Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av att föra en politik där vi både som land och som medlem i EU vågar ställa krav på Israel och vågar använda politiska verktyg som reellt sätter en press på Israel att acceptera internationell rätt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om strategiska sanktioner mot Israel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Sverige skall upphöra med vapenhandel med Israel och med all form av militärt samarbete mellan Sverige och Israel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige verkar för att EU inför vapenembargo mot Israel.
Under hela 37 år har palestinierna levt under ockupation och förtryck. Och under denna tid har vi kunnat följa hur den israeliska regeringen - både Labour och Likud - har fört en långsiktig medveten politik för att göra FN-resolutionen om en tvåstatslösning till en politisk omöjlighet.
Denna medvetna politik har förts även med den så kallade Osloprocessen som täckmantel. Under den tiden då "Osloprocessen" levde och blev trodd av omvärlden så har vi kunnat se hur den israeliska regeringen använt olika medel för att ständigt krympa det ockuperade området som enligt internationell rätt borde utgöra den palestinska statens territorium. Den israeliska regeringen har använt sig av tre strategier för nå sina mål.
Regeringen har medvetet satsat miljardtals dollar på att bygga ut infrastruktur på Västbanken, i Gaza och Östra Jerusalem. Israeliska vägar, tunnlar, checkpoints och bosättningar på de ockuperade områdena har i strid med internationell rätt beslagtagit palestinsk mark och försvårat palestiniernas dagliga liv. Samtidigt har man rivit palestinska hus vilket skyndat på processen och gjort det svårare och svårare för det israeliska folket och internationella samfundet att stödja en politik där man följer internationell rätt och man går tillbaka till gränserna från 1948.
För det andra har man med politiska medel och taktik arbetat för att underminera den palestinska myndigheten och de palestinska ledarna. Man har en medveten strategi att byta ut den palestinska förhandlingsmotparten från Arafat till Abu Mazen och Abu Ala tills man hittar någon som kommer att acceptera israeliska regeringens diktat.
Det strategiska arbetet med att underminera det palestinska ledarskapet har varit framgångsrikt vilket visat sig inte minst i vår egen utrikesministers negativa uttalanden om Arafat, som dessutom stärker den israeliska regeringens ambition. Uttalanden som inte bara skrämmer i sin nedlåtande attityd mot en folkvald ledare, utan som dessutom är ovanliga i det diplomatiska språkbruk som av tradition brukar användas.
Slutligen har man jobbat med att omöjliggöra ett normalt liv och framtidstro för det palestinska folket. Den omtalade muren som just nu byggs inne på ockuperat territorium är bara det senaste projektet i ett långvarigt arbete med att göra vardagen svårare och svårare för palestinierna. Muren som förklarats vara olaglig enligt internationell rätt byggs inne på ockuperat område och splittrar hem och byar och omöjliggör ett normalt liv inne på de ockuperade områdena.
Genom att ständigt underminera det palestinska samhället och göra det svårare och svårare att hitta en normal försörjning har desperationen bland det palestinska folket bara ökat. Idag lever som resultat av Israels politik ofattbara 1,9 miljoner palestinier under fattigdomsstrecket.
Och det är genom dessa tre strategier som man vill nå en acceptans för sin politik i det internationella samfundet. Israel har nu fått med sig bland annat USA på att acceptera den lösning som Israel genom ett långsiktigt arbete försökt tvinga på palestinierna. En lösning som innebär att palestinierna skulle få ett icke-livsdugligt bantustan med bara 11% av det ursprungliga Palestina. Genom att få med sig USA på den här politiken undergrävs ytterligare den internationella rätten och en internationell ordning som bygger på den starkes rätt legitimeras. Omvärlden får inte acceptera denna underminering av internationell rätt som innebär en lösning som varken är hållbar eller rättvis. Och då måste man angripa dessa tre strategier genom att inte acceptera att Israel bygger på ockuperad och annekterad mark, genom att stärka det palestinska ledarskapet och genom att möjliggöra ett värdigt liv för palestinierna, mänskligt och ekonomiskt.
