Yrkeskunskaperna håller på att förlora mark i Sverige. Den politik som förts har inte värderat dessa kunskaper tillräckligt högt. Det är skadligt för samhället att de behov av kunskap som de färdigutbildade möter i sin yrkesutövning inte blivit tillgodosedda. Tyvärr präglas de socialdemokratiska regeringarnas politik av en passiv syn när det gäller att utveckla yrkesutbildningen. Den passiviteten skadar Sveriges möjligheter till utveckling och tillväxt och förminskar också olika kunskapers och yrkens betydelse. För att möta de behov som finns och de krav på flexibilitet som arbetsmarknaden ställer föreslår Kristdemokraterna en rad insatser. Bland annat föreslås en helt ny lärlingsutbildning i gymnasieskolan utöver yrkesprogrammen och en ny sammanhållen yrkeshögskola.
1 Sammanfattning 1
2 Innehållsförteckning 2
3 Förslag till riksdagsbeslut 3
4 Behoven 4
4.1 Yrkesarbetaren - en egen kompetensprofil 5
4.2 Företagens behov 5
4.3 Hantverksyrkenas behov 5
5 Socialdemokraternas ofärdiga pusslande 6
6 Ett kristdemokratiskt krav: Gymnasial lärlingsutbildning 7
6.1 Yrkesutbildningsdelegationen - ett stöd? 8
6.2 Lokalt samråd 9
6.3 Arbetsplatsförlagt lärande 9
7 Lärlingsutbildning som arbetsmarknadspolitisk åtgärd 9
8 Yrkeshögskola - en ny väg 11
8.1 Validering 12
8.2 Låt högskolorna bestämma! 13
8.3 Yrkeshögskola för bildning 14
8.4 Omfattning och examination 14
8.5 Forskningsanknytning 14
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till införande av ett lärlingsprogram inom gymnasieskolans ram.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till införande av en lärlingsutbildning som arbetsmarknadspolitisk åtgärd.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om lärlingsutbildningens utformning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om det arbetsplatsförlagda lärandet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om finansieringssystem för vidgat arbetsplatsförlagt lärande.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en yrkesutbildningsdelegation.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att all eftergymnasial kvalificerad yrkesutbildning samlas i en ny utbildningsform: yrkeshögskolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att yrkeshögskolor som huvudmän skall kunna välja olika utförare av utbildningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att yrkeshögskolorna samlokaliseras med de regionala högskolorna där såär möjligt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en del av de resurser som i dag går till allmän utbyggnad av högskolan tillförs yrkeshögskolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om möjligheter till övergångar mellan de olika utbildningsformerna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda forskningsvägarna för den kvalificerade yrkeskunskapen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda kopplingen mellan yrkeshögskola och industriforskningsinstitut.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inriktningen av översynen av de eftergymnasiala yrkesutbildningarna.
1 Yrkande 2 hänvisat till AU.
Internationella erfarenheter från t.ex. Tyskland visar att tillgången till yrkesförberedande utbildningar leder till att fler genomför och avslutar sin gymnasieutbildning. Yrkesförberedande utbildningar underlättar ocksåövergången från skolan till yrkeslivet, vilket i sin tur ger lägre arbetslöshet bland ungdomar, minskade inkomstklyftor och färre fattiga. I länder där utbildningen på sekundär nivå huvudsakligen har ett bredare innehåll, t.ex. i USA, måste merparten av yrkesutbildningen organiseras för nyanställda inom ramen för en intern arbetsmarknad. I Sverige är ungdomsarbetslösheten ungefär dubbelt så hög som den genomsnittliga arbetslösheten. Tendensen är inte lika tydlig i andra länder. I Tyskland liknar arbetslöshetssituationen för ungdomar den som allmänt gäller på arbetsmarknaden. Att finna vägar för att göra det lättare för ungdomar att komma in på arbetsmarknaden är en viktig framtidsfråga.
Samtidigt som ungdomsarbetslösheten är hög i Sverige har många branscher svårt att hitta kvalificerad arbetskraft. SCB:s Arbetskraftsbarometer 2003 visar att det är brist på erfaren personal i fler än hälften av de 74 yrkesgrupper som ingår i deras analys. I 22 av utbildningsgrupperna råder brist på nyutexaminerade. Inom det tekniska området uppger arbetsgivarna att det fortfarande är brist på yrkeserfarna inom drygt hälften av utbildningsgrupperna. De personer som arbetsgivarna främst uppger att det är brist på både vad gäller yrkeserfarna och nyutexaminerade är personer med gymnasial utbildning inom VVS, energi, jord- och skogsbruk, verkstad, fordon och transport, bygg och process.
