Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en höjning av totalbeloppet med 400 kr per månad.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avskaffa dagens tilläggslån till personer över 25 år med arbetslivserfarenhet och föra över de resurserna till ett tilläggslån för studerande med barn.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att bryta Centrala studiestödsnämndens, CSN:s, monopol på studielånsmarknaden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införandet av en s.k. omvänd straffavgift för CSN vid sena utbetalningar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om studiemedel till vuxenstuderande.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om etablerandet av principen "peng per poäng".
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införandet av ett treterminssystem.
Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med en strategi för hur fribeloppsgränsen skall avskaffas enligt vad i motionen anförs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en höjning av fribeloppsgränsen från 250 till 300 % av basbeloppet.
Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om mer flexibla dispensregler.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den anställde själv skall få disponera behållningen på sitt kompetenskonto till de studier den anställde vill ägna sig åt.1
1 Yrkande 11 hänvisat till AU.
De senaste femton åren har standarden för studenterna sänkts med 40 procent och de har fått nästan 500 kr mindre att röra sig med varje månad. Det visar en beräkning som Föreningssparbanken gjorde i mars. Marginalerna är ytterst små - en ensamstående student tvingas klara sig på 20 kr i månaden när hyran, maten och annat nödvändigt är betalt. Att kostnaderna ökat de senaste tio åren har inte lett till en motsvarande höjning av studiemedlen. Inte minst behovet av egen dator och ökade boendekostnader har kraftigt ökat de ekonomiska påfrestningarna.
Det finansiella läget tillåter inte en kraftig höjning av studiemedlen, men även en liten höjning är av betydelse för de studerande. Folkpartiet föreslår därför att totalbeloppet för alla studerande höjs med 400 kronor per månad och att uppräkning därefter sker i förhållande till prisutvecklingen i Sverige. Denna förbättring medför en kostnad om cirka 400 miljoner kronor per år och täcks av Folkpartiets övriga förändringar inom systemet.
Idag premieras högskolor som godkänner många studenter. Detta system riskerar att leda till att studenter godkänns, som inte når de kunskapskrav som ställs. Det är i stället studenterna som ska premieras när de är flitiga och tar sina poäng. Folkpartiet föreslår att bidragsdelen ökar ju längre in på utbildningen som studenten befinner sig. En student som tar examen ska ges en bonus i form av nedskrivning av de studielån som tagits. Folkpartiet föreslår att regeringen tillsätter en utredning som lämnar förslag på hur en examensbonus bäst kan utformas.
I samband med inrättandet av det nya studiestödssystemet gavs möjlighet till ett högre bidragsbelopp för vissa studerande över 25 år med kortvarig utbildningsbakgrund, ett beslut som Folkpartiet stöder. För människor som studerar motsvarande grundskolenivåär en bidragsdel runt 80 procent av studiemedlet rimlig. Däremot anser Folkpartiet att den högsta bidragsnivån för gymnasiestuderande bör sättas till 60 procent av studiemedlet i stället för dagens 82 procent. Med tanke på de avskrivningsmöjligheter som reglerna medger vid högre studier, kan en något högre lånedel accepteras. Dessutom föreslår Folkpartiet att ett års studier för lite äldre studerande ska kunna finansieras av kompetenskonton.
Regeringen har inrättat ett rekryteringsbidrag som innebär att vissa personer över 25 år ska kunna få hela studiestödet som bidrag. De som har haft högre inkomst ska dessutom kunna få ett förhöjt studiemedel också helt i form av bidrag. Enligt Folkpartiet innebär detta en orättvisa gentemot dem som väljer att studera före 25 års ålder. Bidraget kan t.o.m. tjäna som incitament för att skjuta på sina studier, och det är mycket olyckligt eftersom det är ett problem att så många i Sverige blir klara med sina studier först när de är äldre.
De utvärderingar som har gjorts visar att Folkpartiet hyst berättigade tvivel när det gäller nyttan av rekryteringsbidraget. Den utvärdering Skolverket i år genomförde av rekryteringsbidraget, visar att bidraget inte når funktionshindrade, trots att det är angeläget att öka andelen funktionshindrade som studerar. Folkpartiet skriver mer om hur vi vill underlätta för funktionshindrade studenter i vår högskolemotion. Därutöver anser vi att regeringen bör se över reglerna som säger att förtidspensionerade förlorar sin pension om de studerar. Det är inte rimligt att en person inte ens kan pröva om hon eller han klarar att studera, utan att förlora sin pension. Det bör därför utredas om en studerande under en övergångsperiod kan behålla sin förtidspension. Rekryteringsbidraget utgör också en olycklig sammanblandning av utbildningspolitik och arbetsmarknadspolitik. Arbetsmarknadsstöd för utbildning i bristyrken kan vara aktuellt att ge en person som accepterar en utbildning som staten föreslår. Men när individen själv har rätt att välja utbildning är det naturligt att grundprincipen för studiestödssystemet ska gälla lika för alla studerande, det vill säga en lånedel och en bidragsdel.
