Motion till riksdagen
2004/05:Ub390
av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m)

Grundskolan


1 Sammanfattning

Det är dags att syna den socialdemokratiska trekvartsskolan, där bara tre barn av fyra når kunskapsmålen. Sverige behöver en ny skolpolitik som tar fasta på och stärker det goda i dagens skola, men som samtidigt ger skolan nya verktyg att använda för att komma till rätta med problemen.

Vi vill ha en målstyrd skola där nationellt etablerade mål slår fast vad skolan skall uppnå. Hur de nationella målen nås skall vara upp till skolans medarbetare att avgöra.

En nationell finansiering som skapar valfrihet för eleven och etableringsfrihet för skolor skall införas. En nationell kvalitetsutvärdering som betraktar alla skolor med samma ögon klargör sedan hur skolorna klarar målen.

Styrningen av skolan skall vara kvalitativ. I dag är skollagen och skolpolitiken i stället kvantitativ i sin styrning. Det regleras när läsår börjar, hur mycket undervisning som får ges och hur länge skolplikten varar. Det finns en mängd krav på hur skolan skall arbeta, men få på vilka resultat som skall nås. Det centrala är att varje elev ges möjlighet att nå kunskapsmålen. Lärandet och skolgången måste därför bli betydligt mer individualiserad än i dag. Det gäller såväl skoltidens längd som hur undervisningen avpassas efter varje enskild elevs förutsättningar och behov. Ingen elev skall behöva lämna grundskolan med bristande baskunskaper på grund av bristande individanpassning.

Utgångspunkten måste vara att varje skolforms uppdrag, varje skolforms problem, varje skolforms kvalitetsbrist, måste lösas inom ramen för den skolformen. Idag lämnar var fjärde elev grundskolan utan fullständiga betyg. När ribban sattes för gränsen för fullständiga betyg var samtliga riksdagspartier eniga om att målen sattes så att i princip alla elever skulle kunna nå dem. Ändå misslyckas skolpolitiken med sitt uppdrag och drygt 25 procent lämnar grundskolan utan fullständiga betyg.

Skolpolitikens misslyckande är så omfattande att det knappast längre ens anses realistiskt att samtliga elever skall klara samtliga mål. Debatten handlar i stället om hur nära målen för matematik, svenska och engelska skolan och eleverna kommer.

Kunskapsinhämtning är hårt arbete som kräver mycket av eleven. Varje talang skall tas till vara, men enkom talang räcker inte. All undervisning är inte lustfylld utan ansträngningar, repetition och tankemöda krävs av eleven.

Vikten av att fåägna sig åt det man vill och är duktig på kan inte nog understrykas. Framgång och vetskap om att man kan lyckas i favoritämnet kan lyfta en elevs hela inställning till sin egen förmåga och kapacitet. Det är viktigt att redan i grundskolan lägga grunden för goda spiraler i inlärningsprocessen.

Eleverna måste mötas av höga förväntningar och utgångspunkten måste vara att alla kan lära. Samtidigt som alla elever skall mötas av höga förväntningar är det viktigt att ta hänsyn till att alla elever är olika och att det därför är viktigt att individanpassa utbildningen och ha stor flexibilitet vad gäller undervisningsmetoder.

Samtliga landets skolor måste också ges ökad pedagogisk frihet och möjlighet att arbeta utan nationell timplan. För de elever som inte når målen skall det finnas tidiga insatser att sätta in.

För dem som behöver lite extra tid och extra undervisning skall det ges. Diskussioner kring extratid i skolan handlar ofta om ett tionde år, som påbyggnad av det nionde. Det är fel sätt att se på flexibilitet och extratid. Det är grunderna som måste sitta och ges tid för att eleverna inte skall halka efter. De flesta barn som behöver lite extra undervisning eller rent av ett helt skolår till behöver det tidigt - så att deras kunskaper och ibland också mognad hinner ikapp.

Det skall vara möjligt för föräldrar att begära betyg eller skriftliga omdömen redan i skolans första år. De skolor som såönskar skall kunna ge betyg eller skriftliga omdömen redan i skolans första år. I en skola som styrs genom nationella kunskapsmål måste återkommande utvärderingar och ökad uppföljning få större betydelse för elevens utveckling. Mål utan uppföljning ger ingen styrning alls.

Moderaterna vill införa ett betygssystem i tio steg senast från årskurs fem. Utöver de nationella betygen bör skolorna ha frihet att själva utforma system för information till hemmen utifrån egna kriterier. Det viktiga är att alla elever och föräldrar redan från början i skolan får tydlig information om hur skolarbetet fortskrider.

De fyra betygssteg som i dag används är otillräckliga för att spegla elevernas kunskaper och resultat på ett tillfredsställande sätt, och informationen om betygskriterierna måste förbättras. Det är för stora skillnader på vad som är nätt och jämt Godkänd och nästan Väl godkänd för att motivera samma betyg. Eleverna tycker att det gör betygen orättvisa, vilket gör betygen mindre användbara som pedagogiskt verktyg. För att stärka elevens rätt skall betygen kunna överklagas. För att ytterligare öka möjligheterna för eleven skall det vara möjligt att återkommande tentera av de olika nivåerna påämnena. Liksom det skall vara möjligt att läsa gymnasiekurser i matematik eller historia skall det vara möjligt att påbörja lärlingsutbildning tidigare.

För att eleverna skall kunna nå målen krävs att de följer undervisningen. Lärare och skolledare skall få ett tydligt mandat att tillrättaföra elever som skolkar eller stör undervisningen. Pedagogisk frihet måste mötas av en faktisk möjlighet att verka. Skolan kan och bör ställa krav på föräldrarna. När konflikter uppstår mellan kamrater i skolan och när man uppmärksammar tecken på att allt inte står rätt till är det viktigt med medvetna och engagerade föräldrar.

Det får inte bara vara lärarnas uppgift att stå för fostran, ens i skolmiljön. Läraren är alltid beroende av en god föräldrakontakt för att det bästa för barnen skall kunna erbjudas. För att detta skall bli möjligt måste föräldrar få mer information om arbetsinsatser och resultat. En självklar del i arbetet med normer och respekt för varandra är att föräldrarna hålls informerade om hur deras barn sköter sig. Olovlig frånvaro, skolk och inblandning i mobbning skall alltid rapporteras direkt till föräldrarna.

Tydliga regler som tillämpas konsekvent är en viktig förutsättning för en god inlärningsmiljö. Alla skall kunna känna trivsel i skolan, därför måste skolan präglas av respekt, ordning och arbetsro. Alla våldsbrott som begås i skolan skall anmälas av skolan. Mobbning skall behandlas utförligt i lärarutbildningen och i fortbildningen. Det bör även vara ett krav att forskningsbaserade åtgärdsprogram mot mobbning används. Det har visat sig att vissa "hemsnickrade" program faktiskt kan öka i stället för minska mobbning. Rektorn och skolans personal har ett viktigt uppdrag i att skapa en positiv kultur på skolan, en anda av god gemenskap och respekt för varandra. Beröm och uppmuntran bör vara självklara inslag i det arbetet.

Vi föreslår att en genomgripande frigörelse och förnyelse av den svenska skolan genomförs. De bästa erfarenheterna från friskolorna skall kunna förverkligas vid alla skolor. Praktiskt kan detta ske genom att finansieringsansvaret för skolan flyttas från kommunerna till staten. En nationell skolpeng skall införas på sikt och staten ta ansvar för finansieringen för skolan.