Andelen elever som inte fullföljer gymnasieutbildningen har ökat markant, möjligen beroende på den ökande teoretiseringen av yrkesutbildningarna i gymnasiet. Av de elever som påbörjade sin gymnasieutbildning 1999 hade 26 procent inte fullföljt utbildningen inom fyra år. Av dem som började gymnasieskolan hösten 2000 saknade 34 procent slutbetyg från gymnasieskolan efter tre år.
Varför avläggs årligen 60 000 gesällprov i Polen, 160 000 i Tyskland men bara 783 i Sverige? Varför deltar 21 procent av den finska befolkningen mellan 20 och 29 år i yrkesutbildning, i genomsnitt 14 procent i Europa, men bara 1,7 procent i Sverige? Svaret på båda frågorna är att det i Sverige inte finns någon eftergymnasial yrkesutbildning. Det yrkesförberedande gymnasiet är format för att endast vara en förberedelse. Vad som inte blev gjort, i samband med den nu drygt tio år gamla gymnasiereformen, var att efter de förberedande åren skapa vägar till ett fullständigt yrkeskunnande. Att andra länder når fram till ett fullständigt yrkeskunnande beror på att de, istället för att avveckla sin lärlingsutbildning, byggt vidare på och utvecklat den. Kristdemokraterna menar att det är dags för Sverige att stödja det kvalificerade praktiska yrkeskunnandet i Sverige genom att utveckla lärlingssystemet och införa en yrkeshögskola.
Synen på medarbetaren har förändrats radikalt under 1900-talet. Ny teknik möjliggör en decentralisering av beslutsfattande och en ökad kundanpassning, vilket förändrar kraven på personalens kompetens. Ett ökat globalt flöde av varor och tjänster förändrar också arbetsinnehållet. Utöver yrkeskunskaperna krävs kunskaper i svenska, matematik och engelska för att med viss självständighet kunna tillämpa och utveckla sitt yrke. För att hantera kontakter med kunder, leverantörer och konkurrenter behövs social kompetens, ett intresse för människor och förmåga att kommunicera. Etik, moral, stil och uppförande är viktigt. Från att ha varit en utbytbar kugge i maskineriet vid 1900-talets början, har den enskilde medarbetarens kompetens vid det nya seklets början hamnat i fokus. Varje medarbetare måste ta ansvar för arbetet, se sin del i sammanhanget, ta egna initiativ och fatta självständiga beslut. Förändringar och effektiviseringar gör att medarbetarna måste vara beredda att lära nytt genom hela arbetslivet. Det räcker inte längre med bara grundutbildning. Det behövs också bildning i vid mening. Kärnämneskunskaper i samhällskunskap, religion och historia är därför viktiga också i en gymnasial lärlingsutbildning.
Behovet av kvalificerad yrkeskunskap är stort. Näringslivet efterfrågar utbildning som är anpassad till företagens behov. Företagarnas Riksorganisations Småföretagsbarometer är en undersökning bland över 4 010 företagare med 1-49 anställda. Den påvisar att bristen på kvalificerad arbetskraft bland landets småföretag är ett problem. Bortsett från svag efterfrågan, så anger 14 procent av småföretagen denna brist som det främsta hindret att växa och utvecklas våren 2004. 21 procent uppger att expansionsutsikterna försämras på grund av bristen på medarbetare med rätt kompetens.
Bristen på medarbetare med yrkesutbildning förvärras ytterligare när fyrtiotalisterna går i pension. För att rekrytera medarbetare med rätt kompetens måste arbetsplatserna erbjuda arbetsuppgifter och arbetsvillkor som attraherar dagens och morgondagens unga. Återkommande utbildning och förmågan att lära hela livet blir nödvändig för både arbetstagare och företag som vill utvecklas. Arbetskraftens utbildningsnivå måste höjas, inte minst genom att ungdomar och redan yrkesverksamma får en kvalificerad yrkeskunskap utöver gymnasienivå.
Till detta kommer att många hantverksyrken riskerar att försvinna. Den kvalificerade yrkeskunskapen är för hantverken i hög grad personberoende, d.v.s. den överförs från person till person. På grund av pensionsavgångar är utbildningsbehovet stort inom området men de flesta hantverkare har saknat ekonomiska möjligheter att ta emot lärlingar. Hantverksyrkena har inte ett lika stort underlag som industrin, men det finns ett stort kulturellt värde i att samla även den kvalificerade hantverkskunskapen. Utbildning i hantverksyrken måste stödjas genom att lärlingsformen får plats i och stöd av en mer formell organisation.
Startskotten för att föra in praktisk kunskap i högskolesystemet, högskolereformerna 1977 och 1993, togs under borgerliga regeringar. Dessa har inte förvaltats utan snarare misskötts under de socialdemokratiska regeringarna. Kvalificerad yrkesutbildning, KY, har inneburit ett steg i rätt riktning men har inte fått tillräckligt genomslag, eftersom den inte fått de rätta förutsättningarna.
