Motion till riksdagen
2004/05:Ub258
av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

Förändring i skolpolitiken


SammanfattningVi har i de senaste tio årenMen att s beror inte på bristande resurser utan på brister i den ideologi som varit styrandeNär Socialdemokraterna tog över regeringsmakten för tio år sedan, fick 90 % av eleverna avgångsbetyg fyra år efter att de påbörjat gymnasiet. Förra läsåret var det bara knappt tre fjärdedelar av eleverna som lyckades med det. Andelen behöriga gymnasielärare har under samma period sjunkit från 92 % till 77 %.

I denna motion beskriver Folkpartiet liberalerna sin politik för grundskolan, gymnasieskolan och vuxenutbildningen samt motsvarande skolformer för hörselskadade och utvecklingsstörda elever. Till nyheterna i denna motion hör:

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Innehållsförteckning 2

Förslag till riksdagsbeslut 3

Skolan, ett viktigt liberalt redskap 5

Låt förskoleklassen bli skola 5

Svenska, matematik och engelska ska vara prioriterade 5

Grundskolans ansvar för stödinsatser måste skärpas 7

Nationella prov och betyg ska ges tidigare 8

Ökad likvärdighet 9

Studie- och yrkesvägledning 9

Förbättra utbildningen för elever med funktionshinder 10

Skolan ska förmedla allas lika värde 11

Säkra de fristående alternativen 11

Arbetsmiljö och hälsa 13

Bättre tillsyn 13

Tvååriga linjer på gymnasiet 14

Inför rätt att läsa in gymnasiet som vuxen 16

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förskoleklassen bör ersättas av en tidigare skolstart.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att svenska, matematik och engelska skall vara prioriterade ämnen i en timplanefri skola.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att grundskolans ansvar för stödinsatser skall tydliggöras.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skolorna skall kunna besluta om att införa allmän och särskild kurs i grundskolans basämnen.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att elever som så behöver skall ha rätt till stöd av speciallärare.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att när elever avverkat nio år i grundskolan utan att nå målen i grundskolans basämnen, skall huvudmannen rapportera detta till en nationell skolinspektion tillsammans med uppgifter om vilka åtgärder som vidtagits.

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att nationella prov och betyg skall ges tidigare och att betygen skall sättas i fler steg.

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att genomföra ett försök med externa examinatorer i gymnasieskolan.

  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa en nationell skolpeng, varav en fjärdedel skall öronmärkas till elever i behov av särskilt stöd.

  10. Riksdagen begär att regeringen ändrar högskoleförordningens examensordning, så att kunskaper om funktionshinder ingår i målen för lärarutbildningen.

  11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kommuner som inte gör utbildningen fullt tillgänglig för funktionshindrade skall kunna bötfällas.

  12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att återinrätta de statliga specialskolorna för multihandikappade.

  13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att staten skall överta ansvaret för teckentolkning för dövas och hörselskadades utbildning.

  14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kommunernas möjligheter att inverka negativt på en fristående skolas ansökningsprocess måste upphöra.

  15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att elever som har rätt till skolskjuts till en kommunal skola skall kunna använda den resursen för att ta sig till en fristående skola.

  16. Riksdagen beslutar om ändring i skollagen så att elever som behöver stöd i sin utveckling skall ges rätt till psykologstöd.

  17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det i läroplanen skall anges att varje elev genom skolans försorg skall garanteras minst två timmars fysisk aktivitet varje vecka.

  18. Riksdagen beslutar om ändring i skollagen så att en skola uttryckligen ges rätt att hindra obehöriga från att vistas på skolområdet.

  19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skärpa tillsynen av kommunala och fristående skolor samt inrätta en nationell skolinspektion.

  20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inrätta tvååriga yrkeslinjer.

  21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det tekniska programmet skall ge samma kompetensnivå som det tekniska basår som i dag erbjuds på högskolor och universitet.

  22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att även kommunala skolor skall kunna vara mer självstyrande i förhållande till kommunen vad gäller den pedagogiska verksamheten.

  23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kunskaper om företagande och entreprenörskap skall vävas in i undervisningen på gymnasiet.

  24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kunskapskraven skall höjas för elever som läser en studieförberedande gymnasieutbildning.

  25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Myndigheten för skolutveckling skall läggas ned och att en pedagogisk mångfald skall stimuleras genom att utvecklingsarbete drivs i samarbete med högskolorna och skolan.

  26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att gymnasieskolan skall ges tre typer av examina; lärlings-, yrkes- och studentexamen.

  27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att vuxna utvecklingsstörda skall ha samma rätt att delta i vuxenutbildning på grundläggande nivå som vuxna utan utvecklingsstörning.

  28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att fristående vuxenutbildningsenheter skall få etableras.

  29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inrätta en sfi-peng.

  30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den som inte läst in ett fullständigt gymnasieprogram skall ges rätt att läsa in motsvarande utbildning som vuxen.

