan under ämnets syfte att ämnet skall "ge möjlighet att leva sig in i gångna tider och de förutsättningar som funnits för män, kvinnor och barn i olika kulturer och samhällsklasser". Dessa frågor behandlas även i avsnittet om ämnets karaktär och uppbyggnad. Kursplanerna för gymnasieskolan fastställs av Skolverket.
I regeringens proposition 1994/95:164 påpekar regeringen att elevernas, särskilt flickornas värld och erfarenheter saknas ofta i läromedlen. Kvinnornas insatser i historien osynliggörs, vilket får konsekvenser för flickornas självkänsla. Läromedlen har inte heller införlivat aktuell genusforskning om flickors och pojkars olika förutsättningar för lärande. Deras spegling av världen blir inte mindre problematisk mot bakgrund av att forskningen visar att flickor tenderar att lita mer till läroböckernas text än vad pojkarna gör.
Förutom förnyade och bättre läromedel behövs ökad kunskap i ämnet samt en attitydförändring hos många skolledare och lärare. Kvinnohistoria bör införas som en obligatorisk del av historieämnet.
|
Stockholm den 5 oktober 2004 |
|
|
Eva Arvidsson (s) |
|
|
Britta Lejon (s) |
Christina Axelsson (s) |