Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skolan är skyldig att anpassa idrottsundervisningen så att alla deltar.
Det är killarna som har makten över gymnastiksalen. Deras intressen styr och bollsporter och tävlingar dominerar. Tjejernas mångsidiga gymnastik trängs undan. Det visar Barbro Carlis studie av skolgymnastikens utveckling under två sekel. Från 1980-talet började man samundervisning i gymnastik, numera idrott och hälsa, från högstadiet. Det har enligt Carlis studie lett till att den kvinnligt präglade idrotten har trängts undan och flickorna får delta på pojkarnas villkor. Idrottslärare vittnar också om att flickor har intyg hemifrån att de inte behöver delta i idrottslektionerna. Det är ännu vanligare bland flickor som kommer från andra kulturer. I praktiken handlar det ofta om att de inte tillåts delta. Det kan bero på religion, kulturskillnader eller okunskap om motionens betydelse för folkhälsan.
Det finns givetvis många idrottslärare som uppmärksammat detta och anpassar undervisningen så att den passar för både flickor och pojkar, men det resultat som studien visar påär oroväckande. Med tanke på att många ungdomar rör sig alldeles för lite måste idrottsundervisningen prioriteras högt. Det gäller att ge våra barn och ungdomar kunskap om sin egen kropp både när det gäller att äta rätt och att motionera regelbundet. Vi ser larmrapporter om övervikt, belastningsskador, psykisk ohälsa m m som går långt ner i åldrarna. En stor del av ansvaret för barnens hälsa ligger självklart hos föräldrarna men skolan har en mycket viktig roll. Det är inte acceptabelt att en så stor grupp tillåts missa undervisningen. För att nå alla elever måste skolan förändra arbetssätt och förhållningssätt till ämnet och till de ungdomar som idag inte känner sig motiverade att delta. Vi anser att skolan ska vara skyldig att anpassa idrottsundervisningen så att alla deltar. Detta bör ges regeringen tillkänna.
|
Stockholm den 30 september 2004 |
|
|
Birgitta Sellén (c) |
Annika Qarlsson (c) |