Folkpartiet stöder regeringens förslag om att det ska bli lättare för äldre studenter att tilldelas studiemedel.
Det verkar för sent ha gått upp för de ansvariga att en stor del av dagens studenter har barn. Särskilt de som är ensamstående föräldrar har det besvärligt som studenter. För studerande föräldrar är det särskilt viktigt att det går att tjäna mer pengar utan att studiemedlen sänks, vilket Folkpartiet föreslog ovan.
De förslag till förbättringar av studerande föräldrars ekonomiska situation som regeringen nu lägger är välbehövliga och Folkpartiet bifaller dem. Men dessa studerande befinner sig i en mycket utsatt ekonomisk situation och ytterligare åtgärder behöver vidtas.
Vissa månader uppstår akuta problem som en förälder måste lösa, och Folkpartiet anser därför att studenter och övriga vuxenstuderande med barn ska ges möjlighet till tilläggslån på 3 000 kr i månaden. Resurserna till detta anvisar Folkpartiet genom att avskaffa möjligheten till ett motsvarande tilläggslån till personer över 25 år som haft hög arbetsinkomst de senaste åren.
Det är ett stort problem att trygghetssystemen inte alls harmoniserar med studerandes situation. Till exempel kan vård av sjukt barn medföra indraget studiemedel om studierna blir lidande. En annan fråga som bör ses över är situationen för föräldrar till funktionshindrade barn. De riskerar att inte få något studiemedel, eftersom bidraget för vården av det funktionshindrade barnet räknas som inkomst. Det är viktigt att arbetet med dessa frågor fortsätter även nu när den studiesociala utredningen är avslutad och att konkreta förslag tas fram.
Riksdagens revisorer kritiserar i en rapport att handläggningen på CSN i många fall tar så lång tid att studenterna inte får pengar till sina studier i tid. Trots att förbättringar har genomförts handlägger myndigheten fortfarande ansökningar om studiemedel långsammare än den gjorde 1997, när problemen började. Tidigare hade CSN som mål att 80 procent av alla studiemedelsansökningar skulle handläggas inom tre veckor. Trots att detta måste anses vara ett lågt satt mål, har CSN inte lyckats nå det sedan 1996.
Det är ingen överdrift att påstå att det nuvarande studiemedelssystemet lider av en legitimitetskris. Samtidigt tar Centrala studiestödsnämnden ut mycket höga administrativa avgifter av studenterna. Kombinationen av stigande avgifter och försämrad service är stötande. De ekonomiska tillskott som regeringen har fördelat till CSN har uppenbarligen inte hjälpt. Effektivitetsproblemen kvarstår.
Om alla med intresse och fallenhet för högre studier, och inte enbart de med välbärgade föräldrar, ska ges reell möjlighet att studera vid universitet och högskolor är det viktigt att det finns ett tämligen frikostigt offentligt studiestöd. Systemet måste dessutom fungera i praktiken. Inte minst studerande från studieovana miljöer kan bli avskräckta av den osäkerhet och otrygghet som människor upplever i dagens studiemedelssystem. Folkpartiets slutsats är att det inte längre duger med desperata brandkårsutryckningar och smärre justeringar. Systemet måste genomgå kraftiga och genomgripande reformer.
Studiemedelssystemet måste förändras både i det korta och det långa perspektivet. På något längre sikt är det angeläget att Centrala studiestödsnämndens de facto-monopol på att erbjuda studielån bryts. Studielånsmarknaden måste öppnas för verklig konkurrens. Genom att släppa in banker och andra finansiella institut kan tillgängligheten och effektiviteten i administrerandet av studielånen öka. På en fri marknad slipper studenterna stå med mössan i hand för att få sin rättmätiga service; istället tävlar långivarna om att erbjuda så goda villkor som möjligt.
