I maj 2004 fick EU 10 nya medlemmar. Återföreningen av Europa är först och främst en moralisk angelägenhet - en nödvändig uppgift oavsett beräkningar av kostnader eller vinster.
Nu måste arbetet med de nya medlemsstaterna gå vidare i stärkandet av lagstiftningen och polismyndigheternas kompetens, liksom samarbetet med det civila samhället och frivilligorganisationerna. Det handlar inte minst om en förbättrad jämställdhet och respekt för människovärdet.
Utvidgningen innebär även många andra utmaningar, bl.a. när det gäller att närma sig de 385 miljoner nya medborgarna i de nya angränsande länderna. För att säkra stabiliteten i EU:s närområde måste fattigdomen minska. Det behövs en djupare ekonomisk integration, förstärkta politiska och kulturella förbindelser och förbättrat gränsöverskridande samarbete.
Kristdemokraterna anser att Bosnien-Hercegovina, Serbien och Montenegro, Makedonien (FYROM), Albanien och Turkiet ska få påbörja medlemskapsförhandlingar så snart de uppfyller de mål och kriterier som EU satt upp för medlemskap, med bl.a. krav på respekt för minoriteter, fungerande rättsstat, demokrati och mänskliga rättigheter. Vidare ska Kroatien, som redan fått startdatum för medlemskapsförhandlingar, tillåtas gå med i EU så snart de uppfyller inträdeskraven. Bulgarien och Rumänien ska tillåtas bli medlemmar i EU, efter avslutade förhandlingar.
1 Sammanfattning 1
2 Innehållsförteckning 2
3 Förslag till riksdagsbeslut 3
4 Inledning 3
4.1 Institutionaliserat samarbete med länderna öster om EU 4
4.2 Wider Europe 5
4.3 Vilka länder ska hälsas välkomna? 5
5 Balkan 6
5.1 Prioritera rättsstat och kulturell förståelse 6
5.2 Stöd tvärvetenskapliga Balkanstudier 6
5.3 Inrätta ett EU-finansierat program för utbildning av poliser 7
5.4 Internationell samling mot den organiserade brottsligheten 8
5.5 Balkan måste knytas samman 9
5.6 Kroatien 9
5.6.1 Vad behöver Kroatien förbättra inför ett inträde i EU? 9
5.6.2 Mänskliga rättigheter 9
5.6.3 Ekonomi 10
5.6.4 Brottslighet 10
5.6.5 Några indikatorer för Kroatien 10
5.7 Serbien och Montenegro 10
5.7.1 Kosovo 11
5.7.2 Några indikatorer för Serbien och Montenegro 12
5.8 Makedonien 12
5.8.1 Några indikatorer för Makedonien 13
5.9 Bosnien-Hercegovina 13
5.9.1 Några indikatorer för Bosnien-Hercegovina 14
5.10 Albanien 14
5.10.1 Några indikatorer för Albanien 15
6 Turkiet 15
6.1 Problem 15
6.2 Möjligheter 16
6.3 Några indikatorer för Turkiet 17
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den svenska regeringen inom EU arbetar för nya medlemsstaters förmåga att uppnå demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer och att detta skall vara grunden för graden av samverkan och slutligt medlemskap i unionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den svenska regeringen fokuserar biståndsinsatser till institutioner för utveckling av demokrati, mänskliga rättigheter, rättssamhällets principer och deras praktiska genomförande.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om biståndsresurser för att överbrygga etniska och religiösa barriärer med målet att nåökad förståelse och tolerans.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att EU i sitt samarbete med de nya medlemsländerna skall prioritera ett fungerande yttre gränsskydd och korruptionsbekämpning i samverkan med EU:s nya grannar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om EU-satsningar för att stoppa människosmuggling via de nya medlemsländerna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för att EU genom sitt utvecklingssamarbete på Balkan stöder en omfattande kompletteringsutbildning av poliser och andra myndigheter för utveckling av fungerande rättssamhällen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att EU bör genomföra en uppföljningskonferens om transnationell organiserad brottslighet i EU:s närområde.
EU:s östutvidgning är historisk. Den återförenar en splittrad kontinent och säkerställer en fredlig och demokratisk utveckling. Kristdemokraterna menar att återföreningen av Europa först och främst är en moralisk angelägenhet - en nödvändig uppgift oavsett beräkningar av kostnader eller vinster. Med detta sagt är det ändå viktigt att betona de stora ekonomiska vinster som utvidgningen på sikt kommer att medföra. En dynamisk inre marknad för hela Europa är något positivt för både företag och konsumenter. Utvidgningen innebär också betydligt bättre möjligheter att lösa gemensamma europeiska problem; exempelvis miljöproblem, som är gemensamma oavsett hur EU:s gränser ser ut.