Kanske beror socialdemokraternas velande på de farhågor som framförts. Den ena farhågan har varit att en yrkeshögskola som fristående enhet skulle innebära en återgång till ett parallellskolsystem med påtagliga risker för en utveckling av B-högskolor. Vi anser att det i stället är regeringen som genom den inslagna vägen skapat något än värre än en B-högskola. Regeringens politik har skapat något som är så otydligt och splittrat att det knappast ens kan jämföras med den reguljära högskolan. Är det den bästa vägen för den kvalificerade yrkeskunskapen?
Den andra farhågan har gällt kulturella och kunskapsmässiga skillnader. Inte heller detta övertygar. Ser man till de nuvarande akademiska yrkesutbildningarna, exempelvis till lärare och sjuksköterska, så har akademiseringen varit positiv för yrkenas utveckling.
Flera högskolor ägnar sig i ökande omfattning åt yrkeshögskoleutbildning. Anledningen kan misstänkas vara att via bakvägen förse den "reguljära" högskolan med studenter. Det hänger samman med att en ogenomtänkt och enahanda utbyggnad av högskolan har genomförts det senaste årtiondet. Eftersom alla inte vill studera i högskolan saknas studenter. Eftersom högskolornas kostym är för stor, tvingas högskolorna av ekonomiska skäl att använda yrkeshögskoleutbildning som en sidodörr till högskolan. Man kan med fog fråga sig när den praktiska kunskapen ska tillåtas gå via huvudentrén.
Regeringens mål är att hälften av en årskull ska ha börjat akademiska högskolestudier vid 25 års ålder. Däremot är inga mål satta för den praktiska yrkeskunskapen. Varför ska enskilda studenter bära bördan av regeringens ensidiga satsningar - och varför tonar det regeringsbärande partiet ner behovet av utbildningen? Vi anser att socialdemokraternas ofärdiga pusslande med den kvalificerade yrkeskunskapen bidrar till en otydlig organisation och identitetsproblem. Det kan i sig ha större negativa konsekvenser av det slag regeringen fruktade för än vad en sammanhållen yrkeshögskola skulle ha. En samlad yrkeshögskola innebär optimala möjligheter för samordning, men också för identiteten. Det är den kvalificerade yrkeskunskapens främsta chans till överlevnad och utveckling. Hur kan vi i Sverige ha en yrkeshögskoleexamen utan att ha en yrkeshögskola?
1987/88 fanns 3 000 lärlingselever i gymnasieskolan. Hösten 1997 startade ett försök med en ny modern lärlingsutbildning som avbröts 2000. Många kommuner visade inledningsvis stort intresse för att delta men närmare hälften av skolorna valde sedan att inte starta. Totalt har endast 300 lärlingar deltagit i försöksverksamheten. Antalet ungdomar som genomfört en lärlingsutbildning inom ramen för ett individuellt program har varit konstant lågt. Hösten 2002 anordnades lärlingsutbildning för sammanlagt 102 elever, varav 46 gick år 1. Dagens lärlingsutbildning tillgodoser varken elevernas behov av en relevant yrkesutbildning eller företagens behov av kvalificerad kunnig personal.
Kristdemokraterna vill behålla lärlingsutbildning för att skapa förutsättningar som möter alla elevers olika behov. Det är angeläget att denna form får en ökad uppmärksamhet, exempelvis via yrkesvägledare i grundskolan, så att fler ges möjlighet att hitta till denna utbildningsform. En intressant iakttagelse i en nyligen presenterad rapport 1 är att de ungdomar som fullbordat en yrkesförberedande gymnasieutbildning får det, relativt sett, bättre ekonomiskt än de som gått en teoretiskt inriktad utbildning inom gymnasieskolan. Det visar att en gedigen yrkesutbildning ökar förutsättningarna för flera att lyckas.
I propositionen 2003/04:140 "Kunskap och kvalitet - elva steg för utvecklingen av gymnasieskolan" slår regeringen äntligen fast att en grundläggande yrkesutbildning med hög kvalitet är nödvändig för att möta såväl samhällets som individens behov. Den grundläggande yrkesutbildningen bör ge dels generella kompetenser inklusive kärnämnen, dels specialistkunskaper av en sådan omfattning att elevens kompetens svarar mot arbetslivets krav. Tanken är enligt regeringen att en gymnasial lärlingsutbildning ska utvecklas som ett "attraktivt och valbart alternativ" inom gymnasieskolan vid sidan av den gymnasiala yrkesutbildningen.
