Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en fortsatt utvidgning av EU.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om EU:s relationer till Ryssland.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om situationen i Vitryssland.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om EU:s roll för arbete för freden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om EU:s relationer till länderna kring Medelhavets södra strand.
EU skall vara starkt, men begränsat. Tillsammans skall vi på europeisk nivå lösa de uppgifter som är för stora för länderna att klara av på egen hand. Däremot finns det ingen anledning att föra upp alla frågor till EU-nivå. Beslut skall fattas på lägsta tänkbara effektiva nivå, i enlighet med subsidiaritetsprincipen.
EU är i grunden en värdegemenskap för länder som delar syn på vikten av frihet, demokrati, mänskliga rättigheter och marknadsekonomi. De senaste tio årens arbete för att utvidga EU har i grunden handlat om att utsträcka dessa värden till alltfler delar av Europa.
Inget land som bryter mot dessa värden kan vara medlem i EU. Däremot slås i EU:s fördrag fast att alla Europas folk är välkomna att söka medlemskap i EU.
Folken i de forna kommunistdiktaturerna i Central- och Östeuropa har i största enighet sökt sig till samarbetet i EU. De ser EU som en garanti för frihet, demokrati och ekonomisk välståndsutveckling. EU har sedan i våras tio nya medlemsländer. Därmed har ett av Europas allra mörkaste historiska kapitel av delning avslutats och ersatts med ett omfattande demokratiskt samarbete.
Men arbetet med att vidga värdegemenskapen måste fortsätta. Kvar utanför EU finns Bulgarien, Rumänien och Kroatien, som alla har ambitionen att inom tre, fyra år vinna medlemskap. Där finns också Turkiet, som de senaste åren gjort stegvisa lagändringar för att bättre möta EU:s krav och närma sig medlemsförhandlingar.
Utanför EU-kretsen finns vidare Serbien Montenegro och Bosnien, vars näraliggande historia såövertydligt visar vikten av ett starkt samarbete för fred i Europa. På sikt bör medlemskap vara möjligt också för dem.
I vårt närområde finns också miljoner ryssar, t.ex. i Östersjöområdets största stad St. Petersburg. Ryssland får inte isoleras och lämnas att ensamt möta framtiden. Ukraina och Moldavien har endast långsamt omvandlats efter Sovjetstatens fall. Handel och nära politiskt samarbete måste prägla relationerna till dessa länder.
Diktaturernas era i Europa är i det närmaste slut. Kvar finns dock på någon timmes flygtid från Sverige Vitryssland, där människor saknar yttrandefrihet och demokrati. Bara EU är stort nog att göra en skillnad i kontakten med sådana länder och driva på en utveckling i riktning mot demokrati och respekt för mänskliga fri- och rättigheter.
Det är alldeles avgörande för Sverige och för människor i Europa att EU fortsätter att öppna sig för nya medlemmar, för handel och fördjupat politiskt samarbete.
Fördjupat samarbete men inte ett medlemskapsperspektiv måste vara linjen gentemot EU:s södra grannar, längs Medelhavets södra strand. Genom handelsavtal kan ekonomisk och demokratisk utveckling stimuleras och social oro hindras. Stängs dörrarna ökar risken för problem, som tveklöst kommer att påverka Europa i form av t.ex. flyktingströmmar.
EU är världens mest kompletta organisation för arbete för freden. EU har till sitt förfogande hela skalan av verktyg från handels- och biståndspolitik, via utrikespolitik till krishanteringsinsatser. Ju tidigare EU agerar desto mindre dramatiska åtgärder krävs. Om EU underlåter att ta ansvar eller om samarbetet förlamas riskerar Europa att ställas inför nya konflikter, liknande de på Balkan.
Regeringen ägnade vintern och våren 2004 åt att sprida oro kring EU:s utvidgning, vilket kostade Sverige anseende i de nya medlemsländerna. Regeringen är tvehågsen vad gäller arbetet för freden. Sverige bör som EU-medlem agera för att driva på en fortsatt utvidgning av EU och en stärkt förmåga för EU att agera för freden.
|
Stockholm den 20 september 2004 |
|
|
Sten Tolgfors (m) |