Vi föreslår inrättandet av ett nationellt kvalitetsinstitut med uppgift att löpande utvärdera skolan. Varje skola skall granskas vad gäller undervisningskvalitet och resultat med jämna mellanrum. Återkommande granskning skall ske minst vart tredje år. Alla rapporter skall vara offentliga och det bör ligga i institutets ansvar att aktivt informera om analyser och slutsatser. Dessa kommer att ha extra relevans i samband med det fria skolvalet. För att alla elever och föräldrar skall kunna välja skola på lika villkor behövs att informationen om skolornas verksamhet, resultat, kvalitet och utveckling är offentlig, kontinuerlig och tillgänglig för alla föräldrar.

Alla skolor bör vara fria skolor. Alla skolor skall få samma förmånliga arbetsutrymme som friskolor, och besluten skall läggas hos skolans professionella - lärare och skolledare. Alla skolor skall behandlas lika. Av detta följer att staten skall godkänna alla skolor och också kunna dra in tillståndet - och rätten till bidrag - för skolor som inte uppfyller de grundläggande kvalitetskraven.

2 Innehållsförteckning

1Sammanfattning 1

2Innehållsförteckning 4

4Förslag till riksdagsbeslut 5

5Varje barns rätt till kunskap 7

5.1Varför finns kunskapsmålen om inte alla skall nå dem? 8

5.2Individualiserad skoltid 9

5.3Elever med utvecklingsstörning 10

5.4Skolans resurser 11

6De första skolåren 12

6.1Grunden för allt vidare lärande 12

6.2Lust att lära, beröm och uppföljning 12

6.3Respekt, normer och arbetsro 13

6.4Skolbarnsomsorg 14

7Vägen vidare 15

7.1Bygga vidare på kunskaperna 15

7.2Utveckla både starkare och svagare sidor 15

7.3Skolmiljö och återkoppling av kunskapsinnehåll 16

8Grundskolan i mål 17

8.1Ge de kunskaper varje elev har rätt till 17

8.2Bygga vidare på de starkare och stötta de svagare sidorna 17

8.3Bygg en bred kunskapsplattform för framtiden - betyg och individuella kunskapsplaner 18

9Varje barn finner sin skola 20

9.1Olika pedagogik passar olika elever 20

9.2Konkurrens ger kvalitet 20

9.3Innehållet räknas 22

9.4Kvalitetssäkra skolan 22

3 Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om individuell kunskapsrätt.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att alla skolor bör göras till fria självständiga skolor.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa en nationell skolpeng.

  4. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en parlamentarisk utredning om nationell skolpeng i enlighet med vad i motionen anförs.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en mer individanpassad undervisning.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om särskolan som egen skolform.

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nationell skolpeng även för elever i särskolan.

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av individualiserad undervisning för elever med utvecklingsstörning.

  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett avskaffande av den nationella timplanen.

  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skolans resurser.

  11. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om vad i motionen anförs om en nationell information om möjligheterna till skolval.

  12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skolans huvuduppgift att förmedla kunskap.

  13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utvärdering av skolor.

  14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av konkurrens inom utbildningsområdet.

  15. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om att skolan bör styras genom lagstiftning och styrdokument samt därefter svara för resultaten inför ett nationellt kvalitetsinstitut.

  16. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag enligt vad i motionen anförs om likvärdig återkommande utvärdering av samtliga skolor oavsett huvudman eller inriktning.

  17. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag enligt vad i motionen anförs om nationella kunskapsmål.

  18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skolans insatser mot mobbning.

  19. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag enligt vad i motionen anförs om forskningsbaserade åtgärdsprogram mot mobbning.

  20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av tydliga mål och incitament i skolan.

  21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om betyg från år fem och i tio steg.

  22. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag enligt vad i motionen anförs om behovet av att lärare och skolledare får ett tydligt mandat att tillrättaföra elever som skolkar eller stör undervisningen.

  23. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag enligt vad i motionen anförs om nationella prov och LUS.

  24. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag enligt vad i motionen anförs om individuella kunskapsplaner.

  25. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag enligt vad i motionen anförs om tidiga stödinsatser för elever som riskerar att inte nå målen.

  26. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag enligt vad i motionen anförs om avvägning mellan obligatoriska och frivilliga ämnen.

  27. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag enligt vad i motionen anförs om individanpassad inriktning av utbildningen redan i grundskolan.

  28. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag enligt vad i motionen anförs om flexibel skolstart.

  29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skoltidens längd.

  30. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag enligt vad i motionen anförs om möjlighet för skolor att avge betyg och skriftliga omdömen.

  31. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag enligt vad i motionen anförs om rätt att tentera upp och av betyg.

  32. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag enligt vad i motionen anförs om antagningskraven till gymnasiet.

  33. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag enligt vad i motionen anförs om undervisning på entreprenad.

4 Varje barns rätt till kunskap

Skolan skall vara den mest kreativa och framåtblickande miljön i ett kunskapssamhälle. Där skall nyfikenhet och glädje över att lära, respektive över att lära andra prägla miljön. Där skall öppenhet för nya idéer finnas och medarbetarnas frihet att förverkliga dem vara som störst. Där skall forskningens resultat snabbt tillämpas i vardag. Där skall utvärdering av resultat och ansvarstagande för dessa resultat vara frihetens spegelbild och bidra till att utveckla skolan.

Ställ detta mot hur den svenska skolan de senaste åren förknippats med krisrapporter om elevers bristande kunskapsresultat, problem med mobbning och sjukskrivningar bland lärare. Kontrasten är stor. Dessa problem är symptom på en skolpolitik som lett skolan fel.

Det är dags att syna den socialdemokratiska trekvartsskolan, där bara tre elever av fyra når kunskapsmålen.

Sverige behöver en ny skolpolitik som tar fasta på och stärker det goda i dagens skola, men som samtidigt ger skolan nya verktyg att använda för att komma till rätta med problemen.

Den skolpolitiska debattens fokus ligger i dag helt på skolans organisation, på vem som skall fåäga och driva skolor. Det skolan är till för, att förmedla kunskap och hur detta uppdrag klaras, har hamnat i skymundan. Det viktiga i skolpolitiken är inte vem som äger eller driver skolan, utan vad barn lär sig. Utbildningspolitiken skall handla om den kunskap barn har med sig ut från klassrummet efter skolåren.

Skolpolitiken måste sluta betrakta skolan som ett hus och en institution, där de yttre formerna för verksamheten står i centrum. I stället är det hur skolan fungerar - innehållet, det vill säga förutsättningarna för själva kunskapsförmedlingen som bör stärkas.

Vi vill ha en målstyrd skola där nationellt etablerade mål slår fast vad skolan skall uppnå. Hur de nationella målen nås skall vara upp till skolans medarbetare att avgöra. En nationell finansiering som skapar valfrihet för eleven och etableringsfrihet för skolor skall införas. En nationell kvalitetsutvärdering som betraktar alla skolor med samma ögon klargör sedan hur skolorna klarar målen.

Styrningen av skolan skall vara kvalitativ. I dag är skollagen och skolpolitiken istället kvantitativ i sin styrning. Det regleras när läsår börjar, hur mycket undervisning som får ges och hur länge skolplikten varar. Det finns en mängd krav på hur skolan skall arbeta, men få krav kan på vilka resultat som skall nås. Vi menar att det centrala är att varje elev ges möjlighet att nå kunskapsmålen och att det är detta som skall stå i centrum i styrningen av skolan. Lärandet och skolgången måste därför bli betydligt mer individualiserad än i dag. Det gäller såväl skoltidens längd som hur undervisningen avpassas efter varje enskild elevs förutsättningar och behov.

