Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att öka självständigheten och flexibiliteten när det gäller verksamhetsplaner, rapportering och redovisning utan att göra avkall på strikta ekonomiska redovisningskrav för det partinära stödet för demokratisamarbete.
Demokrati och god samhällsstyrning utgör ett av huvuddragen i politiken för global utveckling som riksdagen beslutade år 2003. Demokratins former måste dock utgå från varje samhälles egen förutsättning men grundas på gemensamma värderingar om alla människors lika rätt och värde. Demokrati kräver bl.a. fria val och fungerande politiska partier som kan representera medborgarnas intressen. Nationella parlamentariker utgör den direkta länken mellan väljarna och dem som på olika nivåer - lokalt, regionalt, nationellt och internationellt - har att svara för genomförandearbetet av det som parlamenten beslutat.
Sida ger omfattande stöd till parlament och andra politiska institutioner som t.ex. Inter Parliamentary Union (IPU), Association of West European Parliamentarians for Africa (AWEPA) och Parliamentarians for Global Action (PGA), organisationer som alla är viktiga för att upprätthålla en dialog mellan parterna. Stöd går också till vissa regionala parlamentariska organisationer som t.ex. SADC Parliamentary Forum och till samarbete med enskilda parlament, som t.ex. de i Zambia och Vietnam. Sida verkar även för att stärka parlamentets roll i arbetet med fattigdomsstrategier bl.a. genom forskningsstöd. Det finns också anledning att stärka parlamentarikernas förmåga att kontrollera sina regeringars insatser för ett effektivt genomförande av en fattigdomsinriktad politik.
God samhällsstyrning och god förvaltning är viktiga delar av demokrati som bl.a. handlar om fördelning av samhällets resurser, varje individs likhet inför lagen och metoder för att stävja maktmissbruk. I detta arbete är parlamenten och parlamentarikerna mycket viktiga.
Vid sidan av parlamenten spelar de politiska partierna en viktig roll som aktörer i utformningen av utvecklingspolitiken. Partiväsendet är som regel svagt i biståndsländerna, och därför är stödet från bl.a. de svenska partierna ett värdefullt bidrag i arbetet med att bygga upp partiorganisationerna.
De pågående demokratiska processerna både i utvecklingsländerna och i Central- och Östeuropa är mycket betydelsefulla för utvecklingssamarbetet och dess utformning. Därför är det också betydelsefullt att det partinära stödet stärks och utvecklas. Det behövs en betydligt större satsning än hittills för att bygga upp och stärka det svaga partiväsendet i många utvecklingsländer. Ett första steg när det gäller hur det partinära stödet kan utformas är att göra detta betydligt mer självständigt genom ökad flexibilitet när det gäller rapportering och redovisning än vad som nu är fallet, utan att göra avkall på strikta ekonomiska redovisningskrav. I många fall behövs demokratistödet i länder där snabba förändringar sker under tid och för att då uppnå största möjliga effektivitet är det viktigt med en större rörlighet i de olika verksamhetsplanerna. De svenska partierna kan då på ett än bättre sätt bidra till utvecklingen av samarbetsländernas partiorganisationer, genom den kunskap de svenska partierna samlat under många års internationella kontakter. Liksom för de enskilda organisationerna är det viktigt att de partinära organisationerna kan delta i både planerings- och landstrategiarbetet.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Gunilla Carlsson (m) i Tyresö |
|
|
Göran Lindblad (m) |
Ewa Björling (m) |
|
Björn Hamilton (m) |
Karin Enström (m) |
|
Rolf Gunnarsson (m) |
Henrik S Järrel (m) |
|
Göran Lennmarker (m) |