För nya och potentiella medlemsstater handlar framtiden om att, med hjälp från befintliga medlemsstater och EU i sig, ta tag i en mångfald av grundläggande problem. Det kanske viktigaste är att skapa stabila rättsstater. Kristdemokraterna vill i sammanhanget betona vikten av att redan befintliga EU-medlemsstater driver arbetet för säkra gränser i ödmjukhet och förvissning om att problemen som präglar nya, blivande och potentiella stater också präglat våra jämförelsevis stabila rättsstater. EU:s medlemsstater måste också ha i minne att nya, blivande och potentiella medlemsstater i många fall levt en stor del av 1900-talet under kommunistiskt förtryck. Såren efter dessa år tar lång tid att läka. Bristen på demokrati, ekonomisk utveckling och politiska och andra fri- och rättigheter har åsamkat oerhörda problem för dessa länder som kommer att ta lång tid att lösa. Ett medlemskap i EU är ett viktigt steg på vägen.
I maj 2004 fick EU 10 nya medlemmar. Men Europa tar naturligtvis inte slut där de nya medlemsstaternas yttre gränser tar slut. Kristdemokraterna menar att EU måste visa en öppen attityd mot sin omvärld. Alltför ofta upplever denna omvärld att unionen vänder sig inåt. Att man sviker sitt ansvar att hjälpa människor på flykt eller skapa stabilitet i närområdet. Även unionens handelsmurar väcker befogad vrede i fattigare länder.
Kristdemokraterna menar att EU i framtiden måste förändra denna bild. EU-ländernas flyktingpolitik måste bli mer human. Det utrikespolitiska ansvarstagandet måste bli starkare och mer gemensamt. Handelsmurarna måste rivas snarast möjligt.
Den politiska och ekonomiska utvecklingen i Ryssland, Vitryssland och Ukraina har varit sämre än i de nyanslutna EU-länderna. Sverige och EU måste stärka samarbetet med dessa länder för att främja stabiliteten. Problem i dessa länder sprider sig lätt till EU i form av organiserad brottslighet, trafficing och annan brottslighet.
Kristdemokraterna anser att samarbetet mot människohandel måste intensifieras. Det kan handla om stärkande av lagstiftning eller polismyndigheternas kompetens, liksom samarbete med det civila samhället och frivilligorganisationer. Det handlar inte minst om en förbättrad jämställdhet och respekt för människovärdet, vilket naturligtvis inte kan förändras över en natt. Det kräver långsiktigt opinionsarbete.
EU måste därför se till att skapa bästa möjliga samarbetsklimat gentemot de östra grannländerna. Vi menar att EU:s hittillsvarande gemensamma strategier för exempelvis Ryssland inte varit tillräckligt konkreta eller handlingskraftiga. I framtiden bör EU erbjuda institutionaliserat ekonomiskt och politiskt samarbete till stater som inte vill eller kan bli EU-medlemmar.
Regeringen bör ge högsta prioritet åt vissa allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna, inte minst människosmuggling och sexuell exploatering. Här kan Sverige bl.a. bedriva opinionsarbete som tar sin utgångspunkt i jämställdhet och uppvärdering av kvinnors situation. Även gränsbevakning och kamp mot den organiserade brottsligheten bör få status som eget huvudområde i samarbetet.
Den svenska regeringen bör vidare fokusera biståndsinsatser till institutioner för utveckling av demokrati, mänskliga rättigheter, rättssamhällets principer och deras praktiska genomförande.
EU har sedan östutvidgningen markant ökat sin politiska, geografiska och ekonomiska styrka. Unionen växte med tio nya länder och består nu av 25 stater, med en befolkning av mer än 450 miljoner och en samlad BNP på nästen 10.000 miljarder euro.
Utvidgningen innebär många utmaningar, bl.a. när det gäller att närma sig de 385 miljoner nya medborgarna i de nya angränsande länderna (Ryssland, Vitryssland, Ukraina, Moldavien, Mellanöstern och Nordafrika). EU måste verka för stabilitet, säkerhet och politisk utveckling i dessa länder, men även ekonomisk tillväxt och ökad handel, utbyte av humankapital, idéer och kunskap.
EU och dess gränsstater är politiskt och ekonomiskt beroende av varandra. Att verka för ett ekonomiskt uppsving i grannstaterna ligger såväl i EU-medborgarnas intresse som medborgarnas i de berörda länderna.
EU måste undvika att skapa nya skiljelinjer i Europa - mellan EU och dess grannstater - och istället främja stabilitet och välstånd inom och bortom unionens nya gränser.
För att säkra stabiliteten i EU:s närområde måste fattigdomen minska. Det behövs en djupare ekonomisk integration, förstärkta politiska och kulturella förbindelser och förbättrat gränsöverskridande samarbete. Dessutom behövs ett delat ansvar mellan EU och dess grannländer för att förebygga konflikter.
