Sedan flera år är det uppenbart att de sociala trygghetssystemen inte alltid skapar trygghet för studenterna. Förklaringen till detta ligger bland annat i att högskolan har expanderats för att rekrytera nya grupper, vilket lett till att studenterna numera är en mycket heterogen grupp. De gamla systemen är inte anpassade för den nya situation. I den här motionen belyser Kristdemokraterna viktiga problem och ger förslag på konkreta förbättringar som gör studenternas situation tryggare.
1 Sammanfattning 1
2 Innehållsförteckning 2
3 Förslag till riksdagsbeslut 3
4 Inledning 4
5 Studerande och brister i trygghetssystemen 4
5.1 Samla och tydliggör informationen 5
5.2 Bättre statistik 5
5.3 Slopa 30-dagarskarensen 5
5.4 Inför deltidssjukskrivning 6
5.5 Barntillägg för barn vars föräldrar studerar 6
6 Rättssäkerhet 6
6.1 Likabehandling 7
7 Studentboende och fördelning av högskoleplatser 8
8 Studenters hälsa - alkohol, narkotika och stress 9
9 Forskarstuderandes trygghet 10
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en parlamentarisk utredning bör tillsättas för att se över studiemedelssystemet och dess sociala konsekvenser för de studerande.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att särskilt se över gränsdragningsproblematiken mellan studiestödssystemet och samhällets trygghetssystem.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att informationen och vägledningen om de studiesociala trygghetssystemen till studerande måste förbättras och samlas i ett gemensamt forum.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att korta 30-dagarskarensen för studenter med studiemedel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om möjligheten att kombinera deltidssjukskrivning och deltidsstudier.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regelverket runt studenternas trygghetssystem måste förenklas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att begreppet student måste ges en enhetlig definition i lagar och förordningar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om barntillägg i studiemedelssystemet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om högskolornas lokala regelverk och studenters rättssäkerhet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillgång till studentbostäder vid fördelning av högskoleplatser.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lärosätena bör utbilda faddrar och förebygga alkoholmissbruk.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av tydliga nationella riktlinjer för Studenthälsan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om forskarstudenters anställningsvillkor.
1 Yrkande 5 hänvisat till SfU.
Samhället är och blir i allt högre grad ett kunskapssamhälle - ett samhälle där förmågan att lära nytt blir en överlevnadsfråga för välfärden. Ett redskap för att möjliggöra kunskapssamhällets utveckling och göra det tillgängligt för fler är studiestödet. Med tanke på behovet av utbildad arbetskraft är ett väl fungerande studiestödssystem nödvändigt. Genom ett väl fungerande studiestöd ges fler tillfälle att lära och vara aktiva och delaktiga i kunskapssamhället.
Studenterna har gått från att vara en homogen grupp med unga studenter till en mycket heterogen grupp. Det finns stor spridning i hur studenternas livssituation ser ut: unga, äldre, utan barn, med barn, singlar, par, rika, fattiga. Den sociala och könsmässiga snedrekryteringen består. Ett studiestöd måste göra det ekonomiskt möjligt för alla att studera oavsett bakgrund. Det är inte möjligt i det nuvarande systemet.
Ett övergripande problem med studiemedelssystemet är att det är dåligt integrerat med övriga delar av trygghetssystemet. Studenter får inte ta del av socialförsäkringssystemen på samma villkor som andra samhällsmedborgare. När det gäller sjukpenninggrundande inkomst (SGI), föräldrapenning, försörjningsstöd, a-kassa, bostadsbidrag, föräldraledighet m.m. missgynnas studenter. Denna diskriminering dabbar oftast kvinnor hårdare än män och medverkar till den sociala snedrekrytering till högskolan. Studenter med barn är en studiesocialt och ekonomiskt utsatt grupp på grund av att föräldraförsäkringen inte är anpassad efter studenter och att studenter med barn har höga fasta kostnader. Studenter har samma behov av hälso- och sjukvård som andra grupper i samhället, men eftersom studenternas ekonomi är så tätt förknippad med studieprestationen är det av stor vikt att arbeta inom högskolan med förebyggande åtgärder och att det finns möjlighet till rehabilitering för studenter.
