Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att se över hur ett mer flexibelt system för studiestöd kan se ut i enlighet med vad i motionen anförs.
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om reformering av socialförsäkringssystemet i syfte att förbättra studenters situation i enlighet med vad som i motionen anförs.1
1 Yrkande 2 hänvisat till SfU.
Miljöpartiets syn på utbildning och lärande utgår på många sätt ifrån ett mångfaldsperspektiv. Vi anser att det ska finnas många möjligheter till lärande, möjligheter som ska kunna se mycket olika ut. Som individer har vi olika förutsättningar, intressen och viljor och därför skall det finnas ett brett utbud av alternativ, så att varje människa kan hitta en plattform för utveckling som passar.
Studenter på högskolor och universitet lever i en trång ekonomisk situation, ofta utan marginaler för det oförutsedda. Många drar sig också för att börja studera eftersom de vet att det kommer att medföra en radikal försämring av privatekonomin. Dessutom saknas idag en helhetssyn på studenternas situation, vilket blir tydligt den dag du blir sjuk och finner dig stå utanför trygghetssystemen. Inte sällan tvingas du av kolliderande ersättningssystem göra val som du inte vill göra och som i ett större perspektiv är samhällsekonomiskt och mänskligt helt förkastliga.
Miljöpartiets vision är införandet av studielön. I väntan på detta vill vi på olika sätt förbättra studenternas ekonomiska situation, främst genom att bidragsdelen skall öka i förhållande till lånedelen.
Dagens studiemedelssystem är mycket stelt. Så gott som varje detalj är reglerad: hur många terminer och veckor man kan få bidrag och lån, hur gammal man får vara, hur stor inkomst man får ha av arbete vid sidan om, hur många månader per år man kan få studiemedel för, hur mycket man maximalt kan få ut i månaden osv. Miljöpartiet efterlyser ett betydligt mer flexibelt system som ger individen ökat inflytande över sin egen situation. Vi vill att en utredning tillsätts för att se över hur ett mer flexibelt system för studiestöd kan se ut.
Ett förslag som vi vill att utredningen tittar närmare påär att man fastställer ett totalbelopp för lån och bidrag som skall finnas tillgängligt för varje student. Detta totalbelopp har studenten sedan själv att förfoga över och kan då välja hur fort eller långsamt man vill spendera pengarna. Viss begränsning är nödvändig. Det ska till exempel inte gå att ta ut hela beloppet på en termin utan vi tänker oss en maxgräns för vad man kan få ut per månad. Ett system av det här slaget kan ge människor ökade möjligheter till inflytande och styrning över sitt eget liv. En student med tre barn lever under andra förutsättningar än en nittonåring som bor hemma hos sina föräldrar, och båda ska kunna leva drägligt under studietiden.
Det nya systemet gör det möjligt för den som vill att välja att studera under en kortare period, med ett högre tempo, genom att man kan ta ut mer pengar per månad och i och med det lägga ner färre timmar i veckan på att arbeta för att få in pengar. En del studenter tar chansen att gå igenom sin utbildning något snabbare och tidigare finnas tillgängliga på arbetsmarknaden. Den som vet med sig att man kommer att behöva lång tid för sin utbildning kan istället studera längre, kanske i ett lägre tempo, och istället leva snålt och eventuellt komplettera med extraarbete. Poängen är att det blir möjligt för studenten att göra detta val. Den enskilde studenten är den som bäst vet hur hon eller han når sina mål, inte staten.
Till dess att vi har ett reformerat studiestödssystem i enlighet med ovan vill vi att en rad reformer genomförs för att lösa mer akuta problem. Tillgängligheten till utbildning ska förbättras genom att maxåldern för studiemedel höjs. Idag är det möjligt att få studiemedel längst t.o.m. det år man fyller 50 år. Vi vill också avskaffa den s.k. ålderstrappan som innebär att rätten till studielån successivt begränsas fr.o.m. det år man fyller 41. Miljöpartiet har drivit igenom att utrymme för dessa båda reformer ges i budgetpropositionen för 2005.