Fler elever kan lära sig mer i skolan än vad som är fallet i dag. En viss mängd baskunskap är nödvändig för medborgarna att ha för att de skall klara sig bra i livet. Varje barn bör därför ha rätt till den undervisning och den form på undervisning som gör att de kan utvecklas och tillgodogöra sig grundkunskaper utifrån sina egna förutsättningar. Konkret innebär detta rätten till det stöd och den hjälp som krävs för att eleven skall kunna klara skolans kunskapsmål och ta det första trappsteget på livets kunskapstrappa. Utan detta riskerar han eller hon att hamna utanför redan som 16-åring. Det är innehållet i det vi kallar individuell kunskapsrätt.

Ett annat sätt att uttrycka det påär att ingen elev skall behöva lämna grundskolan med bristande baskunskaper på grund av bristande individanpassning.

4.1 Varför finns kunskapsmålen om inte alla skall nå dem?

Regeringen är på väg att permanenta två parallella utbildningssystem i Sverige. Ett ordinarie och officiellt - där elever går i grundskola, följt av gymnasieskola och universitet. Ett inofficiellt och reparativt - där ett stort antal elever går i grundskola, sedan i gymnasieskolans individuella program, därefter på collegeår och sedan kanske på högskola.

Det är bra att elever har en andra chans till utbildning, men det är fel att skolpolitikens brister gör denna andra chans nödvändig för så många. Det kostar tid och resurser både för staten och enskilda personer.

Utgångspunkten måste vara att varje skolforms uppdrag, varje skolforms problem, varje skolforms kvalitetsbrist, måste lösas inom ramen för den skolformen. I dag skickas i stället problemen vidare. Regeringen ägnar inte energin åt nödvändiga kvalitetsförstärkningar av den ordinarie skolan, utan koncentrerar sig i stället på att bygga ut den reparativa skolan. De grundläggande problemen i skolan kvarstår och förstärks visar ny statistik.

Var fjärde elev saknar fullständiga betyg när de lämnar grundskolan. När ribban slogs fast för hur mycket varje elev i svenska skolor skall kunna efter nio år i obligatorisk grundskola var samtliga riksdagspartier eniga om att målen sattes så att i princip alla elever skulle kunna nå dem. Ändå misslyckas skolpolitiken med sitt uppdrag och drygt 25 procent lämnar grundskolan utan fullständiga betyg.

Utvecklingen är allvarlig. Våren 1998 lämnade 20,4 procent av eleverna - var femte elev - grundskolan utan fullständiga betyg. Fram till våren 2001 steg andelen varje år och av elever som gick ut grundskolan då saknade 25,7 procent betyg i alla ämnen. År 2004 låg fortfarande nivån påöver 25 procent - alltså saknar mer än var fjärde elev fullständiga betyg.

Var tionde elev lämnar därtill grundskolan utan att vara behörig till gymnasiets nationella program. Det innebär att var tionde elev saknar kunskaper nog för att få betyget godkänt i matematik, svenska eller engelska. Dessa elever kan sakna betyg i ett av ämnena eller i samtliga tre.

I augusti 2004 lämnade Skolverket sin preliminära statistik för resultaten i skolan läsåret 2003/2004. 10,6 procent av eleverna står utan Godkänt i matematik, svenska och engelska. 1998 var motsvarande siffra 8,6 procent. Bortsett från ett litet framsteg 2003 har trenden varit stigande. Över 10 000 elever står utan biljett till gymnasiets nationella program.

Fem procent nådde inte målen i svenska. Motsvarande andelar för matematik och engelska var drygt 7 procent. I svenska som andraspråk var det ungefär 24 procent som inte fick godkänt betyg enligt den preliminära statistiken.

Skolpolitikens misslyckande är så djupt att det knappast längre ens anses realistiskt att samtliga elever skall klara samtliga mål. Debatten handlar i stället om hur nära målen för matematik, svenska och engelska skolan och eleverna kommer.

Varför finns kunskapsmålen om Socialdemokraterna inte anser att alla barn skall få förutsättningar att nå dem? Antingen är skolpolitiken misslyckad eller målen fel satta och det senare avvisar vi moderater. Det avvisade för övrigt också tidigare socialdemokratiska skolministrar.

Elever i särskola och specialskola har rätt till den undervisning som gör att de kan utvecklas och tillgodogöra sig grundkunskaper utifrån sina förutsättningar. På alltför många håll visar det sig att särskolan mer fungerar som en förvaringsplats än ett ställe för kunskapsinhämtning.

4.2 Individualiserad skoltid

Det kan behövas olika lång tid för landets elever att nå skolans kunskapsmål. Eleverna bör börja när de är skolmogna, vid sex, sju års ålder och sluta skolan när de nått målen efter åtta till tio år. För de flesta kan nio år säkert vara ett riktmärke, men ingenting hindrar att en del elever kan klara att nå målen snabbare, samtidigt som andra kan behöva mer tid på sig. Det är att kunskapsmålen kan nås som är det viktiga, inte i första hand vilken tid det tar.

Redan i dag finns en formell möjlighet till extraår i skollagen för elever som behöver, men den utnyttjas ytterst sällan. Extra insatser, stöd eller skolår skall komma tidigt i ett barns skolgång för att ge resultat. I dag kommer extra stöd ofta för sent, när problem blir uppenbara i samband med att de första betygen ges i åttonde klass.

På samma sätt finns en formell möjlighet för den elev som uppfyller kunskapsmålen att få lämna grundskolan redan tidigare än våren han eller hon fyller 16. Att detta sker är också ovanligt.

Men inte bara skoltidens längd måste kunna variera efter behov. Det måste också bli accepterat med en flexibel skolstart. Alla barn är inte skolmogna vid samma tidpunkt. Redan nu önskar en rad kommuner att få erbjuda höst- och vårintag till grundskolan. Att tidsåtgången kan variera lite och att alla elever som läser tillsammans inte är exakt lika gamla blir naturligt i en skola med flexibel skolstart.

Skolpolitikens portal, skolplikten, börjar höstterminen det år barnet fyller sju. Detta är ett av hindren för flexibel skolstart med intagning både vår och höst.

Skolplikten reglerar att ingen är skyldig att gå i skolan mer än 190 dagar per år, eller längre än åtta - i de lägsta årskurserna sex - timmar om dagen. Det finns således kvantitativa gränser för hur många timmars utbildning en skola kan ge eleven. Skolplikten skall vara kvar för att garantera att alla barn kommer till skolan, men skollagen behöver moderniseras för att möjliggöra en flexiblare och mer individanpassad skola. Kunskapsinhämtning måste stå i centrum.

Samtliga landets skolor måste ges ökad pedagogisk frihet och möjlighet att arbeta utan nationell timplan.

Kommunförbundet har visat att resultaten vad gäller betyg och meritvärde förbättrats mest på de skolor som inom ramen för dagens försöksverksamhet tillåts arbeta utan nationell timplan. Större frihet för skolan och en avskaffad timplan för undervisningen gynnar inte minst invandrarelevers kunskapsutveckling.

Trots att positiva effekter av ökad pedagogisk frihet för skolorna finns belagda och detta och trots att skolminister Thomas Östros uppgett sig vara väl medveten om vilka goda effekter ett avskaffande av den nationella timplanen kan ge har Socialdemokraterna i riksdagen avvisat våra förslag om att avskaffa timplanen. I stället pratar Östros och Socialdemokraterna om "försöks­verksamhet" och eventuella, framtida förslag om ett avskaffande.