Skolan, ett viktigt liberalt redskap

Vi liberaler tror att varje individ själv kan bestämma bäst hur den vill leva sitt liv. Som en följd av detta har en liberal politik som ett av sina viktigaste mål att alla ska få lika goda förutsättningar från start i livet. För din framtid ska det inte vara avgörande vilken bakgrund du har, vilken utbildning dina föräldrar har, vilka förutsättningar du bär med dig, etc. Det är därför inte konstigt att skolfrågorna under lång tid varit så centrala för folkpartiet liberalerna. Redan på 1800-talet var liberalerna drivande i kampen för att införa en allmän folkskola. Vi tror att individer är olika och lär sig på olika sätt. En del har en fallenhet för vissa teoretiska ämnen andra är skickliga praktiker. Skolans uppgift måste vara att ge alla elever en bra grund att stå på och utveckla de intressen och färdigheter som eleverna bär med sig. För att detta ska bli möjligt är det viktigt att skolan kan anpassa sig till eleverna. En del kan behöva extra tid och stöd för att nå upp till målen, andra kan behöva extra stimulans i ett ämne som de är särskilt intresserade av. En sak är i alla fall säker. Det går inte att försöka få alla att passa in i samma mall. Resultatet blir då stora avhopp, ineffektivitet och personliga misslyckanden. Alla elever har rätt att lyckas i skolan.

Låt förskoleklassen bli skola

Sedan 1998 finns en egen skolform för sexåringar som kallas för förskoleklass. Folkpartiet anser att förskoleklassen i stället bör ingå i grundskolan. Det finns ingen anledning till varför sexåringarna behöver en helt egen skolform. Eleverna ska kunna börja grundskolan vid olika tillfällen beroende på om de är mogna för det eller inte. Generellt sett bör dock svenska barn börja skolan tidigare än idag. I Sverige har vi en senare skolstart än de allra flesta länder. Det är olyckligt med tanke på att förmågan att lära är som allra störst tidigt i livet. Genom att låta förskoleklassen ingå i skolan görs det tydligt att verksamheten ska utgöras av undervisning. De barn som inte är mogna för detta, ska i stället kunna fortsätta att gå i förskolan, där den pedagogiska verksamheten varvas med mer lekfull metodik. Övergången till skolan ska ske på ett sätt som är så flexibelt att det anpassas till varje barn.

Svenska, matematik och engelska ska vara prioriterade

Alla ämnen är viktiga i grundskolan. Det är svårt att nå målen i något ämne utan att kunna läsa, skriva och räkna ordentligt. I dagens samhälle måste även kunskaper i engelska räknas som en förutsättning för fortsatt lärande. Det måste bli accepterat att elever som har svårt att nå målen i basämnena svenska, matematik och engelska får koncentrera sig mer på de ämnena.

Läget är särskilt bekymmersamt när det gäller matematikämnet. Nära tio procent av eleverna når inte målen i matematik enligt det nationella prov som genomförs i årskurs nio. Undersökningar som gjorts på Chalmers, KTH och Umeå universitet visar att när studenterna kommer till universiteten idag, har de mycket sämre kunskaper i matematik än de hade för tio år sedan. Ett exempel på detta är att lärarna på Chalmers inte längre kan ta för givet att studenterna klarar av bråkräkning. En rapport från Örebro universitet visar dessutom, att 15 % av eleverna i årskurs nio inte kan mer än en genomsnittlig fjärdeklassare. 1

Ett sätt att förbättra undervisningen i basämnena är att öka individualiseringen genom nivågruppering. En lärare som ska undervisa elever som ligger på olika kunskapsnivåer, har svårt att bedriva en effektiv undervisning när gruppen är för heterogen. Att eleverna ges lärarstöd och tillfälle att föra en diskussion med elever som kommit lika långt, är viktigt för att öka deras förståelse. Därför anser Folkpartiet att allmän och särskild kurs i matematik och engelska och, om skolan anser det vara det bästa, även i svenska. Båda kurserna ska ha samma mål, men ta olika lång tid på sig för att nå dem. Den allmänna kursen ska främst vara inriktad på att stödja elevernas väg mot ett godkänt betyg, medan den särskilda kursen tar sikte på de högre betygsstegen. En elev ska kunna byta från den allmänna till den särskilda kursen och vice versa.

Timplanen kommer troligen att avskaffas inom några år, och det tycker Folkpartiet är riktigt. Möjligheterna att anpassa utbildningen bättre till varje individuell elev kommer att öka. Det viktiga är inte att en elev läser ett ämne lika länge som klasskamraterna, utan i så många timmar som han eller hon behöver för att nå målen. På motsvarande sätt ska såväl start- som sluttid i grundskolan kunna anpassas efter elevens förutsättningar och behov.

Det är dock viktigt att timplanen avskaffas under sådana former att elevernas rätt till baskunskaper garanteras. Regeringen bör ge Myndigheten för skolutveckling i uppdrag att informera skolorna om att svenska, matematik och engelska ska vara prioriterade ämnen. När timplanen avskaffas bör samtidigt en större uppföljning starta för att se att elevernas rätt till kunskaper i basämnena tillgodoses.

