Motion till riksdagen
2004/05:Ub2
av Inger Davidson m.fl. (kd)

med anledning av prop. 2004/05:11 Kvalitet i förskolan


1 Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om riksdagens tidigare tillkännagivande angående mångfald inom barnomsorgen.

  2. Riksdagen avslår regeringens förslag om förskolan som egen skolform.

  3. Riksdagen avslår regeringens förslag om begreppet undervisning i förskolans verksamhet.

  4. Riksdagen avslår regeringens förslag om att förskolans verksamhet ska styras av en rektor.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om minigrupper i förskolan, max 15 barn för tre-femåringar och max 12 barn i småbarnsgrupperna.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en kvalitetssatsning på barnomsorgen.

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om personalen i förskolan.

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om barnskötarnas roll.

  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om familjedaghemmens betydelse.

  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kommunens skyldighet att i enlighet med föräldrarnas önskemål erbjuda plats oavsett omsorgsform.

  11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den öppna förskolans betydelse.

  12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Skolverket skall ha tillsynsansvar för de fristående förskolorna.

2 Principiella utgångspunkter

FN:s konvention om barns rättigheter slår fast att vuxna är skyldiga att alltid sätta barnets bästa i främsta rummet. Det är vårdnadshavarnas, det vill säga i de flesta fall föräldrarnas, både förmån och skyldighet att avgöra vad som är bäst för just deras barn. Det är de som har huvudansvaret för omsorgen om och fostran av barnen och som står för kontinuiteten i barnens liv. Det är med barnets bästa och föräldrarnas valfrihet i fokus som vi vill se på utvecklingen av barnomsorgen.

Omsorgen om våra barn är föräldrarnas och det övriga samhällets viktigaste uppgift. Barnomsorgen i alla dess former, allt från föräldrarnas omsorg i det egna hemmet till familjedaghem, förskolor, öppna förskolor och fritidshem måste prioriteras och dess kvalitet ständigt förbättras. För Kristdemokraterna är barnomsorgen en av de absolut mest prioriterade politiska frågorna både ideologiskt och ekonomiskt. Vi vill skapa möjlighet för varje familj att lösa omsorgen om barnen på bästa sätt så att de kan kombinera föräldraskap och förvärvsarbete efter egna önskemål. Barnomsorgen utanför hemmet ska innebära såväl fri lek och omsorg som pedagogisk utveckling. Den ska också hålla högsta kvalitet så att föräldrarna kan känna sig trygga i förvissningen att deras barn får bästa möjliga omsorg under deras frånvaro. För att skapa reell valfrihet krävs en mångfald av olika barnomsorgsformer som föräldrarna kan välja mellan, inklusive egen omsorg. Därför måste vi stimulera framväxten av en mängd olika förskolor och familjedaghem i såväl, privat som offentlig regi och med olika pedagogisk inriktning.

När barnomsorgen utanför hemmen byggdes ut under sjuttiotalet fanns en uttalad målsättning att daghemmen skulle vara hemliknande och att barnen skulle tas om hand i små grupper av välutbildad, omsorgsinriktad personal. Det fanns tydliga regler för hur stora grupperna skulle vara, hur lokalerna skulle vara utformade och så vidare. Ordet "daghem" symboliserade vad det handlade om. Idag finns inte mycket kvar av detta. Under senare år har all barnomsorg istället blivit liktydig med förskola och det finns en tydlig viljeinriktning hos den socialdemokratiska regeringen att göra förskolan alltmer lik och integrerad med den vanliga skolan. Benämningen daghem har bytts ut mot förskola, ansvaret för barnomsorgen har flyttats från socialtjänstlagen till skollagen och förskolan har fått en egen läroplan.

Kristdemokraterna anser att det är nödvändigt att ha ett bredare perspektiv när det gäller omsorgen om barnen. Ettåringar ska inte betraktas som skolbarn. Därför fortsätter vi också att tala om barnomsorg istället för förskoleverksamhet eftersom vi anser att det i begreppet förskoleverksamhet ligger att förskolan är en norm för all barnomsorg. Vi vill se förskolan som en av flera likvärdiga omsorgsformer. Särskilt när det gäller de minsta barnen.