I förlängningen omöjliggörs livslångt lärande. De studerande i Sverige behöver ett finansieringssystem som är tryggt, rättvist och förutsägbart. Regeringen borde ha tagit ett helhetsgrepp på det studiesociala trygghetssystemet i en studiesocial utredning av det slag som Kristdemokraterna under lång tid krävt. Vi är trötta på lappa-och-laga-lösningar. Systemen måste förändras i grunden. Vi menar därför att en parlamentarisk utredning som ser över och föreslår ett nytt studiemedelssystem bör tillsättas. De sociala konsekvenserna för studenterna ska särskilt beaktats.
Mycket motvilligt och efter starkt tryck från oppositionen tillsatte den socialdemokratiska regeringen en utredning i september 2002. Den studiesociala utredningen (SOU 2003:130 Studerande och trygghetssystemen) är en utmärkt kartläggning, men den har inga förslag på hur socialförsäkringen ska fungera för studenter. Att situationen är ohållbar för studenter är redan känt. Anledningen till misslyckandet är att s-regeringen inte gav utredningen direktiv som innebar mandat att föreslå förändringar i alla delar. De förändringar och förslag som har getts hittills är plåster på såren, men det landets 350 000 högskolestudenter behöver är grundläggande trygghet. Några av förslagen var av sådan karaktär att de går att genomföra utan vidare utredningsarbete, vissa utan ökade kostnader. Det är angeläget att de genomförs utan att den socialdemokratiska regeringen drar frågan ytterligare i långbänk.
Den ekonomiska och sociala situationen under den samlade studietiden skulle förbättras för alla studerande om regelverken kring trygghetssystemen kunde anpassas bättre utifrån nu nämnda behov. Ett bättre utbyggt informationsnät och en mer enhetlig tillämpning av reglerna skulle ge ökad trygghet och rättssäkerhet för studerande och skapa förutsättningar för mer effektiva studier. Studerande skulle vidare våga använda systemen, t.ex. bostadsbidraget, på det sätt som är avsett med dem. System med preliminära bidrag som stäms av i efterhand kan få bekymmersamma effekter för studerande som ofta har en ojämn ekonomi.
Kristdemokraterna anser därför att informationen och vägledningen om de studiesociala trygghetssystemen till studerande måste förbättras och samlas i ett gemensamt forum. Ett förslag är att Högskoleverket i samarbete med bl.a. Riksförsäkringsverket upprättar en websajt.
Den statistiska informationen över olika studerandegrupper är också bristfällig och behöver förbättras i vissa avseenden. Ett förbättrat och tydligare uppgiftslämnande skulle effektivt bidra till att öka kunskaperna om studerandes beteenden och villkor. Detta skulle öka förutsägbarheten och möjligheten för dem som studerar eller vill studera att kunna planera sin studietid. Kristdemokraterna anser också att det är mycket angeläget att reglerna blir färre och enklare så att tillämpningen blir mer enhetlig. Detta förutsätter att definitionen av studerande förtydligas.
För alla studenter som uppbär studiemedel finns en sjukförsäkring som innebär att om sjukperioden varar mer än 30 dagar avskrivs lånen för tiden därefter. De första 30 dagarna utgör alltså karenstid. Denna försäkring gäller dock bara vid heltidssjukskrivning. Att studenternas karenstid är satt till 30 dagar gör att det blir mycket kostsamt för en student att vara sjuk. Kristdemokraterna anser att denna karenstid bör kortas.
Studier i mer begränsad omfattning kan vara den bästa chansen att komma tillbaka för en person som blivit sjuk. Därför är det viktigt att tillämpningen av socialbidrag inte likriktas för personer som studerar, utan att det sker en individuell behovsprövning i varje enskilt fall. De positiva effekterna för både samhället och den enskilde är uppenbara om förutsättningarna att kombinera deltidsstudier med sjukskrivning på deltid ökar.
