En av de yrkesgrupper som har avgörande betydelse för vår framtid är lärarna. Det är lärarna som i mötet med vår framtid - barn och ungdomar - skapar dynamik i lärandet. Att ha grundläggande baskunskaper, insikter i samhällets bildningsarv och förmåga att lära nytt är oundgängliga färdigheter i det kunskapssamhälle som redan är här. Otaliga undersökningar har visat att läraren är skolans viktigaste resurs. En central utmaning i skolpolitiken är därför att se till att det finns professionella, kompetenta och engagerade lärare. Läraryrket måste vara ett ledande yrke. I den här motionen presenterar Kristdemokraterna förslag för att förbättra situationen för lärare på fältet, förslag för att öka yrkets attraktivitet såväl som förslag på förbättringar som bör företas inom lärarutbildningen.
1 Sammanfattning 1
2 Innehållsförteckning 2
3 Förslag till riksdagsbeslut 3
4 Ledande lärare 4
4.1 Inför lärarlegitimation 5
4.2 Renodla yrkesrollerna i skolan 6
4.3 Personliga mentorer för nyutexaminerade lärare 7
4.4 Huvudansvar för maximalt 15 elever 7
4.5 Bättre arbetssituation för lärare 7
4.6 Särskilda uppdrag inom skolan 8
4.7 Kompetensutveckling 8
4.8 Utbildningsvetenskaplig forskning 8
4.9 Forskningsinriktade skolutvecklingstjänster 9
5 En förnyad lärarutbildning 10
5.1 Lärarstudenternas synpunkter 10
5.2 Centralisera dimensioneringen 11
5.3 Yrkeslärarutbildning 12
5.4 En gemensam värdegrund 12
5.5 Ledarskapsutbildning för lärare 13
5.6 Obligatorisk grundläggande läs- och skrivinlärning 13
5.7 Mer ämneskunskaper 13
5.8 Ett centralt ramavtal för VFU 14
5.9 Alternativa lärarutbildningar 14
5.10 Skolledarutbildning 15
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inrätta en legitimation för lärare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att öka möjligheterna för lärare att ägna sig åt undervisning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en lärare inte skall ha huvudansvar för fler än 15 elever.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge lärarutbildade bättre möjligheter att kombinera lärartjänst med forskning på hel- eller deltid.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inrätta en ny skolledarutbildning med en ny rektorsexamen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillföra mer elevvårdande personal i skolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att samtliga nya lärare garanteras kvalificerade mentorer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att särskilda uppgifter (som institutionsföreståndare och liknande) kompenseras på sätt som bidrar till skolutveckling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att samtliga lärare garanteras en individuell, skriftlig plan för sin kompetensutveckling, vilken uppdateras kontinuerligt efter samtal mellan lärare och arbetsledare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stärka den utbildningsvetenskapliga forskningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att permanenta den utbildningsvetenskapliga kommittén inom Vetenskapsrådet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utveckla forskningsinriktade påbyggnadskurser för lärare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa fler lärartjänster för forskarutbildade.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att staten, för att trygga lärarförsörjningen, dimensionerar lärarutbildningen ur ett nationellt perspektiv.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU) och det allmänna utbildningsområdet (AUO) särskilt uppmärksammas då lärarutbildningen utvärderas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att förbättra utbildningen av yrkeslärare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stimulera framväxten av fler alternativa vägar in i läraryrket.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lärarutbildningen genomsyras av skolans värdegrund.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lärarutbildningen har obligatorisk utbildning om mobbning och konflikthantering.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ledarskapsutbildning är en tydlig del i lärarutbildningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kunskaper i grundläggande läs- och skrivinlärning skall vara obligatoriska för lärare inriktade mot förskolan och skolans lägre år.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det allmänna utbildningsområdet (AUO) inom all lärarutbildning förkortas från tre till två terminer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den överskjutande terminen i lärarutbildningen ägnas åt ämnesstudier.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kompletterande lärarutbildning för akademiker med examen i relevanta ämnen skall förkortas från tre till två terminer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett centralt ramavtal med en grundläggande miniminivå sluts för den verksamhetsförlagda utbildningen, VFU.
Det råder för närvarande brist på lärare i den svenska skolan. Enligt prognoser kommer denna situation att förvärras om inget görs. Tre faktorer bidrar i huvudsak till bristen. Lärare som blivit långtidssjukskrivna, ofta på grund av utmattningsdepressioner. Lärare som väljer bort läraryrket till förmån för ett annat yrke. Dessa två negativa faktorer lägger grunden för den tredje faktorn, att volymen av utbildade lärare är för låg.