Vi utvecklar vår syn på barnomsorgen i motion 2003/04:Ub438 Barnomsorg för glada barn, trygga föräldrar och nöjd personal. Dessutom utvecklar vi vår politik ytterligare i motion 2004/05:Kd312 Ekonomisk trygghet för familjer och barn.

3 Tillkännagivande från riksdagen

I mars 2003 gjordes följande tillkännagivande av en riksdagsmajoritet bestående av Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet:

Vi anser att det är viktigt med mångfald och valfrihet inom barnomsorgen. Det som passar den ena familjen passar inte den andra. Därför skall föräldrar ha rätt att fritt välja barnomsorg. Barnomsorgen måste vara väl utbyggd, med olika alternativ. Vi är positiva till olika sorters barnomsorg med olika inriktning, i såväl kommunal som privat eller kooperativ regi. Valfrihet innebär också en möjlighet för dem som vill att i större utsträckning vara hemma med sina barn. Kommunerna måste kunna erbjuda likvärdiga villkor för alla godkända barnomsorgs- och förskoleverksamheter. Med en mångfald av barnomsorgsformer kan olika verksamheter stimulera varandra och bidra till en utveckling av hela barnomsorgen.

(Utbildningsutskottets betänkande 2002/03:UbU9 Förskolan sid. 26-27.)

Förskoleministern har vid ett flertal tillfällen lovat att komma med förslag om hur detta tillkännagivande ska verkställas. I den föreliggande propositionen 2004/05:11 Kvalitet i förskolan nämns inte riksdagens tillkännagivande med ett ord. Att på så sätt köra över en riksdagsmajoritet för att det inte passar den egna politiken är maktfullkomlighet av grövsta slag. Detta kan inte accepteras i en demokrati.

4 Propositionen

Regeringens proposition visar med all önskvärd tydlighet på den socialdemokratiska regeringens snäva syn på barnomsorgen. Paret Myrdal skulle ha varit stolta över den utveckling av förskolan som Socialdemokraterna tvingat fram de senaste åren och som vidareutvecklas i den här propositionen. En allt mer "skolifierad" förskola är normen för all barnomsorg. Målet är att alla barn så tidigt som möjligt ska in i den kommunala förskolan för att få del av den undervisning som bedrivs där. Det ska vara pedagogiskt utbildad personal som fostrar våra barn för att de ska stå väl rustade för framtiden. Föräldrarna ska visserligen ges ett visst mått av inflytande över verksamheten men deras förmåga är starkt ifrågasatt. Socialdemokraterna har med sin politik lyckats få föräldrar att känna sig osäkra i sin föräldraroll. Föräldrar frågar sig om de är tillräckliga för sina barn eller om barnen kommer efter i utvecklingen om de väljer att vara hemma något extra år i stället för att låta dem börja i förskola.

Propositionens titel visar också att det enbart är kvaliteten i just förskolan det handlar om, inte om barnomsorgens kvalitet som helhet. Visserligen finns alternativen till förskola med i propositionen. Såväl familjedaghem som öppna förskolor nämns men deras roll är ytterst perifer. De är "komplement" till förskolorna och inte fullgoda alternativ. Familjedaghemmen ska enligt propositionen, "tillgodose vissa behov som förskolan inte alltid klarar av, t.ex. omsorg under kvällar nätter och helger". Dessutom ska det vara ett alternativ för "barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver vara i mindre grupper än vad förskolan kan erbjuda". Undermeningen är tydlig. Det naturliga valet för alla "normala" barn är förskola.

När det gäller personalen i förskolan fokuserar propositionen ensidigt på förskollärarna (eller lärarna som det nu mera heter i Socialdemokraternas vokabulär). Barnskötarna som är den andra stora personalgruppen får, med hänvisning till att de varit med och byggt upp verksamheten från början, på nåder en plats vid deras sida trots att de utgör nästan hälften av personalen i förskolorna.

I propositionen, som delvis bygger på förslag från Skollagskommittén, tas också ytterligare några steg mot en "skolifiering" av barnomsorgen. Regeringen föreslår att förskolan nu ska bli en egen skolform och begreppet "pedagogisk verksamhet" ska ersättas av "undervisning". Visst kan det finnas fördelar med att inriktningen blir tydlig, inte minst för förskollärarna, men huvudfrågan är om barnen mår bra av att redan som ettåringar komma in i ett reguljärt skolsystem.