Grundskolans ansvar för stödinsatser måste skärpas

Grundskolan ska ansvara för att eleverna får de grundläggande kunskaper som var och en behöver. Att, som idag, låta elever läsa in grundskolan på gymnasiet i det så kallade individuella programmet är olyckligt. Det innebär att grundskolan ges budskapet att stödinsatserna kan skjutas på. Att så många läser på gymnasiet utan att kunna läsa, skriva och räkna är påfrestande både för samhällsekonomin och för de elever som drabbas. Elever som intervjuas brukar beskriva en känsla av skam. Dessutom levererar det individuella programmet inte vad det utlovar rent kunskapsmässigt. Bara 17 % av eleverna som börjar sin gymnasiekarriär på det individuella programmet, avslutar framgångsrikt gymnasieskolan efter fyra år. 2 De andra hoppar av. Detta är särskilt oroande med tanke på att det är så många elever det handlar om. Det individuella programmet har blivit det näst största programmet bland de elever som börjar gymnasiet.

Folkpartiet anser att det bästa stödet för dem som inte kan läsa, skriva och räkna ordentligt, kan ges inom grundskolan. Naturligtvis ska det även i gymnasieskolan finnas specialpedagogiskt stöd för elever som behöver det, men de mest basala kunskaperna måste eleven ha med sig från grundskolan. Det vi framför allt vill åstadkomma är inte att ett nytt IV uppstår på grundskolan, utan att skapa incitament att sätta in stöd tidigt. Men för de elever som inte fångats upp tidigare, behöver grundskolan förlänga sitt stöd. Folkpartiet anser att grundskolan ska erbjuda eleverna stöd att nå målen upp till tvåår efter det att skolplikten upphört.

Folkpartiet anser att skolorna ska rapportera till en nationell skolinspektion när elever avverkat nio år i grundskolan utan att nå målen i basämnena svenska, matematik och engelska. Samtidigt bör skolorna rapportera vilka åtgärder den vidtagit för att stödja eleverna. Om den nationella skolinspektionen bedömer att det är oklart huruvida skolan gett eleverna den undervisning och det stöd de har rätt till, ska en tillsyn inledas - ungefär som Skolverket idag gör när de får kännedom om mobbningsfall. Syftet är att rätta till eventuella brister i skolans arbete, så att fler elever inte drabbas av bristande undervisning eller stöd.

Folkpartiet vill satsa på att öka kompetensen hos skolorna att stödja elever som har problem i sitt lärande. Professor Mats Myrberg är en av dem som anser att dagens specialpedagoger har alldeles för grunda kunskaper i barns språkutveckling för att kunna möta och hjälpa elever med läs- och skrivsvårigheter. 3 Specialpedagoger är inte utbildade för att arbeta direkt med de elever som har svårigheter, utan för att stödja skolledningen och andra lärare i deras arbete. Men folkpartiet anser att det också behövs speciallärare, som arbetar direkt med eleverna. Det var ett mycket olyckligt beslut att lägga ned speciallärarutbildningen och den måste snarast återinrättas. Det ska vara en rättighet för elever att få stöd av en speciallärare om de behöver det. Den merkostnad för grundskolorna som detta innebär, tas ifrån de kostnader som gymnasiet idag har för eleverna som nått grundskolemålen.

Det är också viktigt att lärarutbildningen ger en bättre grund att stå på för de lärare som ägnar sig åt de yngsta elevernas läs- och skrivutveckling. Folkpartiets förslag för att förbättra lärarutbildningen, återfinns i en separat motion.

Nationella prov och betyg ska ges tidigare

Prov och betyg är viktiga instrument i utbildningen. Utvärderingarna är till för att undersöka att skolan genomför sitt uppdrag och för att se till att man inte missar en enda elev med stödbehov. Men tyvärr har dagens nät av prov och betyg för stora maskor för att varje barn ska kunna fångas upp. Många elever vittnar om att det inte är förrän i åttonde klass - när de får sitt första betyg - som de och omgivningen förstår att de inte kommer att kunna nå målen för grundskolan utan extra hjälp. 4 Och dåär det inte mycket tid kvar att hinna ikapp på.

Prov och betyg måste komma tidigare. Folkpartiet förordar att betyg ges redan från årskurs sex. Betygsskalan ska utökas till sex steg för att ge en mer rättvis bild av elevernas kunskaper. Redan från årskurs ett ska alla vårdnadshavare erhålla skriftliga omdömen om deras barns kunskapsmässiga och sociala utveckling. Utvecklingssamtalen är ett mycket bra redskap för kommunikation mellan hemmen och skolan, men de behöver kompletteras med skriftlig dokumentation. De nationella proven ska göras obligatoriska från årskurs tre. Det är viktigt att skolorna dessförinnan använder sig av diagnostiska material och får stöd av Skolverket genom dess provbanker för att undersöka vilka elever som behöver stöd.