De nya grannländerna måste ges möjlighet att delta i den europeiska inre marknaden och i en ytterligare integration och liberalisering för att främja den fria rörligheten för personer, varor, tjänster och kapital (de fyra friheterna).
Varje europeisk stat kan idag ansöka om att bli medlem av EU, förutsatt att de uppfyller kriterierna för ett medlemskap. Kristdemokraterna sätter inga geografiska, kulturella eller religiösa gränser, utan menar att det är innehållet i den politiska utvecklingen som ska styra om ett land ska få bli medlem i Europeiska unionen eller inte. Kraven på medlemskap ska vara en demokrati byggd på flerpartisystem, skydd för mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Samtidigt måste vi acceptera ett Europa i flera utvecklingshastigheter. Det kan finnas en kärna av länder som har ett fördjupat ekonomiskt samarbete (euroländerna) och det kan finnas andra EU-länder som vill fördjupa sitt försvarssamarbete.
Kristdemokraterna anser att Bosnien-Hercegovina, Serbien och Montenegro, Makedonien (FYROM), Albanien och Turkiet ska få påbörja medlemskapsförhandlingar så snart de uppfyller de mål och kriterier som EU satt upp för medlemskap, med bl.a. krav på respekt för minoriteter, fungerande rättsstat, demokrati och mänskliga rättigheter. Vidare ska Kroatien, som redan fått startdatum för medlemskapsförhandlingar, tillåtas gå med i EU så snart de uppfyller inträdeskraven. Bulgarien och Rumänien ska tillåtas bli medlemmar i EU, efter avslutade förhandlingar.
EU-kommissionen delar emellertid vår bedömning att Moldavien, Ryssland, Ukraina och Vitryssland ännu inte har möjlighet till medlemskap. Relationerna till dessa länder behöver dock fördjupas och stärkas.
Omvärldens bistånd till Balkanländerna koncentreras till stor del pååteruppbyggnad av infrastruktur, hus och vägar. Kristdemokraterna anser att ett helt avgörande led i återuppbyggnaden av Balkan är satsningar på immateriella frågor som institutionsuppbyggnad, mänskliga rättigheter och demokrati. Det handlar inte minst om utbildningssatsningar på viktiga områden, som samhällsadministration och rättsväsende, men också polis och skola. För att skapa förståelse och kanske till och med försoning krävs att all utbildningsverksamhet präglas av respekten för de mänskliga rättigheterna och för rättsstatens principer.
På Balkan är det minnena från krigen som utgör de ungas "normalbild". De känner i många fall inte till någon verklighet där man umgicks och arbetade oberoende av etnisk eller religiös tillhörighet. För många unga är det uppdelningen i "vi" och "dom" som är normalbilden. Här är det istället de över 25 år som har viktiga erfarenheter av samhällen där etnicitet och religiösa skillnader spelar en underordnad roll.
Inför och under 1990-talets konflikter på Balkan använde de politiska ledarna olika etniska markörer, historien, språken, religionerna, som beståndsdelar i en mobilisering för det egna folkets eller den egna gruppens rätt gentemot andra grupper. Detta har bland annat inneburit en mytifiering av vissa historiska händelser för politiska syften. Det tydligaste exemplet erbjuder Slobodan Milosevic, som med stor skicklighet har utnyttjat serbernas nederlag mot det osmanska väldet vid Trastfälten, Kosovo Polje, år 1389 i sin mobilisering mot befolkningen i Kosovo.
Ett annat exempel är motsättningarna mellan Grekland och Makedonien dels om den makedonska statens namn i internationella sammanhang, dels om den makedonska statens rätt att använda den sextonuddiga så kallade Vergina-stjärnan. Såväl Vergina-stjärnan som namnet Makedonien kan återknytas till 300-talet f Kr och Filip II och hans son Alexander samt den riksbildning som då omfattade nuvarande Makedonien, men också delar av Grekland. Till följd av detta är Makedonien inte erkänt som Republiken Makedonien, utan som Former Yugoslav Republic of Macedonia (FYROM).
En viktig del i återuppbyggnadsarbetet på Balkan är att avmytifiera historien, språken och religionerna. Det är mycket positivt att EU genom det så kallade Tempus-programmet stöder den högre utbildningens återuppbyggnad. Med tanke på frågans betydelse bör dock Sverige verka för att biståndsprogrammet CARDS satsar betydande resurser på möjligheten till tvärvetenskapliga Balkanstudier och -forskning. Ett sådant tvärvetenskapligt program bör rikta sig framför allt till forskare verksamma på Balkan, men även till forskare med intresse av förhållandena på Balkan, verksamma vid akademiska institutioner i EU:s medlemsländer.
Vidare bör det inom ett sådant program ges en tvärvetenskaplig grundutbildning, öppen för studenter från länderna i det forna Jugoslavien och Kosovo samt för studenter från EU:s medlemsländer.
