Motion till riksdagen
2004/05:U336
av Lars Ångström och Helena Hillar Rosenqvist (mp)

Vapenexporten


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige aktivt verkar för att EU:s uppförandekod implementeras som nationell lagstiftning.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att justera de existerande svenska reglerna kring krigsmaterielexport så att reglerna för import är samstämmiga och likalydande med exportkontrollen.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att uppfylla löftet om implementering av internationell humanitär rätt i svensk krigsmateriellagstiftning (import och export).

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att i nationell lagstiftning införa obligatoriska krav på konsekvensanalyser av enskilda vapenexportförfrågningar utifrån ett fattigdoms- och rättighetsperspektiv.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kriterierna för och bedömningar av förbud mot handel av krigsmateriel med länder som bryter mot de mänskliga rättigheterna.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skärpa det svenska regelverket kring handel med krigsmateriel med länder som inte respekterar grundläggande politiska och demokratiska rättigheter.

Vapenexporten motverkar FN:s mål

Det är dags att inordna den svenska vapenhandeln under alla löften, internationella konventioner och riksdagsbeslut så att den inte längre tillåts motverka övergripande svenska utrikespolitiska mål.

I FN:s utvecklingsdeklaration den s.k. Millenniedeklarationen har världens ledare och länder åtagit sig att prioritera kampen mot fattigdomen. Det handlar bl.a. om att halvera fattigdomen på jorden, halvera antalet människor som lever i akut hunger. Det handlar också om ett löfte att verka för att alla barn har rätt till skolgång, att minska barn- och mödradödligheten samt inte minst att vända trenderna och minska spridningen av hiv/aids.

De rika länderna har gjort speciella åtaganden för att minska de fattiga ländernas skulder, skapa rättvisa handelsregler och öka biståndet.

Enligt FN:s generalsekreterare utgör de militära rustningarna ett av de främsta hoten mot genomförandet av utvecklingsmålen.

Världens samlade utgifter för militären uppgick under 2003 till 956 miljarder US dollar. Mer än 7000 miljarder kronor. Det motsvarar omkring 2,6 miljarder varje dag. Samtidigt satsar världen 4,7 miljarder på att motverka hiv/aids per år.

Siffran kan också jämföras med det globala biståndet som idag beräknas till drygt 50 miljarder US dollar per år.

Rustningarna leder också till en ökad vapenhandel. Ökade rustningar bidrar till att militarisera konflikter, dränera redan ansträngda statsbudgetar och stärka odemokratiska och förtryckande regimer.

Vapenexporten ökar

Även den svenska krigsmaterialexporten har ökat dramatiskt. Värdet av den faktiska svenska krigsmaterielexporten steg under år 2003, från 3,4 miljarder kronor till 6,5 miljarder kronor.

I rapporten Guns or Growth skriver Amnesty International och OXFAM om hur de rika länderna exporterar sina vapen till fattiga länder - ofta med statligt stöd.

Många länder satsar mer på militära rustningar jämfört vad man satsar på hälsovård och undervisning. I Afrika söder om Sahara har militära utgifter ökat med 47% sedan slutet av 1990-talet samtidigt som medellivslängden kraftigt minskat till 46 år.

"Regeringar världen över borde skämmas", skriver Amnesty International. Genom att sälja vapen utan att säkerställa att exporten inte ökar fattigdom bryter länderna mot sina löften att prioritera kampen mot fattigdom.

Amnesty skriver i sin rapport att det stora paket av vapen som den Sydafrikanska regeringen beslöt om 1999 där svenska JAS 39 Gripen ingår som största kostnad är uppe i kostnader påöver 6 miljarder US dollar. Detta belopp räcker till att finansiera både sjukvård och mediciner för samtliga Sydafrikas 5 miljoner aidssmittade under en tidsperiod av tvåår. Den svenska staten backade upp affären med 10 miljarder svenska kronor i statliga lån och 16 miljarder i exportkreditgarantier utan att självständigt och i förväg försäkra sig om att affären inte skulle drabba Sydafrikas fattiga och aidssjuka negativt.

Vapenexporten motverkar FN:s fattigdomsbekämpning

Amnestys rapport pekar på en rad mekanismer för hur länder kan implementera en konkret prövning från fall till fall om en export riskerar att underminera kampen mot fattigdom.

Man pekar på att EU har tagit en uppförandekod kring vapenexport som tar hänsyn till utveckling och fattigdomskriterier men att det inte finns någon praktisk uppföljning av dessa kriterier.

I samband med riksdagens behandling av proposition för global utveckling gjorde riksdagen ett speciellt tillkännagivande att även krigsmaterialpolitiken skall under­ordnas den nya politiken för global utveckling. Det är "angeläget att svensk vapenexport inte motverkar arbetet för att nå målet om en rättvis och hållbar global utveckling".

Därför bör det göras konsekvensanalyser av huruvida en vapenexportaffär sker i enlighet med detta riksdagsbeslut eller inte.

Formellt sägs den svenska vapenexporten vara restriktiv när det gäller export av vapen till länder som bryter mot mänskliga rättigheter. I den årliga rapporten till riksdagen framgår dock att export av vapen tillåtits till en rad länder som bryter mot mänskliga rättigheter. Grovt och eller systematiskt. Det handlar om länder som Pakistan, Brasilien, Malaysia och Venezuela.

Därför bör regelverket skärpas så handel inte tillåts med länder där grova eller systematiska brott mot de mänskliga rättigheterna förekommer.

Vapenexporten motverkar utveckling av demokrati

Export sker också utan restriktioner till diktaturer som inte respekterar grundläggande principer och element i de antagna konventionerna kring politiska och medborgerliga rättigheter.

Därför bör regelverket skärpas så att export av krigsmateriel till länder som bryter mot de mänskliga rättigheterna inte genomförs.

Regeringen har i debatt i kammaren (Laila Freivalds 13 april 2004) klargjort att reglerna för import av vapen enbart tar hänsyn till det svenska försvarets behov av materiel. Att inga politiska hänsyn tas. Det står i konflikt till det övergripande målet med politik för global utveckling - att samtliga politikområden samstämmigt skall främja den nya politiken.

En rad länder inom EU har liknande regler för både export och import av vapen enligt utredningar från riksdagens utredningstjänst. Därför bör också det svenska regelverket ändras så att de inte står i konflikt med det övergripande målet om global utveckling och krigsmaterielimporten regleras av samma regler som exporten.

Sverige har utfäst vid Internationella Röda Korset och Röda Halvmånens 28:e internationella konferens kring internationell humanitär rätt att i svensk nationell lagstiftning och politik i framtiden väga in efterlevnad av internationell humanitär rätt som del av kriterier för svensk vapenhandel. Därför bör regelverket på så sätt att krigsmaterielhandeln (import och export) väger in efterlevnad av internationell humanitär rätt.

Stockholm den 5 oktober 2004

Lars Ångström (mp)

Helena Hillar Rosenqvist (mp)