I dag måste studiestöd uppbäras kontinuerligt för att ge skydd i samband med beräkning av sjukpenninggrundad inkomst. Om reglerna kan anpassas till ett flexibelt bruk av studiemedlen kan skyddet för studerande i samband med sjukdom förbättras. Detta kan underlätta övergångar från sjukdom till studier. Kristdemokraterna anser att deltidssjukskrivning ska vara möjligt att kombinera med deltidsstudier.
Många studenter har i dag andra förutsättningar under sin studietid än tidigare generationer hade. Studietiden kan vara kämpig för studenter med barn. För ensamstående studenter med barn är det extra svårt att få tiden och pengarna att räcka till. 52 000 studenter i Sverige har barn. År 1998 fick 33 procent av alla studenter med barn och 87 procent av ensamstående studenter med barn socialbidrag. Det är ett grundläggande fel i systemet när så många är hänvisade till socialbidrag för sin vardagliga försörjning trots heltidsstudier. Yngre studenter drabbas dessutom av att föräldraförsäkringen är relaterad till tidigare inkomst. Har man ingen tidigare inkomst får man endast garantinivån i föräldraförsäkringen.
Kristdemokraterna har i flera år krävt införandet av ett särskilt barntillägg i studiemedlen. Regeringen har äntligen aviserat en satsning 2006 men inte specificerat utformningen av barntillägget i budgetpropositionen. Kristdemokraterna anser att införandet av ett barntillägg måste beräknas per barn, inte per student. Se för övrigt vår riksdagsmotion 2004/05:Ub469 Utgiftsområde 15 Studiestödet. I vår budgetmotion finansieras även en höjning av garantinivån i föräldrafärsäkringen till 230 kr per dag. Det skulle särskilt gynna studenter som får barn under studietiden.
I samband med 1993 års universitets- och högskolereform togs många av de centrala reglerna i högskoleförordningen som direkt berör studenterna bort. Även ett fungerande system för att tillämpa reglerna och för att kontrollera hur de tillämpades försvann. Dessa regler och detta system hade stor betydelse för studenternas rättssäkerhet. Intentionen med reformen var god, nämligen att den statliga regleringen skulle ersättas med reglering på lokal nivå. Erfarenheten är dock att bortfallet av den statliga regleringen i mycket liten utsträckning kompenserats med lokal reglering. Detta har i sin tur skapat ett rättsligt vakuum där varken studenter eller högskolans företrädare vet vilka regler som gäller. En bred kunskap om lokala system och regelverk finns inte idag. Det är viktigt att lärosätena ser till att de lokala regelsystemen är väl kända för både studenter och personal och att oreglerade områden snarast regleras.
1993 års högskolereform byggde på idén om den goda institutionen. En god institution skall bejaka och följa de regler som bestäms av statsmakten och av högskolan själv. Institutionen skall utreda regelbrott, i synnerhet när de drabbar högskolans svaga grupp - studenterna - och vidta åtgärder för att förebygga att samma fel uppstår igen samt göra erforderlig uppföljning. Erfarenheten visar att få institutioner uppfyller idén om den goda institutionen. Ett vanligt scenario är att högskolan vidtar rättelse i enskilda fall men inte rättar till det bakomliggande felet eller utreder hur felet kunnat uppkomma. Det har lett till onödigt stor arbetsbelastning på studentkårerna.
Högskoleverket har på regeringens uppdrag lagt fram förslag till 20 åtgärder för att stärka studenternas rättssäkerhet 2001. Ärendet har beretts i åratal i Utbildningsdepartementet utan att något konkret har kunnat presenteras, vilket föranlett Kristdemokraterna att återkommande interpellera och motionera i frågan. Socialdemokraternas handlingsförlamning släppte i april i år då man äntligen fattade beslut som träder i kraft den 1 januari 2005 som rör bl.a. vissa prov-, praktik- och examinationsfrågor. Kristdemokraterna anser att det är mycket angeläget att kvaliteten på högskolornas lokala regelverk och studenternas rättssäkerhet blir föremål för genomgripande förslag och beslut.