4.3 Elever med utvecklingsstörning

Elever med diagnostiserad utvecklingsstörning och som inte bedöms kunna uppnå grundskolans kunskapsmål har idag rätt att bli mottagna i särskolan. Den möjligheten måste även finnas i framtiden. Särskolan som egen skolform är en utmärkt skolform. Detta även om undersökningar visar att alltför många ställen mer har formen av förvaring än kunskapsskola.

Grundskolans misslyckande med individualiseringen har lett till att antalet elever i särskolan i många kommuner ökat avsevärt. Intrycket är tydligt. Särskolan används inte sällan som sista utväg för grundskolan att klara av elever som har inlärningsproblem eller beteendeproblem.

Vi moderater menar att särskolan behövs som egen skolform, men måste naturligtvis enbart vara en skola för elever med diagnostiserad utvecklingsstörning. Elever med andra problem som leder till inlärningssvårigheter måste klaras av genom en bättre grundskola och inte genom att gömma elever i en annan skolform.

Många föräldrar till elever med utvecklingsstörning avstår av olika skäl ifrån att skriva in sina barn i särskolan. Ett skäl som brukar anges är att barnen blir stämplade för livet med ett avgångsbetyg ifrån särskolan. Valet blir då att även fortsättningsvis läsa enligt grundskolans mål med de uppenbara svårigheter detta innebär. Andra väljer att skriva in sina barn i särskolan men önskar att barnet även fortsättningsvis läser tillsammans med sina gamla kamrater.

Utmaningen för skolan när det gäller elever med utvecklingsstörning ligger i att kunna sätta realistiska mål för varje elev, att kunna individualisera undervisningen så att lusten att lära mer alltid finns där.

Elever med utvecklingsstörning är av naturliga skäl mer resurskrävande, varför den nationella skolpengen utformas så att det fria valet av skola även gäller för dessa elever.

4.4 Skolans resurser

Resursernas storlek spelar roll för skolans kunskapsresultat. Det behövs förmodligen ökade resurser till skolan totalt sett. Men avgörande är hur skolans resurser används.

Sverige lägger mest medel i världen på skola men långt ifrån mest i världen på utbildning. En oproportionerligt stor andel av resurserna används till annat än undervisning, som lokaler och administration. Kostnaden per elev i skolan säger därför inte särskilt mycket om undervisningens resurser.

I Skolverkets rapport "Ekonomiska resursers betydelse för pedagogiska resultat" av Gustafsson och Myrberg som kom 2003 visas att av den totala kostnaden per elev används i Sverige endast 46 % för att täcka undervisningskostnader. Kostnader för annan personal uppgår till 11 % av totalkostnaden, medan övriga löpande utgifter svarar för resterande 43 % av den totala elevkostnaden. Inget annat land, utom Tjeckien, har en tillnärmelsevis lika stor andel övriga löpande kostnader och inget annat land använder en så liten andel av den totala elevkostnaden till undervisning. Nedskärningarna under 1990-talet drabbade undervisningen snarare än kringkostnaderna.

Att skolan inte förmår styra resurserna till undervisningssituationen beror på en felaktig skolpolitik. I själva verket är det en logisk konsekvens av en skolpolitik som fokuserar på allt annat än kunskap och kunskapsförmedling. För regeringen är som nämndes inledningsvis skolans utanverk viktigare än dess innehåll. I den målstyrda, kunskapsorienterade och resultatuppföljande skola vi vill se kommer resurserna styras till utbildning, från administration och kringkostnader.

Det finns inte en likvärdig skola i Sverige i dag, vare sig sett till insatser eller resultat. Kostnadsskillnaderna mellan olika kommuner är stora och svåra att förklara. Det finns självfallet ett samband mellan till exempel hur glesbefolkad en kommun är och hur höga kostnaderna är. På samma vis blir kostnaderna för lokaler högre i storstäder. Men även sedan denna typ av kostnadsskillnader och skillnader som beror på elevsammansättningen räknats bort skiljer det över 25 procent - eller 20 000 kronor per elev och år - mellan de kommuner som har högst respektive lägst kostnader.

I skolor i Stockholmsområdet med elever från hela Storstockholm finns det elever som har en årlig kommunal skolpeng på som lägst 45.000 kr och som högst 70.000 kr.

Skillnaderna i resultat mellan olika kommuner är betydande. Den kommun som ligger på plats tio från toppen har mer än 20 procent bättre meritvärden i genomsnitt än den kommun som ligger på plats tio från botten. Nu är det inte märkligt att elevernas resultat blir olika i olika kommuner eftersom elevsammansättningen varierar, men även om hänsyn tas till andelen elever med annat modersmål än svenska eller andelen elever med högutbildade föräldrar med mera så kvarstår stora och oförklarade skillnader.

5 De första skolåren

5.1 Grunden för allt vidare lärande

De första skolåren lägger grund för allt fortsatt lärande. Eleverna som lär sig alfabetet och enkel summering tar de första stegen på sin kunskapstrappa.

Precis som man måste lära sig krypa innan man kan gå måste grunderna i läsning, räkning och skrivning finnas där för att den fortsatta skolgången skall fungera. När eleverna i de högre klasserna får läxor i historia och förväntas läsa in grunderna inför en lektion hamnar den som inte kan läsa ohjälpligt efter.

Redan första året i skolan finns det stora skillnader mellan elevernas utgångslägen. Vissa börjar helt från början, andra kan både alfabetet och kan läsa och skriva litet. En flexibel skolstart hjälper skolan och eleven att hamna rätt i fas från början, men även med en flexibel start måste undervisningen bygga på varje elevs förutsättningar för att stimulera och utveckla.

5.2 Lust att lära, beröm och uppföljning

Men grunderna för vidare lärande handlar inte enbart om plus och minus, bokstäver och läsinlärning. Det handlar om själva inställningen till lärandet och skolan.

Att få gå i skolan är en förmån och kan vara spännande. Ny kunskap, självkänsla och möjligheten att komma hem och visa att man lärt nya saker gör att barn växer.

De flesta barn börjar skolan med stor tillförsikt och förväntan. Det är viktigt att denna förväntan inte grusas vare sig av oreda i skolan eller i inlärningen. Att lära sig saker är inte alltid en dans på rosor. Det tar tid och möda att bemästra nya färdigheter och kunskaper så eleverna måste också lära sig tålamod och uthållighet.

För de elever som inte når målen skall det finnas tidiga insatser att sätta in. Hur dessa skall se ut måste för varje elev avgöras på skolledar- eller lärarnivå. Men ett par exempel är insatser av speciallärare, läxläsningshjälp, sommarundervisning och individuell undervisning.

Men med en positiv inlärningsmiljö där barnens nyfikenhet och längtan till växt tas till vara kan grunden till en god utveckling läggas.

Det är viktigt att tydliga mål och tydlig återkoppling ges redan under elevens första år. Beröm och kritik skall grundas på fakta och opartiskt övervägande. Det skall vara möjligt för föräldrar att begära betyg eller skriftliga omdömen redan under skolans första år. De skolor som såönskar skall kunna ge betyg eller skriftliga omdömen redan i skolans första år. På grund av de förbud som råder finns det begränsade erfarenheter av ett sådant system, men i småbarnsskolan Liten Lär ges omdömen om alla barns utveckling. I olika pedagogiska modeller och för olika barn finns säkert olika tidpunkter då det är lämpligt att påbörja omdömen och betygssättning. För de små barnen finns ingen anledning att styra detta från en nationell nivå - vare sig med förbud eller med pekpinnar.