Ett sådant program bör ha en tydlig tvärvetenskaplig prägel och vända sig till humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnesföreträdare, till exempel historiker, statsvetare, sociologer, språkvetare och religionsvetare. Särskilda institutioner för tvärvetenskapliga Balkan-studier i EU:s regi bör inrättas på de större lärosätena i samtliga länder i det forna Jugoslavien samt i Kosovo. Inom ramen för programmet bör internationellt erkända Balkankännare ges möjlighet att undervisa och forska.
En bärande tanke är att programmet skall leda till förståelse mellan de olika folken på Balkan. En möjlighet är att erbjuda "växeltjänstgöring". Studenter, doktorander och forskare från Balkan skulle kunna få möjlighet att genomföra en del av sin verksamhet vid något av programmets enheter i ett annat land på Balkan. Att bygga gränsöverskridande nätverk är således en viktig ingrediens i förslaget.
Respekten för lag och ordning är ett bärande element i ett fungerande samhälle. Medborgarna måste kunna lita på polisen. Korruption, gynnandet av den egna etniska gruppen eller släkten urholkar snabbt medborgarnas tilltro till poliskåren och rättsväsendet.
Sverige och EU bör därför undersöka möjligheten till ett tidsbegränsat projekt, ett till tvåår, som syftar till att ge redan utbildade, och yrkesverksamma, poliser nödvändig kompletteringsutbildning. Vidare bör man finansiera och driva ett tidsbegränsat projekt, tre till fem år, som syftar till att nyrekrytera och utbilda nya poliser. Rekryteringen till utbildningen bör tillgodose kraven pååldersspridning, rimlig fördelning mellan kvinnor och män samt etnisk och religiös tillhörighet. Rekryteringen i respektive land bör ske i nära samverkan med den EU-partner som givits utbildningsansvar.
I utbildningen bör särskild tyngdpunkt läggas vid respekten för de mänskliga rättigheterna, likhet inför lagen samt betydelsen av en rättvis och korruptionsfri handläggning av den enskildes ärende.
Nepotism, korruption och organiserad brottslighet är företeelser som är väl etablerade på Balkan och som har fått ytterligare näring under det senaste decenniet. På Balkan bedrivs en omfattande prostitution och med jämna mellanrum rapporteras via tidningar, radio och tv om hur soldater, även svenska, som deltar i krishanteringsoperationerna på Balkan har utnyttjat prostituerade.
Det finns uppgifter som talar om Balkan som ett nav för stora delar av prostitutionen i Västeuropa. Balkan är också ett nav i narkotikasmugglingen och smugglingen av cigaretter till Västeuropa.
Prostitution, människohandel och smuggling som bedrivs inom ramen för en transnationell organiserad brottslighet utgör ett allvarligt säkerhetshot mot öppna, demokratiska samhällen. Det utgör också, som i fallet Balkan, ett allvarligt hot mot de insatser som görs för att bygga upp fungerande samhällen. Exemplen ovan är inte ägnade att ringakta vare sig albaner, kosovoalbaner eller serber som kollektiv, men det är viktigt att peka på att det i hela det forna Jugoslavien, inklusive Kosovo, finns grupper och enskilda individer som för egen vinning hänsynslöst utnyttjar andra människor, samtidigt som de äventyrar den regionala stabiliteten.
Det råder idag stor samstämmighet om att ekonomiska intressen av den typ som angivits ovan har varit en mycket viktig drivkraft i de senaste årens många konflikter på Balkan. En viktig del i återuppbyggnadsarbetet på Balkan måste därför vara att, så långt det bara låter sig göras, vidta åtgärder mot de individer och grupper som äventyrar regionens säkerhet. Om så inte sker kan de kriminella nätverken, som redan har förgreningar i hela Europa, växa sig starka och på sikt hota vårt öppna och demokratiska samhälle.
Vid sidan av de åtgärder som föreslagits ovan för att skapa öppna och demokratiska samhällen på Balkan, måste en medvetenhet om nepotism, korruption och transnationell organiserad brottslighet på Balkan skapas utanför de respektive europeiska polis- och åklagarmyndigheternas begränsade krets.
Hållningen gentemot utvecklingen på Balkan är numera gemensam. Det är i sammanhanget värt att notera att EU och dess medlemsländer står för 55 % av världens utvecklingsbistånd. Både på Balkan och i Afghanistan är det EU som är den främsta givaren av humanitärt bistånd och stöd till demokratisering och återuppbyggnad.