Högskolan har jämställdhetsproblem. Mans- eller kvinnodominerade student-, lärar- och forskargrupper förlorar infallsvinklar till problem och möjliga lösningar, vilket är negativt ur ett kunskapsutvecklingsperspektiv. Det innebär också ett resursslöseri att försnäva rekryteringsbasen med till exempel könsberoende begränsningar. Än viktigare är att varje persons unika och lika värde och rätt måste värnas.
Sedan den 1 mars 2002 finns lagen om likabehandling av studenter i högskolan. Det är en antidiskrimineringslag som tvingar högskolor att åtgärda och förebygga diskriminering på grund av kön, funktionshinder, sexuell läggning eller etniskt ursprung. Tyvärr har högskolorna inte tagit arbetet med diskrimineringsfrågor och likabehandling på allvar. Lagen om likabehandling av studenter är i dagsläget tandlös när det gäller sanktionsmöjligheter för lärosäten som inte uppfyller lagens krav. Vi utvecklar tankarna i vår högskolemotion.
Det saknas minst 85 000 studentbostäder i Sverige idag enligt SFS årliga studentbostadsrapport. Ett problem som uppmärksammats på vissa orter under senare tid är att studenter efter examen fortsätter att studera på fristående kurser för att vara garanterade ett boende.
Undersökningar visar att personer från studieovana miljöer är mer känsliga för olika typer av risker som högskolestudier är förknippade med. En ogynnsam och osäker bostadssituationen ger negativa rekryteringseffekter, som blir särskilt allvarliga för grupper som saknar akademisk tradition. Bristen på studentbostäder försvårar dessutom den geografiska rörligheten och motverkar ambitionen att skapa ett decentraliserat och konkurrensutsatt högskolesystem som regeringen säger sig ha. Brister på studentbostäder permanentar den sociala snedrekryteringen.
Studentbostäder är till stor del också studenternas arbetsplats. Tillgången till och priset på studentbostäder blir därmed en viktig akademisk kvalitetsfråga. Eftersom studenter lever under en pressad ekonomisk situation föredrar de flesta att bo billigt och enkelt. Bland studenter finns allt från ungdomar som får sin första egna bostad till etablerade par med barn. Många är också funktionshindrade. Därför är det viktigt att studentbostäder präglas av flexibilitet och mångfald. Således ska både korridor- och kollektivboende och traditionella lägenheter erbjudas, liksom boende med olika standard och olika hyresnivåer.
Utbyggnaden av studentbostäder bör följa utbyggnaden av högskolan och inte vara frikopplad från studieplatstilldelningen. Kristdemokraterna vill se ett system där en antagning garanterar studenten en enklare bostad. Bostadssituationen på de olika högskoleorterna bör beaktas vid fördelningen av nya utbildningsplatser. Om två högskoleorter i övrigt bedöms vara lika lämpliga anser vi att den ort som kan erbjuda studenterna de bästa boendealternativen bör prioriteras. Det är också viktigt att de orter som tilldelas nya utbildningsplatser får besked om detta så tidigt som möjligt, så att de kan beakta detta i sin bostadsplanering på bästa sätt.
Svenska högskolors och universitets utbytesprogram med utländska lärosäten är alltid bilaterala i den meningen att svenska lärosäten måste ta emot studenter från utländska lärosäten om svenska studenter skall få chansen att studera utomlands. I dessa utbytesavtal förbinder sig även den svenska högskolan att ordna bostad till de utländska utbytesstudenterna. Detta leder till att studentbostadsbristen i Sverige kan bli ett hinder för svenska studenters möjligheter att studera utomlands. På flera högskoleorter har man tvingats säga nej till utbytesstudenter för att man inte kunnat garantera dem bostad. Om denna utveckling fortgår riskerar studentbostadsbristen i Sverige att bli ett hinder för högskoleutbildningens internationalisering. Kristdemokraterna föreslår att ett nytt investeringsbidrag inrättas för byggande av studentbostäder som bör räcka till 1 500 studentlägenheter per år. Vi utvecklar tankarna i en särskild motion om studentbostäder.
