Riksdagen begär att regeringen skyndsamt låter utreda effekterna och föreslå lämpliga åtgärder för de personer som har studielån i flera system.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införandet av ett nytt studiemedelssystem där bidrag och lån skall utgöra vartdera 50 % av totalbeloppet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillsätta en ny studiesocial utredning som är parlamentariskt sammansatt och där studenterna ges ordentlig representation.
När hyran, maten och annat nödvändigt är betalt har landets studenter ca 700 kr kvar att leva på. Pengarna ska räcka till alltifrån telefon, glasögon, kurslitteratur till busskortet. Sverige är beroende av att människor vill satsa på utbildning och det är viktigt för oss att de inte är beroende av föräldrars försörjningskapacitet under studieåren. Men det skickas dubbla budskap till landets blivande studenter. För samtidigt som vi säger att det är viktigt med vidareutbildning så sätter vi dem som just klarat studierna i en ohållbar ekonomisk situation. Bara det senaste halvåret har 100 000 personer med studielån fått betalningsanmärkningar. Sedan det nya studiemedelssystemet infördes, för drygt tre år sedan, har antalet personer som inte klarar betalningarna av sin studieskuld ökat med 43 %.
Var tionde lånad krona i de svenska hushållen är studieskulder. 1,5 miljoner studenter har idag gemensamt studielån på 160 miljarder kronor. Det är en enorm investering i framtiden som enskilda människor gjort och gör. Det är också en investering av oss alla för en bra utveckling i Sverige. Men trots att det är en så viktig investering så har det nya studielånet tillåtits bli en skuldfälla. Många har problem med att man har lån i upp till tre olika studiemedelssystem och därmed blir återbetalningstakten väldigt hög. Vi anser därför att regeringen skyndsamt bör låta utreda effekterna och föreslå lämpliga åtgärder för de personer som har studielån i flera system. Detta bör ges regeringen till känna.
När man gör satsningar på att bygga ut den högre utbildningen, såär det viktigt att man lyfter med alla bitar som samverkar för att det ska bli ett gott resultat. Det kan gälla både studiemedel och bostäder. Det är också renhårigt mot dem som satsar sin tid och sitt kapital på att vidareutbilda sig att ge förutsättningar som gör att det lönar sig, att det är en bra investering. Det är ett gemensamt åtagande där staten bör ta ett större ekonomiskt ansvar än den gör idag. Därför föreslår vi att bidrag och lån skall utgöra 50 procent var av totalbeloppet i studiemedelssystemet. Systemets viktigaste uppgift bör vara att förverkliga samhällets intresse i att den enskilde medborgaren satsar på högre utbildning och att främja rekryteringen genom att undanröja sociala och ekonomiska hinder för högre studier.
Ett studiefinansieringssystem måste vara hållbart och förutsägbart över tiden, såväl för den enskilde studenten som för staten. För att utjämna de sociala klyftorna är det viktigt att alla, oavsett kön, ålder, funktionshinder eller etnisk och social bakgrund, ges tillträde till den högre utbildningen. Därför bör ett nytt studiemedelssystem där bidrag och lån skall utgöra vartdera 50 procent av totalbeloppet införas. Detta bör ges regeringen till känna.
Joakim Palme, vd vid Institutet för framtidsstudier, ledde arbetet med det omfattande välfärdsbokslutet över 1990-talet. Där slog han fast att ungdomar var förlorare. Det är ett stort och allvarligt problem när övergången till vuxenlivet är ett så stort fattigdomsproblem att utbildningarna i praktiken inte är öppna för alla. Regeringen lade i september fram en ungdomspolitisk proposition där man försöker etikettera alla i en viss ålder när det istället är vissa gemensamma förutsättningar som behöver belysas, t ex alla frågor som berör studenter och forskarstuderande. Det kan röra sig om så olika områden som bostäder, familjestöd och arbetsmarknadspolitik.
I början av 2004 presenterades Studiesociala utredningen. Utredningen var dock inte parlamentariskt sammansatt och studenterna fick inte komma till tals. Utredningen konstaterade också en hel del missförhållanden som råder för de studerande men eftersom regeringen hade valt att inte ge utrymme för förändringar och förbättringar, så blev förslagen därefter. Det vore rimligt att man nu går vidare med de missförhållanden som påtalades av utredningen och också gör en mer förutsättningslös analys av studenternas studiesociala situation.
Studenter utesluts idag i princip ur trygghetssystemen eftersom de inte arbetar och därmed saknar sjukpenninggrundande inkomst. Otrygga ekonomiska förutsättningar innebär negativa konsekvenser för enskilda studenter men det motverkar också regeringens mål om en minskad snedrekrytering och en ökad mångfald i högskolan. Det måste vara möjligt, ekonomiskt och socialt, att kombinera studier med övrigt familjeliv om vi skall få människor att satsa på utbildning och för att uppnå visionen om ett livslångt lärande.
Från statliga myndigheters sida råder idag ingen samfälld syn på vad det innebär att vara student vid ett svenskt lärosäte. Det finns goda skäl att anta att studenter känner otrygghet inför olika myndigheters system, t ex samordningen mellan CSN och försäkringskassan har det framförts klagomål på. Beslut som berör samma grupp människor och som inte samordnas skapar ett ojämlikt och i förlängningen diskriminerande system. Vi anser att regeringen bör tillsätta en ny studiesocial utredning som är parlamentariskt sammansatt och där studenterna ges ordentlig representation.Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 30 september 2004 |
|
|
Annika Qarlsson (c) |
Johan Linander (c) |