I en skola som styrs kvalitativt genom nationella kunskapsmål måste återkommande utvärderingar och ökad uppföljning få större betydelse. Mål utan uppföljning ger ingen styrning alls. Det finns olika kompletterande modeller för hur detta skall kunna ske. Två exempel är ett ökat bruk av nationella prov som stämmer av elevernas kunskaper i ett visst ämne vid en viss tidpunkt respektive ett ökat bruk av inlärningsscheman som till exempel LUS. LUS är en förkortning och står för LäsUtvecklingsSchema. LUS är ett verktyg som hjälper förskole-, grundskole- och gymnasielärare att hålla reda på och följa elever i deras läsutveckling.

5.3 Respekt, normer och arbetsro

Tydliga regler som tillämpas konsekvent är en viktig förutsättning för en god inlärningsmiljö. Rektorn och skolans personal har ett viktigt uppdrag i att skapa en positiv kultur på skolan, en anda av god gemenskap och respekt för varandra. Beröm och uppmuntran bör vara självklara inslag i det arbetet.

Eleverna har rätt till en lugn arbetsmiljö i skolan. Skolans inre arbetsklimat utgör en viktig framgångsfaktor för lärande. Dålig ordning, sena ankomster, ovårdat språk, mobbning och brist på respekt i vid mening, försvårar påtagligt goda resultat i skolan. Inte minst elever med inlärningsproblem far illa av en sådan skolmiljö.

En skola där elever blir utsatta för mobbning eller fysiskt våld saknar förutsättningar för att ge alla elever en god kunskapsgrund. Den sjuåring, tioåring eller trettonåring, som utsätts för sparkar, slag, spottloskor, förnedring, förakt eller utfrysning har dåliga förutsättningar att samtidigt lägga en gedigen kunskapsgrund till början på hans eller hennes liv.

OECD publicerade i december 2001 PISA-rapportern. Där hamnade Sverige på 26 plats av 31 på listan över ordning i klassrummet.

PISA beskriver vikten av ordning och reda i klassrummet så här:

På samma sätt finns det tre aspekter av klassrumsbeteende som är statistiskt säkerställda, positiva förhållanden med elevprestationer i PISA:s område: elevernas uppfattning av i) lärar-elevrelation; ii) disciplinärt klimat i klassrummet; iii) förväntanstryck på prestation. (egen översättning)

PISA konstaterar också att socioekonomisk bakgrund ofta sammanfaller med det disciplinära klimatet. Skolor med högre socioekonomisk standard brukar ha bättre disciplin och ordning och reda. (http://www.pisa.oecd.org/knowledge/chap8/c3.htm)

I boken "No excuses; closing the racial gap in learning" påtalar författarna Abigail Thernstrom och Stephan Thernstrom vikten av ordning i skolan. De refererar bland annat till en Educational Testing Survey från oktober 1998 som visade att "Allvarliga och mindre allvarliga förseelser är negativt kopplade till framsteg i prestation" (egen översättning).

Författarnas syfte är att belysa klyftan mellan olika etniska gruppers prestationer i skolan. De har valt att undersöka hur skolor som ingår i KIPP (Knowledge is power program) och North Star har vänt utvecklingen och arbetar för goda kunskapsresultat för alla oavsett ursprung. Ordning och efterlevnad av gemensamma regler är grundläggande för att få en fungerande inlärningsmiljö. En annan framgångsfaktor som nämns är att disciplinerat uppförande och disciplinerat arbete går hand i hand.

Ett grundläggande verktyg i det arbetet är forskningsbaserade åtgärdsprogram för en skola med trygghet, respekt och arbetsro. Dessa tankar utvecklas i en särskild motion, Trygghet och studiero. Det bör även vara ett krav att forskningsbaserade åtgärdsprogram mot mobbning används. Det har visat sig att vissa "hemsnickrade" program faktiskt kan öka i stället för minska mobbning.

Det innebär metoder för att tidigt upptäcka och förebygga mobbning i skolan och att tidigt hjälpa dem som är mobbade och förhindra mobbarna att fortsätta kränka. Den som blir mobbad skall inte behöva byta skola, eftersom det sänder fel signaler och kan framstå som ett skuldbeläggande av den som drabbats.

Alla skall kunna känna trivsel i skolan, därför måste skolan präglas av respekt, ordning och arbetsro. Alla våldsbrott som begås i skolan skall anmälas av skolan. Mobbning skall behandlas utförligt i lärarutbildningen och i fortbildningen.

Föräldrarna är elevernas största tillgång i kunskaps- och personlighetsutvecklingen. Lärarna skall leda elevernas utveckling under uppväxtåren. Men lärarnas uppgift att bistå dem i utvecklingen till fria och ansvarsfulla individer är också viktig. Inte minst för elever med bekymmersamma hemförhållanden kan lärarna spela stor roll.

Lärarna måste fåökade möjligheter att på ett tillfredsställande sätt utöva sin profession. Det centrala för lärarna är att bringa eleverna kunskap men det krävs också sociala och pedagogiska kunskaper.

5.4 Skolbarnsomsorg

Allt fler barn tillbringar hela dagen borta från hemmet, i skolan och på fritis. Från att ha berört ett fåtal är det nu ett vardagligt inslag för de flesta. Kvalitet och utformningen varierar kraftigt. Samtidigt som kostnaderna ökat för verksamheten per barn har avgiftsfinansieringsgraden minskat från knappt 23 till 15 procent.

Många fritids både lokal- och verksamhetsintegreras. Oftare är det lokalintegration som genomförs, läxläsning och annan skolrelaterad verksamhet får sällan något större utrymme. Precis som det är viktigt att få en skola som passar eleven, med en pedagogik och en stimulans som är individuellt anpassad är det angeläget att elevens fritidsverksamhet fungerar.

Skolbarn har ofta längre dagar än vuxna. De börjar på fritis redan innan skoldagen börjar och lämnar inte fritis förrän de vuxna lämnat jobbet.

Om tiden på fritis används väl kan en del av läxläsningen skötas där. Om fritis kan ge stöd vad gäller läxor och stimulera lärande får barn till föräldrar som inte kan vara behjälpliga med skolarbetet ett extra välbehövligt stöd.

6 Vägen vidare

6.1 Bygga vidare på kunskaperna

Tiden mitt i grundutbildningen är spännande. Eleverna vidgar sina vyer, börjar läsa nya ämnen och är på väg in i tonåren. Uppgifterna som läggs på eleverna blir mer krävande och med högre krav bör också ställas krav på uppföljning.

Det är nu elever som saknar de nödvändiga, grundläggande kunskaperna i att räkna, skriva och läsa på allvar kan börja halka efter. Om inte eleverna fångats upp tidigare måste lärarna i denna tid mitt i grundskolan se och bistå elever som inte hunnit med. Här måste också de elever som har specialintressen och begåvningar uppmärksammas och uppmuntras.

6.2 Utveckla både starkare och svagare sidor

Om grundskolans första år ägnas åt att lära grunderna måste undervisningen under åren mitt i utgå ifrån att eleverna hunnit olika långt och har olika intressen.

Kunskapsinhämtning är hårt arbete som kräver mycket av eleven. Varje talang skall tas till vara, men enkom talang räcker inte. All undervisning är inte lustfylld och ansträngningar, repetition och tankemöda krävs av eleven. För att kunskapen skall bli levande måste fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet samverka. När faktainformation förstås och kan användas och jämföras med annan kunskap blir kunskapsbilden klarare.

Skolan har två uppgifter när det gäller innehållet i utbildningen; dels att ge alla elever en bred allmänbildning som gör att de kan förstå och vara delaktiga i samhället, dels en individuell inriktning utifrån elevens intressen och fallenhet.

