Folkpartiet anser att tillgången på välutbildade lärare är avgörande för kvaliteten i skolan och förskolan. Eftersom vi den senaste tiden sett att kommunerna i allt högre utsträckning fastanställer obehöriga lärare, anser Folkpartiet att det är dags att skärpa lagstiftningen så att personer som saknar rätt utbildning bara får ges en fast tjänst om synnerliga skäl finns. Det är också viktigt att förbättra kvaliteten i lärarutbildningen. Folkpartiet vill att lärare till yngre elever ska läsa mer svenska i lärarutbildningen. Dessutom måste fler institutioner ges möjlighet att bedriva lärarutbildning - högskolor, universitet och privata godkända anordnare. Till Folkpartiets övriga krav hör införande av lärarlegitimation, bättre möjligheter att utvecklas som lärare, fler lektorer i gymnasieskolan och att utbildade förskollärare skall ha det pedagogiska ansvaret i förskolan.
Sammanfattning 93
Innehållsförteckning 94
Förslag till riksdagsbeslut 95
Lärarna är skolans viktigaste resurs 96
Läraryrket i kris 96
Främja lärarnas hälsa 97
Höj läraryrkets status 97
Lärare ska vara behöriga 97
Öka möjligheterna att utvecklas i yrket - tillvarata äldre lärare 98
Höj lärarnas löner 99
Inför lärarlegitimation 99
Utbilda fler lärare 100
Förbättra lärarutbildningen 100
Förskollärare 101
Praktiken får inte ske på bekostnad av ämneskunskaperna 102
En jämställd lärarkår 102
Värna professionalismen 103
Rektor ska vara pedagogisk ledare 104
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Skolverket upprättar en plan för att fler lektorer skall få anställning i gymnasieskolorna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att särskilda karriärtjänster bör inrättas för lärare.
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om lärarlegitimation.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att komma till rätta med lärarbristen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en uppföljning av att bidraget till personalförstärkning i skola och fritidshem går till personer med rätt utbildning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att bidraget till personalförstärkning i skola och fritidshem måste kunna användas till att höja lönerna för att kunna anställa utbildade lärare och fritidspedagoger.
Riksdagen begär att regeringen förändrar högskoleförordningens examensordning så att ett av lärarutbildningens mål blir att ge kunskaper om elever med funktionshinder och hur dessa kan ges likvärdiga villkor i undervisningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förbättra lärarutbildningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av finansieringen av den verksamhetsförlagda utbildningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att systemet med enhetslärare riskerar att försvaga lärarnas ämneskunskaper.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om mer läs- och skrivinlärning för lärare med inriktning mot grundskolans tidigare år.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att mer praktik inom lärarutbildningen inte får ske på bekostnad av ämneskunskaper.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att rektorn och lärarna skall ha ansvar för beslut om ekonomi, personal och pedagogik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skolan har en skyldighet att erbjuda fortbildning och vidareutbildning till lärare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att värna läraryrkets kompetens.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skolledaren skall ges goda förutsättningar för att leda den skola där han eller hon verkar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Skolverket skall utvärdera rektorernas möjligheter att vara pedagogiska ledare.
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om lärarlegitimation.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att styrelser med lekmän och elever inte skall få fatta beslut om avgörande ekonomiska, pedagogiska och ämnesteoretiska frågor i skolan.
Att arbeta med barns personliga och kunskapsmässiga utveckling är bland de viktigaste uppgifter en människa kan ha. Lärarna har stort ansvar för våra barns utveckling till fria, ansvarsfulla och kunniga medborgare. Skolan är till för eleverna och i det arbetet är lärarna skolans viktigaste resurs. En bra lärare är långt viktigare än en fin lärobok eller en snabb dator. Ofta är det i efterhand en viss lärare som är vårt mest positiva minne av skolan; en lärare som uppmuntrade oss, väckte ett intresse och kanske till och med fick oss att slå in på en viss bana i livet.
För att kunna sätta sådana spår hos sina elever, måste lärarna ha inte bara goda teoretiska kunskaper, utan också vara goda pedagoger. Det är den kombinationen som gör lärarrollen unik. Läraren behöver också en bra arbetsmiljö med bra arbetsvillkor för att kunna göra en insats för framtidens vuxna. Folkpartiet föreslår en rad åtgärder för att fler studenter ska välja att bli lärare och stanna kvar i yrket.