De allvarligaste kvarstående bristerna är i många fall just inom det rättsliga och inrikespolitiska området. Det handlar dels om fungerande rättsväsende och kamp mot omfattande korruption, dels om ett fungerande gränsskydd. Med tanke på de varningar som framförts från bl.a. Amnesty International när det gäller korruption och brott mot mänskliga rättigheter, samt med tanke på den ökande organiserade brottsligheten i många östeuropeiska länder, är sådana satsningar av största betydelse. Korruptionsbekämpning har en nyckelroll i sammanhanget. Där korruption förekommer omöjliggörs förtroendefulla samhällsrelationer, tillit till stat och myndigheter, och där undergrävs det fria samhällsskicket.
EU vill bidra till ökad stabilitet på Balkan genom att knyta Bosnien-Hercegovina, Kroatien, Serbien och Montenegro, Albanien och Makedonien närmare till sig med sikte på ett framtida medlemskap. Det gör man bland annat genom CARDS som i klartext betyder Community Assistance for Reconstruction, Development and Stabilisation.
Målet för CARDS-projektet är att utveckla medvetenheten om och hanteringen av asyl-, viserings- och migrationsfrågorna i mottagarländerna så att de närmar sig EU-nivå på det området.
I Sverige har Migrationsverket ansvar för projektet som ska pågå fram till den 31 december 2005. Kostnaden, 3 miljoner euro, belastar kommissionens budget. Kristdemokraterna stöder till fullo detta EU-projekt.
Utvecklingen i Kroatien är i stort positiv. De har ett väl fungerande demokratiskt system och valen 2000 och 2003 var fria och det förekom inget fusk. Oppositionspartierna har en naturlig och fri ställning.
Många bedömare ser ljust på situationen i Kroatien. Kroatiens ekonomi är stabil och demokratin välförankrad. Kroatien har ansökt om att bli medlem i EU, vilket bland annat det kristdemokratiska EPP-partiet ser mycket ljust på.
EU-kommissonen pekar på att rättsväsendet behöver stärkas. I grund och botten handlar det om att öka kvaliteten i utbildningen av domare, åklagare och administrativ personal. Korruptionen är också ett gissel. Kroatien behöver förbättra den operativa kapaciteten hos byrån för bekämpning av korruption och organiserad brottslighet. De behöver även införa en uppförandekod och etiska regler för tjänstemän och valda representanter.
Det finns inga större problem vad gäller efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna, men Kroatien måste i större omfattning än idag sörja för minoriteterna i landet. De måste se till att författningslagen om de nationella minoriteterna genomförs och sörja för att minoriteterna är proportionellt företrädda i lokala och regionala självstyrande organ, i organ inom statsförvaltningen och rättsväsendet och i organ inom den offentliga förvaltningen.
Kroatien måste även se till att flyktingar kan återvända genom att förbättra förhållandena för återvändande och skapa rimliga sociala och ekonomiska villkor för dem.
Kroatien har en fungerande marknadsekonomi. Ekonomin är relativt stabil och inflationen är låg (1,5 %). Kroatien har en relativt välutbildad befolkning, bra vägar och telekommunikation. På grund av den rikliga turismen är landet redan idag väl integrerat med övriga EU.
Kroatien måste genomföra en rad avtal med grannländerna rörande bekämpning av organiserad brottslighet, gränsförvaltning och återtagande.
|
Indikatorer för Kroatien (Källa: CIA - The World Factbook) |
|
Befolkning: 4,5 miljoner |
|
BNP: 344 miljarder kr |
|
BNP - real tillväxttakt: 4,5 % |
|
BNP per capita: 78 200 kr (köpkraftsparitet - PPP) |
|
BNP fördelat på sektorer: jordbruk 8,4 %, industri 29,8 % och tjänster 61,8 % |
|
Inflation: 1,5 % |
|
Arbetslöshet: 18,9 % |
|
Etniska grupper: Kroater 89,6 %, serber 4,5 %, bosniska muslimer 0,5 %, ungrare 0,4 %, slovener 0,3 %, tjecker 0,2 %, romer 0,2 %, albaner 0,1 %, montenegriner 0,1 %, andra 4,1 % |
|
Religion: Romersk katolska 87,8 %, ortodoxa 4,4 %, muslimer 1,3 %, protestanter 0,3 %, andra 6,2 % |
|
Språk: Kroatiska 96 %, andra 4 % (italienska, ungerska, tjeckiska, slovakiska och tyska) |
Republiken visade prov på politisk stabilitet i samband med mordet på den reforminriktade regeringschefen Zoran Djindjic år 2003.
Graden av de politiska reformerna har dock varit varierande under det sista året. Det går relativt bra att reformera försvarsmakten och förbättra för minoritetsgrupperna, men de politiska och juridiska reformerna går långsammare. Tyvärr samarbetar ännu inte Serbien och Montenegro fullt ut med den internationella brottmålsdomstolen.
Ekonomin i Serbien och Montenegro uppvisar bättre resultat, men BNP per capita är lägst bland länderna på Balkan och inflationen ligger på 11,6 %. Vissa nödvändiga strukturella reformer har uteblivit på grund av politiska dispyter.
