Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad utbildning av lärare i hem- och konsumentkunskap.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att konsumentkunskap skall vara ett obligatoriskt ämne i gymnasieskolan.
I grundskolan finns ämnet hem- och konsumentkunskap som enligt regeringen idag är och i framtiden ska vara det centrala ämnet för konsumentfrågorna i skolan. Med tanke på hur klyftorna ökar i kunskapen om att klara av hushållets ekonomi, att sköta det dagliga arbetet med mat, boende och kläder, är det viktigt att ge denna kunskap till alla på ett tidigt stadium och med ett större utrymme än vad som sker idag.
Det finns ett stort intresse från barn och ungdomar i grundskolan för ämnet hem- och konsumentkunskap, och det gäller att ta till vara detta och via en mer praktisk metod samtidigt även få in kunskap om andra ämnen, som svenska, matematik m.m. Tyvärr saknas det lärare inom området hem- och konsumentkunskap. Bristen är stor, och detta måste åtgärdas. Detta bör ges regeringen till känna.
Det är nödvändigt att vara motiverad och att kunna knyta de nya erfarenheterna till de gamla för att lärande över huvud taget ska ske. Den väg för att nå detta som den kände utbildningsfilosofen John Dewey förespråkade var att undervisningen skulle ta utgångspunkt i det livsnödvändiga, det som är närmast människan och som knyter samman människa och natur. Med andra ord en utgångspunkt i de verksamheter som är nödvändiga för att skapa ett hem, för att individen ska kunna överleva och leva ett gott liv tillsammans med andra. De verksamhetsområden som han förespråkade var arbete i trä och metall, vävnad, sömnad och matlagning.
Dessa områden var i början av 1900-talet livsuppehållande verksamheter. Idag har samhället förändrats. De kunskaper som behövs inom dessa områden har till stor del övergått från produktion till kunskaper för att vara konsument, dvs. att kunna göra många olika val som förutsätter kunskap om allt från material, tillverkning, skötsel av t.ex. textila produkter som kläder och hemtextilier och om råvaror, tillverkning, sammansättning av mat och måltider till kunskaper om vilka konsekvenser de val jag som individ gör har för mig själv, andra, samhället och naturen.
Vi menar därför att dessa komplexa områden bör inkluderas i gymnasieskolan. Genom att utgöra erfarenhetsbas bidrar det till att undervisningen upplevs som relevant och eleverna motiveras att lära. De bidrar också till elevernas personlighetsutveckling, bland annat genom att appellera till de olika sinnena, känsel, smak, lukt, och genom den motoriska träning utförandet av dessa verksamheter står för.
Med utgångspunkt i maten, och delvis även i de andra hantverken, kan samhälleliga och kulturella samband bli synliga och därmed hanterbara och det mesta av livets alla frågor kan inkluderas i undervisningen. Förutom att det naturvetenskapliga och tekniska intresset stimuleras kan även t.ex. ekonomiska, religiösa, globala, ekologiska, politiska och mellanmänskliga frågor beröras. Aktuella samhällsproblem som GMO, BSE, och livsmedelshygien kan belysas på ett nyanserat sätt, och en balans mellan de intellektuella och praktiska erfarenheterna kan upprätthållas.
Inom ett skolämne som har maten i fokus krävs aktivitet och kreativitet. Verksamheter genomförs och finner fysiska uttryck i handling, vilket förutsätter observation, planering och reflexion förutom själva genomförandet. Dessa verksamheter har ett värde i sig genom samspelet mellan idé och dess förkroppsligande i handling, och de utgör ett realistiskt fundament i den moraliska fostran som läroplanen föreskriver. Att bry sig om och engagera sig i andra och att vara solidarisk är inget man kan lära sig genom att läsa i en bok. Att lära sig handla moraliskt måste ske genom egna erfarenheter, genom att uppleva situationer där moraliska beslut och handling krävs, och det kan den nämnda undervisningen erbjuda.
Utifrån ett sådant resonemang skulle införandet av det kunskapsområde som vi här talar om kunna bidra till ökad motivation bland eleverna. De kan uppleva att det som sker i skolan är sådant som har att göra med dem och deras liv, även om de inte är helt klara över vad de kommer att arbeta med under sitt vuxna liv. Nya erfarenheter knyts till de gamla och det ger motivation och lust att lära. Genom de elevaktiva arbetsformerna bearbetas och utvecklas elevernas moraliska förhållningssätt och handlande, vilket är av speciellt stor betydelse i vårt alltmer pluralistiska och mångkulturella samhälle.