Sverige har ett större behov av lärare än de flesta andra länder. Vår lärarkår hör till de äldsta i världen. 1 Vi är det land som har allra flest obehöriga lärare. 27 % av dem som arbetar som lärare på heltid har över huvud taget inte en lärarutbildning. 2 Dessutom undervisar många behöriga lärare i ämnen de inte har utbildning för.
Lärarbristen består men i vissa kommuner får behöriga lärare inte arbete därför att kommunerna av besparingsskäl anställt personer som saknar rätt utbildning. Det handlar inte om obehöriga lärare som arbetat i skolan under lång tid, eftersom lärare med utbildning till helt nyligen hade många vakanser att välja mellan men nu går arbetslösa.
Många lärare upplever en stark stress beroende på en stökig arbetsmiljö, fler timmar i skolan och en ökad administration. Vissa lärare blir också utsatta för kränkningar och ett förnedrande språkbruk.
De långtidssjuka lärarna blir alltfler. Kommunerna behöver förbättra sitt arbete med friskvård och rehabilitering, kanske särskilt för de äldre lärarna. Men det behövs också mer långtgående åtgärder. Arbetsmiljön måste förbättras i grunden och lärarnas uppdrag måste göras mer rimligt. Skolan och lärarna har i många år drabbats av politiska beslut som försvårar arbetet i skolan. Det likformiga svenska skolsystemet, där eleverna i många ämnen ska lära samma sak på lika lång tid, ställer orimliga krav på lärarna. Skolverkets oförmåga att stödja skolorna i arbetet med utvärdering och betygssättning skapar frustration och uppgivenhet bland elever och lärare. Folkpartiet har skrivit en särskild motion om hur lärarna kan få stöd i sin kamp för en respektfull arbetsmiljö och en motion där vi folkpartister beskriver hur vi vill skapa ett gymnasium med lägre teoretiska krav på vissa yrkesprogram. Lärare behöver också få bli bekräftade i sin yrkesroll mer än de blir idag, och det är vad den här motionen handlar om.
I dag är det stora svårigheter att locka ungdomar till framför allt de matematiska, naturvetenskapliga och tekniska lärarutbildningarna. Problemen med avhopp från lärarutbildningarna är också oroande. Läraryrkets låga popularitet är särskilt allvarlig just nu när vi står inför ett generationsskifte i svensk lärarkår. Åtgärder måste därför snarast vidtas för att kraftigt höja läraryrkets attraktionskraft och status.
Kommunförbundet har lagt fram ett förslag om att avskaffa kravet att lärare ska vara behöriga. Att vara behörig innebär att man har utbildning för det arbete man utför. Det har stor betydelse för kvaliteten på undervisningen att läraren har genomgått rätt utbildning. Att Kommunförbundet, lärarnas arbetsgivare, inte har insett denna självklarhet är djupt oroväckande. Folkpartiet vill därför markera att partiet tar avstånd från sådana tankegångar. Att vara lärare är något unikt, som kräver en unik kompetens. Ingen skulle vilja bli opererad av en obehörig läkare, men i skolans värld förekommer det t.o.m. att föräldrar eller äldre elever rycker in i stället för läraren.
Mot bakgrund av den senaste tidens utveckling anser Folkpartiet att lagstiftningen om anställning av obehöriga lärare måste skärpas. Kommunerna ska inte kunna tillsvidareanställa en obehörig lärare om det inte finns synnerliga skäl.
Utveckling är någonting självklart i de flesta akademiska yrken. Utvecklingsmöjligheter stimulerar och belönar goda arbetsinsatser och höjer attraktionskraften i yrket. Äldre lärare har värdefulla kunskaper som måste föras vidare till den yngre generationen.
Möjligheterna att utvecklas inom yrket förbättras om särskilda tjänster inrättas, t.ex. att bli mentor för någon yngre lärare. Det är nödvändigt, inte minst mot bakgrund av de brister som idag finns i lärarutbildningen, att yngre lärare får ett stöd i de pedagogiska spörsmål som de ställs inför den första tiden i yrket. Särskilt viktigt är att utöka antalet lektorer i skolan. Att vara lektor innebär att läraren periodvis kan bedriva forskning parallellt med undervisning i skolan. Lektorerna stärker skolans forskningsanknytning och tillför därmed skolan en viktig kvalitetsdimension.