Beräkningar visar att det behövs ungefär 13 000 nya lärare per år fram till 2010. Senare, under perioden 2011-2020, blir behovet mindre och då behöver cirka 10 000 lärare per år examineras. En förutsättning är dock att behoven under den första perioden kunnat täckas. Läsåret 2003/04 examinerades endast 6 900 lärare, och de kommande åren mellan 8 000 och 10 000 per år, vilket är helt otillräckligt för att möta skolans behov. Särskit stor är bristen på yrkeslärare, där det skulle behöva utbildas tre gånger så många lärare som idag.
Det pågår olika projekt för att snabbt lösa lärarkrisen och få fram nya lärare. Kristdemokraterna ser positivt på dessa initiativ, men de är långt ifrån tillräckliga. Bristen på lärare kommer alltså att bestå för lång tid framöver. Samtidigt finns ett problem med att skolorna i ökande omfattning anställer obehöriga lärare, vilket paradoxalt nog leder till arbetslöshet för vissa lärargrupper. Orsaken till den akuta lärarbristen är i första hand regeringens kortsiktiga politik. Att det är stora pensionsavgångar nu har varit känt i över 35 år. Regeringen har med sin passivitet ett stort ansvar för denna allvarliga situation. Läraryrket måste få former och innehåll så att långtidssjukskrivningarna och avhoppen kan minimeras. Målet ska vara att läraryrket oftare än idag blir ett förstahandsval för studenter. För att säkerställa att vi har en kompetent lärarkår måste konkreta åtgärder vidtas.
Statistik från Verket för högskoleservice (VHS) visar en tydlig tendens till att lärarutbildningarnas popularitet fortsätter att öka. En större andel väljer lärarutbildningar i dag jämfört med 2003. Även som förstahandsval har lärarutbildningarna blivit populärare. Det är glädjande. Detta måste nu kompletteras med statliga och kommunala åtgärder som förbättrar lärarnas arbetssituation.
Kunnig och kompetent personal på alla nivåer är avgörande för en väl fungerande skola. Klassfrågan - en ESO-rapport om lärartätheten i skolan visar att kunniga lärare är den viktigaste faktorn för att elever ska klara skolan bra. En uppvärdering av yrket måste därför ske. Den nyfikenhet på kunskap som läraren lockar fram, det klimat läraren eller arbetslaget skapar, den etik läraren medvetet eller omedvetet förmedlar är ofta livsavgörande för eleverna. Kristdemokraterna anser att ramarna för skolans verksamhet måste bli tydligare, samtidigt som flexibiliteten inom dessa ramar bör öka. Genom att öka friheten ges professionen det ansvar för den egna verksamheten som den bör ha.
Trots att ca 20 procent av samtliga läraranställda, det vill säga närmare 35 000 personer 1 , är obehöriga utannonseras få lärartjänster på arbetsmarknaden. Statistik från Lärarnas Arbetslöshetskassa (december 2003) visar att arbetslösheten ökar bland utexaminerade lärare, främst grundskollärare.
Att antalet utannonserade lärarjobb minskar kraftigt visar också nya siffror från Lärarförbundet. Under årets första fem månader utannonserades 16 100 platser, en minskning med över 8 400 jämfört med föregående år och nästan en halvering jämfört med 2002, dåöver 30 700 platser annonserades ut. Detta sker trots att lärarbristen på många områden är stor, andelen obehöriga lärare fortsätter att öka och arbetslösheten bland utbildade lärare stiger. Detta kan tolkas som att kommunerna sänkt ambitionsnivån när det gäller att locka utbildade lärare till lediga jobb.
Grundregeln i skollagen är att endast personer med lärarexamen ska kunna tillsvidareanställas som lärare. Undantag kan medges om samtliga fyra följande villkor är uppfyllda: det saknas behöriga sökande, det finns särskilda skäl, personen har motsvarande kompetens för den undervisning som anställningen avser och slutligen ska den sökande vara lämpad att sköta undervisningen. Lärarförbundets och LR:s rapport "Dessa undervisar i svensk skola" presenterad i juli 2004 visar att 4 300 av de obehöriga lärarna aldrig har gått på högskolan. 800 obehöriga har getts tillsvidareanställning i strid med skollagens villkor under de senaste tvååren. Skillnaden i lön mellan obehöriga och behöriga är mycket liten, mindre än 10 procent i grundskolan och i stort sett obefintlig i gymnasieskolan. Detta kan motverka rekryteringen till lärarutbildningen. Varför gå en utbildning och ta studielån när det går att få samma jobb och samma lön utan formell utbildning?
Inte minst med tanke på lärarbristen är det viktigt att ta vara på kompetensen och kraften hos andra yrkesgrupper än lärarna. Det handlar också om dem som har erfarenhet av att arbeta som lärare utan formell lärarutbildning. Men inriktningen måste vara att alla lärare har adekvat utbildning. Det är viktigt att slå vakt om lärarkompetensen. Om inte lärarrollen ingår i ett kvalitetssystem finns ingen garanti för kvalitetssäkring eller kvalitetsutveckling alls i skolan. Det hänger alltså nära samman med elevernas trygghet och rättssäkerhet.
