Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skolans roll i kampen för ökad folkhälsa och välbefinnande.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att förmedla tydlig kunskap om sambandet mellan mat och hälsa.
Vart fjärde barn upp till tio års ålder i Sverige är överviktigt. För 14 år sedan var motsvarande siffra åtta procent, dvs färre än vart tionde barn. Under de senaste tio åren har kroppsvikten hos förskolebarn ökat med ett halvt kilo per år i genomsnitt. Det visar det så kallade ABIS-projektet vid Universitetssjukhuset i Linköping.
Barnfetma kan leda till hjärtinfarkt redan vid 30 års ålder. Det kan också ge njur- eller nervskador som i sin tur kan tvinga fram amputationer. Det är effekter av att barnen har drabbats av åldersdiabetes. I Sverige har redan ett 40-tal barn fått denna typ 2-diabetes. Och fler barn lider av metaboliskt syndrom, som är ett första steg på väg mot åldersdiabetes.
Redan i åttaårsåldern kan man hos barn se åderförkalkning och bland tonåringar har läkare upptäckt att hjärtmuskeln har försämrats, som en effekt av fetma.
I USA, där andelen överviktiga barn är lika hög som i Sverige, är trenden tydlig: man har nu fler barn som får diagnosen åldersdiabetes än ungdoms-
diabetes.
Enligt en studie av barnsjuksköterskan Susann Regber uppges 22 procent av barnen med fetma lida av läs- och skrivsvårigheter jämfört med 13 procent av barn med normalvikt. Studien visar också att sex av tio barn med fetma mobbats i skolan och att pojkar med fetma oftare var inblandade i slagsmål än sina jämnåriga.
Ansvaret för att komma tillrätta med denna tickande hälsobomb ligger naturligtvis till stor del på föräldrarna. Föräldrar måste säga nej. Kroppen tål inte fest med glass och godis var dag. Läsk och saft är inte vardagens måltidsdrycker. Man äter lagad mat på bestämda tider, frukt och vettiga mellanmål däremellan. Och man rör sig dagligen. Enkla "bondknep" som verkar ha glömts bort av en stor del av befolkningen.
Hälsa är tillstånd som borde kunna uppnås av alla, men som tenderar att i större och större utsträckning bli en klassfråga. Studier visar att välutbildade höginkomsttagare och deras barn äter bättre - mer frukt, mer grönsaker, bättre måltidsordning, mindre socker i form av godis och läsk. De får följaktligen bättre tandstatus och de rör sig mer. Klasskillnaderna ökar även vad gäller hälsa och det verkar gå fort.
I somras kom ett förslag från Folkhälsoinstitutet och folkhälsoministern om att införa en skatt på fett- och sockerrika livsmedel. Förslaget väcker många frågor och kan snarast ses som ett panikutspel med "snabba lösningar" på ett problem man bäddat för under en längre tid. Lösningen till problemet med den ökande fetman ligger istället på helt andra nivåer, som utbildning, integration och skola.
En förklaring till den ökade övervikten och fetma bland såväl barn som vuxna är okunskap. Vi vet helt enkelt inte längre vad som är god, hälsosam mat - än mindre kan man laga till den. Snabbmat är inte längre något som man kan ta till när nöden så kräver - tiden är knapp och man är hungrig just nu. Snabbmat har blivit baskost i många hushåll. För fyrtio år sedan var genomsnittstiden för matlagning per dag 2½ timme, idag är den 12 minuter. För många barn är hemkunskapen den enda tid de får till matlagning och det enda tillfälle till kunskap om matens beståndsdelar och kroppens behov. Därför blir skolan ett viktigt led i kampen för folkhälsa.
Utbildningen i hem- och konsumentkunskap ger kunskaper för livet, om livet. Enligt kursplanen för grundskolan ska utbildningen ge kunskaper och erfarenheter av social gemenskap, mat och måltider, boende och konsumentekonomi. Syftet är att ge erfarenhet och förståelse för de dagliga handlingarnas och vanornas betydelse för ekonomi, miljö, hälsa och välbefinnande. Målen som anges för eleverna i det femte såväl som nionde skolåret är bl a att de ska kunna planera, laga och värdera måltider med hänsyn till bl a hälsa. Det är därför anmärkningsvärt att hemkunskapstimmarna i praktiken har skurits ner drastiskt de senaste åren till följd av skolornas ansträngda ekonomi. I många skolor är hemkunskapen idag inte längre ett praktiskt ämne utan ett teoretiskt. Det torde vara uppenbart för alla att det är omöjligt att uppfylla de uppställda målen på teoretisk väg. Hur lär jag mig laga köttbullar genom teori? Hur lär jag mig hur en rätt kokt potatis eller grönsak ser ut, känns och smakar? Hur lär jag mig hur jag får mest valuta för pengarna vid planering och inköp av livsmedel om jag inte vet hur en bra rotsak, fisk eller köttbit ser ut?
Att spara inom kunskapsområdet kostar. Det är hög tid att ge hem- och konsumentkunskapen den viktiga roll den förtjänar i kampen för folkhälsan och välbefinnande, mot fetma och följdsjukdomar.
|
Stockholm den 5 oktober 2004 |
|
|
Tina Acketoft (fp) |