Lektorer var förr ett vanligt inslag i svenskt skolväsende. I dag har lektoraten i stort sett försvunnit. Enligt de senaste uppgifterna är endast 2 % av landets ca 30 000 gymnasielärare lektorer.
Folkpartiet anser att en plan bör upprättas där målet är att var tionde gymnasielärare är lektor inom en femårsperiod. Skolverket bör aktivt verka för att detta mål nås. Lärare måste få möjlighet att, utan att riskera sin tjänst, göra uppehåll för forskningsarbete och studier.
Många lärare vittnar om frustrationen vid tanken att ha ställts i ett klassrum vid unga år för att sedan gå i pension utan att ha givits ordentliga möjligheter att utvecklas i yrket under tiden. Det måste vara möjligt för lärare att utvecklas genom att bedriva universitetsstudier eller genomgå kvalificerad fortbildning.
Skolans skyldighet att erbjuda fortbildning och vidareutbildning måste slås fast. Läraryrket är ett yrke som aldrig får vara statiskt. En medveten plan för varje lärares ämnesfördjupning och pedagogiska fortbildning måste göras upp ute på skolorna. Resurser måste avsättas för att alla lärare ska ha möjlighet att följa nyheter och debatt inom sitt undervisningsfält.
Sverige är ett av de länder som satsar mest på utbildning i förhållande till sin bruttonationalprodukt, BNP. Sverige har samtidigt länge varit ett av de länder som har de lägsta lärarlönerna. Den senaste OECD-statistiken visar nu att för erfarna lärare har avståndet ökat till jämförbara lärare i andra länder. I förhållande till BNP har lönerna till och med sjunkit de senaste åren. År 2000 låg lönen för grundskollärare med 15 års erfarenhet på 105 procent av BNP per capita, i dag ligger den på 101 procent av BNP. Det kan jämföras med OECD-ländernas medelvärde på 132 procent av BNP per capita. 3
För att göra yrket mer attraktivt är det nödvändigt att höja lärarnas löneläge. Det går inte att komma ifrån att det faktum att svenska lärare är lågt avlönade inverkar starkt negativt på läraryrkets attraktivitet. Folkpartiet arbetar i Kommunförbundet för att lärarna ska få en positiv löneutveckling. Det är också viktigt att det statliga bidrag som nu betalas ut till skolor och fritidshem också måste kunna användas till att höja lönerna för lärare och fritidspedagoger. Det kan vara det som avgör om kommunen lyckas locka utbildade personer till tjänsterna eller får nöja sig med outbildade. Bidraget kallas personalförstärkning och det kanske är passande med tanke på att det inte prioriterar lärare utan går till vilken "personal" som helst. Eftersom resurstillskottet inte utgår om en kommun ökar andelen behöriga lärare, har det bidragit till att öka andelen obehöriga lärare. Folkpartiet anser att samma princip ska gälla även när andra personalgrupper än lärare och fritidspedagoger rekryteras, d v s att personen i fråga ska ha rätt utbildning för det arbete han eller hon ska utföra.
Skolverket har hittills brustit i sina uppföljningar av huruvida pengarna går till behöriga lärare eller inte - helt enkelt därför att man inte vet. Det måste givetvis följas upp vad de stora resursökningarna går till, så att de ökar skolans kvalitet på mesta möjliga sätt. Sverige har sedan länge en tradition av att satsa mycket pengar på skolan, men trots detta inte ha en bättre kvalitet än andra länder, utan på många områden vara medelmåttig eller t o m ligga sämre än snittet.
Det finns två ingångar till läraryrket - att man är intresserad av barns och ungas lärande eller att man är passionerad för ett ämne. Båda är värdefulla, men den senare läraren är på väg att försvinna eftersom ämneskunskaperna minskat i lärarutbildningen och det har blivit krångligare att komplettera en akademisk utbildning med lärarutbildning.
Folkpartiet anser att inrättandet av en särskild lärarlegitimation skulle ge ett tydligt budskap till samhället att läraryrket kräver någonting alldeles särskilt. Detta skulle innebära en kvalitetssäkring av lärarutbildningen och därmed höja kvaliteten i skolan. Legitimationen skall utfärdas efter godkänd utbildning och genomgången praktik. Även fristående lärarutbildningar ska kunna meritera till lärarlegitimation. Legitimationen kan, precis som för läkare, dras in vid tydliga fall av misskötsel. En motsvarighet till hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, vars beslut kan överklagas, menar vi skulle vara bra för kvaliteten. Med en lärarlegitimation blir det också svårare för kommuner att spara pengar genom att sänka kompetenskraven på sina lärare.
