1 Innehållsförteckning 1
2 Förslag till riksdagsbeslut 2
3 Inledning 3
4 Studiemedel som fungerar 3
5 Bostadsbristen måste åtgärdas 4
6 Oacceptabelt organisationstvång 5
7 Postdocs studiesociala situation måste ses över 7
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nödvändigheten av ett reformerat studiemedelssystem.
Riksdagen beslutar avskaffa fribeloppsgränsen helt i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om planprocessen.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillfälliga bostäder.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inventering av statliga fastigheter. 1
Riksdagen beslutar avskaffa skatteplikt för uthyrning av del i privatbostad i enlighet med vad som anförs i motionen.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kårobligatoriet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en översyn av s.k. postdocs studiesociala förhållanden.3
1 Yrkandena 3, 4 och 5 hänvisade till BoU.
2 Yrkande 6 hänvisat till FiU.
3 Yrkande 8 hänvisat till SfU.
Studenternas studiesociala situation har länge varit eftersatt. Den studiesociala utredning som tillsattes som en enmansutredning av regeringen och som levererade sitt slutbetänkande under våren 2004 presenterade inga förslag till avgörande förändringar. Därför är det nödvändigt att regeringen snarast tillsätter en helt ny utredning av den studiesociala situationen för landets studenter. Denna gång med tydliga direktiv för framtagandet av förslag som innebär förändringar.
Vi vill ha en samordning av studenternas ekonomiska och sociala situation under den samlade studietiden. Det behövs en kartläggning av samspelet mellan studiestödssystemet och andra förmånssystem som bostadsbidraget, socialförsäkringssystemet, socialbidraget och arbetslöshetsförsäkringen. Dessutom måste situationen för studenter med barn ges en särskild uppmärksamhet. Även studenthälsovården måste granskas ur ett studiesocialt perspektiv. Studenternas situation har alltför länge fallit mellan stolarna. I avvaktan på den studiesociala utredningen väljer vi här att enbart ta upp ett par av de kärnområden som den förhoppningsvis kommer att beröra.
Det nya studiemedelssystemet som trädde i kraft i juli 2001 är inte ett nytt och reformerat system utan snarare ytterligare ett antal lappar på ett i längden ohållbart system. När beslut om studiemedelssystemet fattades i riksdagen röstade moderaterna för avslag av propositionen.
Den helt avgörande svårigheten handlar framför allt om att få ett system vars delar hänger ihop. Det tydligaste exemplet på detta rör den roll som Centrala studiestödsnämnden, (CSN), spelar. Många av de problem som finns har uppstått genom en rigid syn på studiefinansieringen, som ytterst har sin grund i CSN:s dubbla monopol som beslutande myndighet och som utbetalare. Vår uppfattning är att utbetalningarna av studiemedlen och myndighetsansvaret inte är oupplösligt förenade. Det finns flera möjligheter till konkurrens och alternativ som i dag inte tillvaratas.
Studentens möjlighet att betala tillbaka lånen har hamnat vid sidan av fokus i debatten. Faktum är att det i realiteten inte finns en hållbarhet i det nuvarande systemet, särskilt vad gäller skuldsättningsproblematiken. I takt med att antalet studenter ökar kommer dessa problem att accentueras.
Det finns anledning att studera det finska exemplet där staten agerar borgenär, vilket ger den enskilda studenten möjligheten att ta studielån i vilken finsk bank som helst. Studiestödet är vidare uppdelat i tre delar, en bidragsdel, en lånedel och en bidragsdel som är riktad mot boendekostnaden.
Det behövs av flera anledningar politisk enighet kring ett långsiktigt, hållbart och överblickbart studiefinansieringssystem. Moderata samlingspartiet är inriktat på att konstruktivt söka lösningar till ett heltäckande studiefinansieringssystem som bygger på bredast möjliga politiska förankring och som uppfyller följande avgörande principer:
För det första skall ett framtida studiefinansieringssystem vara ekonomiskt hållbart och överblickbart både för den enskilde studenten och samhället.
