Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av CSN:s praxis när det gäller inackorderings-
tillägg för elever som vill gå på fristående gymnasium.
Ett stående argument mot etableringen av friskolor har varit rädslan för att dessa skolor skall leda till en ökad ekonomisk segregering, detta med hänvisning till gamla tiders privatskolor som i brist på annan finansiering var tvungna att ta ut höga elevavgifter. Dessa avgifter exkluderade av naturliga skäl stora delar av det potentiella elevunderlaget till de då aktuella skolorna.
För att göra valet att gå på friskola möjligt för alla infördes skolpengen i början av 1990-talet. Denna frihetsreform har i många fall också i praktiken visat sig vara ett utmärkt sätt att ge alla barn, oavsett social bakgrund, en reell valfrihet på detta område. Mot denna bakgrund är det därför bekymmersamt att CSN i sin tillståndsgivning vad gäller inackorderingstillägg kraftigt begränsar möjligheten för barn med arbetar- och medelklassbakgrund att fullt ut tillgodogöra sig friheten att t ex välja att gå på en fristående gymnasieskola.
Fler av de fristående gymnasieskolorna får ett förhållandevis stort antal ansökningar från intresserade ungdomar från andra orter i Sverige än den egna kommunen. Problemet är att CSN inte beviljar bidrag om "motsvarande program finns på orten". CSN:s policy gör det mycket svårt för dessa ungdomar att förverkliga sin dröm om att få gå på ett fristående gymnasium.
Att CSN:s praxis leder till en situation där bara de välbärgade har en reell valfrihet kan väl knappast accepteras av en socialdemokratisk regering.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Mikael Oscarsson (kd) |