Den allmänbildande delen, som alla elever skall ta del av, bygger på att alla elever skall lära sig kommunicera, kalkylera och kreera. Kommunikation handlar om språk, att förstå och kunna uttrycka sig i tal och skrift. Kalkylering behövs för att kunna lösa problem, analysera för- och nackdelar och fatta väl avvägda beslut. Kreativitet - att skapa, se samband mellan uppgifter, uppfinna och förfina saker och idéer - är en egenskap alla behöver.

Översatt i skolämnen betyder det att alla skall få grundläggande färdigheter i till exempel svenska, matematik och engelska. Denna grundläggande kunskapsbas kräver huvuddelen av den obligatoriska tiden i skolan. Utan dessa grundläggande färdigheter är det svårt att ta till vara sina demokratiska rättigheter och skyldigheter och förstå begrepp som demokrati, frihet, jämlikhet och trygghet. Denna gemensamma kunskapsbas skall alla elever dela. För att det skall bli verklighet måste alla elever också uppnå målen i samtliga dessa ämnen.

Inom den individuellt valda delen kan fördjupningskurser i de grundläggande ämnena och ämnen med specialinriktning finnas.

Tanken bakom detta är att alla elever skall få möjlighet att tidigt odla sina specialintressen och talanger. I de självvalda delarna skall även ett ökat utbud av praktiska ämnen erbjudas eleverna.

Vikten av att fåägna sig åt det man vill och är duktig på kan inte nog understrykas. Framgång och vetskapen om att man kan lyckas i favoritämnet kan lyfta en elevs hela inställning till sin egen förmåga och kapacitet. Det är viktigt att redan i grundskolan lägga grunden för goda spiraler i inlärningsprocessen.

6.3 Skolmiljö och återkoppling av kunskapsinnehåll

Tiden mitt i grundskolan är en förändringstid. Världen växer, klassen blir större, ämnena och utmaningarna fler. Många byter kamrater och både den fysiska och den emotionella utvecklingen går olika fort för olika individer.

Det måste finnas en acceptans, till och med en uppmuntran, från skolans sida för eleverna att gå sina egna vägar. Att bli hela, självständiga människor men också olika i sin kunskapsbana.

Eleverna måste mötas av höga förväntningar och utgångspunkten måste vara att alla kan lära. Om skolan utgår ifrån att elevernas bakgrund - invandrarbakgrund, lågutbildade föräldrar eller högutbildade föräldrar - är avgörande för elevernas resultat, så blir det lätt en självuppfyllande profetia. Utgår man däremot från att det främst är skolans och undervisningens kvalitet som avgör hur eleverna lyckas och bemöter alla med höga förväntningar, dåär chansen mycket större att de går ut skolan med goda resultat. Samtidigt som alla elever skall mötas av höga förväntningar är det viktigt att ta hänsyn till att alla elever är olika och att det därför är viktigt att individanpassa utbildningen och ha stor flexibilitet vad gäller undervisningsmetoder.

I Skolverkets slutsatser av PISA 2000, "Hur förbättra både kvalitet och likvärdighet - slutsatser från PISA 2000", konstateras att "Skolkulturer tycks spela roll: elever tenderar att prestera bättre i skolor som utmärks av höga förväntningar, lust att läsa, fasta ordningsregler och goda relationer mellan lärare och elever."

Moderaterna vill införa ett betygssystem i tio steg senast från årskurs fem. Utöver de nationella betygen bör skolorna ha frihet att själva utforma system för information till hemmen utifrån egna kriterier. Det viktiga är att alla elever och föräldrar redan från början i skolan får tydlig information om hur skolarbetet fortskrider.

7 Grundskolan i mål

7.1 Ge de kunskaper varje elev har rätt till

Det skall inte kunna inträffa att många elever når de sista åren i grundskolan utan att kunna läsa och skriva ordentligt, eller att ingen har uppmärksammat att en elev har dyslexi. Tyvärr är det så på alltför många håll i dag.

Elever i grundskolan måste ges förutsättningar att nå fullständiga betyg.

Det går inte att tvinga på någon kunskap. Elever som inte vill lära sig kommer inte att tillgodogöra sig undervisningen. Men grundinställningen måste vara att alla elever i grundskolan skall nå målen. När kunskapsrätten är genomförd skall alla mål nås före gymnasiet. Självklart skall kraven för behörighet till gymnasiet inte sänkas - även framgent skall minst godkänt i svenska, engelska och matematik krävas för inträde på de nationella programmen.

För dem som behöver lite extra tid och extra undervisning skall det ges. Det kan behövas olika lång tid för olika elever att nå skolans kunskapsmål. För de flesta kan nio år säkert vara ett riktmärke, men ingenting hindrar att en del elever kan klara att nå målen snabbare, samtidigt som andra kan behöva mer tid på sig. Det är att kunskapsmålen kan nås som är det viktiga, inte i första hand vilken tid det tar. Detta gäller såväl hela den samlade grundskolans mål som målen i enskilda ämnen.

Diskussioner kring extratid i skolan handlar ofta om ett tionde år, som påbyggnad av det nionde. Det är fel sätt att se på flexibilitet och extratid. Det är grunderna som måste sitta och ges tid för att eleverna inte skall halka efter. De flesta barn som behöver lite extra undervisning eller rent av ett helt skolår till behöver det ofta tidigt - så att deras kunskaper och ibland också mognad hinner ikapp. Ett barn som genomlever hela sin skoltid med att ligga efter, vara sen och inte hänga med får det onödigt svårt i skolan. Ibland handlar det om att hinna ikapp efter en svår period i livet - föräldrars skilsmässa eller död - ibland om inlärningssvårigheter eller motsvarande.

Skollagen ger redan i dag möjlighet till extraår för elever som behöver, men den utnyttjas ytterst sällan. Ibland kanske det räcker med ett par extra veckor, ibland behövs en termin till. Det viktiga måste vara att eleven får en stabil grund att stå på för att kunna gå vidare. Det finns goda exempel på hur sommarskolundervisning gett mycket goda resultat på relativt kort tid. Det kan dels handla om en annan lärares undervisning, dels att eleven insett allvaret i att bli underkänd.

7.2 Bygga vidare på de starkare och stötta de svagare sidorna

Utbildningen skall ge eleverna kunskap. Det är det grundläggande målet. Det eleverna lär sig skall vara mätbart och skall mätas. Det skapar en möjlighet till uppföljning och utvärdering - både av undervisningen och elevernas tillägnande av densamma. Det viktiga är att eleverna når målen i ämnena, inte hur vägen dit ser ut. I fallet med elever som inte når målen i till exempel idrott och hälsa är problemet i dag sällan att de får för lite undervisning, utan att de inte tar till sig eller aktivt deltar i den undervisning som ges. Skolorna måste själva finna vägar att entusiasmera sina elever att röra på sig och delta i undervisningen. Huruvida detta sker genom fler timmar eller ökat utrymme för dans och rytmik eller föreningsliv är upp till varje skola att avgöra. Larmrapporterna är många om barn och ungas ökande övervikt och stillasittande. Gång på gång konstateras att elever måste nås på nya sätt, då skolidrotten inte lyckas få alla att delta. Utvärderingar visar att det blir mycket lättare för skolans professionella att utforma verksamheten så att den fungerar när politiska pekpinnar som timplaner inte sätter käppar i hjulet.

