Innehållsförteckning 1
Förslag till riksdagsbeslut 2
Motivering 3
Nordiskt samarbete i ett utvidgat EU-samarbete 3
Kaliningrad 4
Rörlighet över gränserna 4
Nordiskt skattekontor 5
Det arktiska samarbetet 5
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nordiskt samarbete i ett utvidgat europeiskt samarbete.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för en ekonomisk och demokratisk utveckling i enklaven Kaliningrad.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att de avtalsmässiga, legala och praktiska gränshinder som fortfarande föreligger för nordisk rörlighet snarast undanröjs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett nordiskt skattekontor.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om medverkan i uppbyggandet av det arktiska universitetet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om det arktiska samarbetet inom ramen för EU:s arktiska fönster.
1 Yrkande 4 hänvisat till SkU.
Den nordiska identiteten bygger på stor språklig och kulturell samhörighet. Likartade historiska erfarenheter har lett till att reformationen, demokratin och den sociala välfärden införts på likartat sätt i de olika nordiska staterna. De nordiska länderna har dessutom likartade demografiska och miljömässiga förhållanden.
Norden har visat hur man har kunnat klara av gränsförskjutningar och andra stora förändringar som i andra områden ofta bara kan lösas efter väpnade konflikter. Exempel här är upplösningen av unionen mellan Norge och Sverige 1905, Ålandsfrågan 1920 samt korrigeringen av den dansk-tyska gränsen efter första världskriget. Tilläggas kan att unionsupplösningen kommer att högtidlighållas vid ett nordiskt möte i Karlstad under 2005.
Det nordiska samarbetet bygger på en genuin värdegemenskap mellan fem länder och tre självstyrande områden i Norden. Det nordiska samarbetet är unikt i världen genom sin stabilitet, folkliga förankring och legitimitet. Styrkan i det nordiska samarbetet bygger inte minst på att det vilar på omfattande nätverk på alla nivåer. Det politiska samarbetet mellan regeringarna och inom Nordiska rådet har sin motsvarighet på kommunal/länsnivå genom vänortssamarbetet och andra organisationer med lång tradition inom gränsöverskridande verksamhet på folklig nivå genom Föreningen Norden.
Den nordliga dimensionen, som lanserades av Finlands statsminister Paavo Lipponen i ett tal 1997, syftar till att få med nordvästra Ryssland i det europeiska samarbetet. Den skepsis som på många håll uttalats mot Ryssland som samarbetspartner synes obefogad och önskan på rysk sida om samarbete är obestridd. Nordiska rådet, som tidigt utvecklade täta kontakter med de baltiska länderna, kommer framöver att ägna allt större uppmärksamhet åt Ryssland. Ett närmare samarbete med regionala parlamentariska företrädare för nordvästra Ryssland är under tillskapande.
Den nordliga dimensionen syftar till att främja säkerhet, stabilitet och hållbar utveckling i hela regionen. Den skall också bidra till ekonomisk och social utveckling och därigenom till att minska skillnaderna i levnadsstandard samt till att minska miljöhoten och att förebygga eller avvärja andra hot, såsom gränsöverskridande kriminalitet. Arbetet med den nordliga dimensionen bör också befästa värderingar som demokrati och rättsstatens principer. Detta sker bäst genom samarbete för att främja politiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt samarbete i regionen. Från parlamentariskt håll är det viktigt att verka för att de nordiska länderna har en samlad syn på den nordliga dimensionen. Det nordiska i den nordliga dimensionen måste stärkas.
Den 1 maj 2004 blev Estland, Lettland och Litauen fullvärdiga medlemmar av EU. Det täta nordiskt-baltiska samarbetet kommer nu i alltfler avseenden också att ske inom ramen för EU, även om Island och Norge fortsatt inte är medlemmar. Tillsammans med arbetet inom ramen för EU:s nordliga dimension visar det på vikten av att förutsättningslöst pröva hur det nordiska samarbetet bäst främjas inom ramen för ett alltmer utvidgat europeiskt samarbete. I det sammanhanget är det viktigt att se och utveckla förutsättningarna för att Västnordens roll i det nordiska samarbetet kan förstärkas inom ramen för samarbetet i Europa. Ett vidgat samarbete skall göra alla till vinnare.