Skollagskommittén ansåg att frågor om behovet av legitimationsregler för lärare bör utredas. Folkpartiet anser att det är viktigt att regeringen ser till att denna utredning blir av.
Dagens lärarhögskolor ska inte ha monopol på lärarutbildningen utan den ska kunna ges dels av högskolor och universitet, dels av godkända fristående utbildare. Även dessa alternativa lärarutbildningar ska berättiga till lärarlegitimation.
Den allra allvarligaste konsekvensen av lärarbristen är att så många saknar utbildning för den lärartjänst de innehar. Var femte person som undervisar saknar lärarbehörighet. Även de som är behöriga lärare tvingas undervisa i ämnen de inte har utbildning i. Lärarutbildningarna har svårt att rekrytera studenter som är behöriga till utbildningen. Särskilt inriktningen mot matematik/naturvetenskap lider stor brist på studenter. Många studenter som kommit in på lärarutbildningen hade valt den i andra eller tredje hand och hoppar därför ofta av studierna.
Tidigare har flertalet gymnasielärare valt att först läsa en ämnesutbildning och sedan komplettera med två terminer på en lärarhögskola. Lärare som byggt på sin akademiska examen med en lärarutbildning, har varit en stor tillgång för skolorna med sina goda ämneskunskaper. Idag måste de läsa ytterligare en termin i lärarutbildningen. För många kan en ytterligare termins studieskulder vara avskräckande. Det är oerhört synd, eftersom skolan går miste om behöriga lärare med bred pedagogisk erfarenhet och gediget kunnande. Med tanke på att de allra flesta av lärarstudenterna i Sverige tidigare valt denna studieväg, riskerar förändringen att leda till en stor minskning i antalet lärare.
Regeringen tvingas i årets budgetproposition konstatera att antalet examinerade från lärarutbildningarna fortfarande inte kan fylla behovet av lärare. Bristen på förskole- och yrkeslärare är allra störst. Folkpartiet anser att en viktig anledning är att den nya lärarutbildningen har minskat attraktionskraften i yrket. Det finns nu i stort sett bara en enda, enhetlig lärarexamen för alla, från förskollärare till gymnasielärare. Tre terminer av lärarutbildningen ägnas åt gemensamma studier för studenter med helt olika inriktning mot t ex gymnasienivå eller grundskolans tidiga årskurser. Följden har blivit att ämnesstudierna för gymnasielärare minskat med upp till 60 poäng eller tre terminer. Det är inget självändamål att göra de olika lärarutbildningarna mer samordnade och likformiga. Vi motsätter oss en utveckling mot "enhetslärare", eftersom det minskar kraven påämneskunskaper. Det är stor skillnad mellan att pedagogiskt arbeta med en treåring och att lära ut komplicerade ekvationer till en artonåring - men båda uppgifterna är lika viktiga och för att utföra dem krävs en specialiserad utbildning.
Ett problem med att lärarutbildningen gjorts mindre attraktiv är att universiteten sett sig tvingade att sänka kraven för att komma in. Ett exempel är Linköpings universitet, som inte längre ställer krav på naturvetenskaplig gymnasieutbildning för dem som vill bli lärare inom de naturorienterande ämnena eller i matematik. Att den första tiden av lärarutbildningen måste ägnas åt att repetera gymnasiekunskaper drar ned kvaliteten på utbildningen. Kraven på grundskolelärarnas svenskkunskaper måste höjas. I förordningen om lärarutbildning ska regleras vilket minsta antal poäng i svenska som lärare med inriktning mot yngre barn i grundskolan ska ha. Regeringen ska uppdra till Skolverket att återkomma med förslag som höjer ambitionsnivån. Folkpartiet föreslår därför att utbildningen för lärare som ska undervisa yngre elever starkare än idag bör fokusera på läs- och skrivinlärning.
Det är också viktigt att alla lärare i sin utbildning har fått kunskaper om hur man skapar likvärdiga villkor för elever med funktionshinder att nå målen. Detta ska skrivas in i examensordningen för lärarutbildningen.