Trots att propositionens huvudtema är kvalitet är det ytterst få förslag som faktiskt behandlar kvaliteten i förskoleverksamheten. Här finns inga ramar för gruppstorlekar vilket efterfrågats av många. Det finns ingenting om arbetsmiljön i stort vilket ofta beskrivs som ett stort problem. Förskolebarnen omfattas idag till exempel inte av arbetsmiljölagen, till skillnad från skolbarnen. Detta nämns inte. Propositionen fokuserar i stället ensidigt på personalfrågan. Det ska anställas mer personal i förskolan vilket förväntas lösa alla problem. Naturligtvis är mer personal viktigt men det är inte tillräckligt. Många andra förslag måste till för att förbättra situationen. Framför allt måste vi se på barnomsorgen som någonting mer än förskola genom att uppvärdera familjedaghem, öppna förskolor och inte minst föräldrarnas egna insatser.

4.1 Läget i förskolan

Propositionen innehåller en beskrivning av situationen i förskolan idag och hur utvecklingen sett ut under de senaste 10-15 åren. Det är en ytterst beklämmande läsning. Sedan 1990 har gruppstorlekarna i förskolan ökat från i genomsnitt 13,8 barn per grupp till 17,2 barn per grupp. Antalet grupper med fler än 20 barn har ökat från 9 procent till 15 procent från 1994 till 2003. Enligt regeringen är det "endast" 8 procent av småbarnsgrupperna som har över 16 barn. Det är anmärkningsvärt att regeringen talar om "endast" 8 procent. Räknar man om det till antalet barn handlar det omcirka 15 000 1-3-åringar som går i grupper med över 16 barn. Dessutom har personaltätheten minskat från 4,4 barn per vuxen 1990 till 5,4 barn per vuxen 2003.

Regeringen beskriver situationen i förskolan med ett ovanifrånperspektiv. Den tar inget ansvar för att situationen ser ut som den gör trots att den suttit i regeringsställning de senaste tio åren. Tio år då situationen ständigt förvärrats. I stället berömmer den sig av att så många barn nu går i förskolan (82 procent av 1-5-åringarna). Detta tolkar regeringen som ett bevis på att deras bedömning av vad föräldrar vill ha varit riktig. Att införandet av maxtaxan inneburit att förskola blivit så billigt att alla andra alternativ ter sig som omöjliga samt att det inneburit en kraftig kvalitetsförsämring ignoreras fullständigt.

5 Förskolan som egen skolform

Propositionen innehåller ytterst få förslag. I stället görs ett antal "bedöm­ningar" från regeringens sida. Den ska återkomma senare med konkreta förslag. Den mest avgörande av dessa bedömningar är att förskolan görs till en egen skolform i skollagen och av detta följer ett antal andra förändringar i förskolans verksamhet.

Kristdemokraterna avslår förslaget att göra förskolan till en egen skolform. Som nämnts tidigare anser vi att det ytterligare riskerar att förstärka skolifieringen av förskolans verksamhet vilket vi menar kommer att få negativa konsekvenser för barnen. Att utvecklingen av förskolan redan inneburit en alltmer skollik verksamhet konstateras av Skolverket i rapporten Förskola i brytningstid som presenterades i februari i år. Genom ett antal fallstudier har Skolverket i rapporten undersökt situationen i förskolan några år efter att den blivit en del i utbildningsväsendet och fått en egen läroplan. I rapporten konstateras att förskolan uppdrag förändrats och att tyngdpunkten förskjutits mot lärande. Det finns en oro på flera håll att verksamheten är på väg att bli alltför lik skolans. Dessutom konstateras att utvecklingen gått mot allt tydligare målformulering av verksamheten även när det gäller varje enskilt barns utveckling. Barnens utveckling utvärderas i relation till uppnåendemål liksom i skolan och Skolverket konstaterar att "alltför stark betoning på tidigt formellt lärande kan få negativa konsekvenser".

Det Kristdemokraterna varnade för när förskolan reformerades i slutet av 1990-talet har redan inträffat. Omsorgen och den fria leken får stå tillbaka för det formella lärandet. Att då fullfölja den inslagna vägen genom att göra förskolan till en egen skolform kommer att ytterligare förstärka denna inriktning.

