Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige genom FN och EU måste verka för att USA inte missbrukar sin militära och ekonomiska överlägsenhet för att påverka det folkrättsliga regelverket, internationella överenskommelser eller FN-chartern på ett negativt sätt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen och världssamfundet bör förmå USA att ratificera Kyotoavtalet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen och världssamfundet bör förmå USA att återansluta sig till ABM-avtalet (rustningskontrollavtalet).
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen och världssamfundet bör förmå USA att ratificera provstoppsavtalet för kärnvapen (Comprehensive Test Ban Treaty).
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen och världssamfundet bör förmå USA att lägga ned alla planer för ett eget missilförsvar (NMD).
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen och världssamfundet bör förmå USA att betala alla sina skulder gentemot FN med omedelbar verkan och utan särskilda krav.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen och världssamfundet bör förmå USA att ratificera avtalet om den permanenta internationella brottmålsdomstolen ICC.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen och världssamfundet bör förmå USA att upphöra med sin unilaterala utrikespolitik och bli en fullvärdig medlem inom FN - med rättigheter och skyldigheter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen och världssamfundet bör förmå USA att underteckna alla stora FN-konventioner om mänskliga rättigheter, bl.a. barnkonventionen och kvinnorättskonventionen CEDAW.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen och världssamfundet bör förmå USA att upphöra att ge ekonomiskt och militärt stöd till länder som befinner sig i militära konflikter och som inte garanterar sina medborgare grundläggande demokratiska fri- och rättigheter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att EU och FN skall förkasta USA:s nya säkerhetspolitiska doktrin.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kampen mot terrorism inte får urholka medborgerliga fri- och rättigheter, ett öppet och transparent samhälle eller individens integritet.
Tre år har gått sedan terrorattackerna mot New York och Washington. Sedan den 11/9 2001 råder ett nytt tillstånd i världen. Det finns en medvetenhet om den internationella terrorismen och från början även ett stort stöd för Bushadministrationens "krig mot terrorismen". Det var naturligt att världen då slöt upp bakom en sårad och skakad amerikansk nation. Men Miljöpartiet noterar med besvikelse att USA i mångt och mycket ändrat fokus och att kampen mot terrorismen blivit en i det närmaste godtycklig aggression mot alla USA:s fiender eller fiender till USA:s vänner i takt med att landets ekonomiska och militära styrka leder det in i en olycklig unilateralism.
Människorättsorganisationer världen över vittnar om ökat globalt politiskt förtryck i terrorbekämpningens namn och att många länder använder kriget mot terrorism som ursäkt för att kontrollera och förtrycka sin egen befolkning. Kampen mot terrorismen har hittills misslyckats att attackera de bakomliggande orsakerna
"The National Security Strategy of the United States of America" - den nya säkerhetspolitiska doktrin som USA:s president Bush lade fram den 20 september 2002 är tydlig: den förespråkar ett begrepp om "förebyggande krig" mot alla krafter som hotar USA:s intressen samt användandet av militära aktioner i syfte att avlägsna samarbetsovilliga regimer i främmande stater. I den nya doktrinen fastslås att USA "kommer att, om nödvändigt, slå till först (act pre-emptively) för att hindra den nya typen av fiender, terrorister och stater med massförstörelsevapen". Vidare understryks i doktrinen att "ingen annan makt ska tillåtas att växa sig starkare". "Förebyggande krigföring" strider helt mot gällande folkrätt och FN:s centrala uppgift att bevara fred i världen. Det utvidgade säkerhetstänkandet har också tillåtits krocka med demokratiska fri- och rättigheter. Registrering, övervakning och avlyssning blir allt vanligare inslag som kan förändra ett öppet samhälle på ett kontraproduktivt sätt.
Sverige måste kämpa för att de demokratiska freds- och samarbetsideal som Förenta nationerna står för inte urholkas.
FN:s generalsekreterare Kofi Annan sa när han öppnade Generalförsamlingen i september 2003 att USA:s doktrin om förebyggande krig utgör ett hot mot fred och säkerhet i världen. Hela tankesättet är, sa han, en utmaning mot de principer som har utgjort grunden för världens fred och stabilitet under de senaste 58 åren.
Ungefär samtidigt som doktrinen lanserades utmålade hökarna bakom den även de målgrupper, nämligen länderna Irak, Iran och Nordkorea som betitlades "ondskans axelmakter", mot vilka USA:s aggression med doktrinen i ryggen, kom eller kanske kommer att riktas.
Angreppet på Irak 2003 var nämligen den första tillämpningen av denna doktrin där USA, utan FN:s sanktion och inte ens med sina Natoallierades stöd, invaderade ett oljerikt land på mycket tveksamma och synnerligen omdiskuterade premisser. Efterhand har kritiken mot detta ogrundade övergrepp kommit att omfattas av allt bredare och djupare lager i befolkningen och även i etablissemanget. Senast ut var FN:s generalsekreterare Kofi Annan, som i september 2004 konstaterade att invasionen var ett brott mot folkrätten.