Studie efter studie bekräftar att studenternas alkoholvanor innebär ett klart riskbeteende. En studie från Lunds universitet 2002 som kartlagt alkoholvanorna hos 4 000 studenter visar att ungefär en tredjedel av de unga studenterna har en hög alkoholkonsumtion. Undersökningen visade också att de flesta normaliserar sitt drickande efter 25 års ålder, men de som dricker mycket i yngre år fortsätter med det. En landsomfattande studie, som utfördes av Systembolaget i samarbete med Sveriges förenade studentkårer för några år sedan, visade samma sak: ju yngre student, desto törstigare. Förstaårsstudenter tenderar att dricka mer än andra. Att yngre studenter dricker mer bekräftas i en ny rapport av forskaren Lars Sundbom. Hans undersökning, som omfattar 6 000 studenter vid nio lärosäten, visar också att 33 procent av de manliga och 18 procent av de kvinnliga studenterna dricker så pass mycket att de befinner sig i riskzonen för att bli alkoholberoende.
En färsk studie över 4 575 studenter vid fyra lärosäten visar att problemen sannolikt har eskalerat: var tredje student super sig full minst varannan vecka och var fjärde har även prövat narkotika. Manliga studenter dricker mer och oftare än sina kvinnliga kamrater, nära hälften är högkonsumenter av männen jämfört med 28,9 procent av kvinnorna, vilket är en tydlig ökning. Var fjärde student uppger i studien att drickandet påverkat deras fysiska hälsa menligt senaste året. Studenterna anser själva att alkohol är främsta problemet i universitetsmiljön. Sammantaget ger användningen av alkohol, läkemedel och narkotika bland studenterna en oroväckande bild. Många bor långt hemifrån och grundlägger framtida problem. Här har Studenthälsan och universitetsledningen ett stort ansvar att agera, enligt Maria Renström, preventionsansvarig på regeringens mobiliseringsgrupp mot narkotika, som har tagit initiativ till den breda studien som utförts av forskare vid Stockholms universitet, SoRad.
Ungefär hälften av 18-25-åringarna studerar vid landets universitet och högskolor. Eftersom det är just i denna ålder som många grundlägger sina framtida alkoholvanor måste signalerna tas på allvar. Inom folkhälsovetenskapen talar man om vikten av stödjande miljöer, vilket i hög grad berör den studiesociala miljön vid våra högskolor och universitet. Den bild nya studenter får under sina första veckor är särskilt viktig. Clubmästerier, faddrar och motsvarande är därför särskilt viktiga marknadsförare och kulturbärare. En väsentlig del av arbetet med alkoholprevention är att göra de äldre studenterna medvetna om det ansvar de har för alkoholkulturen inom lärosätet.
Studiemedelssystemet, med dess prestationskrav och övre gräns på tolv terminer, bidrar också negativt till studenternas hälsosituation. Den stress det innebär att inte klara av sina studier i tillfredsställande takt byggs på med hotet om upphörd försörjning. Många studenter mår idag psykiskt och/eller fysiskt dåligt på grund av den pressade livssituation dessa faktorer ger upphov till. Detta leder till att trycket på Studenthälsan ökar ytterligare.
Högskoleförordningen säger att högskolorna skall ansvara för att studenterna har tillgång till hälsovård, särskilt förebyggande hälsovård som har till ändamål att främja studenternas fysiska och psykiska hälsa. Studenter som är aktiva inom clubmästeri, publag och fadderverksamhet måste i linje med detta få utbildning i ansvarsfull alkoholhantering. Studenthälsan på olika orter har genom samverkan med högskoleledning och studentkårer arbetat för att minska berusningsdrickande bland studenterna. 1996 flyttades huvudmannaskapet för Studenthälsan från studentkåren till staten som låter det lokala lärosätet sköta uppgiften. Lärosätena väljer själv hur mycket pengar som ska gå till studenthälsan. Fram till dess att ansvaret för studenthälsovården lades på lärosätena fungerade SFS som samordnare. Det finns idag ett ideellt nätverk mellan Studenthälsan i hela landet som vuxit fram som ersättning för den tidigare centrala samordningen.