Om förskolan blir en egen skolform följer också vissa andra förändringar. Bland annat ska den pedagogiska verksamheten kallas undervisning. Kristdemokraterna har redan i Skollagskommittén markerat att vi är emot en sådan begreppsändring. Det gäller även utredningens förslag att barnen i förskolan ska kallas elever. Detta säger nu även Socialdemokraterna dessbättre nej till. Kritiken blev för stark. Kristdemokraterna avslår även förslaget att förskolan enbart ska kunna ledas av en rektor. Självklart är det viktigt att förskolechefen har god pedagogisk insikt och erfarenhet men det är inte nödvändigt att använda benämningen rektor för att ytterligare förstärka intrycket av skola. Kristdemokraterna anser att huvudmannen måste få avgöra vem som har tillräcklig kompetens och är lämplig för att leda en förskola som är utformad utifrån barnens behov.

6 Personalförstärkning

Det enda konkreta förslaget för riksdagen att ta ställning till i propositionen handlar om personalförstärkning. Regeringen anslår nu resurser för att kommunerna ska kunna anställa 6 000 nya förskollärare, barnskötare och annan personal till förskolan. Detta utlovade Socialdemokraterna redan i valrörelsen 2002 men förslaget kommer först nu.

God tillgång på välutbildad personal är en av de viktigaste faktorerna för en förskola med hög kvalitet. Därför är det positivt att förskolorna tillförs mer resurser för detta, och Kristdemokraterna stöder denna satsning. Det är dock inte den enda faktorn av betydelse. Gruppstorleken är enligt forskningen av ännu större betydelse än personaltätheten. Detta konstateras också i propositionen "Gruppstorlek tycks ha större betydelse för kvaliteten än personaltäthet, dvs. mindre grupper är att föredra framför större med samma personaltäthet". Regeringen hävdar därför att mer personal också leder till mindre grupper men det är ingen självklarhet. I vissa fall kan ny- eller tillbyggnationer vara nödvändiga för att åstadkomma mindre grupper eftersom lokalerna omöjliggör fler grupper även om personalantalet ökar. För en tvååring är det onormalt att behöva vistas i en grupp påöver tjugo barn även om ytterligare en vuxen tillkommer, därför anser vi att det är fel att låsa resurserna enbart till nyanställning av personal.

Kristdemokraterna anser att barnomsorgen - förskolor, familjedaghem och öppna förskolor - är i behov av mer resurser för att stärka kvaliteten i verksamheten. Detta bör framför allt göras genom att anställa mer personal men det kan också göras genom att bygga om eller till lokalerna eller genom andra kvalitetsfrämjande åtgärder. Därför vill vi satsa det nya statsbidraget på en allmän kvalitetsförbättring av barnomsorgen med huvudinriktning på minskade barngrupper. Hur detta ska genomföras bör överlåtas åt kommunerna.

7 Gruppstorlekar i förskolan

Barn, framför allt de riktigt små, behöver kontinuerlig och tät vuxenkontakt för att utvecklas positivt. I stora barngrupper saknas den kontakten. I takt med att barngrupperna vuxit har kravet på en central reglering av barngruppernas storlek blivit starkare. Det finns dock inget förslag om detta i propositionen. Regeringen hänvisar till att Skolverket fått i uppdrag att ta fram allmänna råd för kvaliteten i förskolan. Det är nu mer än tvåår sedan regeringen för första gången utlovade sådana allmänna råd. Ännu har dessa inte kommit. Nu sägs att de ska redovisas i januari 2005. Vi förväntar oss att det där kommer att finnas förslag med mer substans än regeringens proposition.

Kristdemokraterna anser att kommunerna måste åläggas att sätta upp gränser för barngruppernas storlek. I Skolverkets allmänna råd för kvaliteten i förskolan ska det finnas riktlinjer för hur stora barngrupperna maximalt bör vara i olika åldersgrupper. Dessa riktlinjer ska sedan vara vägledande för kommunerna när de beslutar om barngruppernas storlek. Vi anser att en utgångspunkt för riktlinjerna bör vara forskningsöversikten Strukturella faktorer och pedagogisk kvalitet i barnomsorg och skola - en kunskapsöversikt som Skolverket tidigare presenterat. Där konstateras att för de äldre förskoleåldrarna (3-5 år) är en gruppstorlek om max 13-15 barn att föredra och för de yngsta barnen och för barn med särskilda behov bör grupperna vara ännu mindre. I de yngsta åldrarna grundläggs barns identitets- och språkutveckling vilket måste ske i en mindre grupp. Av detta drar vi slutsatsen att barngrupperna för 3-5-åringarna bör innehålla max 15 barn och för de yngre barnen max 12 barn. Omsorgen om barnen är samhällets viktigaste uppgift. Därför måste föräldrarna få större handlingsfrihet och våra förskolor ha högsta kvalitet. Att minska barngruppernas storlek är ett första, absolut nödvändigt steg i det arbetet.