Det är en stor besvikelse att inte ett genomarbetat förslag kring hur yrkesutbildningen kan stärkas och hur elever kan erbjudas en fullgod lärlingsutbildning med lokal utformning i nära samarbete med näringslivet finns med i gymnasiepropositionen. Nu föreslås Skolverket få i uppdrag att utreda och lämna förslag till närmare utformning och reglering av denna lärlingsutbildning. Vad det arbetet kommer att leda fram till vet vi inte i dag, och risken är uppenbar att satsningen - trots behoven - blir mager.
Kristdemokraterna förespråkar i stället att ett nytt och särskilt lärlingsprogram inom gymnasieskolans ram med egen timplan inrättas, parallellt med den gymnasiala yrkesutbildningen. Det är viktigt för identitetsskapandet, att låta dagens gymnasieelever få vara stolta över sin kunskap och över det yrke som de har valt som sin framtid. Skolan och näringslivet behöver fasta former för samverkan där effektiva arbetsmetoder, kontinuitet och engagemang är grundpelare. Lärlingsutbildningen ska ge en gedigen yrkesutbildning. Fullföljd lärlingsutbildning ska ge behörighet till yrkeshögskola. Lärlingsutbildningen ska utformas i samarbete med arbetsmarknadens parter, med ett nationellt perspektiv för att skapa en god utbildning för hela samhället och den enskilde. Praktik bör varvas med teori redan första terminen. Eleven betraktas dock som elev under hela utbildningstiden. Skolan är alltså huvudman för hela utbildningen oavsett var den är förlagd. De teoretiska delarna ska knytas till praktik i möjligaste mån. Teorin ska ge goda generella baskunskaper. Fördelningen bör vara två tre dagar av teori respektive praktik per vecka. För att inte splittra praktiktiden ute i företagen är det viktigt att de teoretiska ämnena läses koncentrerat till några dagar i veckan, eller på annat lämpligt sätt.
Skolan svarar för handledning till kontaktpersonerna på företagen. Samarbetet byggs upp och utformas flexibelt efter lokala förutsättningar och strategier. Genom att praktiken börjar så tidigt ges stora möjligheter för eleven att bedöma om det valda yrket är det rätta. Företagen bör få ersättning från skolan för utbildning/handledning. Det är viktigt för att också små företag ska kunna ta emot lärlingar. Företagen ska sträva efter att ge eleverna en så "bred" yrkeskompetens som möjligt. Företaget ska självfallet inte tvingas anställa eleven/lärlingen vid avslutad utbildning. Eleven/lärlingen får en viss ersättning från företaget enligt "lärlingsavtal" i relation till den insats som görs i produktionen, förslagsvis från och med andra året.
Utbildningen avslutas med ett yrkesprov och leder till en yrkesexamen. Alla elever med avslutad utbildning ska ha behörighet till fortsatt utbildning på yrkeshögskola och ha möjlighet att komplettera betygen för att meritera sig för akademisk högskoleutbildning.
Arbetsmarknadens parter har möjlighet att utveckla former för och sluta avtal om färdigutbildning eller introduktionsutbildning vid inträde på arbetsmarknaden efter gymnasieskolan inom de sektorer av arbetsmarknaden som saknar sådana avtal. I gymnasiepropositionen presenterade regeringen förslaget att tillsätta en yrkesutbildningsdelegation med uppgift att bl.a. underlätta övergången mellan gymnasieskola och arbetsliv, för att bidra till en sådan process. Tanken är enligt regeringen att en gymnasial lärlingsutbildning ska utvecklas som ett attraktivt och valbart alternativ inom gymnasieskolan vid sidan av den gymnasiala yrkesutbildningen. Yrkesutbildningsdelegationen gavs direktiv av regeringen den 27 maj 2004.
Kristdemokraterna kommer noggrant att följa utvecklingen av denna nya delegation. Enligt Ekonomistyrningsverket finns redan 272 myndigheter i Sverige. På fyra år har femtio nya småmyndigheter tillkommit. Det är inte fler myndigheter och utredningar svensk gymnasieskola behöver utan konkreta verktyg för att höja kunskapsnivån, stärka kvaliteten och hjälpa elever med studiesvårigheter. Kristdemokraterna menar att arbetet med att stärka yrkesutbildningen kan utföras av en befintlig myndighet på området, t.ex. Skolverket eller Myndigheten för skolutveckling.
Skolan och näringslivet behöver fasta former för samverkan där effektiva arbetsmetoder, kontinuitet och engagemang är grundpelare. Företagen med sin moderna utrustning och sitt uppdaterade kunnande är en nödvändig del i arbetet med att skapa en modern lärlingsutbildning. Om en samverkan byggs upp, baserad på att näringsliv och skola möts på lika villkor, kommer arbetsformerna att bli effektiva och intresset stort från bägge håll. En samordning av resurserna mellan skola och näringsliv är en förutsättning för att Sverige ska kunna förse såväl elever som näringsliv med en yrkesutbildning värd namnet.