Ett annat problem med betygen är att de idag inte har samma värde på olika skolor. Skolverket och Riksrevisionen har i rapporter konstaterat att det finns betydande brister vad gäller en rättvis och likvärdig betygssättning. 5 Idag sätts betygen på olika grunder till och med inom samma kommun. Folkpartiet anser att betygsättningen ska ingå i tillsynen av skolorna och att det dessutom vore värdefullt om ett försök med externa examinatorer kunde genomföras i gymnasiet. Det skulle kunna ge svar på om de betyg som den undervisande läraren sätter, stämmer överens med de betygskriterier som finns. Dessutom skulle relationen mellan eleverna och den undervisande läraren kunna förbättras, om eleverna visste att betyget inte sätts av bara en lärare. Folkpartiet har därför föreslagit ett geografiskt begränsat försök med externa examinatorer.

Ökad likvärdighet

Sedan skolan blev kommunal har vi kunnat se att satsningarna på den skiljer sig stort åt i olika landsändar. Det är så stora skillnader på hur mycket kommunerna lägger ned per elev att vi inte längre kan tala om en likvärdig skola. Detta får tydliga återverkningar på hur väl eleverna når målen. De grupper som drabbas hårdast är de som redan är utsatta - inte minst elever med utländsk bakgrund. 6

Folkpartiet liberalerna anser att det är hög tid att staten tar över ansvaret för skolans resurser. Pengarna ska inte variera beroende av var eleverna bor, utan bara utifrån vilka behov de har. Därför vill vi liberaler införa en nationell skolpeng som tar hänsyn till elever i behov av särskilt stöd. En fjärdedel av resurserna för undervisning ska öronmärkas till detta ändamål. Undervisningen i svenska skolor kostar sammanlagt 48 miljarder kronor. Därmed kommer Folkpartiets satsning till de elever som är i behov av särskilt stöd att ligga kring 12 miljarder kronor. Kommunerna ska i Folkpartiets modell fortsätta att stå för resurser för skolmat, skolskjutsar, lokaler och annat som inte är undervisning. 7 Skolor i utsatta områden kan behöva särskilda satsningar. Det gäller t ex skolor i områden där en stor andel av de boende har utländsk bakgrund. Att kombinera ett fritt skolval med möjlighet till profileringar för skolorna har visat sig kunna minska bostadssegregationens verkningar. En nationell finansiering av skolan skulle öka likvärdigheten, tillsammans med andra förslag i denna motion som t ex ökad tillsyn, externa examinatorer vid betygsättning och fler nationella prov.

Studie- och yrkesvägledning

Studie- och yrkesvägledarna är en viktig yrkesgrupp i skolan. För att de ska kunna lotsa eleverna till rätt utbildningar och vägval, krävs att de själva har en bra utbildning. Det är viktigt att studie- och yrkesvägledarna dels har kunskaper om elevens förutsättningar, tex vad gäller funktionshinder, och att de har god insikt om hur arbetslivet ser ut. Många elever har bristande kunskaper om företagande och entreprenörskap. Där har studie- och yrkesvägledarna en viktig roll att spela. Kunskaper om företagande gör att fler vågar ta steget att starta eget. Detta visas t ex av projektet "Ung företagsamhet", som drivits i tjugo år och som låter gymnasieelever starta företag under en begränsad tidsperiod med förmånliga skattevillkor. Sannolikheten för att eleverna som vuxna startar eget är fyra gånger större om de deltagit i projektet än om de inte gjort det. En utvärdering har visat att tio år efter att projektet startades, hade 20 % av eleverna hade ett eget företag med i snitt sex anställda. Det är därför viktigt att skolan kan erbjuda entreprenörskap som en del av undervisningen.

Förbättra utbildningen för elever med funktionshinder

Så gott som varje lärare kommer under sitt yrkesliv att möta elever med funktionshinder. Trots detta finns kunskaper om olika funktionshinder inte med i de mål för lärarutbildningen som anges i högskoleförordningen. Folkpartiet anser att detta måste rättas till. Huruvida en funktionshindrad elev får en bra undervisning, ska inte vara beroende av vilken högskola läraren är utbildad vid.

De flesta funktionshindrade får en bra utbildning, men kommunerna måste erbjuda alla funktionshindrade en fullt tillgänglig skola. Folkpartiet vill göra det svårare för skolhuvudmän att strunta i tillgängligheten. Kommuner som inte gör vad de ska för att eleverna ska kunna tillgodogöra sig undervisningen, ska tvingas att betala böter. Det innebär inte att Folkpartiet tycker att det är fel att kommuner samverkar, t ex om särskoleverksamheten. Det kan vara en bra lösning för små kommuner att bygga upp resursen gemensamt, samtidigt som det inte alltid betyder längre resväg för eleven.

För elever med vissa funktionshinder är grund- eller gymnasieskolor inte den bästa skolformen. Det gäller t ex döva eller hörselskadade elever, som kan gå i specialskolor, och utvecklingsstörda elever, som kan gå i särskolor. Specialskolorna för elever med synskador eller flera funktionshinder har dock lagts ned. Folkpartiet anser att detta beslut var djupt olyckligt. Ekeskolans, Hällsboskolans och Åsbackaskolans elever kunde inte få ett fullgott stöd i sina hemkommuners skolor. I många små kommuner kan den kompetens som fanns på dessa skolor inte byggas upp. Därför måste ett sådant alternativ åter skapas för de eleverna med flera funktionshinder. Den reform Folkpartiet härmed föreslår är kostnadsneutral. Regeringen gjorde ingen ekonomisk besparing när den lade ned de statliga specialskolorna.