8 Personalen i förskolan

Att öka personaltätheten i förskolan är ett betydligt mer långsiktigt projekt än regeringens treåriga satsning. För att kunna anställa mer personal krävs att det finns personal att anställa. Det behövs människor som både har rätt utbildning och som är intresserade av att arbeta inom barnomsorgen. De måste känna att arbetsförhållandena i förskolan är sådana att både de själva och barnen mår bra. Idag har personalen på många håll en orimlig arbetssituation. Ljudnivån är ofta mycket hög, det finns ingen tid för planering eller reflektion och kompetensutvecklingen är ofta ytterst begränsad. Denna situation måste åtgärdas för att få fler människor att vilja arbeta i förskolan.

Förskolan står till följd av ökade barnkullar och stora pensionsavgångar inför ett stort rekryteringsbehov oavsett regeringens satsning på 6 000 nya förskollärare och barnskötare. Var kommunerna ska hitta denna personal lämnas osagt i propositionen. Där konstateras lakoniskt att "förskolans kvalitet förutsätter att tillräckligt antal förskollärare kan rekryteras". Observera att det dessutom tydligen enbart är förskollärare som ska rekryteras, inte barnskötare. Det finns ytterst få konkreta förslag för att möjliggöra detta. Regeringen förlitar sig på sina myndigheter: Myndigheten för skolutveckling ska göra en informationsinsats och Skolverket ska utreda behovet av personal. Det är insatser som inte har någon direkt effekt på situationen ute i förskolorna. Dessutom ska barnskötare vidareutbildas till förskollärare. Naturligtvis är det bra att de barnskötare som vill får möjlighet att läsa vidare men man löser inte rekryteringsbehovet genom att vidareutbilda redan befintlig personal. Det måste komma till nya människor som vill arbeta i förskolan. Detta kräver ett mycket långsiktigt arbete. Att långsiktigt förstärka kvaliteten i verksamheten är enda möjligheten att locka fler till arbete i förskolan.

8.1 Barnskötare

För att lösa personalfrågan i förskolan krävs en uppvärdering av barnskötarnas roll inom barnomsorgen. Självklart är det viktigt att personalen i förskolan har god utbildning men det krävs inte att alla är förskollärare. Barnskötarna utgör idag 42 procent av personalen i förskolan och ska enligt Kristdemokraterna även i fortsättningen ha en given position inom verksamheten. Deras speciella kompetens med inriktning mot lek och omsorg är viktig som komplement till förskollärare med mer pedagogiskt inriktad utbildning.

I propositionen utgår den socialdemokratiska regeringen från förskolläraren som norm. Det underförstådda målet är att alla anställda i förskolan bör vara förskollärare. Enligt propositionen ska utbildade förskollärare ha det övergripande ansvaret för barnens utveckling. Kristdemokraterna anser dock att det inte får innebära att barnskötarnas roll blir mindre viktig. Det finns också anledning att ställa sig frågan vad som ska ske med förskolor där det enbart finns barnskötare. Är barnskötarna enligt regeringen inte kvalificerade till att driva en förskola? Kristdemokraterna anser att när den framtida skollagen formuleras såär det nödvändigt att barnskötarnas roll läggs fast i lagtexten.

9 Familjedaghem

Familjedaghemmen är den barnomsorgsform som mest liknar familjens omsorg i det egna hemmet. Det finns många fördelar med en sådan omsorgsform. Framför allt ligger de i den, i jämförelse med förskolan, ofta lugnare miljön. Det blir färre kontakter för barnen och den hemliknande miljön ger utrymme för större flexibilitet. Det finns mer tid att låta varje barn få utlopp för sina tankar och idéer. Familjedaghemmen är idag den barnomsorgsform som flest föräldrar är nöjda med. Detta visas också genom att det kommit in ett hundratal spontanremisser när det gäller den styvmoderliga behandlingen av familjedaghemmen i Skollagskommitténs förslag, som propositionen bygger på.