Kristdemokraterna föreslår att en obligatorisk lärarlegitimation införs. Den bör utfärdas av tillsynsmyndigheten för skolan - Skolverket - på samma sätt som Socialstyrelsen legitimerar vårdyrkena. För att erhålla lärarlegitimation ska man ha avlagt lärarexamen samt uppfylla yrkesetiska kriterier. Lärarexamen ska vara avlagd vid av staten auktoriserad lärarutbildning, dvs. lärosäte med lärarutbildning. De yrkesetiska normerna ska fastställas genom samarbete mellan staten, arbetsgivarna och professionella organisationer. Lärarlegitimationen ska vara ett krav för att erhålla tillsvidareanställning som lärare.
Att vara lärare handlar om att leda till kunskap - men också om administrativa och sociala uppgifter. Skolans decentralisering och flera års besparingar på skolan har inneburit att uppgifter och ansvar tillförts skolan. Detta har medfört att lärarnas uppgifter svällt mer än rimligt. Att vara lärare i dag är svårare och mer utmanande än någonsin. För att lätta på arbetsbördan och skapa reella förutsättningar att tillgodose alla elevers behov är det väsentligt att se över hela skolans organisation. Lärares arbete måste diskuteras utifrån ett helhetsperspektiv.
Kristdemokraterna vill se en lärarroll där läraren får tid att i första hand ägna sin kraft åt den professionella uppgiften. Undervisning rymmer många olika metoder, inte minst en handledande, i enlighet med den kunskapssyn som läroplanerna lägger fast. Det är viktigt att lärarna kan koncentrera sig på den didaktiska uppgiften utifrån kunskapsstoffet och värdegrunden. Samtidigt är samhället så mångfacetterat att lärarna parallellt med undervisningsuppdraget även i framtiden kommer att ha en viktig uppgift att fostra och stödja elevernas sociala utveckling. För att klara uppgiften på ett bra sätt krävs stöd. Därför behövs yrkesgrupper med annan kompetens och utbildning än lärarnas i skolan.
Elevvården är en betydelsefull del av skolans verksamhet. Barn och ungdomar har ett stort behov av vuxenkontakt. Den elevvårdande personalen får ofta ta emot det uppdämda behov av gemenskap med vuxna som bristen på annan vuxenkontakt skapat. Med den professionalitet de besitter har de också kompetens att ge elever med mer uttalade behov den hjälp och det stöd de behöver. Kommunerna måste tillförsäkra elevvårdspersonal erforderlig kompetensutveckling och stöd i sitt arbete.
Nyutexaminerade lärare är inte alltid förberedda på den arbetsbelastning som uppstår när de träder in i läraryrket och behöver därför möjlighet till stöd. Kristdemokraterna vill att varje nyutexaminerad lärare ska få en erfaren lärare som personlig mentor under sitt första arbetsår. Ett sådant system skulle gynna skolans utveckling i stort. De nyutbildade lärarna får på så sätt växa in i sitt arbete och de mer rutinerade lärarna får ta del av nya perspektiv. De äldre lärarnas kunskaper och erfarenheter måste generellt sett tas till vara bättre. Givetvis ska de erfarna lärarna ges tid och ersättning för ett kvalificerat mentorskap.
Undervisningsgruppernas storlek har stor betydelse för lärarens möjlighet att ge eleverna individuellt stöd och uppmärksamhet. I en rapport 2 konstateras bland annat att mindre klasser leder till bättre resultat, både på kort och på lång sikt. Kristdemokraterna vill utifrån detta framhålla vikten av att en lärare inte skall ha huvudansvar för mer än 15 elever. Mindre skolenheter är dessutom ett viktigt verktyg för att skapa en trygg skolmiljö där arbetsro råder och mobbning är ovanligt förekommande. Vi tror att det behövs närhet i skolan, personliga relationer mellan lärare och elever. Det skapar goda förutsättningar för en god arbetsmiljö och främjar goda studieresultat samt lärarens reella möjligheter att följa elevens sociala och kunskapsmässiga utveckling.
Rent praktiska åtgärder behöver genomföras för att ge lärarna en bättre arbetssituation. Varje lärare måste till exempel ha en egen arbetsplats med tillgång till telefon och dator. Det är en förutsättning för att de ska kunna utföra sitt arbete på det sätt som avtalen reglerar. Att många lärare idag förväntas utföra en stor del av sitt arbete utan tillgång till en fungerande arbetsplats är oacceptabelt.