I den serbiska provinsen Kosovo råder särskilda problem, framkallade av osäkerheten kring provinsens framtida status och grad av självständighet. Denna osäkerhet hämmar investeringar och omöjliggör lån från Världsbanken. Rent psykologiskt riskerar detta också att leda till handlingsförlamning så länge inte medborgarna känner tillförsikt inför framtiden.
1999 ingrep Nato i Kosovo och motade, bl.a. efter bombanfall mot Belgrad, bort den serbiska armén, kontrollerad av Milosevicregimen. Utvecklingen därefter har tyvärr varit långt ifrån problemfri. Kosovo har utvecklats till Europas nya centrum för trafficking; mänsklig slavhandel med unga kvinnor. Enligt FN finns 204 misstänkta bordeller i Kosovo. På dessa 204 barer, restauranger och nattklubbar misstänker polisen att prostitution förekommer och att traffickingoffer utnyttjas som sexslavar.
Även efter den Nato-ledda invasionen 1999 lever spänningarna mellan de olika folkgrupperna kvar i Kosovo. Våldsamma upplopp utbröt exempelvis i slutet av mars 2004 då tre albanska pojkar drunknat under oklara omständigheter. Händelsen ökade de redan starka spänningarna mellan den huvudsakligen muslimska majoriteten av etniska albaner och serberna som utgör en minoritet och som för det mesta tillhör den ortodoxa kyrkan.
Under oroligheten dödades bortåt trettio människor, flera hundra skadades och omkring 4.000 blev hemlösa på grund av våldsutbrottet. Ett stort antal kyrkor och kloster förstördes under de tre dagar våldet pågick, och många moskéer skadades. En FN-tjänsteman rapporterade i radiokanalen B92: "En kristallnatt är på gång i Kosovo. Kyrkor brinner och folk attackeras av inga andra skäl än deras etniska bakgrund." För att kväva våldet satte Nato in en förstärkning på cirka 2.000 soldater. Idag finns ca 18.000 FN-soldater i Kosovo.
För människorna som lever på Balkan är det viktigt att få signaler från övriga världen som visar engagemang för deras situation och intresse för att bistå dem till en dräglig livssituation. Spänningarna mellan folkgruppen och det faktum att sexhandeln växer sig stark i området, visar att Nato och FN har långt kvar. Balkan är i högsta grad EU:s problem och det minsta som kan göras är att ge hjälp och stöd till de krafter på Balkan som eftersträvar försoning, verklig demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna.
|
Indikatorer för Serbien och Montenegro (Källa: CIA - The World Factbook) |
|
Befolkning: 10,8 miljoner |
|
BNP: 175 miljarder kr |
|
BNP - real tillväxttakt: 2 % |
|
BNP per capita: 16 800 kr (köpkraftsparitet - PPP) |
|
BNP fördelat på sektorer: jordbruk 26 %, industri 36 % och tjänster 38 % |
|
Inflation: 11,6 % |
|
Arbetslöshet: 34,5 % |
|
Etniska grupper: Serber 62,6 %, albaner 16,5 %, montenegriner 5 %, ungrare 3,3 %, andra 12,6 % |
|
Religion: Ortodoxa 65 %, muslimer 19 %, romersk katolska 4 %, protestanter 1 %, andra 11 % |
|
Språk: Serbiska 95 % och albanska 5 % |
Den politiska situationen är stabil, men det finns fortfarande mycket att göra bl.a. när det gäller att implementera reformer, förstärka den administrativa kapaciteten och förbättra den offentliga servicen.
Trots att Makedonien (FYROM) har ekonomiska och budgetmässiga bekymmer, har landet gjort framsteg för att uppnå stabilitet i ekonomin. Ett bekymmer ligger i att få fattade beslut omsatta i konkret handling.
Makroekonomin är förhållandevis stark och landet har gått med i WTO. Den största kritiken som riktas mot landets ekonomi är det bristande företagsklimatet, konkurrenssituationen och brister i införandet av äganderätten. Utländska investeringar ha varit relativt små och investeringarna kommer troligtvis endast att öka om landet visar fortsatt prov på institutionell och politisk stabilitet.
|
Indikatorer för Makedonien (Källa: CIA - The World Factbook) |
|
Befolkning: 2 miljoner |
|
BNP: 100 miljarder kr |
|
BNP - real tillväxttakt: 2,8 % |
|
BNP per capita: 48 900 kr (köpkraftsparitet - PPP) |
|
BNP fördelat på sektorer: jordbruk 9,9 %, industri 25,3 % och tjänster 64,8 % |
|
Inflation: 1,2 % |
|
Arbetslöshet: 36,7 % |
|
Etniska grupper: Makedoner 64,2 %, albaner 25,2 %, turkar 3,8 %, romer 2,7 %, serber 1,8 %, andra 2.3 % |
|
Religion: Makedoniskt ortodoxa 70 %, muslimer 29 %, andra 1 % |
|
Språk: Makedoniska 68 %, albanska 25 %, turkiska 3 %, serbokratiska 2 %, andra 2 % |
Den finns mer att önska av den politiska utvecklingen i Bosnien-Hercegovina. Myndigheter under statsnivåär underutvecklade och marknadsekonomin fungerar ännu inte fullt ut. Regeringen har inte utvecklat ett regelverk som leder till investeringar och företagande. Bosnien-Hercegovina måste förbättra den makroekonomiska stabiliteten och verka för privatiseringar.