För det andra skall högre utbildning löna sig även ekonomiskt. Ett sätt att bidra till högre lönsamhet är att på olika sätt försöka minska studenternas skuldsättning. Bland annat vill vi helt ta bort fribeloppet och göra det möjligt för studenterna att arbeta utan att få minskade studiemedel.
För det tredje skall systemet bidra till att motverka social snedrekrytering. Många vågar av olika skäl inte ta steget in i den akademiska världen. Det avgörande är att högre studier skall löna sig. Studier utomlands skall inte missgynnas. Det ger Sverige mer av spetskunnande och nödvändiga internationella kontakter.
För det fjärde skall skulderna betalas tillbaka. Både nuvarande och föreslagna system bidrar snarare till det motsatta: ökad skuldsättning eftersom sannolikheten att den enskilde skall kunna betala tillbaka studielånet innan avskrivningen sker för många individer är obefintlig.
För det femte skall systemen skilja på sådan finansiering som är relaterad till studierna och sådan som inte kan direkt hänföras till detta område, exempelvis vad avser bostad under studietiden. För sådana kostnader måste särskilda låneformer tillskapas.
För det sjätte skall alla studenter ha rätt till såväl privatekonomisk rådgivning som information om vilken kvalitet olika utbildningar har innan de fattar ett av de viktigaste investeringsbesluten i sina liv.
För det sjunde måste ett större mått av flexibilitet tillåtas så att även längre studier kan finansieras via studiemedel och de som så vill kan erbjudas studiemedel i mer än tio månader per år.
För det åttonde vill vi konkurrensutsätta CSN genom att skapa möjligheter för de studenter som vill att få sina studielån via sin bank eller annat låneinstitut. Erfarenheter av det finska systemet måste tas till vara.
För det nionde skall möjligheterna till ett funktionellt studiesparande breddas. Det skall finnas samma möjlighet att spara till utbildning som till körkort och till bostad.
Kunskap och högre utbildning är mycket viktigt för Sveriges framtid och fortsatta tillväxt. Studenternas situation, och deras förutsättningar för att vidareutbilda sig, är således ett viktigt område. Bostadsbristen för studenterna måste åtgärdas.
För att lösa bostadsbristen bland studerande i universitetsregionerna på längre sikt måste nyproduktionen av små hyreslägenheter och studentbostäder öka. För att ett ökat byggande av studentbostäder skall bli verklighet anser vi att ett flertal politiska förändringar måste genomföras.
Det måste bli lättare att bygga billigt och med en standard av enklare karaktär. De höga skatterna på byggande och boende måste sänkas. Konkurrensen på bygg- och byggmaterielmarknaden måste öka och ett friare hyressättningssystem måste tillåtas.
Planprocessen måste snabbas upp och bli billigare och effektivare, exempelvis bör antalet instanser för överklagande av detaljplan och bygglov minskas, så att projekt inte hindras på grund av detta. I dag kan en detaljplan överklagas i tre instanser och ett bygglov i fyra. Kostnaderna för dessa processer kan medföra att nybyggnation hindras.
Tredimensionell fastighetsbildning möjliggör på papperet byggnation ovanpå exempelvis stationsområden, parkeringshus och kontorslokaler. Den förändring av lagstiftningen som ägt rum är emellertid omgärdad av en mängd onödiga restriktioner som förhindrar byggandet av ett stort antal bostäder. Byggföretaget Skanska har exempelvis beräknat att ca 9 000 lägenheter skulle kunna byggas bara i Stockholm, om nödvändiga förändringar genomfördes.
Att investera i kunskap är att investera i landets framtid. Bostadsbristen får inte bli ett hinder för människor att utbilda sig. Det är därför viktigt att vi även på kort sikt får fram studentbostäder till landets studerande.
För att snabbt och enkelt skapa studentbostäder föreslår vi att tillfälliga studentbostäder skall sättas upp. Prefabricerade element är en metod som med framgång använts i Helsingborg. Dessutom uppmanar vi regeringen att inventera bland statliga fastigheter som enkelt kan göras om till studentbostäder samt att avskaffa skatten för uthyrning av del i privatbostad.