Vuxenutbildningen är inte alltid tillgänglig för funktionshindrade och detta måste åtgärdas så snart som möjligt. Ett problem har varit att det för vissa utbildningsanordnare blivit för dyrt att bekosta teckentolkning för döva och hörselskadade studerande. Folkpartiet anser att staten bör överta ansvaret för dessa kostnader. Ett mycket allvarligt problem är att vuxna utvecklingsstörda inte har samma rätt att delta i vuxenutbildning på grundläggande nivå som vuxna utan utvecklingsstörning. En sådan rätt måste genast införas. Om man räknar med att ökningen av antalet studenter inom särvux blir tioprocentig (så var fallet när Kunskapslyftet genomfördes), kostar denna reform blott ca 9 miljoner kronor. Folkpartiet beskriver närmare finansieringen av denna och andra reformer i motionen om vårt budgetalternativ för utbildningsområdet.

Folkpartiet har ytterligare förslag för förbättrad tillgänglighet och valfrihet när det gäller utbildningen för funktionshindrade. Dessa finns samlade i vår handikappolitiska motion.

Skolan ska förmedla allas lika värde

Det räcker inte att lärarna undervisar om alla människors lika värde. Hela skolans personal måste i alla situationer visa att detta gäller. Det gäller sammansättningen av lärarkollegiet, lönesättning och vilket beteende som accepteras på skolgården. Det är svårt att lära elever att alla har lika värde oavsett bakgrund, om lärarkåren inte speglar den mångfald som finns utanför skolans väggar. På motsvarande sätt blir det svårt att undervisa om jämställdhet mellan könen om eleverna i de lägre åldrarna enbart möter kvinnliga lärare, om pojkarna inte uppmuntras att prata om känslor eller om duktiga flickor förväntas vara hjälplärare. Redan i förskolan måste ett medvetet arbete för ökad jämställdhet påbörjas.

Homo- och bisexuella ungdomar i skolan ges idag aldrig någon bekräftelse. Deras vardag speglas aldrig i undervisningssituationen, utom i bästa fall under sex- och samlevnadsundervisningen. Ofta nämns trans- eller intersexuella ungdomars livsvillkor över huvud taget inte.

Som RFSL Ungdom visat i sin utförliga granskning av läromedel så kan läromedlen i sex- och samlevnadsundervisningen tyvärr bygga på kränkande och föråldrade synsätt. Men också i andra ämnen är det nödvändigt att HBT-frågor kommer in. I svenskämnet nämns ofta Strindbergs fruar, men aldrig Selma Lagerlöfs flickvänner.

När våldsromantik sprider sig i vissa ungdomskretsar är det särskilt viktigt att skolan fullföljer sitt uppdrag att ge en demokratisk fostran. Skolan måste bemöta både den våldsromantik som grundas på rasism och den som tar sig uttryck i extremvänsterns stenkastning. Folkpartiet återkommer till dessa frågor i sin motion om våld och mobbning.

Säkra de fristående alternativen

Folkpartiet drev länge att fristående skolor skulle öppnas för alla genom att vara avgiftsfria. Det är mycket positivt att detta nu blivit verklighet. Det ökar studiemotivationen att eleverna få gå på en skola som de tror passar dem själva särskilt bra. Det kan handla om att skolan har en särskild pedagogik, t ex Montessori, eller om att byskolan kan räddas kvar som föräldrakooperativ.

Dagens system med fristående skolor är i princip bra, men förbättringar behövs för att göra det mer välfungerande. Sedan riksprislistan avskaffades har osäkerheten om friskolornas ersättning från kommunerna ökat. Oklarheten om vilken ersättning kommunen ska lämna är stor och skillnaderna mellan godkända friskolors ekonomiska villkor har ökat. Därför föreslår Folkpartiet att riksprislistan återinförs tills vidare, i väntan på att Folkpartiets system med nationell skolpeng kan utvecklas. Folkpartiet anser att kommunernas möjligheter att inverka negativt på en friskolas ansökningsprocess bör upphöra. Skolverket har den största kompetensen att bedöma vilka fristående skolor som uppfyller de krav som ställs. Till skillnad från kommunen är verket en neutral part. En del kommuner ser på friskolor ur ett snävt perspektiv, trots att alla elever, även de i kommunala skolor, gynnas av att en friskola finns i området. Konkurrens höjer kvaliteten. 8

Ofta är det praktiska saker som hindrar en familj att välja den skola de egentligen tycker skulle passa dem bäst. Folkpartiet anser att den elev som skulle haft rätt till skolskjuts till den skola kommunen anvisat, ska ha rätt att använda den resursen för att ta sig till en annan skola, om den också ligger långt från hemmet. Detta är en reform som inte innebär någon merkostnad för kommunen.