Värt att notera är också att flera medlemmar av Bushadministrationen är medlemmar i PNAC, Projekt för det nya amerikanska seklet, en nykonservativ organisation som anser att USA bör stärka sitt världsherravälde. De mest tongivande medlemmarna är vicepresident Dick Cheney, försvarsminister Donald Rumsfeld och vice försvarsminister Paul Wolfowitz.
Bushs närmsta säkerhetspolitiska rådgivare förespråkar ocksåöppet en användning av taktiska kärnvapen i framtida krig och USA ger sedan många år ekonomiskt och militärt stöd till länder som befinner sig i militära konflikter, har diktatoriska regimer eller som inte kan garantera sina medborgare grundläggande demokratiska fri- och rättigheter .
Miljöpartiet anser att USA:s nya amerikanska säkerhetspolitiska doktrin innebär att regeringen Bush skrotar den existerande internationella rättsordningen, tänjer FN-stadgans rätt till självförsvar och helt enkelt strävar efter att skapa plattformar för egna syften.
Den amerikanska kongressen antog 2003 Bushadministrationens budgetförslag om att höja de militära utgifterna med 48 miljarder dollar till 379 miljarder dollar, vilket motsvarar över 380 000 000 000 kronor eller ca en miljard dollar per dag. Därmed kommer USA ensamt att stå för nästan halva världens militära utgifter. Enligt historieprofessorn Paul Kennedy har en motsvarande obalans i maktförhållandena i världen aldrig tidigare skådats. Han påpekar att USA ökat sin andel av hela världens försvarsutgifter från 36 till minst 40 procent. Om det amerikanska försvaret vore ett privat företag skulle det vara störst i världen.
Enligt World Almanac har Department of Defense, DoD, nära 1,4 miljoner män och kvinnor i aktiv tjänst, 1,3 miljoner i Nationalgardet och andra reservtrupper samt över 670 000 civilanställda. DoD äger eller förvaltar 40 000 fastighets- och markinnehav, däribland 250 regelrätta baser, och kontrollerar ett markområde som är lika stort som delstaten Kentucky. Vidare ingår det 250 000 fordon, 15 000 flygplan, 150 satelliter och över 1 000 fartyg.
Landet är också mycket avancerat i att ta fram alltmer högteknologiska och sofistikerade vapensystem, samarbeten som tyvärr även Sverige är inblandade i. Man hoppas därmed vinna krig och militära konflikter genom avskräckning. Helst vill stormakten så klart slippa sätta in soldater på marken, för så fort trupperna fysiskt är där blir nämligen även en stormakt sårbar - den inhemska opinionen är aldrig nådig när soldaterna anländer hem i likpåsar.
Keith Payne är Pentagons främste civile tjänsteman som arbetar med utveckling, anskaffning, planering och eventuellt användande av kärnvapen. Han har i över 20 års tid tillhört en grupp som har hävdat att kärnvapen inte bara är användbara, utan även att ett kärnvapenkrig faktiskt är möjligt att vinna. Paynes åsikter har till sist blivit nationell politik enligt Nuclear Posture Review Report, januari 2002. Riskerna för kärnvapenkonflikter i världen har ökat med Bushadministrationens ambitioner att ta fram mindre och mer användbara kärnvapen, att öppet förespråka deras användbarhet samt att vägra skriva under icke-spridningsavatalet och skydda Israels kärnvapenprogram från insyn och kritik.
Vidare använder USA alltmer privata militära företag. De skyddar för demokratisk insyn och är inte bundna av krigslagarna. Mest känt är troligen Blackwater Security Consulting, i vilket de fyra amerikaner som hängdes och brändes i sin bil i Fallujah 2004 i mars, arbetade. Deras död blev upptakten till den terror- och våldsupptrappning som präglat Irak efter det s k krigsslutet.
I Saudiarabien, den arabiska bundsförvanten, lär finnas över ca 30 000 amerikaner i tjänst i privata militära företag, bl a i Vinnell Corporation, vilka i snart 30 år tränat det saudiska nationalgardet, SANG.
USA deklarerar också att man inte heller kommer att klara av sitt åtagande att skrota minst 45 procent av sina kemiska stridsmedel enligt konventionen om kemiska stridsmedel, CWC, i utsatt tid. Pentagon har sagt att man kommer att begära uppskov till 2007.
Den militära obalansen i världen till USA:s fördel utgör därmed ett direkt och akut hot mot världsfreden. Miljöpartiet anser att det är en mycket angelägen uppgift för en nation som Sverige att genom FN och EU tydligt verka för att USA inte missbrukar sin militära styrka för att negativt påverka det folkrättsliga regelverket, internationella överenskommelser och FN-stadgan.
USA tog initiativet över världspolitiken efter terrorattacken den 11 september. Det förväntade de sig uppställning på temat "de som inte är med oss är emot oss". En sådan typ av förenklad reaktion är en våldets motor som drar in fler och fler i en konflikt och den innebär att allt som sker i geopolitiskt hänseende vägs och mäts i en amerikansk vågskål. Internationella konflikter sätts i relation till hur de påverkar USA.
Utifrån samma mått värderas också internationella avtal om allt från miljö till krigstribunaler.