Däremot saknas nationellt fastslagna riktlinjer för hur arbetet i Studenthälsan skall bedrivas. Det behövs för att kunna mäta behov och utnyttjande av Studenthälsan i ett längre perspektiv. Eftersom ohälsa är ett symtom på bakomliggande stress- och arbetsmiljöfaktorer kan just sådana mätningar blottlägga strukturella problem inom utbildningarna och den studiesociala miljön. Under förra riksmötet avslogs Kristdemokraternas yrkande. Vi ser det som ytterst angeläget att regeringen mot bakgrund av ett växande problem på flera områden slår fast nationella riktlinjer för studenthälsoarbetet.
Regeringens mål är att Sverige ska vara en ledande forskningsnation. I 2002 års regeringsförklaring var forskningspolitiken framträdande. Sverige ska stärka sin roll som modern forskningsnation, heter det. Regeringens ambition är därför att fördubbla examinationen i forskarutbildningen även under de kommande tio åren. Ett grundläggande problem för att realisera regeringens vision är den kvardröjande synen på forskaren som en person som enbart lever för forskningen och som är beredd att stå ut med vilka förhållanden som helst.
Det i särklass största problemet är dock doktorandernas studiefinansiering. Den skapar otrygghet och bidrar till den stress och ohälsa som många forskarstuderande upplever. Alldeles för många doktorander lever i dag på utbildningsbidrag, stipendier eller till och med studiemedel. 45 procent av doktoranderna saknar därför helt social trygghet och "får" inte bli sjuka, gravida eller arbetslösa.
Utbildningsbidraget var en tillfällig - och för statsmakterna billig - lösning som permanentats. Utbildningsbidraget är visserligen pensionsgrundande för den allmänna pensionen men ger inte statlig avtalspension och underlag för sjukpenning eller a-kassa. Utbildningsbidraget är skattepliktigt för den enskilde, men staten slipper arbetsgivaravgift och andra sociala avgifter. Staten kryper undan de kostnader som alla andra arbetsgivare är skyldiga att betala för sina anställda och som finansierar de sociala trygghetssystem som statsmakterna ansett att alla arbetstagare bör ha tillgång till.
Vi vänder oss också mot stipendier för studiefinansiering. Detta system tvingar den enskilde att leva på mycket, ofta oacceptabelt, låg nivå och ger inte någon som helst rätt till ersättning vid till exempel sjukdom, föräldraledighet och arbetslöshet och är heller inte pensionsgrundande. Stipendiet är skattefritt för den enskilde, trots att villkoret för att få det är att doktoranden följer sin studieplan. Det förekommer också att doktoranden måste undervisa. Ofta används stipendierna för utländska doktorander, som förutom att de ofta får nöja sig med orimligt låga belopp inte heller har rätt till barnbidrag eller bostadsbidrag. Sådana stipendier utbetalas ofta av statliga myndigheter, såsom Svenska institutet, och kan inte betraktas som något annat än ett förtäckt sätt att utnyttja billig utländsk arbetskraft. De utländska gäststudenterna utgör därmed akademins etniska underklass.
Högskoleverkets rapport (2003:26) "Forskarhandledning - Möte med vandrare och medvandrare på vetenskapens vägar" är ett viktigt bidrag till kunskapen om forskarstuderandes situation. Drygt var fjärde kvinna och var femte man uppger att de med den erfarenhet de har i dag knappast eller absolut inte skulle ha påbörjat forskarutbildningen. En av de vanligaste anledningarna till att doktoranderna någon gång övervägt att ge upp sina studier handlade just om problem i handledningsrelationen.
Kristdemokraterna anser att utbildningsbidrag på sikt måste ersättas av fast anställning och att stipendier måste mönstras ut som studiefinansiering.
|
Stockholm den 5 oktober 2004 |
|
|
Torsten Lindström (kd) |
|
|
Inger Davidson (kd) |
Sven Brus (kd) |
|
Dan Kihlström (kd) |
Kenneth Lantz (kd) |
|
Ulrik Lindgren (kd) |
Chatrine Pålsson (kd) |
|
Rosita Runegrund (kd) |
Olle Sandahl (kd) |
|
Gunilla Tjernberg (kd) |