Det finns mycket kvar att göra vad gäller att få barn och unga att röra sig mer. Debatten bör nu dels handla om hur rörelse kan stimuleras, dels hur de goda exemplen från timplaneförsökets skolor kan tas till vara.

För att eleverna skall kunna nå målen krävs att de följer undervisningen. Lärare och skolledare skall få ett tydligt mandat att tillrättaföra elever som skolkar eller stör undervisningen. Pedagogisk frihet måste mötas av en faktisk möjlighet att verka. Undervisningen måste alltid säkerställas för elever som har skolplikt, men elever som stör skall kunna ges enskild undervisning.

En flexibel skola är till för att höja kunskapsnivån, för att skapa tydligare krav och möjligheter att fånga upp förutsättningar och intressen. Oavsett vilka ämnen eller kurser eleven går skall de vara utvecklande och stimulera analytiskt, kritiskt tänkande.

För elever med intresse eller fallenhet för praktiska ämnen skall givetvis dessa uppmuntras, likaväl som teoretiska ämnen. Det är lika fel när en praktiskt begåvad och intresserad tjej med höga betyg lotsas in på naturvetenskapsprogrammet om hon har förutsättningarna men inte längtan efter att klara det, som att killen med toppenbetyg inte uppmuntras till studieförberedande program enbart för att hans föräldrar jobbar på golvet i industrin. Utan hantverkare stannar Sverige. Utan forskning på toppnivå halkar Sverige efter. Det ena utesluter inte det andra, utan tvärtom förutsätter bägge varandras existens.

Lärare, studievägledare och föräldrar har ett stort ansvar att bistå varje barn, varje ung människa att hamna på rätt väg. Och då måste det vara förutsättningar, inte fördomar som styr.

7.3 Bygg en bred kunskapsplattform för framtiden - betyg och individuella kunskapsplaner

En viktig princip för den moderata skolpolitiken är att skapa större frihet i elevernas studietakt. Varje elev skall ha en kunskapsplan som utgår ifrån de nationella kunskapsmålen där eleven kan välja att studera olika ämnen i olika takt. Den individuella kunskapsplanen är ett verktyg för att nå en individualiserad skola.

Det åligger skolan att tillsammans med föräldrarna tillse att eleven bedriver studier i den omfattningen att de nationella kunskapsmålen och elevens egna mål nås. De bör göras gemensamt av elever, föräldrar och lärare. Exakt hur utformning av kunskapsplanen eller tillskapandet av densamma skall ske skall vara upp till varje skola men såväl föräldrar, elever som lärare skall skriva under för att förtydliga varje parts respektive ansvar för elevens skolgång. Ett bra exempel på detta är portfoliomodellen.

Rätten till en individualiserad utbildning och de val som följer den utövas gemensamt av föräldrar och elever med stöd och information från skolans professionella.

Oavsett vilka ämnen eller vilket område en elev väljer att ägna sin uppmärksamhet så måste den undervisning och vägledning som ges vara relevant för utbildningen. Ett symptom på en dåligt fungerande skola är den utbredda skoltrötthet som delvis har sin grund i att alltfärre elever upplever att den undervisning de tar del av har relevans i deras liv och i deras inlärningsprocess.

Den individuella kunskapsplanen är grunden för den utvärdering som skall ske av en elevs prestationer. Såväl betyg som utvecklingssamtal behövs för att säkerställa att den relevanta informationen nås och förstås av föräldrar, elever och lärare/skolledning. Ett betyg, egentligen en symbol som representerar ett i förväg normerat innehåll, kan aldrig ensidigt ersätta utvecklingssamtal eller individuella kunskapsplaner. Detta gäller oberoende om betyget används i gymnasiet eller i grundskolan. Men ett utvecklingssamtal eller en redovisning av den individuella kunskapsplanen kan inte heller stå för sig själv.

Den enda obligatoriska, nationella uppföljningen av elevers kunskap sker i dag i åttonde klass. De första frivilliga nationella proven kommer först i femte klass. Det är på tok för sällan och för sent.

Nationella prov, som visar hur varje elev ligger till, bör genomföras tidigare än i dag och betydligt oftare. Möjligheten att genomföra sådana prov varje år bör prövas. På så sätt kan kunskapsutveckling och skolors kvalitet speglas, men också enskilda elevers kunskapsnivå. Det kan bistå till att hindra orättvis betygssättning och betygsinflation.

Proven kan dessutom tjäna som instrument för att göra betygssättningen mer rättssäker än den är i dag.

Skolan kan och bör ställa krav på föräldrarna. När konflikter uppstår mellan kamrater i skolan och när man uppmärksammar tecken på att allt inte står rätt till är det viktigt med medvetna och engagerade föräldrar. Det får inte bara vara lärarnas uppgift att stå för fostran, ens i skolmiljön. Läraren är alltid beroende av en god föräldrakontakt för att det bästa för barnen skall kunna erbjudas.

För att detta skall bli möjligt måste föräldrar få mer information om arbetsinsatser och resultat. En självklar del i arbetet med normer och respekt för varandra är att föräldrarna hålls informerade om hur deras barn sköter sig. Olovlig frånvaro, skolk, skall alltid rapporteras direkt till föräldrarna.

8 Varje barn finner sin skola

8.1 Olika pedagogik passar olika elever

Att alla barn inte är likadana vet alla som träffat mer än ett barn. Barn har olika lätt för olika saker, de utvecklas i olika takt och har olika intressen. Det gäller både barn som behöver extra utmaningar för att känna sig stimulerade, men särskilt barn med särskilda behov eller funktionshinder.

Elever som skall lära sig samma saker har olika vägar att nå målen. Möjlighet att välja skall skapas för alla barn med en mer individanpassad resurstilldelning.

Om visionen om en individuell kunskapsgrund skall bli verklighet måste det finnas en mångfald av skolinriktningar och huvudmän. För att få en verklig valfrihet måste det finnas alternativ att välja mellan och det måste finnas information om valfriheten och hur valet går till.

Det finns tre olika former av mångfald att sträva efter i skolhänseende. De är alternativ inom pedagogiken, ett utbud av olika profiler och tillgång till olika huvudmän.

På vissa håll i landet finns det bara en enda skola - utan alternativ vare sig när det gäller pedagogik, profiler eller huvudmän. Kommuner skall skapa förutsättningar för mångfald inom åtminstone något hänseende. Det kan gå att skapa en profilklass inom en allmänt inriktad kommunal skola, eller att uppmuntra alternativa pedagogiker eller friskolor att överta en eller flera klasser. Uppfattningen om att en skola är synonym med ett hus måste överges. Det finns goda exempel om hur flera skolor, ibland med olika, ibland med samma huvudman, kan inrymmas i samma byggnad. På så sätt kan fördelar dras av såväl storskalighet som småskalighet

Vårt mål är att alla elever skall ha minst två olika alternativ att välja mellan inom rimligt avstånd från hemmet. För de allra flesta elever i landet kommer alternativen att vara många gånger fler.

Ett hinder för riktig mångfald och valfrihet är svårigheterna för nyetableringar. Etableringsfrihet är viktigt både för ökad konkurrens i storstäderna och för att förhindra nedläggningar av mindre skolor på landsbygden. Kravet på mångfald medför att inte endast offentlig sektor kan driva skolor och andra utbildningsinstitutioner. Staten skall fokusera på mål och resurser - utförandet fungerar bättre med pluralism.

Men öppenhet och mångfald handlar inte bara om skolans inre värld, utan också om dess kontakt med den yttre världen. Samarbete med det civila samhället i form av till exempel idrottsklubbar, näringsliv och andra föreningar skall uppmuntras och kommer att bli allt viktigare för en väl fungerande och intressant skola.