Vi anser att det är orimligt att man inte ska ha möjlighet att avsluta en längre utbildning som man påbörjat och kanske bara har en eller två terminer kvar på. I dag är rätten till studiemedel begränsad till maximalt 12 terminer. För att få dispens från denna regel krävs synnerliga skäl, vilket är en mycket hård begränsning som innebär att det är mycket sällsynt att dispens ges. Vi vill att skrivningen ska ändras så att dispens ska ges om särskilda skäl finns, ett mildare krav som skulle ge betydligt bättre förutsättningar för studenter att få studiemedel under hela sin utbildning. Även detta har Miljöpartiet fått gehör för i budgetpropositionen för 2005.
Den ekonomiska situationen för studerande med barn är mycket svår, och miljöpartiet har därför drivit frågan om ett barntillägg under en längre tid. I budgetpropositionen för 2005 har Miljöpartiet också fått fram ett utrymme för detta.
En person som gått direkt från gymnasiet till universitetsstudier saknar sjukpenning den dag hon blir sjuk. Det samma gäller en person som haft inkomst av arbete sedan tidigare men som inte haft studiestöd under hela studietiden. Då upphör genast den sjukpenninggrundade inkomsten sedan tidigare att vara skyddad. Detta är inte rimligt, och såväl SGI-utredningen (SOU2003:50) som Studiesociala utredningen (SOU 2003:130) har pekat på behoven av ett utökat skydd. Sveriges förenade studentkårer anser att studiemedelsnivån bör höjas och att studiemedel ska jämställas med inkomst av förvärvsarbete, för att på så sätt få en sjukpenninggrundad inkomst. Detta ligger helt i linje med den politik som Miljöpartiet driver.
En studerande som blir sjuk kan behålla sitt studiemedel under sin sjukdom, men bara under förutsättning att hon/han är helt sjukskriven. Det finns inte möjlighet att vara sjukskriven på deltid och ha studiemedel för deltidsstudier enligt dagens regler. Det är nedbrytande för individen och ett slöseri med mänskliga resurser att ej fåägna sig åt kreativt skapande och kunskapsuppbyggnad under rehabiliteringen. Denna regel verkar sannolikt kontraproduktivt. Rehabiliteringsprocessen främjas snarare av att sjukskrivna ges möjlighet att börja studera på deltid.
Vi anser också att det måste finnas en möjlighet för människor som varit långvarigt sjuka och har aktivitets- eller sjukersättning att kunna pröva på att studera på liknande sätt som det enligt dagens regler är möjligt att pröva på arbete. Aktivitets- eller sjukersättningen ska kunna vara viljande under tvåår års tid. Under de första tre månaderna kan detta enligt dagens regler ske med bibehållen ersättning för den som prövar arbete. Också detta bör gälla studier under motsvarande eller längre period.
Det måste också bli lättare för människor som har sjuk- eller aktivitetsersättning på heltid att kunna studera på deltid. Det innebär att studiemedelssystemet måste anpassas, liksom beräkningsgrunderna.
Att studera kan ibland också vara en rent rehabiliterande åtgärd. Det kan ge en nytändning, energi och omorientering, förutsatt att den enskilde känner sig intresserad av ämnet. Vi anser därför att försäkringskassan i större omfattning ska kunna acceptera att långtidssjukskrivna under en period kan studera med bibehållen sjukpenning som en del i rehabiliteringen. Det ska givetvis vara utifrån en gemensam bedömning av individens förutsättningar, sjukskrivningsorsak etc.
Enligt regelverk från Socialstyrelsen ska socialbidrag generellt inte beviljas till studenter som studerar och är utan försörjning under sommarferier. Krav på att den som beviljas socialbidrag skall stå till arbetsmarknadens förfogande kan i vissa fall leda till att en person som studerar tvingas avbryta sina studier i det fall den andra personen i det gemensamma hushållet inte har möjlighet att försörja familjen. Enligt socialtjänstlagen ska dock alltid en individuell prövning göras av behovet av bistånd. Vi anser att detta bör understrykas och att värdet av kunna fullfölja studier beaktas.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Mikaela Valtersson (mp) |
|
|
Mona Jönsson (mp) |
Jan Lindholm (mp) |