Samverkan mellan skola och arbetsliv behövs för att eleven ska hitta rätt på en arbetsmarknad som förändras och blir alltmer kunskapsintensiv. Samverkan med arbetslivet bidrar till att utbildningen håller hög kvalitet och ligger i fas med arbetslivets förändring.
Kristdemokraterna är positiva till arbetsplatsförlagt lärande men är kritiska till gymnasiepropositionens förslag om formerna för detta. Redan i dag finns i många kommuner problem att anordna APU-platser, och det kan till och med uppstå konkurrens med högskoleutbildningar genom att antalet praktikhandledare är för få. För att säkerställa ett tillräckligt stort utbud av arbetsplatsförlagt lärande behövs ett finansieringssystem som skapar tillräckligt många platser med godtagbar kvalitet. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om detta.
I propositionen uttrycks den i och för sig lovvärda ambitionen att fler elever bör ges möjlighet till utlandsförlagd praktik och utbildning. Det finns dock ingen analys av utfallet i termer av utnyttjandegrad m.m. av det statliga stöd som regeringen införde 2002 som komplement till EU:s utbildningsprogram Leonardo da Vinci. Det gör att det är svårt att ta ställning till om regeringens bedömning är riktig. Regeringen bör återkomma med de initiativ som behövs.
Det existerar inte någon centralt sammanställd information om lärlingsutbildningar som bedrivs i projektform runt om i landet i form av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. En kartläggning av landets lärlingsutbildningar, vilka inryms inom det arbetsmarknadspolitiska området, kräver att kontakt tas med varje länsarbetsnämnd. Det är oroväckande att det inte existerar en bättre samordning mellan central, regional och kommunal nivå. Det behövs också en bättre samordning mellan kommuner och mellan länen för att man ska kunna utbyta idéer och erfarenheter.
I Skaraborg, Västra Götalands län, genomfördes ett projekt med lärlingsutbildning som en form av arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Satsningen gjordes som ett samarbetsprojekt mellan Företagarna i Skaraborg och länsarbetsnämnden i samråd med LO-facken i Västsverige. Medel till projektet erhölls från Europeiska socialfonden. Projektet var framgångsrikt och fick fina vitsord från många håll, till exempel EU:s socialfond. Det kunde dock inte fortsätta efter projekttiden då medel inte avsatts till en fortsättning. I bland annat Vaggerydsmodellen använder sig arbetsförmedlingen av en företagsförlagd arbetsmarknadsutbildning som slagit mycket väl ut. Där förläggs utbildningen till fem sex olika företag som har ansvar för den praktiska utbildningen. En teoridag per vecka ingår och för de elever som behöver det också en dag svenskundervisning per vecka. Denna utbildning har inslag av lärlingsutbildning.
För att kunna få en tillväxt i de traditionella hantverksyrkena och för att svara mot företagens olika behov av yrkeskompetens behövs en mängd olika utbildningsvägar. Därför är det viktigt att det finns ett lärlingssystem inom de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Med en väl fungerande lärlingsutbildning inom gymnasieskolans ram kommer på sikt behovet av lärlingsutbildning som arbetsmarknadspolitisk åtgärd att minska. I dagsläget finns det dock behov även av lärlingsutbildning som en effektiv arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Informationen hos Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) om och var i landet lärlingsutbildning bedrivs, hur den är utformad och vilken omfattning den idag har är bristfällig. Kristdemokraterna vill att lärlingsutbildning blir ett alternativ inom ramen för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, enligt en modell som beskrivs nedan.
En yrkeskompetens som leder till arbete
Lärlingsutbildning som arbetsmarknadspolitisk åtgärd ska ge en gedigen yrkeskompetens som leder till arbete, antingen genom anställning eller geno m att ett eget företag startas.
Lärlingen får göra anlagstest och genomgå motivationsprövning innan utbildningen påbörjas.
Lärlingsutbildningen ska ske i nära samarbete med det lokala näringslivet. Ett visst mått av flexibilitet måste även byggas in i läroplanerna. Det bör ges utrymme för utbildningsalternativ som uppfyller regionala och lokala önskemål eller behov. Utbildningen ska mestadels vara förlagd till ett företag. Skriftlig överenskommelse träffas mellan skolan och företagen.
Avtal beträffande lärlingslön, försäkringsfrågor med mera träffas i samverkan mellan arbetsförmedling, arbet sgivare och berört fackförbund.
Kontinuerlig uppföljning görs. Efter viss tid bör en avstämning ske för varje elev där det bedöms om utbildningen ska fortsätta.
Utbildningen ska utformas mycket individinriktat och kan följaktligen ta olika lång tid. Ett tak bör dock sättas för utbildningstiden på förslagsvis tre år. Undantag kan dock göras när utbildning utformas för att kvali ficera till fortsatta studier.
