Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av en översyn och eventuella förstärkningar av sex- och samlevnadsämnet på lärarutbildningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om direktiv för lärarutbildningen att, i likhet med genusfrågorna, integrera sex- och samlevnadsundervisning i utbildningens kursutbud, dels i det allmänna utbildningsområdet, dels i specialiseringen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att göra sex och samlevnad till ett obligatoriskt moment i lärarutbildningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av ett tydligt uppdrag till Skolverket att regelbundet granska och utvärdera sex- och samlevnadsundervisningen i ungdomsskolan i syfte att kvalitetssäkra den utbildning som ges på lärarutbildningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av ett tydligt uppdrag för Myndigheten för skolutveckling att utreda behovet av fortbildning och metodutveckling av sex- och samlevnadsundervisningen samt stödja metodutveckling liksom forskning inom sex- och samlevnadsområdet.
Skolans undervisning i sex och samlevnad är ofta föremål för debatt och kritiken är emellanåt stor. Skolverkets granskning 1999 visade att kvaliteten skiftar kraftigt mellan och inom skolorna. Resultatet av detta är att likvärdigheten i den undervisning som eleverna enligt skollagen ska få undergrävs.
Exempel på kritik som tagits upp är att undervisningen har en biologisk slagsida eller förbigår frågor om genus, liksom om smitt- och graviditetsskydd, och att HBT-elever (HBT = homo-, bi-, transpersoner) inte känner sig inkluderade i undervisningen.
Samtidigt är förväntningarna höga på vad sex- och samlevnadsundervisningen ska åstadkomma. Flera utredningar (t ex hiv/aids-utredningen 2003 och utredningen för kunskaper om sexuellt exploaterade barn i Sverige 2004) menar att skolans sex- och samlevnadsundervisning är viktig. Statens folkhälsoinstitut tar upp betydelsen av sex- och samlevnadsundervisning i de av regeringen fastställda folkhälsomålen (folkhälsomål 8). Trots detta sker det inte mycket för att stärka undervisningen. Exempelvis har ingen uppföljning skett av "Den första nationella konferensen om sexualitet och samlevnad i skolan" 2002, trots det stora intresset och starka önskemål från skolhåll och landsting om att den skulle bli en regelbundet återkommande kunskapskonferens.
Vidare har könssjukdomarna de senaste åren ökat i Sverige, i synnerhet förekomsten av klamydia. Ökningen är störst i tonårsgruppen. Av dem som diagnostiserats med klamydia 2003 var andelen 15-19-åringar 27,7 %, en ökning med 4,3 procentenheter från 2002.
Det är lätt att klaga - men frågan är vilka förutsättningar vi ger skolanoch lärarna och andra verksamma i skolan.
Sex- och samlevnadsundervisningen blev obligatorisk 1955. Sverige var dåpionjärland och först i världen med obligatorisk sexualundervisning i skolan. Men vi är definitivt inte något pionjärland om vi ser till vad lärarkandidaterna får på sin utbildning. Trots ett 50-årigt obligatorium i skolan visar undervisningen på lärarutbildningarna stora brister. Enligt en ny kartläggning från RFSU erbjuder bara hälften av lärarutbildningarna någon undervisning i kunskapsområdet sex och samlevnad. På de lärosäten som erbjuder ämnet ges dessa kurser i de flesta fall endast som valbart alternativ. Resultatet är att bara runt 6 % av samtliga lärarstudenterna läser en kurs inom ämnet, trots att ämnet enligt läroplanerna (Lpo 94 respektive Lpf 94) ska vara ämnesövergripande.
Lärarna har rätt att känna sig trygga i sin pedagogiska uppgift och eleverna har rätt att känna sig trygga med att de har kompetenta lärare i ämnet. För detta behöver lärarna kunskaper och didaktiska färdigheter.
Vi måste förbättra förutsättningarna för skolorna att kunna utföra en undervisning av hög kvalitet. Givetvis är en hög kompetens hos lärarna avgörande för kvaliteten. En självklar väg är att förbättra utbildningen av blivande lärare och andra pedagoger: För likvärdigheten i undervisningen, dvs. att alla elever i Sverige ska ha tillgång till ungefär samma kunskaper; för att lärarna ska känna sig trygga när de undervisar i sex och samlevnad; för att lärare behöver mer stöd för att utveckla sin pedagogiska roll i ämnet och för att det är av vikt för folkhälsan att det preventiva arbetet bedrivs med hög professionalism. För det behöver vi en välutbildad och kompetent lärarkår.
|
Stockholm den 30 september 2004 |
|
|
Gustav Fridolin (mp) |
|
|
Inger René (m) |
Cecilia Wikström (fp) |
|
Rosita Runegrund (kd) |
Gunilla Wahlén (v) |
|
Kenneth Johansson (c) |