Vi föreslår dessutom att del av stadigvarande bostad skall få hyras ut utan att den som hyr ut behöver betala skatt på inkomsten. Om mindre än 50 procent av en privatpersons stadigvarande bostad hyrs ut skall inkomsten vara skattefri upp till ett visst belopp. Detta är det snabbaste sättet att enkelt och billigt få fram bostäder för ungdomar och studerande. I Norge har man genomfört systemet med skattefri uthyrning av del i privatbostad med mycket gott resultat. Beräkningar från Stockholms handelskammare visar att 55.000 nya bostäder skulle kunna skapas enbart i Stockholms län om förslaget genomfördes.
Sammantaget beräknar vi att tusentals studentbostäder runt om i landet skulle kunna tas fram omgående, om våra förslag genomfördes.
Vi vill i sammanhanget också upprepa vår kritik mot den studiesociala utredning som genomförts av regeringens ensamutredare. Vi vill istället se en ny, brett sammansatt, parlamentarisk utredning kring de studiesociala frågorna, där så många av riksdagens partier som möjligt kan beredas plats. Frågans tyngd gör detta helt nödvändigt.
Kårobligatoriet är principiellt felaktigt och bör därför avskaffas så snart som möjligt. Obligatoriets existens är i dag ett bevis för hur liten tilltro som den svenska staten har till studenternas förmåga att skapa frivilliga sammanslutningar för att tillvarata sina intressen.
I en tid dåcommunities spontant växer fram på Internet och många frivilliga organisationers medlemsantal stadigt ökar, fortfar den svenska staten att hålla kvar vid ett föråldrat system för studentrepresentation vid vårt lands universitet och högskolor. För oss som tror på studenternas stora och viktiga roll i utvecklandet av landets universitet och högskolor är detta stötande.
Under de senaste åren har det väckts ett flertal motioner i riksdagen, syftande till att få bort kårobligatoriet. Granskar man Utbildningsutskottets motiveringar för avslag på dessa finner man att utskottsmajoriteten genomgående utgår från föreställningen att man inte kan garantera en representation i högskolans organ eller en studiesocial verksamhet om obligatoriet skulle försvinna (2003/04:UbU3). Detta är givetvis en fundamental felbedömning.
Faktum är att kårobligatoriet i själva verket kan antas ha snedvridande effekter på konkurrensen mellan landets olika lärosäten, då dessa i dag inte behöver lägga ned extra tid och kraft på att utveckla nya former för studentmedverkan och representation. Detta innebär att den studiesociala potentialen i de högre utbildningsinstanser som finns i vårt land inte tas till vara, eftersom studenterna inte aktivt väljer sitt medlemskap i en studentkår. I dag saknas ett brett lokalt deltagande från landets studenter i studiesociala sammanhang. Detta är ett bevis för de perverterade effekterna av ett obligatorium. Cyber-
space skulle kunna ge möjligheter att engagera studenterna utan en tvångsanslutning till en organisation, men obligatoriets existens försvårar ett optimalt utnyttjande av exempelvis tekniska landvinningar.
Ett annat argument har varit de"praktiska fördelar"(citat ur utskottets betänkande 1994/95:UbU5) som ett bibehållet obligatorium anses föra med sig. Här avses de avgifter som studenterna i dag tvingas betala till studentkårerna för sitt ofrivilliga medlemskap. Studentkårerna kan i dag uttaxera vilka belopp de vill, utan att någon instans kan påverka det kvalitativa innehållet i deras verksamhet. Detta är allvarligt eftersom möjligheten att demonstrera sitt missnöje genom utträde saknar laglig sanktion. En student som inte är medlem kan exempelvis inte tentera. Den enskilde studenten är därmed rättslös i sitt förhållande till den lokala studentkåren.
1977 prövade Europakommissionen ett klagomål från en utbrytarkår i Uppsala om att bli erkända av Uppsala universitet. 1996 prövades ett liknande fall. I bägge fallen fastslog Europakommissionen rätten för ett enskilt lärosäte att självt avgöra vilken kår som man vill samarbeta med. Europakommissionen har emellertid aldrig tagit ställning till kårobligatoriet (som innebär en inskränkning i den negativa föreningsfriheten) utan enbart till frågan om lärosätenas rätt att själva välja samarbetspartner. 1997 ratificerade Sverige den europeiska sociala stadgan, som fastslår en mycket långtgående negativ föreningsfrihet.