Inom skolområdet har det traditionellt funnits ett antal olika uppdrag för lärare. Som exempel kan nämnas institutionsföreståndare, specialfunktionär, specialarbetshandledare, klassföreståndare/mentor och förrättare av särskilda prövningar. De särskilda uppdragen stod för befogenheter och möjligheter. De stod också för ett ansvar som tydligt kunde utkrävas om uppdraget inte sköttes, just därför att det var förenat med en särskild kompensation.
I och med att ingen särskild ersättning numer utgår och de särskilda uppdragen i stor utsträckning löses inom befintlig arbetstid har ansvarstagandet för de särskilda uppdragen i vissa fall minskat. Det är angeläget att se över situationen. En möjlig väg är att åter införa någon form av kompensation kopplad till de särskilda uppdragen för att freda dem och tydliggöra deras betydelse. Denna ersättning bör utbetalas som arvode utöver månadslönen, som en del av en permanent högre månadslön eller på annat sätt som regleras i de lokala avtalen.
Lärarrollen förändras ständigt. Det är därför viktigt att lärarna i tillräcklig grad utvecklar sin kompetens för att göra ett gott arbete. I dag sker en stor del av den formella kompetensutvecklingen på fritiden eftersom skolorna saknar resurser för vikarier. Det är inte rimligt. Att rätten och skyldigheten till kompetensutveckling säkerställs är angeläget. Kommunerna som arbetsgivare har huvudansvaret för lärarnas kompetensutveckling. Detta anser även regeringen: "Det är också kommunerna som har det största ansvaret för ... kompetensutveckling av lärare. " (Utbildning för kunskap och jämlikhet, Regeringens skrivelse 2001/02:188, s. 15.) Kompetensutvecklingsplaner bör finnas både för skolan och för varje lärare. Det är viktigt att skolan gör strategiska satsningar och att lärare kan utvecklas både ämnesmässigt och i den övriga kompetensen. Alla lärare ska ha rätt till en individuell, skriftlig plan för sin kompetensutveckling. Planen ska innehålla både mål och medel och utarbetas i samråd mellan läraren och arbetsledaren. Kompetensutvecklingsplanen bör revideras kontinuerligt för att ständigt vara ett aktuellt dokument som beskriver och sätter målen för lärarens och skolans utveckling. Samarbetet mellan grund- och gymnasieskolan behöver utvecklas. Genom till exempel gemensam kompetensutveckling mellan lärare verksamma i de olika skolformerna kan kontaktytor skapas för att överbrygga klyftorna och därmed skapa smidiga övergångar för eleverna.
Ett väsentligt inslag i den nya lärarutbildningen är utbildningsvetenskapen. Den är ett nytt fenomen på så sätt att den förenar traditionell disciplinbunden forskning och mång- och tvärvetenskaplig forskning. När den nya utbildningen startades, utlovades insatser på det utbildningsvetenskapliga området för att både stärka den vetenskapliga förankringen i lärarnas grundutbildning och för att klara behovet av ökad kunskap - av vetenskap - om lärande.
2001 skapades en särskild kommitté under Vetenskapsrådet med uppgift att verka för utbildningsvetenskaplig forskning. Hittills har kommittén bland annat stöttat fyra nationella forskarskolor med inriktning på didaktik och lärande. Bland de projekt som fått forskningsmedel kan nämnas studier i ledarskap, konflikthantering och värdegrundsfrågor. Kommitténs uppdrag har varit tidsbegränsat. Kristdemokraterna anser att det är angeläget att kommitténs uppdrag permanentas.
Ambitionen att öka forskningsanknytningen i lärarutbildningen är mycket lovvärd och angelägen. Samtidigt är lärarutbildningen en akademisk yrkesutbildning där många studenter fäster mindre vikt vid möjligheter att forska till förmån för mer praktiska förberedelser inför den egna lärargärningen. Det är möjligt att intresset för forskning inte kommer förrän läraren noterat problemställningar i den egna lärargärningen. Mot den bakgrunden är det viktigt att det finns forskningsinriktade påbyggnadskurser mot magister-/master-, licentiat- och doktorsexamen. Kommunerna bör så långt möjligt uppmuntra detta genom att möjliggöra en aktiv lärargärning och ett didaktiskt utvecklings- och forskningsarbete.
Behovet av forskarutbildade lärare är stort i skolan. Lärare med ämnesinriktad forskarexamen blir allt färre i gymnasiet. Lärare med vetenskaplig ämnesdidaktisk kompetens saknas överlag i alla skolformer. Därför krävs insatser för att öka antalet lärare med forskarutbildning i grund- och gymnasieskola och självklart inom lärarutbildningen. Det bör särskilt framhållas att det är viktigt att stimulera lärare att parallellt med eller som en del av sitt yrke bedriva ämnesmässig eller utbildningsvetenskaplig forskning. För detta bör särskilda åtgärder vidtas.