När förskolan nu har ett större pedagogiskt ansvar än tidigare är det oerhört viktigt att det är utbildad personal som har huvudansvaret för verksamheten. Ett problem är att när personal sägs upp på förskolor sker det enligt principen sist in - först ut utan att hänsyn tas till om det är fråga om behöriga förskollärare. Dessutom är det beklagligt att regeringen tänker starta en ettårig förskollärarutbildning, d v s ge möjlighet till kortare studielån till ungefär samma lön. Det innebär att många som tänkt bli förskollärare i stället nöjer sig med barnskötarutbildning. Kommuner som tänkt erbjuda vidareutbildning till förskollärare för sina anställda, avstår från sådana satsningar när en sådan billigare utbildning kommer att uppstå.
Ett annat problem är att dagens lärarutbildning, som slår samman utbildningar för olika yrkeskategorier, innebär att de flesta lärarstudenter som vill bli förskollärare inte ges något forum för diskussioner om vad det innebär att vara förskollärare. När undervisningen handlar om grundskolan tappar många motivationen för att gå till förskolan. Regeringen föreslår i budgetpropositionen att lärarutbildningarna ska säkerställa att ett tillräckligt antal studerar till förskollärare. Men det går inte att tvinga studenter att bli förskollärare, det måste finnas en utbildning som är tillräckligt attraktiv för att locka studenter. En helt egen förskollärarutbildning måste startas för att ge en utbildning av tillräcklig kvalitet.
Folkpartiet återkommer till förskolan i en motion med anledning av den proposition regeringen aviserat till hösten.
Den nya lärarutbildningen har ökat praktiken (den verksamhetsplatsförlagda utbildningen) på bekostnad av ämneskunskaperna. Folkpartiet anser att det är viktigt med praktik för lärarstuderande, så att den teoretiska pedagogikutbildningen omsätts i verklighet. Praktiken är naturligtvis också den del i utbildningen där uppenbart olämpliga lärarstuderande lättast kan upptäckas. Men praktiken får inte inkräkta påämnesteorin. Lärare blir inte kunnigare i sina ämnen genom att man ersätter tid för ämnesstudier med praktik.
Det är också viktigt att den praktik som genomförs har ett samband med den åldersgrupp eller det ämne som studenten ska vara lärare i. Lärarnas riksförbund genomförde för ett år sedan en undersökning som visade att 16 % av studenterna hade genomfört den verksamhetsförlagda utbildningen inom fel åldersinriktning och 19 % inom fel ämne. Det innebär att de inte fått möjlighet att förbereda sig för den lärarroll som väntar dem.
Ett annat stort problem med den verksamhetsplatsförlagda utbildningen är att alla lärarstuderande inte får tillgång till den eller bara får genomföra en del av den tid de har rätt till. Det är oroväckande med bristen på praktikplatser, eftersom det riskerar att begränsa antalet lärarutbildningsplatser och därmed förvärra lärarbristen.
Ytterligare ett problem är att särskilda handledare inte längre ansvarar för den blivande läraren. Kvaliteten sjunker när den som praktiserar inte längre har en särskild person att vända sig till. Det är ett olyckligt sätt att spara pengar.
Folkpartiet anser att systemet för finansiering av praktikplatser ska ses över och att en lärare ska få viss ersättning för det arbete det innebär att handleda en lärarstuderande. Den ersättning som kommunerna får från högskolorna för att ta emot lärarstuderande i skolorna, har på de flesta håll inte höjts sedan 1993. Även om skolorna på lång sikt tjänar på att ta emot praktikanter, såär det ett merarbete för lärarna att ta hand om de lärarstuderande.
Traditionella och stereotypa könsroller lever till stor del kvar i vårt land och utgör därmed ett hinder för mäns och kvinnors möjligheter att forma sina liv efter sina egna mål och önskningar. Vi måste skapa ett samhälle där kvinnor och män ges samma livschanser.
Skolan spelar en viktig roll för att betona flickors och pojkars rätt till att bli jämställt behandlade. För att skolan ska lyckas med detta viktiga arbete måste skolan i sig bli mer jämställd. Ett aktivt jämställdhetsarbete behöver bedrivas på många fronter och med olika innehåll och metoder. Ett jämställdhetsperspektiv måste genomsyra allt arbete i skolan, i relationen mellan elever och lärare, i skolans ledning, i styrdokument samt i lärarutbildningen.