Möjligheten att välja utbildning måste öka även inom vuxenutbildningen. Förutom den kommunala vuxenutbildningen erbjuder sedan länge folkhögskolorna bra alternativ med inslag av olika pedagogiska traditioner. Vuxenutbildningen läggs idag ofta ut på entreprenad, vilket är ett steg på väg mot ökad mångfald men ocksåär ett system med svagheter. Det innebär att kommunen och inte eleven väljer skola. Dessutom måste kommunens vuxenutbildning sätta betyg också på elever som undervisats av en annan anordnare, vilket har visat sig fungera dåligt. Folkpartiet anser därför att fristående vuxenutbildningsenheter ska få etableras enligt samma villkor som gäller för fristående gymnasieskolor.

Även de som studerar svenska för invandrare måste kunna välja mellan olika alternativ. Studenterna ska kunna välja om de vill få sin svenskundervisning på universitetet eller på en folkhögskola, genom kommunen eller av en privat anordnare. Folkpartiet vill införa en sådan valfrihet genom att skapa en sfi-peng, dvs. att resurserna till sfi-utbildningen följer med studenterna till de anordnare de väljer.

Även möjligheten att bedriva utbildning på entreprenad måste utökas. Om t ex en kommun anser att de som bäst bedriver en viss utbildning är ett privat företag, ska kommunen kunna kontraktera företaget för den uppgiften - oavsett vilket ämne och vilken skolform det gäller.

Slutligen är det viktigt att även de kommunala skolorna ges ett ökat utrymme för självstyre. Rektorer och lärare ska kunna fatta pedagogiska och andra avgöranden självständigt i högre grad än idag. Friskolorna har visat att det går att bedriva skolor med minimal inblandning från kommunala politiker och tjänstemän. När skollagen nu ska göras om, bör detta vara en viktig inriktning för förändringarna.

Arbetsmiljö och hälsa

Både elever och lärare har rätt till en bra arbetsmiljö. En förutsättning för detta är att lärartätheten är hög så att lärarna inte överlastas av uppgifter som ligger utanför undervisningsuppdraget. Lärarna måste få befogenheter att upprätthålla skolans regler. Dessa regler har tillåtits att erodera under flera år. Skolans personal har ett gemensamt ansvar för att det skapas en god arbetsmiljö på skolan. Det psykosociala stödet måste förstärkas. Folkpartiet anser att det i skollagen bör skrivas in en rätt till psykologhjälp för elever som behöver stöd i sin utveckling.t

Den fysiska arbetsmiljön är på de allra flesta skolor mycket god. Det finns dock beklagliga undantag. Om skolbyggnader får förfalla, riskerar det att bli en symbol för att utbildning och kunskap inte är så betydelsefullt. Nedskräpning och klotter får inte tolereras.

Det är viktigt att eleverna ges tillfälle till fysisk aktivitet under skoltid. Folkpartiet anser inte att dagens timmar i ämnet Idrott och hälsa räcker till och när timplanen avskaffas, blir det ännu mer uppenbart att ämnet inte kan ta hela ansvaret för elevernas hälsa. Det är positivt att skolans ansvar för att erbjuda alla elever regelbunden fysisk aktivitet inom ramen för skoldagen nu har skrivits in i läroplanerna. Folkpartiet anser dock att avsnittet kan göras tydligare och att det i läroplanen måste anges att varje elev skall garanteras minst två timmars fysisk aktivitet varje vecka.

Säkra skolbarn

Att Malmöelever nyligen planerade att mörda flera personer på sin skola var en allvarlig tankeställare. Även om Sverige hittills förskonats från massakrer av det slag som inträffat i länder i vår närhet, har elever mördats även på svenska skolor.

Det finns också betydligt vanligare problem som rör elevernas säkerhet. Frågor som rör våld och mobbning behandlas i en särskild motion.

Det är positivt att skolan är en del av samhället och att det anordnas aktiviteter där även andra än de som direkt berörs av undervisningen bjuds in. Men i vissa situationer kan en skola behöva stänga om sig. Det kan vara för att förhindra narkotikahandel eller andra uppgörelser på skolgårdarna. En skola måste därför ha rätt att förbjuda obehöriga att vistas på en skolans område. Skolorna ska, om de bedömer att det är nödvändigt, kunna utesluta alla från skolans område utom dem som studerar eller arbetar vid skolan och elevernas vårdnadshavare. Inte heller vårdnadshavare ska ha rätt att närvara i undervisningssituationer, om inte läraren har gett sitt medgivande. Många skolor gör det redan idag, men ett uttryckligt lagstöd saknas och det finns en osäkerhet om vad som gäller. Folkpartiet anser därför att det i skollagstiftningen bör föras in ett stöd för personalen på skolan att avvisa obehöriga personer när de bedömer att såär lämpligt.

Närvarokontrollerna behöver skärpas. Att skolkande elever driver runt i korridorerna, riskerar att skapa en otrygg atmosfär på skolan. Mer om detta står att läsa i folkpartiets motion om mobbning och skolk.

