Riksdagen begär att regeringen lägger fram ett förslag till sådana åtgärder att svenska grund- och gymnasieskolor görs till frizoner från godis och läskedrycker.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av utveckling av skolans roll när grund skall läggas till en långsiktig hälsofrämjande livsstil hos barn och ungdom.
Skolan har ett övergripande ansvar att utbilda och fostra i syfte att lägga grunden hos barn och ungdomar för ett gott och friskt liv. Budskap ska vara kongruenta för att ha effekt. Det fungerar inte att säga en sak på lektioner och påövrig tid i praktisk gärning förmedla ett annat motstridande budskap. Skolan kan alltså inte anses ta sitt ansvar som hälsofostrare om undervisningen inte harmonierar med regelverk, kultur och handlingar.
I 25 % av svenska skolor finns läsk till försäljning. 25-30 % av eleverna hoppar över skollunchen minst en gång per vecka. Hälften av dem ersätter lunchen med godis. Var tredje elev köper godis i skolan som mellanmål. Läskkonsumtionen i Sverige har ökat med 300 % de senaste 40 åren. Ökningen av godisförbrukningen har närmast exploderat under de senaste åren.
Andelen ungdomar som äter skollunch och frukost minskar ju äldre de blir. Det gäller i särskilt hög grad för flickor. Pojkarna dricker i högre utsträckning läsk ju äldre de blir och flickorna äter alltmer godis ju äldre de blir. Att skolorna bjuder ut godis och läsk bidrar till denna olyckliga utveckling. Det alltmer omfattande godis- och läskproblemet drabbar inte slumpvis, "rättvist" och jämnt fördelat. Eleverna i socialt mer belastade familjer hoppar i högre grad över frukost och lunch. Detta adderar till den redan av andra skäl ojämlika hälsan. Det är särskilt allvarligt att barn och ungdomar i socialt sårbara grupper drabbas hårdast.
Flera undersökningar har visat att det finns en klar relation mellan godis- och läskkonsumtion och övervikt. Statens beredning för medicins utvärdering visar att fetma förekommer hos cirka 3-4 % och övervikt hos 18-25 % av svenska barn i tioårsåldern och att detta är siffror som ökar. Studier visar också att fetma i barnaåren leder till en ändrad hormonbalans och ändrat tillväxtmönster. Risken för följdsjukdomar som diabetes typ II, förhöjda blodfetter och förhöjt blodtryck förekommer redan hos barn och ungdomar med fetma.
Utöver en desavouerad hälsa framgent genom livet visar många undersökningar även samband hos barn mellan psykosocial ohälsa och övervikt. Överviktiga 9-12-åringar är genomgående mer missnöjda med sin fysiska prestationsförmåga och hade lägre självskattning än normalviktiga barn. Risken för mobbing och socialt utanförskap är ökad. Studier har också påvisat att fetma och övervikt ger sämre total livskvalitet. Övervikt och fetma är även en klar riskfaktor för suicid.
Att hög och frekvent sackaroskonsumtion framför allt och direkt drabbar tandhälsan vet vi sedan flera decennier. Sverige har varit ett föregångsland och har med tidigare "snaskförbud", fluorsköljningar och enastående effektiv tandvårdsprevention närmast utrotat kariessjukdomen hos det stora flertalet barn och ungdomar. Tydliga tecken finns på att vi nu backar tillbaka mot tidigare decennier när det gäller karies. Skillnaden tycks möjligen vara att karies nu med särskilt stor kraft drabbar de med svagare socialt fundament. Forna dagars klassamhälle är på väg att åter synas i munnen, nu inte bland vuxna så mycket som bland våra barn.
Under barn- och ungdomsåren etableras vanor, beteenden, attityder och kultur som oftast blir bestående i vuxen ålder. Detta är ju i och för sig ingen nyhet. Det är den insikt som ligger som grund för hela idén om ett allmänt och obligatoriskt skolväsende. Att etablera bra mat- och ätvanor under barndomen är att bygga ett fundament för god hälsa genom livet.
När det gäller hälsan och välfärden har samhället ett särskilt ansvar för barn och ungdom. Samhället har också i hög grad tagit detta ansvar när det gäller att göra skolan till en frizon från tobak, alkohol och andra droger. På samma sätt finns det nu ett akut behov av att göra skolan till en frizon från godis och läsk. En självklarhet är att denna frizon samtidigt ska omfatta fritids och andra verksamheter inom ramen för skoldagen.
Via lagstiftning har Frankrike i år förbjudit läskautomater i landets skolor. Flera delstater i USA har också beslutat om förbud mot läskförsäljning.
Samhällets politiska instanser har ett speciellt ansvar. Det utesluter på intet sätt det professionella ansvar som åvilar var och en av samhällets tjänstemän. Skolan som organisation med olika resurser, t ex skolhälsovården, är redan uppbyggd med sina definierade uppgifter. Det är fullt tillåtet redan i dag att ta sitt professionella ansvar och på så sätt onödiggöra många politiska beslut. Till och med det vinstdrivande företaget Coca-Cola har, med sin företagspolicy att grundskolan ska vara en fredad zon när det gäller att marknadsföra företagets produkter, tagit ett föredömligt socialt ansvar. Följden av denna policy är att endast 30 av landets 5 000 grundskolor har läskautomater. De 30 skolorna har sina automater efter skolornas uttryckta önskemål!
Godis-, läsk- och kostsituationen får inte ses isolerad. Hälsan är ett helhetsprojekt som samtidigt innefattar många eller alla livets komponenter. Idrottsämnet är en för skolan central faktor av stor betydelse. I en nyligen utkommen forskningsrapport från idrottshögskolan framgår att gympa är väldigt populärt bland yngre elever, men att populariteten snabbt avtar med åldern. De som fortsätter att gilla ämnet efter några år är de som också idrottar på fritiden. Förklaringen, menar man, kan bero påämnets ofta ensidiga dominans av bollsporter och inriktning på prestationer. Trots att nationella kursplanen framhåller vikten av varierande inslag, som t ex dans och friluftsliv, anger 70 % av de tillfrågade eleverna i nian att de aldrig eller möjligen någon enstaka gång haft orientering, simning eller dans. Skolgympan är med andra ord anpassad till dem som redan kan och vill, inte till dem som behöver den mest. Idrottsämnets bidrag till att implementera goda och hälsosamma livsvanor tycks av rapporten att döma vara något begränsat. Det finns uppenbart utrymme för utveckling också av idrottsämnet och dess roll i helheten, med barnens hälsa som drivkraft.
Som väl är finns många goda exempel på att skolor, frivilligt och utan tvingande lagstiftning, infört många förändringar till gagn för elevernas hälsa inom ätvanor, idrott, skolhälsovård och annat. På många håll arbetar man med hälsofrämjande skola i syfte att skapa stödjande miljöer för hälsa och att stärka människor i att själva kunna göra hälsosamma val.
Inte ett ord har hittills nämnts om samhällskostnaden för de sjukdomar som skulle kunna förebyggas, för behandling och utebliven arbetsinsats. Kostnaden är så gigantisk att den utgör det kanske största hotet mot vårt välfärdssamhälle. Detta faktum kan vara en stimulans till insats för den som inte ser hälsonyttan för varje elev som skäl nog.
|
Stockholm den 27 september 2004 |
|
|
Olle Sandahl (kd) |