Ett framtida moderniserat studiestödssystem ska, precis som det nuvarande, bygga på principen att staten garanterar att alla studenter, oberoende av inkomst- eller förmögenhetsförhållanden eller vilken högskoleutbildning som de vill läsa, erbjuds en generös offentlig studiefinansiering. Det sker genom att staten går i borgen för studielånen. Vem som slutligen tillhandahåller studielånen avgör studenten själv efter att ha valt mellan de alternativ som existerar på marknaden. Staten måste också i ett framtida system tillhandahålla ett finansiellt stöd utan återbetalningskrav för att garantera en bidragsdel.
I ett system med en friare studielånsmarknad, präglad av konkurrens och valfrihet, kommer det att finnas behov av en statlig myndighet som fattar beslut om vilka människor som har rätt att omfattas av den offentliga studiefinansieringen, i praktiken det statliga borgensåtagandet. Traditionella myndighetsbeslut - tolkning och tillämpning av lagar - kan aldrig överlåtas till andra än just myndigheter. Poängen med ett reformerat system är konkurrensen och möjligheterna till förbättrad effektivitet och service när det gäller själva långivningen.
Dagens studenter kan inte vänta på att ett nytt reformerat studiemedelssystem kan sättas i sjön. Effektiviteten i administrationen av studielånen måste skärpas omedelbart. Folkpartiet föreslår därför att det ska införas en skyldighet för CSN att betala en omvänd straffavgift till studenter som inte får sina studiemedel i tid, exempelvis på grund av långa handläggningstider eller annat byråkratiskt krångel. En sådan straffavgift ska också utbetalas om studenten inte får information eller svar på ansökan inom en viss tid.
Att införa en omvänd straffavgift vore ett rimligt sätt att sätta press på studiestödsmyndigheten att skärpa sina rutiner så att effektiviteten förbättras. Men åtgärden kan också motiveras från rättvisesynpunkt. Varför ska CSN ha rätt att kräva in höga påminnelseavgifter för studielån som betalas in för sent om myndigheten själv inte ersätter studenter som inte får sina pengar i tid? Riksdagens revisorer presenterade i mars 2000 en kritisk granskning av CSN:s förehavanden. En slutsats i revisorernas rapport var att vare sig de långa handläggningstiderna eller den bristfälliga kommunikationen i återkravsärenden var förenliga med de mål som har satts upp. Förbättringarna som skett sedan år 2000 är inte tillräckliga.
Studiemedelssystemet måste bli mer flexibelt och följsamt i förhållande till den enskilde studenten. Studiemedel ska utbetalas med utgångspunkt i hur många högskolepoäng som en studerande tar under en termin, men systemet måste vara mycket mer differentierat jämfört med hur det fungerar enligt dagens regler. Principen "peng per poäng" bör därför genomföras. Fler avklarade poäng leder till en successiv upptrappning av studiestödet. Modellen uppmuntrar flit men gör det också möjligt för studenter med en tillfällig svacka i sina studier att fortsätta sin utbildning på lägre fart utan att helt bli utan ekonomiskt stöd.
Det är idag inte möjligt för en student att korta ned antalet år i högskolan genom att läsa sin utbildning tre terminer per år. De tvingas till en mycket lång ledighet, nästan tre månader. Visserligen finns det numera sommarkurser på många universitet och högskolor, men dessa ingår sällan i de reguljära utbildningsprogrammen.
Att studenterna tvingas att skaffa sig extrajobb för att klara sin försörjning under sommaren, kan innebära att de ofrivilligt tappar fokus från studierna.
Det bör vara möjligt att ägna sig åt seriösa heltidsstudier med stöd av studiemedel även under sommaren. Därför föreslår Folkpartiet att ett treterminssystem ska införas. Det är en reform som många studenter önskar sig. Det skulle innebära ökad ekonomisk trygghet, i och med att en del av studieåret som nu inte är studiemedelsberättigat kan bli det. För att en reform av detta slag ska kunna genomföras, krävs en förändring av de nuvarande studiemedelsreglerna.
Flera högskolor har uttryckt sitt intresse för att pröva på treterminssystem, men skulle vilja att staten följer upp hur det går med t ex lärarnas arbetstid. Folkpartiet föreslår därför att högskolorna inbjuds att delta i en försöksverksamhet med treterminssystem. Att studenterna kan ta examen snabbare än på andra, kan bli ett sätt att attrahera fler studenter för de högskolor som deltar.