Företagen bör under det första året få ersättning från arbetsförmedlingen för utbildning/handledning samt för de kostnader de åsamkas för nyttjande av maskiner, produktionsbortfall, material och så vidare. Detta är väsentligt för att också små företag ska kunna ta emot lärlingar. Ersättningens nivå bör ligga på 3 000-4 000 kr/månad.
Regeringen ansåg i gymnasiepropositionen att behovet av eftergymnasiala yrkesutbildningar av olika längd och specialiseringsgrad bör följas upp. Riksdagen har också den 3 april 2004 i enighet beslutat uttala att en samlad översyn bör göras av de eftergymnasiala yrkesutbildningarna. Kristdemokraterna förutsätter att en parlamentariskt sammansatt utredning tillsätts med ett öppet mandat att föreslå de förändringar som behövs.
För tre år sedan gjorde riksdagen ett tillkännagivande till regeringen om att det är angeläget att antalet platser inom KY på sikt utökas (bet. 2000/01:UbU14, rskr. 197). En doktorsavhandling 2 visar att åtta av tio som genomfört en KY-utbildning har fått jobb eller startat eget företag. Trots det har KY fått en styvmoderlig behandling med neddragningar och kort framförhållning i processerna. Detta är inte värdigt den kvalificerade yrkeskunskapen, och pekar på att stabilare former krävs. Kristdemokraternas utgångspunkt är att det är dags att samla alla kvalificerade yrkesutbildningar under ett tak, i en yrkeshögskola.
I inledningen beskrevs de goda erfarenheter som finns av en samlad yrkeshögskola från bland annat Tyskland. Ett mer näraliggande exempel på yrkeshögskolesystem finns i Finland. Yrkeshögskolorna är där kommunala eller privata och deras verksamhetstillstånd beviljas av statsrådet. Vid yrkeshögskolorna avläggs högskoleexamina där betoningen ligger på yrkeskunnandet. Yrkeshögskolornas uppgift är att utbilda sakkunniga i första hand för att möta arbetslivets krav och utvecklingsbehov. Vid sidan av utbildningsuppgiften bedriver yrkeshögskolor forsknings- och utvecklingsarbete som gagnar undervisningen och stöder arbetslivet. Forsknings- och utvecklingsarbetet betonar främjandet av regional utveckling samt samarbete med små och mellanstora företag. Yrkeshögskoleexamina är 3,5- eller 4-åriga högskoleexamina där betoningen ligger på yrkeskunnandet.
I ett demokratiskt samhälle ska det finnas utbildningsalternativ för alla. Trots stora ansträngningar rekryterar fortfarande högskolan relativt få studenter från studieovana miljöer. Den sociala snedrekryteringen består och frodas med den socialdemokratiska utbildningspolitiken. En arbetslivsanknuten, yrkesinriktad utbildning är viktig för att bredda rekryteringen. Avgörande för yrkesutbildningens attraktivitet är att den svarar mot verkliga behov i arbetslivet. Därför måste den utformas i samarbete med näringslivet, dels genom att en stor del av utbildningstiden förläggs på arbetsplats, dels genom att det på ledningsnivå finns representanter från arbetslivet. På så sätt kan man aktivt motverka bristen på arbetskraft inom vissa yrkesområden, brister som annars kan minska tillväxten för företagen och samhället i stort. I en sådan modell finns alla möjligheter att skapa yrkeshögskolekurser även för gymnasiala yrkesutbildningar som i dag inte leder vidare till högskolan.
Kristdemokraterna vill utveckla och bredda synen på yrken mot större sammanhang, professionella områden med möjlighet till gränsöverskridanden. Den grundläggande högskoleutbildningen utgår i allt väsentligt från vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Därmed borde det vara möjligt att inom högskolelag och högskoleförordning samla både yrkesutbildningar och kortare yrkeskurser. Vi föreslår en ny utbildningsform som benämns yrkeshögskola. Den ska vara en enhetlig utbildningsform av hög kvalitet.
Yrkeshögskolan kan fungera som en paraplyorganisation, där de olika aktörerna samverkar, men ändå behåller sin egenart. Redan idag finns kommunala paraplyorganisationer för KY-utbildningar som kallas yrkeshögskolor. Parallellt med dessa "yrkeshögskolor" har regeringen gett tre högskolor i uppdrag att organisera yrkeshögskoleutbildning. Det bör rimligen vara så att begreppet yrkeshögskola endast betyder en sak. Eftersom begreppsförvirring inträtt, finns ytterligare skäl för att termen yrkeshögskola bör användas som samlande begrepp. Dagens KY blir därmed en del av den nya yrkeshögskolan. De goda erfarenheter som däri finns, bland annat av samverkan med näringslivet, måste tas tillvara.
