Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Skolverket bör ges i uppdrag att aktivt informera kommuner och skolor om den vägledning som finns för sponsring av skolor.
Relationen mellan arbetsliv och skola är föremål för ständig diskussion. Vänsterpartiet menar att det är angeläget att ha ett gott samarbete mellan skolan och det omkringliggande samhället, inklusive arbetslivet och dess parter. Ofta kan dessa bidra till skolans arbete med erfarenheter som annars inte skulle finnas, och omvänt är det viktigt att skolan deltar i samhällsutvecklingen. Men det finns också situationer då det är viktigt att sätta gränser för att säkra skolans möjligheter att vara en plats där kritiskt tänkande och allsidighet har företräde. Ett sådant sammanhang är då företag och organisationer på olika sätt vill stödja eller sponsra skolor.
Vänsterpartiets principiella uppfattning är att sponsring i skolan inte skall förekomma, eftersom det riskerar att påverka eller rent av styra skolans arbete och undervisningens innehåll. Om skolor väljer att tillåta olika typer av sponsring menar vi att det under inga omständigheter får innebära att undervisningen eller någon del av skolans arbete i övrigt styrs eller kan misstänkas för att styras av företags- eller organisationsintressen. Inte heller är skolan en plats för reklam, företag eller organisationer annat än som en del av en kritisk diskussion inom ramen för den ordinarie undervisningen, eller då organisationer bjuds in för att delge sina erfarenheter och åsikter.
När det gäller frågan om läromedel är det delvis en definitionsfråga om reklam eller sponsring där skall vara tillåten. Vår uppfattning är att läromedel i skolan skall förstås i bred bemärkelse, som det material man använder i undervisningen. Det kan handla om böcker som tagits fram för just undervisning, men också om dagstidningar, artiklar, romaner, information från Internet, filmer, konst, osv. I skolans uppgift ligger att allsidigt belysa olika ämnen och ur olika perspektiv lyfta värderingar och spegla en bredd av åsikter så att eleverna uppmuntras att själva ta ställning och utveckla ett kritiskt förhållningssätt. Därför är det naturligt att man ibland använder också rent propagandamaterial från t.ex. politiska partier och organisationer som läromedel, och man kan mycket väl ta del av reklam som ett led i undervisningen. Däremot är vi starkt kritiska till att man på en del skolor utan märkbara reflexioner i ämnesundervisningen använder sponsrade läroböcker som gör direkt reklam för olika företag.
I ett tidigare motionsyrkande har vi föreslagit att skolsponsring bör regleras genom ett förtydligande av marknadsföringslagen. Enligt lagutskottet har marknadsföringslagen generell räckvidd och är tillämplig vid marknadsföring i skolan. Utbildningsutskottet menar att det är kommunerna och skolorna som har ansvar för att det finns handlingsplaner eller policy för hur man skall förhålla sig till sponsring i skolorna. Vi har då hävdat, i ytterligare ett motionsyrkande, att kommunerna och skolorna behöver hjälp i form av nationella riktlinjer för att fastställa sådana handlingsplaner.
Sedan dess har Konsumentverket i samarbete med Skolverket och Svenska kommunförbundet utarbetat en vägledning till kommuner och skolor: Sponsring i skolan - Vägledning för utarbetandet av lokal policy för sponsring. Det tycker vi är bra och vårt tidigare motionsyrkande är därigenom tillgodosett.
Lärarförbundets senaste undersökning om skolsponsring väcker dock frågan i vilken utsträckning denna vägledning är känd av kommuner och skolor. Denna undersökning visar att endast 19 % av de undersökta skolorna har en policy för hur sponsring ska hanteras. Det framgår också att av de fåtal skolor (8 %) som har tackat nej till sponsring så har de flesta gjort det med hänvisning till en befintlig policy. För att den vägledning som Konsumentverket har utarbetat i samarbete med Skolverket och Kommunförbundet ska bli känd i kommuner och skolor föreslår vi därför att Skolverket ges i uppdrag att aktivt informera om denna vägledning.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 30 September 2004 |
|
|
Lennart Gustavsson (v) |
|
|
Britt-Marie Danestig (v) |
Camilla Sköld Jansson (v) |
|
Anders Wiklund (v) |