Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om TRIPS och utvecklingsländerna.
Infektionssjukdomar dödar varje år 14 miljoner människor. 90 procent av dessa kommer från fattiga utvecklingsländer. Ofta finns det medicin att tillgå. Men prisnivåerna är ofta så höga att de sjuka inte har råd med dem.
En avgörande faktor till de hög priserna är de internationella patentreglerna som skapar en monopolsitution på läkemedel. Patentreglerna i världshandelsorganisationen WTO är mycket omtvistade. Avtalet från 1995 går under namnet TRIPS, som betyder Trade Related Aspects of Intellectual Property Rigths. Dessa reglerar immaterialrätt eller skydd av intellektuell egendom.
Avtalet ger patenthållaren rätt till monopol i 20 år. Avtalet är mycket avancerat och satt till nivåer som är anpassade för industriländer. Kritiken från afrikanska stater, från FN- organ och folkrörelser har gällt flera olika aspekter av avtalet bl.a.:
avtalet riskerar att bidra till att minska den biologiska mångfalden då starka företag tar patent på olika livsformer i form av växter och plantor,
avtalet innebär att rätten till liv kan patenteras,
tillgång till livräddande mediciner minskar då möjligheter till att producera ickepatenterade kopior minskar. Monopolsituationen hindrar både produktion och handel.
Många u-länder har utvecklat egna inhemska läkemedelsföretag, med kapacitet att tillverka och exportera lokala varianter av mediciner från väst till avsevärt lägre priser. Potentiella exportländer är bl.a. Indien, Brasilien, Thailand.
Industriländerna och de stora läkemedelsbolagen utsätter fattiga länder för stor press att inte använda sig av billiga kopior utan att så strikt som möjligt följa antingen existerande patentlagstiftning under TRIPS eller till och med gå längre.
Ett av de få fall som uppmärksammats offentligt är när fyrtio av världens största läkemedelsbolag våren 2001 gick till domstol i Sydafrika. Företagen hävdade att Sydafrikas regering uppmanade befolkningen att använda billiga kopior i offentlig sjukvård. Detta var enligt västvärlden att betrakta som egendomstöld. Efter en global proteststorm drog företagen tillbaka sin stämningsansökan.
Vid WTO:s ministermöte i Doha i november 2001 antogs en särskild deklaration om TRIPS och hälsa. Deklarationen befäster u-länders rätt att i vissa lägen använda sig av undantagsregler i avtalet, framför allt tvångslicensering (d.v.s att tillverka läkemedel utan patentinnehavarens tillstånd). TRIPS-avtalet säger dock att produktion under "tvångslicensiering" i princip bara får göras för den inhemska marknaden. Men många u-länder har ändå inte teknisk kapacitet att själva producera mediciner, det gäller till exempel för de flesta afrikanska länder.
WTO-deklarationen ger utvecklingsländerna en öppning att söka undantag från de bindande WTO-avtalen. Tyvärr har deklarationen i vissa fall tolkats som en "lösning" på problemen med monopolsituationen och konflikten kring tillgång på medicin.
I praktiken innebär TRIPS-avtalet att länder som Indien, Thailand och Brasilien år 2005 måste anpassa sig till avtalet. Detta innebär att dessa länder måste upphöra med sin existerande produktion av de billigaste kopiorna.
Dessa länder producerar de i särklass billigaste bromsmedicinerna mot hiv/aids idag. När elva länder i Latinamerika gemensamt förhandlade om priser med läkemedelsbolag och inkluderade de billiga kopiorna, föll priserna från 5 000 US dollar för ett års behandling till 356 US dollar per år.
Forskare har pekat på riskerna med att bl.a. Thailand och Indien måste anpassa sig till TRIPS och varnat för prisökningar på flera hundra procent.
Undantagsmekanismen i WTO - Doha är så politisk och juridiskt komplicerad att inget land ännu har använt sig av den.
Tvärtom är det stora hotet att USA, och enligt en del uppgifter även EU, i bilaterala och regionala avtal kräver lagstiftning som går längre än vad TRIPS gör. Dessa krafter måste motverkas.
|
Stockholm den 5 oktober 2004 |
|
|
Joe Frans (s) |
|
|
Pär Axel Sahlberg (s) |
Jan Emanuel Johansson (s) |
|
Rezene Tesfazion (s) |