8.2 Konkurrens ger kvalitet

Det är missvisande att tala om den svenska skolan som om den vore en homogen företeelse. Det finns en mängd olika skolformer och en mängd olika driftsformer inom det svenska skolväsendet. Förskola, familjedaghem, förskoleklass, grundskola, skolbarnsomsorg, obligatorisk särskola, gymnasieskola, gymnasiesärskola och specialskola är de former som finns för verksamhetens innehåll.

För dess utförande finns det olika huvudmän och olika organisationsformer. Kommun, landstingskommun, aktiebolag, ekonomisk förening, fysisk person (enskild firma), handelsbolag, ideell förening, juridisk person, kommanditbolag, offentlig korporation, stiftelse och trossamfund finns som ägare till skolor i Sverige i dag. De allra flesta skolor i Sverige är kommunala. Det vanligaste är att barnen går i en kommunal skola nära hemmet. Eleverna och deras föräldrar har dock rätt att välja en annan kommunal skola, eller en från kommunen fristående skola.

I dag har föräldrar och elever en enorm fördel i kommuner som Partille, Lomma, Tyresö eller Nacka där alla föräldrar och elever uppmanas att välja skola. Där sänds en informationsbroschyr ut varje vår för att utgöra underlag till valet. I de flesta andra kommuner motarbetas medborgarnas rätt att välja genom att de inte informeras om rätten att välja och genom att valet görs så besvärligt som möjligt. Det kan till exempel handla om att straffa dem som väljer andra skolor än den tilltänkta genom utebliven skolskjuts/busskort.

Dagens kommunala skola är inte fri. Den tvingas följa den kommunala skolpolitikens direktiv. Den kan inte fritt förfoga över sina resurser. Kommunerna styr de samlade resurserna politiskt. De har ofta korta ledtider för budgetplanering och det blir svårt för skolledningen att ha framförhållning när ändrade direktiv när som helst kan ges. För skolor i kommuner där de politiska majoriteterna historiskt sett kan bytas mer eller mindre vid varje val är detta ett påtagligt faktum.

Från elevernas perspektiv är den kommunala skolan ofta något man blir tilldelad snarare än något man väljer själv. Där man bor skall man normalt också studera. Den sammanhållna skolan som den kommunala skolverksamheten ofta benämns blir därmed också segregerande. Bostadspolitikens orättvisor fortplantas in i unga människors utbildning.

Vi föreslår att en genomgripande frigörelse och förnyelse av den svenska skolan genomförs. De bästa erfarenheterna från friskolorna skall kunna förverkligas vid alla skolor. Praktiskt kan detta ske genom att finansieringsansvaret för skolan flyttas från kommunerna till staten. En nationell skolpeng skall införas och staten ta ansvar för finansieringen skolan. Pengarna skall följa eleven till vald skola och inte gå omvägen via kommunerna.

Den nationella skolpengen ger skolledningen möjlighet att lägga skolans pengar där de gör störst nytta. Detta förutsätter lika stor frihet att utveckla verksamheten som de fristående skolorna har. För höga lokalkostnader kan till exempel bytas mot bättre läromedel eller mer stimulerande arbetsvillkor för lärarna. Skolpengen undanröjer de hinder som de kommunala skolorna i dag har att tillgodose just sina elevers intressen på grund av en alltför långtgående politisk detaljstyrning.

Det hävdas ibland att friskolornas utveckling gjort att kommunala skolors ekonomi drabbats. Det är en felsyn. Friskolor är alltid beroende av förmågan att attrahera elever. Kommuners stelhet hindrar anpassning, profilering och utveckling.

Det stora problemet i dag är att många elever saknar möjlighet att ta sig ifrån en skola som inte motsvarar kraven. Eleven har rätt till en miljö där han eller hon kan utvecklas.

8.3 Innehållet räknas

Så länge det funnits fristående skolor har debatten till mångt och mycket handlat om driftsformen. Vem äger, vem driver? Självklart skall fristående skolor och kommunala skolor ha likvärdiga förutsättningar. Självklart skall fristående skolor och kommunala skolor granskas lika ingående av ett nationellt fristående kvalitetsinstitut. Självklart skall fristående skolor och kommunala skolor ha likvärdiga ekonomiska förutsättningar. Men för eleverna och föräldrarna är det viktiga att skolan är bra och trevlig och ger en god undervisning. För lärarna handlar det om att ha en bra arbetsplats de kan vara stolta över och känna arbetsglädje i.

Alla skolor måste bli fria skolor. Alla skolor skall få samma förmånliga arbetsutrymme som friskolor, och besluten skall läggas hos skolans professionella - lärare och skolledare.

Det föreligger ett behov av att öppna upp för entreprenadverksamhet inom skolområdet. Den snabba kunskapsutvecklingen och komplexiteten i skolans uppdrag innebär ökade svårigheter att tillgodose kraven påämneskompetens. Både reglerna för kommunala och fristående skolor måste ge skolorna ökade möjligheter att använda specifik kompetens, exempelvis genom undervisning på entreprenad. Det pedagogiska ledningsansvaret är dock alltid skolans. För fristående skolor saknas möjligheten att lägga ut viss undervisning på entreprenad. Riksdagen fattade glädjande nog beslut under våren 2004 att utbildning på entreprenad bör tillåtas generellt både i grundskolan och i gymnasieskolan. Ännu har regeringen dock inte hörsammat det beslutet, varför möjligheterna till entreprenader fortfarande är oförändrade.

8.4 Kvalitetssäkra skolan

Om alla elever och föräldrar skall kunna välja skola på lika villkor förutsätter detta att informationen om skolornas verksamhet, resultat, kvalitet och utveckling är offentlig och kontinuerlig och tillgänglig för alla föräldrar. Därför har vi även föreslagit inrättandet av ett nationellt kvalitetsinstitut med uppgift att löpande utvärdera skolan.

Därför skall varje skola granskas vad gäller undervisningskvalitet och resultat med jämna mellanrum. Återkommande granskning skall ske minst vart tredje år. Alla rapporter skall vara offentliga och det bör ligga i institutets ansvar att aktivt informera om analyser och slutsatser. Dessa kommer att ha extra relevans i samband med det fria skolvalet och vara ett användbart verktyg i utvecklingen av skolan och dess kvalitet.

Precis som med elevers prestationer är det av yttersta vikt att så tidigt som möjligt upptäcka om en skola är på väg i fel riktning. Med regelbundna granskningar och återkommande uppföljningar skall en skolas kvalitet aldrig kunna bli oacceptabelt låg utan hinna fångas upp dessförinnan. Brister skall påpekas tidigt för att kunna åtgärdas tidigt. Liksom friskolorna i dag granskas och kan få svart på vitt vilka åtgärder som måste vidtas för att de skall komma upp till tillräcklig standard, måste även de kommunala skolorna återkommande få den assistansen i sitt utvecklingsarbete.

Alla skolor skall behandlas lika. Av detta följer att staten skall godkänna alla skolor och också kunna dra in tillståndet - och rätten till bidrag - för skolor som inte uppfyller de grundläggande kvalitetskraven.

Stockholm den 4 oktober 2004

Fredrik Reinfeldt (m)

Beatrice Ask (m)

Lennart Hedquist (m)

Göran Lennmarker (m)

Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

Sten Tolgfors (m)

Mikael Odenberg (m)

Per Westerberg (m)

Catharina Elmsäter-Svärd (m)

Cristina Husmark Pehrsson (m)

Gunilla Carlsson (m) i Tyresö