Arbetet med att informera om droger måste förnyas och intensifieras. Att skolan bjuder in personer utifrån för att hålla avskräckande föreläsningar har visat sig ha begränsad effekt. Arbetet mot droger måste vävas in i vardagen på skolan - återkommande i undervisningen i ämnet idrott och hälsa, genom regelbundet samarbete med polis och socialtjänst och genom att all personal är uppmärksam på förändrat beteende hos elever.

Bättre tillsyn

aPå senare tid har missförhållanden uppmärksammats i konfessionella friskolor men också i en kommunal skola, där en stor andel av personalen var medlemmar i en religiös rörelse. Även om skolor med religiös anknytning varit överrepresenterade bland de skolor som uppvisat problem, finns det ingenting som säger att en konfessionell eller etnisk friskola inte kan fungera på ett sätt som stämmer överens med läroplanen och dess värdegrund. Tillsynen måste skärpas för alla skolor, oavsett huvudman. Resurser bör avsättas så att alla skolor kan besökas och granskas varje år. Friskolor som inte följer läroplanens anda - t ex beträffande demokrati, jämställdhet, sexualundervisning och objektiv religionsundervisning - skall få sina tillstånd indragna. Det är dock viktigt att det vidtas åtgärder även när kommunala skolor har motsvarande brister. Folkpartiet anser att skolledningen på en kommunal skola ska bytas ut om skolan misskött sig. Ett annat alternativ är att sätta en sådan skola under tillsyn av en statlig inspektör.

Skolverket ska få en annan roll än den har idag och framför allt inrikta sig på att fastställa kursplanerna och betygskriterierna, godkänna fristående skolor och ge myndighetsservice till skolor. I stället ska en ny myndighet, en nationell kvalitetsinspektion, stå för tillsynen samt säkerställa likvärdighet i bedömningen av nationella prov och det nationella betygssystemet. Denna reform behövs för att renodla rollerna. Den myndighet som fastslår mål och betygskriterier ska inte utvärdera om systemet fungerar. Dessutom behövs en myndighet som bara koncentrerar sig på tillsyn. Revisorer som granskat Skolverkets verksamhet har tidigare konstaterat att myndigheten inte satsat tillräckligt stor andel av sina resurser på tillsyn. Med dagens resurser är det ingen omöjlighet att låta varje skola få ett tillsynsbesök varje år. Myndigheten för skolutveckling kan läggas ned eftersom staten inte ska lägga sig i den lokala verksamhetsutvecklingen. Skolutvecklingen kan bedrivas mycket bättre i ett samarbete mellan lärarhögskolorna och skolan. Det bidrar till att höja kvaliteten på utvecklingsarbetet och samtidigt öka lärarhögskolornas kontakt med den dagliga verksamheten. De delar av verksamheten som är av nödvändig servicekaraktär ska läggas över på Skolverket.

Tvååriga linjer på gymnasiet

Socialdemokraterna har de senaste åren ansträngt sig för att skapa en "jämlik" gymnasieskola. Att döma av resultatet verkar de tro, att jämlikhet uppstår när alla elever tvingas göra samma saker. Den socialdemokratiska regeringen låter alla elever läsa samma kurser i matematik, engelska, samhällskunskap m m. Men för oss liberaler är det en självklarhet att gymnasiet måste bejaka ungdomarnas olika intressen och framtidsplaner. Eleverna har tillbringat nio år i grundskolan med att få den bas som alla behöver. De behöver inte få tre år till av samma sak.

En mycket stor andel elever, 26 %, hoppar av sin gymnasieutbildning. I det gamla linjegymnasiet fullföljde 90 % sin gymnasieutbildning. 9 Men idag orkar många inte hänga med, eftersom utbildningen blivit för teoretisk - och för lång. Andra känner att motivationen minskar när de inte ser vilken nytta de får av utbildningen i sitt framtida yrkesliv.

Det är bättre att elever slutför en kortare yrkesutbildning, än att många - som idag - hoppar av utan slutbetyg. De personer som följde de tvååriga linjerna som fanns i gymnasiet för tio år sedan, har klarat sig bra i yrkeslivet. Dagens avhoppare har däremot svårt att ta sig vidare varken med fortsatta studier eller genom att få ett arbete. Folkpartiet tänker sig att elever som läser en tvåårig yrkesutbildning ska kunna komplettera den med lärlingsutbildning eller mer teoretiskt inriktade studier. Lärlingsutbildningar ska också kunna påbörjas tidigt under gymnasieutbildning, t ex genom att den skolförlagda undervisningen tar hälften av skolveckan, medan den andra hälften av utbildningen genomförs på en arbetsplats. Mycket skoltrötta elever skall erbjudas lärlingsutbildning med låga krav på teoretiska studier och i stället senare erbjudas vuxenutbildning. Folkpartiet vill inte skapa tvååriga yrkeslinjer för att spara pengar åt staten, men om man räknar med att en tredjedel av eleverna på dagens yrkesprogram väljer en tvåårig utbildning, skulle reformen inbringa en dryg miljard till statsbudgeten. Folkpartiet räknar med att ett successivt införande från år 2006 skulle spara ca en miljard för kommunerna. Dessa resurser ger möjlighet för kommunerna att göra kvalitetssatsningar i skolan.