Ett sätt är att på en del av tjänst bli magistrand, det vill säga gå en deltidsutbildning som avslutas med en magisterexamen. Magistrandtjänster ger lärare andra möjligheter till "karriär" än de traditionella. Att möjlighet ges att fördjupa sig i teorin samtidigt som det i skolans utvecklingsarbete finns tillfälle att sprida sina kunskaper och erfarenheter vidare i till exempel olika fortbildningsinsatser för kollegor är angeläget.
Numera är det möjligt att som forskarstuderande studera på deltid samtidigt som man kan ha en deltidstjänst utanför lärosätet. Kommunerna och skolorna måste bli bättre på att samarbeta med lärosätena så att sådana tjänster kan kommer till stånd i skolorna. Det bör vara möjligt att dela tjänster mellan skola och lärarutbildning i högre grad än vad som idag sker. En sådan ordning kan skapa ett intresse bland lärare att engagera sig i forskning parallellt med undervisning. Lärare får också möjlighet att i egen forskning söka svar på upplevda didaktiska problem. Det är viktigt att kommunerna inrättar forskningsinriktade tjänster på olika nivåer och återbesätter de lektorat eller liknande som finns och har funnits i gymnasieskolan. Det bidrar till skolutveckling och vetenskaplig förankring samtidigt som sådana tjänster utgör karriärsteg och på så vis bidrar till ökad status för läraryrket.
För att de mål som idag uttrycks i läroplaner och kursplaner ska kunna förverkligas krävs delvis andra yrkeskunskaper än tidigare. För att vara en bra lärare räcker det inte att kunna förmedla kunskaper. Skolan och ytterst lärarna får ta ett allt större ansvar för elever med mer eller mindre utpräglade problem av social karaktär. Bristande arbetsro, oordning, koncentrationssvårigheter och psykisk instabilitet bland eleverna är på många håll en del av skolans vardag. Det är inte minst sådana faktorer som gör arbetet som lärare svårt. Varje lärarstuderande måste i utbildningen få beredskap att möta och hantera problem och uppgifter av detta slag.
Den nuvarande lärarutbildningen innebär stora möjligheter till val och individualisering. Denna utveckling välkomnas av Kristdemokraterna, eftersom möjligheter att påverka sin utbildning ökar engagemanget för den egna kunskapsutvecklingen och kan leda till att studenterna mer aktivt försöker förvärva kunskaper som gör dem attraktiva på arbetsmarknaden. Samtidigt höjs varnande röster från flera håll om att valfriheten riskerar att bli ett problem.
Sedan den nya lärarutbildningen startade har ett antal brister uppmärksammats av studenter och lärarutbildare via studentkårer och fackförbund. I oktober 2003 presenterade LR:s studerandeförening en enkätstudie 3 med 705 svarande från 14 orter. Studenterna är huvudsakligen nöjda med lärarutbildningen och verksamhetsförlagd utbildning (VFU). Det allmänna utbildningsområdet (AUO) beskrivs dock av många som "flummigt", "uselt" eller som en student skrev: "Man känner sig som en försökskanin."
När det gäller den verksamhetsförlagda utbildningen, VFU, anser studenterna att kvaliteten på handledningen varit god. Däremot återstår ett antal brister när det gäller omfattningen. En sjättedel har uppenbarligen inte blivit tilldelade en partnerskola. Var fjärde student har gjort noi eller färre veckor. En av tio lärarstudenter har inte har gjort VFU under det allmänna utbildningsområdet och en av tjugo har inte genomfört VFU under inriktningsstudierna. Särskilt det senare är problematiskt, eftersom en av poängerna med den nya utbildningen var att flytta betoningen från teoretiska studier till verksamhetsförlagda studier. Utöver omfattningsproblemen gör många av studenterna sin VFU i elevgrupper som de inte avser att undervisa i. En sjättedel av lärarstudenterna har inte gjort VFU i rätt åldersgrupp och 19 procent har inte gjort VFU i rätt ämnen. Kristdemokraterna anser att VFU och AUO måste ges särskild uppmärksamhet då lärarutbildningen utvärderas.
Det finns stort behov av nyutbildade lärare under överskådlig tid. När det gäller åldersinriktningar går det i dagens lärarutbildning inte att med säkerhet veta fördelningen mellan förskollärare, fritidspedagoger och lärare i de lägre årskurserna förrän relativt sent. Enligt Högskoleverkets rapport 2004:19 "Lärarstudenters val av inriktning" finns en skillnad mellan examinerade inom olika inriktningar i den gamla lärarutbildningen jämfört med den nya (figur nedan).
