Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att riktlinjerna för införandet av rätten till tillräcklig, lämplig och säker mat, vilka kommer att antas av FAO:s råd i november 2004, bör prioriteras och inkluderas i Sveriges politik för global utveckling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att möjligheten att uppfylla millenniemålen bör vara vägledande för svensk politik i långivningshänseende, i biståndsgivning och i den samlade hanteringen av den globala utvecklingspolitiken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige i förhandlingar inom WTO bör verka för rätten till livsmedelssuveränitet.
Trots att millenniemålsarbetet redan är fyra år gammalt menar WFP, Words Food Programmet, att sex miljoner barn under 5 år dör varje år av hunger. Jämförelsetal: det finns 6,2 miljoner barn under 5 år totalt i Frankrike och Italien (källa: WFP/Unicef).
Enligt inrapporteringen av millenniemålsarbetet kommer fattigdoms- och hungermålet, de första av de åtta, inte att uppnås om inte radikala och synkroniserade förändringar i politik på många områden genomförs.
Mat är en mänsklig rättighet som finns uttryckt i de flesta stora FN-konventioner om mänskliga rättigheter, bl a i barnkonventionen och i ESK-konventionen, konventionen om de ekonomiska, sociala och kulturella mänskliga rättigheterna.
Kommittén för säker tillgång till mat (CFS, The Comittee on Food Security) inom FAO, FN:s mat- och jordbruksorganisation, enades den 23 september om frivilliga riktlinjer för införandet av rätten till tillräcklig och säker och lämplig mat. Det var ett välkommet och efterlängtat beslut som kan vara till stor nytta i uppfyllandet av det första s.k. millennieutvecklingsmålet, d.v.s. att utrota extrem fattigdom och hunger före år 2015.
Efter tvåår av intensiva förhandlingar finns nu dessa rekommendationer till regeringar om vilka åtgärder de bör vidta för att tillförsäkra alla människor tryggad tillgång till mat. De antagna riktlinjerna är ett viktigt nytt instrument i kampen mot hungern eftersom de utmanar den främsta orsaken till hunger, nämligen bristande politisk vilja hos världens regeringar.
ESK-rättigheterna i konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter är fortfarande marginaliserade inom FN-systemet genom bristen på uppföljning och det är en stor framgång för FAO att förhandlingarna om de frivilliga riktlinjerna mellan regeringar nu kunde genomföras på ett framgångsrikt sätt och kommer att antas. Det är emellertid positivt att de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna under de senaste decenniet ändå fått sin tolkning av experter inom FN och att det civila samhället har varit djupt engagerat och involverat i arbetet.
De här frivilliga riktlinjerna har förhandlats fram sedan början av 2003 inom en arbetsgrupp av regeringsföreträdare, en s.k. intergovernmental working group, och kommer slutgiltigt att antas av FAO:s råd i november 2004. Riktlinjerna innehåller inte bara normer för regeringarnas inhemska arbete utan också rekommendationer om internationella förhållanden som bistånd och internationella handelsregler. Dessutom uttalas hur regeringar ska tillgodose rätten till mat i ockuperade områden och i andra katastrofer orsakade av människor. Där anges också att åtgärder vidtagna ensidigt av en stat inte får påverka rätten till mat för människor i andra länder.
Dessa riktlinjer ger FAO ett tydligt mandat att arbeta rättighetsbaserat, något som korresponderar med ett grundläggande perspektiv i den svenska nyligen beslutade globala utvecklingspolitiken. För första gången har regeringar förhandlat utanför FN-systemets vanliga MR-arbete för att driva på arbetet med rätten till mat.
Regeringar får nu ett tydligt instrument att använda när de ska förverkliga sina skyldigheter att respektera, skydda och tillgodose sina egna och andra länders medborgares rätt att få försörja sig. De nya riktlinjerna utmanar framför allt de regeringar som inte är aktiva i kampen mot hungern. Rätten till mat innebär att varje människa som får denna rättighet kränkt genom sin regerings politik eller vars rättigheter aldrig ens har erkänts, nu kan avkräva ansvar av sin regering och begära ersättning och hjälp.