Ytterligare en poäng med den nya yrkeshögskolan är att det blir ett enhetligt system för bedömning och examination. I dagens splittrade modell med olika KY så kan det finnas problem med att exempelvis få en jämförbarhet mellan olika utbildare. Det problemet undanröjs med införandet av yrkeshögskolan. Det är viktigt att det finns goda möjligheter att växla mellan olika former av utbildning, på samma sätt som sker i högskolan idag. En person med examen från yrkeshögskolan ska kunna bygga vidare på sina studier inom högskolan. Har den studerande yrkeshögskoleutbildning måste det finnas bryggor som möjliggör att den studerande som såönskar kan söka annan akademisk högskoleutbildning och vice versa.
Yrkeshögskolan - liksom de konstnärliga högskolorna - ryms väl inom högskolelagens första kapitel och andra paragraf, att staten ska anordna högskolor för "utbildning som vilar på vetenskaplig eller konstnärlig grund samt på beprövad erfarenhet".
I det kunskapssamhälle som växer fram är det viktigt att utbildningen står öppen för en stor grupp av människor i olika åldrar, med olika kunskaper och bakgrund, såväl från vårt land som från andra länder. Kunskaper som förvärvats på en mängd olika vägar, genom utbildning, yrkesliv eller eget lärande, måste värderas och tas till vara även vid ansökan till högskolan och yrkeshögskolan. Ett väl fungerande system för validering är av stor betydelse, såväl för personer med låg formell utbildning och en hög grad av erfarenhetsbaserad kunskap som för personer som har genomgått utbildning i otraditionella former, här hemma eller utomlands.
I budgetpropositionen 2003/04:1 gjorde regeringen bedömningen att en särskild delegation för att främja utvecklingen av legitimitet, kvalitet och metoder för validering utanför högskoleområdet borde inrättas under en fyraårsperiod. Valideringsdelegationens övergripande mål är att initiera, organisera och genomföra utvecklings- och spridningsinsatser i syfte att höja kvaliteten, stärka legitimiteten och öka likvärdigheten avseende validering av vuxnas kompetens och kunskaper. Kristdemokraterna är också kritiska till inflationen i inrättandet av myndigheter. Eftersom Valideringsdelegationen rent lokalmässigt är inhyst hos Centrum för flexibelt lärandes (CFL) avdelning i Norrköping, hade Valideringsdelegationens utformning varit lämpligare som en avdelning inom CFL. Valideringsdelegationen verkar också ha haft svårigheter att åstadkomma konkreta åtgärder trots att delegationen funnits i snart ett år. Kristdemokraterna anser att Valideringsdelegationen i större omfattning måste fokusera på att uppfylla de uppsatta målen. Vi utvecklar tankarna i en särskild motion om vuxenutbildning.
Vi ser inte behov av någon ny myndighet för att leda den nya yrkeshögskolan. Vi menar i stället att Högskoleverket bör få i uppdrag att sköta central samordning, kvalitetssäkring och annan tillsyn och i övrigt får högskolorna möjlighet att anpassa yrkeshögskolan efter behoven. Yrkeshögskolan kan organiseras som separata enheter med egna styrelser, på samma sätt som de befintliga högskolorna. Fördelen med en sådan organisation är att man förmedlar en mycket tydlig bild av yrkeshögskolan som en separat enhet. Risken är dock att man ställer yrkeshögskolan i motsatsställning till den akademiska högskolan, och att högskolorna får arbeta med två separata administrationer vid samutnyttjande av lokaler och personal.
En annan modell kan vara att yrkeshögskolan bildar en egen fakultet eller liknande inom de befintliga högskolorna. Blekinge Tekniska Högskola ligger nära dessa tankar, med en separat enhet för KY-utbildningar kallad Blekinge Yrkeshögskola. Beteckningen högskola för en fakultet eller liknande är inget ovanligt: Vid Linköpings universitet kallas den tekniska fakulteten för Linköpings Tekniska Högskola och den medicinska fakulteten för Hälsouniversitetet. Vi anser att denna inkluderande lösning är att föredra eftersom den minskar avståndet mellan olika former av högskola samtidigt som yrkeshögskolan kan ha en egen profil. Lärartjänster och lokaler kan samordnas på ett enklare sätt.
Inom många yrken ställs som ovan nämnts krav i form av flexibilitet och allmänbildning för att klara nya uppgifter. Yrkeshögskolan ska både ge individen möjlighet till självförverkligande och tillgodose samhällets behov av kvalificerad arbetskraft. All högskoleutbildning ska inte bara ge studenterna specifika ämneskunskaper utan även leda till personlig utveckling, samhällsengagemang och kritiskt tänkande. Studierna ska locka fram ett personligt förhållande till kunskapen. Målet är inte bara att förmedla fackkompetens utan också att främja utvecklingen av personligheten. Studenterna ska inte utsättas för yrkesförberedande korvstoppning av färdigtuggade kunskaper utan ska vägledas i att aktivera och utveckla sin potentiella kapacitet.
