Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om offentliga medel till konfessionella skolor.
Det har nu gått drygt tio år sedan friskolereformen infördes och i många kommuner är friskolor idag ett naturligt inslag på både förskole-, grundskole- och gymnasienivå. Idag anser 90 procent av alla föräldrar att man ska ha rätt att välja skola. Friskolorna har onekligen utvecklat och utmanat ett strömlinjeformat, homogent Skolsverige. Elever och föräldrar har fått en större möjlighet att utvecklas efter sina önskningar och sin förmåga. Lärare har fått möjlighet att vidareutvecklas och fler arbetsgivare att välja mellan. Den kommunala skolan har fått konkurrens som ställer krav på nytänkande och utveckling. Glesbygd har kunnat behålla sin "byskola" och familjer har sluppit flytta från små orter. Kort sagt - alla har kunnat dra nytta av reformen på något sätt.
De fristående skolorna finansieras genom kommunala bidrag från elevernas hemkommuner, och den allmänna läroplanen och de nationella kursplanerna ligger alltid som grund för undervisningen. Därutöver kan skolorna ha egna ämnen, kurser, mer fokus och tid på vissa ämnen, föräldra-, lärar-, elevinflytande eller egna metoder som präglar skolan och utgör inriktningen.
Ur skollagen (1985:1100):
2 § Alla barn och ungdomar skall, oberoende av kön, geografiskt hemvist samt sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom. Utbildningen skall inom varje skolform vara likvärdig, varhelst den anordnas i landet.
Utbildningen skall ge eleverna kunskaper och färdigheter samt, i samarbete med hemmen, främja deras harmoniska utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar. I utbildningen skall hänsyn tas till elever i behov av särskilt stöd.
Verksamheten i skolan skall utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar. Var och en som verkar inom skolan skall främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö.
Särskilt skall den som verkar inom skolan
1. främja jämställdhet mellan könen samt
2. aktivt motverka alla former av kränkande behandling såsom
mobbning och rasistiska beteenden. Lag (1999:886).
När reformen med fristående skolor infördes innebar det även en möjlighet för konfessionella friskolor, under förutsättning att skolans arbete följde skollagen och övriga lagar och förordningar. Man har alltså samma ansvar som alla andra skolor att ge en allsidig undervisning som ska lägga grunden för allmänbildning och en förmåga att kritiskt granska, söka kunskap och bilda sig en egen uppfattning om världen.
Våren 2003 fick de konfessionella skolorna stark kritik. De invändningar som anförs mot konfessionella skolor handlar mer sällan om att skolor drivs i kristen eller muslimsk anda, utan att de drivs i strid med skollag och andra svenska lagar och regler bl a genom auktoritära ledningar som fråntar eleverna möjligheten att lära sig kritiskt tänkande och genom att förmedla en ensidig religions- och världsuppfattning. Naturligtvis ska inte rektorer och skolledare som inte följer skollagen få driva skolor, vare sig friskolor eller i kommunala skolor. Lagarna skall följas. Men frågan är om konfessionella skolor är förenligt med den svenska skollagen och om man per definition inte bryter mot de grundläggande regler som vi har för skolverksamhet enbart genom det faktum att man utger sig för att vila på en specifik konfessionell grund.
Trosfrihet är en grundläggande del av vårt samhälle som ska värnas och alla föräldrar i vårt land har rätt att fostra sina barn i enlighet med sin tro och sin övertygelse, så länge det inte strider mot svensk lag. Att däremot offentliga medel ska användas för att fostra och utbilda i denna tro när det finns så stor tveksamhet huruvida en kombination av konfession och svensk läroplan kan samverka bör starkt ifrågasättas.
|
Stockholm den 5 oktober 2004 |
|
|
Tina Acketoft (fp) |