Dessutom måste det juridiska systemet förbättras och dess oberoende stärkas. Det finns underskott på välutbildad personal i hela Bosnien-Hercegovina. Även om de mänskliga rättigheterna i stort efterlevs, måste möjligheten för flyktingar att återvända till sina hem underlättas.
Den organiserade brottsligheten är ett stort problem i Bosnien-Hercegovina. De behöver bygga upp en kapacitet att tackla den organiserade brottsligheten genom en reformerad säkerhetstjänst och polis.
|
Indikatorer för Bosnien-Hercegovina (Källa: CIA - The World Factbook) |
|
Befolkning: 4 miljoner |
|
BNP: 178 miljarder kr |
|
BNP - real tillväxttakt: 3,8 % |
|
BNP per capita: 44 500 kr (köpkraftsparitet - PPP) |
|
BNP fördelat på sektorer: jordbruk 13 %, industri 40,9 % och tjänster 46,1 % |
|
Inflation: 3,5 % |
|
Arbetslöshet: 40 % |
|
Etniska grupper: Serber 37,1%, bosniska muslimer 48 %, kroater 14,3 %, andra 0,6 % |
|
Religion: Muslimer 40 %, ortodoxa 31 %, romersk katolska 15 %, andra 14 % |
|
Språk: Bosniska, kroatiska och serbiska |
Reformerna i Albanien det senaste året har varit begränsade. Det politiska klimatet är inte gynnsamt för ett sunt reformarbete. Den finns stor spänning mellan de politiska partierna och inom det styrande Socialistpartiet (SP). Mer kraft har gått åt till inre politiska stridigheter än åt utåtriktat reformarbete.
På det ekonomiska området kan vi konstatera att tillväxten under 2003 låg på 7 % och inflationen var måttliga 3,3 %. De ekonomiska prognoserna inför framtiden är emellertid osäkra, på grund av den instabila ekonomiska situationen. Företagsklimatet är inte generöst och det är svårt att göra investeringar. Korruption, organiserad brottslighet, administrativ ineffektivitet är stora hinder för företag att etablera sig.
|
Indikatorer för Albanien (Källa: CIA - The World Factbook) |
|
Befolkning: 3,5 miljoner |
|
BNP: 118 miljarder kr |
|
BNP - real tillväxttakt: 7 % |
|
BNP per capita: 32 900 kr (köpkraftsparitet - PPP) |
|
BNP fördelat på sektorer: jordbruk 49 %, industri 27 % och tjänster 24 % |
|
Inflation: 3,3 % |
|
Arbetslöshet: 15,8 % officiellt; kan enligt CIA vara så hög som 30 % |
|
Etniska grupper: Albaner 95%, greker 3 %, andra 2 % |
|
Religion: Muslimer 70 %, albansk ortodoxa 20 %, romersk katolska 10 % |
|
Språk: Albanska och grekiska |
Kristdemokraterna är positiva till ett framtida turkiskt medlemskap i EU. Redan 1963 upprättades ett associeringsavtal mellan EG och Turkiet. Efter mer än 40 års ansträngningar tar Turkiet idag väsentliga steg i riktning mot de mål och kriterier som EU satt upp för medlemskap.
Det kommer att bli en stor utmaning, både politiskt och ekonomiskt, att ta med Turkiet. Kristdemokraternas bedömning är emellertid att EU bör se det som en fredsfrämjande och som en stabiliserande uppgift att klara av detta. Turkiet har visat mycket stor samarbetsvilja de senaste åren och dess regering har gjort påvisbara ansträngningar att möta EU:s högt uppställda kriterier vad gäller demokrati, mänskliga rättigheter och anpassningar av regelverk.
Det har framförts farhågor, i synnerhet från tyskt håll där det idag bor 2,5 miljoner personer med turkiskt ursprung, för att emigrationen från Turkiet kommer att öka vid ett medlemskap. Detta skulle skapa "störningar" på arbetsmarknaden. Liknande farhågor fanns när Portugal, Spanien och de tio nya medlemsländerna skulle gå med i EU och de visade sig vara omotiverade.
