Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om EU:s handelsavtal med Medelhavsländerna.
Läget i Mellanöstern och i norra Afrika är mycket instabilt. En viktig bidragande orsak är avsaknaden av framtidstro i dessa länder, som ofta lider av mycket hög arbetslöshet, dålig ekonomisk utveckling och avsaknad av demokrati och mänskliga rättigheter. Många ser framför sig ett liv där man även med akademisk utbildning riskerar att förbli arbetslös och fattig.
En annan viktig orsak är att konflikten mellan Israel och Palestina bidrar till en växande desperation bland många unga. Den orättvisa behandlingen av palestinierna och omvärldens bristande engagemang i israeliska statens övergrepp på palestinierna gör att många känner att människor från deras del av världen inte har samma människovärde. Man anser att USA och EU står för en dubbelmoral där människor med rötter i muslimska länder inte behandlas som andra. I kolonialismens anda fortsätter västvärlden att nedvärdera och utnyttja människorna i denna region.
Handel som en väg till utveckling kräver jämnstarka parter. Ett EU som har råd att betala miljardtals kronor i subventioner bidrar till att slå ut jordbruksproduktion i bl a Medelhavsländerna. Ett exempel på problem för dessa länder är subventionerna av olivolja. Denna produkt är idag subventionerad med 20 miljarder kronor - pengar som går direkt till industrijordbruk i bland annat Italien, Spanien och Grekland. Trots en reform 1998 ökade olivoljeproducenternas andel av inkomsten från subventioner från 20 till 40 procent mellan år 1992 och 2000. EU står framför ett viktigt vägval. Ska EU:s handels- och jordbrukspolitik skapa goda villkor för utveckling, eller ska EU destruktivt utnyttja Medelhavsländerna?
Just nu förhandlar EU om nya handelsavtal med länderna på Medelhavets södra och östra strand. Målet med förhandlingarna är att till år 2010 runt Medelhavet skapa ett frihandelsområde med en marknad bestående av bortåt 800 miljoner människor. Till skillnad från de gamla samarbetsavtalen som innebar att EU ensidigt öppnade sina marknader, förhandlar man nu om frihandel. Det vill säga ett ömsesidigt öppnande av ländernas marknader.
Arabländerna hoppas att frihandelsavtalet på lång sikt ska leda till ökad produktivitet, konkurrens och teknologiöverföring. Flera studier visar dock att det är EU som kommer att tjäna mest på avtalen. Exempelvis är Tunisiens avtal med EU redan färdigförhandlat, och enligt en studie kommer EU att tjäna åtta gånger mer än Tunisien påöverenskommelsen.
Dessa frihandelsavtal kommer att innebära att arabländernas numera skyddade marknader öppnas för konkurrens från EU. De tidigare skyddade marknaderna är inte konkurrenskraftiga och ett snabbt öppnande innebär att de strukturförändringar som behövs inte hinns med. Det här kan leda till avindustrialisering och ännu högre arbetslöshet i arabländerna, vilket varken kommer att leda till ökad stabilitet eller möjlighet till utveckling. Tvärtom kan det ytterligare förvärra en redan allvarlig situation.
Vi anser att regeringen måste driva följande frågor:
Liberaliseringen av EU:s handel måste ske långsamt och i flera steg.
Medelhavsländerna måste ges möjligheter att skydda sina industrier under en övergångsperiod och ges ordentligt stöd för omställning.
Länderna måste också få skydda sina jordbrukssektorer under en övergångsperiod efter att EU avvecklat sina subventioner av jordbruket.
Det som behövs för att vända utvecklingen i Mellanöstern är inte avindustrialisering och en snabb ekonomisk liberalisering, utan snarare ekonomisk utveckling skapad genom att samhällen stärks lokalt och underifrån. Liberalisering måste få ta tid och arabländernas tillgång till EU:s jordbruksmarknad måste prioriteras.
Sverige måste agera för en handelspolitik som skapar utveckling och stabilitet. Det är bara så vi reellt kan vinna kampen mot terrorism och bidra till en utveckling i Mellanöstern där demokrati och jämställdhet stärks. EU måste agera solidariskt och inte till vilket pris som helst främja europeiska företags intressen.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Yvonne Ruwaida (mp) |
Ulf Holm (mp) |