Socialdemokraterna har under lång tid, och såäven i denna proposition, givit föräldrarna bilden av familjedaghem som något kvalitativt sämre än förskolan (se ovan). Familjedaghemmens verksamhet har undergrävts och självklart har det fått resultat. De senaste åren har antalet barn i familjedaghem minskat dramatiskt, under 1990-talet med två tredjedelar. Bara 2001 var minskningen 14 procent och 2002 9 procent.

Familjedaghemmen ingår inte heller i den avgiftsfria allmänna förskolan för 4- och 5-åringar. Det är alltså dyrare att ha en fyraåring i familjedaghem än i förskola. Vissa kommuner har dock på frivillig basis, mot regeringens intentioner, givit familjedaghemmen samma villkor. För Kristdemokraterna är det självklart att också familjedaghemmen ska vara avgiftsfria under de år och det antal timmar som förskolan är avgiftsfri. Det är anmärkningsvärt att regeringen nu i sina principiella utgångspunkter i propositionen skriver att "därför skall samma ekonomiska förutsättningar, bidrag och avgifter, råda i all förskoleverksamhet." Detta bör rimligtvis innebära att de ekonomiska bidrag som den allmänna förskolan får även bör omfatta familjedaghemmen.

Kristdemokraterna vill fortsätta att satsa på familjedaghemmen som ett likvärdigt alternativ till förskolan. Vi vill stödja familjedaghemmen genom att erbjuda fortbildningsplaner och satsa på kompletterande verksamhet, till exempel öppna förskolor och gemensamma samlingslokaler. Vi kan inte acceptera den särreglering som regeringen föreslår i propositionen när det gäller förskoleplacering. Kommunen ska enligt propositionen vara skyldig att tillhandahålla plats i förskola om vårdnadshavarna önskar det, däremot ska de enbart sträva efter att tillgodose önskemål om familjedaghemsplats. Kristdemokraterna anser att samma skyldighet måste gälla oavsett omsorgsform.

I likhet med till exempel LO, Barnombudsmannen och Lärarförbundet anser vi att det i skollagen bör finnas en bestämmelse som garanterar familjedaghemmens ställning.

10 Öppen förskola

De öppna förskolorna bygger på deltagande från föräldrar eller dagbarnvårdare som tillsammans med förskollärare bygger upp en pedagogisk verksamhet. Barnen är inte inskrivna i verksamheten utan föräldrarna kan komma och gå efter behov. De öppna förskolorna spelar en stor roll för föräldralediga och dagbarnvårdare som genom denna verksamhet får möta andra vuxna och barn. Barnen får dessutom social träning genom att möta andra barn i en lite större grupp. Den är ett särskilt viktigt stöd för invandrarföräldrar och ensamstående föräldrar som kan knyta kontakter och bygga nätverk med andra föräldrar. På många håll sker också en samverkan med barn- och mödravården och med socialtjänsten. Ett samarbete som är mycket betydelsefullt för att upptäcka och stödja barn och föräldrar i utsatta situationer. Enligt rapporten Tänk långsiktigt som tagits fram av Skolverket, Socialstyrelsen och Statens folkhälsoinstitut 2004 är den öppna förskolan en mycket viktig resurs för barns psykiska hälsa. Genom den öppna förskolan nås barn i riskgrupper och verksamheten kan därför vara långsiktigt samhällsekonomiskt lönsam.

Regeringens ensidiga satsning på förskolan har lett till att den öppna förskolan är på väg att försvinna. I mer än en tredjedel av alla kommuner finns ingen öppen förskola alls. När alltfler barn går i förskolan som är obligatorisk för kommunerna och som de får statliga pengar till rationaliserar de av ekonomiska skäl bort de öppna förskolorna. Det innebär ytterligare ett slag mot de redan hårt prövade dagbarnvårdarna. De nedlagda öppna förskolorna innebär också att det enda verksamhetsstöd som det offentliga idag ger till hemmavarande och föräldralediga föräldrar försvinner.