Folkpartiet anser att alla elever ska läsa kärnämnen, men att elever som vill gå direkt ut i yrkeslivet ska kunna läsa ämnena under kortare tid och med ett annat innehåll. När inte alla elever längre måste stöpas i samma form, kan eleverna som siktar på vidare studier redan från början av gymnasieutbildningen mötas av krav som är bättre anpassade till deras förutsättningar. Studierna ska avslutas med en internationellt jämförbar studentexamen, som ger behörighet till högskolestudier. Det ska också finnas lärlings- och yrkesexamina.

Det behöver göras en satsning på naturvetenskap och teknik. Folkpartiet anser att teknikprogrammet ska ge en kompetensnivå som motsvarar det tekniska basåret på högskolorna. Det är slöseri med resurser att högskoleutbildning ska ägnas åt grundläggande kunskaper som bäst lärs ut på gymnasienivå.

Gymnasiebetygen ska väga tyngre än idag vid antagningen till högskolan. Högskoleprovet är ett bra komplement för de elever som senare i livet kommit ikapp kunskapsmässigt, men det är ett bekymmer att det blivit så svårt att ta sig in på högskolan direkt från gymnasiet. Det måste bli ett slut på att elever tvingas läsa upp betyg i vuxenutbildningen trots att de redan har kunskaper som är tillräckliga för att tillgodogöra sig den utbildning de sökt. För att få allmän behörighet till högskolan borde det krävas ett andra främmande språk. Betyg i ämnen som har stor betydelse för den högskoleutbildning studenten söker, ska väga tyngre än ämnen som har mindre betydelse.

Folkpartiet anser att de hobbykurser som eleverna idag kan läsa inom gymnasiets ram, ska slopas. Alla kurser ska bidra till att eleverna når målen för utbildningen. Det individuella valet ska därför minskas till förmån för karaktärsämnen.

Detta är några punkter i Folkpartiets gymnasiepolitik. Att vi inte beskriver den mer utförligt här beror på att riksdagen ännu inte behandlat den motion vi nyligen skrev med anledning av regeringens gymnasieproposition (prop 2003/04:140).

Inför rätt att läsa in gymnasiet som vuxen

Eftersom så många går ut gymnasiet utan fullständiga betyg, är behovet av vuxenutbildningar stort. Vuxna har dock ingen absolut rätt att läsa på komvux, även om de saknar betyg i viktiga ämnen från gymnasiet. Bara för utbildning på grundskolenivå finns rätten att kompensera som vuxen. Många kommuner låter vuxna läsa ändå, men det ska inte behöva vara så att man måste bo på rätt ställe för att få studera. Folkpartiet vill därför att de som inte har läst ett fullständigt program på gymnasiet ska ges rätt att läsa in en motsvarande utbildning som vuxen, så att de når allmän behörighet för att läsa på högskolan.

Folkpartiet räknar med att kunna finansiera denna reform genom att avskaffa möjligheten till konkurrenskomplettering på komvux. Det innebär att studenter som redan har betyg i ett ämne, men vill höja det för att öka sina chanser att komma in på högskolan, inte längre ska kunna göra det. Konkurrenskompletteringen har lett till en ond cirkel som gör att alltfler elever måste läsa i onödan på komvux. Om Folkpartiets reform ändå innebär en merkostnad, får kommunerna göra prioriteringar så att de som läser på komvux, trots att de redan har en avslutad gymnasieutbildning, får komma i andra hand.

Stockholm den 28 september 2004

Lars Leijonborg (fp)

Bo Könberg (fp)

Marita Aronson (fp)

Anna Grönlund Krantz (fp)

Martin Andreasson (fp)

Tobias Krantz (fp)

Ulf Nilsson (fp)

Karin Pilsäter (fp)

Erik Ullenhag (fp)

Yvonne Ångström (fp)

Ana Maria Narti (fp)

Axel Darvik (fp)

Anita Brodén (fp)

Christer Nylander (fp)


[1]

"Det är dags att göra upp räkningen" av Olle Häggström, professor vid Chalmers tekniska högskola.

[2]

Tabell 4.5.B i Officiell statistik för förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg, skola och vuxenutbildning. Skolverket, del 1 avseende 2003.

[3]

Skolvärlden nr 1, 2004.

[4]

Skolverket: "Utan fullständiga betyg - varför når inte alla elever målen?" Rapport 202.

[5]

Skolverket, rapport 190. Riksrevisionen, rapport 2004:11.

[6]

SNS välfärdsråd 2003: "Den svenska skolan - effektiv eller jämlik?"

[7]

Sveriges officiella statistik om förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg, skola och vuxenutbildning 2003, tabell 3.1.A för grundskolan och motsvarande tabeller för övriga skolformer.

[8]

Finansdepartementets expertgrupp för studier i offentlig ekonomi: "Konkurrens bildar skola - en ESO-rapport om friskolornas betydelse för de kommunala skolorna". Ds 2001:12.

[9]

Tabell 4.5.A i Officiell statistik för förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg, skola och vuxenutbildning, del 1, avseende 2003, och motsvarande tabell avseende läsåret 1994/95.