Dessa frivilliga riktlinjer för rätten till mat kan ses som ett första steg mot ett riktigt s.k. fakultativt tilläggsprotokoll som ger individuell klagomöjlighet på samma sätt som redan finns för konventionen om de medborgerliga och politiska rättigheterna. Eftersom de olika mänskliga rättigheterna inte är inbördes graderade utan ska anses jämbördiga och ömsesidigt stödjande bör de olika konventionerna ha samma typ av uppföljningsmekanismer.
Många länder fruktar dock att de ska bli tvingade att ändra sin politik, när medborgare kanske börjar utkräva sina mänskliga rättigheter av sina egna regeringar, och motarbetar aktivt ett tilläggsprotokoll.
När det gäller just rätten till mat är det ytterst betydelsefullt vad respektive regering gör för att förverkliga sina åtaganden för sina egna medborgare. Ett tilläggsprotokoll och även dessa nya frivilliga riktlinjer är viktiga steg på väg för att stärka medborgare i länder där regeringar inte gör vad de kan för att trygga sina medborgares rätt att få försörja sig. Regeringar har t ex inte rätt att köra bort människor från marker de livnärt sig på utan att ge dem andra försörjningsmöjligheter.
Livsmedelssuveränitet är folks, länders och unioners rätt att definiera sin egen jordbruks- och livsmedelspolitik, utan dumpning till tredjeland. Konceptet utvecklades av Via Campesina och fördes till offentlig debatt under FAO:s livsmedelskonferens (World Food Summit) 1996 och utgör ett alternativ till den nuvarande nyliberala politiken. Frågan om livsmedelssuveränitet var huvudtemat på de parallella forum som hölls av frivilligorganisationerna vid FN:s livsmedelskonferens i Rom, juni 2002.
I begreppet inkluderas en prioritering av lokalt jordbruk i första hand avsett för att livnära den egna befolkningen, där man ger bönder och jordlösa tillgång till jord, vatten, utsäde och krediter. Därför behövs jordreformer, kamp mot GMO (Genetiskt modifierade organismer) och tillgång till traditionellt utsäde utan hinder av patenträttigheter.
Vidare betonas småbönders, kvinnor som familjeförsörjares och lantarbetares rätt att producera livsmedel samt konsumenternas rätt att bestämma vad de äter och hur och av vem det ska produceras.
Slutligen avser man de fattiga ländernas rätt att skydda sig själva från för lågt prissatt jordbruks- och livsmedelsimport och att befolkningen själv tillåts vara delaktig i de jordbrukspolitiska besluten. Alltså sammantaget en radikal nyorientering av WTO:s förhandlingsagenda på jordbruksområdet. Detta krav på livsmedelssuveränitet i handelssammanhang borde även vara svensk politik i dessa förhandlingar.
World Food Program säger på sin nya hemsida att man samarbetar med FAO och IFAD för gemesam policy.
Organisationen FIAN, Food First Information and Action Network, som länge drivit frågan om rätten till mat och varit aktiv i förhandlingsprocessen ser de nya riktlinjerna som ett stort genombrott.
Sveriges nya politik för global utveckling ska vara rättighetsbaserad och det är mycket glädjande att Sverige nu inom EU-kretsen har slutat motarbeta införandet av ett s.k. tilläggsprotokoll för ESK-konventionen.
De frivilliga riktlinjerna kommer därför att kunna bli en viktig källa till kunskap och inspiration i det framtida arbetet. Det är inget mästerstycke i politisk vilja, men de beskriver i alla fall tydligt vad regeringar förväntas göra för att få slut på kränkningarna av den mänskliga rätten till mat. De är ett bra hjälpmedel för det civila samhället världen över när de ska hålla regeringar ansvariga de kommande åren. På så vis kan de komma att på ett avgörande sätt bidra till att åtminstone uppnå det första millenniemålet om att till år 2015 halvera andelen svältande. Kanske kan det t.o.m. bidra till att uppnå det av medlemsländerna inom FAO år 1996 uppsatta målet att halvera antalet svältande från 800 till 400 miljoner på tjugo år.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Lotta Hedström (mp) |
Jan Lindholm (mp) |