Det får inte vara så att våra barn möter manliga lärare bara i slutet av sin tid i skolan, och bara i vissa ämnen. 80 % av dem som ska bli språklärare i gymnasiet är kvinnor, medan 70 % av de blivande idrottslärarna är män. Den bristande jämställdheten är en följd av hur flickor och pojkar bemöts olika genom hela utbildningssystemet. Det är också negativt att läraryrket liksom många andra kvinnodominerade yrken med offentliga arbetsgivare släpar efter i löneutvecklingen. Folkpartiet driver frågan att lärare och förskollärare måste fåökad status och högre löner. Det är också viktigt att lärarkåren avspeglar den etniska mångfald som finns bland eleverna och i samhället idag. Akademiker med utländsk bakgrund borde tas tillvara i skolan i högre utsträckning än idag, inte minst p.g.a. deras språkkunskaper. Valideringen av utländska examina ska underlättas och påskyndas, så att man kan läsa in en lärarbehörighet på två terminer enligt förslaget ovan. Folkpartiet har väckt en särskild motion där vi utvecklar förslag om hur utländska akademikers kompetens bättre kan tas tillvara.
Alltför många skolreformer har de senaste trettio åren genomförts i strid med lärarkåren. Det är inte underligt att så många som var tredje lärare allvarligt funderar på att byta yrke. I en undersökning från Skolverket uppger 95 procent av de äldre lärarna att deras arbetsbelastning ökat kraftigt. Lärarna får fler och fler påbud och administrativa uppgifter.
Kommunala skolor måste få villkor som mer liknar de fristående skolornas: korta beslutshierarkier och större frihet från kommunpolitikerna. Politiker har till uppgift att sätta upp målen för skolans verksamhet och med uppföljning och utvärderingar tillse att målen nås. Men det är skolans pedagoger, lärare och skolledare, som måste bestämma hur målen ska uppnås. Politiker ska inte lägga sig i det pedagogiska arbetet i skolan. Vid beslut som gäller skolan måste lärarnas professionella synpunkter få komma fram. Detta gäller också vid utarbetandet av nya kursplaner, som tyvärr ofta sker utan dialog med lärarkåren. Stora förändringar i skolan måste föregås av ett omfattande remissförfarande, där lärarkåren får tillfälle att aktivt delta och lämna synpunkter.
Att föräldrar och elever ges valmöjligheter och inflytande över skolans arbetsformer är mycket viktigt. Folkpartiet arbetar för att elever och föräldrar ska delta i fler beslut i skolan. Samtidigt kan inte styrelser med lekmän och elever få fatta beslut om avgörande ekonomiska, pedagogiska och ämnesteoretiska frågor i skolan. Vi måste värna om lärarnas och rektorernas professionalism.
Folkpartiet anser att rektorer ska vara pedagogiska ledare. Många skolledare vittnar om en mycket pressad situation. Övertid, stress och en känsla av utsatthet präglar många skolledares vardag. Det är nödvändigt att ändra på den situationen. Ledarskapet i skolan måste uppvärderas.
Som pedagogisk ledare har rektor det övergripande ansvaret för att målen uppfylls och för att verksamheten följs upp och utvärderas i förhållande till de mål skolan har.
En översyn bör göras av på vilket sätt villkoren för rektorstjänsterna kan förbättras. Rektor ska vara pedagogisk ledare - inte kamrer. Rektorerna ska ha ett överblickbart ansvarsområde. Det är mycket viktigt att skolledarna kan anpassa skolan till förändringar i skolan och omvärlden och svara mot nya krav. Ett sätt att åstadkomma detta kan vara att tidsbegränsa skolledarnas tjänster och ge dem väsentligt högre lön.
Folkpartiet anser att Skolverket under sina tillsynsinspektioner aktivt ska utvärdera att rektor tillåts vara pedagogisk ledare. I kontakterna mellan kommunen och rektorn är det inte sällan ekonomin som anses vara det viktigaste och därför måste staten ta sitt ansvar för att även rektorernas pedagogiska insatser värderas.
|
Stockholm den 21 september 2004 |
|
|
Ulf Nilsson (fp) |
|
|
Ana Maria Narti (fp) |
Axel Darvik (fp) |
|
Marita Aronson (fp) |
Anita Brodén (fp) |
|
Christer Nylander (fp) |
| [1] |
Sidan 405 i OECD-rapporten Education at a Glance 2003 visar att Sveriges lärarkår är den tredje äldsta av de undersökta länderna. 70 % av lärarnas i Sverige är över 40 år. |
| [2] |
OECD:s rapport Education at a Glance, s. 393. |
| [3] |
OECD:s rapport Education at a Glance 2004. |