Yrkeshögskoleutbildningar kan omfatta 40-120 poäng där 1 poäng motsvarar 1 veckas studier. Vid införande av yrkeshögskolan bör det finnas utrymme att anordna kortare utbildningar såväl som längre utbildningar på upp till 120 poäng. Detta gör det möjligt att skapa broar mellan yrkeshögskolan och den yrkesnära forskningen, men också till högskolan. För att säkra utbildningens kvalitet måste branschorganisationerna vara aktiva deltagare i yrkeshögskolan. I stället för en traditionell examen utfärdad av respektive utbildningsanordnare bör branschorganisationerna ha ett starkt medinflytande över examinationen. Vad gäller utbildningens dimensionering talar det stora behovet av yrkesutbildning för att utbildningen ges en relativt betydande omfattning. Den stora efterfrågan av personer med yrkesinriktad kompetens som idag finns i arbetslivet motiverar en relativt omfattande utbyggnad av yrkeshögskolans utbud. Kristdemokraterna vill föra över en del av högskoleplatserna till en ny yrkeshögskola för att möta detta intresse.
Tonvikten i nuvarande högskoleutbildning ligger på påståendekunskap - vetenskaplig kunskap. En annan typ av kunskap är förtrogenhetskunskapen - tyst kunskap, beprövad erfarenhet. Införandet av en ny doktorsutbildning skulle innebära att man beaktar även denna kunskap. Att utveckla metoder för beskrivning och strukturering av förtrogenhetskunskap är en intressant och nydanande inriktning för vetenskapssamhället, på samma sätt som det konstnärliga utvecklingsarbetet vid de konstnärliga högskolorna. Yrkeskunskaper bygger också på mer traditionellt vetenskapligt beprövade kunskaper. Ett vetenskapligt förhållningssätt krävs för att utveckla yrkeskunnandets metoder och material. Vetenskaplighet och forskning är en metod, ett förhållningssätt. Ett "forskningsprojekt" kan omfatta ett litet avgränsat problem som hanteras med vetenskaplig metod under kanske bara några timmar. Därmed är forskningsanknytning till yrkeskunskaper naturlig, från förhållningssätt till forskarutbildning och forskning.
Vid Linköpings universitet finns vid institutionen för tema ett antal tvärvetenskapliga forskarutbildningar kring olika teman (t.ex. Tema Kommunikation). Ett yrke och en yrkeshögskoleutbildning kan sägas vara ett tema som inbegriper en rad olika färdigheter. Ett annat exempel finns i Australien och Storbritannien där det redan finns examina som "Professional Doctorate" och "New Route PhD". Ett utmärkande drag för ett "Professional Doctorate"-program är kopplingen till näringsliv och arbetsliv som också involveras i själva utbildningsprocessen. Kristdemokraterna anser att forskningsvägarna för den kvalificerade yrkeskunskapen bör utredas.
Kopplingen kan finnas på många sätt och på många nivåer. Lämpliga personer från berörda verksamheter kan ingå i referensgrupper för utarbetandet av utbildningsprogrammet, som gästlärare i kurser, som bihandledare eller "fälthandledare" för avhandlingsarbetet, som examinatorer och som finansiärer av forskningsarbetet.
Dessutom finns stora möjligheter att knyta industriforskningsinstituten till yrkeshögskolan. Industriforskningsinstituten har andra mål än högskolan. De ska bidra till industrins konkurrenskraft genom riktat och målmedvetet kunskapsuppbyggande och problemlösande verksamhet med forskning och utveckling som ett väsentligt medel. Institutsforskningen är kraftigt underdimensionerad i Sverige, och statens deltagande har varit mycket litet. En sammanhållen yrkeshögskola skulle kunna innebära en vitalisering av institutsforskningen.
|
Stockholm den 5 oktober 2004 |
|
|
Torsten Lindström (kd) |
|
|
Inger Davidson (kd) |
Sven Brus (kd) |
|
Dan Kihlström (kd) |
Kenneth Lantz (kd) |
|
Ulrik Lindgren (kd) |
Chatrine Pålsson (kd) |
|
Olle Sandahl (kd) |
Rosita Runegrund (kd) |
|
Gunilla Tjernberg (kd) |
| [1] |
Olofsson, Jonas, Stanfors, Maria & Östh, John : 20-24-åringarnas etableringsproblem på 1990-talets arbetsmarknad. En översikt om inaktivitet och låga inkomster, delrapport 1, Uppsala 2003 |
| [2] |
Lindell, M. (2004) From formulation to realisation: Reform in Swedish continuing vocational training - the case of advanced vocational education. Diss. Luleå: Luleå tekniska universitet |