Vidare utövar USA otillbörliga påtryckningar på fattiga länder för att straffa eller få sin vilja igenom. Senast 2003 då USA i samband med ICC-förhandlingarna drog tillbaka 89 miljoner dollar till de 32 länder som vägrat gå med på att ge amerikanska soldater undantag från att kunna åtalas för krigsbrott, brott mot mänskligheten och folkmord.
Listan påärenden där Bushadministrationen tagit avstånd från resten av världen är lång och bör ge anledning till öppen kritik av såväl folkligt som politiskt-diplomatiskt:
USA står ensamt för nästan halva världens militärbudget, de har världens största arsenal av massförstörelsevapen, de har inte ratificerat Kyotoavtalet med hänvisning till att detta skulle skada de amerikanska företagens intressen trots att landet står för mer än 25 % av världens utsläpp. De har sagt upp ABM-avtalet (rustningskontrollavtalet Anti Ballistic Missiles), de har sagt nej till provstoppsavtalet för kärnvapen (Comprehensive Test Ban Treaty). Som del av Bushs nya unilaterala kärnvapenpolicy har USA framskridna planer på att utveckla ett eget missilförsvar (NMD). Vidare har de ännu inte betalat sina skulder till FN, de saknas som ratificerare på flera av de stora FN-konventionerna om Mänskliga Rättigheter och barnkonventionen och de tänker inte ratificera och motarbetar aktivt den permanenta internationella brottmålsdomstolen ICC samtidigt som landets hela utrikespolitik har blivit alltmer aggressiv och unilateral.
Med hänvisning till det ovanstående uppmanar Miljöpartiet Sveriges riksdag att ge regeringen en konkret politisk handledning om hur Sverige ska agera inom EU och FN:
USA måste ratificera Kyotoavtalet;
USA måste återansluta sig till ABM-avtalet (rustningskontrollavtalet);
USA måste ratificera provstoppsavtalet för kärnvapen (Comprehensive Test Ban Treaty);
USA ska lägga ner alla planer för ett eget missilförsvar (NMD);
USA ska betala alla sina skulder gentemot FN med omedelbar verkan och utan särskilda krav gentemot FN;
USA måste ratificera den permanenta internationella brottmålsdomstolen ICC;
USA måste upphöra med sin unilaterala utrikespolitik och bli en fullvärdig medlem inom FN - med rättigheter och skyldigheter;
EU och FN ska förkasta USA:s folkrättsvidriga säkerhetspolitiska doktrin;
USA ska upphöra att ge ekonomiskt och militärt stöd till länder som befinner sig i militära konflikter och som inte garanterar sina medborgare grundläggande demokratiska fri- och rättigheter.
USA skall förmås ratificera de FN-konventioner om Mänskliga Rättigheter som återstår.
I mars 2003 gick USA till anfall mot Irak och drygt en månad senare kriget förklarades det vara över. Vinsten var att Saddam Husseins förkastliga diktatoriska regim störtades.
Förlusten, förutom självklart alla människoliv, irakiers hälsa och utkomstmöjligheter, förlorade byggnader, konstruktioner och infrastruktur samt allmän säkerhet, var även världssamfundets förtroende för USA:s moral och för Iraks självläkande förmåga. Och inte minst, allas förlust av respekten för FN:s auktoritet som fredsbevarare.
I och med att USA valde att unilateralt gå till attack mot Irak, utan stöd av FN, begicks ett solklart brott mot folkrätten och mot FN:s stadga. De som försökt vränga detta faktum har blivit allt tystare, liksom de som valde att tro på USA:s och Englands försäkran om att det fanns massförstörelsevapen i Irak. Över ett år efter det att kriget förklarades slut är våldet värre än under kriget och bitterheten och laglösheten i ett ockuperat, förödmjukat och sargat land gör det svårt för omvärlden att tro att de allmänna val för genuint självstyre som planerats, skall kunna hållas med gott resultat.
De verkliga orsakerna till USA:s ensidiga angrepp och ockupation kan emellertid bara bli föremål för spekulation. Klart är att oljeindustrins infrastruktur och anläggningar, ministeriet etc, av USA noga bevarats och försvarats under hela krigsförloppet och under ockupationen. Ingen talar längre om att finna några massförstörelsevapen eller lager eller fabriker, för insikten att det talet var en falsk, tunn men nödvändig förespegling för att legitimera invasionen är alltmer uppenbar för alltfler. Vad USA avsåg med att förstöra Afghanistan är också höljt i dunkel. Men förutom att prova ut nya vapen eller leta efter Usama bin Ladin var säkerligen motivet även här att säkerställa transition för olja och få en lättmanövrerad och strategisk replipunkt.
Särskilt paradoxalt eller, om man så vill, möjligt att genomskåda, blev den amerikanska bristen på logik när den amerikanska administrationen deklarerade att den var beredd att gå in i Ikka med lätta kärnvapen, alltså att möta hotet från massförstörelsevapen genom att använda andra massförstörelsevapen! Här var det uppenbarligen något som inte stämde.
|
Stockholm den 3 oktober 2004 |
|
|
Lotta Hedström (mp) |