Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillägg i högskolelagen om avgiftsfrihet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om omförhandling av avtal med vissa högskolor i linje med principen om avgiftsfrihet.
Det är en svensk utbildningspolitisk princip att utbildning i grundskola, gymnasium och på universitet och högskola skall vara avgiftsfri för individen. På olika sätt börjar denna princip att ifrågasättas.
Universitet och högskolor kan redan i dag bedriva s.k. uppdragsutbildning. Vanligast förekommande i dag är att en kommun eller landsting köper en oftast specialkonstruerad utbildning för en grupp anställda. Vidare kan vissa högskolor som utifrån ägandeform har särskilda avtal med regeringen få ta ut avgifter för utbildningar som ej har sin motsvarighet vid statliga universitet och högskolor. Detta gäller t.ex. Handelshögskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola. I Regeringskansliet förs nu en diskussion om att göra det möjligt att ta ut studieavgifter av studenter som kommer från länder utanför EES-området. Vi menar att detta är steg mot en helt ny syn på utbildning, utbildning som handelsvara, vilket också riskerar att vara steg bort från de värden om frihet, jämlikhet, kritisk granskning och vetenskaplighet som högre utbildning står för i dag.
Att utbildning vid universitet och högskolor i huvudsak skall finansieras med offentliga medel gäller även i resten av Europa, till skillnad från exempelvis USA där universitetens inkomster främst kommer från donationer och avgifter. Den senaste tiden har emellertid alltfler röster hörts, både i Sverige och i andra länder, för att införa studieavgifter för studenter.
Lika tillgång till utbildning är en fråga om rättvisa och jämlikhet. I propositionen "Den öppna högskolan" (prop. 2001/02:15) fastställs målet att alla som har förutsättningar att klara studierna skall antas till högskolan och att studenternas bakgrund ej skall vara avgörande. Breddad rekrytering och mångfald är målet. Det säger sig självt att avgifter för utbildning skulle slå hårdast mot dem som har sämst ekonomi och som kommer från studieovana miljöer. Den sociala snedrekryteringen skulle med andra ord öka om avgifter infördes.
Ett sätt att garantera avgiftsfrihet är att lagstifta om detta. Vi menar att det nu är nödvändigt att lagstadga om det som hittills varit praxis, nämligen avgiftsfriheten för svenska studenter. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vidare bör de avtal som finns med vissa högskolor omförhandlas så att avgifter ej kan tas ut av studenter från Sverige. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 29 september 2004 |
|
|
Britt-Marie Danestig (v) |
|
|
Lennart Gustavsson (v) |
Camilla Sköld Jansson (v) |
|
Anders Wiklund (v) |