Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om det stora behovet av fler utbildade teckenspråkslärare samt fortbildning för outbildade teckenspråkslärare som undervisar hörande elever i teckenspråk.
Döva har sedan 1981 rätt att få samhällsinformation och sin skolgång på sitt första språk som är teckenspråk. Språket blev då i Sverige erkänt som dövas första språk. Det är idag många som vill lära sig teckenspråk för att kunna använda det på ett funktionellt sätt med döva antingen det gäller i arbetslivet eller i mer privata sammanhang.
Sedan början av 1990-talet är det möjligt för hörande elever att lära sig teckenspråk som C-språk eller individuellt val på gymnasiet. I mitten av 1990-talet togs det även ett beslut i riksdagen att det skall erbjudas som B- eller C-språk på grundskolan. Detta har blivit mycket populärt bland hörande elever och antalet elever som utnyttjar möjligheten ökar kraftigt.
Ett stort problem i Sverige idag är bristen på eller snarare avsaknaden av en adekvat teckenspråkslärarutbildning. Det finns ett stort behov av en lärarutbildning där behörighet ges för att undervisa i ämnet teckenspråk på grundskola och gymnasieskola. Det finns ett skriande behov av att få igång fortbildningar för de teckenspråkslärare som idag finns ute i skolorna. Enligt en grov beräkning arbetar ca 250 outbildade teckenspråkslärare i landet. Detta är otillfredsställande och ett problem som omedelbart bör åtgärdas så att kvaliteten kan höjas i denna yrkesgrupp.
Skolverket har förvisso bidragit till vissa satsningar för teckenspråkslärare, bl a 20-poängsutbildning i teckenspråk vid universitetet i Örebro. Det är bra satsningar, men det kommer att behövas ännu mer. Med fler utbildade lärare kommer teckenspråket att spridas i samhället, vilket kommer att innebära mer jämlikhet för döva i Sverige. Det talas ofta om tillgänglighet för funktionshindrade. Dövas möjligheter härvidlag är dock ej så stora eftersom det inte finns tillräckligt med tolkar. Det saknas ca 1 000 teckenspråkstolkar idag. Döva elever kan ej få undervisning i skolan på sitt första språk när det ej finns tillräckligt med lärare som behärskar teckenspråk.
Teckenspråket är som nämnts tidigare erkänt som dövas första språk och det är även erkänt som ett språk bland andra som kan läsas i grundskola och gymnasium. Det innebär att staten bör ha hela ansvaret för utbildningen av de lärare som skall undervisa i detta språk. Därför bör staten vidtaga åtgärder för att öka antalet utbildade teckenspråkslärare. Dessutom bör åtgärder vidtagas för kompetensutveckling av de många outbildade teckenspråkslärare som undervisar hörande elever i teckenspråk.
Regeringen är medveten om problemen men har hittills inte agerat, vilket är anmärkningsvärt. Här krävs krafttag för att tillgängligheten i samhället för döva skall förbättras.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Ingemar Vänerlöv (kd) |