Kristdemokraterna vill bevara och bygga ut de öppna förskolorna. Vi anser att det är en viktig del i en flexibel barnomsorg och därför bör det finnas minst en öppen förskola i varje kommun. För att möjliggöra detta anser vi att de resurser som nu satsas på en kvalitetssatsning i barnomsorgen för att få ner gruppstorlekarna även ska omfatta störd till de öppna förskolorna.

11 Föräldrar som själva sköter omsorgen om barnen

Nästan 13 000 barn i åldrarna 1-5 år får inte del av den offentligt finansierade barnomsorgen eftersom de tas om hand av en förälder i hemmet. Detta handlar antingen om en hemarbetande förälder på heltid eller två föräldrar som delar på omsorgen om barnet genom att de till exempel deltidsarbetar eller skiftarbetar. Dessa familjer får alltså inget ekonomiska stöd för omsorgen om barnen. Kristdemokraterna anser att detta är orimligt. Föräldrar som själva vill ta hand om sina barn på hel- eller deltid under en tid utöver vad föräldrapenningen tillåter ska kunna få ekonomiskt stöd för detta. Vi vill därför införa 300 så kallade barndagar som tar vid där föräldraförsäkringen slutar och som kan tas ut flexibelt efter föräldrarnas önskemål. Dessutom vill vi införa en skyldighet för kommunerna att ge ekonomisk kompensation till de familjer som inte utnyttjar den offentligt finansierade barnomsorgen. Vi har avsatt 2,5 miljarder kronor för detta i vårt budgetalternativ. Vi utvecklar vår politik på detta område i motion 2004/05:Sf363 Ekonomisk trygghet för familjer och barn.

12 Fristående förskolor

En av de kristdemokratiska utgångspunkterna för barnomsorgen är valfrihet. Alla föräldrar ska kunna välja den omsorgsform som de anser vara bäst för just deras barn. För att åstadkomma reell valfrihet krävs också att det finns olika alternativ att välja mellan. För förskolornas del handlar det om olika pedagogisk inriktning och olika huvudmän. För att stimulera mångfalden införde den borgerliga regeringen i början av 1990-talet en etableringsfrihet för förskolor. En frihet som den socialdemokratiska regeringen tog bort när den kom till makten 1994.

Vi vill återinföra etableringsfriheten. Alla förskolor som uppfyller i lag fastställda villkor skall få tillstånd för sin verksamhet och ekonomiskt stöd från kommunen. Socialdemokraternas barnomsorgspolitik missgynnar de fristående förskolorna. Det handlar om personalkooperativ, föräldrakooperativ och helt fristående förskolor. Dessa har ofta en speciell pedagogisk inriktning, till exempel Montessori, Reggio Emilia eller Frenet-pedagogik, vilket skapar alternativ till och kompletterar den traditionella förskolan. I och med maxtaxans införande har handlingsutrymmet beskurits bland annat för de förskolor som tidigare konkurrerat med ett lägre pris.

Ytterligare en dimension i debatten om de fristående förskolornas villkor som ofta glöms bort är att kommunala förskolor kan gå minus och kommunen täcker underskottet. Det innebär alltså att kommunala förskolor i verkligheten får betydligt mer pengar än de fristående. De fristående förskolorna är inte ett hot utan en tillgång. De måste därför få goda villkor att utveckla sin verksamhet.

Skolverket svarar för tillsyn när det gäller förskolor och förskoleklasser i kommunal regi samt förskoleklasser i fristående skolor. När det gäller fristående förskolor är det däremot kommunen som har tillsynsansvar. Kristdemokraterna påpekade redan då beslutet fattades att detta är upplagt för problem. Vi anser att Skolverket, inte kommunerna, ska ha tillsynsansvar för de fristående förskolorna. Dels för att garantera likvärdighet oberoende av driftsform. Dels för att det föreligger en konkurrenssituation mellan kommuner och fristående anordnare av förskoleverksamhet.

Stockholm den 13 oktober 2004

Inger Davidson (kd)

Sven Brus (kd)

Dan Kihlström (kd)

Kenneth Lantz (kd)

Ulrik Lindgren (kd)

Torsten Lindström (kd)

Chatrine Pålsson (kd)

Rosita Runegrund (kd)

Olle Sandahl (kd)

Gunilla Tjernberg (kd)