Det ska löna sig att arbeta även för studenter. Den så kallade fribeloppsgränsen ska avskaffas. Fribeloppet är den gräns som staten har satt upp för hur mycket pengar studenten får tjäna innan det sker en nedtrappning av studiemedlen. Denna princip leder i många fall till att arbete bestraffas så att studenter drabbas av väldiga marginaleffekter. Studenten fastnar i en fälla där det är mycket svårt att påverka sin egen ekonomiska situation. Folkpartiet anser att fribeloppet ska höjas för att undan för undan tas bort helt. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag till strategi för hur fribeloppsgränsen ska avskaffas.
I ett första steg föreslår Folkpartiet att gränsen för vad en student får tjäna innan studiemedlen skärs ner, ska höjas från 250 procent till 300 procent av basbeloppet. Det vore en kännbar förbättring för de individer det gäller, samtidigt som kostnaden för samhället är försumbar eftersom få studenter tjänar så mycket att de når upp till basbeloppsgränsen.
Enligt det studiestödssystem som nu gäller har studenter rätt att uppbära studiemedel i tolv terminer. Begränsningar måste finnas, inte minst av ekonomiska skäl. Samtidigt är det viktigt att CSN kan vara relativt generös och ge dispenser till studenter som har någon eller några terminer kvar av sin utbildning men har kommit upp i det maximala antalet studiemedelsberättigade terminer. Det kan exempelvis gälla studenter som efter en eller par terminers studier påbörjar en längre högskoleutbildning (exempelvis till läkare). Många av dessa studenter tvingas läsa utan studiemedel, vilket kan leda till att studierna inte avslutas. Resultatet kan bli personliga tragedier, samtidigt som det inte är ekonomiskt lönsamt för samhället att avstå från t ex en termins extra utbetalning, som kan leda till att en läkare blir färdigutbildad . Det leder till en alltför rigid hållning vad gäller antalet terminer och till en negativ kunskapssyn, som inte värderar kunskaper inom skilda ämnesområden.
Folkpartiet föreslår att regeringen återkommer med förslag om utvidgade dispensmöjligheter när det gäller tolvterminsregeln. Utvidgad dispensmöjlighet ska kombineras med krav om ökade återbetalningsbelopp per månad.
Möjligheterna att studera vid forskarutbildningen med hjälp av studiemedel har kraftigt reducerats. Åtskilliga forskarbegåvningar, med stort intresse och fallenhet för forskning, har inte kunnat antas på grund av de rigida bestämmelserna. Det är ett slöseri med mänskliga intellektuella resurser och en avsaknad av respekt för enskilda människors kunskapssökande. Det måste bli möjligt att, åtminstone till viss del, finansiera forskarstudier med studiemedel och dispensmöjligheterna för landets doktorander måste göras mer generösa.
Folkpartiet anser att sparande för framtida studier ska vara avdragsgillt, på samma sätt som pensionssparande. Livslångt lärande blir endast möjligt om människor får rimliga möjligheter att spara till studier i framtiden. Efter många års arbete ska möjligheten finnas att finansiera ledighet för studier.
År 2000 avsatte regeringen äntligen pengar som skulle gå till individuell kompetensutveckling. Dessa medel hade i år förräntat sig till sex miljarder kronor, som skulle ha kommit väl till pass för att människor, oberoende av arbetsgivarens eller statens välvilja, skulle kunna vidareutbilda sig. Det är ett dråpslag att regeringen nu sviker sitt mångåriga löfte och använder de hopsparade pengarna till andra ändamål. Den enda ursäkten som framskymtar i regeringens budgetproposition är att man inte lyckats hitta en lösning som fackförbunden godkänt. Men om man vill skapa större frihet åt människor kan man inte gå i fackens ledband. Ett system med individuella utbildningskonton behövs för att människor ska få bättre möjlighet att klara sin försörjning vid vuxenstudier. Folkpartiet föreslår att den anställde själv ska få disponera behållningen på sitt kompetenskonto till de studier han eller hon vill ägna sig åt. Även egenföretagare ska ges möjlighet att kompetensspara. Avkastningen på sparandet skall beskattas på samma sätt som när det gäller individuellt pensionssparande.
|
Stockholm den 30 september 2004 |
|
|
Ulf Nilsson (fp) |
|
|
Ana Maria Narti (fp) |
Axel Darvik (fp) |
|
Marita Aronson (fp) |
Anita Brodén (fp) |
|
Christer Nylander (fp) |