Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Nordkoreas kärnvapenprogram.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Nordkoreas hot mot sina grannar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att FN:s säkerhetsråd tar sitt utpekade ansvar för internationell fred och säkerhet i fallet med Nordkoreas aggression och kärnvapenprogram.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att Sverige och EU ger sitt stöd för demokratin Sydkorea.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rätten för Nordkoreas folk att leva i demokrati och med åtnjutande av respekt för mänskliga fri- och rättigheter.
Det har aldrig slutits fred mellan Nord- och Sydkorea efter Koreakriget. Länderna skiljs alltjämt åt av en militär demarkationslinje. Gränsen mellan Nord- och Sydkorea är världens tyngst militäriserade gränslinje. Sverige är ett av de länder som deltar i övervakningskommissionens (NNSC) arbete och vi har personal på plats i området mellan länderna.
Det har genom åren förekommit upprepade strider mellan Nord- och Sydkorea, både till lands och till sjöss, med dödsoffer som följd.
Nordkorea är ett av världens fattigaste länder och en järnhård stalinistisk diktatur, som flagrant kränker samtliga mänskliga fri- och rättigheter. Sydkorea å andra sidan är en modern demokrati, som haft en enastående ekonomisk utveckling de senaste decennierna. Landet är nu världens tolfte största ekonomi. Sverige och EU måste ge ett tydligt politiskt stöd för demokratin Sydkorea.
I Nordkorea är ofriheten så stor att till och med rätten att tänka är beskuren. Medierna är statskontrollerade. Människor fostras i tron att endast landets ledare personligen kan garantera landets framtid och att omvärlden är hotfull och aggressiv. Förekomsten av en stark extern hotbild är nödvändig, ja förutsättningen för att hålla ihop landet. Partikarriären är enda vägen att nå ett liv där den materiella nöden inte är omedelbar.
På få platser på jorden är nämligen nöden så stor som i Nordkorea. Miljoner nordkoreaner har drabbats av svält, två miljoner rapporteras också ha gått under av undernäring och andra umbäranden i samband med svälten i mitten på 1990-talet. Det har till och med kommit uppgifter om kannibalism bland förtvivlade människor, som saknat mat.
Landets utveckling är inte hållbar. Infrastrukturen i landet är så sönderfallen att ekonomisk utveckling är närmast omöjlig. Om landets inte snabbt och genomgripande reformeras kommer situationen bara förvärras. Samtidigt beskrivs Nordkorea som det perfekta landet av regimen, så en förändring kommer förmodligen hota ledarskapets existens. En svag förändring har dock kunnat iakttas och företag får i viss utsträckning handla direkt med varandra, utan att gå omvägen via staten. Vart detta syftar är dock mycket osäkert.
Nordkorea har försörjts av omvärlden i åratal, enligt uppgift närmare bestämt i drygt sju år. Det svenska biståndet har sedan 1995 totalt uppgått till 235 miljoner kronor och uppgår nu årligen till ca 35 miljoner kronor. Det är uppenbart att det måste finnas beredskap för mycket omfattande humanitära insatser den dag då landets regim kollapsar. Däremot måste varsamhet finnas så att bistånd inte i dag kanaliseras på sätt som bidrar till att stärka den nordkoreanska statsmakten.
Samtidigt som befolkningen svälter har den nordkoreanska statsledningen oreserverat satsat på militären. Parollen nu är "army first". Nordkorea har en miljonarmé och enligt uppgift 10 000 artilleripjäser som kan nå mål i Seoul, Sydkoreas huvudstad.
Vad än värre är, så har Nordkorea återupptagit sitt nukleära program och sade i början av 2003 upp icke-spridningsavtalet för kärnvapen. Regimen återstartade i slutet av förra året ett kärnkraftverk som bedöms ha väldigt liten förmåga att bidra till elförsörjningen, men som däremot kan ge klyvbart material för kärnvapen. Landet bedöms ha ca 8 000 bränslestavar, som kan ge material tillräckligt för fem till sex kärnladdningar. Anläggningen sades tidigare i år "i nuläget" ha fredliga syften, men misstanken finns att Nordkorea redan har enstaka kärnvapen sedan tidigare kärnvapenprogram.
Nordkorea kastade ut de internationella inspektörerna i samband med kärnprogrammets återupptagande. IAEA rapporterade i februari månad till FN:s generalsekreterare att Nordkorea var i "non compliance".
I augusti 2004 kallade nordkoreanska utrikesdepartementet USA:s president Bush för "en politisk imbecill utan en gnutta grundläggande mänsklig moral och en dålig människa, långt ifrån en politiker".
Nordkorea sa enligt den nordkoreanska nyhetsbyrån KCNA som TT refererade att "Bush är en tyrann som överskuggar Hitler". Nordkorea menade att sexpartssamtalen om landets kärnvapen därför var meningslösa.
Kring årsskiftet 2003 hotade Nordkorea att anfalla USA i förebyggande syfte. Regimen har talat om att skapa ett eldens hav i regionen, samt om att hela den koreanska halvön kan komma att läggas i aska på grund av USA:s påstådda aggressiva agerande.
Nordkorea har å det starkaste motsatt sig att kärnvapenfrågan är en sak för FN:s säkerhetsråd. Landet har förklarat att ekonomiska sanktioner skulle ses som en ren krigsförklaring. Det är uppenbart att regimen använder kärnvapenhotet i som ett led i att försöka tillskansa sig fördelar i form av nödvändigt bistånd från omvärlden.