Det visar sig att den nya lärarutbildningen som startade 2001 haft stora svårigheter att få studenter att välja inriktning mot förskola/fritidshem, men även mot grundskolans senare år. Ställer man studenternas enkätsvar mot Skolverkets behovsprognos av utbildade lärare visar det sig att tre gånger så många behöver utbildas för förskola och förskoleklass, och dubbelt så många för fritidshem, för att täcka de behov som Skolverket prognostiserar.
För ämnesinriktningar kvarstår bristen på studenter som väljer Ma/NO-inriktning framför allt i gymnasie- och vuxenutbildningslärare. Detta verkar kompletteras med att för få lärarstudenter väljer språkinriktning. Orsaken till det står att finna i gymnasieskolans struktur. Kristdemokraterna verkar för att fler elever i skolan ska välja språk.
För att klara den framtida lärarförsörjningen vill Kristdemokraterna att staten i fortsättningen centralt dimensionerar platstillgången på lärarutbildningen och dess olika inriktningar. Högskoleplatser måste omfördelas för att kunna svara emot söktrycket.
Skolverkets genomgångar visar att examinationen av yrkeslärare har sjunkit drastiskt, även om det vänt uppåt något de allra senaste åren. Endast 300-400 yrkeslärare examineras per år medan behovet är cirka 1 200 per år fram till 2010.
Det är oroande med bristen på utbildade yrkeslärare, en brist som kommer att förvärras i och med att medelåldern bland de nuvarande lärarna är hög. Enligt en studie vid Umeå universitet är idag en av fyra yrkeslärare obehörig, och om tre till fyra år kommer hälften att vara obehöriga. Det är främst inom sektorerna service, industri och hantverk som läget är akut. Kristdemokraterna ser några möjliga vägar för att förbättra yrkeslärarutbildningen:
Satsa mer på distansutbildning. Många yrkesverksamma har familj och är socialt etablerade på sin hemort.
Den norska och danska modellen för yrkeslärarutbildning borde införas även i Sverige. Modellen innebär att branschen och skolan gemensamt rekryterar en kunnig yrkesverksam person som anställs som obehörig lärare. Han eller hon förbinder sig att påbörja en lärarutbildning som genomförs på distans och på halvfart som en del av arbetet på skolan.
Utveckla valideringsinstrumentet i samverkan mellan branschen och universitetens antagningsenheter. Dagens formella krav på 60 poäng i yrkesämnet hindrar många kunniga yrkesverksamma från att söka till lärarutbildningarna.
Se över de ekonomiska villkoren för yrkeslärarutbildningens studenter. Genom antagningskraven - omfattande yrkeserfarenhet - kommer många av studenterna att vara betydligt äldre än övriga studerande. Många har skaffat familj och har därmed svårt att klara studierna på samma villkor som övriga.
Lärare är nyckelpersoner för att åstadkomma ett tryggt klimat i skolan. Det är viktigt att lärarutbildningen innehåller kontinuerliga och omfattande inslag om värdegrunden. Vårt samhälles värdegrund bygger på den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism. Alla människors unika och lika värde, människolivets okränkbarhet och individens frihet är grundpelare som denna etik, också fastlagd i läroplanerna för grund- och gymnasieskolan, vilar på.
Åratal av motarbetande av goda normer i skolan har lett till otrygghet. Idag tvingas lärarna ta ett större ansvar för elevernas sociala situation samtidigt som de inte fått nödvändig kompetens för att klara detta. Trots alla insatser mot mobbning visar undersökningar att mobbningen ligger kvar på ungefär samma höga nivå som i början på 1980-talet. Det är viktigt att det redan under lärarutbildningen tas upp frågor kring föräldrakontakt, mobbning och konflikthantering i olika sammanhang, både i särskilda kurser men framför allt inom ramen för VFU. I kampen mot mobbning i skolan är det av stor betydelse att det finns fler personer med olika kunskaper i skolan som kan arbeta med dessa problem, och dåär elevvårdande verksamheter avgörande.
Värdegrundsutbildning, reflekterande samtal kring etiska dilemman, diskussioner och övningar är nödvändigt för att lärarna ska kunna bidra till en trygg skola och kunna överföra etiska normer till kommande generationer. Lärarna ska vara värdegrundens levande ambassadörer i skolvardagen. För att möjliggöra det behöver undervisningen om värdegrundsfrågorna göras obligatorisk i lärarutbildningen. Vidare behöver adekvat fortbildning om arbetet mot mobbning och trakasserier återkommande ordnas för lärare.
Alla lärarutbildningar ska ta upp ledarskap som ämne i sin utbildning eftersom lärare ska tränas i sin ledarroll som arbetslagsledare och som ledare för sina elevers lärande. Detta poängterades i Lärarutbildningskommitténs betänkande. Det har dock varit svårt att väcka lärarutbildningarnas intresse för detta. Samarbete med speciallärarutbildningen har påbörjats. Kurser i ledarskap utformas tillsammans, t e x har en rektorsutbildning medverkat till att en kursplan omfattande en specialisering om 20 poäng i utbildningsledarskap har tagits fram för lärarutbildningen.
