Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag som innebär att Nordiska rådet läggs ned och att det nordiska samarbetet reformeras i enlighet med vad som anförs i motionen.
En ny tid kräver nya lösningar och nya samarbetsformer. De som tidigare var partners med en samsyn beträffande mål, visioner och lösningar befinner sig i dag i en situation då allt fler frågar sig om nuvarande ordning räcker för att möta de utmaningar som vi står inför.
Nordiska rådet är ett sådant exempel. Det bildades 1952 som ett organ för samarbete mellan Nordens parlament och regeringar i frågor av gemensamt intresse. Ledamöterna är valda av respektive parlament samt utses av respektive regering. Nordiska rådet samlas i allmänhet till session en gång om året. Mellan sessionerna företräds det av ett presidium, som består av tio ledamöter och leds av en president. Sedan 1971 finns även Nordiska ministerrådet med uppgift att ansvara för samarbetet mellan de nordiska regeringarna och Nordiska rådet.
Efter Nordiska rådets tillkomst har stora förändringar skett i våra relationer till våra nordiska grannländer och andra omkringliggande länder. Järnridån har fallit. Detta tillsammans med Sovjetunionens sönderfall har öppnat kontakterna med länder runt Östersjön, inte minst de baltiska staterna och Polen, som numera ocksåär medlemmar i EU. Europeiska unionen, i vilken tre av de nordiska länderna är medlemmar, är väletablerad sedan mångaår. Norge och Island har särskilda avtal med Europeiska unionen.
Medborgarna rör sig alltmer mellan olika länder bl.a. som en följd av förbättrade kommunikationer och ny teknik. Samarbetet mellan Sverige, våra grannländer och övriga länder hittar nya och djupare former. De ändrade försvarspolitiska förutsättningarna har även de inneburit förändringar. Inte minst Finland har närmat sig Nato, något som för bara något årtionde sedan hade varit omöjligt. Danmark och Norge är medlemmar sedan tidigare. Sveriges relationer till Nato har fördjupats, vilket inneburit ett ökat samarbete.
Vi ser i ökad utsträckning hur nordiska företag går ihop för att öka sin slagkraft i syfte att möta konkurrensen från en alltmer globaliserad världsekonomi. De internationella affärskontakterna får allt större omfattning. Det som bara för några år sedan hade betraktats som en omöjlighet i Sverige är i dag en realitet. Ford äger Volvo, SAAB ägs av GM, JAS säljs med hjälp av British Aero Space, Astra heter numera även Zeneca, Pharmacia har fusionerat med UpJohn. Även mellan de nordiska företagen sker fusioner. Telia går samman med sin finska motsvarighet. Finska och svenska storbanker slås ihop under namnet Nordea. Samarbetet mellan de nordiska försäkringsbolagen intensifieras. Det är en utveckling som pågår inom flera branscher inom och utom Norden.
IT har inneburit en revolution som vi i dag bara ser början av och vars konsekvenser kommer att vara de mest djupgående som den moderna människan ställts inför. Kontakter mellan medborgare i olika länder, organisationer och myndigheter, är idag inte begränsade till enbart fysiska kontakter, telefonsamtal och brev. Alltmer ser vi hur stora informationsmängder flyttas mellan medborgare, organisationer, företag och länder. Möjlighet att hålla sig informerad, ta reda på fakta, debattera och lägga fram förslag har förbättrats. Kontakterna mellan beslutsfattare är i dag snabbare, tätare och mer personliga än vad de var vid Nordiska rådets tillkomst.
Nordiska rådets betydelse för den positiva utveckling som varit ska inte underskattas men ej heller övervärderas. Vad som måste diskuteras, i syfte att utveckla våra möjligheter är hur det framtida samarbetet mellan de nordiska länderna skall organiseras.
Samarbetet med andra länder behöver stärkas, inte enbart inom Norden. Beroende på politikområde bildas olika konstellationer. Ibland är det en fördel med ett gemensamt nordiskt samarbete, ibland är det andra samarbetspartners som ger störst framgång.
Nya organisationsformer, nya frågeområden, mer komplexa frågor och snabbare förändringstakt ställer krav på förändringar och ökat deltagande.
Styrkan i ett nordiskt samarbete bygger på folkligt engagemang. Samarbetet på nationell nivå har en motsvarighet i samarbetet på lägre nivåer t.ex. mellan vänorter, fristående organisationer och företag. Men framför allt handlar det om samarbete mellan personer. Samarbetet tar sig olika uttryck; turism, inköp, handel, företagande, informationsutbyte, kulturella utbyten, utbildning etc. Den nordiska samhörighetens styrka ligger i den vardag vi delar och den kunskap vi har om varandras likheter och olikheter, styrka och svagheter. Dit hör naturligtvis den historia som vi delar, liksom gemensamma gränser.
Men det finns ändå i dag anledning att ifrågasätta effekterna av de satsningar som sker via Nordiska rådet.
Bland företrädarna för det institutionella nordiska samarbetet ges ofta bilden att Nordiska rådet skulle vara förutsättningen för det samarbete som är i dag samtidigt som det också skulle vara en förutsättning för att utveckla samarbetet ytterligare. Enligt vår mening finns inget sådant samband. Det är därför dags att flytta diskussionerna från Nordiska rådets sessioner och överläggningar till de nationella parlamenten. De utvecklingsmöjligheter som finns med ökat nordiskt samarbete tas bäst till vara om det är en del av det dagliga arbetet i t.ex. Sveriges riksdag och dess utskott, i stället för att förvisas till arbetsgrupper inom Nordiska rådet. Nordiska rådet ska därför läggas ned.
I riksdagen pågår ett arbete med att förändra formerna för EU-arbetet. Avsikten är att lyfta fram EU-frågorna i det dagliga riksdagsarbetet. Utskottens ställning i detta arbete betonas särskilt. Det är vår uppfattning att de frågor som i dag hanteras av nordiska rådet på ett bättre sätt skulle hanteras av riksdagens utskott. Redan i dag diskuteras EU-frågorna i utskotten på ett helt annat sätt än nordiska frågor. De senare lyser i stort sett helt med sin frånvaro i utskottssammanhang.
|
Stockholm den 3 oktober 2004 |
|
|
Tomas Högström (m) |
Lennart Kollmats (fp) |