Nordkorea har krävt bilaterala förhandlingar med USA och icke-angreppsgarantier från USA, för att resonera om sitt kärnvapenprogram, vilket USA avvisat. USA:s nuvarande president har pekat ut Nordkorea som en skurkstat, som idkar statsterrorism och söker massförstörelsevapen.
I slutet av augusti förra året inleddes samtal mellan sex länder om den nordkoreanska kärnvapenfrågan. "I de inledande uttalandena noterade (den japanske) chefsdelegaten att kärnvapenutveckling av Nordkorea absolut inte kan godkännas", sade japanska UD.
Nordkoreas agerande ger stor anledning till oro för landets grannar och ökar risken för kärnvapenspridning i världen. Skulle Nordkorea förklara sig vara en kärnvapennation finns en betydande risk för att fler länder snabbt skulle följa exemplet och skaffa kärnvapen. Redan Nordkoreas hittillsvarande agerande ökar risken för att fler länder skall starta egna kärnvapenprogram.
Men sannolikheten för kärnvapenspridning ökar också genom risken att Nordkorea kan komma att exportera tekniskt kunnande eller utrustning för kärnvapenframställning.
Erfarenheten är att den nordkoreanska ledningen agerar mycket irrationellt. 1998 skickade Nordkorea en missil över Japan, vilket naturligtvis skapade stor oro i regionen och i världen i övrigt. Landet har tidigare även varit inblandat i internationell terrorism, till exempel vid sprängning av ett civilt trafikflygplan. Nya planer hösten 2004 på att testa missiler väcker oro både i Japan och omvärlden.
Människor fruktar regimens oberäknelighet. I Asien i allmänhet och naturligtvis särkilt i Sydkorea och Japan är Nordkoreas agerande en fråga som väcker stor uppmärksamhet.
USA har länge haft 37 000 man i Sydkorea, som ytterst garanterar landets frihet och demokrati. I samband med att den nordkoreanska krisen förvärrades i början av 2003 flyttade man flygplan närmare den koreanska halvön.
Ryssland har svängt vad gäller relationerna till Nordkorea och ger inte landets regim politiskt stöd. Man fruktar att Nordkorea skall falla samman, med flyktingströmmar och oro som följd. Därför har man genomfört flera militärövningar i östra Ryssland, för att förbereda sig inför de problem som kan komma. Landet är tydligt beträffande Nordkoreas kärnvapenambitioner: "Den koreanska halvön skall vara fri från kärnvapen", sa utrikesminister Ivanov i augusti 2003. Ryssland har dock uttalat stöd för Nordkoreas krav på en icke-angreppspakt med USA.
Även Folkrepubliken Kina har minskat det politiska stödet för Nordkoreas ledning. Nu uppmanar Kina Nordkorea att delta i samtal med omvärlden. Under Koreakriget offrades en miljon kinesiska liv för att stödja Nordkorea, något den nordkoreanska ledningen i dag talar tyst om, vilket i sin tur verkar störa Kina. Kina ser numera rimligen Nordkorea mindre som en kinesisk säkerhetszon och mer som ett säkerhetspolitiskt problem. Även Kina måste förhålla sig till och förebereda sig inför ett nordkoreanskt sönderfall. Redan nu finns tio- kanske hundratusentals nordkoreanska flyktingar i Folkrepubliken Kina.
Sydkoreas demokratisering är ett gott exempel för hela regionens utveckling. Det gäller inte minst för Nordkorea. Om halva Korea kan åtnjuta det vi har i Europa - demokrati, marknadsekonomi och mänskliga rättigheter - varför skulle inte hela Korea kunna göra det?
Om människor i Sydkorea kan leva fria och i välstånd, varför skall inte alla koreaner kunna göra det? Det är inte främst militärt Sydkorea ses som ett hot av regimen i Nordkorea. Det är i stället det goda exemplets makt som regimen fruktar. Därför är Nordkorea kanske världens slutnaste land, med en informationsstyrning som liknar hjärntvätt, och därför är agitationen mot grannen så hård. Den nordkoreanska befolkningen skall inte få veta hur alternativet till diktatur och armod ser ut.
Nordkoreas folk har rätt att leva i demokrati och med åtnjutande av respekt för mänskliga fri- och rättigheter.
FN:s säkerhetsråd har ett utpekat huvudansvar för internationell fred och säkerhet. Det är av stor vikt att säkerhetsrådet fungerar när länder på det sätt som Nordkorea gör inte bara upprustar, utan också hotar omgivande länder. Det får inte löna sig för diktaturer att använda kärnvapen såsom spelkort i säkerhetspolitisk poker.
Nordkorea har brutit icke- spridningsfördraget och kastat ut de inspektörer som tidigare var där för att kontrollera att man inte utvecklade kärnladdningar. Nordkorea har sedan tidigare missilkapacitet. Landet har ambitionen att utveckla kärnladdningar och har kanske till och med redan gjort det. Vi vet att detta är ett hot mot omvärlden som dessutom har uttryckts ordagrant och uttryckligt. Det är svårt att se en fråga som så tydligt borde vara föremål för FN:s säkerhetsråds ansvar.
Sverige måste vara pådrivande i att säkerhetsrådet engageras i frågan om Nordkoreas hot mot sina grannar och landets kärnvapenrustningar.
|
Stockholm den 5 oktober 2004 |
|
|
Sten Tolgfors (m) |