Ytterligare exempel är rena specialistkompetenser som erhålls genom specifika val, där vissa moment tidigare funnits i mer allmän form. Hit hör den grundläggande läs- och skrivinlärningen. Det är skandal att den kompetens som forna småskol- och lågstadielärare besatt inte ersätts när dessa äldre lärarkategorier med goda kunskaper i läs- och skrivinlärning går i pension. I den nya lärarutbildningen måste grundläggande läs- och skrivinlärning vara ett obligatoriskt moment för alla lärare inriktade mot förskola och skolans lägre år.
En fast förankrad kunskap är grunden för självförtroende och yrkesmässig trygghet. Kristdemokraterna anser att det finns en risk att inte tillräcklig tid läggs påämneskunskaperna i den nya lärarutbildningen. Det är därför angeläget att vid en kommande utvärdering av lärarutbildningen särskilt se hur ämneskunskaperna framgent kan stärkas. Vi menar att omfattningen av det allmänna utbildningsområdet (AUO) bör kortas ned från 60 till 40 poäng. De överskjutande 20 poängen bör i stället inriktas mot ämnesstudier eller andra för professionen relevanta studier för att skapa en trygg kunskapsbas.
Den nya lärarutbildningen betonar den verksamhetsförlagda utbildningen, VFU. Tyvärr har övergången från praktik till VFU drabbats av en del barnsjukdomar, till exempel att studerande som tänker bli gymnasielärare fått genomföra sin verksamhetsförlagda utbildning i förskolan. Kristdemokraterna vill i det här sammanhanget markera vikten av att även skolor i kommuner som inte själva inrymmer någon lärarutbildning får möjlighet att delta i lärarutbildande verksamhet eftersom denna skapar professionell dynamik och diskussion. Alla som tar emot lärarstuderande ska erbjudas handledning. Det är viktigt att praktikmoment förläggs tidigt i utbildningen, så att lärarstudenterna tidigt får pröva om de passar som lärare och får möjlighet att i de fortsatta studierna ta upp frågeställningar från praktiken.
Staten och Svenska Kommunförbundet träffade 1993 en överenskommelse om statens ersättning till kommunerna för kommunernas medverkan i lärarutbildningen. År 1993 uppgick statsbidraget för handledararvode till 1 090 kr per praktikvecka för två studenter. Under de gångna tio åren har lärarutbildningen reformerats och handledarna har fått en utökad arbetsbörda. Det krävs bland annat en mer individuell anpassning än tidigare av det som förr kallades praktik och numera är verksamhetsförlagd utbildning (VFU). Denna relativt låga statliga ersättning har inte justerats under de senaste tio åren. Förhandlingarna om ett nytt avtal skulle ha varit avslutade 2002. Men den 28 augusti 2003 meddelades att det inte blir något nytt centralt avtal om kommunernas medverkan i lärarutbildningens VFU.
Regeringen redovisade i stället i budgetpropositionen hösten 2003 att en förhandlare och en intern expertgrupp hade fått i uppdrag att se över villkoren för den verksamhetsförlagda delen av lärarutbildningen. Förhandlingsprocessen kommer att decentraliseras till kommuner och högskolor, varvid man lokalt kommer överens om hur kommunerna ska kompenseras för det åtagande som VFU innebär. Det är ett misslyckande att regeringen inte lyckats fastlägga en central miniminivå för hur kommunerna ska kompenseras för den extra kostnaden som VFU innebär. Kristdemokraterna vill att ett centralt ramavtal reglerar ersättningen till skolor för VFU.
Den borgerliga regeringen införde i början av nittiotalet möjligheten att efter akademisk examen komplettera med två terminers lärarutbildning. Socialdemokraterna var emot detta, men det visade sig att det stora flertalet gymnasielärare valde denna väg till lärarutbildningen (i t.ex. Malmööver 90 procent). De valde alltså att bestämma sig för läraryrket först sedan de bedrivit akademiska studier i stället för att påbörja en lärarutbildning direkt. Den nya lärarutbildningen innebär att en person med akademisk examen, till exempel filosofie magister eller filosofie doktor, måste läsa tre terminer på lärarhögskolan för att bli behörig. Det innebär en termins längre studier och ökad studieskuld, vilket verkar orimligt i en situation med svår lärarbrist. Vi menar att det allmänna undervisningsområdet (AUO) även i detta fall endast bör vara två terminer på samma sätt som i vårt förslag om den traditionella lärarutbildningen.