En stabilare politisk, social och ekonomisk utveckling i Kaliningrad är både mål och förutsättning för en starkare integration i den utveckling som sker i Östersjöområdet. Kaliningrads strategiska ställning är viktig för denna utveckling liksom även för den säkerhetspolitiska stabiliteten i södra Östersjön. Nordiska insatser för att stödja civil verksamhet kan inte nog understrykas och behövs för att fylla utrymmet efter den tidigare massiva militära närvaron i Kaliningrad. Efter initiativ av bl.a. mittengruppen i Nordiska rådet har föreslagits att en nordisk informationspunkt inrättas i Kaliningrad. Det är angeläget att de svårigheter som hittills förhindrat denna att komma till stånd nu övervinns i konstruktiv anda.
Ingen uppgift har varit viktigare för det mer än femtioåriga samarbetet i Nordiska rådet än att undanröja hinder för människor i Norden att kunna bo, verka, arbeta och studera var som helst i de nordiska länderna. En rad framgångar har ägt rum under dessa fem decennier. I åtskilliga fall har detta arbete säkert varit en inspirationskälla till det arbete som senare ägt rum inom EU. Trots detta måste konstateras att de många ännu olösta avtalsmässiga, legala eller praktiska problem, som inte minst Norrbacksrapporten påvisade, utgör ett klart legitimitetsproblem för det nordiska samarbetet i förhållande till de nordiska medborgarna. Det arbete som Nordiska ministerrådet startat med förre danske statsministern Poul Schlyter kommer att presenteras vid rådets session i Stockholm i början av november 2004. Det finns inte någon större marginal för att inte skyndsamt lösa de många återstående hindren för den nordiska rörligheten.
En smidigt fungerande gränstrafik underlättar enskilda människors vardag och upprätthåller mellanfolkligt samarbete i gränsregionerna. Väl fungerande gränsrutiner är nödvändiga för såväl norska som svenska gränsregioner, vilka ofta har en infrastruktur av glesbygdskaraktär.
I en motion om ett nordiskt skattekontor med anledning av regeringens proposition om det nya skatteverket anförde jag att de människor som hamnat i svårigheter på grund av att de bor på ena sidan om gränsen och arbetar på den andra måste avlastas de administrativa bördor som detta innebär. Om inte ens myndighetspersoner som dagligen jobbar med dessa frågor kan ge besked om vilka regler som gäller är det inte rimligt att kräva att den enskilde gränspendlaren ska kunna göra det. Enligt min mening är skapandet av ett nordiskt skattekontor för hela Norden den bästa lösningen av problemen med arbete och småföretagande över de nordiska gränserna. Ministerrådets beslut att inrätta ett s k virtuellt skattekontor är visserligen välkommet, men löser inte alls alla de problem som den enskilde medborgaren behöver få hjälp med. Behovet av ett nordiskt skattekontor med mänsklig bemanning och kunskap är fortsatt mycket stort.
Det arktiska samarbetet innefattar delar av de nordiska länderna, Ryssland, USA och Kanada, som till sin natur är mycket vidsträckta och i de flesta fall mycket glest befolkade. För att ge invånarna i den arktiska regionen samma tillgång till utbildning, sjukvård och annan service som landsmän i mer centralt belägna områden får, behövs stora insatser av de arktiska ländernas regeringar. En viktig väg att gåär att satsa på utbyggnad av olika IT-lösningar. Några exempel på distanssjukvård i form av telemedicin och distansutbildning via Internet finns redan, men mer kan göras.
I juni 2001 startades det arktiska universitetet med säte i Arendal i Norge. Det är ett Internetbaserat nätverk där uppemot 50 universitets- och högskoleinstitutioner samverkar. University of the Arctic har studenter i hela den arktiska regionen och kurserna är främst inriktade mot frågor som rör de nordliga områdena, såsom miljö, turism, hållbar utveckling, utbildningar och hälsofrågor. Det arktiska universitetet finansieras bland annat av de samverkande institutionerna, men för att universitetet skall kunna fungera på lång sikt behövs stabila källor - något som i princip endast kan tillgodoses av respektive arktiskt lands regering.
Sverige måste snarast ta sitt ansvar för den ekonomiska delen av University of the Arctic, på samma sätt som t.ex. Norge och Finland - detta framför allt eftersom Sverige i det arktiska parlamentarikerrådet har lanserat programmet IT in the Arctic.
Det arktiska samarbetet har nu också fått en naturlig plats inom ramen för EU:s s k arktiska fönster. Det gör att även dessa frågor i ökad utsträckning kan komma att få en tydligare vikt inom ett allt mer utvidgat europeiskt samarbete. Det är viktigt att EU:s arktiska fönster står öppet också för de delar av det arktiska samarbetet som inte ligger inom EU:s geografiska gränser.
|
Stockholm den 5 oktober 2004 |
|
|
Runar Patriksson (fp) |