Det är nu fyra år sedan starten av den senaste antifadan och vi måste på allvar börja säga ifrån. Så länge man blundar för det som händer i verkligheten och vägrar erkänna att palestinierna behöver omvärldens uppbackning gentemot Israel så kommer vår Mellanösternpolitik vara en pamflett med fina ord, men ett svek mot mänskliga rättigheter. Vi måste våga föra en politik där vi både som land och som medlem i EU vågar ställa krav på Israel och vågar använda politiska verktyg som reellt sätter en press på Israel.
Just när motionen skrivs pågår en israelisk militär storoffensiv i Gaza som på ett par dagar har krävt mer än 50 palestinska liv. Och det finns ingen anledning att tro att denna storoffensiv är kortvarig. "Det här är inte en kortvarig operation", säger Sharon. I skuggan av Israels storoffensiv i Gaza skadades på söndagen 40 palestinier och en dansk aktivist på södra Västbanken vid en protestaktion mot Israels kontroversiella barriärbygge. Och man ska inte tro annat än att livet under ockupation är som att ständigt leva i en krigssituation.
Just när motionen skrivs agerar Israel mot UNWRA. Motsättningarna mellan Israel och UNWRA sträcker sig ända till flyktingorganets grundande 1949. UNWRA riktar ofta kritik mot Israels aktioner i de ockuperade territorierna, och Israel anklagar FN-organet för att vara propalestinskt. Israel kräver att FN-chefen Peter Hansen avgår och FN-ambulanser riskerar nu att bli måltavlor i konflikten. Vi har i riksdagen tagit upp frivilligorganisationers möjligheter att kunna arbeta utan att utsättas för vapenhot och blockader av den israeliska armén, samt att få obegränsat tillträde till befolkningen i avspärrade palestinska byar och städer. Både FN:s och frivilligorganisationers rätt att utföra sitt hjälparbete måste försvaras tydligt då de är oerhört viktiga för det internationella samfundets legitimitet. Om inte FN:s och frivilligorganisationers rätt att utföra sitt arbete i fallet Israel kan garanteras - Israel är ett land som varken EU eller USA har någon form av sanktioner mot - så visar det tydligt ett bristande engagemang i att försvara människors lika värde i den internationella rätten. Samma sak kan man säga i fråga om alla illegala avrättningar som den israeliska staten beslutar och utför.
Sverige bör kräva att Israel ska upphöra med alla uppenbara brott mot internationell rätt, som byggande av bosättningar på ockuperad och annekterad mark, illegala avrättningar och förhindrande av FN:s och frivilligorganisationers rätt att utföra sitt arbete. Sverige bör kräva att EU inför strategiska sanktioner mot Israel om Israel inte respekterar detta. Om inte Sverige kan förmå EU att agera så ska Sverige införa strategiska sanktioner på mellanstatlig nivå.
Laila Freivalds har i riksdagens kammare sagt: "Någon export av krigsmateriel till Israel förekommer inte. Vår import av krigsmateriel styrs av det svenska försvarets uppgifter, behovet av utrustning och tilldelade ekonomiska medel. Det gäller därför att tillgodose de svenska nationella intressena på ett optimalt sätt genom att anskaffa materiel av hög kvalitet eller genom tillgång till den tekniska kompetens som Försvarsmakten behöver." När Sverige, som Laila Freivalds säger det, "tillgodoser de svenska nationella intressena" och tillåter svensk vapenimport från Israel såär det ett aktivt stöd till den israeliska ockupationsmaktens militära insatser. På sin egen hemsida skriver Israel Military Industries själva: Vi stöder Israels armé eftersom vi exporterar 60 % av våra vapen till utlandet. Det är det som gör att vi i Israel har råd att producera de här vapnen. Sverige kan hävda att vi ställer oss neutrala när vi stöder den israeliska militären genom att köpa deras produkter.
Sverige bör sluta med svensk vapenhandel med Israel och med all form av militärt samarbete mellan Sverige och Israel. Sverige bör dessutom arbeta för att EU inför ett vapenembargo mot Israel.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Yvonne Ruwaida (mp) |
|
|
Lotta Hedström (mp) |
Gustav Fridolin (mp) |
|
Mona Jönsson (mp) |
Ulf Holm (mp) |