Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Skolverket får i uppdrag att inhämta information avseende skolans syn på och erfarenheter av barns och ungdomars mediekonsumtion inklusive användandet av Internet.
Många i Sverige upplever idag att våldet har ökat och blivit allt grövre. Många känner otrygghet på gator och torg och t.o.m. i sina egna hem. Mediernas dagliga rapportering om mord, rån, misshandel, våldtäkter, lägenhets- och villainbrott gör människor otrygga. Trygghet är ett av människan mest grundläggande behov och är en viktig livskvalitetsfråga. Otrygghet leder ofrånkomligt till känslor av ofrihet, osäkerhet och ängslan, vilket i sin tur leder till att livet i vissa hänseenden kan bli beskuret.
Våldet i samhället är därför ett stort problem. Det finns inte bara en orsak till våldet. Våldet har många tänkbara orsaker, precis som de flesta andra problem som ska lösas. Våldet kan ha sin grund i exempelvis utanförskap, brist på förebilder, misslyckad skolgång, arbetslöshet, besvärlig barndom eller missbruk.
En annan tänkbar orsak som diskuteras alltför sällan är vilken roll medier, Internet och dataspel m.m. har när det gäller attityder, inställningen till våld och dagens våldsutveckling.
Tack vare medier och Internet vet vi idag att det bedrivs knarkhandel på Internet. Det finns hela webbplatser som propagerar för legalisering av narkotika, platser där man kan köpa eller få tips hur om man tillverkar droger. Man kan också hitta instruktioner för hur man tillverkar bomber.
Barnpornografi finns på Internet, och härvorna har också varit många under årens lopp. Ungdomar, framför allt flickor, är aningslösa och lägger ut lättklädda bilder på Internet på sig själva. Bilderna kan laddas ned och sparas av andra och användas i helt andra och nya sammanhang. Vi vet också att män, både yngre och äldre, får kontakt med unga flickor via Internet.
Pornografin flödar på nätet och riskerar att legitimera bruket av den. Nätporr är både billigare och diskretare än att köpa porrtidningar i kiosken. Vår kultur verkar ha gått från sexualfientlighet till porrbesatthet, som någon uttryckte det.
Pornografin skildrar ofta sexuella handlingar där en part, oftast en kvinna eller ett barn, förnedras, objektifieras eller brutaliseras. Porr har blivit modell för hur unga flickor klär sig. Att unga flickor kallas hora och fitta i skolan kan ses som ett uttryck för pornofieringen.
Många försvarar porren av olika skäl. Dels som ett försvar för tryckfriheten, dels för att öppenhet är bättre än den slutenhet som rådde förr. Det anses också svårt att sätta gränser mellan porr och erotik. Men porren utnyttjar i praktiken våra demokratiska friheter på ett cyniskt och inhumant sätt. Konsekvenser vi ser är t.ex. den pågående slavhandeln där fattiga kvinnor och barn från andra delar av världen behandlas som varor i hela sexindustrin. Det borde vara skäl nog att ta avstånd från pornografin och bekämpa den.
Hur reklamen påverkar människor diskuteras oftare än mediers och Internets påverkan. När det gäller reklam krävs förbud och tydliga gränser för vad som ska vara tillåtet. Det finns förbud mot reklam för alkoholdrycker som är starkare än 15 procent, begränsningar i marknadsföringen av tobak, mot sexistisk och könsdiskriminerande reklam samt förbud mot reklam som riktar sig mot barn. Frågan är om vi silar mygg och sväljer kameler.
Det finns idag barn som ocksåär storkonsumenter av TV-program i hemmet. Eftersom kanalerna är många har barn tillgång till våld eller grovt våld när som helst på dygnet. I hemmet råder inte Biografbyråns åldersgränser. Det finns beräkningar att en 15-åring i genomsnitt har sett hundratusen scener med mord och andra övergrepp. Frågan är hur barn som lever i en otrygg hemmiljö med liten kontakt med föräldrar, brist på fostran och normer och utan andra sysselsättningar påverkas av detta. Redan den 23 april 1989 skriver en domare och före detta utredare vid Kabelnämnden i Dagens Nyheter: "Som domare har jag dömt många våldsfixerade tonårspojkar för hänsynslösa våldsbrott. De har alla varit storkonsumenter av våldsfilmer. För mig är sambandet klart." Han fortsätter: "Utvecklingen är oerhört skrämmande. Vi håller på att skaffa oss en hel generation människor med ett nytt ideologiskt tänkande, där våld är ett naturligt inslag. Jag har i mitt yrke mött många skadade tonårspojkar. För dem är det inget konstigt att 'knacka en kärring' eller att sparka och misshandla en liggande människa."
Det har gått 15 år sedan detta uttalade gjordes, och våldsutbudet har ökat vartefter sedan dess. Signaler kommer från förskolor och skolor om att barn inte känner respekt för vare sig kamrater eller vuxna och att många barn saknar förmåga till empati. Vissa hävdar med kraft att vi - inte ens barnen - påverkas av det vi ser på TV eller film. Hur kommer det sig då att företag och reklamfolk är beredda att betala stora summor för några sekunder i TV-rutan?
En studie av barns och ungdomars Internetvanor har genomförts inom ett EU-projekt, i vilket 4 700 svenska, norska, danska, irländska och isländska barn mellan 9 och 16 år har deltagit i studien. Dessutom har 3 200 föräldrar intervjuats. Studien visar att de svenska barnen är sämst på källkritik och att endast 2 procent har fått regelbunden undervisning om användandet av Internet. Det är en anmärkningsvärt låg siffra jämfört med andra länder.
Det är viktigt att barn och ungdomar tidigt får lära sig kritiskt tänkande. Här har förskollärare, lärare, fritidsledare, föreningar och organisationer för vuxna och inte minst föräldrar ett stort ansvar i vardagen. Ansvaret innebär till exempel att vuxenvälden samtalar och diskuterar med barn om vad barn tar del av via medier och Internet. Vuxna har här möjligheter att ifrågasätta och att skapa motbilder när det gäller budskap som har tydliga inslag av intolerans, rasism och stereotypa könsroller eller när fysiskt, psykiskt och sexuellt våld framställs som ett sätt att lösa konflikter på etc. Dessutom har vuxna möjligheter och ansvar att uppmuntra och visa på alternativa aktiviteter. Känner barn inte till att det finns alternativ har de heller ingen valfrihet. För mycket TV-tittande och sittande framför datorer leder också till ökad ohälsa bland barn. Bara detta är ett skäl till att uppmuntra andra sysselsättningar.
Det är viktigt att få fördjupad kunskap om hur TV- och Internetanvändning påverkar barn idag. De som har daglig kontakt med barn inom skola och barnomsorg bör få tillfälle att delge sina erfarenheter - såväl positiva som negativa. Utan samlad kunskap är det svårt att möta eventuella problem och hitta strategier för ett framgångsrikt arbete i framtiden. Skolverket bör lämpligen få uppdraget att samla in ovan nämnda information.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Solveig Hellquist (fp) |