Turkiet har relativt svag ekonomi. Detta har framförts som ett hinder för medlemskap. För oss kristdemokrater finns det anledning att erinra om att EU grundar sig på fred och frihet. EU-samarbetet får inte bygga på att enbart rika medlemmar accepteras. Tvärtom måste EU, genom handel och utbyte av idéer, stödja ekonomiskt svagare länder. (Det bör tilläggas att den makroekonomiska situationen i Turkiet väsentligt förbättrats de senaste åren.)
Den allvarligaste invändning mot ett turkiskt medlemskap i EU rör den bristande respekten för mänskliga rättigheter. Den systematiska diskrimineringen av den kurdiska minoriteten är det allvarligaste problemet. Men även andra grupper är satta på undantag, bl.a. medlemmar i olika kristna samfund. Inskränkningar i press- och mötesfriheten förekommer också. Den turkiska regeringen måste göra kraftfulla insatser på dessa områden innan Turkiet kan bli en fullvärdig medlem i EU.
Den turkiska regeringen har uppvisat stor vilja att förbättra situationen och leva upp till EU:s inträdeskrav. De har gjort progressiva förbättringar i lagstiftningen, men fokus måste nu riktas på att lagstiftningen får ett bättre genomslag ute i det civila samhället, det vill säga på fältet i myndigheternas utövande och där oftast mänskliga rättigheter kränks.
Turkiet är ett viktigt land på många sätt. Landet har ett strategiskt läge invid Svarta havet och Kaspiska havet. Regionen kännetecknas av en rad spänningar och konflikter, både av politisk och ekonomisk natur. Flera länder i regionen sitter på stora olje- och gastillgångar, vilket gör att området har stor strategisk och säkerhetspolitisk betydelse. Samtidigt som oljan flödar är bristen på färskvatten ett växande problem.
Vad denna region först och främst behöver är stabilitet. Ett Turkiet, där respekten för demokrati och mänskliga rättigheter är fast förankrad, vore en bra garant för större stabilitet beträffande regionen. När Turkiet går med i EU får vi en garanti för att respekten för demokrati och mänskliga rättigheter inte bara stannar på papperet utan blir en levande del av politiken i landet. De positiva följderna i Turkiet, men också i regionen som helhet, kan inte nog betonas.
Samtliga muslimska länder i Mellanöstern kännetecknas av stora brister i demokrati och mänskliga rättigheter. Regimerna är auktoritära och tillåter ingen inhemsk opposition. Frustrationen över detta är utbredd hos en stor majoritet av befolkningarna. Flera av regimerna har dock varit skickliga på att avleda uppmärksamheten från den egna politikens brister. En allt igenom statskontrollerad media piskar upp hatstämningar mot västvärlden. Men i Turkiet har det skett en utveckling mot ökad demokrati och färre kränkningar mot de mänskliga rättigheterna. Det är viktigt att den trenden fortsätter.
Genom att erbjuda Turkiet att bli medlem i EU bygger vi en bro till den muslimska världen. Dessutom får muslimer världen över se att ett muslimskt land, med en sekulär lagstiftning, blir en integrerad del av en union där social marknadsekonomi, respekt för demokrati och mänskliga rättigheter samt öppenhet och transparens är idealen. En sådan utveckling skulle tveklöst gynna de många demokratiska krafterna inom islam och inspirera många till handling i deras egna länder.
Mycket återstår innan Turkiet kan bli en fullvärdig medlem i EU. Arbetet för mänskliga rättigheterna måste utvecklas och militärens inblandning i det politiska livet måste begränsas. Bedömare inom EU-administrationen menar att Turkiet tidigast kan gå med 2015. Det är dock viktigt att EU visar att de reformer som gjorts i Turkiet de senaste åren uppskattas, genom att låta dem påbörja sina medlemskapsförhandlingar.
|
Indikatorer för Turkiet (Källa: CIA - The World Factbook) |
|
Befolkning: 69 miljoner |
|
BNP: 3 350 miljarder kr |
|
BNP - real tillväxttakt: 5 % |
|
BNP per capita: 49 300 kr (köpkraftsparitet - PPP) |
|
BNP fördelat på sektorer: jordbruk 11,7 %, industri 29,8 % och tjänster 58,5 % |
|
Inflation: 25,3 % |
|
Arbetslöshet: 10,5 % |
|
Etniska grupper: Turkar 80 % och kurder 20 % (estimerade siffror) |
|
Religion: Muslimer 99,8 % (mestadels sunni), kristna och judar 0,2 % |
|
Språk: Turkiska, kurdiska, arabiska, armeniska och grekiska |
|
Stockholm den 5 oktober 2004 |
|
|
Holger Gustafsson (kd) |
|
|
Rosita Runegrund (kd) |
Alf Svensson (kd) |
|
Erling Wälivaara (kd) |
Else-Marie Lindgren (kd) |
|
Ingvar Svensson (kd) |
Mats Odell (kd) |