De allra flesta eleverna genomgår både grundskole- och gymnasieutbildning. Under de cirka 12 år som den utbildningen pågår studerar de ämnet hem- och konsumentkunskap under några få timmar i förhållande till andra ämnen. Det ämne i grundskolan som tar sin utgångspunkt och som fokuserar det dagliga livet och livet i hem och familj, hem- och konsumentkunskap, motsvaras i dagens läge inte av något ämne på gymnasieskolan. Strävansmålen är ändå formulerade utifrån detta uppdrag. Orsaken till detta är bl.a. insikter om att många frågor som kan tillskrivas detta ämne inte kan behandlas under grundskoleåren då eleverna är alltför unga och därmed i de flesta fall omotiverade att ta upp ämnesspecifika frågor som samlevnad (kärlek, relationer i hem och familj etc.), konsumentekonomi (betalningsformer, lån, sparandeformer och andra privatekonomiska frågor), bosättningsfrågor (boendeformer, anskaffande av bostad, inredning) och kostrelaterade frågor (kost utifrån olika behov t.ex. idrottande ungdomars specifika behov, ätstörningar, fördjupade kunskaper om matens etiska och estetiska dimensioner). Det här är komplexa interrelaterade frågor som berör sambanden mellan individen i hushåll/familj, samhälle och natur, vilka dessutom behöver belysas ur ett flertal perspektiv, som t.ex. ur miljö-, jämställdhets-, hälso- och kulturperspektiv. Livslångt lärande, menar vi, är således mycket motiverat inom dessa områden, och då bör de erbjudas inom de skolformer där så gott som alla elever går idag, inte bara i grundskolan utan även i gymnasieskolan.
Mellanmänskliga relationer och den egna familjen är de områden som ungdomar betonar som de viktigaste både i ett nu- och ett framtidsperspektiv. Ungdomen är samtidigt en period i livet kännetecknat av sökande och strävanden. Man strävar efter att bli någon (och något) och man prövar olika livsstilar, olika identiteter.
Via ämnet hem- och konsumentkunskap kan livskoncept erfaras och prövas och konsekvenser av val bli synliga. Vad får mina val av handlingar för konsekvenser för mig och för andra, för en hållbar samhällsutveckling, för jämställdhetssträvanden, för reproduktionen samt för fysisk, psykisk och social hälsa? Hur kan jag förstå min situation, mina val och dess konsekvenser i relation till kulturell mångfald (kön, etnicitet, klass etc.)? I det traditionella samhället var detta frågor som kvinnor ålades det största ansvaret för, det omfattar kunskaper som de äldre generationernas kvinnor förmedlade till de yngre. Idag då alla, kvinnor likaväl som män, förvärvsarbetar, är dessa verksamheter inte längre exkluderade ur skolans planer.
Skola och medier är de viktigaste källorna för ungdomarnas kunskaper inom konsumentområdet, och de efterfrågar själva mer utbildning inom området enligt Konsumentverkets undersökningar. Att göra val i ett samhälle kännetecknat av marknad, ekonomi och globalisering är svårt. Samtidigt som kravet är starkt vad gäller kontroll och att bestämma över sig själv och sin situation är trycket oerhört hårt att falla för frestelser, att konsumera. I denna motstridiga situation ska den enskilde konsumenten göra sina val. Att ha kunskaper som över huvud taget möjliggör en valsituation är nödvändigt - det är en demokratifråga. Vet jag inte vilka mina alternativ är eller vad de får för konsekvenser kan jag heller inte välja.
Antalet val individen ska göra ökar också. Det handlar inte längre enbart om val av livsmedel, klädernas material och hanterbarhet utan också om t.ex. val av elleverantör, teleoperatör, spar- och pensionsformer. Samtidigt har tillgången på information- och marknadsföringsinsatserna ökat. Alla dessa faktorer ligger också till grund för EU:s beslut om att medlemsländerna måste satsa på konsumentutbildning. Konsumentutbildning är nödvändigt i dagens konsumtionssamhälle om det ska utvecklas i riktning mot ett mänskligt och hållbart samhälle.
Vi har ovan talat om hur komplicerat livet är, hur naturen, samhället och människan i hushållet är interrelaterade i komplexa samspel. Det är denna komplexitet som vi menar behöver ges utrymme i gymnasieskolan, inom ramen för ett ämne där livet bland vänner och i hemmet utgör utgångspunkten. Det är där eleverna befinner sig. De lever i sammanhang, och ett viktigt sådant är familjen. Därför behöver världen studeras, förutom ur samhällsperspektiv och naturperspektiv också ur ett hushållsperspektiv. Dåökar också förutsättningarna för meningsfullhet i studierna för morgondagens gymnasieungdomar.
När det gäller ungdomarna i gymnasieskolan har det inte under lång tid funnits någon obligatorisk konsumentutbildning. Konsumentpolitiska kommittén lade fram ett förslag om en bred satsning på konsumentfrågor, men av detta blev det inget kvar i propositionen. Resultatet blev 10 miljoner kronor under en treårsperiod att i projektform stödja ungdomarnas intresse och engagemang för konsumentfrågor. Detta ger inte alla ungdomar en möjlighet att skaffa sig livskunskap, kunskap för den dagliga livsföringen.
Utifrån ovanstående föreslår vi att ämnet konsumentkunskap införs som ett obligatoriskt ämne på gymnasieskolan. Detta bör ges regeringen till känna.
Först när ämnet konsumentkunskap ges ett ordentligt utrymme i grund- och gymnasieskolan kan målet, att ungdomar och invandrare måste ges tillgång till god konsumentutbildning för att kunna agera som konsumenter på marknaden på ett bra sätt uppnås.
|
Stockholm den 2 oktober 2004 |
|
|
Birgitta Carlsson (c) |
Annika Qarlsson (c) |