I Sverige har flera stora studentkårer (bland annat Uppsala studentkår, Teknologkåren i Lund och Lunds ekonomkår) kårobligatoriets avskaffande på sitt program.
Det är helt nödvändigt att studera de nuvarande reglerna för beskattning av landets kårer och nationer och beakta de frågor kring momsredovisning, fastighetsbeskattning och beskattning av verksamheter som kan komma att bli aktuella vid ett avskaffande av obligatoriet. Särskild uppmärksamhet måste ägnas förhållandena för nationerna vid Lunds universitet och Uppsala universitet och hur dessa nationers studiesociala kvalitet fortsatt skall kunna upprätthållas vid ett avskaffande av obligatoriet. Utgångspunkten måste alltid vara att dagens kårer och nationer inte missgynnas skattemässigt när obligatoriet avskaffas.
Vi vill därför se en parlamentariskt sammansatt utredning som skall få i uppgift att beakta reglerna för beskattning av kårerna/nationerna, utreda hur studentinflytandet kan ges nya former, granska, definiera och avgränsa studentkårernas kompetens samt ta särskild hänsyn till kårernas oberoende gentemot lärosätena. Detta skall ske i ett samlat perspektiv av att avskaffa 4 kap. 4 § högskolelagen (1992:1434) och därmed också kårobligatoriet.
Med postdoktoral forskning, s.k. postdoc, menas nyblivna doktorer som vill skaffa sig mer forskningserfarenhet för att kunna bli självständiga forskare. Vanligen gör man sin postdoc vid ett utländskt universitet eller forskningsinstitut. Detta finansieras ofta med stipendier som inte är sjukpenninggrundande. Det s.k. 240-dagarsvillkoret är ett stort problem för unga människor som önskar göra så kallad postdoc efter avlagd doktorsexamen. Postdocs som är anställda inom EU/ESS-området kan lägga samman arbetsdagar utomlands och i Sverige för att komma upp i de 240 dagarna med sjukpenninggrundande inkomst. Detta gäller dock inte om man har en anställning utanför EU/ESS-området - exempelvis i USA som åtminstone för naturvetare och medicinare är ett av de främst målen. Då står man inför samma problem som med stipendiefinansiering.
Det är inte ovanligt att båda föräldrarna tappat den sjukpenninggrundande inkomsten under en gemensam utlandsvistelse. Kvinnor är fortfarande i klar minoritet inom de högre tjänsterna inom universitetsvärlden såsom forskningssassistenter, lektorer, forskare, och inte minst professorer 1 . Detta gäller särskilt inom medicin och naturvetenskap, de två områden där postdoc-systemet är mest etablerat. Att låta postdoc och även doktorander behålla sin tidigare sjukpenninggrundande inkomst är dock en mycket viktig signal till att det ska kunna gå att kombinera en forskningskarriär med familj - inte minst för kvinnor.
Förutom pensionen såär föräldrapenning över garantinivå den del av de arbetsbaserade förmånerna i socialförsäkringssystemet som har en lång "kvalificeringstid". Som postdoc kan man försöka att kompensera pensionsbortfall genom en privat pensionsförsäkring men någon liknande möjlighet finns inte för föräldrapenning. Alternativet är att antingen försöka spara ihop pengar av sin doktorandlön och postdocstipendium eller att drastiskt minska sina utgifter, vilket ofta betyder att man inte kan bo i en större stad där arbeten för akademiker finns, eller söka försörjningsstöd. Här skulle möjligheterna till en förbättrad finansiering kunna ökas dramatiskt om möjligheterna till ett studiesparande infördes.
|
Stockholm den 26 september 2004 |
|
|
Sten Tolgfors (m) |
|
|
Margareta Pålsson (m) |
Tobias Billström (m) |
|
Ewa Björling (m) |
Tomas Högström (m) |
|
Ulrika Karlsson (m) |
| [1] |
Högskoleverkets årsrapport 2002, s. 72. |