Förutom den pedagogiska grundutbildningen vid universitet och högskolor görs en del särskilda satsningar - den särskilda lärarutbildningen (SÄL), kompletterande utbildning för utländska akademiker, utbildning för ingenjörer till lärare, utbildning till specialpedagoger och lärare i modersmål m.m. Kristdemokraterna är positiva till dessa åtgärder. Även om ingången till yrket och innehållet i utbildningen kan se olika ut är det angeläget att slå fast att lärarexamen endast ska kunna utfärdas av lärosäte med lärarutbildning. Det är viktigt med en enhetlig examen som gäller i hela landet.
Efterfrågan på SÄL, som är en utbildningsmodell som bygger på att akademiker bygger ut sin tidigare utbildning till en fullständig lärarexamen, och där studierna bedrivs på halvtid och kombineras med arbete som lärare på minst halvtid, är mycket omfattande. Sannolikt beror det stora intresset på att denna utbildningsmodell är anpassad till individers olika förutsättningar på ett sätt som inte gäller den ordinarie grundutbildningen. Numer kan även barnskötare utbilda sig till förskollärare inom SÄL, en utbildning som tilldragit sig ett allt större intresse i takt med att bristen på förskollärare ökat.
Skolledarens roll är avgörande för både skolans klimat och resultat. Att skapa ett klimat i skolan där både ungdomar och vuxna möts med respekt och respekterar andra, där medmänsklighet ses som naturligt och eftersträvansvärt och lusten att lära stimuleras, är rektorernas viktigaste uppgift. Rektorn måste få alla i skolan att arbeta mot samma mål och varje lärare och elev att känna sig som en viktig person i det arbetet. Det är därför nödvändigt att varje skola leds av personer som har god kännedom om barns och ungdomars utveckling. Personalen bör kunna förvänta sig att rektorn har en pedagogisk utbildning som minst motsvarar utbildningen hos dem han eller hon ska leda. Rektorer måste också ha goda ledaregenskaper så att de i verklig mening kan vara ledare för såväl skolans pedagogiska som administrativa verksamhet.
Det är viktigt att inte det pedagogiska ledarskapet får stå tillbaka för en ökande börda av administrativa uppgifter. Fler administrativa uppgifter bör tillföras andra än rektorn. Eftersom rektor ska finnas mitt i verksamheten får inte ansvarsområdet vara större än att han/hon kan vara väl förtrogen med denna. I skolledningen kan rektor kompletteras av ledare med särskilt ansvar för ekonomiska och andra administrativa uppgifter.
Riksdagen fattade 1987 beslut om ett samlat program för skolledarutbildning, vilket består av rekryteringsutbildning, introduktionsutbildning, fördjupningsutbildning och fortbildning, den s.k. fyrstegsmodellen. Detta riksdagsbeslut gäller fortfarande. Kommunen har det huvudsakliga ansvaret för rekryteringsutbildning och introduktionsutbildning medan statens ansvar gäller fördjupningsutbildning, dvs. den nuvarande statliga rektorsutbildningen och påbyggnadsutbildning inom högskolan. Stat och kommun har ett gemensamt ansvar för kompetensutveckling av rektorer.Myndigheten för skolutveckling har presenterat en kartläggning 4 av rektorers yrkes- och utbildningsbakgrund. Sammantaget är det 27 procent av skolledarna som inte har deltagit i kommunernas rekryterings- eller introduktionsutbildningar och heller inte gått den statliga rektorsutbildningen eller någon annan längre ledarskapsutbildning. Bara hälften av rektorerna har fått introduktionsutbildning. Utvecklingen är oroväckande med tanke på det ansvar som vilar på skolledare. För att utveckla rektorsrollen föreslår Kristdemokraterna att en ny statlig skolledarutbildning införs. En rektor ska för att kunna anställas som rektor ha en särskild rektorsexamen från nämnda skolledarutbildning.
|
Stockholm den 5 oktober 2004 |
|
|
Torsten Lindström (kd) |
|
|
Inger Davidson (kd) |
Sven Brus (kd) |
|
Dan Kihlström (kd) |
Kenneth Lantz (kd) |
|
Ulrik Lindgren (kd) |
Chatrine Pålsson (kd) |
|
Rosita Runegrund (kd) |
Olle Sandahl (kd) |
|
Gunilla Tjernberg (kd) |
| [1] |
AMS: Ura 2003:3 Den framtida personalförsörjningen inom Utbildning /./ |
| [2] |
Klassfrågan - en ESO-rapport om lärartätheten i skolan (Ds 2002:11) |
| [3] |
Lärarnas Riksförbund: Vad anser lärarstudenterna om den nya lärarutbildningen? rapport 200 |
| [4] |
Myndigheten för skolutveckling: Skolledares utbildnings- och yrkesbakgrund - resultat från enkät 2003 |